för gymnasiet
Placeringsförslag:
Katarina Lycken Rüter
Lennart Göth
Skugga läggs på i Indesign, som nedan: 30%, X: 2 mm, Y: 2
Att förstå världen
Abd al-Rahman
al-Sufi beskrev det Stora Magellanska molnet redan på 960-talet. Bilden är tagen 2016 med hjälp av Hubbleteleskopet.
Människan försöker förstå sig själv och världen hon lever i. Genom historien har religioner och andra livsåskådningar gett människor identitet, attityder och värderingar. På så sätt har religion påverkat samhällen och kulturer, haft betydelse för konst, kultur, politik och ekonomi och bidragit till både utveckling och stagnation, frihet och förtryck – och gör så fortfarande. Kunskap om religioner och andra livsåskådningar kan därför göra världen lite lättare att förstå.
Världsbild och
människosyn
Alla människor har en uppfattning om världen, en världsbild.
Genom erfarenhet och genom att lära av andra vet man till exempel att saker man kastar upp i luften kommer ner igen, att frön som sätts i jorden och får vatten och näring kan börja växa, att jorden är rund och att universum expanderar.
Begreppet världsbild används oftast i ett astronomiskt perspektiv, där jordens – och därmed människans – plats i universum synliggörs. Genom historien har människans världsbild förändrats genom ökade astronomiska kunskaper.
Den grekiska antikens stjärnskådare konstaterade att jorden är klotformig, men många trodde att jorden var universums centrum. De hade en geocentrisk världsuppfattning.
Den geocentriska världsuppfattningen kullkastades genom Kopernikus iakttagelser på 1500-talet. Kopernikus såg att jorden rör sig runt solen, och han och andra astronomer beskrev universum i stället som heliocentriskt, med solen i centrum. I dag har vetenskaperna visat att solen är en stjärna bland miljarder andra i den väldiga galaxen Vintergatan, och att Vintergatan bara är en av miljarder andra galaxer i universum. Det finns inget astronomiskt centrum, och det finns oerhört mycket om universum som ännu är okänt för människan.
Ordet världsbild kan ibland användas för att beskriva både en människas bild av hur världen fungerar och hennes människosyn, hennes föreställningar om vad som kännetecknar människan och om hur samspelet mellan människor ser ut. Ett annat, och kanske bättre ord för detta är att bilden av hur världen och människan fungerar är en människas livstolkning Livstolkningen kommer att påverka både hennes attityder, inställning till olika saker, och hennes värderingar – vad hon anser är rätt och eftersträvansvärt. Därmed kommer livstolkningen också att påverka hennes handlingar – hur hon agerar i olika situationer.
Livstolkningar och livsfrågor
Halvfullt eller halvtomt?
Alla människor har någon sorts livstolkning, och denna utvecklas under livets gång genom att man lär sig mer om tillvaron och hur den fungerar. Nya erfarenheter kan leda till insikter om att företeelser i världen eller relationer med andra inte har fungerat som man har trott, och då behöver man förändra eller utveckla sin förståelse. En förändrad förståelse av tillvaron kan betyda förändrade attityder och värderingar. En livstolkning utvecklas och nyanseras alltså genom livet. Man kan tala om livstolkningsprocessen. Ibland kan särskilda frågor om de grundläggande villkoren för tillvaron bli viktiga – frågor som brukar kallas för livsfrågor eller existentiella frågor. Exempel på sådana frågor är ”Hur mycket kan jag styra mitt liv?” ”Finns det någon mening i livet?” ”Vad har det jag gör och den jag är för betydelse?”. Detta är kanske inte frågor som man ständigt tänker på, men för de allra flesta är det frågor som återkommer genom livet.
Ofta är den egna livstolkningen ganska omedveten, något som finns i vardagslivets bakgrund. Den är som regel något man mer eller mindre medvetet fostras in i. Man tänker på världen och vad som är rätt och eftersträvansvärt ungefär på samma sätt som de man växer upp med och har runt omkring sig i skolan och på arbetet. I alla samhällen finns också berättelser som ger stöd åt föreställningarna om vad som är eftersträvansvärt och viktigt. Filmer och böcker skapar förebilder, hjältar och idoler.
