9789100127084

steve jobs

–

en biografi

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 1

2011-10-25 16:22:34

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 2

2011-10-25 16:22:34

Steve Jobs – en biografi Walter Isaacson Översättning Thomas Engström och Roland Poirier Martinsson

albert bonniers förlag

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 3

2011-10-25 16:22:34

Av Walter Isaacson har tidigare utgivits: Einstein – hans liv och universum 2009

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012708-4 Originalets amerikanska titel: Steve Jobs Copyright © 2011 Walter Isaacson ws Bookwell ab, Finland 2011

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 4

2011-10-25 16:22:34

»De människor som är galna nog att tro att de kan ­förändra världen är de som också gör det.« Apples »Think different«-kampanj 1997

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 5

2011-10-25 16:22:34

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 6

2011-10-25 16:22:34

Innehåll Inledning Hur denna bok kom till 15

1. Barndomen Övergiven och utvald 21 2. ETT UDDA PAR Steve gånger två 43 3. Avhopparen »Turn on, tune in …« 54 4. Atari och Indien Zen och konsten att utforma tv-spel 66 5. Apple I »Turn on, boot up, jack in …« 81 6. Apple II En ny era föds 98 7. Chrisann och Lisa Den som blir övergiven … 114 8. Xerox och Lisa Grafiska användargränssnitt 121 9. Börsintroduktionen »I’m a man of wealth and fame« 132 10. Macens födelse »You say you want a revolution …« 138 11. förvrängningsfältet Att följa sina egna regler 147 12. Formgivningen Sanna konstnärer förenklar 155 13. Macen tar form Vägen är resans mål 166 14. Sculley gör entré Pepsi challenge 181 15. Lanseringen Ett avtryck i universum 193 16. Gates och Jobs Korsande banor 206 17. Ikaros Den som flyger högt … 217 18. NeXT Den befriade Prometheus 252 19. Pixar Tekniken möter konsten 282 20. En helt vanlig kille »Love is just a four-letter word« 294

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 7

2011-10-25 16:22:35

21. Toy Story Räddarna i nöden: Buzz och Woody 329 22. Frälsarens återkomst »What rough beast, its hour come

round at last …« 339

23. Restaurationen »For the loser now will be later to win« 352 24. »Think different« Jobs som iCEO 377 25. designprinciper Jobs och Ives ateljé 391 26. iMac Hello (again) 399 27. VD »Still crazy after all these years« 409 28. Apple store Genidisken och sandsten från Florens 421 29. det digitala arvet Från iTunes till iPod 431 30. iTunes Store Jag är råttfångaren från Hameln 449 31. MUSIKMÄNNISKAN Hans eget livs soundtrack 468 32. VÄNNER PÅ PIXAR … och fiender 484 33. MAC FÖR 2000-TALET Att göra Apple speciellt 503 34. FÖRSTA RONDEN Memento mori 511 35. iPHONE Tre revolutionerande produkter i en 525 36. ANDRA RONDEN Cancern återkommer 536 37. iPAD Bortom persondatorn 551 38. nya strider … och ekon av gamla 572 39. mot evigheten Molnet, rymdskeppet och vidare bort 587 40. Tredje RONDEN Skymningskampen 601 41. eftermäle Uppfinningsrikedomens klaraste himmel 624

KÄLLOR 636 NOTER 638 REGISTER 659

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 8

2011-10-25 16:22:35

Personer Al Alcorn. Chefsingenjör på Atari. Skapade spelet Pong och anställde Jobs.

Bill Atkinson. Började redan tidigt på Apple och utvecklade ­Mac­intoshens grafik.

Gil Amelio. Blev 1996 Apples vd, köpte upp NeXT och lät Jobs komma tillbaka till företaget.

Chrisann Brennan. Jobs flickvän på Homestead High. Mor till hans dotter Lisa.

Nolan Bushnell. Ataris grundare. En av Jobs förebilder.

Lisa Brennan-Jobs. Dotter till Jobs och Chrisann Brennan.

Född 1978 och till en början övergiven av Jobs.

Bill Campbell. Apples marknadschef under Jobs första omgång på Apple. Från och med Jobs återkomst 1997 styrelseledamot och förtrogen.

Edwin Catmull. En av Pixars grundare, sedermera högt uppsatt chef på Disney.

Kobun Chino. Soto-zenmästare i Kalifornien. Jobs andlige vägledare.

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 9

2011-10-25 16:22:35

Lee Clow. Småelak reklamguru som skapade Apples 1984-­reklamfilm och sedan samarbetade med Jobs i tre årtionden.

Deborah »Debi« Coleman. En av det ursprungliga Mac-teamets livligare chefer, senare Apples tillverkningschef.

Tim Cook. Lugn och sansad verksamhetschef som Jobs anställde 1998.

