Rymlingen
Marie Helleday Ekwurtzel Illustrerad av Lena Furberg
RYMLINGEN Bok 8
av Marie Helleday Ekwurtzel Illustrationer av Lena Furberg
1
HOT I HAGEN
Hunden var vit med grå fläckar. Den var inte så stor, men den sprang fort. Sprang efter hästarna. Och ibland skällde den ilsket. Hästarna frustade och rullade med ögonen. De var rädda. Lilly hade kommit till hagen för att hämta Glimma. Hon hade genast förstått att något var på tok. Så här dags brukade hästarna stå nära grinden. De ville komma in i stallet och få mat. Men inte idag. Några hästar rusade runt i panik. Men Glimma, Salt och Peppar stod längst ner 5
i hagen, tätt ihop. Glimma gnäggade när hon fick syn på Lilly. Hunden fortsatte skälla och springa. Lilly tyckte att det såg ut som en kamphund. Kanske en blandras. Lilly hade inget emot kamphundar. Hon hade träffat många som var snälla. Men de kunde vara farliga om ägaren inte uppfostrade dem ordentligt. Det hade Lillys pappa sagt. Han var veterinär. Hon gick ner mot hörnet där Glimma stod. Ville inte visa hunden att hon var rädd. Då fick hunden syn på henne och rusade rakt emot henne. Lilly rätade på ryggen, sträckte ut ena handen och skrek: – Stanna! Då stannade hunden och spetsade öronen. Lilly blev riktigt förvånad. Men så vände den tvärt, rusade under staketet 6
och ut i skogen. Långt borta hördes en röst som ropade något. Lilly tyckte att hon såg en svart luvtröja mellan träden. Hon skyndade fram till Glimma, borrade in ansiktet i manen och pustade ut. Det där kunde ha slutat illa. ✻ Lilly öppnade stalldörren och ledde in Glimma. Härinne i stallet kändes allt som vanligt. Lillys hjärta slog nästan normalt igen. Det var alltid mysigt på ridskolan Mulen. Även i kalla, mörka februari. Några skötare stod i stallgången och ryktade sina hästar. Lillys bästa vän Stina höll på att smörja hovarna på sin sköthäst, fjordingen Ole. Hon stod framåtböjd vid hans högra framben. 7
– Hej Stina, sa Lilly. Vet du! Det var en galen hund ute i hagen. Den jagade hästarna. Som tur var sprang den iväg innan någon skadade sig. Stina rätade på ryggen och vände sig om. Innan hon hann säga något fortsatte Lilly: – Vad smörjer du Oles hovar med? – Det här, svarade Stina och pekade på en plastburk med grönt hovfett. – Jaha, den där gamla geggan, sa Lilly och gjorde en grimas. Jag ska visa dig en hovolja som jag har till Glimma. Min tränare Åse säger att den är jättebra. – Det är väl inget fel på den här, sa Stina surt. Den har vi ju alltid använt. Lilly ledde islandshästen längre in i stallet. Hon fortsatte prata om hur bra oljan var. Stina suckade och klafsade 8
mer fett på Oles hov. Simon hade bundit upp Komet inne i boxen. Han höll på att sadla när Lilly gick förbi. Vojlocken låg lite snett. Simon rättade till den så att den skulle ligga rätt under sadeln. – Hej Simon, sa Lilly. Varför lägger du inte bara en pad under sadeln? Det blir mycket skönare för hästen. Så gör man ofta på islandshästar. Simon tittade upp, men innan han hann svara hade Lilly gått vidare. Hon band upp Glimma i gången. – Allt är bra nu, tjejen, sa Lilly och smekte islandshästens mjuka, grå mule. Nu ska vi rida ut en runda. Det blir pannlampa på hjälmen. Ska du hänga med, Stina? – Nej, det ska jag inte, sa Stina lite 9
irriterat. För Ole ska gå på nybörjarlektion. Hon släppte Oles framhov. Hästskon slog i golvet med en smäll. Så lyfte hon upp bakbenet för att smörja nästa hov. – Ojdå, muttrade Lilly. Någon har visst vaknat på fel sida idag. Lilly borstade snabbt av Glimma. Det fanns något bra med minusgrader, tänkte Lilly. Hästarna blev inte så smutsiga. Hon gick mot sadelkammaren. – Förresten, vill du kolla på mina nya boots? sa Lilly när hon gick förbi Stina igen. Åse säger att de får Glimma att gå mycket bättre. I både tölt och trav. Jag tror att … – Hinner inte, avbröt Stina henne. Lektionen börjar snart. Och jag ska leda Ole. Det är sånt man måste göra när 10
man är skötare. Om du minns. Lilly ryckte på axlarna. Det gick visst inte att prata med Stina idag. Hon sadlade och tränsade Glimma snabbt och ledde henne mot dörren. Precis då kom Zakir. Han höll upp dörren för Lilly och Glimma. – Tack, sa Lilly. Vi ses. – Ja, ja, hej då, sa Zakir. Lilly och Glimma gick mot grusvägen. Zakir gick in i stallgången. Där såg han Stina fumla med käkremmen på Oles träns. Hon muttrade ilsket. – Hej Stina, sa Zakir. Vad är det? Har det hänt något? Han gick fram och lade en hand på hennes axel. – Äsch, sa Stina och ryckte på axlarna. Det är inget. Bara lite 11
12
orättvist. Att Lilly får ha Glimma som sin egen häst ibland och göra vad hon vill. Medan jag bara är skötare. Och så håller hon hela tiden på att tjata om nya saker. Nu var det en hovolja som man inte kunde leva utan. Och några boots. Jag blir tokig! – Jaha, sa Zakir. – Hon har börjat klaga på allt och alla, sa Stina. Till och med Simon. Hon tänker nog inte på det själv och menar inget illa. Men jag retar mig på det. Zakir nickade. Det var tydligt att Stina behövde muntras upp. Han tog en kvast och höll skaftet vid munnen som en mikrofon. Sedan började han sjunga en sång från sitt hemland Afghanistan. Hästarna spetsade öronen och Stina kunde inte låta bli att le. 13
Det kommer en ny ponny till ridskolan Mulen. En busig shettis som heter Tuff. Under sportlovet är det ridläger på dagarna. Stinas nya bonus-lillebror Joel ska vara med. Han får rida Tuff. Lilly håller ett stadigt tag i Tuff, men han sliter sig och galopperar rakt in i skogen. I panik rusar Lilly efter dem. Länge går hon i skogen och letar. Till slut får hon syn på en koja. Det ryker ur skorstenen. Men vågar hon gå dit?
Art nr 813452 I S B N 978-91-7881-345-2
9
789178 813452
www.hegas.se