9789147136735 by Smakprov Media AB

Cecilia Caiman Inger Björklund Yvonne Möller

skolans ekologioch hållbarhetsarbete samt att bjuda läsaren på flera användbara verktyg inom förskoledidaktik, naturvetenskapsdidaktik och didaktik för hållbar utveckling. Författarna klargör även rektorns ledarskap och ansvar med hjälp av didaktiska ledarskapsprinciper för att stödja och utveckla arbetet utifrån ett övergripande helhetsperspektiv. Bokens olika modeller, verktyg och påminnelser kan användas när ambitionen är att påbörja, stödja och utveckla förskolans undervisning inom området. I nära samarbete och utifrån olika professionskompetenser beskriver författarna en undervisning i ekologi och hållbar utveckling i förskolan där olika teoretiska, didaktiska och praktiska kunskaper vävs samman.

Bokens författare:

Cecilia Caiman universitetslektor (forskare och lärarutbildare)

Inger Björklund rektor

Yvonne Möller pedagogista

Cecilia Caiman Inger Björklund Yvonne Möller

ed Ekologins nyanser vill författarna entusiasmera blivande och yrkesverksamma förskollärare, pedagoger och rektorer att ta sig an och fördjupa arbetet med hållbarhetsfrågorna i förskolan. Boken beskriver hur en utforskande undervisning med direkta naturmöten, kreativa infall och hållbara vanor kan utvecklas. Barnen bjuder läsaren på en mängd spännande och djärva hållbarhetsförslag! En rad mikroprojekt med förskolans olika åldersgrupper lyfts fram och synliggör progressionen i ekologioch hållbarhetsarbetet och visar förskol lärarnas och pedagogernas betydande roll i undervisningen. Syftet med boken är att bistå med klargörande och inspirerande exempel från för-

Best.nr 47-13673-5 Tryck.nr 47-13673-5

UNDERVISNING OCH LÄRANDE FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN

ISBN 978-91-47-13673-5 © 2022 Cecilia Caiman, Inger Björklund, Yvonne Möller och Liber AB Förläggare: Mattias Nykvist Projektledare: Helena Hammarqvist Redaktör: Carin Soussi-Engman Formgivning och omslag: Anna Hild Illustrationer: Pernilla Andersson Fotografier: s. 93 Spindlar, Louise Bourgeois, Modern Art San Fransisco © The Easton Foundation/VAGA at ARS, NY/ Bildupphovsrätt 2021. Övriga fotografier har hämtats från de pedagogiska verksamheter där författarna varit aktiva genom åren. Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: Livonia, Lettland 2022

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice: 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Cecilia Caiman Inger Björklund Yvonne Möller

UNDERVISNING OCH LÄRANDE FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN Liber

Innehåll Förord

Tack 9 Om författarna

Inledning 11 Förskolans utbildningsuppdrag idag – förskoledidaktik i en antropocen tid

KAPITEL I Möten med växtlighet och odlingar – yngsta barnens lärande i ekologi och hållbar utveckling

Ärtans potential

Den ståtliga solrosen

Sammanfattande reflektion

KAPITEL II Omsorg om insekter – mellan barnens lärande i ekologi och hållbar utveckling 63 Händelseförlopp, processdokumentation och syften

Biologisk mångfald med artrikedom i undervisningen

Snäckor 68

Vandrande pinnar

Skogsmyror – nedbrytarna i ekosystemet 80

Yngre barns upptäckter och relationer till naturen

Lärandeteori – central i all undervisning

Kroppsligt, kooperativt handlande

Platser för naturvetenskapligt och ekologiskt lärande

Didaktik och de yngsta barnen

Vattnets betydelse i hållbarhetsarbetet med förskolans yngsta barn

Naturateljén – möten med odling och djur 36 Etik och omsorg växer fram

Slanggurkans skimmer

Naturvetenskapligt lärande – producera fenomen och kroppsligt skapa förändringar 84 Spindeldjurens roll i ekologin

