FÖRORD Hej dagbok, det är jag igen. Egon. Du kanske undrar var t jag tog försvann?
vägen? Varför jag bara
innan jag gör Lugn, jag ska berätta allt – men har jag en fråga till dig:
det så
sang? Kommer du ihåg Christer Fugle den”. Jag har Du vet, ”den förste svensken i rym stänk av saftglögg på hans autograf, fast tyvärr med jag gav henne en (lillsyrran blev nämligen sur när es genom att slänga in toarulle i julklapp och hämnad en glöggmugg i mitt rum).
5
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 5
2020-06-03 10:04
Men de glöggstänken spelar ing en
roll längre.
För nu vet jag att Christer Fugle sang i själva verket är en …
LOSER!
Japp. För när han blev ”rymdhjä lte” och försökte vara cool på den där rymdstationen – så var han bara 40 mil från Jordens yta! 40 mil! Det är ju INGENTING! HAHAHA! 40 MIL?? ?? HOHOHOHAHAHAHA!!! Så GLÖM Christer Fuglesang! För nu, kära dagbok, ska du få höra om en RIKTIG rymdhjält e!!! Nu, dagbok, ska du spänna fas t säkerhetsbältet och ta dina åksjuketabletter …
… FÖR NU KÖR VI!!!
6
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 6
2020-06-03 10:04
8 nov Först var allt bara MÖRKER … … och jag fattade typ NADA. Vad hade hänt? Var var jag nånstans? Sen såg jag ett svagt ljus … ett svagt blått ljus … och när mina ögon hade vant sig vid mörkret, så insåg jag att ljuset kom från ett runt fönster … Och när jag tittade ut så … TOTAL PANIK! WHAAAAT!??? Det blå ljuset kom från en BLÅ BOLL som svävade där ute. Men det var inte en boll utan … … JORDEN! Du läste rätt!!!
7
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 7
2020-06-03 10:04
Jag var MITT UTE I RYMDEN!!! I något slags RYMDSKEPP!!! Jag vet att ingen kan höra dig skrika i rymden. Men ändå …
9 nov Jag måste ha svimmat av chocken, för när jag vaknade till igen, så kunde jag se i mobilen att det gått en hel DAG! Men sakta klarnade det i min skalle och jag mindes vad som hade hänt: med hjälp av roboten Rödöga, så hade jag öppnat en PORTAL med mina KRAFTER … (Rödöga kallade det ett maskhål. Förmodligen var det maskhålsskapandet som hade gjort mig så här svimningsbenägen …) Sen hade jag klivit in i portalen, som skulle leda till min pappa SANDAR, rymdvarelsen … Det var i alla fall vad roboten Rödöga hade påstått.
8
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 8
2020-06-03 10:04
… och så hade jag hamnat HÄR. I ett mörkt litet rum som tycktes ha väggar av någon slags hård plast. Men varför kändes det som att jag var en FÅNGE? Och var höll SANDAR hus??? För dagbok, om pappa verkligen var här nånstans, så borde han väl ha sagt hej vid det här laget? Jag menar, han satt väl knappast i rymdskeppets allrum och sorterade sin intergalaktiska frimärkssamling och typ hade GLÖMT att hans SON förflyttats en miljon mil för att träffa honom. Så var nånstans var han??? Och ja, dagbok. Jag vet vad du tänker: Egon, ditt pucko, varför använde du inte dina KRAFTER och tog dig ut ur cellen? Tro mig. Jag FÖRSÖKTE. Men allt i rummet bestod av samma konstiga plast som väggarna. Det fanns inget att greppa. För det är ju så mina krafter funkar. Jag kan känna magnetiska föremål och FLYTTA dem, precis som jag kan känna energi och styra den. 9
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 9
2020-06-03 10:04
Men här kunde jag inte känna NÅGONTING. Jag kunde inte ens använda den där SILVERTRÅDEN, alltså den telepatiska kontakt jag har med min faster BreetaMai … Det var som om någon hade KOPPLAT BORT MIG från ALLT! Men jag kunde åtminstone utforska cellen. Jag hittade några knappar på väggen, som verkade tillhöra en slags automat. Efter några försök fick jag ut en sörja som tycktes föreställa käk. Och så upptäckte jag en knapp som fick en stor TRATT att skjuta ut från väggen. Förmodligen en toalett, för bilden på knappen såg ut att föreställa en BETAGEEKIANSK RUMPA med svans. Jag hoppades i alla fall att det var en toa, och inte typ platsen där man fyller på rymdskeppets SPOLARVÄTSKA. För om det var det så skulle någon få sitt livs överraskning nästa gång vindrutan spolades … HÖ HÖ HÖ!!!
