Nina Blixt
Seans
När ljusen darrar,har något redan vaknat.
SEANS
”När ljusen darrar,har någotredan vaknat.”
Nina Blixt
Mötet
Låganfladdrarensamtpåbyrån.
Doften av smältstearin ligger tungtöverrummet.
Golvet knarrarnär jaggår mothenne. En skugga medkonturer.
Somommörkret redanvet någotjag inte vill veta.
Somomdet väntar på ettsvarsom kanske inte borde komma.
—Välkommenoch sätt digner. Ursäkta attjag inte skakar hand.
Jagbehöver ge digdebästa förutsättningarna.
—Det är lugnt.
—Innanjag berättar meromdin roll somlivvakt vill jaghöraliteomdig.
—Ja, jagheter Mike.Jag jobbarliteextra som väktareoch krogvakt.
—Bra…Mikemycketbra.Dåfortsättervidetta möte.Jag heterJane.
Ljuset darrarhårtsnett bakomhenne.
Jagförsökersehennesögon, mensolglasögonen döljer allt.
Jagser atthenneshandskakarnär hontar uppentidning från väskan. Fingretläggerhon bestämtöverannonsen.
—Duser här?
—Ja, detsåg jagoch jaghar inga barn.
—Hur gammalärdu?
—Jag är 27.
—Dutittarpåljuset. Jagkommerförklaravarförvi sitter inästanhelmörker.
—Ok.
—Vet du vadenseans är?
—Man pratar medandar.
—Deäravlidna.För kontaktbehövsdet en portal.
Genom denbehöver de vägledning.Ljus.
Dendroppande kranen hörs tydligt.
Vill honatt jagska hålladem på avstånd?
Hur?
—Devisar sigintesom du tror.
De intarmig.
Jagförstår om detverkarförvirrande.
Menjag behöver veta, innanjag fortsätter, vadduMike… känner infördet?
—Det är ok.
—Jag är en siare.
—Ok.
—Jag behöverdämpa mina sinnen ochdet enda jagintekan ta bortärmin andning.
Ljuset står därsådeska blivilsna.
Handskarna föratt de inte skakänna dig. Solglasögonenför attdeinteska se dig.
—Jag vetintevad jagska säga…eh…
—Vill du ha ett glas vatten?
—Nej detärbra.
—Duärden andrelivvakten somkommerfinnas vidmin sida.
Situationenhar blivit så attjag behöver ha tvånu.
Du harförståttatt jaginteärmig självunder seanserna.
Detkan även kommaframnågon sominteär inbjuden…
Resväskanstårorörd på sängen.
Somomden väntar.
Somomhon redanplaneraratt rymma.
—Den senastetiden…
är detenman somtar sigigenom.
Menhan…ärintesom andra.
—Såjag skahålla fast dig?
—Interiktigt.Jag återkommertill det.
Dethan känneruppleverjag.
Dethan görvisar jag.
Honser rakt på mig.
—Mannenärett monster.
—Va.
—Ja. Jaghar inte jämt behövt dölja mig.
Hongår iväg hastigt,
handen drar längsytorna, somför atthitta balans.
Jaghör någothällasupp iett glas.
Hongår tillbakalångsammare.
Nästan tyngre.
Doftenavwhiskeyn brännertill.
—Ärdet bramed dig?
—Jag skabara… Ursäkta, dethär behövde jag.
—Ingaproblem.
—Såmin vän, de jagbjuderinförsvinner.
Allt stängs… hanträderframi stället.
—Jag skahjälpadig.
—Trots du är fåordigkan jag känna attdutar hand om dinfamilj.
—Jag görväl det, antarjag.
Jagbor medmin mamma ochmormor.
—Duvill se till attdehar detbra. Vart bor ni?
—Det bästa. ISöder.
—Förstår.
Du vill flytta till någottryggare ochtamed dem.
Dina förutsättningarkommergåbra. Fördig… ochden andra.
Jagstirrarpåtapeterna.
Röda… menärdet blommor?
Jagkan inte ensseomdet är en tavla ellerenspegelbakom lakanet.
—Nuvill jagbaraflikainensak först… somkan vara intressant fördig.
—Kör på.
—Duärenman medfåord. Perfekt.
Honlyfterglasetlångsamt ochtar en stor klunkwhiskey.
Jagser hurläppstiftet lämnar spår på kanten.
Hontorkarbortmärketmed fingret, nästan omedvetet,
somomhon vill radera någotinnan honfortsätter.
—Jag gererett förskott ochresterande närgästernahar gått.
Jagskrev attdet vargeneröst. 200dollaroch närdet är över,400. Jagnickar.
Inombordskänns detsom någotlossnar äntligen kanjag hjälpa mammaoch mormor på riktigt.
Jane böjersig fram, drar fram en handskrivenbuntpapperursin väska ochläggerden på bordet.
En grupp främlingar samlas iett hotellrum för att delta i en seans.Jane, mediet,vill hjälpa dem att nå kontakt med sina döda, men snart blir det tydligt att något
annat trätt in. rummet.
Livvakterna Mikeoch Duman dras in iennatt fylld av oro, rökelse och en närvaro som växer sig starkare för varje minut. Gästerna konfronteras med sina egna förluster,men ocksåmed en kraftsom inte vill lämna
Seans är en berättelseomritualer,mörker och kampen mellan tro, tvivel och överlevnad när det övernaturliga brytersig in iverkligheten.