9789127823150 by Smakprov Media AB

människor lär sig att läsa? Varför läser en del mer än andra? Den läsande hjärnan vänder sig till alla som är nyfikna på de här frågorna och alla som vill hjälpa barn att lära sig läsa och växa som läsare. daniel t. willingham förklarar detta mycket komplexa ämne med hjälp av fascinerande studier och livfulla exempel. Boken innehåller även tankeväckande frågor och skulle fungera utmärkt i en bokcirkel eller som lärobok.«

ellen mcintyre foto: emma burendahl

dekan och lärare vid Cato College of Education,

julia uddén är hjärnforskare med inriktning på språk och kommunikation vid Stockholms universitet. Hon har tidigare arbetat vid Max Planck-institutet i Holland och har idag en egen forskargrupp på Stockholms universitet. Hon mottog L’Oréal-Unesco for Women in Science Award 2017.

University of North Carolina

Förord av den svenska hjärnforskaren julia uddén, som också skrivit ett kapitel om den neurovetenskapliga grunden för läsning.

Den läsande hjärnan

daniel t. willingham är forskare inom kognitiv psykologi och specialiserad på lärande och minne. Han är en internationellt aktiv föreläsare och författare till flera böcker, bland annat Varför gillar elever inte skolan? (Natur & Kultur). Läs också hans blogg på danielwillingham.com.

»vad händer i hjärnan när vi läser? Hur går det till när

DANIEL T. WILLINGHAM

foto: adam mohr

DA N I E L T. W I L L I N GH A M MED BIDR AG AV JULIA UDDÉN

Den läsande

HJÄRNAN är en välskriven och tillgänglig bok om hela läsprocessen – från individens upptäckt av orden till skapandet av mening från text. daniel t. willingham är professor i kognitiv psykologi och en internationellt etablerad föreläsare och författare till flera böcker, bland annat Varför gillar elever inte skolan? Han har en exceptionell förmåga att skriva om kognitiv forskning och komplexa psykologiska processer på ett pedagogiskt sätt. Den läsande hjärnan innehåller förord och ett nyskrivet kapitel av den svenska hjärnforskaren julia uddén.

»Willinghams bok ger en utmärkt beskrivning av komplexiteten i vad som händer i vår hjärna när vi läser. Men också hur hjärnan påverkas av vad vi läser och hur vi läser. Varje kapitel avslutas med frågor eller sammanfattningar som utmanar vårt tänkande om såväl lärande som undervisning. En bok som känns viktig att ha med i lärarutbildningen!«

barbro westlund lektor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet

»Willingham fångar läsandets magi samtidigt som han avmystifierar hur det går till. Den läsande hjärnan är underbart välskriven, tydlig och tillgänglig – utan att den väjer för komplexiteten i ämnet. Den läsande hjärnan är en viktig bok för alla som är intresserade av hur det går till när vi läser.«

kate nation professor i experimentell psykologi, University of Oxford

ISBN 978-91-27-82315-0

9 789127 823150

Den läsande hjärnan_skyddsomslag.indd Alla sidor

2018-06-21 10:05

Willingham har en exceptionell förmåga att göra kognitiv forskning om läsning begriplig och lättillgänglig. Den läsande hjärnan borde vara standardlitteratur på alla kurser om läsning på universiteten. Isabel L. Beck, professor emerita, School of Education, University of Pittsburgh

Den läsande hjärnan är ännu en av Willinghams betydelsefulla böcker för lärare och alla andra som är intresserade av läsprocessen. Här beskriver han den kognitiva vetenskapens forskningsrön och dess praktiska implikationer för läsundervisningen. Ingen kan skriva bättre än Willingham! Keith E. Stanovich, författare till Progress in Understanding Reading och The Rationality Quotient

Willingham fångar läsandets magi samtidigt som han avmystif ierar hur det går till. Han lyfter fram viktiga forskningsrön och tar oss med på en resa från individens upptäckt av orden till skapandet av mening från text. Den läsande hjärnan är underbart välskriven, tydlig och tillgänglig – utan att väja för komplexiteten i ämnet. Den läsande hjärnan är en viktig bok för alla som är intresserade av hur det går till när vi läser. Kate Nation, professor i experimentell psykologi, University of Oxford

Daniel Willingham kartlägger den fascinerande läsprocessen och förklarar den kognitiva vetenskapens upptäckter på ett tydligt och lättillgängligt språk. För de många som läst och uppskattat Varför gillar elever inte skolan?/Why Don’t Students Like School? erbjuder Willinghams nya bok mer av den strikta, men ändå njutbara vetenskapliga litteratur vi älskar. Annie Murphy Paul, bloggare på The Brilliant Blog

den-lasande-hjarnan.indd 3

2018-07-10 16:54

Vad händer i hjärnan när vi läser? Hur går det till när människor lär sig att läsa? Varför läser en del mer än andra? Den läsande hjärnan vänder sig till alla som är nyf ikna på de här frågorna och alla som vill hjälpa barn att lära sig läsa och växa som läsare – Willingham förklarar detta mycket komplexa ämne med hjälp av fascinerande studier och livfulla exempel. Boken innehåller även tankeväckande frågor och skulle fungera utmärkt i en bokcirkel eller som lärobok. Ellen McIntyre, dekan och lärare vid College of Education, University of North Carolina, Charlotte

Den läsande hjärnan fördjupar vår förståelse av f lera olika aspekter av läsning och litteracitet. Hjärnans aktivitet vid läsning har utvecklats till en extremt komplex och historiskt sett osannolik process. Alla som har ett gediget intresse för det skrivna ordet kommer att ha stor glädje av boken. Kristofor Lauricella, historielärare vid High School for Youth and Community Development, Brooklyn, New York

Willinghams bok ger en utmärkt beskrivning av komplexiteten i vad som händer i vår hjärna när vi läser. Men också om hur hjärnan påverkas av vad vi läser och hur vi läser. Varje kapitel avslutas med frågor eller sammanfattningar som utmanar vårt tänkande om såväl lärande som undervisning. En bok som känns viktig att ha med i lärarutbildningen! Barbro Westlund, lektor i läs- och skrivutveckling vid ISD (Institutionen för språkdidaktik) vid Stockholms universitet

den-lasande-hjarnan.indd 4

2018-07-10 16:54

Den här boken tillägnas fem av mina lärare som har det gemensamt att de f ick mig att älska att läsa: Gene Doherty, Joan Goodman, Joyce Gustafson, Richard Liewer och Janet Stellenwerf.

