__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Justine Lagache

Naturligtvis! B I O L OG I S K M Å N G FA L D I DI N T RÄDGÅR D

BON NI E R FAKTA


8

Nyutvecklad makaonfjäril på kungsmynta.


Fjärilseffekten Mina första år med trädgård var impulsiva. Jag köpte mängder av olika plantor och fröer utan någon plan alls, grävde ner dem på ett ställe, grävde upp dem igen och ner på ett annat. Jag gav fåglarna lite mat. Satte upp en holk och sedan en till. Den rätt trista och tysta trädgården fick sakta mer färg och liv. Den började kvittra och vissa växter trivdes och spred sig. Lyckan över fågelbordets allra första steglits inspirerade mig till att mata mer. Det gick åt många kilo solros­ frön den vintern. Och vid den nästkommande vårvinterns stora fågelräkning ( BirdLife Sveriges »Vinterfåglar inpå knuten«) räknade jag till tjugo­fyra steglit­ ser. Fågel­matning blev min nya hobby. Snart kom sidensvansen, först en, sedan ett helt gäng. Det var de gamla äpplena som lockade. Med makaonfjärilen var det samma glädje som med steglitsen. Plötsligt var den där. Så vacker. Den visade sig gilla vädd. Jag spred väddfrön över hela träd­ gården, året därpå kom den tillbaka. Också andra arter dök upp, påfågelöga, nässelfjäril, citronfjäril, amiral och förstås en massa bin och humlor. Jag sådde och planterade olika blommor som attraherade fjärilar och bin och lät viktiga »ogräs« vara kvar. Trädgården blev ännu vackrare och rikare. Mängden fåglar och andra djur har fortsatt att växa i vår trädgård. Jag har byggt fler holkar och det finns alltid vatten. Jag har också börjat sköta trädgården så att djuren bättre ska kunna leva av den. Plötsligt hade jag en plan att gå efter – biologisk mångfald! I den här boken finns olika tips på vad du själv kan göra i din trädgård för att öka mångfalden. Du kan också göra skillnad på din balkong, innergård eller närliggande park. Det är ganska enkelt och fantastiskt kul. Det handlar mest om att vara uppmärksam på vad som finns och saknas i just din omgivning av sådant som djuren behöver. De lär sig snabbt att hitta vad som erbjuds och bina, humlorna, fjärilarna och fåglarna kommer garanterat att belöna dig med sin närvaro. Ryktet sprids! Även bland grannarna kommer ryktet att gå, för en generös trädgård som lever hela året, från de första krokusarna till de sista frostiga nyponen, lockar både folk och fä. Lycka till! Justine Lagache

9


Leve mångfalden Biologisk mångfald, man riktigt hör hur generöst det är. Träd, blommor, örter, gräs, trollsländor, nyckelpigor, fjärilar, spind­ lar, humlor, bin, tusenfotingar, fiskar, plankton, alger, lavar, mossor, fladdermöss, svampar, fåglar, ormar, maskar, grodor – alla är de en del av naturens viktiga ekosystem. Sinsemellan har de olika roller som är förutsättningen för arternas över­ levnad, och människan är inget undantag.


Kostcirkeln En trädgård för biologisk mångfald erbjuder många olika arter mat och dryck året runt. Det kan låta stressigt, men alla djur är tack och lov inte aktiva samtidigt. Under vintern då främst fåglarna är i behov av extra stöd ligger humlorna i dvala. Och när humlorna är som hungrigast klarar fåglarna sig utmärkt själva. Grunden till det goda ligger i den goda jor­ den. I en välmående och levande jord frodas förutom växterna, maskar och andra kryp. Med jordförbättring, naturgödsel och be­ vattning gör du jorden mer vital. Lövhögar, komposthögar och annat som murknar är som lyxrestauranger för många av de arter som lever i eller nära jorden. När de har mumsat klart lämnar de dessutom ny jord efter sig. Och de som mumsar blir mums för fåglar och andra djur. För många insekter som bin och humlor är istället pollen och nektar den gyllene ko­ den. Fyll din trädgård med dessa livselixir! Blommande träd, buskar, rabatter och gär­ na en bit äng gynnar pollinatörerna. Välj växter som är rika på just pollen och/eller nektar och låt det blomma från mars till ok­ tober. Men också bladen på många växter ger viktig mat till larver och andra insekter. Se till att ha en variation av växter, det gynnar olika insektsarter – och fler insekter lockar fåglarna. Fåglarna har en viktig roll för en balanserad trädgård eftersom de äter insekter och larver. På hösten och vintern när insekterna för­ svunnit äter vinterfåglarna nötter, frön, frukt och bär. Var därför inte för ivrig med

