RESAN LÅNGT BORT Sanna Juhlin och Carina Ståhlberg
Vill du läsa mer om Carina Ståhlberg och hennes illustrationer, besök hennes hemsida: www.carina-stahlberg.com
© 2017 Sanna Juhlin, Carina Ståhlberg Utgiven av Whip Media www.whipmedia.se/resan Tryck: Bulls Graphics, Halmstad, 2017 ISBN 978-91-88265-78-4
I morgonens ljusa timme vaknade Merry och kände livet i sig. Det ryckte och sprattlade i armarna och benen. Hon längtade efter dagen, efter leken och fantasin. Det fanns en del saker i Merrys liv som hon tyckte speciellt mycket om, och det var: Sin teservis. Den blå och kramgoa Elefanten. Sin gamla docka, den hon fått av farmor en gång för länge sedan, och som farmor lekt med som barn. Roboten, som hon fått i present på sin femårsdag. Merry samlade alla vid bordet och dukade med koppar, fat och skedar. Hon bjöd sina vänner på kakor och bullar. Det var inte riktiga kakor och bullar utan virkade delikatesser och räckte därför i all evighet.
Allt var tyst och stilla i Merrys rum, men från rummet intill pågick något argt och otäckt. Spruckna ljud och ilskna röster som studsade mot väggarna. Merry tyckte inte om det. Det gjorde henne rädd, men framförallt gjorde det henne olycklig och ledsen. – Nu börjas det igen, suckade Merry. Hon såg på Elefanten, Dockan och Roboten som stirrade framför sig. – Ät och drick så mycket ni orkar, sa hon. Vi ska ut på en lång resa. Sedan började hon byta om.
Vad ska man ta med sig om man har bråttom och måste ge sig av snabbt? Kan man ta med sig sängen man sover i om nätterna? Bör man ta med extrakläder? Skor? Favoritsoffan eller bordet man äter vid? – Vi lämnar allt, sa Merry efter en stunds betänketid. Att packa skulle ta för lång tid och hon ville inte stanna längre hos de mörka och arga rösterna. Det kändes som om allt bara skulle bli högre och värre ju längre hon stannade. – Det räcker med skrindan, då kan jag dra er om ni blir trötta om fötter och ben, sa Merry.
Merry drog skrindan där Roboten, Dockan och Elefanten vilade. Efter en stund vände hon sig om. Det fanns många lyckliga stunder från det hem hon lämnade. De frasiga våfflorna på söndagarna. Mums, så goda de alltid var. Hennes mjuka täcke mot ansiktet innan hon somnade. Långt upp till näsan skulle det ligga så hon kunde känna doften av lavendel. De varma kramarna när hon var ledsen. Någon som läste bok när hon ville, som hjälpte henne knyta skorna och svarade på alla frågor som hon hade. Någon som alltid älskade henne. Merry svalde en klump och blinkade bort sina tårar. Men ville hon gå tillbaka? Hon såg på sina vänner i skrindan. Om människor inte vill vara snälla med varandra så vill inte jag vara kvar där, sa hon bestämt och fortsatte sin färd.
Merry visste inte vart hon skulle gå. Hon tyckte inte om höga ljud och på motorvägen svischade bilarna fort förbi. Vuxna hade alltid så bråttom. – Titta en skog, sa Elefanten plötsligt och pekade. – Jag har aldrig varit i en skog, sa Dockan och log. – Den ser spännande ut, sa Roboten. Merry vände sig om och såg på sina vänner. Hon fnissade förtjust. – Har ni aldrig sett en skog? Men då går vi genom skogen.
De följde den slingriga stigen in i skogen. – Det är väldigt mörkt, sa Elefanten med darrig röst. – Det är så tyst, sa Dockan. Här kan det inte finnas något liv. – Stanna skrindan genast, skrek Roboten. Det kommer någon! Merry stannade. En anka kom ut från buskarna. – Jag tänkte ta med mig alla ungar till dammen, sa ankan. Var snälla och stressa mig inte. – Ingen fara, sa Merry. Vi har inte bråttom. Ankan hjälpte en unge över stigen, och sedan den andre, tredje, fjärde och femte. När det var klart tackade hon för sig och Merry kunde dra skrindan vidare.
En fin liten saga om vänskap och fantasi. Och tryggheten när man har ett hem att återvända till efter en resa långt borta.
När Merry hör sina föräldrar bråka bestämmer hon sig för att resa iväg. Hon vill inte stanna kvar där människor inte kan hålla sams. Hon tar med sig den blå elefanten, sin docka och roboten. Tillsammans ger sig vännerna ut på en spännande resa i ett grönskande landskap. Det är sommar och världen är vacker, men någonstans i fjärran hör de ett otäckt ljud. Och det kommer närmare. Merry och hennes vänner kommer snart att önska att de vore hemma igen.