9789127827318 by Smakprov Media AB

• • • • •

specialpedagogikens roll i utbildningssystemet tidiga insatser i förskolan och skolan specialpedagogik och organisation specialpedagogik i klassrummet specialpedagogiska insatser och risker i utveckling eller funktionsnedsättningar.

FOTO: ANNIKA FALKUGGLA

MARA WESTLING ALLODI är professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och koordinator för forskarskolan i specialpedagogik med inriktning mot tidiga insatser i skola och förskola.

Mara Westling Allodi (red.)

Kursboken Specialpedagogik för lärare riktar sig till alla lärarstuderande men passar även på specialpedagog- och speciallärarprogram. Den speglar kärnan i läraruppdraget, det vill säga att stödja lärmiljöer som främjar välbefinnande och lärande och gör alla elever delaktiga. Antologin bidrar till att aktualisera kunskap om alla barns och ungdomars utveckling och behov och integrerar dem i gynnsamma undervisningspraktiker. Boken täcker in följande delar av den utbildningsvetenskapliga kärnan:

Specialpedagogik för lärare

Den utbildningsvetenskapliga kärnan är gemensam för alla lärarstuderande i Sverige och ska innehålla de grundläggande kunskaper och färdigheter som blivande förskollärare och lärare behöver. Den fungerar därmed som en gemensam bas och utgör i förlängningen grunden för ett gemensamt professionsspråk.

MARA WESTLING ALLODI (RED.)

SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

ISBN 978-91-27-82731-8

9 789127 827318

NOK_ALLODI_SPECIALPEDAGOGIK_FOR_LARARE.indd Alla sidor

2020-12-18 15:35

Innehåll

Specialpedagogik – en personlig ingång Mara W. Allodi

DEL I SPECIALPEDAGOGIKENS ROLL I UTBILDNINGSSYSTEMET KAPITEL 1

KAPITEL 2

Stöd och särskilt stöd i den svenska skolan och internationellt – en jämförande analys av policy och praktik för specialpedagogiska insatser och särskilt stöd Mara Westling Allodi Specialpedagogik i nordisk kontext Kristina Ström

36 63

DEL II TIDIGA INSATSER I FÖRSKOLAN OCH SKOLAN KAPITEL 3

En ekosystemmodell för inkludering i förskolan och skolan Eva Björck-Åkesson

KAPITEL 4

En god utbildning för alla under tidiga skolår – kännetecken, utvärdering och utveckling Johanna Lundqvist

115

Förskolans specialpedagogik – en gemensam professionsarena Eva Siljehag

141

KAPITEL 5

DEL III SPECIALPEDAGOGIK OCH ORGANISATION KAPITEL 6

Samundervisning – en metod för inkluderande lärmiljöer Marjatta Takala & Kim Wickman

KAPITEL 7

Samverkan mellan skola och föräldrar till elever i behov av särskilt stöd Mina Sedem

Specialped_ORIG.indd 5

170

193

2020-12-17 18:04

KAPITEL 8

KAPITEL 9

Välfungerande övergångar i utbildningen – en nyckelfaktor för elevers välbefinnande och lärande Mara Westling Allodi & Johanna Lundqvist

213

Skolinsatser för att främja social kompetens och motverka beteendeproblem Terje Ogden

234

DEL IV SPECIALPEDAGOGIK I KLASSRUMMET KAPITEL 10 Tydliggörande klassrumskommunikation i ett

specialdidaktiskt perspektiv Mona Holmqvist

KAPITEL 11 Digitala resurser i skolan för delaktighet och lärande

252 270

Helena Hemmingsson KAPITEL 12 Tidig läs- och skrivinlärning

287

Eva Berglund KAPITEL 13 Prevention och intervention för att motverka

ordavkodningssvårigheter Ulrika Wolff

303

KAPITEL 14 Berättarförmåga – en grundläggande förmåga för

lärande och delaktighet Heidi Selenius & Hanna Ginner Hau

323

DEL V SPECIALPEDAGOGISKA INSATSER OCH RISKER I UTVECKLING ELLER FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR – NÅGRA EXEMPEL KAPITEL 15 Specialpedagogik riktad till extremt för tidigt födda barn

340

Erika Baraldi KAPITEL 16 Inkludering och anpassningar för elever med

synnedsättning och blindhet Kim de Verdier

365

KAPITEL 17 Träning av planeringsförmågor hos ungdomar med

Specialped_ORIG.indd 6

intellektuell funktionsnedsättning Lisa Palmqvist, Henrik Danielsson, Arne Jönsson & Jerker Rönnberg

388

2020-12-17 18:04

MEDVERKANDE FÖRFATTARE Mara Westling Allodi är professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet, koordinator för forskarskolan i specialpedagogik med inriktning mot tidiga insatser i skola och förskola och har en professionell bakgrund som lärare och specialpedagog. Hennes forskning handlar om det sociala klimatet i lärandemiljöer, barns uppfattningar och behov, välbefinnande och hälsa, familjebaserade insatser för barn i högriskgrupp (för tidigt födda barn), tidiga insatser för att främja samspel och kommunikation i pedagogiska miljöer, organisation och professionell utveckling i specialpedagogik. Erika Baraldi är leg psykolog och doktorand i specialpedagogik vid Stockholms universitet, med en bakgrund från barn- och ungdomspsykiatriskt arbete på sjukhus. Hennes forskningsintressen är tidiga insatser för barn som är för tidigt födda, tvärprofessionella samarbeten och utvecklingspsykologi i de yngre åldrarna. Hon har arbetat med det vetenskapliga underlaget till Socialstyrelsens nationella rekommendationer gällande barn som behöver neonatalvård och undervisar återkommande på olika professionsutbildningar inom vårdyrken. Eva Berglund är doktor i psykologi och lektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintressen är språk och språkutveckling hos äldre och yngre barn. Eva Björck-Åkesson är professor i specialpedagogik vid Jönköping university, högskolan för lärande och kommunikation. Hennes forskningsintressen handlar om kommunikation, utveckling och lärande hos barn i behov av särskilt stöd med ett speciellt fokus på samspel mellan barnet och den sociala och fysiska miljön. Hon ingår i forskningsmiljön CHILD som bedriver nationellt ledande och internationellt erkänd forskning kring barn i behov av särskilt stöd med fokus på delaktighet. Hon har arbetat som projektledare och expert i olika internationella sammanhang, bland annat i European Agency for Special Needs and Inclusive Education och i olika EUprojekt kring Inclusive Early Childhood Education och Specialpedagogik/ Inkludering med fokus på förskolan.

Specialped_ORIG.indd 7

2020-12-17 18:04

Henrik Danielsson är professor vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet. Där är han forskningsledare för avdelningen för handikappvetenskap. Han är också föreståndare för Institutet för handikappvetenskap, som är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Örebro universitet och Jönköping university. Henriks forskningsintressen är kognitiva förutsättningar för kommunikation och lärande. Kim de Verdier är leg psykolog samt fil dr och lektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintresse rör framför allt utvecklingsmässiga och didaktiska villkor för barn med synnedsättning och blindhet. Hon är ledamot i Punktskriftsnämnden, och arbetar även sedan många år med utredning av barn med synnedsättning och blindhet samt fortbildning av föräldrar och pedagoger, vid Resurscenter syn inom Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hanna Ginner Hau är universitetslektor vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Hennes forskningsintresse rör i huvudsak tillämpad specialpedagogisk forskning kring barn och unga i riskzon. Hon har drivit och varit delaktig i praktiknära forskning genomförd i samarbete med verksamheter inom socialtjänst, förskola och skola. Helena Hemmingsson är professor vid Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet samt sedan 2017 gästprofessor vid avdelningen för arbetsterapi, Linköpings universitet. Övergripande forskningsintresse är digital jämlikhet och användning av digitala resurser för elever med funktionsnedsättning och elever i behov av särskilt stöd. Hon är forskningsledare för temat ”Ung och digital” samt leder ett flerårigt internationellt forskningsprojekt om ögonstyrning av dator som hjälpmedel för elever omfattande funktionsnedsättningar. Mona Holmqvist är professor i utbildningsvetenskap vid Malmö universitet samt docent i pedagogik. Hennes forskningsintressen är specialpedagogik, särskilt med inriktning mot specialdidaktiska frågeställningar för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men även forskning inom området professionsutveckling för blivande och verksamma lärare. Den senare har i huvudsak utgått från ett variationsteoretiskt perspektiv på

