för gymnasiet
Placeringsförslag:
Skugga läggs på i Indesign, som nedan: 30%, X: 2 mm, Y: 2
Katarina Lycken Rüter
Lennart Göth
Veronica Wirström
Innehåll
2000-talets religion
Skeppsholmskyrkan avkristnades 2001.
Nu används den för konferenser och konserter och kallas Eric Ericsonhallen.
I religiösa samfund finns ofta konventioner kring vad man ska tro och göra för att betraktas som en som tillhör gruppen.
Under 2000-talet har dock institutionaliserade religiösa sammanhang fått minskad betydelse för många människor. Nya sätt att uttrycka religion på växer fram, där relationerna mellan att tro, att tillhöra och att göra ser ut på delvis andra sätt än de har gjort tidigare. Möjligheterna att möta många olika slags religiösa uttryck och traditioner, inte minst via internet, har också skapat möjligheter att undersöka, uttrycka och kombinera tro och religiös praktik på nya sätt. Det religiösa landskapet förändras.
En religiös mänsklighet?
I mitten av 1900-talet fanns det många som trodde att världens religioner var på väg att dö ut. Sekulariseringen, det vill säga att religion skiljs från samhällsfunktioner som utbildning, vård och lagstiftning, skulle göra religionen överflödig i det moderna samhället. Undersökningar av hur många som regelbundet hade deltagit i olika slags gudstjänster verkade stödja den tanken.
Allt färre människor deltog i religiösa ceremonier i länder som sekulariserades. En minskning av viss religiös praktik antogs vara samma sak som minskad tro och tillhörighet.
Under senare år har dock allt fler forskare ifrågasatt teorin om att sekularisering med självklarhet gör religion överflödig. Sociologen Peter Berger, som själv var en av dem som företrädde sekulariseringsteorin, har helt ändrat ståndpunkt. Han, och många med honom, menar nu att mänskligheten är, och kommer att fortsatta att vara, religiös. Enligt forskningsinstitutet Pew Research Centers mätningar kunde också 84 procent av mänskligheten betecknas som religiös 2010, och den siffran förväntas stiga, eftersom befolkningsökningen är som störst i de områden där människor svarar att religion har stor betydelse. Samtidigt visar undersökningar, också från Pew Research Center, att i ungefär hälften av de undersökta länderna anser unga människor att religion är mindre viktigt än vad de äldre tycker. Det finns också skillnader mellan hur tillfrågade kvinnor och män i olika religioner ser på och utövar religion, liksom det finns skillnader mellan svaren om religionens betydelse i länder med hög BNP jämfört med svaren i länder med låg BNP.
Ankaras största moské, Kocatepe, speglad i en glasfasad.
Cao đai är en rörelse som grundades i Vietnam. Där förenas element från många religioner, till exempel daoism, konfucianism, kristendom och buddhism.
Det postsekulära samhället
För att förstå och hitta begrepp som beskriver 2000-talets religioner och religiösa uttryck har en del forskare börjat tala om det postsekulära samhället, det samhälle som växer fram efter en sekulariseringsprocess.
Mångreligiöst
Ett kännetecken för det postsekulära samhället är globaliseringen, det vill säga att människor, företag och länder har blivit alltmer sammankopplade och beroende av varandra. Genom migration har religiösa grupper spritts över världen till många samhällen där de förut inte har varit representerade. Världens alla religioner finns dessutom bara ett klick bort för den som har internetuppkoppling. Det postsekulära samhället är tydligt mångreligiöst.
Med mångreligiositet följer att olika uppfattningar, och sätt att praktisera religion på, kan utmana varandra. Religiösa uttryck och idéer kan också blandas och ge upphov till nya praktiker. Blixtsnabba medier gör att spridningen av det nya kan bli omfattande.
Individualistiskt
Det postsekulära samhället präglas också av individualism. Individualismen förefaller generellt att stärkas i samhällen som har sekulariserats, vilket också påverkar förhållandet till religionen. Det är inte vad religiösa auktoriteter eller traditioner säger som har mest betydelse, utan individens behov och egen urskiljning av vad som är viktigt och sant.