LIVSTOLKNINGSPROCESSEN
Personens liv är föränderligt och fyllt av UPPLEVELSER som inte alltid stämmer med hennes livstolkning
Hon formulerar LIVSFRÅGOR, prövar olika lösningar
Hon formar sin LIVSTOLKNING, strävar efter att göra sin livsvärld begriplig
REFLEKTION
Hon utvecklar HANDLINGSBEREDSKAP, för att agera med ord och handlingar.
Livstolkningsprocessen innebär att nya erfarenheter och kunskaper leder till reflektion och ibland en förändrad förståelse av världen.
Föräldrar och släktingar berättar för barnet om hur livet var förr och hurdant barnet var när det var litet. Man kan göra uppror mot dessa berättelser, men det är svårt att helt komma undan dem. De finns där, på gott och ont.
Kanske är det lättast att upptäcka sin livstolkning när man möter någon som har ett helt annat sätt att se på världen än vad man själv har – då synliggörs också egna attityder, värderingar och tankar om hur världen fungerar.
FRÅGOR
1. Vad kännetecknar en livsfråga?
2. Vilka livsfrågor tycker du är viktiga?
3. Beskriv hur en människas livstolkning kan förändras genom livet.
Religioner och andra livsåskådningar
Begreppet livstolkning används oftast om den individuella förståelse av tillvaron som alla människor har. En människas livstolkning kan vara mer eller mindre medveten, mer eller mindre utvecklad och mer eller mindre sammanhängande. Mer sammanhållna, systematiska och heltäckande livstolkningar som dessutom delas av flera brukar kallas livsåskådningar. Livsåskådningar kan se ut på många olika sätt. En skiljelinje mellan olika livsåskådningar är om de räknar med – eller i alla fall intresserar sig för – någon sorts gudomlig dimension i tillvaron, religiösa livsåskådningar, eller om de inte gör det, sekulära livsåskådningar. Religiösa livsåskådningar kallas oftast religioner.
Att religioner och andra livsåskådningar är sammanhållna, systematiska och heltäckande betyder inte att de inte förändras. Precis som människors individuella livstolkningar förändras, förändras också religioner och andra livsåskådningar. Nya samhällsfrågor eller nya vetenskapliga upptäckter kan kräva förnyade resonemang och nya perspektiv. Den som studerar religion kommer att upptäcka att samma religion kan ta sig olika uttryck i olika tider, på olika platser och för olika grupper.
Att inte äta kött kan vara en del av en livsåskådning.
Många människor i världen har växt upp i en religion och har genom den fått ett mönster för livet. Religionen har gett dem ord för det som det går att ha tillit till, nu och i framtiden, och en grund för uppfattningar om vad som är rätt och fel. I stort sett alla religioner uppmanar människor att tänka på andra och inte bara på sig själva. Att följa den uppmaningen är för många ett sätt att praktisera sin religion. Religion kan också ligga till grund för val av mat, kläder och dagliga rutiner. På olika sätt kan religion alltså vara en viktig del av en människas självbild och självförståelse, hennes identitet. Men relationen till religion är inte given en gång för alla. Även för den som växer upp i en religiös tradition förändras inställningen till denna tradition genom nya erfarenheter och kunskaper. Man kan acceptera, förändra, fördjupa eller göra uppror mot den tradition man har levt i. Om en religiös tradition begränsar eller fördjupar livet – det upplever olika individer på olika sätt.
FRÅGOR
1. Förklara skillnaden mellan religiösa och sekulära livsåskådningar.
2. Ge exempel på hur religioner och andra livsåskådningar kan påverka en människa i vardagen.
Traditioner anpassas till ny teknik. Präster som deltar i en gudstjänst med påven Franciskus tar bilder med sina smartphones.
Portal till en Shinto-jinja, en helig plats, vid sjön Ashinoko i Japan.
Att studera religion
För att kunna studera religion behöver man definiera vad religion är. En definition är till för att avgränsa och precisera det man undersöker. Men det har visat sig att det är ganska svårt att definiera religion på ett enkelt sätt. Definitionerna blir lätt antingen så snäva att det som många uppfattar som viktiga dimensioner inte kommer med, eller så allmänna att i princip allt mänskligt kan betraktas som religiöst. Dessutom bär definitionerna ofta med sig något grundantagande om till exempel gränser mellan ”naturligt” och ”övernaturligt”. Det är gränser som förvisso finns i vissa uppfattningar om hur världen är beskaffad, men som saknas i andra.