Specialped_ORIG.indd 8

2020-12-17 18:04

lärande och professionsutvecklingsmodellerna lesson och learning study. Hon arbetar som vetenskaplig ledare vid Institutionen för skolutveckling och ledarskap, är forskningsledare för nationella forskarskolan i specialpedagogik för lärarutbildare (SET) samt ledamot i SPSM:s insynsråd. Slutligen ingår hon som redaktionell konsult för tidskriften Australasian Journal of Special and Inclusive Education. Arne Jönsson är professor i datavetenskap vid Institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet. Han har i mer än trettio år forskat inom AI och språkteknologi, varav de sista tio åren med fokus på teknik för ökad digital inkludering. För närvarande deltar han i ett projekt som syftar till att beskriva de utmaningar som uppstår i mötet mellan svaga läsare och olika typer av textkomplexitet. Kunskap viktig för lärare både för att kunna göra lämpliga textval till eleverna, men också för att kunna fokusera undervisningen på det som är svårt. Han var en av initiativtagarna till grundutbildningen i kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet och också ansvarig för utbildningen under tjugo år. Han sitter bland annat i Institutet för handikappvetenskaps styrelse samt i Myndigheten för tillgängliga mediers vetenskapliga råd. Johanna Lundqvist är docent i specialpedagogik vid Mälardalens högskola och tidigare doktorand vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintressen är stödinsatser, digitala verktyg och inkluderande undervisning i förskola och skola. Hon utbildar speciallärare och specialpedagoger och arbetar som projektledare för två storskaliga forskningsprojekt. Hon är även författare till boken Tidiga insatser och barns utbildningsvägar: Inkludering och specialpedagogik (Natur & Kultur, 2018). Terje Ogden är docent vid Nasjonalt utviklingssenter for barn og unge (NUBU) och tidigare forskningsdirektör där. Hans forskningsfokus är familje- och skolbaserade interventioner för att förebygga och behandla beteendeproblem hos barn och unga. Han har varit adjungerad professor vid Psykologisk Institutt, Universitetet i Oslo, och har skrivit mycket om specialpedagogik, social kompetens och ledarskap i klassrummet.

Specialped_ORIG.indd 9

2020-12-17 18:04

Lisa Palmqvist är doktor i handikappvetenskap vid Linköpings universitet. Hennes forskningsintressen ligger i hur man kan underlätta vardagen för personer med en intellektuell funktionsnedsättning. Hennes forskning syftar till att utvärdera effektiviteten av kognitiva hjälpmedel och digitala träningsprogram i bland annat läsning och vardagsplanering. Jerker Rönnberg är professor i psykologi, med inriktning på forskning om funktionsnedsättningar och funktionshinder. Han har varit föreståndare för Institutet för Handikappvetenskap (IHV) och fortsätter som professor emeritus från och med maj 2020 att fokusera på Linnécentrum HEAD (forskning om Hearing And Deafness). Han har en bred forskningsbas i minnespsykologi och har bidragit till att utveckla området kognitiv hörselvetenskap. Han fick HRF:s forskningsfonds stora hörselforskningspris hösten 2020. Mina Sedem är fil dr i psykologi och universitetslektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hon är intresserad av barns och ungdomars psykosociala utveckling i olika kontexter, såsom familj, förskola, skola och migration. Hennes forskning fokuserar främst på utveckling av preventiva åtgärder för barn och ungdomar i utsatta situationer. Heidi Selenius är lektor i specialpedagogik vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Hon är utbildad speciallärare och har arbetat med elever i läs- och skrivsvårigheter. Hennes forskning handlar främst om utsatta barn, ungdomar och vuxna. Exempelvis har Heidi bedrivit läs- och skrivprojekt inom särskilda ungdomshem och rättspsykiatri. Eva Siljehag är lektor i specialpedagogik vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Hennes forskningsintressen riktas mot demokratiska kunskaps- och förändringsprocesser inom utbildning och deras sociala förhållanden. Av särskilt intresse är specialpedagogiska sammanhang inom förskola och skola där inkluderande aktivitets- och kunskapsbaserade interventioner berör alla barn/elever och varje barn/elever. Hon är koordinator för institutionens forskningsområde; Spädbarnsåretsoch förskolans specialpedagogik och nätverket Inkluderande Läromiljöer och Tidiga Insatser (ILTI), representerar institutionen i styrgruppen för

Specialped_ORIG.indd 10

2020-12-17 18:04

Forskarskolan i specialpedagogik samt är forskningsledare för projektet ”Socialt samspel i lekstunder och språkaktiviteter: specialpedagogiska insatser i inkluderande förskolor för barn i behov av stöd”. Kristina Ström är professor i specialpedagogik vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi. Hennes forskningsintressen är specialpedagogisk verksamhet, speciallärarprofession och tidiga specialpedagogiska insatser. Ytterligare ett intresse är specialpedagogik, speciallärarutbildning och läroplansfrågor i länder i östra Afrika. Hon är ansvarig för speciallärarutbildningen på svenska i Finland. Marjatta Takala är professor i specialpedagogik vid Uleåborg universitet i Finland och docent i specialpedagogik vid Helsingfors universitet. Hon har även varit verksam som gästprofessor vid Umeå universitet och Örebro universitet och är ännu involverad i två forskningsprojekt i Umeå. Hennes forskningsintressen är hörselskadade, inkludering, specialläraryrket i olika länder, specialpedagogik i olika läroplaner och i olika stödformer. Kim Wickman är docent och lektor i pedagogik vid Umeå universitet. Hennes forskningsintressen är genus och mångfald inom främst specialpedagogik och idrottsvetenskap. Hon är vetenskaplig ledare för två större projekt inom inkluderingsforskningen och därtill koordinator för det specialpedagogiska forskningsrådet vid Umeå universitet. Ulrika Wolff är professor vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet. Hennes forskningsintresse rör framför allt dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, läsning och kognitiva förmågor relaterade till läsning. Hon har genomfört interventionsstudier för att förstå vilka pedagogiska insatser som mest gynnar elever med läs- och skrivsvårigheter. Ulrika har också genomfört interventionsstudier inriktade mot yngre barn, bland annat med syftet att undersöka betydelsen av fonologisk träning i förskolan för utvecklingen av den tidiga läsningen.

Specialped_ORIG.indd 11

2020-12-17 18:04

Specialpedagogik – en personlig ingång Mara W. Allodi

Specialpedagogik är ett kunskapsfält som är kopplat till praktiker och till verksamheter som i stor utsträckning sysslar med undervisning, utbildning, lärande och utveckling. Det är ett kunskapsområde som har ett stort fokus på tillämpningar, det vill säga kunskap som kan ligga till grund för beslut och handlingar, till exempel i ett skolsammanhang. Det är ett område som utvecklas och fördjupas, detta är ett ämne som fortfarande växer åt olika håll. En läsning av kapitlen i denna bok kan ge en bild av den mångfacetterade och multidisciplinära specialpedagogiken. Specialpedagogisk kunskap och kompetens behövs för lärare i olika skolformer och roller. Det kan vara en särskild, mer specialiserad uppgift i det svenska utbildningssystemet för vissa lärare som får en fortbildning i specialpedagogik och får ytterligare en lärarexamen som speciallärare och specialpedagoger. I ett utbildningssystem som – i enlighet med de antagna globala hållbarhetsmålen – strävar mot att bli inkluderande, rättvist och likvärdigt, kan den specialpedagogiska kompetensen inte vara exklusiv för få specialister, utan är en kunskap och kompetens som alla lärare behöver tillägna sig under sin utbildning och utveckla under sin praktik.