den-lasande-hjarnan.indd 5

2018-07-10 16:54

den-lasande-hjarnan.indd 6

2018-07-10 16:54

Innehåll Om författarna �� 9 Tack �� 11 Förord �� 15 Introduktion: Problemet med att laga kyckling Milanese 17 1. På era platser 31 2. Låt ljudet ljuda 45 3. Läsa och förstå med ett snabbt ögonkast 75 4. Ord, ord, ord 99 5. Läsförståelse 131 6. Att bli en läsare 165 7. Läsning efter den digitala revolutionen 195 8. Hjärnforskningens perspektiv på läsning 225 Slutsatser �� 252 Referenser �� 265 Register �� 295

den-lasande-hjarnan.indd 7

2018-07-10 16:54

den-lasande-hjarnan.indd 8

2018-07-10 16:54

Om författarna Daniel T. Willingham tog sin kandidatexamen vid Duke University 1983 och sin doktorsexamen i kognitiv psykologi vid Harvard University 1990. Han är numera professor i psykologi vid University of Virginia, där han har undervisat sedan 1992. Fram till runt år 2000 var hans forskning enbart inriktad på hjärnans funktioner i samband med lärande och minne. I dag handlar all hans forskning om hur kognitiv psykologi kan tillämpas inom skolundervisningen för elever i alla åldrar, från förskolan till universitetet. Han skriver kolumnen ”Ask the Cognitive Scientist” för tidskriften American Educator och har även skrivit böckerna Why Don’t Students Like School? ( Jossey-Bass, 2009), When Can You Trust the Experts? ( Jossey-Bass, 2012) och Raising Kids Who Read ( Jossey-Bass, 2015). Hans publikationer om utbildning har översatts till 14 språk. Hans webbplats är www.danielwillingham.com. Julia Uddén är hjärnforskare med inriktning på språk och kommunikation. Hon disputerade på Karolinska Institutet 2012, har sedan arbetat vid Max Planck-institutet i Holland i fem år. Efter att ha blivit utnämnd till deltagare i det prestigefyllda Pro Futura Scientia-programmet har hon startat sin forskargrupp vid Stockholms universitet. Hon mottog L’Oréal-Unesco For Women in Science Award 2017.

den-lasande-hjarnan.indd 9

2018-07-10 16:54

den-lasande-hjarnan.indd 10

2018-07-10 16:54

Tack Stort tack till Marcia Invernizzi, Gail Lovette och Mark Seidenberg för att de så generöst lät mig ta del av deras expertis inom läsning, och till Karin Chenoweth, Lisa Jakub och Robert Pondiscio för deras återkoppling på delar av bokmanuset. Steph Tatel och fem andra granskare, som väljer att vara anonyma, var vänliga nog att läsa hela texten och ge användbar, detaljerad kritik. Jag vill särskilt tacka Chuck Clifton för att han tog på sig detta arbete – hans kommentarer bidrog till avsevärda förbättringar av manuset. Min litterära agent, Esmond Harmsworth, var som alltid generös med sin visdom och handledning. Mina kollegor på Jossey-Bass, framför allt min redaktör, Kate Gagnon, var storartade. Slutligen vill jag tacka Trisha Willingham, som gav mig skarpsinnig återkoppling under bokens alla stadier – från idé till utförande.

den-lasande-hjarnan.indd 11

2018-07-10 16:54

den-lasande-hjarnan.indd 12

2018-07-10 16:54

DEN LÄSANDE HJÄRNAN

den-lasande-hjarnan.indd 13

2018-07-10 16:54

den-lasande-hjarnan.indd 14

2018-07-10 16:54

Förord av Julia Uddén

äsning är en av de viktigaste aktiviteter som vi människor ägnar oss åt. Ändå är det sällan vi funderar på hur det faktiskt går till – om vi inte undervisar i ämnet eller stöter på lässvårigheter som dyslexi. Men faktum är att läsning inte är en ursprunglig, ”naturlig”, evolutionärt nedärvd aktivitet för hjärnan – som att tala, äta, sova eller reproducera sig – utan något som varje barn måste lära sig genom den kultur och det sociala sammanhang hen växer upp i. Nyf iket, tålmodigt och bokstav för bokstav lär sig barnet via läsningen att bli en del av kulturen och samhället. Vår förmåga att läsa handlar om så mycket mer än att bara ta till sig en text. Det handlar om hur kunskap skapas och hur vi med hjälp av symboler, tecken och tolkning av dessa förstår oss själva och världen. Kännedom om läsprocessen ger oss därför en inblick i vad det innebär att leva ett liv inifrån den mänskliga hjärnan. För att vår kultur och vårt samhälle ska överleva är läsning – det vågar jag påstå – helt nödvändigt. Det är genom texten vi bygger upp vårt kollektiva minne, och kan analysera och utvidga våra kunskaper. Läsning är ett ämne som lämpar sig sällsynt väl för att diskutera med utgångspunkt i modern psykologisk forskning. Det är en grundbult i varje barns utbildning och den är också central för hur vi mäter hur skolan klarar sitt uppdrag. Samtidigt f lorerar det många idéer kring hur barn bäst lär sig att läsa och det är just forskningens uppgift att skilja ut det som fungerar. Daniel T. Willinghams välskrivna och tillgängliga bok är av dessa skäl – och f lera andra skäl – en viktig bok för alla som vill veta vad som pågår innanför pannbenet när vi läser. Hur går läsning till egentligen? Om läsning inte är en evolutionärt nedärvd förmåga, vilka 15

den-lasande-hjarnan.indd 15

2018-07-10 16:54

andra processer använder sig hjärnan av för att klara av läsandet? Är hela hjärnan involverad, eller bara en liten del? Hur stöttar vi barns läsning bäst? Vilka undervisningsmodeller ligger i linje med kognitionsvetenskapens slutsatser? Daniel T. Willingham har fokus på att få läsaren att förstå läsprocessen med hjälp av levande exempel och psykologiska modeller som är hämtade från kognitionsvetenskapen. Från detta perspektiv ger Willingham en inblick i hur barnets avkodning och läsförståelse går till samt hur barnets motivation och kännedom om världen spelar roll för läsutvecklingen. Han tar också på ett utmärkt och förtjänstfullt sätt upp hur läsning på en dataskärm eller mobil skiljer sig från vår förmåga att uppfatta text i en tryckt bok eller tidning. Den moderna hjärnforskningen stödjer de psykologiska modeller och teorier om läsprocesser som Willingham tar upp (se exempelvis de många diagrammen som presenteras i kapitel 5). Hjärnforskningen kan alltså ses som ett slags funktionell anatomisk illustration av läsmodellerna. Illustrationerna fördjupar förståelsen av läsmodellerna. Detta är också ämnet för den här bokens avslutande kapitel, som jag har skrivit för den svenska publiken. Uppsala i maj 2018 Julia Uddén

den-lasande-hjarnan.indd 16

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

i n t r o d u ktion

Problemet med att laga kyckling Milanese

Syftet med den här introduktionen är att ref lektera över frågan ”Hur gör hjärnan när den läser?”. Eller mer specif ikt, att försöka se och förstå varför det utifrån en vetenskaplig synvinkel är en fruktansvärd fråga – och hur det kommer sig att vi ändå ställer den . . .