Religion som begrepp
Det finns ingen definition av religionsbegreppet som är gemensam för alla, men det finns två huvudgrupper av definitioner: de som utgår från vad religioner ”är” och de som utgår från vad religioner ”gör”. Det finns också ett tredje sätt att resonera om religion som försöker fånga in både vad en religion ”är” och vad en religion ”gör”.
Försöken att definiera vad religioner ”är” kallas för substantiella religionsdefinitioner. I en substantiell religionsdefinition hamnar världsbild, värderingar och attityder i fokus. Vad säger religioner om hur världen fungerar, om vad en människa är och om vad som är viktigt och eftersträvansvärt? Jämförelser av olika religioners gudsuppfattning, människosyn eller centrala värderingar görs oftast utifrån substantiella religionsdefinitioner. Ett annat sätt att definiera religion utgår i stället från vad religion ”gör”. Dessa definitioner kallas för funktionella religionsdefinitioner. I funktionella religionsdefinitioner står religionens betydelse för individer och grupper i fokus: Hur fungerar religioner för att till exempel skapa mening, motivera till förändring eller utmana till handling?
‹Olika försök att definiera religion
Religiös är den för vilken något är heligt. (Nathan Söderblom)
Religion är en infantil fixering vid en kosmisk nallebjörn. (Sigmund Freud)
‹Religion är tilltal. (Paul Tillich)
‹ ‹Gudstjänst i Lakewood Church i Houston, en megakyrka som samlar 25 000 personer till gudstjänst varje vecka.
Ett tredje sätt att förhålla sig till religion är att undersöka samspelet mellan vad en religiös övertygelse ”är” och vad den ”gör” för individer eller grupper. En modell som underlättar en sådan undersökning kopplar ihop olika dimensioner av religion till en helhet av att tro, att tillhöra och att göra. På engelska kallas denna modell ”The Three Bs”, utifrån begreppen b elieve, behave, belong. På svenska talar man om modellen som tro , tillhöra och göra.
TRO
För många som har vuxit upp och lever i länder där protestantisk kristendom länge har dominerat, är begreppet ”tro” väldigt centralt när det gäller religion. Ett av reformationens slagord var ”genom tron allena”, eftersom reformatorerna betonade att en kristen måste ha en individuell tro. Begreppet tro kan dock förstås på två olika sätt, på svenska uttryckt i skillnaden mellan ”tro att” och ”tro på”. ”Tro att” handlar om vad man tror är sant, till exempel i uttryck som ”jag tror att Gud finns” eller ”jag tror inte att det finns liv efter döden”. ”Tro på” uttrycker snarare en tillit till något eller någon. I protestantisk kristendom är bägge aspekterna väsentliga.
TILLHÖRA GÖRA
För den som mest möter religion i form av protestantisk kristendom kan därmed religion och tro uppfattas som ungefär samma sak. Risken med ett sådant synsätt är att många andra aspekter av religion glöms bort eller förminskas. Vad en människa gör, till exempel ritualer, kan ha lika mycket – eller mer – att göra med förhållandet till religion än själva tron. Likaså kan tillhörigheten vara av oerhörd vikt för den troende. Det är inte heller så att alla religioner betonar just trons betydelse. Reformatorerna tyckte inte att den katolska kyrkan, som de ville förändra, betonade tron tillräckligt mycket.
I vissa religiösa sammanhang är trossatserna, vad man ”tror att”, det allra viktigaste. I andra är det vad man gör tillsammans med andra som står i centrum. Ibland är det kanske samhörigheten, mer än både vad man tror eller vad man gör, som har störst betydelse. Det är också vanligt att officiell religion, den som lärs ut av religiöst utbildade och religiösa ledare, skiljer sig från den vardagsreligion som utövare praktiserar. Att undersöka religion med hjälp av modellen tro, tillhöra och göra är ett sätt att synliggöra likheter och skillnader mellan och inom olika religiösa traditioner.
FRÅGOR
1. Redogör för skillnaderna mellan begreppen substantiell respektive funktionell religionsdefinition.
2. Använd begreppen tro, tillhöra och göra och förklara vad som gör det svårt att hitta en heltäckande definition för begreppet religion.
