9789177952183

katarina frostenson

polaris

O_Frostenson_K_135x200_NYVALD.indd 11

2019-04-18 21:24

Bokförlaget Polaris, Stockholm, 2019 © 2019, Katarina Frostenson Omslag av Nina Ulmaja Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook AB Printed in Sweden 2019 ISBN : 978-91-7795-218-3 www.bokforlagetpolaris.se

O_Fro

katarina frostenson

polaris

O_Frostenson_K_135x200_NYVALD.indd 11

2019-04-18 21:24

»Var inte rädd.

Det finns ett hemligt tecken.« Y lva E g g e hor n

»var rädd det finns ett mönster« K ata r i n a F ro s t e ns on

R esek a mr aten Vad handlar H.C. Andersens saga Resekamraten om ?

Den handlar om en man, Johannes. Om en resa.

Det är det enda jag kommer ihåg.

Jag ligger under en bild ur berättelsen ; en reproduktion av en målning.

Bilden är blå, det glänser på glaset.

Johannes står böjd inför två gestalter. Det ser ut som om han ber, eller offrar någonting.

Johannes, vackra namn.

Johannes böjer ner sitt huvud inför en kung och en drottning, det ser jag efter ett tag.

Han ser ut att be om nåd.

Men vad är handlingen ? Handlingen i sagan, den minns jag inte.

Jag har alltid haft svårt att förstå handlingar, och att minnas dem.

Vad är handling ? Tid eller utsträckta rörelser i tid. Vad mer kan det vara ?

Intriger.

Och om man älskar stunden, bara den ; ögonblicket ? Ja, då –

7

Det ä r den 23 nov ember 2017 och kväll. I Köpenhamn. Vi ligger på en säng på ett hotell, i en sovalkov.

Att ha en sovalkov är fint när man är två i ett rum. Rum heter værelse på danska. Jag har alltid tyckt om det ordet. Vi är två varelser här, i ett værelse.

Köpenhamn, staden, brusar utanför. Tivoli, ropen från gatan, ljuden av bilar, tåg, slagen mot rälsen en bit härifrån.

För några timmar sen åt vi rött kött och drack tungt vin och såg varandra i ögonen utan att säga ett ord på en lång stund. Jag tänkte : »din underbara nerv, som också är min sträng» när jag gick in i din blick.

För ett halvt dygn sen sprang vi, jagade, över Stockholms centrals golv på väg mot tåget som förde oss hit, från flera håll kom skärmar med bilder av den svenska kulturministerns ansikte och hennes ord »Äcklet är gränslöst«. De avsåg bilden av dig.

Vi kom på vårt tåg och for ner genom landet S, höll andan långa sträckor och andades ut när vi var över gränsen.

Och det var kväll, det blev mörkt, och det var skönt.

Vi for förbi Lund. I Lund tänkte jag på Birgitta Trotzig och jag saknade henne – jag saknar henne starkt. Jag känner hennes fasta, varma blick. Jag ser hennes stora händer, fingret med den breda ringen. Jag hör hennes tystnad. Andas.

Jag tänker på att H.C. Andersens sagor stod henne nära. Sagor och legender överhuvudtaget, särskilt den om dykungens dotter.

Pratade hon någon gång om Resekamraten med mig ? Det känns så, men jag minns inte.

Vad minns jag egentligen ? Nu. 8

Jag minns Tivoli som ligger strax utanför hotellet, när jag och syskonen gick där som små, nära vår mor. Vi gick där med varsin ballong i en hand, sockervadd i den andra, sprängfyllda av förväntan inför allt att fara med och flyga i. I den mån det fanns mod, och råd.

Jag somnar till slut under resekamraten. Nej, Johannes. Vid din sida, min resekamrat. Tänker : Vad är det som händer ?

H a n dlingen, vad är handlingen ? Vad är det för drama ? Är det en saga ?

Bilder är det första man ser, så är det alltid. Här syns ansikten på ett antal kvinnor, fyra stycken. Och bakhuvuden på ännu fler.

Några är täckta, försedda med mössor och luvor. »Arton kvinnor«, står det. Och ordet »Kulturprofilen«. »Övergrepp.« Och »Svenska Akademien«. »Morgontidningen« Dagens Nyheter har satt ihop en historia som ges ut den 21 november. Man har sökt och samlat in personer och gör sig till språkrör för vad som framställs som »vittnesmål«.

Arton, samma antal som Svenska Akademiens ledamöter.

De aderton luftar sin klagan om oförrätter och »övergrepp« av olika slag. Några anser sig vara förbisedda eller ha blivit illa behandlade. Kränkta säger sig flera vara. Fyra–fem berättelser handlar om sex, en är särskilt våldsam, spektakulär. Andra är bisarra. Skillnader finns, och mönster.

Jag urskiljer snabbt några tydliga drag. Jag känner igen ett par ­författare som öppet uttryckt sitt motstånd, för att inte säga sin 9

avsky mot dig, min älskade, under årens lopp. På Facebook-sidor har det propagerats mot dig. Mejltrådar har skapats, och här bundits ihop.

Jag ser en av förlaget Modernistas företrädare, hon levererar en skröna om din hand på hennes bak. Några författarkollegor bidrar med liknande påhitt. Jag minns ett angrepp, falska anklagelser mot dig från en frontgestalt på Biskops Arnös författarskola för sex år sen, det var i november 2011 i samband med Forums kväll »Återväxt«. Nu har några adepter där­ifrån hängt på historien om trakasserierna. En handfull personer som funnits kring Forum, Sigtunagatan 14 – din så särskilda, skapande plats för litteratur, musik och konst – låter höra sina röster på scenen. Här får de framträda anonymt med groteska överdrifter, lögner och förtal.

Vad är det för saga, för drama ? Det är en kabal. Det är ränker.

Om kvinnorna vill kalla sig furier, hämndgudinnor, är flertalet megäror : de avundsamma.

Ingen rök utan eld, säger man. Man kan också säga : ingen eld utan rök.

Jag kan känna en lukt från tider när det var visset, stumt och tomt, ur led vårt liv. Det är skillnaden.

Det arrangerade i reportaget torde lysa i ögonen på var människa som kan se. Det verkar vara få som kan, eller vill, se. »Huh« och »Usch !« sveper in över oss. Upprörda stämmor.

Troskyldiga beklaganden. Fega, undflyende röster. Rent hat. Och det finns en skum upphetsning i luften …

En skillnadsröst skriver omgående att det på inget vis varit så i verkligheten som artikeln framställer det, men som det är upplagt av tidningen är det omöjligt att värja sig.

Så skickligt riggat av den stora dagstidningen som tycks ha hatet 10