Eddy Cue. Chef för Apples internettjänster, Jobs högra hand vid förhandlingar med filmbolag, skivbolag och bokförlag.

Andrea »Andy« Cunningham. pr-konsult på Regis McKennas firma. Hade hand om Jobs konto under Macens första år.

Michael Eisner. Hårdhudad vd för Disney, som ingick avtal med Pixar men sedan rök ihop med Jobs.

Larry Ellison. vd för Oracle och nära vän med Jobs.

Tony Fadell. Punkig ingenjör som anställdes av Apple 2001 för att ta fram iPoden.

Scott Forstall. Chef för Apples mobilmjukvaruavdelning.

Robert Friedland. Student på Reed, förvaltare av ett äppelodlings­ kollektiv och orientaliskt influerad andlig sökare som hade stort inflytande på Jobs och sedan gick vidare i livet och drev ett gruvföretag.

Jean-Louis Gassée. Apples Frankrikechef som tog över Macintoshavdelningen när Jobs åkte ut 1985.

Bill Gates. Det andra av datorindustrins underbarn som föddes 1955.

Andy Hertzfeld. Medlem av Mac-teamet från första början.

Vågade säga emot Jobs.

Elizabeth Holmes. Daniel Kottkes flickvän på Reed. Tidig Applemedarbetare.

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 10

2011-10-25 16:22:35

Rod Holt. Kedjerökande marxist. Anlitades som elingenjör av Jobs 1976 under arbetet med Apple ii-datorn.

Robert Iger. Efterträdde Eisner som vd för Disney 2005.

Jonathan »Jony« Ive. Apples chefsdesigner, som blev nära förtrogen med Jobs.

Abdulfattah »John« Jandali. Syriskfödd. Doktorerade i Wisconsin. Biologisk far till Jobs och Mona Simpson, senare chef för restaurang­verksamheten på Boomtown Casino utanför Reno.

Clara Hagopian Jobs. Dotter till armeniska immigranter. Gifte sig med Paul Jobs 1946 och adopterade tillsammans med honom Steve Jobs strax efter dennes födelse 1955.

Erin Jobs. Mellanbarn till Steve Jobs och Laurene Powell. ­Tystlåten och allvarlig.

Eve Jobs. Steve Jobs och Laurene Powells yngsta barn. Framåt och energisk.

Patty Jobs. Adopterad av Paul och Clara Jobs två år efter att de adopterat Steve.

Paul Reinhold Jobs. Wisconsinfödd sjöman i kustbevakningen som tillsammans med hustrun Clara adopterade Steve 1955.

Reed Jobs. Steve Jobs och Laurene Powells äldsta barn, som fick faderns charmerande utseende och moderns trevliga sätt.

Ron Johnson. Anställd av Jobs 2000 för att utveckla Apples butiker.

Jeffrey Katzenberg. Chef för Disney Studios. Drabbade samman med Eisner och avgick 1994 för att vara med och grunda DreamWorks.

Daniel Kottke. Jobs bäste vän på Reed. Reste med Jobs i Indien.

Tidig Apple-medarbetare.

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 11

2011-10-25 16:22:35

John Lasseter. Medgrundare till och kreativ kraftkälla på Pixar.

Dan’l Lewin. Marknadsförare. Jobbade med Jobs först på Apple, sedan på NeXT. Mike Markkula. Apples första investerare och styrelseordförande.

En fadersfigur för Jobs.

Regis McKenna. pr-guru som tidigt började vägleda Jobs och fortsatte i den rollen.

Mike Murray. Tidig marknadschef för Macintoshen.

Paul Otellini. vd för Intel. Bidrog till att få Macintosh att gå över till Intel-chip, men begrep sig inte på iPhone.

Laurene Powell. Smart, gladlynt. Examen från Penn. Började jobba på Goldman Sachs, hamnade sedan på Stanford University.

Gifte sig med Jobs 1991.

Arthur Rock. Legendarisk investerare i teknikbranschen. ­Hamnade tidigt i Apples styrelse. Fadersfigur för Jobs.

Jonathan »Ruby« Rubinstein. Arbetade med Jobs på NeXT, blev sedan chefsingenjör för Apples hårdvaruutveckling 1997.

Mike Scott. Värvades av Markkula som vd 1977 för att försöka få pli på Jobs.

John Sculley. Högt uppsatt chef på Pepsi som värvades av Jobs 1983 för att bli Apples vd. Rök ihop med Jobs och körde iväg honom från Apple 1985.

Joanne Schieble Jandali Simpson. Biologisk mor till Steve Jobs, som hon adopterade bort. Även mor till Mona Simpson, som hon behöll och fostrade.

Mona Simpson. Jobs biologiska helsyster. 1986 upptäckte de att de var släkt och kom att stå varandra nära. Hon skrev romaner som delvis var inspirerade av modern Joanne (Där lyckan finns),

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 12

2011-10-25 16:22:35

av Jobs och hans dotter Lisa (A Regular Guy) och av hennes far Jandali (Pappa var är du?).

