

evangelium i skuggan av kriget
Jonas Eek
Evangelium i skuggan av kriget
en teologisk dagbok
Verbum AB
Box 225 43, 104 22 Stockholm
08-743 65 00 verbum.se
© 2025 Jonas Eek och Verbum AB
Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet
Omslag: Anna Larsson Design
Redaktör: Anna Ekman
Sättning: Aina Larsson/Sättaren
Första upplagan, första tryckningen
Tryck: Livonia, Lettland 2025
ISBN 978-91-526-0272-0
Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Riv av pärmen/omslaget och sortera som brännbart. Resten lägger du i pappersinsamlingen, så blir det till nya pappersprodukter. Ett alternativ är att ge boken vidare till någon annan som vill läsa den.
Förord
I skuggan av kriget. Vi lever här nu. Vem hade kunnat tro att det skulle bli så?
Somliga kallar svenskarna för ett fredsskadat folk. I generationer har vårt land lyckats undvika att hamna krig. Vi har vant oss vid fred, kommit att ta friheten för given. Det är något att vara tacksam för. Samtidigt har denna tillvänjning förlett svensken att tro att världen ytterst skulle vara en fredlig plats. Men det är en missuppfattning som öppnar upp för en naivitet som gör vårt land fredsskadat och stora delar av folket dåligt rustade för kris och krig.
Jag vet inte om resonemanget håller. Men det är tydligt att det försämrade säkerhetsläget i Europa – som accentuerades med Rysslands anfallskrig mot Ukraina – har överraskat många, mig själv inkluderad. Själv är jag formad i en annan tid. Mina år som ung vuxen ägde rum i perioden mellan Berlinmurens fall – jag tog studenten 1989 – och flygplanens attack på World Trade Center i New
York – samma år som jag blev pappa för första gången. Åren mellan 1989 och 2001 var det som att hela välden
öppnade sig. Många – de allra flesta – trodde att en era av samförstånd, samarbete och samdräkt nu tog sin början.
Så här i efterhand inser man att den perioden snarare var en lycklig parentes.
I skuggan av krig. En gång hörde jag om en svensk präst som under hela andra världskriget inte med ett enda ord i någon av sina predikningar benämnde kriget som rasade i Europa, trots att han predikade nästan varje söndag under krigets sex år. Det är absurt – på gränsen till bisarrt – om det är sant. Men det väcker också självkritiska frågor. Vad kan man predika i skuggan av krig? Hur lyder kyrkans evangelium i ofredens tid? Vad har jag själv sagt och skrivit under tre år av krig i Ukraina?
Ytterst finns naturligtvis inga ord för vansinnet. Det bottenlösa helvetet talar för sig självt medan orden förblir tomma och stumma. Ändå är det kyrkans uppdrag att predika; likafullt är uppgiften att formulera ord. Ord för tro. Ord som trots. Ord till tröst. *
Luthersk teologi är inte fredsskadad. Den har en realistisk syn på världen. Ur denna realism springer läran om de två regementena, idén om att det finns två olika sätt på vilka Gud visar sin omsorg: dels det andliga regementet som är kyrkans arbete (evangeliets förkunnelse och syndernas förlåtelse), dels det världsliga regementet som är yttre ordningar för att skapa en mer rättvis och ordnad värld (till exempel demokrati, lagar och domstolar).
Läran om de två regementena har ibland tolkats som att kyrkan enbart ska predika om andliga ting, inte blanda sig i samhällsfrågor. En sådan hållning kan ge viss förståelse för prästkollegan som höll tyst om kriget på 1940-talet.
Men det är en vantolkning. Bibeln är tydlig med att den här världen är viktig för Gud. Gud älskar världen. Därför har Gud sänt sin son till världen och grundat kyrkan i världen för människornas skull. Det andliga och världsliga hör samman med varandra och det ligger i kyrkans uppdrag att vara en röst i världen.
Däremot ligger det inte i kyrkans uppgift att vara vilket slags röst som helst; en stämma som låter precis som alla andra, oaktat om det är politikern, populisten eller publicisten. Tvåregementsläran kallar kyrkan att värna sin egen röst som är att förmedla Guds kärlek till världen i ord och handling.
Många människor söker sig till kyrkan, inte minst i utsatta situationer. Med rätta finns en förväntan på att kyrkan ska ha något väsentligt att bidra med. Men detta innebär inte i sig en förväntan på att kyrkan ska komma med enkla svar
på svåra ting – en sådan kyrka vinner inget förtroende –, att kyrkan enbart ska präglas av munterhet eller positivt tänkande – det vore en ytterst sorglig kyrka – och inte heller att kyrkan ska lämna den här världen åt sitt öde och uteslutande predika om himmelska ting – en sådan kyrka har tappat markkontakten.
Istället är förhoppningen att kyrkan ska vara kyrka och därmed bidra med det som är kyrkans unicitet. Trons ärende stavas evangelium, också i kris- och krigstid.
