9789189021129

Görel Cavalli-Björkman

Klistras mot pärm

Maria Magdalena BILDEN AV

FRÅN GIOTTO TILL CÉZANNE votum

Görel Cavalli-Björkman

Maria Magdalena BILDEN AV

FRÅN GIOTTO TILL CÉZANNE

votum

Innehåll 9

Förord

15

Bibel, apokryfer och legender Namnet 16 Nya testamentet 16 Apokryfer 19 Gyllene legender 23

27

Giotto och franciskanernas bildvärld Gråterskan 32

39

Synderskan med balsamkrukan

49

Eremiten

57

Skyddshelgon för prostituerade och mystiker

63

Maria Magdalena som förebild och inspiration Louise av Savoyen och det botgörande helgonet i Sainte Baume 66 Isabella d'Este och Correggio 68

73

Det första vittnet Tizian 76 Correggio 78 Savoldo 80 Vittoria Colonna och Michelangelo 83 Vittoria Colonna och Tizian 85 Konstnärer norr om alperna 89

97

Jesus hos Marta och Maria Diego Velázquez 99 Johannes Vermeer 101

105

Maria Magdalena på konstmarknaden

115

Caravaggio och Den botgörande Maria Magdalena Det tridentinska konciliets dekret 116 Tizian 120 Caravaggio 121 Cecco del Caravaggio 125 Artemisia Gentileschi 127

133

Georges de La Tour och vanitasaspekten Philippe de Champaigne och Simon Vouet 136

143

Salongsmålarnas musa

157

Cézanne och traditionen

164

Slutord Maria Magdalena idag 164

166

Noter

170

Källor och litteratur

175

Bildkällor

180

Personregister

Förord På Louvren i Paris stannar jag ofta inför en senmedeltida begråtelsescen, kallad Pietà de Villeneuve-lès-Avignon efter staden som ligger mitt emot Avignon på andra sidan Rhône. Målningen, som är tillskriven den provencalske mästaren Enguerrand Quarton omkring 1455, är målad på guldgrund i en stramt tillbakahållen stil. Med mycket små medel har konstnären skildrat dramatiken i händelsen. Mina blickar söker sig till Maria Magdalena vid Jesus fotända och jag grips av hennes stora sorg.

Sedan början av 1990-talet då jag gick i den svarta madonnans fotspår i Provence har jag kommit att intressera mig för den roll hennes systergestalt Maria Magdalena har haft i vår europeiska konst- och kulturhistoria. Den gången skrev jag om de myter som florerade kring henne i Provence där hon hyllades som en återuppstånden Diana. Framförallt fascinerades jag av berättelsen om hur man år 1279 i närvaro av Karl av Anjou fann Maria Magdalenas kvarlevor i kryptan till kyrkan Saint Maximin.1 När graven öppnades spred sig en tung doft av parfym över nejden och på helgonets tunga växte en fänkålskvist. Legenden följer en antik tradition enligt vilken en grönskande kvist brukar växa ut från hjältens kropp, en symbol för återfödelsen. Från Attis växte violer och från Adonis rosor. I Provence var

9

det naturligt att symbolen blev den ymnigt förekommande fänkålen. Jag läste också de medeltida berättelserna om hur Maria Magdalena fjorton år efter Jesu död och uppståndelse anlände till Marseille för att predika evangelium för de hedniska gallerna. Så som många pilgrimer gjort före mig vandrade jag genom skogen i Sainte Baume upp till den grotta där Maria Magdalena ansågs ha levt som eremit de sista trettio åren av sitt liv. Platsen är fortfarande viktig i folktron. Unga kvinnor vandrar dit och dricker av källans vatten och offrar symboliskt delar av sin klädedräkt till helgonet i samband med förlovningar, giftermål och inför barnafödslar.

Maria Magdalenas kult florerade särskilt rikligt från 1200-talet och fram till och med 1600-talet. Vi ser henne genom konstnärernas ögon som en vacker ung kvinna med långt böljande hår, knäböjande vid korset eller lyssnande vid Jesu sida när han besöker henne och hennes syster Marta.

Kanske ser vi framför oss Donatellos 1400-talsskulptur, där hon återges som en utmärglad asketisk eremit.

Går vi till Maria Magdalenas historiska ursprung finner vi att en sammanblandning har skett av tre olika gestalter i Nya testamentet.

Främst handlar det om Maria från Magdala, från vilken Jesus jagade sju demoner, och som tillsammans med några andra fromma kvinnor hörde till hans närmaste krets. Hon följde honom på Golgatavandringen, fanns med vid korset, såg honom gravläggas och mötte honom återuppstånden på påskdagen. Det var också hon som på hans uppmaning förde nyheten vidare till apostlarna. I Bibeln nämns även Maria i Betania som var syster till Marta och slutligen den anonyma sköka som Jesus mötte i Simon fariséns hus och som tvättade och smörjde hans fötter med en parfymerad olja och som slutligen botgjorde sitt syndiga leverne som eremit i öknen. Alltsedan 600-talet e.Kr. har man valt att uppfatta dessa gestalter som en och samma kvinna.