Biomimikry – naturen bjuder oss på inspiration

Rosenbaggar

Metamorfoser i djurvärlden kan locka till ekologiskt hållbarhetsarbete

101

Praktisk etik genom omsorgsfulla handlingar 104

Kommunikation och naturvetenskap

105

Erfarenheter blir till förvandlingar i vandrande pinnarnas liv

154 158 161

Utseenden och rörelsemönster – närstudier av djur

112

Sjuklingen – ”Tårtan”

114

Kreativitetsprocesser – improvisation och komposition

Djurens växtplatser på gården

117

Mångfotingarnas nya kläder

119

Ett hem till larverna där återvunnet material kommer väl till pass 168

Naturens biologiska material och miljöer – materialitet att räkna med Naturvetenskapliga ämneskunskaper – bredd och fördjupning

120

Ekologisk litteracitet i förskolan

121

Spår och dofter – ett sidospår i ekologin 122 Sammanfattande reflektion

132

198

Sammanfattande reflektion

199

Förskoledidaktisk epilog Utforskande arbetssätt i förskolan

202 203

KAPITEL IV

KAPITEL III Hållbarhet och kreativitet – äldsta barnens lärande i ekologi och hållbar utveckling

Demokrati som livsform i förskolan

139

Syften behöver ha rymd och spännvidd

140

Att bygga vidare på barns erfarenheter genom årstidsväxlingar

141

Ekologi – vägar in i hållbarhetsfrågorna? 145 Ekologiska berättelser – fantasi och ’gröna’ matinnovationer 147 Transduktionskedja – analys av tecken i användning 153

Leda och utveckla arbetet för hållbar utveckling i förskolan

209

Diskussionsfrågor

224

Förord I Ekologins nyanser får läsaren bland annat möta det här: ”Tänk om mångfotingarna fryser när vi tar ut dem från terrariet, de är ju vana att ha det varmt där.” Barnen kommer på att de måste göra kläder till mångfotingarna Kinaya och Abayomi så de inte ska frysa. De observerar djuren, ritar mönsterskisser, klipper i olika tyger och ställer frågor. Förskolläraren knyter an till ett barns frågor och påpekar: ”Du har ritat två strumpor, hur många strumpor behöver Kinaya?” Förskolläraren lägger mångfotingen på tyget så att barnet får studera och observera noga. Och då säger barnet: ”Oj, vi behöver bauta-många.” Att barnen ska få utveckla omsorg om, respekt och empati för allt levande i naturen är en ledstjärna för alla duktiga förskollärare och pedagoger i de olika projekten, som beskrivs i denna fantastiska bok. Men pedagogerna utvecklar också hållbara vanor hos barnen. Hela verksamheten genomsyras av detta utvecklingsarbete. Barnen odlar inte bara mat till sig själva på förskolan. De gör recept på vegetarisk mat och odlar också maten till alla djuren som bor på förskolan. De får också lära sig att hushålla med vatten, göra komposter för att få jord till sina pallkragar och att återanvända material. Allt detta sker genom lek, fantasi, kreativitet, utforskande och estetiska läroprocesser. På så sätt utvecklar barnen en förståelse för, och kunskap om, olika hållbarhetsfrågor. Ja, hela verksamheten genomsyras av denna för barnen meningsfulla undervisning om

