9789144105970 by Smakprov Media AB

ARBETSINTEGRERANDE SOCIALA FÖRETAG – organisation, ledarskap och delaktighet

Ulla-Carin Hedin Urban Herlitz Jari Kuosmanen Eva Laurelii

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38873 ISBN 978-91-44-10597-0 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Extern redaktör: Urban Jürgensen Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Lisbeth Sandvall Printed by Dimograf, Poland 2015

INNEHÅLL

Förord 7 Författarpresentationer 9 Inledning 11 De sociala företagens framväxt 13 Arbetets betydelse i dag 14 Ny arena för samhällsarbete? 19 Bokens innehåll 22 Del 1 ASF – beskrivning och bakgrund 1 Vad är ASF? – karakteristika och organisationsformer 27

Organisationsformer 39 Sammanfattning av organisering och driftsformer 42 2 Vilka arbetar i sociala företag och vart tar de vägen? 45

Vårt exempelföretag 46 De som slutade sin verksamhet i företaget 47 Beställare, arbete, kön och ålder 48 Bakgrund, arbetslöshet och försörjning 50 Försörjning 50 Vart tar man vägen? 51 Några slutsatser från vårt exempelföretag 53 Vad är lyckat utfall för arbetsintegrerande sociala företag? 54 Tre utvecklingsvägar 55

Innehåll

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag 59

Begreppet social ekonomi 60 Kooperationens framväxt 62 De socialekonomiska strömningarna utvecklas åt olika håll 64 Sociala och kooperativa rörelser växer fram i Sverige 65 En nykooperativ rörelse möts av statliga åtgärder 68 Systemskifte i den svenska politiken 70 Globaliseringen – en ny stor omvälvning 72 Inträdet i EU och social ekonomi blir en officiell term 72 Verksamheter startas för arbetsintegrering 73 Olika utvecklingsvägar för socialt företagande 74 4 Pionjärer, projekt och påverkan för att skapa arbetsplatser 79

De första arbetsplatserna för personer med funktionsnedsättning 79 I välfärdsstaten skapas nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder 81 De skyddade verkstädernas utveckling 82 Pionjärerna i den svenska utvecklingen av sociala företag 83 Projektens tidevarv 87 ASF blir ett begrepp 88 5 ASF, arbetsmarknadsutveckling och arbetsmarknadspolitik 93

Den fulla sysselsättningens politik 93 1990-talets ekonomiska kris 97 Arbetsmarknadspolitik i kris 99 Utbildningssatsningar och kommunala insatser 100 Från full sysselsättning till aktivering 101 6 Kunskapsläget – vad vet vi om sociala företag? 107

Framväxten av sociala företag i Europa 107 De första studierna … 108 Speciella särdrag för sociala företag 110 Vilka kommer som medarbetare till de sociala företagen? 113 Rehabilitering genom arbete? 114 Företagsformens hållbarhet? 118 4

Innehåll

Del 2 Delaktighet och ledarskap 7 Delaktighet och inflytande i sociala företag 123

Olika perspektiv på delaktighet 124 Delaktighet genom arbete 127 Olika inflytandeprofiler 134 Sammanfattande reflexioner 136 8 Forskning om ledarskap 139

Olika typer av ledarskap 139 Ledarskap i sociala företag 145 9 Ledarskap i sociala företag – uppgifter och utmaningar 153

Olika typer av ledarskap 153 Ledarnas huvuduppgifter 159 10 Externa relationer och företrädarskap 169

Externa samarbetsrelationer 169 Ledares företrädarskap 178 11 Resursskapande genom legitimering 183

Suchmans diskussion om legitimitet 185 Hur arbetar de undersökta företagen med legitimitet? 189 Diskussion och slutsatser 201 Avslutande diskussion 209 Hybriditeten – både fördel och nackdel 209 Ursprungets betydelse 210 Arbetsmiljö, gemenskap och sociala relationer 215 Delaktighet och inflytande 218 Framtidsfrågor 225

Innehåll

Referenser 229 Bilaga: Bakomliggande studier 243 FAS-projektet 243 Studier av ett socialt arbetskooperativ 245 Studie av ledarskap i sociala företag 246 Företagen som försvann 247 Sakregister 249

KAPITEL 3

Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

I detta kapitel presenterar vi några av de sociala företagens historiska rötter. Vi börjar i en tid som likt vår nutid präglades av stora förändringar. Det var under 1800-talet när det gamla bondesamhället ersattes av ett snabbt växande industrisamhälle. I dag har också samhället förändrats i snabb takt i samband med globalisering och teknikens inflytande på produktion och kommunikation. I vår tid ser vi institutioner, yrken och företagande som på ytan verkar fungera likadant som förut, men som i vårt nutida samhälle – med olika typer av tillfälliga anställningar, bemanningsföretag och nya företagskonstellationer – ser helt annorlunda ut än de gjorde i det industrisamhälle som hade sin höjdpunkt på 1960-talet. Samhället utvecklas och staten och den offentliga sektorn, företagen och det civila samhället hittar nya sätt att samarbeta. De arbetsintegrerande sociala företagen är en ny företeelse, men de bär på idéer som går långt tillbaka i tiden. Att beskriva en historisk utveckling är inte helt enkelt. Det finns många faktorer som spelar in. När det gäller de arbetsintegrerande sociala företagen tar vi avstamp i de olika sociala rörelser som inryms i begreppet social ekonomi som utvecklades i övergången till industrisamhället under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Begreppet fick sedan en renässans inom den Europeiska unionen på 1990-talet. Den sociala ekonomin, ur ett strukturellt perspektiv, beskrivs i en bild av Wijkström och Lundström (2002) som en utveckling av kooperativa och ideella rörelser (se figur 3.1). Kooperationen kan indelas i etablerade kooperationer – med stora företag som Konsum, bostadskooperationen HSB och böndernas producentkooperation – och i ömsesidiga företag, som ägs av sina kunder, till exempel Folksam. Den ideella sektorn består av de stora folkrörelserna och olika intresseorganisationer tillsammans med ideella stiftelser. Nykooperationen, som de sociala © F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