att klippa bort frö­ ställningar och beskära träd och buskar efter blomning. Med fåglar­ na sprids fröna och blir nya plan­tor till kom­ mande generationers insekter, som i sin tur blir mat till vårens och sommarens fåglar. I naturen fungerar dessa processer av sig själva – om vi inte stör den. För att djuren ska trivas och stanna i din trädgård krävs en del insatser innan den bär sig själv som i naturen. Bygg upp den i sam­ klang med behoven så får du så småningom njuta av hur måltiderna serveras efter var­ andra. Men även den rikaste trädgård har svårt att täcka fåglarnas behov om vintern, varför stödfodring ofta uppskattas. En variationsrik trädgård triggar viktiga ekosystemtjänster som också ger dig godsa­ ker i form av en rikare skörd.

POLLEN = PROTEIN Pollen är det frömjöl (hanorgan) som blommorna använder för befruktning. Pollenet är också en viktig proteinkälla för alla bi- och humledrottningar inför ägglägg­ ningen och sedan för deras larver.

32


NEKTAR = KOLHYDRATER Nektarn, många blommors lockbete, är den söta vätskan i blomman som många pollinatörer främst attraheras av. Den produceras och återproduceras i speciella körtlar. Det kan ta olika lång tid – för en gurkört bara ett par minuter medan en käringtand behöver ett dygn. För att kunna producera ny nektar behöver blom­ man vatten. Se därför till att dina växter inte torkar ut. Av nektarn bildar tambina sin honung.

Frukost i det gula. Sälgens hanblommor är viktiga proteinkällor för nyvakna humlor och bin. Honplantorna ger nektar.

33


Hem, ljuva hem Precis som vi stänger in oss under kallare årstider behöver djuren en plats där de kan skydda sig mot kyla, väta och vind. Många sover sig igenom vintern och vaknar med ljuset och värmen som kommer med våren. Under vår och sommar behöver djuren boplatser för sina ungar och skydd mot fiender. I snåriga buskage hittar småfåglar plats för bon och skydd mot rovfåglar. Även träden täcker många behov med sitt grenverk, sin bark och sina fallna löv. Och i alla tänkbara skrymslen – under löv, i rishögar, grästuvor, komposter, hålrum, vedtravar, stenmurar och murknande stubbar – sover, utvecklas och frodas tusentals insekts- och spindel­ arter. Här hittar de också mat och övervint­ rar. Dessa anspråkslösa utrymmen är några av de mest grundläggande förutsättningar­ na för en rik och stark trädgård. Men många trädgårdar tuktas och städas så mycket att de lider brist på inkvarterings­ möjligheter. Vi tar bort stenar, gamla stub­ bar och döda grenar, vi klipper ner buskage, vi blåser eller räfsar löv och eldar upp dem eller kör dem till återvinningen tillsammans med ris och sly. Ju mer vi städar, des­to sämre för djuren och desto mer måste vi hålla undan. För många av de djur som försvinner med ord­ ningen är fantastiska på att just städa. De bryter ner dött material och reglerar livet sins­emellan så att inget tar över. Daggmas­ kar omvandlar löv till jord, spindlar och stek­ lar äter bladlöss och andra insekter. Detta lockar fåglar som äter larver och mygg.