10
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 10
2020-06-03 10:04
10 nov GENOMBROTT! Jag låg och sov när jag väcktes av ljudet från en skjutdörr (som jag inte ens hade sett) som öppnades … … och sen en RÖST: – Inga snabba rörelser, för då friterar jag dig som en aquarilisk jätteräka! Jag vände mig mot rösten, och där stod en BETAGEEKTJEJ och stirrade på mig. Fastän hon verkade vara i min ålder, så såg hon LIVSFARLIG ut. Hon hade en cool rymdoutfit på sig, som fick henne att se ut som värsta bad-ass prisjägaren. Och värre: i handen höll hon en mojäng som bara kunde vara en PISTOL. 11
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 11
2020-06-03 10:04
– Jag vet nog att du är en bluff ! väste hon. – Bluff? kraxade jag med torr hals (för jag hade inte pratat på FLERA DAGAR). – Det är lika bra att du erkänner! fortsatte hon. Att de där ”krafterna” bara är fusk! Och att du INTE är Sandars son! – Finns … finns Sandar här? frågade jag. Kan jag träffa honom? Betageektjejen gav ifrån sig ett skratt. – Klart du inte kan! Han är universums största äventyrare. Modigare än en brunstig magwoffer! Och HELT olik DIG och oaAAATTCHOO!!! Plötsligt NÖS hon, och sen började hon hosta. – Har du HUSDJUR eller nåt? En ogidonk? Jag får ju en allergisk reaktion här, ser du inte det?!! JAG TÅL INTE OGIDONKER! – Jag vet inte ens vad en ogidonk är …, sa jag. – Vid alla månar! DÅ ÄR DET DIG JAG ÄR ALLERGISK MOT! Tjejen backade bort från mig som om jag hade böldpest. Jag fattade ABSOLUT NADA. – Och vad har du i ansiktet??? fortsatte hon. DET DÄR! Hon började skratta överdrivet och pekade på min näsa. Jag kände på den, men nä – inga snorkråkor stack ut ur näsborrarna, ingen finne var nära att explodera.
12
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 12
2020-06-03 10:04
– Det ser ut som en ogidonk-snopp!!! fnissade hon. – Va? – Är det en ogidonk-snopp? Det skulle förklara min allergiska reaktion. Varför har du en ogidonk-snopp i ansiktet??? – Snälla, sa jag. Om inte min pappa är här, så kanske ni kan köra mig hem? Jag bor på planeten där borta. Den blå bollen. Det är inte långt! – Äh, bättre att bara få ett slut på det. Tjejen tog ett steg närmare, höjde vapnet och riktade det mot min ogidonk-snopp – förlåt, näsa. Och så pressade hon in avtryckaren … ÅH NEJ! Var det så HÄR mitt liv skulle sluta??? På grund av en rubbad tonårsutomjording???
13
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 13
2020-06-03 10:04
Jag blundade och försökte sträcka ut mitt medvetande mot pistolen – men den var också gjord av den där konstiga plasten som jag inte kunde GREPPA. Tack och lov började ett LARM tjuta precis då. Jag öppnade förvånat mina ögon och såg hur betageektjejen sänkte vapnet, och sprang fram till det runda fönstret och tittade ut. – Vid alla månar! väste hon. Jag kikade över hennes axel och fick se något som skymde stjärnorna och sakta kröp närmare. Tänk dig ett sånt där gammalt öde PIRATSKEPP i nån cool Hollywoodfilm. Och föreställ dig sen en sci-fi-version av det. – Det är Sandars! flämtade hon. Det är Sandars rymdskepp!