Evangeliet är budskapet som tar kropp – inkarneras – i Jesus Kristus som föds in i den här världen sådan som den är, sårmärkt snarare än fredsskadad.
Evangeliet – det glada budskapet – är varje predikans ärende. Men det får aldrig reduceras till att bli ett enkelt svar på svåra frågor eller ett glatt tillrop i katastrofens mitt. I sammanbrottens tid är det förkunnade evangeliet mer som en röst ur tystnaden, en replik i tomheten, ett sammanhang i ensamheten, ett hopp trots hopplösheten, en riktning mot framtiden. *
Går det att tala om fred när alla talar om krig? Kan man drömma om försoning i beredskapstider utan att beskyllas för att vara fredsskadad? Hur håller man balansen mellan naivitet och framtidstro? Vilken fred vill vi ha, och vågar man tro att spjuten en gång ska komma att smidas om till vingårdsknivar, så som profeten Jesaja lovar (2:4)?
Vår värld är fallen. Den är skadad av människans synd och ondska. Det gör att Guds rike aldrig kan etableras helt och fullt på den här sidan evigheten. Alla försök att förverkliga himlen på jorden förskräcker. Utopi är grekiska och betyder ”icke-plats”. ”Utopi är helt enkelt ingenstans [och] onåbarheten tycks vara själva poängen med utopin”, skriver Antje Jackelén i boken Tio tankar för själens hunger.1 Paradiset kan vi inte nå i det här livet. Därför hör det till människans evighetshopp att spjuten slutgiltigt ska förvandlas till vingårdsknivar.
Men det betyder inte att det är oviktigt vad vi gör eller hur vi väljer i den här världen. Och stannar vi i vingårdens sammanhang ger Bibeln oss rådet att bedöma ord och människor på deras frukt. En sann profet skiljer sig från en falsk på frukten, följderna och konsekvenserna. Vad leder budskapet till? God frukt eller usel?
Fredens frukt i den här världen skulle kunna vara ”att så de fredens frön för framtiden som gör drömmen om 1 Romanus & Selling, 2024, s. 151–152.
en fredlig värld lite mer realistisk”. Formuleringen är KG
Hammars, men han har lagt orden i Dag Hammarskjölds mun i boken Den längsta resan.2
Dag Hammarskjöld hade mellan åren 1953 och 1961 det omöjliga uppdraget att vara FN:s generalsekreterare. Han verkade för fred och dog på sin post när hans flygplan sköts ner på väg mot ett medlingsuppdrag. Postumt tilldelades han Nobels fredspris för sina fredsbevarande insatser.
Hammarskjöld torde ha varit allt annat än naiv eller fredsskadad. I KG Hammars tappning ger han också en nykter beskrivning av FN:s fredsbevarande roll: ”FN:s uppgift är inte att skapa ett himmelrike på jorden. Uppgiften är istället att hindra oss från att hamna i helvetet” (s. 99).
Den uppgiften blir aldrig färdig. På den här sidan evigheten pågår det arbetet ständigt. In i den kampen är kyrkan kallad att predika. Ord för tro. Ord som trots. Ord till tröst.
Det här är ett slags teologisk dagbok. I kronologisk ordning under tre krigsår – från mars 2022 till mars 2025 –presenteras texter från olika genrer: tal och predikningar,
2 Polaris, 2024.
tidningskrönikor och samtidsspaningar, bland annat i form av veckobrev. Trots texternas olikheter har de det gemensamt att de försöker formulera någon sorts evangelium i skuggan av kriget: evangelium som salt (kritik) och ljus (tröst). Materialet är varsamt redigerat för att fungera att läsas i en och samma volym.
Det är framför allt texter om kriget i Ukraina som har inkluderats i denna bok. Det beror inte på att det skulle saknas andra krig eller konflikter att också benämna. Istället hör det samman med de avgörande omprövningar som Rysslands invasionskrig mot Ukraina har medfört: dels för vårt eget land i form av ett plötsligt Natomedlemskap, dels för Europa genom att en gammal säkerhetsordning tycks ha gått förlorad och vi ännu inte har formulerat en ny.
Den 24 februari 2022 inleder Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Den 2 mars samma år publiceras den första texten.
Jonas Eek, 16 mars 2025
2022
BÖN I SKUGGAN AV KRIG
Herre, när jorden skälver och våra röster darrar av harm, vrede och rädsla kommer vi till dig i bön om fred och försoning.
Hjälp oss att hålla fast vid vår tro och vårt hopp.
Innerligt och brinnande ber vi om fred i världen.
Vi ber för krigets offer, för dem som skall fatta avgörande beslut, för dem som hjälper, lindrar och tröstar, för dem som sörjer och gråter, för barnen, för oss själva.
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord och vi tror och förstår att du är Guds helige och att din är makten i evigheters evighet.
