9789175772578

. l r, ilj til am ch ga . o n n i ll e sf m arn erg ngn a fa b ä t om b lk må en rsv plat ä ö s å V a t d p hum och k e ä m v er en ng ur a ion t Hä net bi m a lb a a da ög h

Bland rymdraketer och navelludd

- en vardagshjältes betraktelser

d

ud l l e v ch na

r d n a l B

o r er s e l t e e t k k a a s betr n Hydén ymdr

a v n e -

e Niklasso t l ä j h Julia rdags

Bland rymdraketer och navelludd

- en vardagshjältes betraktelser

Julia Niklasson HydĂŠn

Bland rymdraketer och navelludd � en vardagshjältes betraktelser Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Julia Niklasson Hydén Redaktör och korrektur: Nike Bengtzelius Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag © Omslag: istockphoto Första upplagan Tryckt i Riga, 2015 ISBN: 978-91-7577-257-8

Till mina älskade barn, för att ni är ändlösa källor till inspiration, . . tacksamhet och glädje - samt en del gråa hår.

Innehåll: Prolog............................................................................. 9 Att bli förälder: födslovåndor.........................................11 Rivstart.....................................................................11 Avstamp i uppförsbacke............................................13 In i bebisbubblan..................................................... 15 Duktighetsrus.......................................................... 18 Ut ur bebisbubblan.................................................. 21 Mot nya utmaningar................................................ 23 När Lillen kom till världen........................................ 25 Att vara förälder: bygga bo och odla sin trädgård........ 27 Barnsäkra syskon?................................................... 27 Kaos är granne med oss........................................... 30 Jakten på den försvunna nappen............................. 33 Multitasking............................................................. 35 Förkylningstider....................................................... 38 Mamma-evolution.................................................... 41 Egentid.................................................................... 45 Frukost på sängen.................................................... 47 Söndagsutflykt........................................................ 49 Nattvak................................................................... 52 Morgon.................................................................... 54 Höströjning.............................................................. 57 Sjukstuga................................................................. 60 Äventyr och hjältedåd.............................................. 63 Bortskämd............................................................... 65 Hjälpa till!................................................................ 66 Laga sushi................................................................ 70 Ju fler kockar .......................................................... 72 Rensa i röran?.......................................................... 76 Rör iallafall om i grytan........................................... 79 Rena miraklet.......................................................... 81 Sovvanor och ovanor................................................ 83

Terminstart med höstförkylning............................... 86 Inte röra sågen mamma!.......................................... 90 Sensommar.............................................................. 93 Moderskärlek........................................................... 96 Fredagsmys och änglavakt....................................... 98 Tålamodsprövningar...............................................102 Semester med barn................................................ 105 Vi gör julfint........................................................... 110 Julefrid?................................................................. 113 Storm i ett vattenglas............................................. 115 Nya friska tag......................................................... 119 Gossarnas julstädning............................................122 Lucia.......................................................................125 Julpyssel.................................................................127 Stora julspurten......................................................130 Vi firar jul............................................................... 131 Hur hinner alla andra?............................................133 Gott nytt år!...........................................................135 Författarens tack.........................................................138

Prolog

S

om blivande småbarnsföräldrar hade vi höga ambitioner, min man och jag.

Vi skulle bli fantastiska föräldrar till välartade barn, såklart.

Vi skulle tidspussla med arbete, familj och egna hobbys på ett föredömligt sätt. Dessutom skulle vi renovera vårt nya hem.

Vi skulle ut och resa förstås, med barnen. Fria själar skulle vi vara, ekonomiskt oberoende och äventyrliga.

Men livet kom snart emellan oss och våra fina planer. Det visade sig att våra nya små familjemedlemmar hade alldeles egna idéer och önskemål.

Såväl karriären som hobbysarna fick vänta. Och renoveringen … tja, listerna gömdes i en garderob och köksväggen stod omålad i ett par år, innan vi tog oss samman och gjorde allt klart lagom tills det var dags att flytta till något större. Som också behövde renoveras.

Verkligheten motade oss sakta men säkert in i nya roller i livet.

Sådana vi inte visste fanns tidigare. Plötsligt var man förste hundbajs-lokaliserare på promenaden och lervällings-sanerare vid hemkomst. Man var sårplåstrare, mackbredare, städtant och toalett-larmutryckare. Inte så sexigt, sånt.

9

Det kändes plötsligt inte så angeläget att fly söderut, iallafall inte just nu. Jag ville odla vår trädgård istället. Mest växte där kirskål och maskrosor måhända, men det gick att äta det också. I trädgården lyste solen, när det inte regnade. Vi gungade hängmatta och plockade smultron. Närde nya drömmar.

I stort sett hade vi blivit våra föräldrar. Insett att de kanske varit något på spåren.

I den här boken får läsaren glänta på dörren till oss, en äkta småbarnsfamilj. En livs levande, men möjligen utslagen av förskoleförkylningar. Häng med på en berg-och-dalbanetur av humörsvängningar, höga ambitioner och platta fall.

Ni kommer att stöta på en mamma i zombieartad halvkoma. En gladlynt pappa dyker upp emellanåt och vinkar lite innan han drar åstad för att jobba – eller vila upp sig, som han säger.