Privatreligiöst
Ett begrepp som används för att beskriva religiösa uppfattningar och praktiker som inte kopplas till traditionella institutioner och former är privatreligiositet
För den privatreligiösa är det inte viktigt att tillhöra eller identifiera sig med en bestämd religiös grupp. Däremot kan religiös tro eller religiösa praktiker vara viktigt. Hur religionen tar sig uttryck ses som något privat, något som inte rör andra i samhället utan bara den enskildas eget liv. Den egna religiösa tolkningen och praktiken behöver inte anpassas till andra och inte heller förhålla sig till särskilda auktoriteter.
Privatreligiositet kan alltså på flera sätt kopplas till de förutsättningar som det postsekulära samhället erbjuder, med en mångfald av tillgängliga religiösa traditioner och praktiker som kombineras med en stark individualism. I olika sammanhang har de olika aspekterna av religion, tro, görande och tillhörighet olika vikt och värde.
När många perspektiv möts
Det postsekulära samhället omfattar människor med många olika värderingar, perspektiv och grupptillhörigheter. Där finns inte en gemensam uppsättning normer som alla människor omfattar, utan flera uppsättningar samtidigt.
Ibland beskrivs den enda möjliga konsekvensen av en sådan mångfald av perspektiv och värderingar som relativism, övertygelsen om att det inte finns någon objektiv sanning. Och om alla har och ska ha rätt till olika perspektiv finns det ingen som kan ha synpunkter på någon annans idéer. Ingens perspektiv kan vara mer värt än någon annans.
Men detta är inte det enda sättet att förhålla sig till att det finns en mångfald av perspektiv. För att bygga ett gemensamt samhälle behöver människor med olika perspektiv kunna komma överens – och många menar att det är fullt möjligt. Då krävs dock en acceptans, såväl för att det finns olika uppfattningar i till exempel värderingsfrågor, som att man kan rangordna dessa uppfattningar som bättre eller sämre – och att det går att tillsammans bestämma vad som är oacceptabelt.
Sveriges religiösa
landskap
Sverige beskrivs ibland som ett av världens mest sekulariserade länder. Den stora värderingsundersökningen World Values Survey (WVS), som återkommande har genomförts sedan 1980-talet, har gett underlag till en översikt över kulturella skillnader mellan olika länder i form av en värderingskarta. På den kartan ligger Sverige, tillsammans med andra nordiska och några östasiatiska länder, i ett ytterlighetsläge som visar på starka sekulära och individualistiska värderingar.
Den WVS-undersökning som presenterades 2020 visar att de svenskar som har intervjuats har många olika sätt att resonera om värden och vad som är viktigt. Det finns både religiösa och sekulära värderingar i Sverige, och både individualistiska och mer traditionellt kollektiva värderingar, till exempel när det gäller frågor kopplade till familjebildning och reproduktiv hälsa.
Statistik från forskningsinstitutet Pew Research Institute visar också att 2000-talets Sverige är ett av Europas mest mångreligiösa länder, på samma nivå som Storbritannien, Frankrike och Tyskland. De länderna har i jämförelse med Sverige en lång mångreligiös historia, både genom ett kolonialt förflutet och en lång tradition av invandring. Sverige har förändrats bara under de senaste hundra åren, från en religiös enhetskultur till en religiös mångkultur.
Hur viktigt är religion i ditt liv?
Tabellen visar svenskars svar i WVS-undersökningen 2017.
Kristna grupper
RELIGIÖSA GRUPPER I SVERIGE
Muslimska grupper
Kristna missionärer kom till Sverige på 800-talet, men den kristna kyrkan blev mer organiserad först på 1100-talet. I dag finns drygt 30 olika kristna kyrkor representerade i Sverige. Kristendomen i Sverige kan delas in i fyra huvudgrupper:
• lutherska kyrkor, med Svenska kyrkan som den mest framträdande
• ett tiotal kyrkor med rötter främst i 1800-talets frikyrkorörelser
• den katolska kyrkan
• ett tjugotal ortodoxa kyrkor – bysantinskt ortodoxa kyrkor (till exempel den grekiskortodoxa kyrkan) och de orientaliskt ortodoxa kyrkorna (till exempel den syrisk-ortodoxa kyrkan).