Ett gott råd är alltså att städa mindre. För den skull behöver trädgården inte se stökig ut. Rishögar kan formas till vackra forma­ tioner, så småningom bryts de ner och kan antingen byggas på med nya grenar eller bara få förmultna helt. Om du har plats kan du förvandla ett hörn av trädgården till en »skräpkammare« där du lägger en mix av ris och löv. Du kan ju alltid dölja högen med ett buskage eller annat insynsskydd eller låta en klätterväxt slingra över den. Kanske kommer en igelkott att tacka dig för login? Låt gamla stammar och stubbar få vara kvar i trädgården och murkna, de fun­gerar som magneter för mångfalden. Här storm­ trivs svampar och många kryp. Nedfallna löv kan ligga kvar på marken, men är det mycket kan du kratta in dem under buskar, häckar eller i rabatter – det skyddar mot frost och torka. En kompost ger mat och husrum till många av trädgårdens viktiga arter, samtidigt som den ger dig gratis jord. Ge arterna ännu bättre förutsättningar genom att sätta upp fågelholkar och in­ sektshotell. Bin, andra steklar och fåglar flyttar snabbt och tacksamt in. På sidorna 102 och 146 kan du läsa mer om detta.

38


Gräsrotsrörelse Många trädgårdar, och särskilt gräsmattor, tuktas så mycket att de blir mer eller mind­re obeboeliga för en mängd arter. En perfekt klippt gräsmatta där nedfallna löv räfsats bort stänger möjligheter till ett rikt liv. Bakom en perfekt gräsmatta ligger timmar av kamp mot naturens drivkrafter. Gräset växer, vi klipper. »Fel« växter dyker upp, vi tar bort. Beväpnade till tänderna med red­ skap, gifter, specialgödsel och mossrivare utkämpar vi ett evigt och kostsamt krig. Med gräsklippning kommer ofta en riktig miljöbov in i bilden. Motorgräsklippare, av gammal modell, saknar avgasrening. Med alkylatbensin minskar utsläppen av de mest skadliga kolvätena med 99 procent. En eldri­ ven gräsklippare är ett miljövänligare alter­ nativ. Robotgräsklipparen har på senare tid gjort entré i många trädgårdar. Den är tyst, avgasfri och effektiv men dyr. Som nidbilden av en robot mejar den också ner allt i sin väg, små viktiga vårblommor, fågelungar och igelkottar. Det avgjort billigaste och miljö­ vänligaste alternativet är handgräsklippa­ ren. Det tar tid, men handgräsklippning ger motion och starka armar – du slipper lyfta skrot och springa på löpbandet. Man kan undra varför vi kämpar så med gräsmattan. Är det bara en fråga om estetik eller handlar det om en längtan efter kon­ troll? Eller är det för grannarnas skull? De hundratals arter vi delar trädgården med är i alla fall inte imponerade – med några få

undantag. Sädesärlorna kan lät­tare trippa fram i sin jakt på insekter som väckts av klippningen. Och om jorden inte är sterilise­ rad av preparat som glyfosat och gräsklip­ pet får ligga kvar, får daggmaskar lite att tugga på, vilket gynnar trastarna. Men för de allra flesta djurarter är en per­ fekt gräsmatta bara en fattig »klorofyll­öken«. Den biologiska mångfalden missgynnas när gräsets alla små blomskatter klipps bort. Särskilt tidigt på våren har gräsmattans blommor stor betydelse för nyvakna, hungri­ ga insekter som bin och humlor. Stor nunne­ ört, brunört, tusensköna och inte minst vit­ klöver är humlornas dröm, men gräs­matteperfektionistens mardröm. För att inte tala om maskrosorna som kommer lite senare och tillsammans med vitklövern ligger på topplistan bland nektar- och pollenrika blommor. Vad sägs om en kompromiss? Försök vänta med att klippa gräsmattan så länge som möjligt på våren. Blir klippabstinensen för stark kan du istället för att klippa hela gräsmattan kanske nöja dig med att klippa gångar i gräset eller lämna öar av blommor? Ett annat förslag är att låta en del av gräs­ mattan vara helt ifred och hjälpa den att bli en äng. Det är så modernt!

56


En torr sommar fick gräsmattan vara ifred från gräsklipparen. Tacksamt växte en blåeld upp. Den stod där i flera veckor och var flitiga besökare. Efter humlorna kom steglitser 57humlorna och gråsiskor som åt av dess frön.


En allium i färd med att utveckla sin boll av småblommor.