Den sociala ekonomin

Kooperationen

Den etablerade kooperatonen

Den ideella sektorn

Nykooperationen

De ömsesidiga bolagen

Folkrörelserna

Stiftelserna

Intresseorganisationerna

Figur 3.1 Källa: Wijkström & Lundström 2002, s. 99.

arbetskooperativen tillhör, kan man se som en blandning av den kooperativa och den ideella rörelsen, med olika betoning beroende på verksamhet. Detta kapitel beskriver även den tidiga kooperationens födelse och hur bland annat olika sociala rörelser ledde fram till en statlig social- och arbetsmarknadspolitik i mellankrigstiden och efter andra världskriget. En nykooperativ rörelse under 1970- och 80-talen sammanföll med förändringar i den svenska välfärdspolitiken. Det var då det skedde ett systemskifte i en tid präglad av strukturomvandlingar, stora förändringar av den offentliga sektorn och av inflytande från globaliseringen. Kapitlet tar avslutningsvis upp hur organisationer inom den sociala ekonomin startade arbetsintegrerande sociala företag i Europa. Många intresseorganisationer utvecklades under de sista decennierna av 1900-talet från att ha varit en röst för missgynnade grupper i samhället till att alltmer tillhandahålla servicefunktioner inom välfärdsproduktionen.

Begreppet social ekonomi Begreppet social ekonomi har sin bakgrund i Europas tongivande stater under 1800-talet: England, Tyskland och Frankrike. På grund av ländernas historiska förhållanden mellan stat och medborgare var det stora skillnader i deras sätt att möta den sociala oro som industrialismen skapade. Begreppet dyker upp i både England och Frankrike redan under 1830-talet, men det 8

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

var i Frankrike som det först fick fotfäste som en ekonomisk diskurs i den franska politiken som économie sociale (Trägårdh 2000). Lars Trägårdh beskriver i sin essä ”Utopin om den sociala ekonomin” hur oron för klasskonflikter i Frankrike resulterade i en katolsk konservativ sociallära i sammanslutningar som exempelvis Société d’économie sociale (1856) där man försökte skapa idéer för harmoni mellan klasserna genom olika lösningar som på något sätt kunde göra arbetarna delaktiga, så att det inte uppstod för stora motsättningar mellan arbetare och kapitalägare. I Frankrike hade man haft revolutioner och klasskamp. Den katolska kyrkan var mycket bekymrad över den stora sociala oron och över rådande socialistiska och andra strömningar. Med en konservativ sociallära och ett pedagogiskt– politiskt program som blev känt som ”l’économie sociale” skulle företagarna ta sitt sociala ansvar och arbetarna acceptera den ”naturliga ordning” som härskade mellan klasserna (Trägårdh 2000). Denna väg för att få arbetarna att acceptera relationerna mellan arbetare och kapital utan klasskonflikter kunde fungera i små företag där arbetare och en mästare hade en nära relation, men idéerna fungerade inte i det framväxande industrisamhället med sina stora fabriker. En annan tänkare som kom fram och förändrade idéerna i en mer socialliberal anda, med möjligheter till självorganisering för arbetarna, var Émile Cheysson. Han var en ingenjör som på 1860-talet rensade socialekonomin från dess bakåtsträvande drag och gjorde den respektabel bland byråkrater och etablerade akademiker (Trägårdh 2000). Vidare var han aktiv i organisationer som arbetade med socialt reformarbete för att finna harmoni mellan klasserna, mycket genom den motivation som till exempel vinstdelning kunde medföra och att institutioner skapades som möjliggjorde arbetarnas självorganisering. Cheyssons recept var att ge arbetarna rätt till självorganisation men att det måste finnas experter, en slags socialingenjörer, som förstod sig på organiseringen och ledningen av sociala mekanismer. Arbetarna uppmuntrades till att bilda icke-socialistiska (”gula”) fackföreningar (ibid.). Samtidigt, under senare delen av 1800-talet , utvecklades en ny disciplin: sociologin. Émile Durkheim (1858–1917), som betraktas som sociologins fader, såg arbetsfördelningen som låg till grund för den industriella ekonomin som ett önskvärt ömsesidigt beroende och rätt organiserad kapitalism som möjligheter till samarbete och solidaritet. Trägårdh menar att Durkheim utvecklade en ny vetenskap under senare © F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

delen av 1800-talet som verkade för att främja en social ordning i vilken kooperation och komplementära relationer ersätter rå kapitalism och klasskamp (ibid., s. 8). Företagare, sociologer och socialekonomer sökte radikala sätt att komma till tals med klasskampen. Om man förkastade socialismen som en lösning på problemet, återstod det bara att göra arbetarna till (med) kapitalister. Ideologin kring vinstdelning blev central för det sena 1800-talets socialekonomer i Frankrike. Visionen var att arbetarna skulle bindas till sina företag i en anda av solidaritet (ibid.). Socialekonomins glansperiod i Frankrike sammanföll med höjdpunkten på den politiska strömning som gick under namnet solidarismen. I mitten på 1800-talet var tanken om solidaritet en borgerlig, socialliberal ideologi: en väg mellan marknadsfientlig socialism och ohämmad kapitalism. Men i dag förknippas den snarare med Léon Bourgeois som tillhörde ett borgerligt vänsterparti som månade om individernas och företagens frihet visavi staten. Han var en motståndare till kollektivismen med dess statsmakt och menade att socialismen skulle förverkliga möjligheter för varje individ att utvecklas till fullo vad gäller energi och talang och att nå fram till verklig frihet. Frihetens grundval var för Bourgeois den privata äganderätten. Anhängarna av solidarismen lyfte fram en frihetlig socialism där vägen mot detta mål ledde via kooperation och självhjälp. Trägårdh menar att de hade mycket gemensamt med den sociala ekonomins förespråkare (ibid.).

Kooperationens framväxt Före utvecklingen i Frankrike fanns ideologiska strömningar i Storbritannien som försökte skapa en utopisk socialism. Kooperativen var en möjlighet att skapa små öar av rättvisa, små världar, där allt skulle fungera som man ville ha det. Med mönsterföretag och mönstersamhällen försökte idealister ge goda förutsättningar för den nya värld som växte fram. Robert Owen var en sådan socialistisk utopist. Han var även ateist och ansåg att människans karaktär formas av den miljö hon lever i – ett nytt samhälle kommer att forma en ny, mer kollektiv människa (Ambjörnsson 2004). Owen fick ta över sin svärfars fabrik i Skottland och vid hans bomullsspinneri växte det fram ett mönstersamhälle, ett dåtidens välfärdssamhälle med kortare arbetsdag, arbetarbostäder, barndaghem, skolor och egna butiker till arbetarna. Han bildade också ett samhälle efter sina principer 10

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

i USA: New Harmony. Han räknas som kooperationens förgrundsfigur, men misslyckades efter ett tag totalt med de samhälleliga mönsteröar som han försökte skapa. Kanske för att medlemmarna i dessa samhällen inte anpassade sig helt till hans bild av hur deras verklighet skulle ordnas. Hans idéer togs dock upp av den kooperativa rörelsen och 1844 bildade ett antal vävare en livsmedelsaffär: The Rochdale Society of Equitable Pioneers (’De redliga pionjärernas förening’) i Rochdale i närheten av Manchester för att få tillgång till bra varor. Det var det första konsumentkooperativet och den konsumentkooperativa idén spred sig snabbt över Europa. Utvecklingen i Storbritannien och vävarna i Rochdale skapade kooperativa principer som en stadga för utvecklingen. Deras grundsatser lever än i dag i den kooperativa rörelsen: en medlem – en röst, låg avkastning på insatt kapital, återbäring, medlemsutbildning och politisk neutralitet (Olsson 1994). De revolutionära rörelserna över hela Europa och Marx och Engels bok Det kommunistiska manifestet 1848 påverkade också kooperativa idéer. I anslutning till 1848 års revolution i Frankrike startades många arbetskooperativ och kreditkooperativ. Samtidigt fanns den anarkistiska strömningen och den framväxande socialistiska rörelsen som ansåg att det behövdes revolutioner för att omvandla samhället. De franska socialisterna var till en början positiva till kooperationen. Vid socialistpartiets kongress 1878 i Lyon gjorde man ett uttalande där man tänkte sig kooperationen som ett slags trappsteg till det socialistiska samhället: I beaktande av att lönesystemet blott är ett övergångsstadium mellan livegenskapen och ett ännu icke närmare utformat samhällsskick, bör arbetarnas organisationer göra allt för att upprätta allmänna konsumtions-, kredit- och produktionsföreningar. Ahnlund 1983

Den arbetskooperativa modellen med både anställning och ägarskap var dock inte okomplicerad. Redan ett år efter kongressen lade man ett annat perspektiv på arbetskooperationen och menade att de kooperativa föreningarna inte kunde vara ett medel att nå fram till proletariatets frigörelse utan produktionsmedlen skulle i stället förstatligas. Konsumtionsföreningarna hade dock framgångar och 1880 hade ett hundratal föreningar bildats. 1885 bildades ett kooperativt förbund i Frankrike (Ahnlund 1983, s. 27). © F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

Den kooperativa tanken var stark bland frihetliga, icke-marxistiska och anarkosyndikalistiska fraktioner inom den franska arbetarrörelsen i slutet på 1800-talet. De fokuserade på den fackliga kampen som en möjlighet att förändra samhället. De startade också bland annat fackföreningsledda producentkooperativ (Trägårdh 2000). De kooperativa principerna som Rochdalekooperativen stadgade från början, utvecklades sedan av Internationella kooperativa alliansen, IKA, som bildades 1895.

De socialekonomiska strömningarna utvecklas åt olika håll Influensen från den sociala ekonomirörelsen fortsatte under 1800-talet att inspirera Europa. Under senare delen av århundradet bildades olika former för samverkan i socialekonomernas anda: ömsesidiga verksamheter som sparbanker, kreditbanker, klubbar för arbetare med sociala och bildande syften. Olika idéer spred sig snabbt över kontinenten. Tysken Hermann Schulze-Delitzsch grundade kreditkooperativ med både småföretagare och arbetare. Vid sekelskiftet 1900 var de uppe i över 900 (Trägårdh 2000). Vid den tiden var det många ideologiska rörelser som var engagerade i samhällsutvecklingen. Den kände ryske anarkisten Kropotkin hävdade i sin bok Inbördes hjälp, 1902, delvis som en kommentar till Darwin, att det inte är konkurrens utan solidaritet som driver fram evolutionen. I ett samtal med Emma Goldman, en annan känd anarkist på den tiden, ventilerade han 1920 sin besvikelse över bolsjevikerna i Ryssland som tagit över makten i oktoberrevolutionen 1917 och hur det förstört de underliggande krafter som kunnat utveckla landet: Bolsjevikerna fördes av revolutionen till maktens tinnar, och sedan de en gång kommit i besittning av densamma, började de undertrycka revolutionen. De hava försökt att utestänga och undertrycka de krafter i landet, som inte verkat i överensstämmelse med deras egna idéer. De förstörde de kooperativa organisationerna, vilka voro av allra största betydelse för Rysslands ekonomiska liv och utgjorde en förbindelselänk mellan staden och

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

landsbygden. De ha skapat en byråkrati och ett ämbetsmannavälde, som till och med vida överträffar den gamla regimens. Emma Goldman 1920–21 1

Det var alltså många olika riktningar och politiska spänningar i Europa på den tiden som påverkade den sociala ekonomins organisationer och ledde till att de utvecklades olika i olika länder. Lars Trägårdh skriver i sin artikel ”Utopin om den sociala ekonomin”: Sammanfattningsvis kan man säga att den franska socialekonomiska idéströmningen som den utvecklades under 1800-talet och inpå det följande seklet rymde en intressant politisk spänning mellan en katolsk och konservativ höger, en solidaristisk och socialliberal center, och en vänster som vette åt det utopiskt socialistiska och kanske även anarkosyndikalistiska hållet. Gemensamma nämnare var en utpräglad antietatism2 på det ekonomiska området. Detta även om solidarismen innehöll krav på grundläggande rättigheter till utbildning, arbete och socialförsäkringar samt en böjelse för vad jag kallat en ”utopisk kapitalism” med rötter i den förmarxistiska, utopiska socialismen och med kooperation och ömsesidighet som grundläggande principer. Trägårdh 2000, s. 16

Sociala och kooperativa rörelser växer fram i Sverige Artonhundratalet var associationernas tidevarv i Sverige enligt Tommy Lundström som beskriver den ideella sektorns historia i boken Den ideella sektorn – organisationerna i det civila samhället (Wijkström & Lundström 2002). Mellan 1810 och 1870 var det nya typer av organisationer som försökte finna lösningar på de problem som uppstått (Lundström i Wijkström & Lundström 2002). De tidigare trygghetssystemen som bondesamhället hade haft fanns inte längre i det nya samhälle som växt fram genom industrialiseringen. Fattiga och funktionsnedsatta hade det svårt. På landsbygden fick bönderna en viss ersättning för att ta emot någon som arbetskraft i hemmet, andra hamnade på fattigstugan och fattiggårdar där sjuka, friska, gamla 1 Översättning: Eugéne Albán, 1924. 2 Antietatism: att vara emot en stor och stark stat.

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

och funktionsnedsatta blandades. I städerna inrättades arbetshus inom fattigvårdens ram. Kyrkans roll hade minskat genom reformationen och staten tog över de funktioner som kyrkan hade haft tidigare. Fortsatt täta band mellan dem fanns kvar och flera organisationer fungerade som förmedlande strukturer mellan lokalsamhället och den centrala staten. Olika sammanslutningar bildades som arbetade med välgörenhet, utbildning, försvar, religion och nykterhet (ibid. 2002). Även i Sverige skapades konsumentkooperativ under 1800-talet. Kooperativa Förbundet,, som organiserade konsumentkooperationen, bildades 1899. Samtidigt utvecklades även de viktiga producentkooperativen där bönderna organiserade sig i föreningar. De blev en naturlig del av lantbruket. Mjölkbönder gick samman för att driva gemensamma mejerier, lantmännen organiserade sig i kooperativ för att sälja sina spannmålsprodukter. Den tredje formen av kooperativ, arbetskooperativ, där de anställda driver och äger företaget, utvecklades inte i samma utsträckning som konsumentkooperationen. I början av 1900-talet fanns det nära relationer mellan arbetar- och konsumentkooperationen, men den konsumentkooperativa linjen var starkast och det bekräftades också vid den kooperativa kongressen 1914 (Ottermark & Jobring 1985). Arbetarrörelsen valde att få inflytande över produktionen genom fackföreningarna och inte genom att själva äga produktionsmedlen. Kooperativa förbundet (KF) skulle själv tillverka varor och en mängd produktionsverkstäder och fabriker startades (ibid.) Kvinnor från över- och medelklassen hade dominerat välgörenhetsorganisationerna från mitten av 1800-talet och Lundström menar att de var mycket aktiva i att bygga upp nya och alternativa modeller för sociala insatser. Det var också nu som en mer ”modern” filantropi växte fram där hjälp till självhjälp var en viktig ingrediens och att man riktade sig till de arbetande klasserna med sina aktiviteter. Genom industrialismens framväxt och fattigdomen i städerna krävdes ytterligare resurser och det utvecklades kombinationer av ideella och statliga insatser där välgörenhetsorganisationerna blev de lokala fattigvårdsstyrelsernas förlängda arm in i de fattigas hem. Det var oklara skiljelinjer mellan statligt reglerande och ideella insatser, både när det gäller finansiering och hur insatserna organiserades (Lundström i Wijkström & Lundström 2002). Frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen var de stora folkrörelserna vid sekelskiftet 1900. Frikyrko- och nykterhetsrörelserna påverkades 14

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

av influenser från USA genom emigrationen och av de sociala rörelser som växte fram under industrialismen som krävde reformering av den rådande samhällsstrukturen. Konsumentkooperationen spreds och organiserade sig. Fackföreningsrörelsen växte sig stark. Organisationer inom den sociala ekonomin har varit föregångare för mycket av den välfärdsproduktion som vi i dag ser som självklart att den är offentligt finansierad. I slutet av 1800talet bildades de första frivilliga sjukkassorna som sedan under 1900-talet blev föremål för statlig kontroll. Studiecirklar, studieförbund och bibliotek bildades i slutet på 1800-talet, och dessa hade ofta anknytning till fackföreningsrörelsen, politiska partier, nykterhetsrörelsen och frikyrkor. (Lundström i Wijkström & Lundström 2002, s. 118). En anknytning som folkbildningsorganisationerna fortfarande har här i Sverige. Genom att införa nya sätt att organisera social service och nya former att utföra det befintliga arbetet fungerade ledande ideella föreningar som ett avantgarde för statliga reformer. (ibid., s. 130)

Efter att allmän rösträtt infördes i Sverige åren 1919–213 skapades nya maktförhållanden i samhället. Samtidigt med stora klasskonflikter växte folkrörelserna och samhället demokratiserades. Det socialdemokratiska arbetarpartiet fick inflytande över den svenska politiken som inriktades på bostäder, arbetsmarknad, familjepolitik och socialpolitik. Det var under 1930-talet som den svenska välfärdsstaten fick sitt ideologiska och politiska genombrott (Wijkström & Lundström 2002). Socialdemokraterna var negativa till välgörenheten, vilket ledde till att den och filantropin i de ideella rörelserna minskade och det skedde en professionalisering och byråkratisering av dem (Lundström i Wijkström & Lundström 2002). Stora nationella organisationer, som till exempel Röda Korset, Svenska husmodersföreningen och Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, blev betydelsefulla. De tog initiativ till bland annat hemsjukvård och utbildning. Ofta skedde det i samarbete med kommunerna som bidrog ekonomiskt.

3 Nästan allmän rösträtt för män infördes redan 1909. Först 1919–21 fick vi allmän rösträtt för både män och kvinnor. Reformen var en del av det demokratiska genombrottet i Sverige. Vid första riksdagsvalet efter reformen 1922 valdes en kvinna in i första kammaren och fyra kvinnor i andra kammaren. (NE 1995 band 11, s. 584–585)

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

Men även små lokala organisationer var aktiva och 90 procent av daghemmen drevs av stiftelser och ideella organisationer i början på 1940-talet (ibid.). Om 1930-talet markerar välfärdsstatens ideologiska och politiska genombrott, kallar Lundström den efterföljande perioden (1940–1960) för ”övertagandenas år”. I samband med välfärdsstatens utbyggnad under efterkrigsåren togs mycket av den verksamhet som tidigare hade utförts av den ideella sektorn över av staten (ibid., s. 130). Överförandet från ideella till statliga insatser inom det sociala området skedde relativt smidigt och Lundström menar att det finns starkt teoretiskt stöd för att den präglats av samverkan snarare än konflikt. Samtidigt med den offentliga sektorns välfärdspolitik utvecklades folkrörelserna starkt i landet. Vid sekelskiftet 1900 var en av tio svenskar medlem i någon ideell organisation. Vid mitten av 1970 hade den siffran ökat till nio av tio! Samtidigt hade också en utveckling av statligt stöd till organisationer skett. Statliga bidrag till ideella organisationer hade funnits redan i mitten på 1800-talet men statsbidragens betydelse för de ideella organisationerna växte kraftigt under efterkrigstiden. De har som en institutionaliserad del visat på en samverkan mellan ideell och offentlig sektor som har varit typisk för Sverige och den modell av välfärdsstat som växte fram under dessa år (ibid.).

En nykooperativ rörelse möts av statliga åtgärder Även kooperationen utvecklades och formaliserades under mellankrigstiden och tiden efter andra världskriget. Vi hade alltså en stark fackföreningsrörelse under 1900-talet och en stark konsumentkooperativ rörelse, med exempel som Konsum och bostadskooperationen HSB tillsammans med producentkooperativen inom lantbrukskooperationen. Däremot hade vi till skillnad från södra Europa en nästan obefintlig utveckling av de arbetskooperativa företagen. Betoningen på konsumentkooperationen fanns kvar ända till slutet på 1900-talet, då det vaknade en nykooperativ rörelse som även innefattade arbetskooperativa företag. En allt starkare rörelse på 1970-talet bildades kring alternativa sätt att leva och arbeta. Många experimenterade med kollektivt boende, arbete och engagerade sig i miljöfrågor. Kooperativa institutet, Koopi, bildades 1975 som en plattform för de konsumentkooperativa ”traditionella” företagen som nu började ingå i den nykooperativa rörelsen. Alternativ som kooperativa 16

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

daghem, ekobyar, ekologiska butiker, bilpooler och kooperativa lösningar på arbete och boende började utvecklas. En hög ungdomsarbetslöshet i början på 1980-talet pockade på nya lösningar och projekt. Man införde ”ungdomslag” och beredskapsarbeten, där kommunerna fick i uppdrag att antingen erbjuda arbete inom de kommunala förvaltningarna eller att skapa arbetsplatser. ”Fixarverkstäder”, systugor, servicegrupper som hjälpte till med kontorsgöromål eller lagade dagisleksaker växte fram i projektform. Det fanns en stark tro på kooperativa lösningar. Ungdomar fick stöd från samhället för att starta kooperativ i det så kallade Ungkoop-projektet som drevs 1983–86. Där avsattes medel bland annat för regional rådgivning. Genom detta initiativ lades grunden till LKU (Lokala kooperativa utvecklingscentra, numera Coompanion) som haft en viktig funktion i utvecklingen av arbetsintegrerande sociala företag i landet (se nedan). Ungdomskooperativen visade sig inte ha någon lång livstid. I slutet på 1980-talet förbättrades också arbetsmarknaden för ungdomar. Ungkoopprojektet lades ned och erfarenheter och lärdomar från det kunde sedan användas inom LKU4, som nu fick en roll i utvecklingen. Staten och Kooperativa rådet beslutade 1985 att under en femårsperiod bygga upp ett utvecklingssystem för stöd till kooperativ utveckling med Lokala kooperativa utvecklingscentra, som då fanns i fyra län (SOU 1991:24, del 3). Dessa utvecklingscentra och de nykooperativa verksamheter som de skulle stödja i sin utveckling, var en ny företeelse. Yohanan Stryjan menar i en studie över detta system att det inledningsvis fanns svårigheter för en offentlig sektor att hantera fristående organisationer som skulle arbeta med arbetsmarknadsåtgärder och välfärdstjänster. Den traditionella svenska modellen hade ju blivit inriktad på att samhället skulle driva dessa tjänster. Den fulla sysselsättningen skulle ske genom statliga arbetsmarknadspolitiska lösningar. Problemen med den ökande arbetslösheten, speciellt bland utsatta grupper, visade dock att de traditionella lösningarna inte räckte till och nu stöttade man alternativ. En statlig organisation formades: Kooperativa rådet, 4 LKU bildades bl.a. av olika lokala kooperativa företag, folkbildning, landsbygdsorganisationer och kommuner. Organisationerna samlade sig i en nationell organisation 1994: Föreningen kooperativ utveckling. Finansieringen sker genom bidrag från Näringsdepartementet via Tillväxtverket och en riklig projektverksamhet. 2006 bytte LKU namn till Coompanion.

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

som bestod av representanter från regeringen, etablerad kooperation och fackföreningar. Stryjan kommenterar detta som ett avsteg från den svenska traditionen efter andra världskriget där arbetsmarknadspolitiska frågor skulle hanteras endast mellan arbetsmarknadens parter (Stryjan 2004, s. 3). Många författare framhåller hur olika lokala processer under 1980- och 90-talen ledde fram till innovativa lösningar på välfärdsproblemen och arbetslösheten (Herlitz 2006; Svensson 1998). Folkrörelserådet och Hela Sverige ska leva 5 samlade och samlar än i dag byalag och olika grupper till utvecklingsarbeten med syfte att gynna lokalsamhällena och medborgarna. I strukturomvandlingen från 1970-talet och framåt, med nedläggningar av fabriker och flykt från glesbygden, tog vissa kommuner tag i situationen med den hotade arbetsmarknaden genom olika arbetsmarknadsåtgärder, entreprenörskapsutbildningar, yrkesutbildningar och investeringar i infrastruktur med mera. Kommunerna hade en ledande position under 1980-talet när det gällde dessa lokala arbetslöshetsinsatser men under 1990-talet fick nya folkliga rörelser en allt större roll samtidigt som kommunerna utvecklade sitt arbete (Starrin & Svensson 1998).

Systemskifte i den svenska politiken Under 1900-talets sista decennier skedde den offentliga sektorns stora omvandling. Mellan 1965 och 1975 hade antalet offentliganställda fördubblats. Demokratiutredningen år 2000 (SOU 2000:1), tar upp att det under 1970-talet tillkom cirka 50 000 tjänster varje år, men att var tionde kommunalanställd försvann under nedskärningarna på 1990-talet (SOU 2000:1, s. 55). Den svenska välfärdsmodellen där staten, fackföreningarna och kapitalet samarbetade förändrades i globaliseringens spår, med svällande offentliga utgifter, ökande arbetslöshet, strukturomvandling och växande kritik över byråkratisering och ämbetsmannavälde (Antman, Greider & Lappalainen 1993). Det fanns de som menade att vi under denna tid hade en korporativistisk stat. I en sådan ses samhället som en organism som styrs av en statsmakt som tolkar de olika gruppernas behov: ett elitistiskt styrelseskick med en 5 Riksorganisationen Hela Sverige ska leva bildades 1989 efter en kampanj med samma namn. Runt om i Sverige finns cirka 4 700 lokala utvecklingsgrupper. De kan ha olika namn, som byalag, samhällsförening eller intresseförening.

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

fast byråkratisk struktur för inflytande. Demokratiutredningen lyfte fram hur avkorporativiseringen gav utrymme för ett mer pluralistiskt samhälle där oberoende organisationer påverkar utanför de politiska institutionerna. Samtidigt inrättades ett civildepartement som skulle ta hand om alla frågor kring den offentliga sektorn (Antman 1993, s. 123). Dåvarande civilminister Bo Holmberg fick i uppdrag av statsminister Olof Palme att se över och förändra den kommunala förvaltningen. Under hans tid lyfte utredningar fram begrepp som: bättre service, målstyrning, regelförenkling, avsektorisering och valfrihet, tillsammans med decentralisering och demokrati (Antman 1993, s. 124). Begrepp knådades och omformades i den offentliga sektorn i en period då den svenska politiken genomgick ett systemskifte, under 1900-talets sista decennier. Peter Antman menar att Bo Holmberg hade långtgående idéer om brukarmedverkan och folkrörelseorganisationernas viktiga roll, en deltagardemokrati som uppmanade medborgarna att använda sina möjligheter att påverka omgivningen. Han trodde på offentliga tjänster i kooperativ form, men var emot privatiseringar (ibid.). Demokratiberedningen som tillsattes 1983 arbetade för att demokratisera den offentliga sektorn och på olika sätt utveckla former för brukarmedverkan – genom folkrörelser, kooperativ och direkt i olika kommunala verksamheter (ibid., s. 124). Utredningar, som Lokalt folkstyre genom brukarmedverkan (SOU 1984:84), Aktivt folkstyre i kommuner och Landsting (1985:28) och Principer för en ny kommunallag (1985:29) banade vägen. I den sistnämnda förordades en större frihet för kommuner och landstingskommuner att forma sin egen organisation. Peter Antman citerar statsvetaren Anders Mellbourn som menar att den generella statliga välfärdspolitikens princip ställdes mot den kommunala självstyrningen och frihetens ideal (ibid., s. 125). Det var inte denna diskussion om privatiseringar, utan utredningen Visst går det an (SOU 1991:26) som lyfte upp de kooperativa möjligheterna. Olika projekt kring alternativa driftsformer i slutet på 1980- och början på 1990talet handlade om intraprenadlösningar eller personalkooperativ inom skola, vård och omsorg. Med den borgerliga regeringen 1991 försköts målet mer mot privata entreprenader, även om den kooperativa formen fanns kvar som alternativ. ”Köp och sälj”-lösningar inom den offentliga förvaltningen innebar en anpassning till marknadsekonomin, med beställare- och utförarenheter.

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

Intraprenad var ett nytt begrepp när den offentliga sektorns tjänstemän försökte hitta ett mellanting mellan fristående entreprenader och offentlig drift.

Globaliseringen – en ny stor omvälvning Som i den stora omvandlingen på 1800-talet hade nu samhället gått in i en ny stor omvandlingsprocess. Industrialismen med sina lösningar gav vika för en ny tid av informationsteknik, kommunikation och utveckling av tjänster. Samtidigt innebar globaliseringen minskat regionalt och lokalt inflytande, bland annat på grund av att en del stora företag överförde sin produktion till låglöneländer. Medlemskap i EU innebar att vissa frågor förflyttades långt bort från medborgarna. En ökande arbetslöshet för vissa grupper, nedskärningar i den offentliga sektorn och behov av inflytande skapade förutsättningar för en utveckling av den sociala ekonomin (Westlund 2001). Hans Westlund lyfter fram tre hypoteser för utvecklingen: tomrum, inflytande och lokal identitet (Westlund & Westerdahl 1996). Se tabell. Tomrumshypotesen

Krympande offentlig sektor, tillbakagång av verksamhetsområden inom den privata sektorn skapar utrymme. Arbete och sysselsättning – outnyttjade resurser

Inflytandehypotesen

Nedbrytning av samhällets hierarkiska organisationsformer. Ifrågasättande av den offentliga sektorn. Behov av inflytande över välfärdsproduktionen med mera

Lokal identitetshypotesen

Globaliseringen skapar motkrafter. Regionalt och lokalt inflytande

Det hände också mycket i Sverige under den här tiden. Det fanns starka gräsrotsrörelser och aktivism med sociala mål, inspirerade av internationella rörelser och händelser. Det skapades intresseorganisationer och påverkansgrupper, kooperativa och kollektiva alternativ till arbete och boende.

Inträdet i EU och social ekonomi blir en officiell term Som framgick i inledningen till kapitlet hade begreppet social ekonomi sina rötter i 1800-talets Frankrike. Under stor del av 1900-talet användes inte 20

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

begreppet i någon större utsträckning. Nu dök det upp igen i slutet av 1970talet och även då i Frankrike. Där blev det ett samlingsnamn för företag och organisationer som bedriver ekonomisk verksamhet med en samhällelig funktion (Olsson 1994, s. 30). 1989 blev social ekonomi också en officiell term i Europeiska unionen. Det var Frankrike, som haft en kontinuitet i bruket av begreppet, som fick igenom ett ställningstagande i EU (Trägårdh 2000). I Sverige var det först i samband med EU-inträdet 1995 som begreppet aktualiserades (Wijkström & Einarsson 2011). Jan Olssons bok Den sociala ekonomin kom året innan. Begreppet social ekonomi passade de rörelser under 1970- och 80-talen som fångat upp rottrådar från de tidiga utopisterna. Olsson skriver i sin bok att begreppet spred sig snabbt i Europa, men att man har olika syn på begreppet i de olika delarna av kontinenten (Olsson 1994).

Verksamheter startas för arbetsintegrering Skillnaderna i Europa kan ha sin förklaring i den historiska bakgrunden i de olika länderna när det gäller förhållandet till nationalstaten och till ideella organisationer och välgörenhet. Den katolska kyrkans organisationer, Röda Korset och andra välgörenhetsorganisationer i Europa skapade skyddade verkstäder tillsammans med föreningar av anhöriga och engagerade personer. I Italien, med ett väl utbyggt system av välfärdsorganisationer, var den katolska och socialistiska kooperativa rörelsen beredda att utveckla nya former för arbete och omsorgsverksamheter som ett svar på den offentliga sektorns oförmåga på 1970-talet att möta fattigdom och marginalisering hos utsatta grupper i samhället. Där startades sociala kooperativ med en förmånlig lagstiftning och en starkt organiserad kooperativ rörelse. Spanien och Portugal hade också sociala kooperativ, men även andra ideella organisationer som drev verksamheter. Frankrike och Belgien hade en mängd olika organisationsformer, och i Tyskland – med sina stora välgörenhetsorganisationer – hade de kooperativa formerna svårt att etablera sig (Laurelii 2001). I Sverige startades, som tidigare nämnts, de första arbetsintegrerande sociala företagen i form av sociala arbetskooperativ i slutet på 1980-talet. När det gällde sysselsättning och tillväxt betonades i EU vikten av den sociala ekonomin och den blev en grund för projekt och samarbete inom EU för Sverige. I EU definieras social ekonomi utifrån den juridiska form som verk© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

samheten drivs i. Den sociala ekonomin omfattar ideella organisationer, stiftelser, kooperativ och ömsesidiga bolag. I samband med EU-inträdet 1995 ansåg Sverige att det behövdes en svensk definition av begreppet. En arbetsgrupp med medlemmar från flera departement utredde frågan och en definition mejslades fram 1999: Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännyttan eller medlemsnyttan, inte vinstintresset, som främsta drivkraft. Kulturdepartementet 1999

Olika utvecklingsvägar för socialt företagande Genom Sveriges inträde i EU blev möjligheterna att driva projekt för att skapa sociala företag större genom att flera program inom den Europeiska socialfonden riktade sig till arbetsintegrerande projekt. Den sociala ekonomin lyftes fram och ett speciellt fokus var på ”missgynnade grupper”. De stora EU-projekten innebar också kontakter med projekt i andra EU-länder, inspiration och samarbeten som också förändrade bilden i Sverige. Kooperativen växte och nya aktörer kom in i bilden, såsom kristna organisationer, nykterhets- och folkbildningsrörelser tillsammans med olika intresseorganisationer. Den utvecklingen och inflytandet från Europa under början av 2000-talet, ledde till en vidgning av begreppet till arbetsintegrerande sociala företag. I dagsläget förekommer olika begrepp: sociala företag blandas med begrepp som samhällsentreprenörer, sociala entreprenörer, publika entreprenörer med mera. I en artikel från Sektor 3 – tankesmedjan för det civila samhället tar Karl Palmås upp att begreppen förvirrar eftersom man har importerat socialt entreprenörskap, sociala företag och social ekonomi från kontinentaleuropeiska och även anglo-amerikanska länder där ”social” står mer för det svenska ”samhälleligt” (Palmås 2013a). Palmås betonar att det sociala företagandet i den anglo-amerikanska begreppsvärlden hänvisar till ”ett företag som startas för sociala syften men som, till skillnad från en traditionell välgörenhetsorganisation, finansierar sin verksamhet 22

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

genom affärsverksamhet. Med ’socialt syfte’ avses i allmänhet att företagets mål är att antingen minska social utslagning, eller leverera rättvisa och effektiva offentliga tjänster, ofta i icke-vinstutdelande regi” (ibid., s. 17). Begreppet social ekonomi, däremot, med dess rötter i södra Europa, betonar mer ömsesidighet, medinflytande och demokratiska principer (ibid.). Här framkommer en intressant distinktion som också återspeglar situationen när det gäller utvecklingen av de arbetsintegrerande sociala företagen under 2000-talet i Sverige, som omfattar bägge dessa inriktningar. Begreppet arbetsintegrerande sociala företag togs fram under de första åren efter millennieskiftet 2000 för att tydliggöra att det handlade om att skapa arbetsplatser och arbetsmöjligheter för dem som hade svårigheter på arbetsmarknaden. Det innebar också en tydlig markering att företagen var en arbetsmarknadspolitisk fråga men även en fråga för näringslivspolitiken, eftersom det handlade om företagande och affärsverksamhet. Hur utvecklingen kommer att bli – de sociala företagens koppling till den ideella, privata och offentliga sektorn – är svårt att bedöma. Det sker många parallella processer och rörelser. Karl Palmås lyfter fram en tydlig skillnad mellan olika sociala företag – de med fokus på bärkraftigt affärsdrivande och de med en idéburen verksamhet som blandar filantropi och företagande (Palmås 2013a). Verksamheter inom den sociala ekonomin har överlag under de senaste decennierna utvecklats mot mer affärsmässighet (Wijkström & Einarsson 2011; Mattsson & Olsson 2009). Vård och omsorg och skola drivs av organisationer inom den sociala ekonomin i konkurrens med privata aktörer med vinstintresse, vilket påverkat ideella rörelser att anpassa sin marknadsföring och retorik (Wijkström & Einarsson 2006 och 2011). Det är många organisationer och intresseföreningar som under de sista decennierna på 1900-talet utvecklats från att ha varit en röst för sina medlemmar i deras intressepolitiska arbete till att ta alltmer ansvar i utbud av social service i samhället. Ideella organisationer som tidigare fått mycket av sina resurser och hämtat sina tankemodeller från den offentliga sektorn, har ändrat perspektiv. Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson menar i sin bok Från nationalstat till näringsliv? att jämfört med de första iakttagelserna under 1990-talet har de i sin forskning kunnat se att det sedan i början på 2000-talet finns ett tydligare fokus på olika typer av serviceproduktion och marknadsmässigt tänkande: © F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

Näringsliv och företagsekonomiskt tänkande står i dag som modell för mycket av den inspiration, kraft och energi som man i organisationerna direkt hämtar in för att utveckla sin verksamhet. Det handlar om ett starkt språk för att organisera och leda verksamhet som har utvecklats för vinstdrivande företag i ett mer marknadskapitalistiskt system. Inte sällan förmedlas denna kunskap via konsulter och personer med erfarenhet av näringslivsverksamhet, till exempel i de idéburna organisationernas styrelser. Wijkström & Einarsson 2011, s. 87

Wijkström och Einarsson lyfter fram den ökade professionaliseringen som de idéburna organisationerna genomgått och hur tidigare relationer med den offentliga sektorn brutits upp och ersatts med upphandlingar och entreprenader på olika typer av ”marknader”, vilket tvingar fram ett näringslivsspråk i organisationerna. De menar också att: ”det ’civila samhället’, den ’sociala ekonomin’ och den ’ideella sektorn’ är ett försök att fylla ett tomrum mellan det som vi förstår som stat respektive näringsliv. Begreppen har använts på varierande sätt, avgränsats annorlunda av olika aktörer och till viss del fyllts med nytt innehåll allt efter hur behoven har skiftat i samtalen över tid” (Wijkström & Einarsson 2011). När det gäller arbetsintegrerande sociala företag är det ett tydligt kriterium att vara not for profit, det vill säga att återinvestera överskottet i verksamheten, så att fler arbetsmöjligheter skapas. Övriga sociala företag med samhälleliga syften skapar andra samhällsnyttiga varor och tjänster men är inte primärt arbetsintegrerande (Palmås 2013a; Gawell, Johannisson & Lundqvist 2009). En annan sida av utvecklingen är de kommunala initiativen där kommunernas arbetsmarknadsenheter skapar ett eget företagande med stöd från Arbetsförmedlingen och de statliga arbetsmarknadsmedlen inom jobb- och utvecklingsgarantin. Här bedriver kommunerna försäljning av tjänster och varor. Till viss del sker försäljningen inom de olika förvaltningarna, men också till den privata sektorn och allmänheten. Ibland blandas de kommunala initiativen med sociala företagsliknande konstruktioner genom att kommunen bildar ideella föreningar. En viss konkurrens mellan de kommunala arbetsmarknadsenheterna med försäljning av tjänster och de arbetsintegrerande sociala företagen har framkommit i flera kommuner. Konkurrens kring marknader, uppdrag och medarbetare finns i kommuner där man utvecklat egna verksamheter med arbetsträning och rehabilitering. 24

3 Sociala och politiska rörelser i bakgrunden till sociala företag

Det finns exempel på att sociala företag har fått lägga ner sin verksamhet för att lämna plats för kommunens arbetsverksamhet (Laurelii, Hedin & Nilsson 2014).

Ulla-Carin Hedin är professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Urban Herlitz är fil dr i ekonomisk historia och universitetslektor i socialt arbete med inriktning mot samhällsekonomi och socialpolitik vid Göteborgs universitet. Jari Kuosmanen är docent och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Eva Laurelii är leg psykolog med lång erfarenhet inom arbetsrehabilitering och arbetsmarknadsinriktade åtgärder.

ARBETSINTEGRERANDE SOCIALA FÖRETAG – organisation, ledarskap och delaktighet På 2000-talet har en ny företagsform etablerat sig i Sverige, arbetsintegrerande sociala företag. I dag finns över 300 sådana företag i landet. De flesta är små företag med 10–20 medarbetare. De har både sociala och ekonomiska mål, driver affärsverksamhet och producerar varor eller tjänster för en marknad. Men de ger också arbete till dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden t ex långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar. Syftet med denna bok är att beskriva och analysera olika aspekter av företagens verksamhet, deras framväxt och relation till andra sektorer i samhället. I bokens andra del görs framförallt en analys av ledningen och styrningen av företagen. Hur driver man en affärsverksamhet med god arbetsmiljö och inflytande för alla medarbetare? Leder arbetet till empowerment och personlig utveckling? Blir medarbetarna återintegrerade i arbetslivet? Vilka dilemman och svårigheter möter ledare och medarbetare i en ny företagsform? Och hur får dessa ”nya” företag stöd från andra företagare, lokala grupper och offentliga organisationer? Boken riktar sig till studenter inom socialt arbete, sociologi och företagsekonomi på universitet och högskolor men också till verksamma inom offentliga sektorn som vill få kunskap om arbetsintegrerande sociala företag. Den passar även för studiecirklar bland medarbetare inom dessa företag. Art.nr 38873