öreställ dig följande vardagliga scen: Jag sitter på ett f lygplan och läser Brott och straff av Dostojevskij på min IPad. Följande stycke får mig att f lämta till en aning då jag läser det:

Hon sträckte fram handen. – Men varför är ni så blek? Händerna darrar ju! Herrn har väl inte varit och badat? – Feber, svarade han korthugget. Man kan inte hjälpa att man bli blek . . . när man inte har mat för dagen, tillade han nästan ur stånd att få fram orden. Krafterna svek honom åter. Men svaret verkade rimligt och gumman tog emot panten. – Vad är det? frågade hon och betraktade Raskolnikov igen och vägde panten i handen. – En sak . . . ett cigarettetui . . . silver . . . titta på det.

den-lasande-hjarnan.indd 17

2018-07-10 16:54

– Men det känns inte riktigt som silver . . . Oj, vad ni har slagit in det väl! När hon försökte få upp snöret och vände sig mot fönstret för att få ljus (trots hettan var alla fönster stängda), lämnade hon honom ur sikte för några sekunder och vände honom ryggen. Han knäppte upp rocken och lossade yxan från stroppen men drog inte fram den helt utan höll den bara under rocken med den högra handen.

Mitt syfte med hela den här boken är att redogöra för vad som hände under de få minuter som det tog mig att läsa det här korta stycket. Vad jag faktiskt såg var inte mer spännande än ett antal svarta märken på en vit skärm, och ändå förf lyttades jag mentalt till en annan, för mig ganska främmande, värld: ett Ryssland befolkat av fattiga människor och i annan tid, då jag ännu inte var född. Hur kan hjärnan skapa en mental värld utifrån svarta märken? Och varför skulle jag bry mig så mycket om Raskolnikov, en labil man som framställs på ett osympatiskt sätt i boken, att jag f lämtar till när han bestämmer sig för att begå ett fruktansvärt brott (och döda en pantlånerska)? Jag kommer att närma mig svaren på de här frågorna ur ett kognitivt perspektiv. Jag kommer att beskriva vad hjärnan gör (på eng. the mind ) när vi läser, men jag kommer inte att ta upp vad som faktiskt sker i den (på eng. the brain). Med det menar jag att jag inte kommer att beskriva de faktiska biologiska processerna i hjärnan. Min medförfattare i den svenska utgåvan, Julia Uddén, skriver dock belysande om hjärnforskningens perspektiv på läsning i bokens avslutande kapitel (se s. 225).* Det kan kännas som en för snäv begränsning av mig att inte skriva mer om hjärnforskningen (psyket är ju när allt kommer omkring vad hjärnan gör), men det är en vedertagen och rätt vanlig avgränsning. Inom datavetenskapen går man tillväga på ett liknande sätt. Man kan beskriva de olika stegen i en beräkning, till exempel i syfte att räkna ut * På svenska f inns inte samma uppdelning i the mind and the brain, varför en direkt översättning blir svår att göra, utan man pratar mer generellt om hjärnan och dess olika funktioner (reds. anmärkn.).

den-lasande-hjarnan.indd 18

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

datumet för nästa månförmörkelse i Toronto, utan att för den sakens skull beskriva vad som händer i själva datorn under beräkningen. På samma sätt kommer jag att beskriva de olika stegen som hjärnan utför när vi läser utan att gå in på exakt vad som sker i hjärnan. Julia Uddéns avslutande kapitel kommer dock att fördjupa min diskussion med perspektiv på hur hjärnforskningen studerar på vilket sätt de här processerna rent konkret manifesterar sig i hjärnan. Det perspektivet är viktigt eftersom den delen av den neurovetenskapliga forskningen gör intressanta framsteg. Inom kognitiv psykologi tar sig psykologerna i regel an stora, utmanande frågor genom att bryta ned dem i mindre, mer hanterliga frågor. Det gör vi genom att bena ut vad som måste ske för att ett visst mentalt arbete ska utföras. Vad är det som måste ske under den tidsrymd som förf lyter mellan det att jag ser bokstäverna på skärmen och att jag reagerar känslomässigt på vad som händer i bokens fantasivärld? Jag måste se bokstäverna och identif iera dem. Jag måste sätta samman bokstäverna till ord och sedan orden till meningar som jag förstår genom att använda mig av grammatiska regler. Men min känslomässiga reaktion är inte bara resultatet av att jag förstår utan även av att jag minns. Raskolnikovs ångest inför mordet på pant lånerskan väcker bara medlidande om det känns som om jag känner Raskolnikov. Så medan jag läste boken måste jag ha byggt upp och aktualiserat ett slags bild av romanf igurens personlighet. Och det krävs naturligtvis minne för att ordna de olika händelserna i bo ken till en sammanhängande handling. Då är frågan – kan den här skissartade sammanfattningen av vad som skedde när jag läste Brott och straff fungera som utgångspunkt för en teori om läsning?

Hur l aga r m a n kyck ling Mil a nese? Till och med min grovhuggna analys visar att frågan: ”Vad händer när vi läser?” är en dålig fråga ur en rent vetenskaplig synvinkel – och det är en typ av fråga som psykologer som regel inte ställer. Problemet med att laga kyckling Milanese 19

den-lasande-hjarnan.indd 19

2018-07-10 16:54

Tänk på alla de miljoner aktiviteter som hjärnan kan styra: du kan gissa vikten på en brevpress i fönstret på en antikaffär, cykla på en liten trehjuling för att få andra att skratta, laga kyckling Milanese, hitta på en trovärdig ursäkt för att inte gå på grannens sons skolpjäs och så vidare. För alla dessa olika aktiviteter skulle vi kunna ställa frågan: ”Vad händer i hjärnan när du gör det?”. Men den typen av frågeställningar studerar forskare oftast inte – av olika anledningar – och det har påverkat vad jag valt att ta upp respektive inte ta upp i den här boken. Just därför vill jag beskriva mina anledningar till det lite mera ingående. Den första anledningen är att det inte är riktigt så enkelt att formulera uppgiftsbeskrivningar som jag låtit påskina. Jag skrev: ”Vad är det som måste ske?” när jag läser det där stycket ur Brott och straff, och sedan skrev jag något i stil med ”Jag måste se bokstäverna och förstå orden” och så vidare. Men psykologins historia visar att det är enkelt att låta sig luras när man försöker beskriva en uppgift. Ett lättförståeligt exempel: När vi läser känns det som om vi mjukt och smidigt låter ögonen röra sig från början av en rad till slutet på den för att sedan snabbt f lytta blicken längst ut till vänster igen och börja på nästa rad. Vi kan emellertid enkelt konstatera att den här föreställningen är felaktig genom att iaktta ögonen på en person som läser. Läsarens ögon rör sig inte mjukt och smidigt utan hoppar i stället från en punkt till nästa, i regel med ett intervall på sju till nio bokstäver. 2 Det är så lätt att se att det förmodligen är någonting man känt till i f lera hundra år. Men även den iakttagelsen, de hoppande rörelserna i stället för ett mjukt glidande, är en ofullständig beskrivning. Faktum är att våra ögon inte alltid är riktade mot just den bokstav vi läser. 3 Ungefär halva tiden tittar höger respektive vänster öga på olika bokstäver. De kan till och med gå en aning i kors. Vilka implikationer dessa fakta har när vi försöker förstå vad det innebär att läsa är inte uppenbara. Jag tar upp frågan för att poängtera att forskare i mer än hundra år har arbetat med att försöka redogöra vad som sker när vi läser, och att de fortfarande hittar sätt att förbättra beskrivningen av vad som faktiskt händer när någon läser, det 20