14
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 14
2020-06-03 10:04
Sen sprang hon mot dörren, tryckte sin hand mot en liten platta och SWOSH så gled dörrarna upp. Hon skyndade ut i rymdskeppskorridoren som jag hann skymta innan dörren började stängas. Den där tjejen må ha varit kaxig, dagbok, men hon visste inte vem hon hade att göra med. Under den sekund som dörren var öppen, så sträckte jag ut mitt medvetande i skeppskorridoren. En bit bort upptäckte jag något som innehöll metall, som tycktes hänga från en lina. Jag DROG ÅT MIG föremålet – som swoshade in genom dörrspringan – PRECIS innan dörren åkte igen … … så att dörren inte KUNDE åka igen. Jag gick fram till glipan och prövade att skjuta upp dörren. Det gick! Jag var inte längre FÅNGEN! Jag tittade ner på föremålet. Det såg ut som en, tja … en alien-behå,, typ. Jag hade ingen aning om vad det egentligen var. Men den kanske kunde komma till nytta igen, tänkte jag, så jag gömde den i byxfickan. Sen smög jag ut i korridoren.
15
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 15
2020-06-03 10:05
Och kände hur mina fötter PLASKADE i något: golvet var täckt av ett brunt SLEM. Aha. Inte så konstigt. Betageekianer älskar träskvatten – de suger nämligen upp vätskan genom porer i fötterna! Och därför vill de alltid ha det lättillgängligt. Eftersom jag är halv-betageekian så blev jag först sugen på att slita av mina egna skor, men jag hejdade min impuls och såg mig omkring. Det här var ett mycket större skepp än min faster Breeta-Mais. En lång korridor med mörka metallväggar låg framför mig och längre bort såg jag hur den jobbiga tonårsbetageekianen försvann bakom en krök i korridoren. Jag följde efter henne. Det var då det slog mig hur fruktansvärt korkad jag hade varit. Alltså, som hade gett mig in i det här utan ALEX. Alex. Hur ska jag beskriva henne? Hon är min bästa kompis, men jag vet inte om hon är den mest irriterande person jag träffat, eller den coolaste. Kanske både och. Hon hade hjälpt mig ända sedan jag förstod att jag var hälften alien. Problemet var bara att hon hade blivit ihop
16
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 16
2020-06-03 10:05
med min kusin Wal-Dorf, och då blev jag plötsligt svartsjuk. Japp. Svartsjuk, big time. Nåja, glöm det. För i samma stund kom jag fram till ett jättestort panoramafönster, och genom det kunde jag se hur Sandars rymdskepp stannade till alldeles utanför. Det såg ut som att ett mindre skepp bogserat dit det. Var det alltså min pappa som kom??? Då fick jag syn på betageektjejen. Hon stod vid en port, som måste ha varit dörren till någon slags LUFTSLUSS. Ett högt KLOFF hördes, och sen började ett stort metallreglage att snurra … … och så, med ett tungt KNARR, öppnades porten. Och en person i RYMDDRÄKT klev ut ur den … Var det Sandar …? Var det MIN PAPPA? Men: i samma sekund upptäckte alientjejen mig. – Hur kom du ut!? skrek hon och drog den där PISTOLEN igen … … och så BLIXTRADE den till!
17
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 17
2020-06-03 10:05
Hela VERKLIGHETEN blixtrade till och jag fattade: Hon hade just SKJUTIT mig! Jag ramlade ihop – PLADAFF – på golvet. Det började SVARTNA för mina ögon. Men jag hann se hur personen i rymddräkt stod och tittade på mig – och började ta av sig sin hjälm … … men just som jag skulle få se vem som doldes där under … … så blev det MÖRKT. Min sista tanke var: Skulle jag dö precis när jag skulle få träffa min pappa!???
18
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 18
2020-06-03 10:05
10 nov, lite senare … – VAKNA EGON, hördes en mekanisk röst, alldeles intill mig.
Jag öppnade ögonen och såg att jag var tillbaka i det lilla rummet jag varit inlåst i tidigare. RÖDÖGA var också där. Den lilla roboten svävade intill mig – och själv låg jag på britsen … Hade jag alltså överlevt skottet??? Jag kände mig fortfarande groggy … nån måste ha burit tillbaka mig hit när jag var medvetslös. – Kan du prata, Rödöga? fick jag ur mig. – Rödöga har alltid kunnat prata, svarade roboten. Men bara betageekianska. Rödögas talsyntes behärskar inte Egons språk.