Maria Magdalenas möte med Jesus, deras närhet samt den ledande roll hon spelade vid korsfästelsen och uppståndelsen understryks ytterligare i ett antal gnostiska texter där hon betraktas som den främsta av apostlarna.

10

Genom att följa utvecklingen av Maria Magdalenas ikonografi blir vi varse hur hon har utnyttjats som symbol för kvinnors roll och status inom kristendomen, kyrkan och samhället. Hennes popularitet hänger samman med att hon utgjorde ett alternativ till Jungfru Maria, som var född utan synd. Människor hade lättare att identifiera sig med Maria Magdalena, synderskan som fick Jesu förlåtelse. Hon blev en stark modell för legender, böner, mysteriespel och i bildkonsten. Hon blev också ett skyddshelgon för vinodlare, trädgårdsmästare, apotekare, handskmakare, parfymtillverkare, hårfrisörer, kammakare, vävare med flera. Hon stod också som beskyddare av en medeltida orden för reformerade prostituerade.

Den italienska renässanskonstens framställningar av helgonet hängde ofta samman med de reformer som ville förbjuda den legaliserade prostitutionen. Tintorettos Magdalenasvit i Scuola Di San Rocco i Venedig anspelar på den franciskanska munkordens mission att bota de som var sjuka i såväl pest som syfilis. Tizian förvandlade Maria Magdalena till en Venusgestalt. Hennes omvändelse uttrycks nu på ett mer subtilt och känslosamt sätt genom att synliggöras i hennes tårfyllda ansikte. En alltmer uttrycksfull och teatral bild av Den botgörande synderskan blev populär under den romersk-katolska motreformationen och i den efterföljande barockens måleri. Den främste företrädaren för denna förnyelse av Maria Magdalenas ikonografi var den romerske målaren Caravaggio.

Genom tiderna har konstnärerna som regel låtit en vacker kvinna i sin omgivning stå modell för Den heliga synderskan. Detta åskådliggörs i Puccinos opera Tosca när han låter Mario Cavaradossi måla Maria Magdalenas bild inspirerad av markisinnan Atavanti vars ansiktsdrag han fängslas av under en gudstjänst i kyrkan Sant'Andrea della Valle i Rom. Maria Magdalena blev huvudperson i den belgiske nobelpristagaren Maurice Maeterlincks drama Marie Magdelene från 1910 liksom i den grekiske författaren Niko Kazantzakis roman The Last Temptation of Christ 1955, filmad av Martin Scorsese på 1980-talet. Hon har också blivit en av huvudpersonerna i rockoperan Jesus Christ Superstar från 1970 och flera

11

fiktiva romaner varav den mest kända torde vara Dan Browns The Da Vinci Code från år 2003. I samma genre är några pseudovetenskapliga verk av den brittiske författaren Laurence Gardner som 2001 publicerade Bloodline of the Holy Grail, ett slags ättelängd över Jesus familj. 2006 kom uppföljaren Gåtan Maria Magdalena där han försökte bevisa att hon var Jesus hustru.

Sedan mitten av 1900-talet har flera mer seriösa vetenskapliga verk givits ut som skildrar Magdalenagestaltens betydelse i kulten, främst kanske Victor Saxer, The Cult of Mary Magdalene, 1959. Trettio år senare skrev Susan Haskins boken Mary Magdalene, Myth and Metaphore (1993). Här diskuterades helgonets olika roller och förklädnader och den symbolik som uttrycks i hennes skiftande gestaltningar. Med anledning av fyndet av de gnostiska skrifterna i Nag Hammadiöknen 1945 (översatta på 1980-talet) har genusvetenskapen kommit att lyfta fram Maria Magdalenas betydelse i kristendomens första århundraden. Bland författarna vill jag särskilt nämna Karen King och Elaine Pagels. Den holländska teologen Esther De Boer, har i sin Maria Magdalena bakom myterna (i svensk översättning 1998), tonat ned de gnostiska dragen i Maria Magdalenas evangelium och istället framhållit att texten kan ha inspirerats av en kvinnlig predikant med egna lärjungar och andlig tradition. Nyligen har religionshistorikern Margaret Arnold publicerat en bok om synen på Maria Magdalena under reformationen. Hon visar där att traditionerna kring hennes gestalt övertogs av lutheranerna och fick fortsatt stor betydelse för kvinnors roll i samhället. Även svenska författare och skribenter har fängslats av Maria Magdalena.