Caroline Krook3
3 Nr 228 i En liten bönbok i Den svenska psalmboken, Verbum, 2005.
2 mars
Omprövningens tid4
Ett invasionskrig rasar i Europa. En demokrati är under attack från en diktatur eller flera beroende på hur Belarus väljer att agera. Förvåningen från förra veckan har ersatts av ilska. Ett obehag och en vrede över att barndomens kalla-kriget-klump i magen har återvänt och, ännu värre, blivit en del också av mina egna barns uppväxt.
”Vi befinner oss i ett fundamentalt nytt politiskt läge”, menar SVT:s Mats Knutson 5. Denna förändrade situation illustreras bland annat av att en rad S-debattörer nu tycks ompröva frågan om ett svenskt Natomedlemskap, däribland Daniel Suhonen.6 Kristider fungerar ofta just omprövande. Frågan blir vad som mer kan komma att omprövas som en effekt av Putins krig?
När pandemin bröt ut för två år sedan uppvisade svenska politiker betydande enighet. Flera av de vardagliga trätopunkterna fick stå tillbaka till förmån för en enad
4 Ledartext i Kyrkans tidning.
5 Aktuellt 28.2.2022.
6 Expressen 28.2.2022.
front och en räcka tuffa beslut. Nöden krävde det och landets politiker slöt samman.
Frågan är om Putins invasion öppnar några politiska dörrar. Enigheten var talande när riskdagens partier under måndagen röstade för att förse Ukraina med pansarskott. M-ledaren tyckte visserligen att åtgärden kom för sent och V röstade emot, men partiet tycktes senare på kvällen ha ändrat sig inför framtida liknande beslut. I stort sett enighet med andra ord.
En fråga som inställer sig är om kriget till och med skulle kunna leda till en samlingsregering i Sverige efter höstens val? Politiska och militära bedömare talar om det mest kritiska läget i Europa sedan andra världskriget.
Det var också då Sverige senast hade en samlingsregering. Poängen med en sådan regering är att den speglar och signalerar politisk samling. Kanske just vad som behövs nu. Det är ingen hemlighet att det parlamentariska läget i vårt land länge varit låst, mycket beroende på diverse politiska ytterkantspositioner. Men nu är läget alltså radikalt förändrat, vilket borde kunna öppna för annorlunda lösningar.
För oss i Svenska kyrkan, som inte i första hand har i uppdrag att driva sakpolitiska frågor utan är sänd att vara en engagerad del av samhället och att däri verka för fred och försoning, spelar arbetet för barn och unga en särskild roll. Att de har en särställning i kyrkan slås fast i Kyrko-
ordningen: allt som kyrkan tar sig för ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv och en barnkonsekvensanalys.
Den oro som många barn och unga nu känner är reell. Det pris som de betalar, först i och med pandemin och nu med ett krig på europeisk mark, är betydande. Sedan långt tidigare har det talats om ungas psykiska ohälsa – den frågan är inte mindre aktuell idag. I ljuset av det skulle en bred och samlad politisk front vara en signal om enighet, stabilitet och ansvarstagande.
För Svenska kyrkans del, som kallar sig demokratisk folkkyrka, finns också ett ansvar att peka på demokratins möjligheter att leva och verka i försonad mångfald. Demokrati är något mer än ett stats- eller styrelseskick. Det är en grundläggande idé om inkludering, vilket journalisten Henrik Arnstad skriver om i boken Hatade demokrati. De inkluderande rörelsernas ideologi och historia.7 Nu står den fria världens demokratier återigen i konkret kamp mot diktaturer på europeisk mark. Det som demokrater i alla tider har att göra, menar Arnstad, är att hålla fast vid och upprepa den formulering som med tiden närmast har blivit en kliché. Men det är ”en av de mest radikala och revolutionära demokratiska tankar som någonsin tänkts under mänsklighetens hela historia: Att alla människor är lika mycket värda.”8
7 Norstedts, 2018.
8 ”Alla människor är lika mycket värda”, Göteborgs-Posten 8.9.2018.
E fter att R yssland inledde sitt invasionskrig mot Ukraina är det mycket som ställts på ända. Geopolitiska säkerhetsordningar har brutit samman. Enskilda människors framtidsdrömmar har slagits i spillror. Också teologiskt är det omprövningarnas tid. Går det att tro på Gud när Europas jord återigen trasas sönder av skyttegravar? Hur låter det kristna evangeliet i skuggan av kriget?
Utifrån Jonas Eeks predikningar, tal, tidningskrönikor och samtidsspaningar har det vuxit fram ett slags teologisk dagbok som aktualiserar frågan om hur kyrkan också under krig och kris kan förmedla budskapet om Guds kärlek till världen i ord och handling.
Ytterst finns förstås inte mycket att säga. Ändå behövs ord.
Ord för tro.
Ord som trots.
Ord till tröst.
– ur boken
J onas E ek är domprost i Stockholm och även verksam som skribent och opinionsbildare. Han är teologie doktor i religionspsykologi och docent i praktisk teologi.
ISBN 978-91-526-0272-0 9789152602720
ISBN 978-91-526-0272-0 9789152602720