– Men du pratar ju svenska nu? – Nej. Det är Egon som pratar betageekianska.
– Va? Dra mig i svansen och kör, dagbok! Jag insåg att han hade rätt … På något sätt hade jag lärt mig att prata det där konstiga aliensnacket! Min faster hade ju sagt att det kunde hända: när man pratar telepatiskt med varandra, så lär man sig samtidigt varandras språk (och jag hade ju tvingats prata mer med henne, än jag nästan stod ut med!). SHIT! 19
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 19
2020-06-03 10:05
Det kändes som om jag blev mindre och mindre människa för varje dag som gick! – Min mästare hälsar att middagen är framdukad, fortsatte Rödöga.
– Din mästare? Menar du personen som just klev in i skeppet? – Ja.
Jag kände hur det pirrade i magen. – Är det min pappa? Är det Sandar? – Det får Egon snart se.
Sen följde jag efter den lilla roboten, som ledde mig genom rymdskeppet. Till slut kom vi fram till köket. Där luktade det ljuvligt av polkagris, vilket alltså betydde att det serverades nån form av TRÄSKSVAMP – betageekianernas nationalrätt. Och mitt i köket, vid en kastrull, väntade Rödögas mästare … Men jag såg direkt att det knappast var min pappa, för det var en kvinna. Och när hon vände sig om … Mitt hjärta måste ha slagit ett EXTRA SLAG! För betageekkvinnan var det snyggaste jag nånsin sett!!!
20
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 20
2020-06-03 10:05
Hon såg ut som en sån där Marvel-superhjältinna, med en svart läderaktig rymduniform som satt fett tajt mot kroppen. Och hennes stora gröna hårman glimrade i silver, och svansen … tro mig, den hängde inte och slängde som min – utan rörde sig nästan hypnotiskt, liksom sensuellt … Och dagbok, du skulle ha sett hennes FILMSTJÄRNEÖGON – de var jättestora och mörka – som om man kunde drunkna i dem. Och när hon såg mig, så blev de liksom glansiga …
Just då glömde jag allt om min pappa – det enda jag kunde tänka på var att jag bara var en meter ifrån universums STEKHETASTE VARELSE … – Du är som en KOPIA! flämtade den stekheta varelsen. Du ser exakt ut som han!
21
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 21
2020-06-03 10:05
– Som vem? undrade jag och kunde inte låta bli att flina dumt. – Som SANDAR! Du ser ut som när jag träffade honom första gången, på Rymdakademin! – Gör han ju INTE!!! hördes en arg röst. Det var den skitjobbiga alientjejen som just klev in i köket. – Han är ju helt OLIK Sandar! fortsatte hon. Har du inte sett OGIDONK-SNOPPEN??? – Men Si-Lyh, skrattade betageekkvinnan. Hans näsa är ju jättesöt! – Söööt!??? Den ser ju inte klok ut! Och förresten är han KÄR i dig! – Kär? undrade den löjligt snygga rymdvarelsen. Men, Si-Lyh, vad är det nu du pratar om? Själv stod jag bara där som ett fån – gick det att SE på mig? Dreglade jag? Hade jag blivit knallröd i ansiktet?? – Han tycker att du är löjligt snygg. Och förut tänkte han att hans hjärta slog ett extra slag när han såg dig. Jag blev alldeles kall inombords. Hur kunde hon veta … Men så fattade jag … Betageekianer är ju TELEPATISKA! Och jag hade inte tänkt på att skydda mina tankar … Så nu visste hon att jag hade fått en snyggchock! Pinsamt! 22
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 22
2020-06-03 10:05
– Han fick en ”snyggchock” av dig, mamma! Han tänkte det precis nu!
Åh nej! Genast gjorde jag det som Breeta-Mai hade lärt mig – jag satte upp väggar för mitt inre och kastade ut inkräktaren! – Han kastade ut mig, mamma! Det kan bara betyda att det är känsligt! Han måste vara sååå kär, fastän du är sååå gammal! – Si-Lyh, snälla, sa kvinnan. Det är oartigt att rota i en gästs tankar. Men åååh, tänk att få se er två tillsammans! fortsatte hon som om hon ville byta ämne. Min dotter och Sandars son! – Öh, kan du vara lite mer pinsam? fnös tjejen som alltså hette Si-Lyh. Var den där plågan rymdmodellens dotter?