Här finns en sprallig och uppfinningsrik storebror och en gosig lillebror som gör sitt bästa för att hänga med i hans tempo. Två emellanåt välartade, emellanåt inte fullt så välartade, gossar. Vi vill så väl allihop, men ibland blir det galet. Som tur är älskar vi varandra hejdlöst oavsett.

10

Att bli förälder: födslovåndor

Rivstart

D

etta med att föda barn. Väldigt naturligt, hävdar vissa.

Ociviliserat, hävdar jag.

Går inte hela civilisationsgrejen ut på att kontrollera och någorlunda förutsäga processer? ”Man kan inte kontrollera sånt här”, skrattar de som vet. Jag skrattade inte. I vanliga fall kunde jag möjligen skratta lite åt mina egna kontrollbehov, men när det kom till att föda barn, då ville jag inte sätta liv och hälsa på spel för någon tänkt naturlighets skull. Det fanns gränser för vad min kropp och moderna själ ville utsätta sig för.

Det kallas förlossningsrädsla, att känna sig tveksam inför en process med hundraprocentig garanti för smärta. Att tala sig ur det hela och plädera kejsarsnitt visade sig ogörligt.

Det särskilda samtalet jag fick på KK innebar en timmes föreläsning om något jag redan visste, med en avslutande, nära nog hånfull kommentar: ”För du tänker väl ändå inte begära kejsarsnitt?” ”Joo”, försökte jag lite blygt, men det hade jag ju inte mycket för.

Föda barn var så naturligt så, och de bristningar man kunde få jämförde den hurtfriska barnmorskan med en läppspricka om vintern. Töjningskänslan jämfördes med att hugga tag i mungiporna och dra tills det stramade. ”Det klarar man väl”, tänkte jag. Övade profylaxandning och smorde in olja på intima delar i flera veckor för att säkerställa en

11

smidig förlossning. Nu var jag så väl förberedd jag kunde bli, trodde jag.

Bebisen förberedde sig också på sitt håll. Han virade navelsträngen två varv runt halsen och valde så småningom att äntra livet Stålmannen style, med handen först.

30 timmars förlossning, 3 timmars krystvärkar och en rejäl bristning senare var bebisen äntligen ute, livs levande och underbar. En liten guldklimp som jag höll tätt vid mitt bröst och aldrig ämnade släppa. Att jag hade en kropp nedanför naveln ville jag däremot helst glömma. Läkaren som skulle inspektera eländet såg medlidande på mig och meddelade att vi nog fick operera.

Istället för ett planerat snitt blev det alltså en oplanerad jättebristning. Men det är klart, sådant kan ju hända i naturen också. Förutom att jag nog hade dött, då. Kanske bebisen med, som hade låg syresättning och hjärtfrekvens på slutet. Det vore ju också naturligt, förstås. Om vi nu ska vara sådana.

Efter nedsövning, operation och välgörande epidural, kunde jag konstatera att detta barnafödande inte blev så himla naturligt ändå.

Förhoppningsvis skulle jag tack vare denna läkekonst slippa att bli inkontinent på alla håll och kanter i framtiden. Jag var tacksam för läkekonsten. Jag önskade bara att den ingripit lite tidigare.

12

Avstamp i uppförsbacke

F

örsta natten som nybliven mamma satt jag med mitt värkande och söndertrasade underliv i en hård sjukhusfåtölj och kom mig inte för att flytta på mig. Jag ammade från såriga bröstvårtor, helt tom inuti. Det kom ingen mjölk. Bebisen gnällde såklart i famnen och jag satt och stirrade ut i mörkret.

Hela natten. Jag hade inte sovit på nästan tre dygn, förutom de två timmarnas nedsövning som behövdes för att tråckla ihop det där söndertrasade. Det åskade, för att fullborda bilden.

Vad gjorde pappan då, den ömma maken? Jodå, han sov. Helt slut var han förstås. Fick sympatier från barnmorskorna också, en sån lång förlossning, nu var han nog trött.

Jag minns att jag tänkte: Det kan inte bli värre.

Jag tyckte synd om mig själv, men också synd om detta lilla fina knyte som skulle behöva möta den kalla hårda världen där ute. Bäst att ta liten i sin famn och aldrig släppa taget, resonerade hormonerna och tröttheten.

Jag bestämde att det var jag och bebisen mot världen. Vi slöt oss i en bubbla där jag inte släppte det arma barnet från mitt bröst.

Släppte inte in någon i vår värld. Morrade som en skadskjuten björnmamma åt barnmorskor som ville titta till oss. Det var så dags nu!

13

Man drar på en strumpa här, letar borttappade legobitar där. Torkar en kladdig kind med en hand, vyssar bebis med den andra och har ett försummat telefonsamtal på G mot en klämd axel medan man entusiastiskt coachar ett barn att bre sin egen smörgås. Sannolikt försöker man städa upp en eller annan röra med en trasafiffigt-placerad-under-en-ledig-fot, medan man glömmer bort vad man egentligen höll på med, för fem oändliga minuter sedan.

Kliv in bakom scenen i den härliga röran som är livet. Beskåda nattvak, pepparkaksbak och eldsvådor. Följ med på en nervkittlande nappjakt under sängen, där dammråttor och möjliga monsterspindlar bor. Det är säkrast att ducka lite genom storstädningar, renoveringar och andra livshotande fenomen.

Känn dig som hemma!

Välkommen!

ISBN 978-91-7577-257-8

www.idusforlag.se

9 789175 772578