Judiska grupper
Muslimska grupper började etablera sig i Sverige i mitten av 1900-talet. Det finns ett tiotal islamiska trossamfund på nationell nivå, och flera hundra lokala församlingar. Båda huvudriktningarna, sunni och shia, finns representerade samt en mängd olika riktningar inom dessa.
Hinduiska grupper
De första hinduiska templen i Sverige etablerades på 1970-talet i områden kring Stockholm och Göteborg. I dag finns det 10–15 större tempel i Sverige.
Buddhistiska grupper
De första buddhistiska grupperna i Sverige organiserades på 1970-talet. Uppskattningsvis finns buddhistiska grupper på ett hundratal platser i landet, och de flesta stora buddhistiska riktningarna finns representerade.
Sikher
Judarnas historia i Sverige började i slutet av 1700-talet, när Aaron Isaac blev den första jude som fick tillstånd att leva i Sverige utan att konvertera till kristendomen. Det finns fyra judiska församlingar i Sverige – i Stockholm, Malmö, Göteborg och Helsingborg – där de tre stora riktningarna, ortodox, konservativ och reform/liberal judendom alla är representerade. Det finns också judiska föreningar och synagogor på andra platser i landet. Sedan år 2000 har judar status som en av de fem nationella minoriteterna i Sverige.
Sedan 1970-talet finns det flera sikhiska religiösa centrum – gurudwaras – i Sverige.
Minoritetsreligioner
från Mellanöstern
Sedan 1990-talet finns flera religiösa minoriteter från Mellanöstern representerade i Sverige, till exempel mandéer, aleviter, yazidier och druser.
Nya religiösa rörelser
Under 1900-talet har ett antal rörelser som brukar beskrivas som nya religiösa rörelser etablerat sig i Sverige, till exempel Jehovas vittnen, Jesu Kristi Kyrka av Sista dagars Heliga, Enighetskyrkan, Bahá’í, Scientologikyrkan och Nordiska Asa-samfundet.
Tro på egna villkor
År 2005 genomförde Europakommissionen en enkätundersökning om värderingar och trosuppfattningar i de europeiska länderna. I den utmärkte sig svaren från Sverige på åtminstone två sätt. På frågan ”Tror du att det finns en Gud?” svarade en av fyra tillfrågade svenskar ja, och det var bland de lägsta siffrorna i hela Europa. Men på frågan ”Tror du på någon slags ande eller livskraft?” svarade ungefär hälften av de tillfrågade svenskarna ja. Det var bland de högsta siffrorna i Europa.
Beroende på hur frågor om tro ställs, får man svar som leder till lite olika slutsatser om förändringar i det svenska religiösa landskapet. Sedan 1980-talet har ungefär varannan svensk svarat ja på frågan om de tror på någon slags gudomlig makt eller kraft. Den andelen verkar inte förändras särskilt mycket. På frågan om man tror på Gud minskar däremot andelen som svarar ja kontinuerligt.
Ett sätt att tolka hur de olika svaren hänger ihop är att se tron på Gud som en mer traditionellt beskriven trosuppfattning, medan tron på en gudomlig makt eller kraft kan vara ett uttryck för en privatreligiös hållning.
I privatreligiositet ingår också möjligheten att kombinera olika slags religiösa tankar och uttryck. Detta verkar ligga nära till hands för många svenskar. I alla de nordiska länderna är det vanligt att människor i undersökningar svarar att de betraktar flera olika religioner som sanna samtidigt.
Söndagsgudstjänst i S:t Tomas, en syrisk-ortodox kyrka i Södertälje.