3. Vilka möjligheter och svårigheter kan det finnas med att använda begreppen tro, tillhöra och göra när man diskuterar andra livsåskådningar än religioner?
Mötet med det gudomliga
I de allra flesta religioner finns uppfattningen att gud eller det gudomliga inte går att beskriva med språk. Alla ord, språkliga uttryck och beskrivningar är för små och för förenklande. Att tala om gud är att tala om något som är större. Ofta används ordet helig som uttrycker att något står i förbindelse med det gudomliga och därför ska behandlas med särskild respekt. I en del traditioner, till exempel i den samiska, kan det heliga finnas i naturen. Människor som inte anser sig tillhöra någon religion kanske inte använder ordet helig för att beskriva särskilda upplevelser eller erfarenheter. Ändå kan de tycka att det finns saker som man inte kan tala hur som helst om. Dessa är så viktiga och betydelsefulla att man ska behandla dem med särskild respekt. På sätt och vis är dessa saker alltså ”heliga”, även om det inte är det ordet som används om dem.
Ord för gud
Ordet gud heter theos på grekiska, och från det ordet kommer en rad sammansättningar som används om gudstro. En teist är någon som tror på någon sorts gud eller något gudomligt, och en ateist någon som inte tror på någon gud eller något gudomligt. Det finns också ett begrepp för den som menar att det inte går att få kunskap om det finns något gudomligt eller ej, agnostikern. En agnostiker kan antingen anse att det inte är särskilt viktigt eller intressant med frågan om gud, eller att frågan om guds existens är väldigt viktig och intressant – men oavsett vilket synsätt agnostikern har så är frågan omöjlig att veta något om. En agnostiker kan också mena att ordet gud handlar om något som är så stort att man därför inte kan veta vad man talar om när man talar om gud.
Teism kan också se väldigt olika ut. Monoteism innebär tro på en enda gud. De som tror på en enda gud brukar också tro att den guden har skapat allt och till sist ska avsluta allt.
Norrsken i Sápmi.
Polyteism innebär en tro på flera gudar. Dessa brukar styra över olika delar av tillvaron. Men en del polyteister säger att dessa olika gudar egentligen är olika uttryck för en enda gud eller kraft. Då är det inte så stor skillnad mellan monoteism och polyteism.
Ett annat gudsbegrepp är panteism. Det betyder att gud är lika med ”alltet”. Människor, grässtrån och kaffekoppar, allt tillsammans är gud.
Panteismen kan vara svår att skilja från , som ser gud som närvarande i allting, men inte identisk med ”alltet”. att panenteismen
Detalj av Meenakshi Amman-templet i Madurai i Indien.
Buddha predikar för sina lärjungar, målning i Chongrom-templet i Bangkok.
Heliga berättelser
Religioner innehåller berättelser som stödjer och utmanar människors föreställningar om sig själva och världen. Det är berättelser av olika slag och för de troende är de heliga: de uttrycker sanningar om det som är mest betydelsefullt i livet.
En del religiösa berättelser handlar om viktiga personer som Buddha, Muhammed eller Jesus. Berättelserna beskriver de viktiga personerna och vad de ska ha sagt och gjort. På det sättet kan berättelserna ge beskrivningar av, och vara förebilder för, hur man ska leva. Andra religiösa berättelser kan ha som syfte att lyfta fram särskilda kunskaper eller att göra den som tar del av dem visare. Ibland finns det tydliga regler att följa som berättelserna lyfter fram.
En speciell typ av religiösa berättelser kallas myter. Det är symboliska berättelser, som har till uppgift att förmedla sanningar som inte kan uttryckas på andra sätt. För många judar och kristna är till exempel Bibelns skapelseberättelser exempel på sådana myter. Berättelserna beskriver enligt dem inte ett faktiskt händelseförlopp, utan har som syfte att berätta om meningen med världen och människan. Det som är sant och viktigt i berättelserna handlar om relationen mellan människan, Gud och naturen. Samtidigt finns det både judar och kristna som menar att skapelseberättelserna inte alls är myter i denna mening, utan att berättelserna ska tolkas bokstavligt som beskrivningar av jordens skapelse, förutom att de berättar om relationerna mellan Gud, människa och natur.
