© Stefan Nilsson och Johan Holmström 2017 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7699-670-6
Förord När min första dotter var liten så brukade vi läsa sagor för henne när hon skulle somna. En kväll ville hon att jag skulle hitta på en saga som handlade om två hästar som släktningar till oss äger. Jag frågade vad hästarna skulle göra och då sa hon bestämt att de skulle leka kurragömma. En bit in i sagan så tyckte hon att de skulle hitta lite nya kompisar ute i skogen som kunde vara med i leken. ch där föddes denna lilla saga. Jag berättade den många kvällar för henne och efter ett tag hade det blivit ett tiotal olika berättelser. Det första mötet som denna berättelse heter är början på en liten sagovärld som jag tillsammans med mina döttrar har byggt upp. Det är nästan uteslutande dem som har bestämt vad de olika berättelserna handlar om. Berättelserna levde vidare under många kvällar och några kvällar spelade jag in mig själv för att ha ett minne att kunna göra något med i framtiden. Då föddes iden till denna bok och jag hoppas att jag kan göra verklighet av fler berättelser.
Johan är en god vän som tyckte detta var en kul idé. Johan är dessutom väldigt duktig på att rita så jag har alla bilderna att tacka honom för. Utan Johan hade det inte blivit någon bok på många år till. Vill också passa på att tacka Anna som också är en god vän. Hon har hjälpt mig med stavning och språk. Som en total rookie när det gäller att skriva böcker så är det ovärderligt med vänner som kan bidra med sin kompetens. Till sist vill jag tacka min fru som brinner för att våra barn skall få ut så mycket som möjligt av böcker. Jag har själv aldrig varit någon bokmal men kan idag se värdet i att uppskatta böcker och läsning. Jag älskar de stunder då jag kan sitta i huset och lyssna på min fru när hon läser för våra barn eller sitter och lyssnar på deras läsning. Det var även min fru som en kväll sa till mig att jag skulle spela in en berättelse för att kunna göra något åt det i framtiden. Älskar dig! Till sist vill jag tacka mina fina döttrar som gett mig idéerna till dessa berättelser. // Stefan
Det fรถrsta mรถtet
Det var en vacker vårdag. Fanny och Chevy var, som vanligt, ute i sin hage och sprang. De har bott ihop under många år och är bästa vänner. Ibland känner de sig som syskon.
Fanny tycker mycket om att leka och skulle kunna göra det hela tiden om det gick. Chevy är mer nyfiken och vill gärna ut på upptäcktsfärd. Fastän grinden nästan alltid står öppen, har hästarna ännu inte vågat lämna hagen så länge. Fanny tycker det är lite jobbigt att ta sig långt hemifrån. Hon vill så gärna bara vara i hagen och leka. Fast just idag vill de båda ta en liten tur ut i skogen. Chevy bestämmer sig för att försöka övertala Fanny till att gå lite längre bort än vad de annars brukar göra.
De börjar med att bege sig uppför backen där det alltid prasslar lite grann i träden. Fanny är säker på att det är en fågel som bor i trädtopparna, men Chevy påstår att han sett något annat röra sig där. Hästarna är nyfikna på vad som kan finnas längre in i skogen. Kanske finns där andra djur som kan bli deras vänner och som de kan leka med? Hästarna tar sig över den lilla ån där den urholkade trädstammen ligger. I den brukar det inte prassla, utan mer tisslas och tasslas. Det låter som om någon bor i trädstammen, men ingen av dem har vågat stanna och titta in i den. Efter att ha gått en stund säger Chevy; Ska vi inte gå extra långt idag? Jag är så nyfiken på vad som finns bortom den andra kullen där borta. Det ser ut som ett fält . Först vill inte Fanny, men efter tag ändrar hon sig. Just idag känner hon sig extra modig och om hon får gå efter Chevy följer hon gärna med.
När de kommit fram till en kulle som de aldrig varit på innan, går Chevy direkt över den utan att fråga Fanny först. Hon märker ändå ingenting , tänker Chevy. Plötsligt får Chevy syn på något och stannar upp. Ute på ängen står något han aldrig tidigare sett. Fanny ser det också och blir så rädd att hon gömmer sig bakom Chevy. Det står något slags djur på ängen. Det ser lite ut som en häst men med konstiga grenar på huvudet. Sådana som en ko har , tänker Fanny, fast mycket större . Djuret står och äter på ängen och tittar ibland upp på Fanny och Chevy. Fast den bryr sig inte så mycket om dem utan äter lugnt vidare. Den verkar inte alls vara rädd för hästar.
Fanny och Chevy tycker faktiskt lite synd om djuret eftersom det är alldeles ensamt. Chevy beslutar sig för att göra något han aldrig gjort förut.
Jag går ut och pratar med djuret , säger Chevy. Nej , säger Fanny, tänk om den bits! . Äh, det tror jag inte att den gör , säger Chevy. Efter diskussionen med Fanny, beger sig Chevy ut på ängen och närmar sig sakta det spännande djuret. Hej, vem är du? , frågar Chevy. Jag är en älg. , svarar djuret. Vad är en älg för något? , undrar Chevy. Det vet jag inte , säger älgen, men jag vet att jag är en. Det säger min mamma. Vissa kallar mig för skogens konung, men det vet jag inte heller vad det betyder . Nu blev Chevy ännu mer nyfiken och han har lärt sig att om man vill veta mer så ska man fråga. Därför frågar han om älgen är farlig?