mommi & folket sture sprakman
Fler böcker i serien: Tuggummitanten, 2016
Mommi & folket STURE SPRAKMAN Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2020 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Åsa-Caroline Salomonsson Grafisk form: Mattias Norén, Idus förlag Andra upplagan Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7634-079-0
sture sprakman
Åsa-Caroline Salomonsson
Kapitel 1 Ödlorna Hej igen! Mitt namn är Tyra, några av er vet redan vem jag är. Vi blev kompisar när jag berättade om min åttonde födelsedag. Nu har det gått flera veckor sedan jag hade mitt fina kalas och snart börjar sommarlovet. Min mormor kallas för Mommi och hennes syster heter Bea. De bor tillsammans i Det läbbiga huset. Men huset är inte läbbigt längre, min familj har hjälpt till att städa där. Det stora, vita huset var stökigt förut men nu ser det ut som ett slott. Ibland leker Siri och jag att vi är två fina prinsessor som bor i slottet. Längst upp finns ett runt rum som vi kallar 7
för tornrummet. Uppe i tornet har Siri och jag möte när vi ska lösa viktiga smyguppdrag. I rummet står ett gammalt, brunt skrivbord. På skrivbordet ligger färgglada pennor, papper och det viktigaste av allt, smygboken! I den antecknar Siri och jag allt om våra uppdrag. Pappa har målat väggarna i tornet med en grön färg och mamma har sytt blå och blommiga kuddar så att Siri och jag kan ha hur mycket kuddkrig vi vill. Siris föräldrar har köpt en våningssäng som vi brukar bygga koja i. Siri och hennes familj bor grannar med oss. Vår gata ligger bara en liten bit från Mommis hus. Siri har ingen egen mormor så hon får låna Mommi hur mycket hon vill, för vi är bästisar. Att ha en bästis är nästan samma sak som att ha en syster. Från tornet ser vi ut över hela Markbyn. Där uppe kan vi spana på allt skumt folk som går förbi. Så fort Siri och jag är lediga från skolan är vi uppe i tornet. Där har vi planerat att vara hela sommarlovet för Mommi har lovat mig 8
och Siri att vi ska få bo hos henne till skolan börjar igen. Det blir roligt, då slipper vi våra föräldrars tjat. Min mamma heter Jonna, hon är snäll, men hon tjatar på mig och säger att jag måste städa efter mig när jag leker. Mina kläder slänger jag på golvet hela tiden. Jag är inte slarvig, men jag hinner inte hänga upp dem när jag har bråttom. Det blir så ibland när man har mycket man måste hinna med. I Markbyn finns det många träd, en stor lekplats och Baljan. Baljan är en damm som ligger mitt i byn. Där brukar jag och Siri fånga ödlor, men det tycker inte våra föräldrar om. En gång gick jag och Siri med min bror till Baljan för att titta på ödlorna. Vi bestämde oss för att ta med ödlor hem och lägga i badkaret. När mamma såg det skrek hon så att det hördes i hela Markbyn. Pappa fick plocka upp ödlorna och gå ner med dem till dammen igen. Mamma tycker inte om små djur som kry9
per, hon är rädd för dem, men det är inte jag. Till Mommi och tant Bea får vi bära hem hur många ödlor vi vill och lägga i deras badkar. Min pappa Lasse är inte rädd för något. Ibland promenerar jag med honom runt Baljan, då sjunger han för mig. Pappa tycker om musik och arbetar som musiklärare på Söderskolan. Där går min storebror Olle. Alla barn i Markbyn som går på högstadiet åker skolbuss till Söderskolan på morgonen. Varje år på skolavslutningen bygger pappa och hans kompis Ove en scen och sedan uppträder pappa med eleverna som går i musikklassen. Pappa är rädd om sina gitarrer men ibland tar han med dem till skolan. Pappas gitarr som är hallonröd tycker jag är finast, den har han byggt själv. Han älskar att sjunga och spela framför människor, men det gör inte jag. När jag sjunger framför andra människor blir jag alldeles röd om kinderna, som en tomat. På min skola i Markbyn jobbar en tant som alltid sjunger. Tanten tar hand om oss på rasterna och tvingar oss att vara ute på skolgår10
den, även när det regnar. Hon håller lite ordning på oss ungar kan man säga, ungefär som en ordningsvakt. Siri och jag kallar henne för Kritpolisen, för hon är noga med att alla kritor ska ligga fint i lådorna. Kritpolisen är alltid glad, men hon ser galen ut. Håret har olika färger och det ser ut som påskfjädrar. Kläderna är färgglada och hon har inga andra skor än träskor. Kritpolisen älskar raggsockar och hon stickar dem själv. Jag tror att varenda unge i Markbyn har sockar som hon har gjort. Ibland ger hon oss ledigt från skolan, helt i onödan. En gång när Siri och jag var lediga, helt i onödan, hjälpte vi pappa och hans kompis Ove med att bära instrument till Söderskolan. Det var en spännande dag. Nu ska jag berätta för er vad som hände och hur smygklubben hjälpte vaktmästaren Sture Sprakman som mystiskt försvann på pappas skola när vi var där.
11
VAD HÄNDE MED STURE SPRAKMAN? Sture Karlsson jobbar som vaktmästare på skolan där Tyras pappa är musiklärare. Sture är ett musikaliskt geni säger pappa. Tyra och Siri kallar honom för Sture Sprakman för när han spelar piano spretar hans hår åt alla håll och han ser nästan ut som ett sprakande tomtebloss. Men varför beter sig Sture så underligt? Så fort han är bland människor blir han rädd och springer i väg. En dag när bästisarna följer med till skolan försvinner Sture under mystiska omständigheter och Smygklubben Mommi & Folket får ett nytt fall att lösa bland läskiga skolsalar, kritpoliser, råddare och rockisar.
www.idusforlag.se