den-lasande-hjarnan.indd 20

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

vill säga inte hur personen gör det utan vad det är hen gör. Det är en anledning till att psykologer i regel inte försöker förklara verkligt komplicerade beteenden. De tänker att de förmodligen inte skulle kunna känna sig säkra på att de kan beskriva det som de förklarar på ett adekvat sätt. Anta att vi ger upp tanken på en perfekt beskrivning av vad människor faktiskt gör när de utför en komplicerad uppgift och i stället bestämmer oss för att nöja oss med en provisorisk beskrivning. Det är ingen dålig strategi – allteftersom vi lär oss mer blir vår beskrivning av uppgiften bättre och bättre. En sak som vi är ganska säkra på är att det krävs f lera olika kognitiva processer för att utföra en komplex uppgift. Min improviserade analys av läsning inbegrep syn, minne, grammatisk analys, språkförståelse och känsla. Samtliga av de här mentala processerna är synnerligen komplicerade. Tänk på hur det går till när vi ser bokstäver. En utmaning består i att bokstäver kan förekomma i ganska många olika skepnader med varierande storlek, typsnitt och typograf isk framhävning (fet stil, kursiv stil osv.) (Bild i.1). Hur gör mitt visuella system när det behandlar de här utseendemässigt mycket olika objekten som samma bokstav?

A AA A A

Bild i.1. En bokstav, men olika typsnitt. De här bokstäverna måste alla tolkas som samma bokstav, även om de ser olika ut. Något som komplicerar saken ytterligare är att en och samma form kan tolkas som olika bokstäver beroende på den omgivande kontext en (Bild i.2, se s. 22). Vi kan alltså inte nöja oss med att def iniera vad som gör ett ”A” till ett ”A” utan måste även ange i vilken kontext det bör uppfattas som ett ”A”.

Problemet med att laga kyckling Milanese 21

den-lasande-hjarnan.indd 21

2018-07-10 16:54

I nccd a voluntccr to kccp my car clcan Bild i.2. Tvetydiga bokstäver. Jag är säker på att du läser den här meningen utan problem, men om du tittar noga ser du att ”e:et” i ordet ”need” har samma form som ”c:et” i ”clean”. Och en och samma form tolkas som ”v” och som ”u” i ordet ”volunteer”. Slutligen bör vi notera att vi här tagit för givet att vi tittar på svarta tecken mot en vit bakgrund. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Men vad är det egentligen som säger att ”de svarta delarna är objekten och det vita är bakgrund”? Förmågan att urskilja objekt mot en bakgrund är så djupt förankrad i vårt synsinne att vi i regel inte ref lekterar över att det skulle kunna vara ett problem, förutom när vi någon gång råkar titta på en av de där fiffiga bilderna där objektet och bakgrunden är tvetydiga (Bild i.3). Låt oss nu anta att det komplicerade arbetet med att identif iera bokstäverna är slutfört och att jag har satt samman bokstäverna till ord. Min hjärna försöker förstå innebörden av det jag läser. Ett problem som kan uppstå då är att en del ord har f lera betydelser. Exempelvis kan ett kort yttrande med det engelska ordet ”right” i tolkas på olika sätt. Vad trodde jag att han menade när jag läste det ordet? Moraliskt rätt, som i ”the right thing to do” (sv. rätt sak att göra)? Eller kanske instämmande, för att hålla med om något, som i ”You got that right.” (sv. det har du rätt i ). Eller för att konstatera att något är lämpligt, som i ”the right tool for the work” (sv. rätt verktyg för jobbet). Ett par ord längre fram i texten kanske vi hittar det engelska ordet ”left” och då står det klart att när det tidigare stod ”right” avsåg någon förmodligen en riktning. Men innan jag läste ”left”, vad antog jag då att ”right” betydde? Väntade jag med att bedöma den saken i hopp om att få klargörande information lite längre fram i texten? Det känns inte som om det är så vi gör när vi läser. Om du till exempel läser ”Senare den kvällen, gick han ner till strandbanken”, tänker du förmodligen inte för dig själv att ”Han gick kanske till en bank eller 22

den-lasande-hjarnan.indd 22

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

INTRODuCTION

Figure I.3. Reversible figures. At left, the black area can be seen as an object (vase) and the white area as background, or the white area seen as the object (dog profiles) and the black as background. At right, the mirror is seen as background when we focus on the woman and her reflection, but it may also been seen as the foreground object—a skull. Vase © Tasha Volkova via Shutterstock; “All is Vanity” by C. Allan Gilbert. Public Domain http://bit.ly/2a2Nddd

suppose “right” meant? Did I suspend judgment, hoping for clarifying information later? It doesn’t feel like we do that. For example, if you read, “Later that afternoon, he went to the bank,” you probably don’t think to yourself, “he might have gone to a financial institution or he might have gone to the edge of a river bed, but I don’t know which.” You pick one meaning and go with it. But how do you pick? And what about sentences that require you to keep more than one sense of the word in mind simultaneously? For example, in Chapter 1 of The Adventures of Tom Sawyer, Twain says that two fighting boys “covered themselves in dust and glory.” So a single instance of the word “covered” is simultaneously literal (for dust) and figurative (for glory). How does that work? I could go on and describe how reading depends on memory, on your powers of inference and problem solving, even on your ability to time Bild i.3. Tvetydiga bilder. Pågreat den övre bilden kanmovements det svarta området movements with precision—eye must be perfectly synchronized withoch ongoing youeller get också the idea. ses som ett objekt (en vas) det vitareading—but som bakgrund, kan Reading—or cooking Chicken Milanese, or any moderately task—calls on so det vita området ses som objektet (hundar i profil) och detcomplex svarta som many mental processes that an agenda to provide a cognitive bakgrund. På bilden nedtill ser spegeln ut att vara bakgrunden när vi explanation perilously closespegelbild, to the goal gonna explain fokuserar påcomes kvinnan och hennes men“I’m den kan också ses the mind.” There’s too much. som förgrundsobjektet – en dödskalle. Vas © Tasha Volkova via Shutterstock; ”All is Vanity” av C. Allan Gilbert.

Problemet med att laga kyckling Milanese 23 cintro.indd 5

den-lasande-hjarnan.indd 23

3/17/2017 12:23:49 PM

2018-07-10 16:54

så gick han kanske till f lodstranden, men jag vet inte vilket”, utan du väljer en tolkning och fortsätter läsa. Men hur gör du när du väljer? Och hur förhåller det sig med meningar som kräver att du har mer än en av ordets betydelser i huvudet samtidigt? I det första kapitlet i det engelska originalet av Tom Sawyers äventyr skriver till exempel Mark Twain att två pojkar ”täckte sig själva i damm och ära”. En och samma förekomst av ordet ”täckte” är alltså samtidigt bokstavlig ( för damm) och bildlig ( för ära). Hur går det till? Jag skulle kunna fortsätta och beskriva hur läsning är beroende av vårt minne, av vår förmåga att dra slutsatser och lösa problem, till och med av vår förmåga att tidsmässigt styra rörelser med hög precision – ögonrörelserna måste vara perfekt synkroniserade med den pågående läsningen – men du förstår poängen. Det krävs så många mentala processer för att läsa, laga kyckling Milanese eller utföra andra någorlunda komplexa uppgifter att en agenda med målet att formulera en kognitiv förklaring kommer riskabelt nära målet ”Jag ska förklara hela hjärnan”. Det blir helt enkelt för mycket.

Vi gör de t ä ndå Jag har diskuterat två anledningar till att psykologer inte ställer frågor som ”Hur gör man när man lagar kyckling Milanese?” eller ”Hur gör man när man läser?”. Eftersom uppgiften är komplex misstänker vi för det första att vi skulle misslyckas med beskrivningen av hur man gör, och att vår teori om de mentala händelserna som uppgiften bygger på därmed skulle vara felaktig redan från första början. För det andra är det med tanke på uppgiftens komplexitet troligtvis så att den inbegriper många mentala processer, och att en teori om hur hjärnan utför uppgiften därför kan vara ett alltför ambitiöst mål. Men att läsa skiljer sig på en viktig punkt från att laga kyckling Milanese. Läsandet är av stor betydelse i vår vardag, vår kultur, vår ekonomi, vårt samhällsliv, inom konsten och så vidare. Det spelar med andra ord stor roll om människor läser bra eller dåligt. Det stämmer att 24

den-lasande-hjarnan.indd 24

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

psykologer sällan försöker redogöra för verkligt komplexa uppgifter, men de gör ett undantag för läsning, liksom för en handfull andra uppgifter som kan ha avgörande konsekvenser, såsom bilkörning. Problemen med att förklara hur man gör när man lagar kyckling Milanese kvarstår dock. Alltså måste vi ta itu med dem efter bästa förmåga. Vad kan vi göra åt problemet med uppgiftsbeskrivningen? Tänk om vi försöker redogöra för hur man gör när man läser, men utgår ifrån en felaktig def inition av vad läsning faktiskt innebär, precis som folk brukade göra felaktiga antaganden om hur ögonen rör sig när man läser? Den brutala sanningen är att det inte f inns någon lösning på det problemet. Det är vetenskapens natur, och det bästa vi kan göra är att komma ihåg det och försöka vara klarsynta när vi beskriver läsprocessen. I den här boken kommer jag därför att lägga ned stor möda på att analysera själva uppgiften att läsa. Men hur ska vi göra med komplexitetsproblemet, det vill säga det faktum att det krävs så många olika processer för att läsa? Vi måste helt enkelt acceptera att vår redogörelse för hur läsandet går till kommer att vara ofullständig. Vi kan inte beskriva exakt hur människor identif ierar bokstäver, hur de urskiljer objekt från bakgrunden och så vidare. Frågan är alltså vad vi ska försöka förklara och vad vi ska lämna därhän. Vi skulle kunna säga till oss själva att: ”Tja, vi behöver inte förklara hur man urskiljer bokstäver från bakgrunden eftersom det egentligen inte är någon läsprocess. Det är en process som handlar om seende i allmänhet och råkar bara vara något vi använder oss av när vi läser. Vi kan väl ha som målsättning att redogöra för själva läsandet och lämna analysen av de mer allmänna tankeprocesserna till någon annan”. Men det skulle inte fungera eftersom hela det mentala maskineriet som används för att läsa är lånat. Läsandet är yngre än sex tusen år. Det är lite väl snålt med tid för att några specif ika tankeprocesser för läsande ska ha utvecklats, och det f inns heller inte särskilt mycket som tyder på att så skulle ha skett. De mentala processer som används när vi läser utvecklades egentligen för andra ändamål. Vi använder oss helt enkelt bara av dem även för att läsa. Problemet med att laga kyckling Milanese 25

den-lasande-hjarnan.indd 25

2018-07-10 16:54

En bättre princip vore att bortse från de mentala processer som inte skiljer sig nämnvärt från person till person. Att urskilja objekt från en bakgrund är ett bra exempel. Ja, det är en komplicerad, mystisk process, men alla som har normal syn utför den. Vad som är avgörande för våra syften är att när någon kämpar för att kunna läsa beror det inte på att den här processen inte fungerar. Starka läsare är inte bättre än genomsnittliga läsare på att urskilja objekt från en bakgrund. Så även om den här processen är oumbärlig för läsandet är den inte det första vi vill förklara. Forskarna vet faktiskt en del om de mentala skillnaderna mellan starka och svaga läsare. En stark läsare har ett brett ordförråd och en god förståelse även för vad som händer mellan raderna i en text. Faktum är att vi förmodligen skulle gissa att en stark läsare väljer att läsa när hen sitter på ett f lygplan, i stället för att spela på mobilen, titta på en f ilm eller sova. De här faktorerna – ett brett ordförråd, god förståelse och motivation – kan ganska lätt ringas in med sunt förnuft. Det blir intressantare att redogöra för dem när vi börjar med den utlovade uppgiftsanalysen. Vilka är skillnaderna i personlighet eller attityd mellan de personer på ett f lygplan som väljer att läsa och de som inte gör det? Är det någon skillnad mellan att läsa på en IPad och att läsa på papper?

P l a nen för bok en Som jag betonat är läsandet en komplex process. Vi kommer därför att ta oss an vår uppgift ett steg i taget och börja från början genom att först analysera hur läsare ser bokstäver, och sedan gå vidare till hur de ser ord, därefter meningar och så vidare. Varje ämne kommer att få ett eget kapitel. Denna ingående analys av uppgiften innebär att vi i varje kapitel kommer att ta oss an en speciell aspekt av läsandet: Hur utförs just det här begränsade mentala arbetet? Denna tyngdvikt på uppgiftsanalysen innebär även att vi inte kommer att börja med läsandet utan med skriften (kapitel 1). Att 26

den-lasande-hjarnan.indd 26

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

diskutera syftet med skriften kommer att hjälpa oss att bättre förstå vad läsare faktiskt gör när de läser bokstäver och ord (kapitel 2 och 3). Därifrån kan vi gå vidare till att diskutera ordens betydelse (kapitel 4) och hur man förstår meningar och stycken (kapitel 5). När vi har fått denna grundläggande förståelse för läsprocessen är vi redo att ref lektera över varför människor vill läsa – eller inte läsa (kapitel 6). Slutligen kommer vi att diskutera om digitala tekniker kanske bör föranleda oss att ompröva allt vi vet om läsande, med tanke på att de så radikalt har förändrat andra aspekter av våra liv (kapitel 7). Innan vi ger oss i kast med allt detta vill jag peka på två begränsningar av de ämnen som tas upp i boken. För det första är boken en sammanfattning av forskningen kring läsning ur ett särskilt vetenskapligt perspektiv – nämligen det kognitiva perspektivet. Det är inte det enda vetenskapliga perspektivet på läsning. I annan vetenskaplig litteratur tillämpas ett sociokulturellt synsätt, där forskarna betonar den roll den sociala miljön spelar vid läsning – vad vi läser, hur ofta vi läser, vår tolkning av vad vi läser och våra tankar, uppfattningar och föreställningar om läsande påverkas av människorna runt oss och våra relationer till dem. Det kognitiva perspektivet står inte i oppo sition till det sociokulturella synsättet utan är bara ett annat. Som du kommer att se handlar det i den här boken mer om att plocka isär den läsande personens tankeprocesser. Det är ingen slump att jag har gett boken titeln Den läsande hjärnan och inte Vetenskapen om läsning. Den andra begränsningen i boken är att den inte handlar om hur vi lär oss att läsa. Mitt syfte är att beskriva hur en kunnig läsare läser och inte hur en nybörjare lär sig att läsa. Det har emellertid forskats en hel del kring nybörjarläsare, och en del av den forskningen är av intresse för oss. Jag kommer att noga ange vilka studier det rör sig om när jag hänvisar till dem – så att du utan problem kan hålla isär vad som händer i hjärnan hos den vana läsaren och vad som händer i nybörjarens hjärna. Även om den här boken inte är en sammanfattning av forskningen kring hur vi lär oss att läsa kan en del av slutsatserna som den leder till vara användbara vid läsinlärning. Dessa slutsatser måste Problemet med att laga kyckling Milanese 27

den-lasande-hjarnan.indd 27

2018-07-10 16:54

emellertid dras med försiktighet. Boken bygger på grundforskning, och målsättningen inom grundforskning är att beskriva världen som den är, vilket i det här fallet innebär att beskriva tankeprocesserna hos en läsare. Inlärning är inte grundforskning utan tillämpad forskning. Inom tillämpad forskning försöker man inte beskriva världen som den är utan snarare förändra världen så att den blir mer lik en ideal vision av hur världen borde vara. Vad gäller läsinlärning innebär ”förändringen” att människor som inte kan läsa omvandlas till läskunniga personer. Att tillämpa rön från grundforskningen för att uppnå det är inte enkelt.4 Många av de studier som jag kommer att citera har till exempel utförts med kunniga läsare, och deras sätt att läsa kan skilja sig från hur de som håller på att lära sig läsa gör. Många studier behandlar dessutom en isolerad aspekt av läsandet, till exempel hur vi vet vad ett ord betyder eller hur vi läser ett felstavat ord mitt inne i en text. Men när vi studerar läsinlärning kan vi inte tänka på olika aspekter av läsandet som isolerade fenomen. Om vi gör det ökar risken för att vi ändrar på undervisningen för att förbättra en aspekt av läsandet och samtidigt oavsiktligt försämrar en annan. Ett uppenbart exempel på det är hur långa, ingående studier av relationerna mellan bokstäver och ljud kan förbättra avkodningen, men samtidigt leda till att eleverna känner en minskad motivation att läsa. Allt detta kommer jag att ta hänsyn till när jag i slutet av varje kapitel diskuterar vilka av forskarnas resultat som kanske kan vara användbara i läsundervisning. Men nu går jag händelserna i förväg. Innan vi funderar på hur läsforskningen kan vara till nytta för lärare som undervisar i läsning ska vi diskutera delar av forskningen. Och för att som utlovat gå grundligt och systematiskt tillväga inleder vi inte vår analys med den läsande hjärnan utan med alfabetet.

den-lasande-hjarnan.indd 28

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

S A M M A N FAT T N I N G

• Kognitiva psykologer beskriver processerna i hjärnan, inte själva hjärnan. • Psykologer strävar i regel inte efter att förklara hur mycket kom-

• •

plexa mentala handlingar som läsning går till, eftersom (1) de inte tror sig kunna beskriva uppgiften på ett adekvat sätt och eftersom (2) stora delar av hjärnan används även för att utföra måttligt komplexa uppgifter, vilket innebär att en förklaring skulle bli skrämmande komplex. Psykologer försöker ändå förklara komplexa uppgifter som är av stor vikt för oss människor. Läsning är en sådan uppgift. Vi ska försöka undvika de fällor som det innebär att försöka redogöra för komplexa uppgifter genom att (1) noga och ingående analysera uppgiften och (2) sträva efter att beskriva endast de läsprocesser som utförs på ett annat sätt av framgångsrika läsare än av läsare som måste kämpa med läsandet.

Noter 1. Dostojevskij, F. (1866; sv. övers. 2010). Brott och straff. Albert Bonniers förlag, Stockholm, s. 96. Svensk översättning av Hans Björkegren. 2. Rayner, K., Pollatsek, A., Ashby, J. & Clifton, C. (2012). The Psychology of Reading. New York: Psychology Press. 3. Liversedge, S.P., White, S.J., Findlay, J.M. & Rayner, K. (2006). Binocular coordination of eye movements during reading. Vision Research, 46(15), s. 2363–2374. 4. För mer fakta om forskning och undervisning se: Willingham, D.T. (2012). When can you trust the experts? San Francisco: Jossey-Bass.

Problemet med att laga kyckling Milanese 29

den-lasande-hjarnan.indd 29

2018-07-10 16:54

den-lasande-hjarnan.indd 30

2018-07-10 16:54

På era platser

Syftet med kapitel 1 är att försöka förstå varför vi kan läsa. Men innan vi försöker förstå hur själva läsandet faktiskt går till kan det vara klokt att klargöra vad det innebär att läsa, samt vad själva handlingen att läsa egentligen leder till.

introduktionen började vi analysera en del av de mentala processer som vi använder när vi läser. Vi sa till exempel ungefär så här: ”Ja, på något sätt måste vi ju känna igen bokstäverna på sidan och sedan räkna ut vilket ord de står för.” Och det verkar ju tillräckligt klart och tydligt, men det vore ännu bättre om vi backade ett steg och funderade på vad målet med läsandet är. Kognitiva psykologer inleder ofta sina studier av en mental process med att försöka förstå ”varför” innan de tar itu med ”hur”. Synforskaren David Marr tillskrivs ofta äran för den här metoden eftersom han betonade på ett mycket tydligt sätt hur viktigt det är med hjälp av följande exempel.1 Anta att du vill veta hur mekanismen i en kassaapparat fungerar, men du får inte lov att skruva isär den. Det är ungefär så det är att vara psykolog och försöka förstå hur hjärnan gör när den läser. Du vill beskriva hur någonting fungerar, men du kan inte titta inuti föremålet. Om vi iakttog en kassaapparat när den användes skulle vi kunna säga saker som ”när man trycker på en knapp hörs det ett pipande ljud” och ”ibland öppnas en låda och kassören lägger i eller tar ut pengar eller både och” och så v idare. 31

den-lasande-hjarnan.indd 31

2018-07-10 16:54

Det stämmer naturligtvis, men vad är syftet med pipandet och lådan? Vad är målet? Om vi observerade kassaapparaten när den användes och koncentrerade oss på dess funktion (inte bara på det vi ser) kanske vi skulle göra iakttagelser som att summan inte påverkas av inköpens inbördes ordning, och om vi köper någonting och sedan lämnar tillbaka det slutar det med att vi har samma summa som vi hade från början, och oavsett om vi betalar varje artikel för sig eller alla samtidigt blir kostnaden densamma. En riktigt vass iakttagare skulle kanske även kunna visa på en del grundläggande aritmetiska principer, såsom visas i Tabell 1.1. Tabell 1.1. Observation av en kassaapparat. Observationer av en kassaapparat kan leda till grundläggande aritmetiska principer. Observation

Aritmetiskt uttryck

Princip

Inköpens inbördes ordning påverkar inte summan

A+B+C=A+C+B= B + A + C osv.

Kommutativitet

Om vi köper någonting och sedan lämnar tillbaka det slutar det med att vi har samma summa som vi hade från början

X–Y+Y=X

Negativa tal

Oavsett om vi betalar var artikel för sig eller alla samtidigt blir kostnaden densamma

(A) + (B) + (C) = (A + B + C)

Associativitet

Om vi vet att syftet med en kassaapparat är att tillämpa aritmetiska principer får vi ett annat perspektiv på våra tidigare observationer av knappar som man kan trycka på, siffror som visas och så vidare. Vi förstår vad de här komponenterna av kassaapparatsfunktionen bidrar till.

den-lasande-hjarnan.indd 32

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

Låt oss nu pröva metoden på läsandet: Vad är syftet med att läsa? Vi läser för att förstå tankar: antingen någon annans tankar eller våra egna, tidigare tankar. Den här karakteriseringen av läsningens funktion riktar vår uppmärksamhet mot det faktum att en annan mental handling måste ha föregått läsandet – den mentala handlingen att skriva. Då borde vi kanske börja med att fundera över skrivandets funktion. Jag tänker att jag måste köpa mjölk och skriver ned den tanken på en lapp. Senare läser jag vad jag har skrivit och återkallar tanken igen: Jag måste köpa mjölk. Skriften är genom det en förlängning av minnet. Forskarna tror att den här minnesfunktionen förmodligen var det som sporrade människorna att uppf inna skriften. Den ”uppfanns” naturligtvis över tid men man talar om minst tre skilda tillfällen: för ungefär 5 300 år sedan i Mesopotamien, för 3 400 är sedan i Kina och för 2 700 år sedan i Mellanamerika. 2 I samtliga fall var det troligtvis så att skriften tog sin början på grund av behovet av ett bokföringssystem. Skriften behövdes för att föra register över spannmålslager, ägor, skatter och för att kunna skriva ned och minnas olika rättsliga frågor. Skriften är objektivare än minnet. Om du och jag till exempel blir oense om hur mycket pengar jag är skyldig dig är det bra om det f inns nedtecknat. Skriften inte bara förlänger minnet, den utökar det. Det tar tid och kraft att skapa nya minnen. Det är mycket lättare att skapa nya skriftliga register. Skriften har även en annan, kanske mer betydelsefull funktion: Den är en förlängning av talet. Talet gör det möjligt att förmedla tankar. Förmågan att kommunicera medför en enorm fördel eftersom det gör det möjligt för mig att ta del av dina erfarenheter i stället för att behöva lära mig saker och ting på egen hand. Det är mycket bättre att du talar om för mig att det är farligt att bada i f loden – eftersom strömmen är alltför stark och farlig – än att jag ska behöva upptäcka det själv. Skriften slår talet med hästlängder när det gäller möjligheten att dela med sig av kunskap. Talet kräver att talaren och lyssnaren befinner sig på samma plats samtidigt. Det gör inte skriften. Talet är På era platser 33

den-lasande-hjarnan.indd 33

2018-07-10 16:54

förgängligt medan skriften (i princip) är beständig. Talet sker bara på en plats medan skriften kan förf lyttas. År 1597 skrev Francis Bacon ”Kunskap är makt”, förmodligen efter att ha tänkt den tanken. När jag läser vad han skrev tänker jag vad Bacon tänkte för mer än 400 år sedan på en plats mer än 560 mil bort. Som poeten James Russell Lowell formulerade det: ”Böcker är som bin som bär befruktande pollen från ett intellekt till ett annat.”3 Låt mig påminna dig om syftet med den här diskussionen. Vi försöker beskriva skriftens funktion som en utgångspunkt för vår diskussion om den mentala processen att läsa. Jag framför tanken att skriften är avsedd att bevara en persons egna tankar och att förmedla tankar till andra. Nu måste vi alltså ställa oss följande fråga: ”Hur är skriften utformad så att den kan möjliggöra förmedlingen av tankar?”

Hur sk r if t k a n fu nger a Låt oss säga att vi lever i en skriftlös kultur och att det uppstår ett behov av att förmedla information till andra som inte är närvarande. Vilket slags skriftlig kommunikationsmetod skulle falla sig naturlig ast? Förmodligen tecknade bilder. Anta till exempel att jag vet att en särskilt aggressiv bagge brukar bef inna sig på en viss plats. Jag vill varna andra och mejslar därför in en bild av en bagge på en bergvägg nära platsen där jag tidigare sett den. Teckningen är ett så kallat piktogram, det vill säga en bild som har en betydelse. Piktogram har verkliga, funktionella fördelar. Det krävs ingen utbildning för att skapa dem och de kan genast tolkas; ingen är illitterat när det gäller piktogram. Men piktogram har även allvarliga brister. För det första medför den stora fördelen med dem, att det inte krävs någon undervisning för att tolka dem, även en stor nackdel – de är mycket lätta att misstolka. Varningen kan uppfattas som: ”Hej, det f inns massor av baggar här. En bra plats att jaga på!” Ett annat problem är att en del tankar som jag vill kommunicera inte går att förmedla i form av piktogram. Bilden av baggen skulle ha 34

den-lasande-hjarnan.indd 34

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

varit mindre mångtydig om jag hade placerat en bild som representerade fara bredvid den . . . Men vilken bild skulle stå för fara? Eller genialitet? Eller possessiva pronomen som min eller hans? (När jag vill uttrycka ett mentalt begrepp, det vill säga en idé som någon har, kommer jag att använda kursiv fetstil). Det här problemet får mig att tänka på en historia som Herodotos berättar i Herodotos historia om konf likten mellan perser och skyter under 400-talet f.Kr. 4 Skyternas kungar skickade en råtta, en groda, en fågel och några pilar till persernas kung. Vad betydde ett sådant meddelande? Den persiske kungen trodde att det var ett budskap om kapitulation: Vi ger upp vårt land (råttan), vårt vatten (grodan), våra hästar (som är snabba som fåglar) och försvarsvapen (pilarna). En av hans rådgivare var av en annan mening och sa att budskapet var såtillvida ni inte kan flyga upp till himlen (som fåglar), gömma er i marken (som råttor) eller gömma er i vattnet (som grodor) så kommer ni att dö av våra pilar. Bilden av ett föremål kan representera själva föremålet, men när vi använder en bild av ett föremål som symbol för någonting annat kan bilden lätt misstolkas. Piktogram fungerar helt enkelt inte i längden. (Den persiske kungen hade förresten fel. Skyterna attackerade.) Jag skulle kanske i stället kunna använda mig av logogram, det vill säga bilder som inte måste se ut som det de är tänkta att representera. Jag skulle till exempel kunna låta en cirkel med en fyrkant inuti representera idén min. Nu har jag gett upp piktogrammens omedelbara läsbarhet, och det behövs därför viss undervisning för att kunna läsa skriften. Men i stället har jag vunnit bestämdhet och f lexibilitet. Jag kan representera abstrakta idéer som fara och min och kapitulation. Men den här lösningen har samtidigt en avsevärd nackdel. Jag har introducerat kravet att skribenten (och läsaren) måste ha viss utbildning. De måste memorera de abstrakta symbolerna. Välutbildade vuxna känner till minst 50 000 ord, och att memorera 50 000 symboler är ingen liten uppgift. Vi skulle kunna komma på olika sätt att minska arbetsbördan, till exempel genom att skapa logogram där ord med liknande betydelser får liknande symboler, men arbetsinsatsen som inlärningen kräver skulle ändå fortfarande vara stor. På era platser 35

den-lasande-hjarnan.indd 35

2018-07-10 16:54

Dessutom förbiser vi en enorm mängd viktigt grammatiskt maskineri som förmedlar betydelse. När vi funderar på att koda våra tankar i form av skriftliga symboler faller det sig naturligt att koncentrera sig på substantiv som bagge, adjektiv som aggressiv och verb som springa. Men en skrift med bara de symbolerna skulle bli som korthugget Tarzan-tal: ”Bagge här. Aggressiv. Du springa.” Vi vill kunna förmedla andra betydelseaspekter, till exempel tid (Baggen är här kontra Baggen var här), kontrafaktiska tillstånd (Baggen är här kontra Om baggen vore här), om aggressionen är vanemässig (Den där baggen är aggressiv kontra Den där baggen är aggressiv just nu), och om jag menar en särskild bagge eller baggar i allmänhet (Den där baggen är ett aggressivt djur kontra Baggen är ett aggressivt djur). Kan jag inte bara skapa symboler för allt det där? Om jag till exempel vill ange att någonting hände i förf luten tid skulle jag då inte bara kunna, jag vet inte riktigt, dra ett vågrätt streck över symbolen som används som verb? Det är här problemet ligger. Grammatiken är komplex. Så komplex att forskare inom ett helt forskningsfält, lingvistiken, ägnar sig åt att beskriva hur den fungerar, och beskrivningen förblir ändå ofullständig. Det är ett hisnande faktum att begrunda med tanke på att barn utan problem lär sig att använda grammatik när de lär sig prata. Ingen behöver drilla dem i regeln att förf luten tid i engelska språket vanligtvis anges genom att -ed läggs till i slutet av ett verb. ( Jag kommer att använda fetstil för att ange talat språk, oavsett om det gäller ett enstaka ljud eller ett helt ord.) Men barn (och vuxna) kan beskriva mycket få av de här reglerna. Vi bara använder dem utan att vara helt medvetna om dem, precis som vi kan cykla, men inte förklara hur vi gör när vi cyklar. Att vi tycker det är så svårt att beskriva grammatikreglerna är förmodligen en viktig anledning till varför det inte f inns något fullständigt logograf iskt skriftsystem för något talat språk. (Västerlänningar tror ofta att modern kinesiska är ett logograf iskt språk, men faktum är att tecken även kan representera stavelser i talad kinesiska.) 36

den-lasande-hjarnan.indd 36

den l äsande hjär nan

2018-07-10 16:54

Person 1 (tänker)

Person 1 kodar tankar som skriftliga symboler

Person 1 skriver ordens ljud

Person 2 ser skriftliga symboler

Person 2 (återskapar ursprungliga tankar) Person 2 återskapar ljud

Person 2 återskapar ord

Person 2 (återskapar ursprungliga tankar)

Bild 1.1. Skriften är en kod för vad du säger. På den övre raden visas skriftlig kommunikation som direkt kodar betydelse. På den nedre raden visas skriftlig kommunikation som kodar tankar till ord, och sedan ord till ljud. © Daniel Willingham

Ljud och mening En del av de allra tidigaste skriftsystemen (till exempel den sumeriska kilskriften och de egyptiska hieroglyferna) löste delvis problemet med att förmedla grammatik. Vissa logogram användes som symboler för ljud. Symbolen för det engelska ordet anka, ”duck”, kan till exempel i en del sammanhang användas för att beteckna ljudet d. På så sätt kunde skribenterna ange grammatiska funktioner som konjugationer. Det g jorde det även möjligt att stava till egennamn. 5 Den här strategin kan ha varit ett första steg mot fonetiska skriftsystem, det vill säga system där symbolerna inte står för betydelse utan för ljud, på samma sätt som vi använder det latinska alfabetet för att beteckna ljud i talad engelska. Eller rättare sagt, huvudsakligen fonetiska skriftsystem. Alla innehåller nämligen en del logogram. I engelskan använder vi till exempel ”$”, ”&” och uttryckssymboler som ”:-)”. ( Jag kommer att använda citattecken för att ange skrift som den skulle se ut på en textsida.) Ljudbaserade system har den enorma fördelen att skribenten kan använda grammatiken omedvetet, precis som vi gör när vi talar. Skrift är en kod för vad du säger och inte för vad du tänker (Bild 1.1). Alla kända skriftsystem är en kodning av ljud i det talade språket. 6

På era platser 37

den-lasande-hjarnan.indd 37

2018-07-10 16:54

ellen mcintyre foto: emma burendahl

dekan och lärare vid Cato College of Education,

University of North Carolina

Förord av den svenska hjärnforskaren julia uddén, som också skrivit ett kapitel om den neurovetenskapliga grunden för läsning.

Den läsande hjärnan

»vad händer i hjärnan när vi läser? Hur går det till när

DANIEL T. WILLINGHAM

foto: adam mohr

DA N I E L T. W I L L I N GH A M MED BIDR AG AV JULIA UDDÉN

Den läsande

barbro westlund lektor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet

kate nation professor i experimentell psykologi, University of Oxford

ISBN 978-91-27-82315-0

9 789127 823150

Den läsande hjärnan_skyddsomslag.indd Alla sidor

2018-06-21 10:05