FÖRORD

hållbar utveckling, där demokratin står i centrum. Förskolan blir en plats där förskollärare, pedagoger och barn lever i en hållbar minivärld. Men det som kanske berör mig mest – som före detta lärarutbildare – är den otroliga kreativiteten hos förskollärare och pedagoger, när det gäller att skapa ett bra material och en rik miljö för barnens utforskande, men också deras sätt att lyssna in barnen. Här är ingenting omöjligt. Detta ökar barnens utforskande och deras kreativa förmåga att lösa olika problem. Ibland kan det vara svårt att i lugn och ro och under en längre sammanhängande tid få tillfälle att undersöka växter och djur på plats i naturen. Det har pedagogerna löst genom att barnen får ha djur inne på förskolorna. Där finns tropiska djur, lämpliga att ha i terrarier och akvarier, såsom rosenbaggar, vandrande pinnar och revbenssalamandrar. Att ha djuren ”hemma hos sig i förskolan” gör också att barnen känner samhörighet med dem. Och detta är ju viktigast av allt. Vi människor måste kunna leva tillsammans med alla andra levande varelser på jordklotet. ”Undervisningen kan inte glömma skönheten” skriver Vea Vecchi (2014) i sin bok Blå Cikoria blommor. De små barnens gurkodlingar slingrar sig inne i rummet över väggar och tak och författarna skriver att det ger ett grönt ljus till platsen och det gröngula ljuset skimrar i fönstret. Barnen får fånga ljusspelet genom att teckna med gröna

pennor. Barnen omges av grönskan och känner också doften av gurkor och fuktig jord. Hur ska man undervisa de minsta barnen om hållbar utveckling på förskolan? Många förskollärare tycker, att det är svårt att uppfylla syftet i läroplanen i småbarnsgrupperna. Men i den här vackra miljön lyckas verkligen förskollärare och pedagoger. ”Tänk om jag hade vetat det du säger nu, när jag gjorde mitt projekt. Då hade jag känt mig trygg med att barnen utvecklade sin kunskap om naturvetenskapliga fenomen precis som det står i läroplanen.” Det här sade en förskollärare under ett samtal då hon och jag diskuterade hennes projekt och jag lade naturvetenskapliga didaktiska perspektiv på hennes undervisning. Den gedigna didaktiska forskningsdelen om hållbart lärande och förskoledidaktik i boken gör att varje förskollärare kan relatera till sitt eget pågående projekt, när det gäller hållbarhetsfrågor. I den här boken varvas exempel från praktiken med forskningsteorier och biologiska fakta på ett förträffligt sätt. Båda delarna är lika viktiga för att förskollärare ska kunna undervisa om hållbarhetsfrågor och utveckla barnens kunskap inom detta ämnesområde. Dessutom behandlas specifikt rektors roll och ansvar i att leda verksamheten med avseende på hållbar utveckling. I boken återkommer en rad didaktiska analyser och modeller, viktiga verktyg som pedagoger och förskollärare kan använda för

att utveckla undervisningen. På så sätt kan barnen genom de olika projekten utveckla förmågor och förståelse för hållbarhetsfrågorna. Kommer man att kämpa för hållbarhet och miljöfrågor som vuxen om man fått den här undervisningen i förskolan? Forskarna vet inte så mycket om detta ännu, av förklarliga skäl. En studie visar vad som hände när mellanstadiebarn fick hjälpa till att rädda salamandrar genom att flytta dem från en betongpool till en närliggande damm. När barnen sedan intervjuades av en forskare, som följde projektet, sade de flesta att de som vuxna skulle vilja arbeta med djur och rädda naturen (Barthel m.fl., 2018). Och jag kan bara gå till mig själv. Som liten flicka fick jag följa med min naturintresserade pappa ut i skogen och somna in till trastsång och vakna till orrspel. Intresset för naturen har inte bara betytt att jag vill värna naturen, utan den har också varit en källa till både en meningsfull fritid och ett intressant yrkesliv. Det är viktigt att börja redan i förskolan med undervisning i miljö- och hållbarhetsfrågor. I en värld där vi utrotar en stor mängd växt- och djurarter varje dag och där klimatförändringar leder till väderkatastrofer med torka och översvämningar som följd är den här boken viktig – ja, nödvändig. Torhyttan, juli 2021 Lillemor Sterner Före detta lärarutbildare och biolog FÖRORD

Solrosen och salamandern samsas i vasen.