Alvy Ray Smith. Medgrundare till Pixar som rök ihop med Jobs.

Burrell Smith. Kerubisk, briljant, plågad programmerare i det första Mac-teamet. Drabbades under 1990-talet av schizofreni.

Avadis »Avie« Tevanian. Arbetade med Jobs och Rubinstein på NeXT och blev 1997 chefsingenjör för mjukvaruutvecklingen på Apple.

James Vincent. Musikälskande britt. Yngst bland delägarna på Lee Clows och Duncan Milners reklambyrå, som Apple anlitade.

Ron Wayne. Träffade Jobs på Atari, blev till en början delägare till det nybildade handelsbolaget Apple tillsammans med Jobs och Wozniak, men var oklok nog att dra sig ur och gå miste om sin ägarandel.

Stephen Wozniak. Teknikesset och supernörden på Homestead High. Han skapade de otroliga kretskort som Jobs sedan klurade ut hur man skulle paketera och marknadsföra.

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 13

2011-10-25 16:22:36

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 14

2011-10-25 16:22:36

Inledning Hur denna bok kom till

I början av sommaren 2004 blev jag uppringd av Steve Jobs. Genom åren hade han haft ett gott öga till mig och relationen hade stundtals varit intensiv – särskilt när han lanserade någon ny produkt som han ville se på Times omslag eller på cnn, som båda tidigare varit mina ­arbetsplatser. Nu när jag inte jobbade för någon av dem hörde jag mer sällan av honom. Vi pratade en stund om Aspen Institute, där jag ­nyligen börjat, och jag bjöd in honom att tala vid vår sommarkonferens i Colorado. Han ville gärna komma, sa han, men inte för att uppträda.

Istället ville han ta en promenad, så att vi kunde pratas vid.

Det verkade konstigt. Jag visste inte då att långa promenader var hans sätt att prata om allvarliga saker. Det visade sig att han ville att jag skulle skriva en biografi över honom. Jag hade nyligen gett ut en biografi om Benjamin Franklin och skrev på en annan om Albert Einstein, och min första reaktion var därför att halvt på skämt undra om han såg sig själv som den naturlige efterträdaren i det sällskapet. Eftersom jag utgick från att han fortfarande befann sig mitt i en händelserik karriär, med många toppar och dalar framför sig, var jag tveksam. »Inte nu«, ­svarade jag. »Kanske om ett eller två decennier, när du ska dra dig tillbaka.« Jag hade känt honom sedan 1984, då han besökte redaktionerna för Time och Life på Manhattan, åt lunch med redaktörer och prisade sin nya Macintosh. Han var lättstött redan på den tiden och föll ut mot en reporter på Time som hade skadat honom med en alltför avslöjande artikel. Men när jag pratade med honom efteråt märkte jag att hans 15

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 15

2011-10-25 16:22:36

steve jobs

–

en biografi

intagande intensitet fångade mig, precis som han påverkat så många andra genom åren. Vi höll kontakten, även efter det att han hade åkt ut från Apple. När han hade något att marknadsföra, till exempel en ny NeXT-dator eller en film från Pixar, riktade han plötsligt sin charm mot mig igen och tog mig till en sushirestaurang på nedre Manhattan för att berätta att det han sålde den här gången, vad det än råkade vara, var det bästa han någonsin gjort. Jag tyckte om honom.

När han hade återtagit tronen på Apple placerade vi honom på Times förstasida, och strax därefter började han skicka mig idéer till en serie vi gjorde om seklets mest betydelsefulla personer. Han hade lanserat sin »Think different«-kampanj, som innehöll ikoniska porträtt på en del av de personer vi övervägde, och han fascinerades av tanken på att värdera historisk betydelse.

Efter att jag hade avstyrt förslaget att jag skulle skriva hans biografi höll vi sporadisk kontakt. Vid ett tillfälle mejlade jag honom och frågade om det som min dotter hade påstått stämde: att Apples logotyp var en hyllning till den brittiske datorpionjären Alan Turing, som knäckt Tysklands krigskoder och sedan begått självmord genom att bita i ett äpple spetsat med cyanid. Han svarade att han önskade att han hade tänkt på det själv, men det hade han inte gjort. Detta var inledningen på ett mejlutbyte om Apples tidiga historia, och jag upptäckte snart att jag började samla information i ämnet för säkerhets skull, ifall jag trots allt skulle bestämma mig för att skriva en sådan bok. Och när boken om Einstein kom ut dök han upp på ett evenemang i Palo Alto, där han tog mig åt sidan för att återigen påpeka att han själv vore ett bra ämne.