Riter
Många av de heliga berättelserna utformas också till riter, handlingar med symbolisk betydelse. Som en del av den religiösa praktiken får deltagare spela med i berättelserna, sätta sig in i dem som om de själva var där. Genom att delta i riterna stärks gemenskapen mellan deltagarna, och i många religioner beskrivs riterna som sätt att upptäcka saker om sig själv, om världen och om det gudomliga. De flesta religioner betonar att man på något sätt måste delta för att förstå religionens innersta. Riterna har oftast ett tydligt innehåll: det finns regler för vad man ska säga och göra. Riterna ramar in tillvaron. En del riter upprepas ofta, som fredagsbönen i islam eller högmässan i kristendom. Andra riter utförs vid särskilda tillfällen i livet i samband med olika slags övergångar till nya stadier i livet, till exempel i samband med födelse, giftermål och dödsfall. Dessa riter kallas för övergångsriter.
Att ”ta studenten” ses av många som en sekulär övergångsrit, som markerar övergången från barn till (ung) vuxen.
Det finns en naturnära religion där en far ska ta sitt nyfödda barn i armarna, gå ut under stjärnhimlen, lyfta barnet högt upp och säga: ”Se! Det enda som är större än du !” Detta är en handling som varje far i detta samhälle utför på samma sätt med sitt nyfödda barn. När fadern lyfter sitt nyfödda barn upp mot stjärnhimlen är det en övergångsrit. Den utförs bara en gång för ett barn, men den är inte avslutad med det. Man berättar om den för barnet när det blir större. Och barnet ser fadern göra samma sak med nya syskon. Övergångsriten blir som en berättelse som barnet är delaktigt i.
FRÅGOR
1. Förklara ordet helig. Har du något som är heligt för dig?
2. Ge exempel på olika sätt att vara teist.
3. Kan man säga att ateism är en tro. Varför – varför inte?
4. Vad är en myt i religiös mening, och vad har den för syfte?
5. Att ”ta studenten” räknas ofta som en sekulär övergångsrit. Känner du till andra sekulära riter – vilka i så fall, och hur går de till?
Källor i religionsstudierna
För den som ska studera religion finns många olika slags källor. Olika slags källor bidrar med olika information, och som alltid är det väsentligt att förhålla sig till dem.
En grundläggande uppdelning av källor i religionsstudier är mellan primärmaterial (sådant som på olika sätt har en förstahandskaraktär) och sekundärmaterial (material som bygger på primärmaterial och undersöker och diskuterar detta).
Primärmaterial i religionsstudier kan vara religiösa urkunder, det som inom en religion betraktas som heliga texter som Bibeln eller Bhagavadgita, men också religiös konst och arkitektur, filmade gudstjänster, enskilda individers eller gruppers beskrivningar av sig själva och sin religion och mycket annat.
Inte minst på internet finns mängder av individers och gruppers religiösa uttryck. De religiösa auktoriteter som tidigare har haft stor makt över hur religioner beskrivs och tolkas har därmed förlorat en del av sitt tolkningsföreträde. Internet har på det sättet bidragit till att religioner och andra livsåskådningar kan spridas och förändras på nya sätt.
För många individer har internet skapat förutsättningar för att hitta nya religiösa förebilder och sammanhang. Men digitala medier har också blivit en arena för hat och hot riktat både mot religiösa grupper och individer. I Sverige har detta hat riktats mot muslimer, judar, kristna och andra religiösa grupper. Sociala medier har också använts av olika våldsbejakande grupper för att sprida budskap och värva medlemmar.
‹ ‹ ‹ ‹
Frågor att ställa vid undersökning av primärmaterial på internet
• Vilken målgrupp verkar webbplatsen ha?
• Vem står för materialet?
• Hur positionerar sig personen/gruppen gentemot andra grupper inom eller utom den aktuella religionen/livsåskådningen?
• Vilka frågor står i fokus?
• Vad behöver du mer ta reda på för att göra rimliga bedömningar om innehållet?
För att kunna sätta in olika slags primärmaterial i större sammanhang behövs sekundärmaterial, till exempel forskares undersökningar och sammanställningar. Till sekundärmaterial räknas också journalistiskt material som publiceras i olika medier.
