

OMSORG med OMSORG






























AI, organisationsförändring och människans roll i äldreomsorgen











Ramón PérezCortés
Omsorgmed omsorg
AI, organisationsförändring ochmänniskans roll iäldreomsorgen
Omsorg
med omsorg
AI, organisationsförändring och människans roll iäldreomsorgen
Ramón PérezCortés
2025

Publication SwedcuraAB swedcura.se
©2025 RamónPérez Cortés
Förlag: BoD· BooksonDemand, Östermalmstorg1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8097-214-7

Med omsorg
mellan systemets skugga
ochmänniskansljus
Vi befinneross vidett avgörandeögonblick. Inte itermeravdramatik, meni termer av konsekvens.Äldreomsorgen står inte inför en framtid– denlever redani den. Vi hartekniken. Vi harinsikterna.Ändåärdet somomvitvekar. Somomvi, än idag tvekar inför detendasom egentligen krävs: atttaansvarför helheten
Idenna bokrör vi ossgenom trenoder:diskurs,habitus och systemtänkande.Viser hurspråket styr våra möjligheteratt tänka ochhandla. Huryrkeserfarenhetbådeformaroch ibland bromsar förändring.Och hurfrånvaron av etthelhetstänk göratt vi bygger äldreomsorgensom ettlapptäcke av lösningarutanett sammanhängande mönster.
Nu närAIträderinsom aktör– inte bara somett verktyg– blir dessa tredimensioner avgörande. FörAIärinteneutral.Den formasavdedata, språkoch strukturer vi matarden med. Om vi ger dentillgång till ettfragmenteratsystem, en ekonomistyrd logik ochentystnad infördet mänskliga– då kommerden attförstärka just detta.Dåblir AI inte detvihoppadespå– utan en förfinad versionavdet vi redanville bort från
Vi riskerar attskapa ettsystemdär människanförsvinner. Inte föratt vi önskar det– utan föratt vi inte klaradeavatt formulera någotannat. Ettsystemdär tekniken blir snabbare än våretik, där vårhistoriaintelängreärtillräcklig sommotstånd, ochdär det mänskligatystnar ieffektivitetens namn.
Menvihar ettval.Vikan skapaett språkdär tekniken tjänar
omsorgen,inteersätterden.Vikan formuleraenorganisationsmodell sombyggerpånärvaro,ansvaroch deladkunskap –där AI inte blir övervakare utan en hjälpandehand. Vi kanutgåfrånvad vi vetatt människorbehöver –intevad budgeten tillåter. Mendå måstevibörja tala tydligt. Inte om vadsom inte går, utan om vad sommåste gå.
Detförstastegetärdetta:att erkänna attvihar en läxa attgöra. Vi måsteseövervår organisation,vårtspråk ochvår kultur ivitögat Vi hardragitoss fördenna uppgift, kanske föratt denställeross till svars. MenAI:sintåg göratt vi inte längre kanvänta.Den förstorar allt denrör vid– så ocksåvårabrister. Därför krävsdet nu en ny mognad.Ett nytt ansvarstagande.
Detärintebaraenteknisk reform somstårför dörren.Det är ettparadigmskiftei synenpåvad äldreomsorgär– ochvad den skavara. En återgång till detmänskliga,men mednya medel. En omsorg därsystem, teknik ochmänniskasamspelar –men där människan alltid tolkar verkligheten.Det är inte utopiskt.Det är praktisktmöjligt. Menbaraomvigör arbetetnu.
Detsista ordetäralltså inte tekniken.Det sistaordet är vårvilja attseoss själva isystemet– ochatt inte längre fly.För detärdär, iden viljan,som framtidens omsorg börjar.Och detärdär vi formulerarden frågavialla en dagkommeratt ställa –kanskesom brukare, kanske somanhöriga:
Varfanns människannär jagbehövde henne sommest?
Bokenärenskarp och samtidigt personlig analys av hur äldreomsorgens uppdrag har förskjutits, från attvaraenmänskligt grundad omsorg till attbli alltmer styrd av omvårdnadslogik, effektivisering och teknologiska system. Genom socialantropologiska perspektiv,egnaerfarenheter och praktiska exempel visarförfattaren hur AI och andradigitala lösningar håller på attomforma både organisationen och relationen mellan
omsorgsgivare och omsorgstagare.
Berättelsen rör sig mellan politiska beslut,organisatoriska modeller och vardagenpåäldreboenden. Den ställer frågor om vad omsorg egentligen är,vad som händer när teknik och standardisering ersätter mänsklignärvaro,och hur vi kan återerövra omsorgens existentiella
och sociala dimensioner.
Boken är en uppmaning till beslutsfattare,chefer och medarbetare atttänka om, attlåta tekniken bli ett verktygför människan, inte tvärtom.