Hans envishet förvånade mig. Han var känd för att värna om sitt privatliv, och jag hade inga skäl att tro att han någonsin läst mina böcker. »Kanske senare«, upprepade jag. Men 2009 förklarade hans fru Laurene Powell bryskt att »om du någon gång ska skriva en bok om Steve är det bäst att du gör det nu«. Han hade precis sjukskrivit sig för andra gången. Jag erkände att jag inte hade vetat om att han var sjuk första gången han lade fram sin idé. Hon berättade att nästan ingen visste. »Han ringde mig precis innan han skulle opereras för cancer och höll det fortfarande hemligt«, förklarade hon.

Det var då jag bestämde mig för att skriva den här boken. Jobs 16

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 16

2011-10-25 16:22:36

inledning

överraskade mig genom att utan vidare gå med på att inte ha någon kontroll över boken eller ens rätten att se den i förväg. »Det är din bok«, sa han. »Jag kommer inte ens att läsa den.« Senare samma höst verkade det dock som om han ångrat sig angående sitt bidrag till boken, och dessutom drabbades han av ytterligare komplikationer till följd av sin cancer – vilket var något jag inte kände till. Han slutade svara på mina samtal och under en period lade jag projektet på hyllan.

Sedan ringde han mig helt oväntat, sent på eftermiddagen nyårs­ aftonen 2009. Han satt hemma i Palo Alto tillsammans med sin syster, författaren Mona Simpson. Hans fru och deras tre barn hade åkt på en kort skidresa, men han var inte frisk nog att följa med. Han hade mycket på hjärtat och pratade i över en timme. Först drog han sig till minnes hur han som trettonåring hade velat bygga en frekvensräknare och letat upp Hewlett-Packards grundare Bill Hewlett i telefonkata­ logen, fått tag på honom och frågat om han kunde hjälpa honom med komponenter. Jobs förklarade att de senaste tolv åren, sedan han kommit tillbaka till Apple, hade varit de mest produktiva i hans liv när det gällde att skapa nya produkter. Men ett viktigare mål, sa han, var att uppnå samma sak som Hewlett och dennes vän David Packard hade gjort, att skapa ett företag som genomsyrades av sådan kreativ uppfinningsrikedom att det kunde överleva dem själva. »När jag var ung såg jag mig alltid som en humanistisk person, men jag tyckte om elektronik«, sa han. »Sen läste jag något som en av mina idoler, Edwin Land från Polaroid, hade sagt om hur viktigt det är att det finns människor som kan stå i skärningspunkten mellan humaniora och naturvetenskap. Och då bestämde jag mig för att det var det jag själv ville göra.« Det var som om han kom med förslag på teman för biografin (och åtminstone i det här fallet visade sig temat vara befogat). Den kreativitet som kan uppstå när en stark personlighet rymmer en känsla både för humaniora och för naturvetenskap var det ämne som intresserat mig mest i mina biografier över Franklin och Einstein, och jag tror att det kommer att vara en nyckel till att skapa innovativa ekonomier under detta århundrade.

Jag frågade Jobs varför han ville att just jag skulle skriva hans biografi. »Jag tror att du är bra på att få människor att prata«, svarade 17

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 17

2011-10-25 16:22:36

steve jobs

–

en biografi

han. Det var ett oväntat svar. Jag visste att jag skulle tvingas intervjua mängder av människor som han sparkat, förolämpat, övergivit eller på andra sätt gjort rasande, och jag var rädd för att han inte skulle vara helt bekväm med att jag fick dem att prata. Och faktum är att han såg nervös ut när han senare fick höra namnen på en del av de personer jag höll på att intervjua. Men efter några månader började han uppmuntra folk att prata med mig, till och med fiender och före detta flickvänner. Han försökte inte heller sätta några gränser. »Jag har gjort många saker som jag inte är stolt över, som när jag gjorde min flickvän gravid när jag var 23 år och sättet jag skötte det på«, sa han. »Men jag har inga lik i garderoben som inte kan visas upp.« Till sist kom jag att göra omkring fyrtio intervjuer med honom.

En del var av formell karaktär i hans vardagsrum i Palo Alto, andra gjordes under långa promenader och bilturer eller per telefon. Under de arton månader jag besökte honom öppnade han sig allt mer och avslöjade allt fler saker, även om jag ibland kunde lägga märke till vad de äldsta kollegerna på Apple kallade för hans »förvrängningsfält«.

Ibland var det helt enkelt hans minne som oavsiktligt manade fram fel bilder, något som händer oss alla, men vid andra tillfällen försökte han övertyga både mig och sig själv om en förvrängd version av verkligheten. För att kontrollera hans utsagor och ge dem mer kött på benen intervjuade jag över hundra av hans vänner, släktingar, konkurrenter, fiender och kolleger.