23
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 23
2020-06-03 10:05
– Du ser förvirrad ut, Egon, sa kvinnan. Jag förstår det. Jag ska förklara allt för dig. Inte minst varför jag har bogserat hit din pappas rymdskepp. Men först vill jag att du ska veta vem jag är. Mitt namn är Lu-Zyh-Ann. Under en tid stod jag din pappa väldigt nära … – Sandar är INTE ogidonk-snoppens pappa, muttrade SiLyh, men hennes mamma tycktes inte lyssna. – Jag är ledsen att jag inte var här när du kom, Egon, men det slumpade sig att det hände precis när jag hittade signalen från Sandars skepp. Jag är glad att min dotter kunde välkomna dig istället, så att ni fick lära känna varandra … Men, usch, vilken otur att Si-Lyhs zappare råkade gå av. Jag blängde lite på flickan. Så hon hade fått i uppdrag att välkomna mig??? Trevligt … – Jag ber om ursäkt för att vi lurade hit dig, fortsatte Lu-Zyh-Ann. Men jag har letat efter Sandar i fjorton år och började bli desperat. Så jag tänkte att du kanske kunde hjälpa mig. Jag var tvungen att först processa vad hon just hade sagt. – Vill du ha min hjälp? frågade jag. Att hitta Sandar? Men jag har ingen aning om var han är …
24
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 24
2020-06-03 10:05
– Din släkt, då? Din faster Breeta-Mai … Sa hon ingenting om honom, vart han tog vägen? Jag skakade bara på huvudet. Och insåg: – Så det var du som smugglade ombord Rödöga på deras skepp? För att få reda på var min pappa är? Kvinnan nickade, men suckade sedan djupt. – Det var en chansning. Nåja, sätt er till bords barn. När vi har ätit klart så skjutsar vi tillbaka dig till din planet, Egon. Om du inte vill göra oss sällskap när vi undersöker Sandars skepp, förstås? Jag stirrade häpet på henne. Vad menade hon? – Lyssna här, Egon, fortsatte Marvel-hjältinnan. Det är något du måste förstå. Din pappa kraschade inte på Jorden av en olyckshändelse. Han gömde sig där. Någon jagade honom. Men vad som hände sen är ett mysterium. Det är därför vi måste söka efter ledtrådar på skeppet … Och då förtjänar du att vara med. Om du vill?
25
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 25
2020-06-03 10:05
Jag visste först inte vad jag skulle svara. Det var svårt att smälta allt. Vad var det egentligen min pappa hade råkat ut för? Till slut nickade jag och sa: – Jag vill. Om jag aldrig får träffa honom, så har jag åtminstone sett hans rymdskepp … – Så talar Sandars son, sa Lu-Zyh-Ann och log.
11 nov Oj, dagbok! Tänk om Christer Fuglesang skulle få veta vad som hände denna dag!!! Det skulle få honom att FETSKÄMMAS över sin egen så kallade ”karriär”!
26
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 26
2020-06-03 10:05
För den 11:e november klev JAG, Egon Svensson, ut i den RIKTIGA rymden – MILJONER mil från Jorden! Så här gick det till: Först fick jag ta på mig en skitcool rymddräkt. Sen öppnade Lu-Zyh-Ann luftslussen. Och därute var RYMDEN och min pappas skepp. Och det konstigaste av allt: TYNGDLÖSHET! Det kändes sjukt grymt, och jag kunde inte låta bli att pröva att snurra några varv. – Stön, mamma! hördes Si-Lyhs röst i radiokommunikationen. Inte nog med att han älskar dig. Han är helt oseriös. Snurrar runt som en rymdsäl från Bentaprax. – Det är första gången för honom, svarade hon. Jag tycker han är jätteduktig. – Första gången!? Menar du att han aldrig lämnat den där bonniga planeten???