VAD INNEBÄR DET SPECIALPEDAGOGISKA UPPDRAGET I ETT INKLUDERANDE UTBILDNINGSSYSTEM? Det specialpedagogiska uppdraget i ett inkluderande utbildningssystem kan innebära att man anpassar undervisning och tillämpar arbetssätt 12

Specialped_ORIG.indd 12

SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

2020-12-17 18:04

så att det passar för elever som har olika funktionsnedsättningar. Det innebär också att utvärdera undervisning, lärande och sociala relationer i gruppen för att upptäcka om det finns behov av insatser och förändringar. Att ständigt uppmärksamma elever som inte är delaktiga, drar sig undan, hamnar utanför gruppen, eller som inte genomför uppgifter, inte är engagerade i sitt lärande, är första steget för att genomföra aktiviteter och insatser som åtgärdar, förändrar och skapar engagemang. Det kan också handla om elever som visar ett problematiskt beteende gentemot kamrater eller lärare. I vissa fall kan det vara en kombination av flera tecken. En möjlig reaktion skulle kunna vara att ta upp dessa frågor i arbetslaget, med specialpedagogen och elevhälsan. Specialpedagogiska insatser kan genomföras i den vanliga gruppen och i ett inkluderande sammanhang, men kan även innebära individuell undervisning, eller undervisning i en mindre grupp; på vilket sätt dessa insatser kan utformas kommer att belysas i flera kapitel i denna bok. Specialpedagogiska insatser behöver inte vara specifikt individuella, utan kan vara insatser för hela gruppen (universella) riktade mot att utveckla kvaliteten i undervisning och lärandemiljön, syfta till att förebygga psykisk ohälsa, inrätta stöttande rutiner som är bra för alla, men särskilt underlättar för några elever, som till exempel rutiner vid övergångar mellan aktiviteter. Det specialpedagogiska uppdraget är direkt kopplat till målsättningen att utveckla och upprätthålla ett inkluderande, likvärdigt och rättvist utbildningssystem. För att kunna ha ett utbildningssystem som välkomnar alla elever, bidrar till utveckling och lärande hos var och en, kompenserar för missgynnande förutsättningar och motverkar diskriminering, behövs det både generella och specifika specialpedagogiska kunskaper. Det handlar om stöttande pedagogiska verktyg och riktade insatser; det krävs kunskap om och förståelse för elevers olika erfarenheter och behov; om generella och specifika anpassningar och effektiva metoder som kan rekommenderas utifrån vetenskapliga utprövningar, för barn och elever i behov av stöd. Begreppen ”elever i behov av stöd” och ”särskilt stöd” eller ”extra stöd” används i skollagen och i officiella dokument och utvärderingar. Dessa begrepp innefattar elever med funktionsnedsättning, och elever som på grund av olika situationer och erfarenheter behöver anpassningar och hänsynstagande. Specialpedagogiska insatser kan inkludera också elever som behöver INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 13

| 13

2020-12-17 18:04

stimulans och mer avancerade uppgifter och målsättningar. Denna elevgrupp nämns numera i skollagen, men har inte varit föremål för systematiska specialpedagogiska insatser hittills i det svenska utbildningssystemet. Det finns stödmaterial från Skolverket (2020) om särskilt begåvade elever och flera erfarenheter som utvecklas på skol- och kommunnivå (Stockholms stad, 2019) och andra initiativ som innebär att insatser för dessa elever kan komma att inlemmas i det specialpedagogiska uppdraget även i vår kontext. När skolan tar emot alla elever, och uppmanas att erbjuda stöd till elever som behöver det, förbinder man sig som lärare att arbeta för målsättningar om inkludering, delaktighet och engagemang. Det svenska utbildningssystemet har ställt upp på dessa målsättningar även genom att ansluta sig till Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling (Regeringskansliet, 2020) och FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter, om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och om barnets rättigheter. Det specialpedagogiska uppdraget ingår i regelverk inom utbildningssystemet, vilka varierar mellan olika kontexter, så att regler, policy och modeller kan skiljas åt mellan olika utbildningssystem. Till exempel är det i flera system obligatoriskt att upprätta en individuell utvecklingsplan (IUP), ett officiellt dokument med planering och utvärdering av insatser för elever med särskilda behov. På engelska och internationellt används ofta begreppet special educational needs (SEN), som innefattar elever med funktionsnedsättningar, eller som visar en försening i sin utveckling, eller som har tillfälliga eller långvariga särskilda behov av andra orsaker. Definitionerna varierar mellan olika system. I Sverige har policyn genom åren varierat och nu finns det inte längre samma krav på en dokumentation av insatserna i grundskolan. Det finns ingen definition av preciserade grupper i vår kontext, men stöd och extra stöd bör ges till alla elever som behöver det. Den specialpedagogiska praktiken måste följa gällande regler och föreskrifter. Inom ramen för dessa finns det utrymme för att tillämpa en professionell kunskap som utgår från det aktuella vetenskapliga läget och internationella erfarenheter. När forskare, professionella, föräldrar och elevorganisationer erfar att de gällande policyerna inte är tillräckliga eller har brister, finns möjlighet att påverka och föreslå 14 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 14

2020-12-17 18:04

förändringar. Spänningen mellan övergripande målsättningar i utbildning och samhället och de begränsningar och utmaningar som kan finnas i praktiken innebär också att det specialpedagogiska arbetet utgår från grundläggande humanistiska värderingar. Det specialpedagogiska arbetet kan inte reduceras till tekniker att tillämpa och metoder att använda – även om dessa absolut ska ingå i den specialpedagogiska verktygslådan. Det specialpedagogiska arbetet utgår från en grund av värderingar och aktiva ställningstaganden. Mitt arbete utgår från ett personligt engagemang och erfarenheter, liksom en tilltro till att saker går att förändra, även när det verkar svårt. Kunskap som bygger på vetenskaplig evidens, uppfattningar och värderingar kan och bör gå hand i hand i en pedagogisk praktik, de behöver inte ses som motstridiga begrepp.

EN HISTORISK TILLBAKABLICK I modern tid uppstod uppfattningar om att utbildning var något som skulle erbjudas på ett systematiskt sätt till alla medborgare i ett samhälle. Nationella utbildningssystem utvecklades i europeiska länder under 1800-talet. Dessa utbildningar skulle erbjuda befolkningen en gemensam grund. En homogen och möjligen standardiserad kunskap skulle spridas bland medborgarna, med hjälp av nationella läroplaner. En målsättning var att förse samhället med en arbetskraft med delvis nya kompetenser som efterfrågades. En utmaning med denna målsättning var att den generella utbildningen även skulle omfatta barn och ungdomar ur samhällsgrupper utan tidigare utbildningstradition. Här uppstod i olika utbildningssystem former av sortering, nivågruppering, indelningar mellan elevgrupper. Detta är en problematik som är alltjämt aktuell i flera utbildningssystem. I det svenska utbildningssystemet infördes en allmän grundskola under 1960-talet, en skola för alla, utan nivåindelningar mellan elevgrupper, men man behöll en annan skolform, det vill säga särskolan för elever med särskilda funktionsnedsättningar. Under de senaste åren har det funnits en ambivalens kring dessa frågor: man har gått från krav på att alla elever, så mycket som möjligt, ska undervisas i vanliga klasser, till att driva en policy som innebär att INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 15