66


Rabattkoden Den biologiska mångfalden frodas även på mer begränsade ytor, som i rabat­ ter och krukor. Ju fler växter av olika sorter, desto artrikare blir insekts­livet. Och ju fler insekter, desto mer mat åt fåglarna. More is more. Biologisk mång­ fald är inget för minimalister. Tidiga och sena. Små och stora. Gula och vita. Lila och röda. Doftande och förföriska. Det finns så många blommor att välja bland. Handelsträdgårdarna erbjuder breda sorti­ ment av knölar, lökar, fröer och uppdrivna plantor, det går också utmärkt att byta frö­ er, sticklingar och delade plantor med dina trädgårdsvänner. LÖK- OCH KNÖLVÄXTER Lök- och knölväxter är oumbärliga i trädgår­ den. De kommer tidigt på våren och kan fin­ nas kvar i många år utan att man behöver bry sig om dem nämnvärt. De flesta trivs i fuktigare jordar och halvskugga. De första snö­ dropparna och färghaven av vårkrokus och scilla tittar upp in­nan grä­ set har hunnit spira. Påskliljor och narcisser är lättodlade och kommer trofast och lika välkommet när man som mest behöver dem. Plantera dem på hösten innan frosten kommer för en säker vårkick. Allium blommar lite senare, men med sina bollar av hundratals små blommor är de minst lika välkomna. De tar inte mycket plats i rabatten och är utmärkta att sam­ plantera med mer lågväxande perenner. På

sensommaren spirar dahlior i alla färger och former ur sina knölar. Många lök- och knölväxter förökar sig lätt. Gräv upp dem och dela på dem. PERENNER Perenner är lika trofasta som lökväxter. De kommer tillbaka år efter år, starkare och större. Efter ett antal år kan man ta upp och dela dem eller ta fröer och sticklingar. Nävor förökar sig lätt och går utmärkt att dela, det finns många olika hög- och lågväx­ ande sorter som blommar i omgångar. Humlorna älskar dem. Aklejan är en annan favorit, som sprider sig lätt med sina rika frökapslar. Vallmo ger ingen nektar, men nyutslagna är deras svar­ ta pollen populärt bland insekterna. Rosen­ malva och stockrosor är rika på både pollen och nektar. Bland de sista att blomma innan frosten kommer är kärleksört och silverax. Försök hitta en balans och variationsrike­ dom bland perennerna. Vissa är svårare än andra att få fart på, andra kan vara svåra att bli av med. Testa dig fram och se vilka som trivs hos dig. Även om man följer anvisning­ arna kan man överraskas.

67


68

Rosenmalvan är en lättodlad perenn som är rik på pollen och nektar.


ETT- OCH TVÅÅRINGAR Även bland de ettåriga växterna, som bru­ kar kallas sommarblommor eller annueller, finns ett stort utbud. Blåklint, rosenskära och lejongap är några exempel. Man sår el­ ler förkultiverar dem på våren eller hösten. Genom att upprepa sådden under somma­ ren får man en längre blomningsperiod. Då stannar pollinatörerna. Vissa ettåriga blom­ mor självsår sig lätt och man kan därför tro att de är perenna. Mittemellan perenner och annueller har vi tvååringarna, eller biennerna. Det senare namnet syftar inte på bin utan på att de blommar just år två. Första året bildar de embryot med en blad­rosett och året därpå sker blomningen. De mår bäst om de sås på hösten. Typiska tvååringar är fingerborgsblom­ mor och grekisk vädd. Fingerborgsblom­ man kräver sina flygare och humlorna får nästan ha dem för sig själva. Den land­ ningsvänliga vädden däremot har förutom humlor mängder av olika fjärilar och bin bland sina gäster. VILDA VÄXTER Distinkta och diskreta på samma gång – bland de vilda finns det många vackra blom­ mor. Rallarrosor, fibblor, plister, kardborrar, tistlar, åkervädd och väddklint är alla vild­ växande men passar lika bra i trädgården. För att inte tala om vårens alla sippor, lil­ jekonvaljer och tussilago. De står där i ur och skur, och sommarens torka klarar de bättre än de odlade. Var rädd om vilda växter som växer na­ turligt i trädgården. Att ta frö går men kan