27
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 27
2020-06-03 10:06
Lite senare kom vi fram till skrovet på min pappas rymdskepp. Där fanns en slags rund dörr med ett runt handtag, som Lu-Zyh-Ann snurrade på för att öppna. – När vi kommer in vill jag att ni två undersöker aktern, så tar jag hand om cockpiten. – Men jag går på RYMDAKADEMIN! utbrast Si-Lyh. Du kan inte tvinga mig att samarbeta med en encellig AMÖBA!!! (Japp, hon menade MIG, dagbok. Som om jag vore ENCELLIG. Jag har säkert minst trehundra celler!) Hursomhelst hade Lu-Zyh-Ann redan kastat sig in i skeppet och försvunnit mot cockpiten. Hennes dotter vände sig mot mig. – Håll dig undan, lantis. Jag kan stå ut med att du drömmer om att hångla med min morsa. Men jag tänker inte dö för att din hjärna är outvecklad och försätter oss i FARA. – Jag vill inte hångla med din morsa! väste jag. Men hon brydde sig inte om att svara.
28
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 28
2020-06-03 10:06
Jag följde efter in i rymdskeppet, på lite avstånd. Allt var mörkt och smutsigt. Den trånga korridoren lystes bara upp av lamporna på våra rymddräkter. Jag började känna en viss oro … Tänk om vi skulle hitta Sandars döda kropp??? Snart kom vi in i boendedelen. Där svävade saker omkring i en enda röra i tyngdlösheten. Och så syntes det svarta fläckar på väggarna. – Mamma! sa Si-Lyh i radion. Det har varit en eldstrid här! Jag förstod: de svarta fläckarna var sot från något slags VAPEN som hade avlossats …
29
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 29
2020-06-03 10:06
– Kanske bäst att ni återvänder till skeppet …, svarade LuZyh-Ann. – Men SNÄLLA! Jag är faktiskt KURSETTA i Rymdakademin! Ingen SMÅUNGE! Si-Lyh knäppte surt av radion och fortsatte utforska rummet. Det gjorde jag också, men på mitt eget vis. Jag blundade och sträckte ut mitt medvetande. Och KÄNDE genast något konstigt. Hur det liksom svävade ett stort föremål längre in i rummet, men när jag tittade ditåt kunde jag inte SE det. Som om det var OSYNLIGT. Men jag kunde känna att det var fullt av energi. Jag gick fram mot den osynliga saken – och sträckte ut min hand mot den …
30
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 30
2020-06-03 10:06
– Vad gör du? väste Si-Lyh. – Det är något här … Precis här. – Ja, en stor nolla. Hurså? – Nej, nåt osynligt … – Jag skulle önska det, men jag ser dig lika tydligt som innan … Men när min hand kände på det som fanns framför mig, så började luften FLIMRA. Det var som när BreetaMais rymdskepp blev synligt i skogen. Någon slags osynlighetsmekanism som stängdes av … Och det som plötsligt syntes framför mig fick mig att rysa till. Det var nämligen en ROBOT. Och den såg riktigt ELAK ut. Den var skimrande svart, som en skalbagge. Men ena halvan av huvudet såg ut att ha exploderat. Jag hoppade till av Si-Lyhs gälla SKRIIIIK. – Mamma! ropade hon i radion. Det finns en Bödel här! 31
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 31
2020-06-03 10:06
Först en chockad tystnad från Lu-Zyh-Ann, sedan: – Rörde ni den?? – Ogidonk-snoppen gjorde det! – Vid alla vidbrända träsksvampar! Ge er av! NU!!! – Vad är en Bödel? undrade jag förskräckt. – Vet du ingenting? fräste Si-Lyh när hon skyndade mot utgången. Det är en jägardroid. Som jagar förrymda fångar. Och DÖDAR dem! – Har den dödat min pappa??? Jag fick inget svar. Vi mötte Lu-Zyh-Ann vid porten, som hon snabbt snurrade upp. Sen drog hon ut oss i den nattsvarta rymden och knuffade oss mot det andra rymdskeppet. – Vi har bara sekunder på oss! skrek hon. Vi kastade oss in i luftslussen och just som dörren stängdes bakom oss, så lystes skeppsfönstret upp av ett vitt SKEN. Och sedan SKAKADE hela skeppet till. Jag tittade ut genom fönstret – och kunde se hur min pappas rymdskepp numera bara var sotigt SKROT. – Varje Bödel har en självförstörare, förklarade Lu-ZyhAnn. Du aktiverade den när du rörde vid roboten. – Jag SA ju att amöban inte skulle följa med! väste Si-Lyh.