Tack Merparten av exemplen i boken är sprungna ur ett samarbete mellan åtta kommunala förskolor i Uppsala. Ett stort varmt tack till alla förskollärare, utvecklingsledare, barn skötare, ateljérista, rektorer och familjer – ni har på olika kreativa sätt bidragit till bokens innehåll. Särskilt tack till Bodil Halvars, Per-Olof Wickman, Britt Jakobson och Anders Arnqvists för alla tänkvärda, analytiska och konstruktiva kommentarer. Vårt största tack till alla medverkande barn – ni är oslagbara. Cecilia Caiman, Inger Björklund och Yvonne Möller

TACK

Om författarna Författarna till denna bok startade ett längre utvecklingsarbete där åtta förskolor samarbetat kring didaktiska frågor om ekologioch hållbarhetsfrågor. Förskolornas treåriga projekt fick namnet ”Barns fascination, undersökande och berättande om naturens liv och död”. Cecilia Caiman är lektor i naturvetenskapsämnenas didaktik vid Stockholms universitet och bedriver forskning inom lärande och undervisning för hållbar utveckling och naturvetenskap i förskola och skola där även estetik, kreativitet, utomhusdidaktik och digitalt lärande ingår. Inger Björklund är rektor i förskolan och processledare för Skolverkets riktade insatser för nyanlända och flerspråkiga barns lärande, och har startat och drivit ett flertal förskolor med inriktning mot lärande för hållbar utveckling samt föreläst i ämnet. Yvonne Möller är pedagogista och driver projekterande arbete och estetiska lärprocesser inom förskolan med lång erfarenhet av pedagogiskt ledarskap i förskola, skola samt förskoleutveckling på strategisk nivå inom kommunens förskolor.

Om layouten Förskoleverksamhetens text i boken är markerad med en grönprickig, vertikal linje. Forskarens text är markerad med en rostbrun, vågig, vertikal linje.

OM FÖRFATTARNA

Inledning Allt som oftast överraskar barnen oss vuxna. Titt som tätt bjuder de unga oss på originella idéer och oväntade lösningar, deras nyfikenhet verkar aldrig sina. När barn får möjlighet att skapa många relationer, i linje med idén om lärandet som ett relationellt potentialitetsfält (Dahlberg & Elfström, 2014), tar barnen ofta ut svängarna. Lätt och ledigt tar de med diverse djur som de tidigare närstuderat och utforskat till nya projekt och lekar. När ett tak ska lagas på ett insektshotell, och spiken slås in rätt genom hotellrummet, ser barnen snabbt en tänkbar öppning: en lösning blir till mål i sikte. Ett barn säger genast: ”Det är en spiksoffa, där kan rosenbaggarna sitta”. Insekterna hämtas fram ur terrarierna för att provsitta soffan i hotellet. Till barnens förtjusning intar rosenbaggarna genast spiksoffan hängandes upp och ner medan vandrande pinnen, som också får följa med, föredrar att sitta på hotellväggen. Förskolläraren som betraktat händelsen lite på avstånd hakar i händelsen och säger: ”Så bra, en egen soffa till insekterna … vi har ju också en soffa.” Som i ett trollslag, sätter barnen fart mot den enda soffan som finns i personalrummet med hotellet i famnen. Både djur och barn slappar nu i sofforna – den ena mjuk, den andra hård. I barnens experimenterande sätts djur och ting i nära förbund med dem själva. Utifrån betraktat, en slags ’ekologisk-, omsorg-, lek-anslutning’?

