Att vara lagomduktigpådet mesta
detklararväl de allraflesta
Densom är brapådet som få kanklara fårplats ideberömdasskara
Ochärman bäst på nåtsom ingenkan då hyllasman somSuperman
Okändpoet
©2024 Thomas Ehrstedt
Förlag:BoD -Books on Demand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD- BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8057-727-4
Dethär är farbrorKnutoch hans frutantVera. FarbrorKnutär en helt vanlig farbrorsom bori en helt vanlig stad iSverige. Hantyckeromatt göra helt vanligasaker.Han tycker mycket om att läsa dagstidningen, fördär fårhan veta vadsom händerute ivärlden.Och så är därjusåroligaserierpåsista sidan. Domläser hanoftafleragånger.
Specielltroligatyckerhan att Knolloch Tott är.Och denstygga
kapten Böljasom alltidjagar de stackars barnen närdehittat på hyss.
FarbrorKnut tycker ocksåmycketomatttittapåTV. Varjekväll närhan kommer hemfrånsitt arbete,han är busschaufför, äter hankvällsmat medsin fru. Sedansätter hansig ilägenhetens bästafåtölj, lägger uppbenen på fotpallen, slår på TV:n ochser på nyheterna. Sammanyheter somhan lästei dagstidningenpåmorgoneninnan hangick till arbetet.
Om detärlördagskvälldåbänkarsig både farbrorKnutoch tant Vera framförTV:noch tittar på ett jättepopulärtTVprogramsom heterHylands hörna. Då är farbrorKnutlycklig.
Du kanske aldrig harhörttalas om dagstidningar, Knolloch
Tott ochHylands Hörna. Isåfallärdet inte så konstigt förfarbror Knut levdeför längesedan,långt innandinaföräldrar ens varfödda.Det varsålänge sedanatt färg-TV:nintevar uppfunnen.Dåvar alla TV-program svartvita. Så även om himlen varblå,solen guloch träden grönasåsåg de gråa ut iTV:n. På den tidenvar detintesåvanligatt manhadebil ochdet hade inte heller farbrorKnut.Därförfick hanåka buss till arbetet. Eftersomhan varbusschaufför så kördehan sedanbuss hela dagenoch på kvällentog hanbussenhem igen.Fasten annanbussdåförstås.Farbror Knut älskadeatt åkabuss. När detvar fintväder på sommaren brukadefarbror Knut ochtant Vera ta bussenut till skogen ochbarapromenera runt isolskenetoch lyssna till fågelkvittretoch vinden somsusadei trädkronorna.Dåvar både farbrorKnutoch tant Vera lyckliga.
FarbrorKnutärmestsom alla andra. Hanser ut somalla andra, görsådantsom alla andragör,tänkerungefär somalla andra, bori en lägenhet somallaandra,har en frusom alla andraoch så vidare.Och detfina meddettaäratt farbror Knut vill vara somallaandra.Fastenliten egenhethar han förstås, somallaandra kanske inte har. Hanvisslar.Farbror Knut älskar att vissla.Mestavalltälskarhan att vissla en låt somheter Kärleksbrevi sanden.Den kanhan vissla på iflera timmar isträck, om hanintehar någotannat försig.TantVera tycker naturligtvis att detkan blilitejobbigt ibland att lyssna på farbrorKnutmen åandra sidanbehöver de ju ingengrammofontänkerhon,för farbrorKnutstårjuför musikunderhållningen hemma. På jobbet kanfarbror Knut vissla så mycket hanvillför de högljuddadieselmotorerna ibussenöverröstar allt.Kanskeärdet därför somhan älskar arbetetsom busschaufför så mycket.
Nu är detfredagskvälloch farbrorKnutsitter somvanligt isin fåtölj och tittar på kvällens sistaTV-program. Hans fruhar redangått ochlagtsig förhon skallgåupp tidigt nästadag för att mangla lakan. Dettavar någotman brukadegöraförri tidensåatt lakaneni sängen skulle blisläta ochfina.TantVera hade fåtttid till mangelnredan klockanåttasåfarbror Knut skulle få göra sinfrukost självhadetantVeraberättat förhonom. Detbekymrade inte farbrorKnut. Hankunde både koka äggoch bresinasmörgåsar själv, så detså! Nu satt hanoch tittadepåett naturprogram medenfarbror somockså varen hejjare på att vissla.Han kundebland annathärma alla fåglarna iskogensåbra att fåglarna själva förmodligenintekunde höra skillnaden.Men nu visslade haninteutanhan berättade om en mycket intressant spindelsom heterSvartaänkan och somärjättefarlig.
FarbrorKnut börjadenubli ganska trött efter en lång dags arbete.Fasthan villegärna se klartdet därnaturprogrammet innanhan gick ochladesig.Pånågot konstigt sätt tyckte hanatt rösten iTV:nblevtystare ochtystare ochallaträdeni skogen verkadebli meroch mersuddiga.Hanshuvud föll saktaframåt motbröstet ochsnart hade FarbrorKnut somnat.
”Vem är du ochvad gördui minskog?”hörde hanenröstryta. FarbrorKnuthoppade till iförskräckelse ochsnurradesnabbt runt föratt se vemdet varsom hade ropatåthonom.Han upptäckte att hanstodmitt ienstorskogoch framförhonom stod en mani rutigskjorta ochsmutsigaarbetsbyxor.I munnen hade hanett ax-stråsom hantuggade på.Det varnågot konstigt med mannentycktefarbror Knut menhan kundeförst inte komma på vaddet var. Mensåsåg han. Mannenvar ju svartvit precis somi TV:n.Han hade inga färger,varkenpåklädernaeller iansiktet ellernågon annanstans heller förden delen. Ochnuupptäckte farbrorKnutatt detintebaravar mannen somsaknade färger,alltvar färglöst!Solen,himlenoch träden vargråa.