69

vara lite knepigt, de väljer helst plats själva. Många av de vilda blommorna ger också frön som vinterfåglarna har stor glädje av. Tistel- och kardborrefrö är steglitsernas fa­ vorit. Älggräs som trivs på fuktigare mark har ingen nektar men ger pollen till insekter och fina frön till domherrar och gråsiskor. KÖKSTRÄDGÅRDEN Bland grönsakerna har du dubbel glädje av biologisk mångfald. Squash, gurka, bönor och ärter är beroende av pollinerande insek­ ter, annars blir det ingen frukt. Och även om tomaterna klarar sig bra med en liten skak­ ning för att pollenet ska släppa och hamna på pistillen, är humlornas insats oslagbar. För att bekämpa larver som äter av dina godsaker har du hjälp av fåglar och insekter, till exempel parasitstek­lar. Det är steklarnas glupska larver som gör jobbet. Kålfjärilste­ keln lägger sina ägg i kålfjärilens larver, som när de kläckts livnär sig på larven. Även bland grönsakerna finns det både ett- och tvååriga växter. Den tvååriga persil­ jans blommor är tillsammans med dillens och morötternas uppskattade av blomflugor och parasit­steklar. Även med ringblommor, bovete och honungsfacelia bland grödorna lockar du parasitsteklarna dit där du vill ha dem. Med variation av olika grödor och blommande växter lockas olika nyttodjur och risken för skadedjursangrepp blir mind­ re än om du har mycket av en enda sorts gröda. Som tack för maten kan du låta ettåriga växter som sallad, dill, tomat och ärter gå i blom. Om de pollineras ger de frö som du har glädje av till nästa säsong.


Bostadsbidrag Bostäder, eller skyddade utrymmen att läg­ ga ägg i, har blivit en bristvara, framför a ­ llt för våra vildbin. Vi har städat och byggt bort deras boplatser, både i naturen och i våra trädgårdar. Tambina däremot har boendet ordnat i färdiga kupor. Många vildbin bygger sina bon i grävda gångar i lätt sand­jord. Vill du hjälpa dem väljer du en torr och solig plats i lä och gör en bädd av sand- och grusblandad jord som sluttar mot söder. Är underlaget hårt behö­ ver bädden vara större och hög­ re, räkna med två till tre kubikmeter. Ju djupare gång­ ar vildbina kan gräva, desto fler celler kan de bygga och lägga sina ägg i. Undvik markduk vid eventuell grus- och stenläggning. Det skapar barriärer för grä­ vande bin och andra insekter. Allra enklast är det att bygga bon, eller hotell som de också kallas, för de vildbin som bygger ovanför marken i befintliga hå­ ligheter. Till själva huskroppen tar du en trä­ bit, en avsågad stam eller vedbit, cirka 10 cm tjock. I träet borrar du olika stora (3–13 mm) hål – det gynnar olika arter. De mindre hå­ len är för steklarna som också är viktiga i trädgården. Har du en borrmaskin går det snabbt. Borra djupt men inte rakt igenom. Det är bara att borra på, ju djupare hål, des­ to fler celler får plats och ju fler hål, desto fler avkommor. Trä från lövträd är det bästa virket. Rensa hålen från eventuella flisor. Avsågade bamburör är också ett bra al­ ternativ. Bunta ihop cirka 15 cm långa rör och du har ett fint bambubi­hotell. Tänk bara

på att hålen inte får vara genomgående. Låt bambuns tvärväggar fungera som avslut och Sskrapa ur eventuell märg. Det går ock­ så bra att använda döda fläder­grenar, vass eller hallonstänglar. Men bambun håller längst. Vill du satsa lite extra kan du göra en låda där du samlar bon i olika material så att även andra insekter kan flytta in. Placera hotellen i närheten av blomman­ de växter cirka en meter från marken på ett soligt läge skyddat från regn. Med ett hönseller putsnät ett par centimeter framför boet skyddar du också bona från fåglar.

102

BORRSTORLEKAR: Citronbin 3–6 mm Ullbin 8–12 mm Väggbin 6–10 mm Blomsovarbin 4–11 mm Murarbin 5–12 mm Gnagbin 5–10 mm Tapetserarbin 8–13 mm Pälsbin 8–10 mm Märgbin 5–10 mm Källa: Naturhistoriska riksmuseet


Bihotellen blir snabbt fullbokade.

Ju djupare hål, desto fler äggceller får det plats. I den sista och yttersta cellen utvecklas hanarna, de kläcks först och väntar sedan in honorna för att befrukta dem.