Vår förhoppning är att bibehålla och ta till vara barnens upptäckarlust och ge den än mer bränsle. Genom en utforskande undervisning som både tar till vara barnens fantiserande och tar sikte mot lärande och meningsskapande runt ekologiska processer, djur och växters livscykler och ekologiska samband, hoppas vi att barnen kan fascineras av ekologin och den enastående artrikedom som omger oss. Vi vill vara med och mejsla fram en didaktik för ekologi och hållbarhet där vi tillsammans med barnen utvecklar närhet, ansvar och omsorg om ekosystemen. Precis som Haraway påtalar (2016) behöver människan utveckla ”responsibility” (s. 24–26), något som konkret kan innebära att utbildningen riktar in sig på den emotionella dimensionen i lärandet och omfamnar intoning och lyhördhet inför det icke-mänskliga och platserna omkring oss. Samtidigt behöver människan svara (ge respons) och agera i förhållande till de omskakande förändringar som sker i antropocen (Latour, 2018). Kanske är det mer än någonsin viktigt att minnas att människan delar livsutrymmet med en mångfald av organismer. Vi koexisterar med ekologin, vilket manar till etiska samtal som berör arternas exisINLEDING

tens och livsberättigande och människans ansvar för jordens alla livsformer. Hållbarhetsfrågorna är högaktuella och berör oss alla, inte minst barnen nu och framöver. Med utgångspunkt i flera utforskande projekt får vi följa förskollärarnas undervisning där barnens omsorg, frågor, berättelser och kreativa handlingar ger nya bidrag till djuren, växtligheten och odlingarna i barnens närmiljö. Didaktikens vad, hur och varför bildar en röd tråd, och utifrån dessa träder undervisningens progression fram. Boken är skapad utifrån ett nära samarbete mellan förskollärare, pedagoger, rektor, pedagogista och forskare – samtliga med tillhörighet i didaktik som överordnad disciplin/vetenskap, det vill säga: alla har ett gemensamt intresse av att stödja och utveckla undervisning där såväl beprövad erfarenhet som forskning växelverkar och befruktar varandra. Denna bok har sin hemvist i utforskandets idé med barnens natur- och hållbarhetsfrågor, förväntan och intresse i fokus. Utifrån denna utgångspunkt tar undervisningen sin början, och blir synlig genom barnens kroppsliga, sinnliga, estetiska och verbala dialoger i mötet med naturens arter, ting och fenomen. Läsaren får följa olika utforskande mikro-projekt, organiserade utifrån åldershomogena grupper. I anslutning till projektexemp len kommer viss ämnesteori och lärandeteori att

INLEDNING

behandlas och didaktiska modeller, verktyg och påminnelser att klargöras. Dessa är syntetiserade från tre olika discipliner: förskoledidaktik, didaktik för hållbar utveckling samt naturvetenskapsämnenas didaktik. Genom att bistå med illustrativa förskoleexempel samt inkludera olika didaktiska verktyg, hoppas vi att boken kan stödja och hjälpa såväl förskollärare/pedagoger som rektorer och andra utbildare i att hantera, beakta och även ibland reducera komplexitet när undervisning kring ekologi, biologisk mångfald och hållbarhetsfrågor står i centrum (jfr Jank & Meyer, 2006). Kort sagt, både praktiska exempel och didaktiska verktyg klargörs i syfte att stödja förskolans undervisning på området.

Förskolans utbildningsuppdrag idag – förskoledidaktik i en antropocen tid Att få tillstånd en utbildning för hållbar utveckling som hjälper och stödjer barnen, våra yngsta samhällsmedborgare, till engagemang och viljan att påverka och delta, aktualiserar vissa utbildningsaspekter: att barnen får möjlighet att utveckla hopp och framtidstro genom att de tillåts ta initiativ, utveckla agens och bidra med egen handlingskraft synlig i förskolans vardag. En annan aspekt berör idén om att praktisera verklig demokrati i förskolan, realiserad genom

att barnen deltar i samtal runt hållbarhetsfrågor där ofta olika intressen träder fram i ljuset. Att mötas, lyssna och förhandla är betydelsefulla inslag för att kunna fatta kloka beslut där både barns individuella intressen och det gemensamma beaktas på samma gång. Hållbarhetsfrågorna är ofta komplexa och svårhanterliga, de kräver kollektiva ansträngningar där intoning, lyhördhet för andras röster, liksom insatser och engagemang för platser, ting, djur, människor och växtlighet och allt det ’icke-mänskliga’ behövs. För att kunna åstadkomma en utbildning som klarar den snabba samhällsförändringen där hållbarhetsfrågorna pockar på, behövs också en organisation som stöttar hållbarhetsarbetet på alla nivåer. Nyckelordet är samarbete, en förutsättning för att konstruktivt kunna hantera komplexitet, risk och föränderlighet (jfr Beck, 1992). Hållbarhetsutmaningarna är här och nu och skär intergenerationellt, de berör förskolebarnen i allra högsta grad. Pedagoger och förskollärarnas vetenskap, förskoledidaktik, omfattar en rad aspekter såsom lek och utforskande, estetik, omsorg, lärande, kreativitet, etik och socialisering samt en rad olika ämnesområden. Dessa bildar tillsammans en helhet. Förskolans tradition av att arbeta ämnesöverskridande och tvär- och transdisciplinärt är på många sätt en

stor tillgång idag, att hantera hållbarhetsfrågorna kräver flexibla, adaptiva förhållningssätt och angreppssätt. Förskolan är en väletablerad samhällsfunktion med sitt eget professions språk, sin specifika kompetens och självklara plats i samhället. I vilken utsträckning den vill vara en förändringsagent i förhållande till hållbarhetsarbetet är en fråga värd att diskutera och problematisera (jfr Ärlemalm Hagsér, 2013). Denna bok tar sin utgångspunkt i övertygelsen om att beprövad erfarenhet utvecklas organiskt, i nära samarbete med förskollärare, pedagoger, skolledare, handledare, forskare, vårdnadshavare och framför allt med barnen. När förskollärares och pedagogers kunskaper och kompetens i arbetet med barn/barngrupper sammanflätas med forskningsbaserad kunskap och arbetssätt, ökar möjligheterna till att konstruktivt driva arbetet med de komplexa hållbarhetsfrågorna. Utifrån en utforskande ingång är även det organisatoriska och pedagogiska ledarskapet betydelsefullt i sammanhanget. Genom att närma sig frågorna från olika håll och utifrån en mångfald av kompetenser, torde det samtidigt bli möjligt att fördjupa och kvalificera hållbarhetsfrågorna i förskolan. Även barnen bidrar ofta med spännande, INLEDNING

oväntade infallsvinklar. En lärandeorganisation som bygger på erkännandet av olika kompetenser tar varken utgångspunkt i ett ’bottom-up-’ eller ’up-bottom-’perspektiv, snarare handlar det om att mötas runt ett gemensamt angeläget problem (jfr Dewey, 1925/1958) som ägs av alla parter, inte minst barnen, och samverka runt detta problemområde. Vi lever i en antropocen tid, en tid som karakteriseras av människans omfattande resursutnyttjande där jordens ändliga naturtillgångar utarmas i rasande takt. De sammantagna handlingarna människan står för kan liknas vid en slags biogeofysisk kraft, något som gör djupa spår och avtryck på jorden (Steffen m.fl., 2015). Latour (2018) knyter an till denna problematik och framhåller att jorden nu kraftfullt slår tillbaka, något vi erfar genom extremväder med översvämningar, torka, vattenbrist som några av konsekvenserna. Med bakgrund i vår antropocena nutidshistoria blir vi påminda om att människan på många sätt är utsatt och sårbar precis som alla andra levande organismer (Taylor & Pacini-Ketchabaw, 2015). Eftersom våra mänskliga handlingar rubbar och skakar jorden till obalans triggas alltså en rad naturkrafter igång och vår planet slår tillbaka. Jorden kan följaktligen beskrivas som agentisk, allt annat än en passiv bakgrund skild från män

INLEDNING

niskan. Latour fortsätter och skisserar fram en idé om nutidens och framtidens människa som ’terrestrials’, att vi är jordbundna, materiellt, ekonomiskt, socialt och ekologiskt: ”All forms of belonging are undergoing of metamorphosisbelonging to the globe, to the world, to the provinces, to particular plot of ground, to the world market, to lands or to traditions” (s. 16). Utifrån denna utgångspunkt blir det centralt att skapa en utbildning där vi, tillsammans med barnen, lär med och genom ekologin. Ekologins kunskapsintresse fokuserar just jordens sammanvävda system där organismerna i sina olika habitat tillsammans med energi- och materiaomvandlingar genom systemen studeras (Wilson, 1992). Hur vi tillsammans agerar får reell påverkan i vår närmiljös ekologiska system, men även det större, globala sammanhanget påverkas. Ett sätt att tillsammans utveckla ett ”hållbarhetsetos” (Weldemariam, 2020, s. 98) kan vara att i utbildningen uppmärksamma oss på hur vi och barnen är i beroende av det levande och det icke-mänskliga. Att lära med, i och genom ekologin kan ses i motsats till ett mer distanserat lärande om ekologiska processer och skeenden, även om dessa kunskaper också behövs idag. Även om lärande för hållbar utveckling är ett ämnesöverskridande fält där såväl ekono-

miska som sociala dimensioner ingår tillsammans med de ekologiska, vill vi slå ett extra slag för ekologins betydelsefulla roll och särskilt uppmärksamma yngre barns lärande och meningsskapande i mötet med djurarter och deras livsbetingelser, interaktioner med andra djur, habitat och fiender. Genom bokens olika kapitel zoomas en rad meningsskapande processer in, i vilka barnen utvecklar engagemang och omsorg för djur och växtlighet. Här får vi följa hur barnen, tillsammans med de vuxnas didaktiska inspel, installerar sig i ekologin.1 Trots det alarmerande läget vill vi påminna om de positiva initiativ och behjärtansvärda ansträngningar inom hållbar utveckling som vidtas idag. Från flera håll i världen nås vi av rapporter som visar att de förnyelsebara oändliga energiresurserna (sol, vind och vatten) nyttjas allt effektivare genom ekologisk modernisering och hushållning (jfr von Weizsäcker & Wijkman, 2017). På olika håll i världen har det visat sig att människan kan dra ner på användandet av fossila bränslen och på så sätt minska koldioxidutsläppen. Människan är sannerligen påhittig, kreativ och nyskapande. Nog kan vi, tillsammans med barnen, klara av att plana ut 1

den negativa trenden och skapa en ny, hoppfull och hållbar berättelse? När det handlar om kreativa processer och flöden inom fältet lärande för hållbar utveckling, visar såväl forskningsresultat som beprövad erfarenhet att yngre barn ofta är skickliga på att föreställa sig nyheter, och deras påhitt och infall bidrar ofta till spännande gränsöverskridanden. Med den här boken vill vi vara med och lämna ett litet bidrag. Genom att visa hur barn och pedagoger tillsammans engagerar sig, lär och skapar mening för djuren och naturen, hoppas vi att andra förskolor också får inspiration till att börja eller får ytterligare kraft att vidareutveckla sitt eget hållbarhetsarbete. I de olika kapitlen lyfter vi fram didaktisk kunskap med avseende på undervisning för hållbar utveckling i förskolan med särskilt fokus på den ekologiska dimensionen. Didaktikens vad, hur och varför sätts alltså i förgrunden där vi redan nu i inledningen förankrat varför-frågan i de stora, övergripande ekologioch hållbarhetsfrågorna. Vi tar även avstamp i Biestas (2009) idé om utbildningens roll som omfattar: socialisation (att fostra barn till att bli en del av en kultur och bli en del av samhället), sub-

I dessa processer förekommer många verbala yttranden. Dessa är markerade med citattecken. Vid andra tillfällen i texten används enkla citattecken då ett nytt uttryck formuleras.