Till dem hör dramatikern Margareta Skantze med sitt feministiska passionsdrama Maria Magdalena, den första aposteln, som kom ut 1996 och Marianne Fredriksson med romanen Enligt Maria Magdalena publicerad 1997. Så sent som 2016 gav prästen Monica Sjögren Nordgren ut en bok om helgonet på förlaget Kyrka Konst Kultur.

Min bok handlar om konstnärernas syn på Maria Magdalena och om de motiv som vuxit fram kring henne. Vid besök på museer runt om i Europa har vissa speciella konstverk fångat mitt intresse. Verk, som ger något mer

12

än den traditionella bild som kyrkan ville sprida, och som vittnar om en djupare insikt i vem hon var, denna unga kvinna som blev Jesus följeslagerska och apostel. Jag undersöker bland annat hur ett centralt motiv i konsten, som har kommit att gå under namnet Noli me tangere, kom att få en särskild betydelse för en kvinnorörelse under 1500-talets första hälft.2 Vid mina analyser av konstverken har jag haft anledning att konsultera det stora encyklopediska verk som gavs ut av Michelle Erhardt och Amy Morris år 2012, Mary Magdalene, Iconographic Studies from the Middle Ages to the Baroque. Inspirerande var också katalogen till utställningen La Maddalena Tra Sacro e Profano i Palazzo Pitti i Florens 1986 och nu senast utställningen Marie Madeleine, La Passion Révélée som 2016–2017 visades på ett kloster och två museer i Frankrike.

Jag vill tacka Per I. Gedin och Ingrid Sjöström för stöd och uppmuntran. Ingrid med sin bakgrund som kyrkohistoriker har även läst manus. Tack också till Börje Magnusson för en inspirerande föreläsning inför Giottos fresker i Assisi och till Magnus Olausson för samtal kring Magdalenamålningar i Nationalmuseums samlingar. Slutligen ett varmt tack till Louise Hadorph Holmberg som har gjort ett imponerande arbete med att spåra upp bildmaterialet. Jag tackar också min förläggare Mari Hermansson som från början visade ett stort intresse för projektet.

Tack också till Lars-Eric Hermansson, Per Kollberg och övriga kunniga medarbetare på Votum Förlag.

Boken har tryckts med bidrag från Patriotiska Sällskapet, Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Sven & Dagmar Saléns stiftelse, Magnus Bergvalls stiftelse samt Stiftelsen Längmanska Kulturfonden. Ett särskilt stöd till bildmaterialet har lämnats av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse.

Stockholm i juni 2020

13

Maria Magdalenas predikan i Marseille, omkr 1513, attribuerad till Antoine Ronzen, hans krets, olja på pannå, 70 x 83,5, Musée de Cluny, Paris

14

Bibel, apokryfer och legender Vår Frälsares följeslagerska är Maria Magdalena /…/ Jesus älskade henne mer än alla lärjungarna och han brukade ofta kyssa henne på munnen. De övriga lärjungarna blev förtörnade. De sade till honom: ”Varför älskar du henne mer än oss? Jesus svarade då och sade: ”Varför älskar jag inte Er så som jag älskar henne?”3 Bibelns fyra evangelier utgör grunden för alla de legender som vuxit fram kring Maria Magdalenas gestalt. Till dem kan adderas de apokryfiska evangelierna. I nästa kategori kommer de skrifter på latin som författats av de fyra kyrkofäderna Gregorius, Ambrosius, Hieronymus och Augustinus.

Alla skrev om Maria Magdalena och deras texter är värdefulla eftersom de behandlar de symboliska och allegoriska föreställningar som växte fram kring henne i den medeltida kyrkan. Under medeltiden skrevs också ett stort antal latinska hymner till Maria Magdalenas ära, den mest kända av Petrarca. Jacobus de Voragines Legenda aurea (Gyllene legender) är också en viktig källa till Maria Magdalenas historia.

I det medeltida Europa tillkom även en mängd litteratur, poesi och skådespel kring helgonet. En värdefull sammanfattning finns i Helen Meredith Garths Saint Mary Magdelene in Medivael Literature från 1950.

15

Namnet De flesta medeltida tänkare trodde att namn och företeelser var intimt länkade till varandra. Det vill säga man ansåg att ett namn förklarade vem personen var. Den helige Hieronymus skrev en artikel om tolkningen av hebreiska namn. Hans ambition var att förklara vad alla de namn som nämns i bibeln betydde. Hans tolkningar citerades genom hela medeltiden. Namnet Maria kom från det hebreiska Miriam som betydde ”illuminata”: den upplysta eller ”havets myrra” eller mer poetiskt ”en droppe av havet” eller ”bittert hav”.4 Det finns många Marior i bibeln och för att särskilja dem knöt man dem oftast till respektive make. Maria Klopas kallades så eftersom hon var hustru till Klopas, en av Jesus följeslagare. Maria Magdalena uppkallades efter sin födelseort Magdala som på hebreiska betyder torn (migdol eller migdal).