103


Vilka fåglar kan vi locka? Vilda fåglar måste få förbli vilda. Även om det är mysigt att ha dem nära, mår de bäst av att leva så naturligt som möjligt. Men ef­ tersom vi försämrat deras förutsättningar kan vi kompensera med stödmatning, speci­ ellt på vintern när fåglarna behöver stora mängder energi och äter frukt och frön som det ibland är ont om. Under häckningsperi­ oden däremot ska fåglarna äta insekter. Ungarna behöver proteinet som finns i in­ sekterna, och därför ska de inte matas med feta frön som rubbar näringsbalansen. Något du inte kan ge för mycket av är vatten. Under heta sommardagar och på vintern när vattnet i naturen fryser till is är insatsen extra värdefull. Var i Sverige du bor styr förstås vilka fåg­ lar du kan locka. Lavskrikan, Norrbottens land­ skapsdjur, är en utpräglad stannfågel som man så gott som aldrig ser i södra Sveri­ ge, och gulsparven ser man mer sällan i norr. På våren och hösten kan man däremot få till­fälliga besök av flyttfåglar. Bergfinkar bru­ kar mellanlanda innan de nått sin slutdesti­ nation i norr eller söder. Vissa stannfåglar som häckar i norr rör sig söderut under vin­ tern. I och med det varmare klimatet har flyttmönstren börjat förändras och många arter har börjat röra sig längre norrut. Vilken omgivning du har påverkar också fågellivet i trädgården. Bor du nära åker­ mark eller skog? Är det en gran- eller bland­ skog? Har du en gammal ek på tomten? En ladugård eller ett stall? Bor du i skärgården eller vid en sjö, älv eller bäck? Många fåglar

Gråsiskan häckar i norr men rör sig något söderut under vintern. är naturligt kopplade till olika biotoper där deras specialföda finns. Gulsparven och pil­ finken är kopplade till jordbruksmark, siskor och steglitser till ängsmark och blandskog. Stararna kommer i flock på våren och före­ drar hagmarker. Titor är typiska skogsfåglar. Talgoxar och blåmesar dyker upp i alla miljöer i hela landet. De anpassar sig lätt och är tacksamma för hjälpen de får från oss. Sätter du upp en holk på våren tar det inte lång tid innan den är bokad. Om du börjar mata fåglarna kommer du förmodligen att överraskas av någon ovän­ tad art. Det är bara att vara uppmärksam och variera maten så att du öppnar för möj­ ligheten.

122


Stjärtmesar

Blåmes

Göktyta

Steglits

Bofink

Koltrast

Stenknäck

Domherre

Nötväcka

Stjärtmes

Entita

Pilfink

Större hackspett

Gråsiska

Rödhake

Svartvit flugsnappare

Grönfink

Sidensvans

Talgoxe

Grönsiska

Skata

Talltita

Gulsparv

Stare

Tornseglare

Vilka fåglar besöker din trädgård? Kryssa av dem i gästlistan. På Birdlife Sverige kan du beställa en mer omfattande krysslista med 300 arter.

123


VANLIGA FÅGLAR KRING TRÄDGÅRDEN

BLÅMES Cyanistes caeruleus UTBREDNING: Hela landet ÖVERVINTRING: Stannfågel KULL: 7–16 ägg ruvas i 14 dygn en till två gånger per år BO: I ihåliga träd och andra håligheter FÖDA: Insekter, växtfrön, knoppar, bär och frukt TRÄDGÅRDSMATNING: Solrosfrön, nötter och talg HOLK: Se sidan 146 Den flitiga blåmesen är en riktig överlevnadskonstnär. Den anpassar sig lätt till den föda som finns till­ gänglig och är snabb att lokalisera var den finns. Vid fågelmatning är det den som kommer först och lämnar sist. Den bråkar inte med andra utan tar sitt frö och pickar i sig det på en annan plats. Den äter det som bjuds, som talg, frön och äpplen. Den lägger många ägg och ungarna matas av båda föräldrarna.