Att be och delta i gudstjänster
Det finns många religiösa grupper i Sverige, och det hålls många olika religiösa sammankomster. Ungefär 10 000 gudstjänster och andra religiösa samlingar hålls ett vanligt veckoslut. Den största gruppen av gudstjänstdeltagare i Sverige deltar i en religiös sammankomst vid något enstaka tillfälle under ett år, alltså ganska sällan. Det troligaste är att deltagandet sker i samband med någon av de större högtiderna, som jul, påsk, pesach eller Id al-fitr. Sedan slutet av 1900-talet har gruppen sällanbesökare stadigt minskat i storlek, från att tidigare ha omfattat ungefär varannan svensk till att nu omfatta ungefär tre av tio svenskar.
‹ ‹ ‹ ‹
Svenskarna och söndagsgudstjänsten
Även om det har funnits en ambition att alla Svenska kyrkans medlemmar bör gå i kyrkan varje söndag, har det historiskt inte sett ut så. Det kunde till exempel räcka att en person i ett hushåll gick till kyrkan på söndagen. För dem som bodde långt ifrån närmaste kyrka kunde det också finnas överenskommelser mellan prästen och församlingsborna om att bara besöka gudstjänsten varannan eller var tredje söndag. Föreställningen att alla svenskar en gång i tiden gick i kyrkan varje söndag stämmer inte med den historiska verkligheten.
En liten grupp svenskar, ungefär fem procent av befolkningen, deltar regelbundet i religiösa sammankomster. Denna minoritet har legat på en stabil nivå i närmare hundra år. De flesta som deltar regelbundet i religiösa sammankomster tillhör någon av de kristna minoritetskyrkorna.
Bön är ofta en del av religiösa sammankomster, men kan i många religioner lika väl praktiseras i enskildhet. Det märks i de svar som svenskar ger när det gäller att be. Ungefär fyra av tio svenskar uppger att de ber någon gång ibland eller mer regelbundet, vilket alltså är fler än dem som någon gång deltar i någon religiös sammankomst. Av dem som ber regelbundet tillhör de flesta någon av de religiösa minoriteterna, antingen någon av de muslimska grupperna eller någon av frikyrkorna.
Religiös tillhörighet
Det är fler som ber än som deltar i religiösa sammankomster – och det är ännu fler som känner religiös tillhörighet. Ungefär sex av tio svenskar uppger att de har en religiös tillhörighet i Svenska kyrkan, men andelen svenskar som känner tillhörighet med Svenska kyrkan har stadigt minskat sedan slutet av 1990-talet. En av tio svenskar uppger att de har en religiös tillhörighet i någon av de religiösa minoriteterna, antingen i kristna minoritetskyrkor eller i andra religioner än kristendomen.
Veckoceremoni i sikhtemplet i Tullinge utanför Stockholm.
Den andelen har legat ganska konstant under de senaste decennierna. Det är också i denna grupp som de flesta som deltar regelbundet i religiösa sammankomster finns, och också de flesta av dem som ber regelbundet.
Jämfört med hur många som har deltagit i en gudstjänst, eller som säger att de har någon slags religiös tro, kan sju av tio svenskar som känner religiös tillhörighet tyckas vara ganska många. Det visar att religiös tillhörighet bygger på mer än tro och religiös praktik. Religiös tillhörighet kan till exempel handla om vanor och traditioner som har betydelse för den egna identiteten. De som uppger att de känner tillhörighet med Svenska kyrkan beskriver till exempel, utöver sådant som har med tro och gudstjänster att göra, att de ser det som viktigt att stödja kyrkans sociala arbete eller att bidra till att hålla kulturarv som kyrkor och kyrkliga traditioner levande.
Tillsammans olika?
För hundra år sedan började kraven på religionsfrihet och att skilja stat och kyrka åt diskuteras på allvar i Sverige. Individualism och mångfald lyftes fram som nya värden, vilket också påverkade sättet att se på religion som ett individuellt val. Och med religion som ett individuellt val krävs andra grundvalar att bygga det gemensamma på. För såväl individer som för grupper och minoriteter kopplas idealen i det svenska samhället allt mindre till en tänkt religiös samhörighet och alltmer till internationella konventioner och ställningstaganden, till exempel gällande mänskliga rättigheter.