Inte heller hans fru Laurene, som bidrog till att det här projektet blev verklighet, krävde begränsningar eller kontroll, inte heller bad hon om att få se texten innan den publicerades. Faktum är att hon ivrigt uppmuntrade mig att vara ärlig, både när det gällde hans misslyckanden och hans styrkor. Hon är en av de smartaste och mest verklighetsförankrade personer jag någonsin träffat. »Det finns saker i hans liv och personlighet som är enormt stökiga, och så är det bara«, sa hon till mig vid ett tidigt möte. »Det bör du inte släta över. Han är bra på att sälja sin egen historia, men det är också sant att han har levt ett anmärkningsvärt liv, och jag skulle vilja att det berättas sanningsenligt.« Det är upp till läsaren att bedöma huruvida jag har lyckats med uppgiften. Jag är övertygad om att det finns aktörer i det här dramat 18

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 18

2011-10-25 16:22:36

inledning

som minns en del av händelserna annorlunda, eller anser att jag ibland fångats upp i Jobs förvrängningsfält. Liksom när jag skrev en bok om Henry Kissinger, vilket på sitt sätt var bra träning för det här projektet, upptäckte jag att människor hade så starka positiva och negativa känslor om Jobs att Rashomon-effekten* ofta blev uppenbar. Men jag har gjort mitt bästa för att uppnå en balans mellan motstridiga versioner och varit öppen med vilka källor jag använt.

Detta är en bok om ett turbulent liv och den brinnande, intensiva personligheten hos en kreativ entreprenör, vars passionerade perfektionism och urstarka drivkrafter har revolutionerat sex olika affärsområden: datorer, animerad film, musik, telefoner, bärbara pekdatorer och digital publicering. Man skulle till och med kunna lägga till ett sjunde område: detaljhandelsbranschen, som Jobs inte direkt revolutionerade men åtminstone förändrade synen på. Dessutom banade han väg för en ny marknad för digitalt innehåll baserad på applikationer, snarare än på enbart webbsidor. Under resans gång skapade han inte bara omvälvande produkter, utan dessutom – på sitt andra försök – ett livskraftigt företag, som bär på hans eget dna och är fullt av kreativa formgivare och djärva tekniker som kan föra vidare hans vision.

Jag hoppas att boken dessutom handlar om innovation. I en tid då usa söker nya vägar för att behålla sin ställning som världens innovativa föregångare, och samhällen runt om i världen försöker bygga kreativa ekonomier för en digital tidsålder, framstår Jobs som den yttersta symbolen för uppfinningsrikedom, fantasi och uthållig innovation.

Han visste att det bästa sättet att skapa värde under vårt sekel är att sammanföra kreativitet med teknik, och därför byggde han ett företag som lät fantasin kombineras med anmärkningsvärda tekniska bedrifter.

Han och kollegerna på Apple kunde tänka annorlunda. De gjorde inte bara blygsamma produktförbättringar med stöd av fokusgrupper, utan * Rashomon-effekten innebär att olika människors minnesbilder kan skilja sig åt kraftigt och samtidigt framstå som lika trovärdiga, till följd av deras särskilda perspektiv på en händelse. Begreppet kommer från den japanske regissören Akira Kurosawas film Rashomon, där fyra vittnen till ett mord ger helt olika versioner av brottet. Övers. anm.

19

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 19

2011-10-25 16:22:37

steve jobs

–

en biografi

skapade helt nya apparater och tjänster som konsumenterna ännu inte visste att de ens behövde.

Varken som chef eller som människa var han ett prydligt förpackat föredöme. Med sina egna demoner som drivkraft kunde han driva också dem omkring honom till vansinne eller förtvivlan. Men hans personlighet, passioner och produkter hörde samman, på samma sätt som Apples hård- och mjukvara brukar göra, som om de alla vore delar av ett integrerat system. Därför är hans berättelse både lärorik och ett varnande exempel, fylld av lärdomar om innovation, karaktärsstyrka, ledarskap och värderingar.

Shakespeares Henrik V – berättelsen om den egensinnige och ­omogne prins Hal, som senare blir en passionerad men känslig, beräknande men sentimental, inspirerande men bristfällig kung – inleds med en vädjan: »O for a Muse of fire, that would ascend the brightest heaven of invention.« För prins Hal var det inte så svårt: han hade bara en faders eftermäle att hantera. För Steve Jobs inleds resan mot uppfinnings­ rikedomens klaraste himmel med två olika föräldrapar – och en uppväxt i en dalgång som just höll på att lära sig förvandla kisel till guld.