32
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 32
2020-06-03 10:06
Åh nej … Hade jag just sett till att vi aldrig skulle kunna hitta Sandar? – Oroa dig inte, Egon, sa Lu-Zyh-Ann, som tycktes ana vad jag tänkte. Jag fick reda på exakt vad jag behövde … Jag hann se i loggdatorn när Sandars rymdskepp övergavs. Och nu vet vi att det var för att jägardroider bordade skeppet. Och om de inte dödade Sandar, så har de fört honom till det enda stället som har sådana där Bödlar: Gool 32. – Vad är det för nåt? undrade jag. – Han är hopplös! skrek Si-Lyh. Han har inte ens hört talas om universums säkraste fängelse!
33
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 33
2020-06-03 10:06
– Asteroidfängelset runt Gool 32, fortsatte Lu-Zyh-Ann. Där sitter de farligaste brottslingarna i hela universum. Ingen har någonsin lyckats fly därifrån, så om det är där Sandar hålls fången … – Så kommer vi aldrig kunna rädda honom! sköt Si-Lyh in. – Rödöga, sa Lu-Zyh-Ann och vände sig till den lilla roboten. Försök ta dig in i asteroidfängelsets register. Se om det aktiverades någon ny cell för exakt fjorton år, två månader och tjugoen dagar sedan. Det lilla klotet var tyst i några sekunder, sedan sa det: – Det gjorde det, mästare. En högriskcell. I femte asteroidskvadronen, sjuttiofjärde ringen runt Gool 32. – Det är där de håller Sandar fången! utbrast Lu-Zyh-Ann. Där har han suttit i fjorton år! 34
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 34
2020-06-03 10:06
Hon såg riktigt plågad ut. – Och där kommer han att ruttna! sa Si-Lyh argt. För det är omöjligt att rädda honom! Hennes mamma såg först ut att vara nära att kräkas. Sen tittade hon plötsligt på mig. – Det kan finnas ett sätt … ett enda sätt att ta oss in i Sandars cell och rädda honom! – Hur? krävde Si-Lyh att få veta. – Egon kan göra det. Han öppnade ett maskhål och tog sig till vårt skepp. Han kan göra samma sak igen. Rödöga vet ju de exakta koordinaterna för cellen! Om klumpen i min mage kändes stor innan, så kändes den som en ELEFANT nu. – Glöm det! utbrast Si-Lyh. Det där var ju någon slags bluff! Ogidonk-snoppen har inga såna krafter! Han kan säkert inte ens knyta sina lagg-puffar själv! (Har ingen aning om vad lagg-puffar är, dagbok – men slår vad om att jag visst skulle kunna knyta dem!) – Öh … fick jag ur mig. Jag … har ingen aning om ifall jag kan rädda honom … Jag har liksom aldrig varit på rymdäventyr … – Egon, sa Lu-Zyh-Ann. 35
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 35
2020-06-03 10:07
Om du kan använda dina krafter och öppna en portal rätt in i cellen … så kan du rädda din pappa! – Var … var ligger det där fängelset? – Tjugotre galaxer bort. Det är för långt för att öppna ett maskhål. Men vi kan ta oss tillräckligt nära på en vecka. Ju närmare vi är, desto mindre kraft behöver du för att lyckas.
– En vecka, flämtade jag. Vad ska mamma tro? Och Jörgen … – De kommer förstå. När du berättar att du har räddat din pappa! Lu-Zyh-Ann log sitt varmaste leende mot mig. – Ska vi ta med honom i vårt skepp?! skrek Si-Lyh. Jag är ju typ allergisk!
36
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 36
2020-06-03 10:07
Det avgjorde saken: – Jag gör det, sa jag. Japp! Jag skulle följa med till andra sidan universum och rädda min pappa! Och vet du varför, dagbok? För jag är född rymdhjälte och Christer Fuglesang är en loser! HAHAHA!
37
GILLA_SIMONSSON_ROOS_EGON_I_FARSANS_GALAX_inlaga.indd 37
2020-06-03 10:07