Den grundlagsfästa religionsfriheten i Sverige gör det möjligt för den enskilda individen att välja såväl frihet till som frihet från religion. En växande grupp verkar välja frihet från religion, samtidigt är det en stabil minoritet som verkar välja frihet till religion – och det med många olika religiösa tillhörigheter. I skärningspunkten mellan friheten till och från religion ska värderingar för ett gemensamt samhällsbygge förhandlas och praktiseras. Och gränsdragningarna är långt från glasklara. I hur hög grad går det att vara olika – tillsammans?
Fördjupning
1. Resonera om förutsättningar för identitetsutveckling i förhållande till religion och livsåskådning: hur har dessa förändrats i Sverige under de senaste hundra åren?
2. Religionsfrihet beskrivs i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 18, och stadfästs i den svenska grundlagen. På vilka sätt kan eller bör begreppet jämlikhet – till exempel på gruppnivå mellan olika religioner eller på individnivå mellan olika sätt att förhålla sig till religion – kopplas till religionsfrihet? Finns det områden där du anser att det svenska samhället behöver förändras för att jämlikheten och/eller religionsfriheten ska stärkas – vilka i så fall, varför och hur?
3. För anteckningar under en vecka över de exempel på religion eller religionsutövning som du kan se/uppleva i din vardag
(i skolan, i ditt närsamhälle, i media). Resonera sedan utifrån följande frågor:
a) På vilka sätt syns religion i din vardag?
b) Vad talar för och vad talar mot att de exempel på religion eller religionsutövning som du har sett/upplevt under den senaste veckan är representativa för hur det är för de flesta svenskar?
c) Hur ser de exempel på religion eller religionsutövning som du har sett/upplevt under den senaste veckan ut i jämförelse med läromedlets beskrivningar av Sveriges religiösa landskap? Vad kan eventuella skillnader bero på?
d) På vilka sätt kan det ha betydelse för samhället om, och hur, religion synliggörs?
4. Hösten 2024 skickades broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ut till alla hushåll i Sverige. I den beskrivs olika aspekter av hur medborgare i Sverige kan bidra till att stärka Sveriges motståndskraft i krissituationer, och där sägs bland annat att ”ideella organisationer och trossamfund gör viktiga insatser”. Resonera om på vilka sätt trossamfund kan bidra till att stärka det gemensamma samhället?
5. I en stor religionssociologisk undersökning 2019 (rapporten Ett mångreligiöst Sverige i förändring, utgiven av Myndigheten för stöd till trossamfund) konstaterar författarna att det finns ett stort antal religiösa minoriteter i Sverige, samtidigt som många människor ”helt saknar egna erfarenheter om vad det innebär att delta i religiös utövning och känna tillhörighet till en religiös tradition. En stor, och ökande, andel av befolkningen får därmed basera sina kunskaper om religion i allmänhet och levd religion på sådant de läser, hör och ser i media, böcker och övriga andrahandskällor.” Vad kan vara viktigt för att skapa ett gott samhälle för alla utifrån dessa förutsättningar?
Nya religiösa rörelser och strömningar
Under 1900-talet började allt fler människor i Europa och Nordamerika att söka sig utanför de traditionella, ofta kristna, religiösa institutionerna i sitt sökande efter svar på existentiella frågor. En del av detta handlade om en ökad individualisering och privatisering av religion. Men det handlade också om att det religiösa landskapet förändrades när nya religiösa läror och strömningar etablerade sig.
Kyrka, sekt och kult
Den del av religionsvetenskapen som studerar religionens roll för samspelet mellan individer och grupper kallas religionssociologi. Traditionella religionssociologiska begrepp är kyrka, sekt och kult, som vart och ett har haft en ganska tydlig betydelse i det vetenskapliga fältet. En kyrka har betecknat en religiös institution som är integrerad och accepterad i ett samhälle, till exempel Svenska kyrkan. En sekt har betecknat en grupp som framför allt kännetecknas av ett annat slags medlemskap än kyrkans: sekten kräver ett aktivt medlemskap och en personlig övertygelse. En kult har betecknat en ganska löst organiserad grupp, mer likt en strömning än en tydligt organiserad rörelse. I samband med den debatt som väcktes när nya grupper och läror etablerade sig i Västeuropa och Nordamerika på 1960talet och framåt, kom framför allt begreppen sekt och kult att förändra karaktär. Bägge orden fick starkt negativa associationer i vardagsspråket. Sekt blev ett ord som förutsatte att en religiös
Protester i Vancouver år 2008 mot Scientologikyrkan. På engelska betyder "cult" ungefär samma som "sekt" i Sverige.
grupp på olika sätt är destruktiv och farlig för sina medlemmar. Kult förknippades på samma sätt med ljusskygga förehavanden och med farliga läror. Många svenska religionsvetare slutade därför att använda dessa begrepp. Risken att begreppen ska uppfattas inte bara som beskrivningar av rörelser, utan också som värderingar av dem, ansågs för stor. Begrepp som nya religiösa rörelser och strömningar, likaså nyandlighet och nyreligiositet, brukar användas istället.
Ny eller gammal?
Ordet ”ny” i begreppen som beskriver nyreligiositet behöver inte nödvändigtvis betyda ny till ursprunget. Flera rörelser som brukar kategoriseras som nya religiösa rörelser, till exempel Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (Mormonerna), eller Jehovas vittnen, uppstod redan på 1800-talet. De var hundra år gamla när de började kallas nya.
Två missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga efter dagens insats på ett universitetscampus i North Carolina.
Nivå
Religion för gymnasiet nivå 1 & 2 är ett lättöverskådligt och innehållsrikt läromedel som ger verktyg för att bredda, fördjupa och utveckla kunskaper om religioner och livsåskådningar. Läromedlet ger elever goda förutsättningar att resonera och reflektera kring frågor kopplade till religioner och livsåskådningar, såväl dagsaktuella frågor som eviga livsfrågor.
Läromedlet är tydligt uppdelad i nivå 1 och nivå 2. I nivå 1-delen avslutas varje större avsnitt och varje kapitel med genomtänkta frågor kopplade till texten, vilket ger eleverna möjlighet att repetera, hantera begrepp och utveckla sina resonemang. Nivå 2-delen bygger på en tydlig progression från den tidigare nivån, både med breddning och fördjupning. Varje kapitel avslutas med ett uppslag med ett flertal fördjupningsuppgifter.
Religion nivå 1 & 2 för gymnasiet innehåller bland annat:
• Ett ämnesinnehåll för nivå 1 som följer ämnesplanen Gy25, där frågor om religionsfrihet, demokrati och olika sätt att tolka och förstå religioner och andra livsåskådningar har fått ökad tyngd.
• Ett ämnesinnehåll för nivå 2 som följer ämnesplanen Gy25, med fokus på 2000-talets religiositet, nyandliga rörelser och strömningar, urfolksreligioner och tillämpad etik.
• En tydlig progression av innehållet mellan de två nivåerna. Vetenskapliga begrepp och modeller presenteras i nivå 1, som eleverna får bygga vidare på och fördjupa i nivå 2. Nivå 1 har frågor till texten för repetition, begreppshantering och resonemang. Nivå 2 har för varje kapitel ett uppslag med ett flertal fördjupningsuppgifter.
• Ett intresseväckande bildmaterial med stor bredd i urvalet, såväl geografiskt som med hänsyn till vilka riktningar och individer som presenteras.
• En ordlista med förklaringar och sidhänvisningar till centrala begrepp.
• Faktagranskat innehåll, där alla kapitel är granskade av ämnesspecialister.
• Lärarmaterial (webb) med tips för undervisningen med stöd av läromedlet.
• Religion nivå 1 & 2 finns även som digitalt läromedel: Religion nivå 1 & 2 Digital.