20

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 20

2011-10-25 16:22:37

Kapitel 1

Barndomen Övergiven och utvald

Adoptionen När Paul Jobs efter andra världskriget hemförlovades från kustbevakningen ingick han ett vad med sina skeppskamrater. De hade lagt till i San Francisco, där skeppet skulle tas ur bruk, och Paul slog vad om att han skulle hitta en kvinna att gifta sig med inom två veckor. Den vältrimmade, tatuerade mekanikern var drygt en och åttio lång och påminde lite vagt om James Dean. Men att han fick gå på dejt med Clara Hagopian, en gladlynt dotter till armeniska invandrare, berodde inte på hans utseende. Det berodde snarare på att han och hans vänner hade tillgång till bil, till skillnad från den grupp hon egentligen tänkt umgås med den kvällen. Tio dagar senare, i mars 1946, förlovade sig Paul med Clara och vann sitt vad. Det skulle bli ett lyckligt äktenskap, som varade ända tills döden skilde dem åt mer än fyrtio år senare.

Paul Reinhold Jobs hade vuxit upp på en gård med mjölkkor i Germantown, Wisconsin. Trots att hans far var alkoholist och tidvis våldsam utvecklade Paul efterhand en vänlig och lugn personlighet under den hårdhudade fasaden. Efter att ha hoppat av från high school hade han irrat omkring genom Mellanvästern och tagit olika ströjobb som mekaniker, fram till att han som nittonåring mönstrat på vid kustbevakningen trots att han inte kunde simma. Han placerades på uss General M.C. Meigs och tillbringade en stor del av kriget med att transportera trupper till Italien åt general Patton. Han lovordades för sin skicklighet som maskinskötare och eldare, men eftersom han 21

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 21

2011-10-25 16:22:37

steve jobs

–

en biografi

hade en benägenhet att hamna i trubbel då och då blev han aldrig mer än matros.

Clara var född i New Jersey, där hennes föräldrar hade hamnat efter att ha flytt undan turkarna i Armenien. De hade flyttat till San Franciscos Mission District när hon var liten. Hon bar på en hemlighet som hon sällan yppade för någon: hon hade varit gift tidigare, men hennes make hade dött i kriget. När hon träffade Paul Jobs för första gången var hon alltså helt inställd på att börja om på nytt.

Liksom många andra som genomlevt kriget kände de att de fått nog av spänning. Allt de ville var att få slå sig till ro, skaffa barn och dra ner på livsdramatiken. De hade inte mycket pengar, så de flyttade till Wisconsin och bodde ett tag hemma hos Pauls föräldrar. Därefter gav de sig av till Indiana, där Paul fick jobb som maskinreparatör på International Harvester. Hans stora passion i livet var att meka med gamla bilar och på fritiden extraknäckte han genom att köpa, rusta upp och sälja olika objekt. Till sist sa han upp sig från jobbet och blev bilhandlare på heltid.

Men Clara älskade San Francisco och 1952 övertalade hon sin man att flytta tillbaka. De skaffade en lägenhet i Sunset District med utsikt över Stilla havet strax söder om Golden Gate-bron, och Paul tog anställning på ett finansbolag och jobbade som »indrivare« – vilket innebar att han bröt sig in i bilar vars ägare inte betalat sina skulder och återförde fordonen till bolaget. En del av bilarna köpte han själv, för att sedan reparera och sälja dem och tjäna sig en hacka.

Det var dock något som saknades i parets liv. De ville ha barn, men Clara hade haft ett utomkvedshavandeskap – det befruktade ägget hade satt sig i äggledaren istället för i livmodern – vilket medförde att hon inte längre kunde få barn. 1955, när de varit gifta i nio år, började de leta efter ett barn att adoptera.

Precis som Paul Jobs kom Joanne Schieble från en familj av tysk härkomst ute på landet i Wisconsin. Hennes far Arthur Schieble hade invandrat till utkanten av Green Bay, där han och hans fru ägt en minkfarm och framgångsrikt provat på en del andra verksamheter: 22

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 22

2011-10-25 16:22:37

barndomen

allt från fastigheter till fototypi. Han var väldigt sträng av sig, särskilt ifråga om dotterns förhållanden. Hennes första kärlek, en konstnär som inte var katolik, hade fadern ogillat å det grövsta. Därför kom det heller knappast som någon överraskning att han hotade att bryta helt med Joanne när hon som doktorand på University of Michigan förälskade sig i Abdulfattah »John« Jandali, en muslimsk amanuens från Syrien.

Jandali var yngst av nio barn i en framstående syrisk familj. Hans far ägde oljeraffinaderier och ett antal andra affärsrörelser, bland annat betydande innehav i bolag i Damaskus och Homs. Under en period hade han i stort sett kontroll över prissättningen på vete i hela regionen. I likhet med familjen Schieble fäste familjen Jandali stor vikt vid utbildning, och sedan generationer tillbaka hade man skickat sina barn till Istanbul och Sorbonne för studier. Trots att Abdulfattah Jandali var muslim sattes han i jesuitiskt internat och tog en akademisk grundexamen vid det amerikanska universitetet i Beirut innan han kom till University of Wisconsin som doktorand och amanuens i statsvetenskap.