BOFINK Fringilla coelebs UTBREDNING: Allmän i hela landet ÖVERVINTRING: Norra Europa oktober–april, några stannar KULL: 3–6 ägg ruvas i 13–14 dygn en till två gånger per år BO: Väl kamouflerat i en grenklyka FÖDA: Larver, knoppar, maskar, bär och insekter TRÄDGÅRDSMATNING: Solros-, raps- och åkerfrön

Om naturen höll melodifestival skulle bofinken ligga bra till. Det är hanens brösttoner vi får njuta av redan från mars. Med tanke på att det nästan finns lika många bofinkshanar som människor i Sverige, bor­ de alla ha hört den. Tillsammans med lövsångaren är bofinken Sveriges vanligaste fågel.

DOMHERRE Pyrrhula pyrrhula UTBREDNING: Hela landet utom fjällen ÖVERVINTRING: Stannfågel KULL: 4–6 ägg ruvas i 16–17 dygn två gånger per år BO: Långt upp i en gran FÖDA: Frön från tistlar och kardborrar TRÄDGÅRDSMATNING: Solros-, hampa- och rapsfrön

Den romantiska julbilden av domherrar som äter av en julkärve är inte naturtrogen. Domherren vill ha feta, energirika frön, som solrosens, helst på marken. Det är först på vintern den dyker upp i trädgården, resten av året håller den sig i skogen där den kan vara svår att se. Men man kan höra dess dova »djuuu«.

124


ENTITA Poecile palustris UTBREDNING: Södra landet upp till södra Norrland, utom Gotland ÖVERVINTRING: Stannfågel KULL: 6–8 ägg ruvas i 18–19 dygn en gång per år BO: Hål i murken stam FÖDA: Insekter och spindeldjur TRÄDGÅRDSMATNING: Hampa- och solrosfrön HOLK: Se sidan 146 Om man vill träna ögat kan man försöka se skillnaden mellan en entita och en talltita. Entitans grund­ färg är brun, talltitans är grå. Talltitan har ett diffust ljust band på vingen som entitan saknar. Talltitan har också en »tjurnacke« och huvudet ser större ut än entitans. Det krävs nästan att man ser dem sam­ tidigt bredvid varandra och att de är stilla för att man ska lyckas med artbestämningen.

TALLTITA Poecile montanus UTBREDNING: Hela landet, utom Gotland ÖVERVINTRING: Stannfågel KULL: 7–9 ägg ruvas i 13–14 dygn en gång per år BO: Hål i murken stubbe FÖDA: Insekter och spindeldjur TRÄDGÅRDSMATNING: Hampa- och solrosfrön HOLK: Se sidan 146 Ett sätt att skilja talltitan från entitan är att använda hörseln. Entitan signalerar »pi’tchi« eller »deddedd-edd-edd-edd-ett«, medan talltitan ligger minst en oktav under med sitt »zizi-täh-täh-täh«. En ledtråd kan också vara att entitan är vanligare än talltitan i södra Sverige, men det är bara talltitan som före­ kommer längst i norr. Vi har 800 000 häckande par talltitor jämfört med bara 120  000 par entitor.

GRÅSISKA Acanthis flammea UTBREDNING: Hela landet ÖVERVINTRING: Vissa stannar, andra flyttar till västra Europa KULL: 5–6 ägg ruvas i 10–11 dygn en till två gånger per år BO: Byggs på en grenklyka i en björk FÖDA: Frön från björk och al TRÄDGÅRDSMATNING: Solros-, hampa- och rapsfrön

Gråsiskans kusin snösiskan försvann som art 2016. Tack och lov betyder det inte att snösiskan har dött ut, utan bara att BirdLife Sveriges Taxonomikommitté sedan dess ser snösiskan som en underart till grå­ siskan. Snösiskan är ljusare och har mindre näbb och finns annars kvar precis som tidigare. Puh!