Staden låg i Galileen på västra stranden av sjön Genesaret. I och med att hon betecknades på detta sätt uppfattade man henne som mer självständig än de övriga Mariorna.

Nya testamentet Maria Magdalena är en av de få helgon som kan göra anspråk på att ha haft en direkt relation till Jesus. Om man söker hennes ursprung i Nya testamentet finner man att hon nämns tolv gånger i de fyra evangelierna men bara i ett fall nämns hon oberoende av passionshistorien. I Lukas­ evangeliet (8:2) omtalas hon som Maria från Magdala, en kvinna från vilken Jesus drev ut sju demoner.5 Hon förekommer därefter tillsammans med några andra fromma kvinnor i Jesus närmaste krets. Matteus (27:55–56) förklarar att Maria Magdalena var en av de kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och som passade upp på honom. Hon följde honom på Golgatavandringen och var närvarande vid korsfästelsen (Matte­ us 27:56 och Markus 15:40). Johannes (19:25) nämner också att hon stod framme vid korset tillsammans med Jungfru Maria och Maria Klopas.

16

Enligt Matteus (27:61) och Markus (15:47) var hon också närvarande vid gravläggningen.

Tillsammans med de två andra Mariorna gick hon senare till graven för att finna den tom. Enligt Markus (16:9–11) var Maria Magdalena den första person som Jesus visade sig för efter uppståndelsen. Hennes deltagande i uppståndelsen är mest utförligt beskrivet av Johannes (20:1– 18) som säger att hon efter att ha sett att graven var tom berättade detta för Petrus och en annan lärjunge. Senare såg hon två änglar på platsen där Jesus kropp hade vilat och när hon vände sig om såg hon Jesus själv.

Hon trodde först att han var en trädgårdsmästare och frågade vart han hade fört kroppen. När han sa hennes namn kände hon igen honom och kallade honom mästare (Rabbouni). När hon försökte röra vid honom sa han: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Maria Magdalena gick då för att återge hans ord för lärjungarna.

Johannes beskrivning av Jesu uppenbarelse för Maria Magdalena blev källan till en av de mest populära episoderna inom kristendomens historia och inom Magdalenalegenden: Noli me tangere. Genom sin centrala roll i denna händelse blev Maria Magdalena omtalad som apostolorum apostola (apostlarnas apostel).

I tidig kristen tid identifierade man Maria Magdalena med den anonyma sköka som Jesus mötte i Simons hus (Lukas 7:37–50) och som tvättade hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Hon smörjde sedan hans fötter med en parfymerad olja ur en alabastervas. Slutligen botgjorde hon sitt syndiga leverne som eremit i öknen.

Maria Magdalena kom också att sammanföras med Maria från Betania som var syster till Marta (Lukas 10: 38–42). I denna gestalt associeras hon med ett kontemplativt liv i kontrast till systern Marta som förkroppsligar det aktiva livet. Alltsedan kyrkofadern Gregorius predikan i basilikan San Clemente i Rom den 21 september 591 har man valt att se dessa tre Marior

17

9 789189

021129

Görel Cavalli-Björkman

ISBN 978-91-89021-12-9

Maria Magdalena

Görel Cavalli-Björkman har varit intendent och forskningschef vid Nationalmuseum och är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Hon har skrivit en rad böcker om konstnärer och konstriktningar, däribland Den svarta madonnan (1996), Eva Bonnier – ett konst­ närsliv, nominerad till Stora Fackbokspriset, (2013) och senast Kvinna i avantgardet – Sigrid Hjertén, liv och verk (2017) och Falskt eller Äkta? – detektivarbete på konstmuseet (2017).

BILDEN AV

maria magdalena är ett populärt helgon som reflekterar sociala attityder liksom seder och bruk under skilda perioder i vår europeiska kulturhistoria. Hennes historiska ursprung visar att en sammanblandning skett av tre olika gestalter i Nya testamentet. Främst handlar det om Maria från Magdala, från vilken Jesus jagade sju demoner, och som tillsammans med några andra fromma kvinnor hörde till hans närmaste krets. Hon följde honom på Golgatavandringen, fanns med vid korset, såg honom gravläggas och mötte honom återuppstånden på påskdagen. Det var också hon som på hans uppmaning förde nyheten vidare till apostlarna.

I Maria Magdalenas evangelium från 200-talet framställs hon som den lärjunge Jesus älskade mest av alla.

Genom att följa utvecklingen av Maria Magdalenas gestalt med konstnärernas ögon visar Görel Cavalli-Björkman hur hon har utnyttjats som symbol för kvinnors roll och status inom kristendomen, kyrkan och samhället. Viktiga och normgivande bildtolkningar har gjorts av konstnärer som Giotto, Caravaggio och Cézanne.

KlistrasTizian, mot pärm