Lumenos Förlag
Lisasandsgatan 3
667 30 Forshaga
www.lumenos.se
e-mail: info@lumenos.se
© Sabine Zimmermann och Lumenos Förlag
Titel: Där drömmar växer fram
Författare: Sabine Zimmermann
Omslag och illustrationer: © Heidi Kosenius
Tryckt av Dardedze i Lettland, 2022
ISBN: 978-91-87855-95-5
Under hela sommaren väntar jag. Jag ligger där och längtar till vintern. Jag tittar ut genom fönstret och håller utkik efter dagen då hon äntligen hämtar mig och tänder mitt ljus. Mest troligt dyker hon upp på en lördag eller söndag. Det är nämligen helgdagarna hon behöver mig mest.
Du kanske undrar vem eller vad jag är och vem hon är, hon som ska komma och hämta mig.
‒ Ellie! Var är du?
‒ Här! ropar Ellie tillbaka. På min drömmarbänk!
Från min plats kan jag se hur Ellies mamma kommer gående i vinterstövlar över gården.
‒ Drömmardags? frågar mamma.
Ellie nickar och ler brett.
‒ Ja, det här är min ö och det är skönt att sitta på den
och kunna drömma mig bort.
‒ Det förstår jag verkligen, säger mamma.
Kalla dagar som idag har Ellie alltid sin gröna dunjacka och sina svarta täckbyxor på sig. Hon drar ner sin röda mössa tätare över öronen och fortsätter:
‒ Ibland föreställer jag mig att jag bor i en stor stad, att jag åker rulltrappor, tittar på prylar i hundra skyltfönster, och smaskar på rabarber- och körsbärsyoghurt, för sådana smaker har vi sällan i vår affär. Och jag drömmer om att hoppa i en trampolinpark en hel dag! Men vet du vad min allra bästa dröm är?
‒ Berätta, säger mamma.
‒ Att få se den största cirkusens föreställning, med riktiga akrobater och jonglörer, en riktig orkester och färgglada strålkastare som lyser upp alltsammans. Det vore så spännande!
‒ Det är en lång resa till den stora cirkusen i Stockholm, nästan 100 mil härifrån, men det är ändå bra att önska sig något av hela sitt hjärta, säger mamma.
Sedan Ellie besökte en föreställning på en liten cirkus i byn förra sommaren, vill hon absolut bli en jonglerande akrobat. Hon vill dra från stad till stad med en cirkus någon vacker dag i framtiden och uppträda inför en publik med andra cirkusmänniskor.
‒ Du, Ellie, jag vill veta vilken dag ni kommer att genomföra barntåget med lyktorna och kvällens föreställning i
skolan, säger mamma.
‒ På julavslutningen.
Så fort Ellie pratar om den dagen lyser hennes kastanjebruna ögon upp, och glädjen målar hennes kinder röda som smultron. Hon säger:
‒ Vet du, dagen innan stöper vi våra egna ljus. De doftar så härligt av bivax att man helst vill flytta in där. På eftermiddagen tillverkar vi lyktor. Det gjorde vi förra året också.
‒ Och morgonen därefter samlas ni alla på skolgården, från förskoleklass ända upp till årskurs sex för att gå i barntåget, visst?
‒ Ja. Vad jag längtar efter att gå med de lysande lyktorna genom byn i morgonmörkret igen och sjunga adventssånger! Men framför allt längtar jag efter kvällen, säger Ellie glatt.
‒ Det är en skön tradition i er skola med barntåget genom byn och föreställningen i aulan, där alla barn som vill får uppträda och visa något för en publik, säger mamma.
Ellie tycker alltid att det är roligt att titta på de uppträdande barnen, men den här gången vill hon själv vara ett av dem och visa sin jonglering på julavslutningen.
‒ Jag vet bara inte om jag har tillräckligt med mod i mig. Jag är rädd för rampfebern.
‒ Rampfeber är en bra feber vid sådana tillfällen, säger mamma.
Från sin drömmarbänk ser Ellie ut på Vindelälven, älven som rinner rakt genom södra Lappland långt norrut i Sverige. Här bor hon bredvid älven tillsammans med sin familj. Med mamma som har forskat på späckhuggare i havsvatten runt Island tidigare i sitt liv. Med pappa som är lite rolig, för han påstår att kött är den bästa av alla grönsakerna och att utflykter utan brasor är som att äta älgstek utan kryddor. Och med sina småbröder Johannes och Martin. Johannes, som har samma krulliga hår som Ellie, tycker inte att han kan räknas som en lillebror, för han är född bara knappt ett år senare än hon. Och Martin, den yngsta i familjen, som kan visslingar tack vare sin glugg, vill aldrig missa något roligt som de två stora har kommit på.
Och jag? Jag skulle kunna vara ett troll som bor i skogen eller en tomtenisse. Men det är jag inte, utan jag är Nalo, den lilla pannlampan som Ellie brukar spänna fast på sitt huvud när vintern är tillbaka. Jag ligger oftast på en fönsterbräda i den mysiga trästugan med drömmarbänken utanför, bredvid hönshuset.
Inte långt från gården finns ett lågfjäll. Det heter Nalovardo, men Ellie pratar helst om Nalo-berget. En gång hörde jag henne säga till sin pappa att hon gillar mig lika mycket som Nalo-berget, och att hon mår bra av att ha berget i närheten och sin pannlampa som lyser tryggt när vinterdagarna tidigt blir mörka. En kall sådan dag kom
hon in i stugan med en tjock röd penna och skrev NALO på mitt mörkblåa pannlampsband, och sedan dess heter jag Nalo.
Förresten! På gården bor även en flock livliga draghundar, två fjällkor som rymmer då och då, ett dussin jämt kacklande höns, och Myra, familjehunden som tycker om att ligga i solen. Ellies bästa vän Hedda, som hälsar på ibland, säger att det doftar som i en djurpark här. Det tycker Ellie är roligt.
Ellies vinterdagar på gården högt upp i södra Lappland är fyllda av skoterutflykter, äventyr i skidbackarna, tunnbrödsbak, magiska skogsstigar, kvällsfika vid brasan och annat spännande.
Ellie har en dröm också. En dröm om att resa till den stora staden för att se en föreställning på den största cirkusen, och om att själv bli en jonglerande artist. På skolans julavslutning får hon möjlighet att uppträda inför publik. Men kommer hon att våga?
Allt detta är förstås upplyst av mig, Ellies bästa pannlampa.
,Följ med till en magisk snöklädd värld av drömmar och äventyr.
ISBN: 978-91-87855-95-5