För journalister gäller att en komplex verklighet behöver förtydligas för att mottagaren snabbt ska förstå vad som diskuteras. Förenklingar och generaliseringar kan vara nödvändiga, men kan också leda till problem. Ibland blir vissa stereotyper dominerande i medierna och andra bilder och representationer kan ha svårt att få utrymme. I västerländsk media har de mediala stereotyperna av islam länge varit i huvudsak negativa. Men mediala stereotyper kan också vara i huvudsak positiva. Ett exempel är bilden av buddhism, som till exempel i Sverige ofta har haft fokus på Dalai Lamas fredsbudskap, medan buddhismens roll i internationella konflikter inte särskilt ofta har diskuterats eller analyserats.
FRÅGOR
1. Ge exempel på primärmaterial och hur dessa skulle kunna användas för att undersöka religion i Sverige.
2. På vilka sätt skapar internet möjligheter och svårigheter för att få kunskap om religion?
Frågor till kapitlet
1. Förklara vad som menas med en livstolkning. Använd begreppen världsbild, människosyn, attityder och värderingar i din förklaring.
2. Resonera om på vilka sätt den astronomiska världsbilden kan ha betydelse för en människas livstolkning.
3. En religion är en livsåskådning, men en livsåskådning behöver inte vara en religion. Förklara!
4. Redogör för olika sätt att definiera religion, och varför det är så svårt att skapa en avgränsad men ändå tillräckligt innehållsrik definition.
5. En teist, en ateist och en agnostiker – förklara hur de var och en ser på det gudomliga.
6. Använd triangeln tro, tillhöra och göra (sidan 18) för att förklara religiösa berättelsers och riters betydelse inom en religion.
7. Vad skiljer och vad förenar två kristna som båda tror att Bibelns skapelseberättelser berättar något sant om världen, men där den ena betraktar berättelserna som myter och den andra ser dem som historiska berättelser?
8. Ge exempel på hur medier kan bidra till både likriktning och mångfald när det gäller frågor som rör religion.
9. Använd triangeln tro, tillhöra och göra för att resonera om hur religion kan ha betydelse för en människas identitet.
10. Studera ingressbilden på sidorna 8–9 och fundera över färger, föremål, aktiviteter? På vilka sätt kan bilden illustrera kapitlets titel och innehåll?
Nivå
Religion för gymnasiet nivå 1 är ett lättöverskådligt och innehållsrikt läromedel som ger verktyg för att bredda, fördjupa och utveckla kunskaper om religioner och livsåskådningar. Läromedlet ger elever goda förutsättningar att resonera och reflektera kring frågor kopplade till religioner och livsåskådningar, såväl dagsaktuella frågor som eviga livsfrågor. Varje större avsnitt och kapitel avslutas med genomtänkta frågor kopplade till texten, vilket ger eleverna möjlighet att repetera, hantera begrepp och utveckla sina resonemang.
Religion nivå 1 för gymnasiet innehåller bland annat:
• Ett ämnesinnehåll som följer ämnesplanen Gy25, där frågor om religionsfrihet, demokrati och olika sätt att tolka och förstå religioner och andra livsåskådningar har fått ökad tyngd.
• Övergripande och fördjupande information om de abrahamitiska och dharmiska religionerna, som underlättar jämförelser mellan religioner, utan att bortse från varje religions särdrag.
• Ett stort utrymme för sekulära livsåskådningar, liksom för frågor kring religion och vetenskap, etiska dilemman och etiska modeller, religion och samhälle, samt hur människor kan förhålla sig till – och försöka förstå – en komplex verklighet.
• Ett genomtänkt användande av vetenskapliga begrepp och modeller, för religioners och livsåskådningars praktiker, gemenskaper och trossatser.
• Ett intresseväckande bildmaterial med stor bredd i urvalet, såväl geografiskt som med hänsyn till vilka riktningar och individer som presenteras.
• Genomtänkta frågor till texten som stöder eleverna i processen att lära och reflektera.
• En ordlista med förklaringar och sidhänvisningar till centrala begrepp.
• Faktagranskat innehåll, där alla kapitel är granskade av ämnesspecialister.
• Lärarmaterial (webb) med tips för undervisningen.
• Religion nivå 1 finns även som digitalt läromedel: Religion nivå 1 Digital.