| 15

2020-12-17 18:04

elever placeras i särskilda undervisningsgrupper och även i resursskolor, där alla elever är i behov av extra stöd. Internationellt har det i flera utbildningssystem och på olika sätt strävats efter inkludering, en policy som innebär att elever med funktionsnedsättning eller särskilda behov inte segregeras och sorteras i homogena grupper, och inte utesluts från en gemenskap med kamrater. Inkludering kan dock inte reduceras till en fråga om en placering, att alla elever får undervisning i samma skolform och i samma typ av grupp, utan det krävs att elever i behov av stöd får anpassningar och insatser som gör att de utvecklas, är delaktiga och engagerade i utbildningssituationen. Utbildningspolitiken när det gäller sortering och placering av elever, innehåll och anpassning av läroplaner, betyg och examinationer, samt lärarutbildning och professionell utveckling, är relevanta områden för specialpedagogiska analyser och forskning. När vi pratar om specialpedagogiska insatser måste vi därmed ta hänsyn till historiska, sociala och politiska förhållanden i en specifik kontext.

Optimistisk människosyn Specialpedagogik har också en annan historik att nämna, en som handlar om specifika insatser, till exempel undervisningsmetoder, system och tekniker. Intresset för det som kan definieras som specialpedagogik uppstod i samband med etableringen av upplysningstidens idéer och uppfattningar. En stor förändring jämfört med tidigare uppfattningar om människans natur, var idén att barnet utvecklas och lär sig genom erfarenheter, en uppfattning som framfördes av den engelska filosofen Locke (1693/1996). Människans utveckling var inte förutbestämd genom Guds försyn, utan skapades genom erfarenheter. Denna syn på människans natur som formbar, öppnade för ett ökat intresse för utbildningens möjligheter. Dessa tankar ger en bakgrund till intressen och initiativ som uppstod under 1800-talet för att förstå och förbättra livsvillkor och möjligheter hos personer med funktionsnedsättning, som på olika sätt hade varit exkluderade från gemenskapen i samhället. Ett av dessa initiativ var också ett vetenskapligt specialpedagogiskt experiment, eftersom det dokumenterades som en fallstudie. En pojke, som definierades som ”vild” hade hittats på den franska landsbygden, vilket väckte sensation och stort intresse, men han bedömdes vara obildbar 16 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 16

2020-12-17 18:04

av tidens främsta experter, vilka föreslog att pojken skulle placeras på en institution för psykiskt sjuka. Gaspard Itard (1802/1932) var en läkare med stort intresse för människans språk och han argumenterade för att en utveckling kunde vara möjlig för denna pojke som kom att kallas Victor. Utvecklingen skulle ske genom att man erbjöd barnet de erfarenheter och den stimulans som barnet hade saknat. Itards främsta syfte var inte enbart att rehabilitera barnet, som man skulle formulera det idag, utan hans ambition var att lära pojken att tala genom aktiviteter, lektioner och en skräddarsydd träning. Itards argument var klart inspirerade av Lockes teori om människans lärande genom erfarenheter. Detta försök, som Itard beskriver detaljerat som en fallstudie, har fasci nerat mig och har också varit föremål för flera efterföljande analyser och tolkningar. Det är intressant också på grund av att de metoder som utvecklades av Itard inspirerade flera andra specialpedagoger. Den första var Eduard Seguin som var verksam i Frankrike och senare i USA. Senare inspirerades Maria Montessori av dessa metoder: hon tillämpade med framgång dessa innovativa metoder baserade på sensomotoriska övningar i en institution för barn med utvecklingsstörning i Rom. Montessori kunde visa att barn som hade betraktats som obildbara kunde utvecklas med hjälp av stimulerande och anpassade aktiviteter, så att de kunde klara av en skolexamen (liknande dagens mellanstadienivå). En annan princip som tillämpades av Montessori var att betrakta barnens lärande och de pedagogiska aktiviteterna som ett fält för systematiska observationer och dokumentationer (Montessori et al., 1912). Dessa pedagoger är exempel på pionjärer inom specialpedagogik och det har funnits flera, i olika kontexter, som fokuserade på villkoren för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Flertalet av dessa pionjärer var inspirerade av en tilltro till människans utveckling och till potentialen av en innovativ pedagogik som i många fall skulle bygga på vetenskap och kunskap om barnets utveckling, i bjärt motsats till den rådande traditionella och auktoritära pedagogiken. Montessoris pedagogik utvecklades till en generell pedagogik, även om hennes första pedagogiska erfarenheter gjordes på barn som befann sig på en institution för barn med utvecklingsstörning. En återkommande fråga är om specialpedagogiska metoder, utvecklade för specifika ändamål kan vara effektiva och användbara för alla barn. Detta skulle kräva en mer djupgående INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 17

| 17

2020-12-17 18:04

analys av metoders specifika komponenter. Det finns flera exempel på metoder och material för aktiviteter som från början har utvecklats för elever med inlärningssvårigheter och som har visat sig vara tilltalande och användbara i andra sammanhang och för en annan målgrupp. Min reflektion är också att utvecklingen inom utbildningssystemen under de senaste decennierna på olika sätt har avlägsnats från principerna om en barnvänlig pedagogik, som bygger på kunskap om barns behov, medan dessa tankar borde vara alltjämt närvarande och inspirera praktiken.

Anti-humanistiska värderingar Mänskliga värderingar, uppfattningar om människans värde och potential har växlat historiskt, och det finns skrämmande exempel på vilka konsekvenser anti-humanistiska värderingar fick under 1900-talet, när rasistiska ideologier etablerades i västvärlden och särskilt under nazismen. Man hävdade att vissa grupper, raser, var utvalda, medan andra raser var värdelösa eller skadliga. Nazismen såg också personer med funktionsnedsättning som defekta och till och med skadliga för samhället, eftersom de var bärare av sämre egenskaper. Detta kopplades också till frågor om arv. Medan många under tidigare perioder betonade miljöns, erfarenheters betydelse för utveckling, betonades senare betydelsen av arv, det vill säga att egenskaper kunde ärvas från föräldrarna. Det ledde till att en mer pessimistisk människosyn etablerades bland flera grupper i samhället, där tilltron till utrymmet för förändring som kan åstadkommas genom erfarenheter och utbildning minskade. De insti tutioner och anstalter som från början hade utvecklats för att skydda och ge en utbildning till vissa grupper, fick i vissa fall funktionen att segregera dessa grupper från resten av samhället. I flera länder infördes steriliseringskrav för de intagna på institutioner, eftersom man ville hindra spridningen av vissa egenskaper i befolkningen (Allodi, 2002). Det är viktigt att känna till den historiska bakgrunden med förtryck och övergrepp som genomfördes mot barn och vuxna med funktionsnedsättning i namn av eugenik, rashygien, och under inflytande av anti-humanistiska, omänskliga värderingar. Dessa, i våra ögon inhumana, behandlingar är dokumenterade och infördes i många civiliserade länder. I Nazityskland infördes även ett hemligt program vars syfte var att avliva barn och ungdomar med funktionsnedsättning som vårdades 18 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 18

2020-12-17 18:04

på institutioner. Dessa personer sågs som en belastning, en kostnad och en börda för nationen. Läkare och sjukvårdspersonal som verkställde programmet gick helt emot de etiska värderingar som de hade lovat att följa i sin profession (Allodi, 2002).

AMBIVALENS I SPECIALPEDAGOGIK Specialpedagogiska insatser kan ses som ett uttryck för det stöd som samhället ger till riskgrupper, insatser som vissa individer kan vara berättigade till, enligt specifika kriterier som kan variera över tid och i olika sammanhang. Det handlar om extra resurser som behöver fördelas och som kan ta slut och kan vara otillräckliga. Enligt Skollagen i Sverige ska alla barn som har behov av stöd få det. Intentionen som uttrycks i lagtexten är stark och det är en uppmaning att tillförsäkra att de elever som behöver stöd under sin utbildning ska få det. Samtidigt är en vanlig anledning till kritik som skolor får från Skolinspektionen att det finns brister i särskilt stöd (Skolinspektionen, 2020). I specialpedagogiska arrangemang kan man även identifiera motsatsen till det välvilliga, det vill säga något som kan vara uttryck för motvilja eller motstånd. Ansvariga för organisationer kan uppleva olikheter som problematiska, vilket kan leda till en sortering i homogena grupper. Resurskrävande insatser kan upplevas som något att undvika. I organisationer som prioriterar ekonomiska och andra mätbara resultat, kan individer som har eller riskerar att ha lägre prestationer uppfattas som en belastning. De specialpedagogiska insatserna som kan erbjudas i sådana lägen kan vara mer inspirerade av ett behov av att sortera och effektivisera, än att erbjuda de insatser som eleverna skulle gynnas mest av (Allodi, 2002, 2017; Skolvärlden, 2019). Välvilja och motstånd kan finnas inflätade i ett och samma fenomen och erbjudande. Det ställer krav på att vi som arbetar med dessa frågor ser oss själva som professioner som är till för barnets väl och ve och att vi kan urskilja när organisationen som vi ingår i inte riktigt lever upp till de goda intentionerna som formuleras i officiella riktlinjer och läroplaner. När motståndet och motviljan slår till i organisationer och man erbjuder en utbildning som inte håller bra kvalitet, vilket riskerar att påverka eleverna negativt, bör lärare och INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 19

| 19

2020-12-17 18:04

andra professioner inte ställa upp, utan bör slå larm och motsätta sig detta.

SPECIALPEDAGOGISKA ERFARENHETER Mitt intresse för specialpedagogik har vuxit och har formats fram utifrån erfarenheter som lärare. När jag började arbeta som lärare var det i skolor och med kollegor som förmedlade ett starkt inkluderande engagemang och en inkluderande kultur. Jag arbetade i en skola där barnen hade blandade bakgrunder, en del var socialt utsatta och hade svåra familjesituationer. Det fanns också barn med olika funktionsnedsättningar i våra grupper. När jag började arbeta som klasslärare i Bologna i Italien hade specialskolorna stängts några år tidigare och det fanns ett stort engagemang för att bereda plats i den vanliga skolan för alla barn som tidigare hade undervisats i separata grupper. Det fanns ett starkt stöd för denna reform bland lärare, föräldrar och bland organisationer för personer med funktionsnedsättning. Det var inte alltid lätt, och jag hade mycket att lära. Det fanns resurser och goda idéer och mycket kunskap som utvecklades i lärarutbildning och i lärarpraktiken. Det jag upptäckte i detta arbete var att frågan om att göra utbildningen tillgänglig och meningsfull för alla barn, var en kärnfråga för mig som lärare, det var det viktigaste att omsätta i praktiken. Att se till att alla barn utvecklades och lärde sig, det var kärnan i läraruppdraget och när det fanns olika erfarenheter och behov hos barnen, var det bara att hitta lösningar och andra sätt att organisera aktiviteter och undervisning, sätt som gjorde alla elever delaktiga. En skola har inspirerat mig särskilt: det är CEIS, en ideell friskola i Rimini som jag besökte under min utbildning och som gjorde ett starkt intryck på mig (CEIS, 2020). Det är en skola som arbetar efter metoderna av education nouvelle som jag hade läst om, utbildats i och praktiserat (CEMÉA, 2020). Flera pedagogiska innovatörer från Frankrike, Italien och USA hade förespråkat mer demokratiska pedagogiska metoder, en didaktik av elevaktiv pedagogik som utgick från kunskap om barnens utveckling och behov, som utvecklade en stark social gemenskap och tillhörighet, och där barnen var delaktiga, kreativa och 20 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 20

2020-12-17 18:04

engagerade. I denna skola kunde alla barn ha goda utsikter, även de som inte hade en stark utbildningsbakgrund i familjen. CEIS i Rimini är en skola som utvecklades efter dessa demokratiska pedagogiska principer. Skolan startades strax efter andra världskriget av en hjälporganisation från Schweiz som en verksamhet och skola för flyktingar, hemlösa eller föräldralösa barn. Staden hade drabbats hårt av kriget och det fanns fattigdom och social utsatthet. Under åren hade skolan utvecklats till en mångsidig pedagogisk verksamhet, formellt erkänd som likställd den statliga utbildningen, men samtidigt med en bibehållen autonomi, som gjorde det möjligt att konsekvent använda de elevaktiva arbetssätten och metoderna, vilka, enligt min erfarenhet, var möjliga men mer sällsynta i de vanliga skolorna. De ursprungliga värderingarna och medverkan av engagerade pedagoger och lärare hade skapat en kreativ pedagogisk verkstad som visade mig vad som var möjligt att åstadkomma i inkluderande grupper, genom lärarsamarbete, samverkan med föräldrar och det lokala samhället och med stora inslag av laborativt, praktiskt-estetiskt arbete i barngruppen. Det är också ett exempel på kraften som kan finnas i en organisation, där alla kanske inte alltid är överens om allt, men där det finns starka gemensamma värderingar och genomtänkta pedagogiska målsättningar som diskuteras och förfinas över tid. CEIS i Rimini är även idag en skola och ett centrum med starka sociala och internationella engagemang, även om den sociala situationen i samhället runtomkring är en annan idag än när det startade. Lärarna och ledningen integrerar forskning och praktik, de samarbetar med universitet och lokala och nationella myndigheter, de är en ledstjärna i arbetet med inkludering, de erbjuder specialpedagogisk professionell utveckling till andra lärare inom olika områden. När jag besökte skolan igen för några år sedan, slog det mig framför allt att det var en pedagogisk verksamhet som var på barnens sida, och där barnen var lyckliga. Även om det kan låta omtumlande och nästan pedagogiskt oortodoxt att använda ett sådant attribut, är det så jag bäst kan sammanfatta intrycket av observationerna i de olika klassrummen. Barnen utstrålade välbefinnande, förtroende, engagemang i sitt lärande och i omvärlden. Mina pågående studier om det sociala klimatet i lärmiljö (Allodi, 2010b, 2020a) strävar efter att, med hjälp av teorier och erfarenheter från praktiken, beskriva de positiva faktorer som gör att sådana främINGÅNG

Specialped_ORIG.indd 21

| 21

2020-12-17 18:04

jande miljöer kan skapas och upprätthållas, det vill säga, inte bara i en speciell verksamhet, utan varsomhelst. Att stödja utvecklingen av lärmiljöer som främjar välbefinnande och lärande är ett spår som engagerar mig. Jag tror att alla lärare önskar uppnå dessa målsättningar, men det är inte alltid vi lyckas, så det finns anledning att arbeta vidare. Flera kapitel i denna antologi ger exempel på insatser som kan förbättra lärmiljön i denna riktning (se till exempel Ogdens kapitel 9 om social kompetens i denna antologi).

SPECIALPEDAGOGISKA TEORIER OCH PRAKTIKER Specialpedagogik har utvecklats från att ha ett fokus på individen, till att integrera flera sociala och samhälleliga komponenter. Det betyder att det specialpedagogiska fältet innehåller flera discipliner, och att kunskap från flera ämnen behövs: utvecklingspsykologi, studier om funktionsnedsättning, barn- och ungdomspsykiatri, folkhälsa, neurovetenskap, didaktik, organisationsteori, sociologi, utbildningspolitik och utbildningsekonomi. Vissa forskare som arbetar med specialpedagogisk forskning är specialiserade inom ett specifikt område. Enligt Skrtic (1995), professor i specialpedagogik, som har reflekterat över ämnets förändring över tid, har specialpedagogik blivit ett multidiscipli närt ämne som hämtar kunskap från olika nivåer, från individen till gruppen, organisation och samhället och som använder olika metoder och perspektiv, både kvalitativa och kvantitativa. Ett område där både humanistiska, samhällsvetenskapliga (sociala, subjektiva) och naturvetenskapliga (medicinska, biologiska) kunskaper har sin plats. Eftersom specialpedagogik inte bara är ett teoretiskt ämne, utan ett kunskapsfält som tillämpas i en praktik med människor (barn, elever, föräldrar, lärare) innebär detta synsätt att vi inte får utesluta relevanta kunskaper som behövs för att förstå en specialpedagogisk situation, till exempel elevers behov. Skrtic (1995) benämner denna ståndpunkt ”kritisk pragmatism”, och det betyder att vi måste beakta konsekvenserna för individerna av olika uppfattningar som härstammar från olika fält. Det går inte att avfärda kunskaper på grund av en ideologi, eller av en kunskap som har sin grund i ett begränsat fält och utesluter 22 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 22

2020-12-17 18:04

andra kunskapsområden. Specialpedagogik innehåller flera ämnen och vetenskapliga metoder. Dessa är inte bara en option, en möjlighet, utan vi har en etisk skyldighet att beakta kunskap från olika områden. Om man förnekar evidens eller tiger om annan viktig kunskap kan det få förödande konsekvenser för dem som är beroende av den kunskapen för sitt lärande, sin delaktighet, sitt välbefinnande och sin hälsa. Ett exempel på att detta förekommer är kunskapen om läs- och skrivsvårigheter, där det fortfarande inte finns en acceptans hos vissa grupper inom det pedagogiska fältet av kunskaper om tidig läsutveckling och dyslexi som har utvecklats inom det vetenskapliga fältet. Detta påverkar eleverna negativt, om motståndet mot giltig kunskap från andra forskargrupper leder till att elever inte får den optimala undervisningen i läsning som rekommenderas internationellt av ledande forskare, eller inte får tillgång till de evidensbaserade insatserna som är mest effektiva, (exempel på debatter inom området läsundervisning: Taube et al., 2015a, 2015b; Hallin, 2019; se även kapitel 12 och 13 i denna bok). Specialpedagogik skiljer sig i detta avseende från ståndpunkter som annars kan finnas inom närliggande fält inom pedagogik och didaktik, när man ansluter sig till en viss specifik metod eller trend och i stort sett inte anses behöva ta ställning till kunskap som utvecklas inom ett bredare område. Specialpedagogik kan anses ha en särställning på detta sätt, eller ett tyngre ansvar, eftersom det där är tydligt att ny kunskap från olika fält måste bevakas och integreras i teorier och i rekommendationer för praktiken. Återkommande systematiska kunskapsöversikter av empirisk forskning fyller denna funktion av att uppdatera kunskapsläget inom olika områden (se t.ex. Wong et al., 2015 för evidensbaserade insatser för barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd, AST). Anledning till denna inriktning är att det är nödvändigt att använda insatser som kan främja barns utveckling och visar positiva resultat och samtidigt gallra bort och sluta använda metoder som inte ger positiva resultat eller till och med kan ge oönskade negativa effekter. Denna breda multidisciplinära modell av specialpedagogik speglas i flera teorier och modeller som har försökt integrera kunskap från olika ämnen i modeller som kan stödja tillämpningar och praktiker. Dessa modeller har några gemensamma särdrag: de innehåller olika steg, och beaktar olika nivåer, så som kontext, grupp och individ (se även kapitel INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 23

| 23

2020-12-17 18:04

2, 3, 4 och 5 i denna antologi). Modellerna bygger på teorier om människans utveckling som undersöker vad som utgör risker och vad som stödjer en optimal utveckling, både hos individen och i dess omgivning. Specialpedagogiska praktiker inspireras av de grundläggande principer som stödjer barns utveckling. De tidiga specialpedagogiska pionjärer som nämndes tidigare (t.ex. Itard) påverkades av uppfattningen att lärande skedde genom erfarenheter, men de tidiga specialpedagogerna underskattade betydelsen av de strukturer och funktioner som vi föds med. Idag har det utvecklats kunskap om hjärnans strukturer och dess utveckling. Dessa kunskaper bidrar till att förstå hur barn lär sig i sampel med sin omgivning. De kan användas för att utforma lärmiljöer som är optimalt anpassade till barnens utvecklingsbehov, och som inte heller skadar deras nyfikenhet och livsglädje med orimliga krav. Dehaene (2020) är forskare i kognitiv neurovetenskap och har sammanfattat sin och andras mångåriga forskning inom neurovetenskap med implikationer för utbildningen och sammanställt rekommendationer av insatser och förhållningssätt som främjar barnets lärande och utveckling. Flera av dessa stämmer i hög grad med etablerade pedagogiska metoder, men de erbjuder en förklaring till mekanismerna som gör dessa metoder gynnsamma. I boken How we learn beskriver Dehaene (2020) fyra grundläggande processer som lärare kan använda sig av, då dessa stämmer väl överens med hur lärande går till: uppmärksamhet, aktivt engagemang, återkoppling på misstag och konsolidering. En rekommendation är att uppmuntra elevers nyfikenhet, aktivitet och engagemang, och att utveckla positiva känslor i samband med lärande, och att med alla medel undvika att skapa lärmiljöer som präglas av rädsla och oro, då det kognitiva och det emotionella är integrerade i lärandet. Dessa rekommendationer är allmängiltiga, men de är högst relevanta att beakta inom det specialpedagogiska arbetet, eftersom elever som upplever svårigheter i skolan löper risk att uppleva negativa erfarenheter som kan leda till uppgivenhet och hindra engagemang och aktivitet. Inom specialpedagogik är det nödvändigt att grunda rekommendationer och praktik på empiriskt verifierade teorier och metoder. Det betyder att vi ska använda praktiker som har en positiv effekt, och vi ska sluta 24 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 24

2020-12-17 18:04

använda praktiker som inte har en god effekt eller är skadliga. Dessa utprövningar och utvärderingar av metoder kan göras inom forskning, men skulle kunna genomföras även i praktiken, i form av dokumentation och uppföljningar. Läraren och specialpedagogen som planerar specialpedagogiska insatser ska inte ses som passiva användare av en viss evidensbaserad metod, utan de är professionella som väljer ur det som har stöd i evidens, och det som passar för eleven i deras kontext. Kunskap om hjärnans tidiga utveckling och hur små barn lär sig genom samspel med omvärlden; betydelsen av ömsesidigt samspel som stödjer kommunikation, sociala förmågor och lärande; hur människan påverkas av stress och hur man kan övervinna svårigheter (resiliens) ger viktiga bidrag till att skapa stödjande lärmiljöer för alla barn och för var och en (CDC, 2020; Folkman 2011). En systematisk översikt av internationell forskning (Gustafsson et al., 2010; Allodi, 2010a) visade dessa samband: på basis av longitudinella empiriska studier finns stöd för att säga att lärande och samspel i lärmiljöer påverkar hälsa och välbefinnande, och att psykisk hälsa i sin tur påverkar lärande. Dessa studier visar att en integrering av kunskap om människans utveckling är viktig inom pedagogik och att tidiga pedagogiska insatser som stödjer välbefinnande och lärande kan förebygga svårigheter senare under skolgången och i arbetslivet. En longitudinell studie i det brittiska EPPE-projektet (Sylva et al., 2004) har följt flera tusen barn från förskolan till tonåren: att gå i en förskola av hög kvalitet hade positiva långsiktiga mätbara effekter på elevers resultat; alla gynnades av en pedagogik av hög kvalitet men effekten var särskilt viktig för barn som hade riskfaktorer i sin bakgrund (Melhuish et al., 2019; Allodi, 2020b). En svensk studie av tidiga insatser och hög kvalitet vid övergång från förskola till skola och skolstart visade positiva effekter senare vid en uppföljning (Ahlqvist et al., 2019). Tidiga insatser kan därmed förändra utvecklingsprocessen i en positiv riktning, medan att vistas i en lärmiljö där man upplever misslyckande, svårigheter och exkludering skadar utvecklingen. Negativa utvecklingsspiraler i samspel med omgivningen ska hejdas medan positiva spiraler i samspel med omgivningen där man upplever tillhörighet, delaktighet, engagemang ska främjas i så stor utsträckning som möjligt. Ett ramverk som inspirerar allsidiga specialpedagogiska praktiker på olika nivåer är DEC Recommended Practices (DEC, 2014) som är en INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 25

| 25

2020-12-17 18:04

sammanställning av specialpedagogiska praktiker som rekommenderas för yngre barn som har eller riskerar att hamna i behov av stöd och/eller har funktionsnedsättning. Dessa praktiker bygger både på evidens från vetenskapliga studier och på erfarenheter från praktiken, när studier saknas. De har utvecklats genom ett gemensamt samarbete mellan olika professioner, både av forskare och lärare, och de uppdateras kontinuerligt. De beskriver olika områden där insatser ska göras för att gynna barnens utveckling. Det första området är ledarskap, det behövs en organisation med styrdokument, policy, målsättningar och en ledning på olika nivåer, från stat till verksamhetsnivå som stödjer effektiva insatser. Andra områden är utvärderingar och bedömningar, dessa behövs för att kunna identifiera behov, följa utveckling och effekter av insatserna; lärmiljöer behöver utvärderas och utvecklas, vara inkluderande, tillgängliga och anpassade till elevers allsidiga behov; samarbete med familjen är en grund för partnerskap och planering av insatser som är respektfulla för skillnader; samspel är en grund för barns lärande, språk, kommunikation, social förmåga, problemlösning, autonomi och självreglering utvecklas med hjälp av stöttande praktiker (eng. scaffolding); undervisning innebär att erbjuda barnet olika sätt att lära sig, så att det bygger på barnets styrkor och intressen, utvecklar kompetenser genom aktiviteter och rutiner samt kamratmedierade metoder; samarbete är en grundprincip, det krävs utbyte och samarbete mellan flera lärare eller professioner och bättre samarbete behövs för att erbjuda mer effektiva insatser; övergången är en process som bidrar till kontinuitet i anpassningar och kräver förberedelser och uppföljning. Denna är en kortfattad beskrivning, och flera kapitel i denna bok kommer att fördjupa sig inom dessa områden (se kapitel 4, 6, 7, 8, 11 och 14). Darling-Hammond med kollegor (2020) har presenterat en modell som på djupet integrerar systemteoretiska teorier och forskning om undervisning med forskning och teorier om barns utveckling. Modellen har en holistisk syn på barnet som placeras i mitten av figuren, medan cirkelsektionerna representerar de strukturer och relationer i kontexten som stödjer barnets utveckling. De fyra sektionerna i kontexten definieras som följande: stödjande miljöer som främjar starka relationer och gemenskap; produktiva undervisningsstrategier som stöder motivation, kompetens och aktivt lärande. De innefattar 26 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 26

2020-12-17 18:04

Figur 1. Principer för praktiken i SoLD-modellen (Science of learning and development, Darling-Hammond et al., 2020, publicerad med tillstånd från Taylor & Francis).

läroplaner, undervisnings- och utvärderingsstrategier samt formativ bedömning; socialt och emotionellt lärande som främjar förmågor och förhållningssätt som möjliggör utveckling: bland annat självreglering, exekutiv funktion, sociala förmågor, resiliens; stödsystem som främjar välbefinnande och lärande, som svarar på elevernas behov och röjer hinder. Dessa innefattar insatser på flera nivåer som förebygger och åtgärdar svårigheter (Darling-Hammond et al., 2020). Modellen syftar till att göra en syntes av forskning och befintlig kunskap inom olika, INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 27

| 27

2020-12-17 18:04

men i hög grad relaterade, fält. De är fält som borde integreras och relateras till varandra. Kunskap om barns utveckling och lärande i samspel med omgivning och kunskap om undervisning borde integreras för att utforma mer gynnsamma utbildningsmiljöer. Dessa typer av insatser belyser grundläggande strategier som jag delvis känner igen från tidigare erfarenheter, till exempel arbetssätten som användes i CEIS. Det är dock en positiv utveckling och en styrka för lärarprofessionen om gynnsamma pedagogiska, didaktiska och specialpedagogiska principer definieras, tydliggörs och struktureras i en teoretisk modell, och inte enbart används i praktiken, utan att någon egentligen vet varför. Flera av dessa strategier kommer att behandlas, tillämpas och fördjupas i flera av bokens kapitel. Min tolkning och erfarenhet av specialpedagogik är att den bidrar till att aktualisera kunskap om alla barns och ungdomars utveckling och behov och integrerar dem i gynnsamma undervisningspraktiker. Denna integrering behövs: barns behov kan bli åsidosatta och även försummade i våra skolor och klassrum, när man ger företräde åt organisatoriska mål, samhälleliga krav eller pedagogiska idéer som verkar vara extremt tilltalande och lovande, men som inte alltid är lämpliga eller har tagit hänsyn till mänskliga utvecklingsbehov och deras vidd.

SLUTORD I denna inledning har jag beskrivit några av mina specialpedagogiska ingångs- och utgångspunkter, på basis av erfarenheter som lärare och specialpedagog, med en utblick till den historiska och samhälleliga bakgrunden – för att förstå var vi står idag – och med stöd i teorier och forskning om lärande, undervisning och utveckling som jag bedömer som vettiga och användbara. Det specialpedagogiska fältet är nära relaterat till pedagogik och didaktik, men är också knutet till andra ämnen och professioner och den specialpedagogiska praktiken kräver en integrering av olika kunskaper. Specialpedagogik kan i utbildningssystemet företräda en större hänsyn till barns och ungdomars utvecklingsbehov.

28 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 28

2020-12-17 18:04

ATT FUNDERA VIDARE PÅ • Är utbildningssystemet rättvist i Sverige och lever det upp till internationella konventioner? Vilka svårigheter har du märkt i skolans praktik? Ge exempel på konflikter som finns i utbildningssystemet mellan olika målsättningar. Ge ett förslag på en reform som skulle kunna förbättra utbildningssystemet när det gäller elever i behov av stöd. • På organisationsnivå har specialpedagogik tolkats som en fråga om placering av elever i specialiserade grupper och skolor. Vilka problem ser du med denna tolkning? • Specialpedagogik har historiskt bidragit till att utveckla pedagogiska metoder och aktiviteter som möjliggör utveckling och lärande, när det finns eller har uppstått hinder av olika slag. Vilka möjliga tillämpnings- eller utvecklingsområden, där kunskap saknas, ser du idag för specialpedagogik från din horisont? • Varför är frågor om värderingar viktiga inom specialpedagogik? Vad kan hända när anti-humanistiska värderingar styr i samhället? • Vilka erfarenheter har du gjort som påverkar dina värderingar och målsättningar som lärare? Hur påverkar dessa erfarenheter din syn på elever i behov av stöd, elever som har annorlunda erfarenheter och behov? • Vilka pedagogiska verksamheter – aktuella eller historiska – inspirerar dig? På vilket sätt kan lärare vara förebilder i arbetet med elever i behov av stöd? • Specialpedagogiska insatser ska vara evidensbaserade och deras effekter ska utvärderas. Varför är det så? Hur ser du på utbytet mellan lärarpraktik och specialpedagogisk forskning?

INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 29

| 29

2020-12-17 18:04

REFERENSER Ahlqvist, G., Larsson, J-O., von Rosen, T., Westling Allodi, M. & Rydelius, P-A. (2019). The Sävsjö-school-project: a cluster-randomized trial aimed at improving the literacy of beginners – achievements, mental health, school satisfaction and reading capacity at the end of grade three using an alternative school curriculum. Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health, 13(27). Allodi, M. (2002). Support and resistance: ambivalence in special education. Doktorsavhandling. Stockholm: Lärarhögskolan/Stockholms universitet. Studies in Educational Sciences 61. Tillgänglig på http:// www.diva-portal.org/smash/get/diva2:184688/FULLTEXT01.pdf Allodi, M. (2010a). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79. Rapport IX från delegationen för jämställdhet i skolan. Stockholm: Fritzes. Allodi Westling, M. (2010b). Goals and values in school: A model developed for describing, evaluating and changing the social climate of learning environments. Social Psychology of Education, 13(2), 207–235. doi:10.1007/s11218-009-9110-6 Allodi Westling, M. (2017). A critical review of ideology, policy and circumstances in the Swedish context related to inclusive education organisational climate and students’ wellbeing. I: F. Dovigo (red.), Special educational needs and inclusive practices. Studies in inclusive education. Rotterdam: SensePublishers. Allodi, M. (2020a). Samspel och socialt klimat. Enkät för observationer. https://samspelochklimat.com/ Allodi, M. (2020b). Vilken roll spelar en förskola av god pedagogisk kvalitet för barnens framtida skolgång? Lek och Språk, [blogg]. Tillgänglig på https://lekochsprak.com/2020/02/03/ vilken-roll-spelar-en-forskola-av-god-pedagogisk-kvalitet-forbarnens-framtida-skolgang/ CEIS (2020). Associazione Centro Educativo Italo-Svizzero. https:// ceis.rn.it/ CEMÉA (2020). Les Ceméa dans l’Education populaire – CEMÉA – Site de l’association nationale. http://www.cemea.asso.fr/spip. php?article2780 CDC, Center on the Developing Child (2020). Key Concepts. 30 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 30

2020-12-17 18:04

Harvard University. https://developingchild.harvard.edu/science/ key-concepts/ Darling-Hammond, L., Flook, L., Cook-Harvey, C., Barron, B. & Osher, D. (2020). Implications for educational practice of the science of learning and development. Applied Developmental Science, 24(2), 97–140. doi:10.1080/10888691.2018.1537791 DEC Recommended practices (2014). Division of Early Childhood of the Council for Exceptional Children. https://divisionearlychildhood.egnyte.com/dl/tgv6GUXhVo/ Dehaene, S. (2020). How we learn: Why brains learn better than any machine … for now. New York, NY: Viking/Penguin Random House. Folkman, S. (red.) (2011). The Oxford handbook of stress, health, and coping. New York, NY: Oxford University Press. Gustafsson, J., Allodi Westling, M., Alin Åkerman, B., Eriksson, C., Eriksson, L., Fischbein, S., Granlund, M., Gustafsson, P., Ljungdahl, S., Ogden, T. & Persson, R.S. (2010). School, learning and mental health: a systematic review. Stockholm: Kungliga Vetenskapsakademien. Hallin E.A.(2019). Replik till Jan Henning Pettersson. Skola och Samhälle. https://www.skolaochsamhalle.se/flode/skola/anna-evahallin-replik-till-jan-henning-pettersson/ Itard, J. (1802/1932). The wild boy of Aveyron (rapports et mémoires sur le sauvage de l’Aveyron). The century psychology series. New York, NY: The Century Co. Locke, J. (1693/1996). Some thoughts concerning education: and, Of the conduct of the understanding. Indianapolis: Hackett Pub. Co. Melhuish, E., Barnes, J., Gardiner, J., Siraj, I., Sammons, P., Sylva, K. & Taggart, B. (2019). A study of the long-term influence of early childhood education and care on the risk for developing special educational needs. Exceptionality Education International, 29, 22–41. https://ir.lib.uwo.ca/eei/vol29/iss3/3 Montessori, M., George, A.E. & Holmes, H.W. (1912). The Montessori method: scientific pedagogy as applied to child education in ”The children’s houses” with additions and revisions by the author. New York: Frederick A. Stokes Co. INGÅNG

Specialped_ORIG.indd 31

| 31

2020-12-17 18:04

Regeringskansliet (2020). Agenda 2030 och de globala målen. https:// www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/ Skrtic, T.M. (red.) (1995). Disability and democracy: reconstructing (special) education for postmodernity. New York: Teachers College Press. Skolinspektionen (2020). Särskilt stöd. https://www.skolinspektionen. se/sv/Rad-och-vagledning/Sarskilt-stod/ Skolverket (2020). Särskilt begåvade elever. https://www.skolverket.se/ skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/sarskiltbegavade-elever Skolvärlden (2019). SPSM om nedskärningarna: Drabbar utsatta elever hårt. https://skolvarlden.se/artiklar/spsm-om-nedskarningarna-drabbar-utsatta-elever-hart Stockholms stad (2019). Utbildningsnämndens handlingsplan för att möta särskilt begåvade elevers behov. Dnr 1.3.2-8163/2019. Stockholm: Utbildningsnämnden. Sylva, K., Melhuish, E., Sammons, P., Siraj-Blatchford, I. & Taggart, B. (2004). The Effective Provision of Pre-School Education (EPPE) Project: Technical paper 10. London: Institute of Education, University of London. Taube, K., Fredriksson, U. & Olofsson, Å. (2015a). Kunskapsöversikt om läs- och skrivundervisning för yngre elever: Delrapport från SKOLFORSK-projektet. Stockholm: Vetenskapsrådet. Taube, K., Fredriksson, U. & Olofsson, Å. (2015b). Bokstäverna är en viktig del av att lära sig läsa och skriva! (Svar till Caroline Liberg m.fl.). Skola och Samhälle, 13 sep 2015. Tillgänglig på https:// www.skolaochsamhalle.se/flode/skola/karin-taube-m-fl-vi-skrivervisst-om-mer-an-bokstaver-svar-till-caroline-liberg-m-fl/ Wong, C., Odom, S. L., Hume, K. A., Cox, A. W., Fettig, A., Kucharczyk, S., Brock, M. E., Plavnick, J. B., Fleury, V. P. & Schultz, T. R. (2015). Evidence-based practices for children, youth, and young adults with autism spectrum disorder: a comprehensive review. Journal of Autism and Developmental Disorders, 45(7), 1951–1966. doi:10.1007/s10803-014-2351-z

32 | SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

Specialped_ORIG.indd 32

2020-12-17 18:04

Specialped_ORIG.indd 33

2020-12-17 18:04

• • • • •

FOTO: ANNIKA FALKUGGLA

MARA WESTLING ALLODI är professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och koordinator för forskarskolan i specialpedagogik med inriktning mot tidiga insatser i skola och förskola.

Mara Westling Allodi (red.)

Specialpedagogik för lärare

MARA WESTLING ALLODI (RED.)

SPECIALPEDAGOGIK FÖR LÄRARE

ISBN 978-91-27-82731-8

9 789127 827318

NOK_ALLODI_SPECIALPEDAGOGIK_FOR_LARARE.indd Alla sidor

2020-12-18 15:35