125


Ordnat boende Bostadsmarknaden för fåglar har rasat de senaste åren. Den stora orsaken är att många fåglar bygger sina bon i gamla träd, som i dag har blivit en brist­ vara. De plantager med unga granar och tallar som ersätter de gamla sko­ garna har heller inga grenverk eller låga grenar att bygga i eller under. Bristen på gamla träd är inte den enda orsa­ ken till att fåglarna fått det svårt att hitta en bostad. Att öppna gamla lador har ersatts av moderna välisolerade anläggningar drab­bar ladu­ svalorna och när de gamla enkupiga tegelpannorna bytts ut mot korrugerad plåt har bosituationen försvårats för tornseglar­ na, men även för sädesärlan som gärna byg­ ger högt upp under taknockar. Fågelholkar har blivit populära lösningar för många fåglar. Talgoxar och blåmesar står ofta först i bostadskön. De håller sig gärna i trädgården och är inte så kräsna vad gäller placeringen. Även starar är snabba om man sätter holken på en plats som är na­ turlig för dem. Det finns modeller och storle­ kar som passar många av de olika arterna. Var du närvarande på träslöjdslektioner­ na kan du utan större problem bygga dina egna holkar, men det går så klart utmärkt att köpa färdiga holkar. Det finns ett brett sortiment, även om de vanligaste är för me­ sar. Oftast är det ingångshålet som varierar. Små hål reserverar holken för de allra mins­ ta. Nötväckan är mer kreativ, den fyller igen hålet med lera om det är för stort. Annars flyttar oftast de fåglar in som holken är av­ sedd för. Även placeringen är viktig. Svartvit

flugsnappare föredrar fuktiga områden medan staren trivs bäst nära öppen åker­ mark. Höjden är de flesta överens om, helst 2–5 meter, rödhaken är ett av undantagen som vill ha sitt bo nära marken. Till skillnad från starar, tornseglare och pilfinkar som gärna bor i kolonier, vill de flesta fåglar ha ett revir kring boet. Det får gärna vara lite skyddat runtomkring med grenar. Gassande sol, vind och regn är inget ungarna ska utsättas för. De kommer senare att pröva sina vingar, då är det bra att mar­ ken under är mjuk. Den bästa perioden att sätta upp en holk är på hösten, då kan den också fungera som skydd för vinterfåglarna. Man kan fylla den med lite mjukt material som torrt gräs. De häckande fåglarna börjar inreda sin holk så fort de har paxat den. Oftast bygger de med mossa, gräs och fjädrar. En holk som varit bebodd under våren och sommaren bör tömmas under hösten. Då undviker man parasiter och risken att redet, som kommer att fyllas på med nytt material kommande säsong, hamnar för högt i holken. Men titta till holken på våren också. Har den bebotts under vintern kan den behöva rensas igen.

146


Tanken med en holk är att den ska ersätta bristen på håliga och murknande träd. För de fåglar som bygger bon i håligheter är holkar ett uppskattat alternativ. Exakt lutning på tak, djup och höjd är inte så petnoga. Men när vi bygger kan vi anpassa holkarna så att de passar de arter vi har i vår omgivning och som vi vill hjälpa. Det är förutom höjd och bredd ingångshålet som avgör vem som kan komma in och inte.

147


BYGG EN EGEN HOLK Det här är en enkel standardholk för små­fåglar. Det går utmärkt att göra den med ett sluttande tak.

1. Välj obehandlat, helst certifierat, trä av till exem­ pel furu, gärna ohyvlat. Tjock­leken bör vara cirka 20 mm. Bredden på brädor­ na kan variera i handeln och är här ungefärliga.

5. Skruva eller spika fast taket. 6. Skruva eller spika fast bakfästet. 7. Borra ett hål anpassat för önskad fågel 7 cm från överkanten på framsidan.

2. Såga till bitarna enligt måtten nedan.

8. Sätt upp holken med spik eller skruv i ett träd eller på en vägg. För holkar utanför din tomtgräns bör du stämma av med markägaren först. Undvik söderläge om inte holken skyddas av blad- eller barrverk.

3. Fäst först sidostyckena mot baksidan med skruv eller spik, fortsätt med botten som gärna får ha lite glipor runt om så att holken inte blir för tät. 4. Placera framsidan 1 cm ner från toppen och spika i en spik på varje sida 5 cm ner från överkanten på sidorna, så att holken kan öppnas framifrån.

9,5 × 30 cm

9,5 × 30 cm

ca 5 × 45 cm

14 × 30 cm

14 × 18 cm

9,5 × 10 cm

framsida

baksida

2 x sida

tak

botten

Du behöver: två brädor av olika bredd som är drygt 80 cm långa, spik eller skruv, en såg, en borrmaskin och en hammare eller skruvdragare.

bakfäste

Profile for Smakprov Media AB

9789174249835  

9789174249835  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded