Lumenos Förlag
Lisasandsgatan 3
667 30 Forshaga
www.lumenos.se
e-mail: info@lumenos.se
© Maria Andersson
Titel: Äventyr på ön
Författare: Maria Andersson
Omslag och illustrationer: © Frida Persson
Tryckt av Dardedze Holografija i Lettland, 2021
ISBN: 978-91-87855-79-5
Maria Andersson
Frida Persson
– Jag ser huset! utbrast Alice.
Pirret i magen kändes plötsligt starkare och hon började hoppa upp och ner i baksätet i bilen. Hon fick alltid sitta i mitten och just nu kändes det väldigt bra, då hon hade full uppsyn framåt.
– Titta mamma! Visst är det samma hus? Kolla på de stora fönstren!
Alice pekade på annonsen i tidningen och sträckte sig fram för att visa sin mamma.
– Jo, det måste det vara.
Mamma tog den till sig och tittade en extra gång.
– Visst är det rätt hus?
Mamma visade ivrigt bilden för pappa, men råkade skymma sikten.
– Men jag kör ju!
Pappa viftade bort tidningen så den flög bak i bilen och hamnade på golvet nedanför Bellas fötter. Alice sträckte sig efter den, men råkade snudda vid sin systers ben.
– Se dig för! Bella blängde surt på sin lillasyster. Kan du inte bara sitta still för en gångs skull?
Hon suckade och vände sig bort mot fönstret, och tittade ut på de gröna träden som susade förbi. Alice gjorde ett nytt försök att nå tidningen och var noga med att inte röra vid Bellas ben denna gång. Hon nådde den precis med fingertopparna och lyckades fiska upp den.
– Jag får se.
Lukas slängde en blick över huset på bilden i annonsen som låg i hennes knä.
– Jo, det är det huset vi ska till. Vilken tur att vi är framme, jag vill inte sitta här längre.
Han log mot sin syster och vände sig även han mot fönsterrutan. Han tittade ut på alla vilda blommor i dikeskanten och gröna ängar, som for förbi.
De närmade sig det stora, röda pensionatet. Den sista biten av landsvägen var smal och krokig. Det kändes som om bilen knappt rullade, så långsamt gick det.
De hade varit på resande fot i flera timmar. Först hade de åkt bil i en evighet, sen färja till ön, och till sist bil igen. De saktade ner, om möjligt ännu mer, och svängde vänster in på en stor grusparkering. Det knastrade om däcken när
bilen försiktigt rullade över gruset.
– Är ni beredda?
Pappa tryckte på knapparna på sin dörr så alla fyra rutor åkte ner samtidigt. Han gjorde alltid så när de åkt lite längre och alldeles strax var framme. Och varje gång tyckte han att det var lika coolt.
– Att du orkar pappa!
Bella slog handen i pannan och drog en djup suck. Alice lutade sig mot Lukas och la armbågen i hans knä. Den ljumma vinden smekte hennes ansikte, och hon njöt. Båda två tittade ut med stora ögon. Pirret i magen bubblade upp på nytt och det sprätte till i hela kroppen. De såg en stor
ladugård, äppelträd och ängar fulla med blommor. Och långt där borta på ängen gick det några djur.
– Titta kossor! Ser ni?
Alice pekade samtidigt som hon skrattade och började studsa upp och ner som en studsboll.
– Men kan du sitta still!?
Bella blängde på henne, men Alice var alldeles för studsig för att bry sig om systerns dåliga humör.
– Får man klappa dem?
Alice tittade på alla i bilen och ville genast ha ett svar.
– Jag vill inte klappa några kor, sa Lukas och såg lite förskräckt ut.
– Ja, den som vill får säkert klappa kossorna, svarade mamma som var upptagen med att leta efter något i sin handväska.
Så fort bilen parkerat öppnade Bella och Lukas sin bildörr och skyndade sig ut. Alla pennor och målarböcker ramlade ur och hamnade på marken. Bella vände sig mot Alice som satt kvar i mittensätet och sa:
– Sisten ut är en bajskorv!
– Det är jag inte alls det! Sluta säg så där!
– Bella! Lägg tillbaka mina grejer!
Alice skrek efter sin syster men hon sprang iväg och småflinade.
– Jag tänker inte sitta i mitten nå mer! sa Alice och la armarna i kors.
– Äsch, lyssna inte på dem. Kom ut nu. Det är jättevarmt!
Pappa kikade in på Alice och log det största leendet. Inget syskonbråk skulle få förstöra deras första dag på semestern.
Bella och Lukas skulle alltid vara först med att upptäcka allt innan Alice. Sedan skulle de retas med att berätta om allt spännande som fanns att se, innan hon själv fått chansen. Hon tyckte inte om när de höll på så. Vänta ni bara så ska ni få se att jag också kan vara först, tänkte hon för sig själv. Hon klev över alla böcker och pysselgrejer som hamnat överallt på marken. Hon lyckades på något sätt att fastna i Bellas laddarsladd till mobilen. Den hängde över sätet när hon krånglat sig loss och slog igen bildörren. Hon såg att den satt fast i dörren och log inombords. Hon visste hur sur Bella skulle bli när hon fick syn på sin klämda laddarsladd.
Mamma sträckte på sig och tittade upp mot den blå himlen.
– Kom så går vi en sväng, sa hon och tog Alice i handen.
– Ok då, sa Alice. Hon tittade sig omkring och såg allt det hon längtat efter att få se. Det kändes genast bättre.
– Vi går till kossorna! fortsatte mamma och pussade henne på huvudet.
Alice och hennes familj är äntligen framme vid det röda pensionatet på ön. Här ska de bo i några dagar och klappa kossor, bada i havet och njuta av sin semester. Från ingenstans förvandlas lugnet till ett magiskt äventyr. Nu måste Alice vara modig och smart. Som tur är får hon hjälp av sin nya vän, den gamla damen. Men vem är hon, och varför är det bara Alice som ser henne?
Äventyr på ön är den första boken i en ny spännande och mysryslig serie
ISBN: 978-91-87855-79-5