INLEDNING

jektifiering (att barn får möjlighet att uppfinna nya vägar och utveckla sin ’röst’ samt kvalificering (att barn lär och utforskar ett kunskapsinnehåll) (jfr Biesta, 2009; Van Poeck & Östman, 2019). Dessa tre hörnstenar, som ringar in utbildningens uppdrag och syfte, behandlas explicit och implicit i bokens olika delar. Genom texter, barns teckningar och fotografier visar vi hur olika mikroprojekt i förskolan sluter an, även om det ibland sker outtalat, till det övergripande problemet (vad och varför) med att den biologiska mångfalden är kraftigt hotad på jorden. Vi får inte glömma bort att uppskattningsvis en miljon arter riskerar att dö ut, något som också innebär att ekosystemen på jorden rubbas kraftigt och inte blir lika motståndskraftiga, resilienta (whatisresilience.org). Låt oss igen påminna oss om att människan, inklusive barnen, är en del i ekologin och att våra ageranden får och har betydelse nu och i framtiden. Genom den nya läroplanen för förskolan har hållbarhetsfrågorna fått en alltmer framskjutande plats. På hela åtta ställen nämns begreppet. I styrdokumentet framgår det särskilt att undervisningen för hållbar utveckling ska vila på demokratisk grund där betoningen läggs vid barnens möjligheter till aktivt deltagande i samhället med avseende på hållbar utveckling:

INLEDNING

… Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling − såväl ekonomisk och social som miljömässig. (Skolverket, 2018, s. 5)

Hur detta ekologioch hållbarhetsarbete mer precist ska iscensättas och bedrivas är något som förskolan har stort egeninflytande över, det vill säga en stor didaktisk frihet öppnas i form av hur undervisningen kan komma att se ut, där också val av innehåll kan varieras fritt och ledigt. Denna bok bidrar med olika didaktiska verktyg som kan användas när syftet är att designa och genomföra undervisning inom ekologioch hållbarhetsområdet med utgångspunkt i ett utforskande med barns frågor i fokus. Dessa didaktiska verktyg kan sägas svara mot hur-frågan som ofta är nära sammanlänkad till vad-frågan. Innehållet i boken, som svarar mot vad-frågan, kommer framför allt att handla om ekologiska vävar och samband, djurarter, växtlighet och även självhushållning. Genom att återbruka och skapa kreativ ’up-cycling’ berörs även den ekonomiska dimensionen i hållbar utveckling, något som kan ses i linje med vad som

kännetecknar en mer cirkulär ekonomi i syfte att vara mer resursvis (Raworth, 2018). I boken uppmärksammas olika projekt som pågår, där de yngsta, mellan och de äldsta barnen deltar i åldershomogena grupper. Denna systematik i tre delar synliggör lärandeprogression och de olika innehållsfokus som behandlas parallellt med förskollärarnas och pedagogernas centrala didaktiska medverkan i undervisningen.

Didaktikens primära frågor vad, hur och varför står i centrum i undervisningen där även frågan som berör var undervisningen ska ske lyfts fram med avseende på platser och rum för lärande och meningsskapande. Dessa fyra frågor kan också tjänstgöra som didaktiska verktyg då ekologi och hållbar utveckling behandlas i längre och kortare projekt.

INLEDNING

Cecilia Caiman Inger Björklund Yvonne Möller

Bokens författare:

Cecilia Caiman universitetslektor (forskare och lärarutbildare)

Inger Björklund rektor

Yvonne Möller pedagogista

Cecilia Caiman Inger Björklund Yvonne Möller

Best.nr 47-13673-5 Tryck.nr 47-13673-5

UNDERVISNING OCH LÄRANDE FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN