MIRAKEL PER ALEXANDERSSON
VILJA
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se Titel: Mirakel Författare: Per Alexandersson Omslag: Jonas Lindén Omslagsbild: Shutterstock © 2017 Per Alexandersson och Vilja förlag Första upplagan 2017 Ä ST
LA
RGE
.
.
I VÅ
L ÄT
TL
N
Sidantal: 56 Lättlästnivå: L Lix: 17
ISBN 978-91-7723–282-7 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
MIRAKEL PER ALEXANDERSSON
Vilja fรถrlag
Vilja-böcker av Per Alexandersson: Tröjan Simhallen Fredag kväll När bilarna brinner Yusef och arga kocken Mirakel
1 Det är tidig morgon. Karim ligger i sin säng och sover. Han vaknar med ett ryck och ser sig yrvaket om i rummet. De andra killarna sover än. Det här är inte familjens lägenhet. Det är inte det rum han delar med sin bror. Han flydde till Sverige när kriget kom, och bor på en flyktingförläggning. Han bor i ett litet rum ihop med tre andra killar. De har varsin säng och garderob. I mitten av rummet står ett bord och några stolar, inget mer. 5
I sängen vid fönstret sover hans ende vän här i Sverige, Ali. De är lika gamla, tjugo år. Ibland tror folk att de är bröder. Men de kommer inte ens från samma land. De har bara lika mörkt hår och lite brunare hud än de flesta svenskar. Karim trivs inte här. Han har för lite att göra. När han fick sitt uppehållstillstånd kunde han börja lära sig svenska på allvar. Det går bra, han lär sig snabbt. Men annars gör han inte så mycket. Oftast försöker han bara få tiden att gå. Han har sökt flera jobb, men inte fått något. 6
De säger att han har för lite vana av arbete, och att han kan för lite svenska. Men hur ska han lära sig svenska, om ingen vill anställa honom? Hans mamma tycker att det är ett mirakel att han tog sig till Sverige. Hon tror att han har hamnat i paradiset på jorden, men så är det inte. Ibland ångrar Karim att han flydde från sitt land. Även om det var krig, så hade han sin familj och sina vänner omkring sig. Här har han ingen, utom Ali.
7
2 Solen skiner och himlen är blå. Det är så varmt att Karim måste knäppa upp sin jacka. Han är ute och går. Det gör han varje dag för att komma bort från förläggningen. Förr spelade han ofta fotboll, men nu är promenaderna den enda motion han får. På båda sidor om vägen finns det äldre villor. I trädgårdarna är det fullt av blommor. Ibland fantiserar Karim om att han bor här i området. 8
Att han snart kommer att få syn på sin pappa i en trädgård, och när han går in i huset kommer hans mamma att möta honom. Ofta skäms han för sina fantasier, men han skulle verkligen vilja att hans familj var här hos honom. Det var hans föräldrar som ville att han skulle fly. Planen var att de andra i familjen skulle komma efter någon månad. Så blev det inte. Plötsligt springer en gråhårig kvinna mot honom. – Du måste hjälpa mig! säger hon. Det är en man som har ramlat ihop här borta. 9
Hon pekar på en äldre man som ligger en bit bort på gatan. Bredvid honom sitter en stor hund och morrar. – Har du ringt efter ambulans? säger Karim. – Ja, den borde vara här snart. Karim går mot mannen som ligger helt stilla. Han känner igen både mannen och hunden. Mannen har hälsat på Karim ett par gånger. Då har hunden varit lugn, men nu visar den tänder och morrar. – Hunden släpper inte fram någon. Den försökte bita mig förut, säger kvinnan. Hon tittar nervöst på hunden. 10
Nu hörs ljudet av sirener och en ambulans kommer in på gatan. Två sjukvårdare går fort fram till mannen som ligger där. Hunden morrar och hoppar mot dem. – Det här klarar vi inte själva. Vi får ringa polisen, säger en av dem och vänder om mot ambulansen. När sjukvårdaren är tillbaka säger han att det kommer att ta en stund innan polisen kommer. Den sjuke mannen jämrar sig. Karim ser oroligt på honom. Tänk om han ligger här och dör, för att ingen vågar hjälpa honom. Karim förstår att han måste göra något. 11
Han går sakta fram mot hunden, som skäller argt. Den biter kanske honom om han går närmare, men han kan inte låta mannen ligga där. Det skulle vara fegt, och Karim är inte feg. Karim minns vad hans pappa sa om ilskna hundar. Vad man kan göra för att få dem lugna: När man pratar med hunden ska man ha en lugn och vänlig röst. – Det är ingen fara. Allt kommer att gå bra. Du behöver inte skälla på mig, säger Karim med låg röst. Han ser inte hunden i ögonen. Han är riktigt rädd, men han kan inte ångra sig nu. 12
Kopplet ligger på marken. Även om hunden skulle bita honom kan Karim försöka få tag på kopplet och gå bort med den. Hans pappa sa att en hund sällan anfaller någon som slickar sig om läpparna. Man verkar ofarlig då. Karim vet inte om det är så, men han slickar sig om läpparna för säkerhets skull. Hunden morrar ändå. Karim tar ett djupt andetag. Han ser först på mannen på gatan och sedan på hunden. Han vet inte om han inbillar sig, men plötsligt är det som att hunden förstår att Karim bara vill hjälpa till. 13
Karim böjer sig ner och tar upp kopplet, samtidigt som han mumlar med sin mjukaste röst. Till hans förvåning blir hunden lugn. Sjukvårdarna från ambulansen går snabbt fram till mannen. När de har undersökt honom säger de att han måste åka till sjukhuset direkt. Nu kör en polisbil fram till dem. Mannen förs in i ambulansen som snabbt kör i väg. Poliserna går ur sin bil. Greta, som den gråhåriga kvinnan heter, börjar prata med dem. Hon säger att mannen heter Gösta Andersson och är hennes granne. 14
Gösta bor ensam i sitt hus med hunden som heter Lillan. Lillan skäller argt och visar tänderna när en av poliserna närmar sig. Han blir rädd och tar fram sin batong. Hunden rycker i kopplet, men Karim håller emot. – Jag kan ta hand om henne! säger Karim. Polisen med batongen backar lite och Lillan slutar skälla. – Känner du hunden och ägaren? säger den andre polisen. – Vi har träffats förut. Karim ljuger inte, de har träffats förut, även om de bara har hälsat på varandra. 15
Polisen får telefonnumret till Göstas son av Greta. När de ringer honom säger han att det går bra att Karim tar hand om Lillan ett tag. Karim lämnar sin adress och sitt mobilnummer till honom.
16