Sommaren 1954 reste Joanne tillsammans med Abdulfattah till Syrien. De tillbringade två månader i Homs, där hans familj lärde henne att laga syrisk mat. När de återvände till Wisconsin upptäckte hon att hon var gravid. De var båda 23 år gamla men beslöt att inte gifta sig. Hennes far var nu döende och hade hotat att bryta alla band med henne om hon gifte sig med Abdulfattah, och abort var inte heller något enkelt alternativ i ett litet katolskt samhälle. I början av 1955 begav sig Joanne därför till San Francisco, där hon blev omhändertagen av en vänligt sinnad läkare som gav härbärge åt ogifta kvinnor, förlöste deras barn och i all tysthet ordnade med slutna adoptioner.

Joanne ställde ett villkor: adoptivföräldrarna måste ha collegeutbildning. Läkaren ordnade således att barnet skulle hamna hos en advokat och dennes fru. Men när en pojke föddes den 24 februari 1955 kom det tilltänkta paret fram till att de hellre ville ha en ­dotter och drog sig ur. Så kom det sig att pojken inte blev son till en advokat – utan till en man som hoppat av från grundskolan och levde för att meka med motorer och en ytterst jordnära kvinna som arbetade 23

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 23

2011-10-25 16:22:37

steve jobs

–

en biografi

som bokhållare. Paul och Clara döpte sitt nyfödda barn till Steven Paul Jobs.

Men så var det det där med Joannes krav på att barnets adoptivföräldrar måste vara collegeutbildade. När hon fick reda på att han hamnat hos ett par som inte ens gått ut high school vägrade hon att skriva under papprena. Dödläget varade i flera veckor och fortsatte också efter det att Steve flyttat hem till familjen Jobs. Till slut gav Joanne med sig, under förutsättning att paret skriftligen försäkrade att de skulle öppna ett sparkonto och skicka pojken till college.

Det fanns ytterligare ett skäl till att Joanne konstrade med att skriva under adoptionspapprena. Hennes far skulle snart dö och hon avsåg att gifta sig med Jandali kort därefter. Hon vägrade att sluta hoppas – vilket hon också senare berättade för olika familjemedlemmar och själv brast i gråt när hon mindes – att hon skulle kunna få tillbaka pojken när hon väl var gift.

Som det nu blev dog Arthur Schieble i augusti 1955, bara några veckor efter att adoptionen gått igenom. Strax efter jul samma år gifte sig Joanne och Abdulfattah Jandali i katolska St. Philip the Apostle Church i Green Bay. Han tog sin doktorsexamen i internationell politik året därpå, och därefter fick de ett nytt barn: en flicka som de döpte till Mona. När Joanne och Jandali skilt sig 1962 inledde hon den obeslutsamma, kringflackande tillvaro som hennes dotter – den sedermera berömda romanförfattaren Mona Simpson – skulle beskriva så väl i Där lyckan finns. Men eftersom Steves adoption hade varit privat och sluten skulle det dröja tjugo år innan de alla fann varandra.

Steve Jobs fick tidigt veta att han var adopterad. »Mina föräldrar var väldigt öppna med det«, mindes han. Han kom klart och tydligt ihåg hur han satt i gräset i trädgården när han var sex eller sju och berättade om det för flickan från huset mittemot. »Men var det för att dina riktiga föräldrar inte ville ha dig?« frågade hon. »Åh! Det bara blixtrade till i skallen på mig«, berättade Jobs. »Jag minns att jag sprang in i huset och grät. Och då sa mina föräldrar: ’Nej, du måste förstå.’ De var väldigt allvarliga och såg mig rakt i ögonen och sa: 24

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 24

2011-10-25 16:22:37

barndomen

’Vi valde ut dig särskilt.’ De sa det båda två och upprepade det sedan långsamt. Och de betonade vartenda ord i den meningen.« Övergiven. Utvald. Speciell. Det var begrepp som blev en del av vad Steve var och hur han såg på sig själv. Hans närmaste vänner menar att vetskapen om att ha blivit bortlämnad vid födseln satte sina spår. »Jag tror att hans önskan om fullständig kontroll över allt han ger sig in på är en direkt följd av hans personlighet och det faktum att han övergavs vid födseln«, säger den långvarige kollegan Del Yocam. »Han vill ha kontroll över sin omgivning och ser produkterna som en förlängning av honom själv.« Greg Calhoun, som blev nära vän med Jobs alldeles efter college, såg ytterligare en effekt. »Steve pratade mycket med mig om att ha blivit övergiven och om hur smärtsamt det var«, säger han. »Det gjorde honom självständig. Han följde helt sina egna ingivelser, och det berodde på att han befann sig i en annan värld än den han egentligen föddes till.« Senare i livet, när han var precis lika gammal (23) som hans far varit när han övergivit honom, skulle Jobs själv bli far och överge barnet.

(Så småningom tog han dock på sig ansvaret för henne.) Barnets mor, Chrisann Brennan, säger att Steves vetskap om att ha blivit bortadopterad gjorde att han var »väldigt trasig inombords«, något som bidrar till att förklara hans beteende. »Den som blir övergiven överger andra«, säger hon. Andy Hertzfeld, som arbetade nära Jobs på Apple i början av 1980-talet, är en av få som förblev nära vän med både Brennan och Jobs. »Själva kärnfrågan med Steve är varför han ibland inte kan låta bli att rent reflexmässigt vara så grym mot vissa människor och göra dem illa«, säger han. »Det har att göra med att han blev övergiven vid födseln. Det stora underliggande problemet var själva övergivenheten, grundtemat i Steves liv.« Jobs avfärdade detta. »Folk har fått för sig en massa saker om att jag skulle ha jobbat så hårt bara för att jag blev bortlämnad, att jag egentligen ville få mina föräldrar att önska att de kunde ta tillbaka mig eller något i den stilen, men det är ju bara löjligt«, hävdade han envist. »Att veta att jag var adopterad kan säkert ha gjort att jag har känt mig mer självständig, men jag har aldrig känt mig övergiven. Mina föräldrar fick mig att känna mig speciell.« Senare skulle han surna 25

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 25

2011-10-25 16:22:37

steve jobs

–

en biografi

till så fort någon kallade Paul och Clara för hans »adoptivföräldrar« eller antydde att de inte var hans »riktiga« föräldrar. »De var mina föräldrar till hundratio procent«, sa han. När hans biologiska föräldrar kom på tal var han desto kortare i tonen: »De var min sperma- och äggbank. Det säger jag inte för att vara elak, utan bara för att det var så. Som en spermabank, varken mer eller mindre.« Silicon Valley Den uppväxt Paul och Clara Jobs gav sin son var på många sätt rena stereotypen av det sena 1950-talet. När Steve var två år gammal adopterade de en dotter, Patty, och tre år senare flyttade de till ett radhus i förorten. Finansbolaget där Paul jobbade som indrivare, cit, hade flyttat honom till sitt kontor i Palo Alto. Men där hade de inte råd att bo, så de hamnade i ett tomtområde i Mountain View, som var billigare och låg strax söder om kontoret.

Det var i Mountain View som Paul Jobs försökte föra vidare sin kärlek till motorer och bilar. »Steve, det här är din arbetsbänk nu«, sa han och skilde av en bit av bordet i garaget. Jobs mindes hur imponerad han var av sin fars fokus på hantverket. »Jag tyckte att pappa hade ganska bra sinne för konstruktion och formgivning«, sa han, »för han visste ju hur man byggde allting. Om vi behövde ett skåp så byggde han det. När vi skulle snickra ett staket gav han mig en hammare så att jag kunde hjälpa till.« Femtio år senare står staketet kvar bakom och längs kortsidorna av tomten i Mountain View. När Jobs visade det för mig strök han med handen över träplankorna och drog sig till minnes en läxa hans far hade lärt honom ordentligt: att det var viktigt att vara noggrann med baksidan av skåp och staket även om de inte syntes. »Han gillade att göra saker ordentligt. Han brydde sig till och med om det man inte såg.« Hans far fortsatte att rusta upp och sälja begagnade bilar, och han prydde garageväggarna med bilder av sina favoriter. Han brukade berätta om olika inslag i designen för sin son – linjerna, luftintagen, kromdetaljerna, klädseln. Varje dag efter jobbet drog han på sig blåstället och drog sig undan i garaget, ofta med Steve i hasorna. »Jag tänkte att det väl skulle gå att lära honom en del grunder i maskintek26

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 26

2011-10-25 16:22:37

barndomen

nik, men han var inte mycket för att få skit under naglarna«, mindes Paul senare. »Han brydde sig aldrig så värst om det mekaniska.« Nej, det som fanns under huven var inget som fängslade Jobs. »Jag var inte så inne på att laga bilar. Men jag ville gärna umgås med pappa.« Samtidigt som han började förstå vad det innebar att vara adopterad blev han mer och mer fäst vid sin far. En dag när han var i åttaårsåldern fick Jobs syn på ett fotografi av fadern från tiden vid kustbevakningen. »Han står i maskinrummet i bar överkropp och ser ut som James Dean.

Det var en aha-upplevelse för mig som barn. Wow, kolla! Mina föräldrar var faktiskt unga och riktigt snygga en gång i världen.« Det var under arbetet med bilarna som Steves far lät honom stifta bekantskap med elektroniken. »Han hade ingen djupare förståelse för det elektroniska, men han hade stött på en massa sånt i sina bilar och annat som han lagade. Han lärde mig grunderna och jag blev genast väldigt intresserad.« Ännu mer intressant var utflykterna när de jagade efter reservdelar. »Varenda helg åkte vi till någon bilskrot. Där letade vi efter generatorer, förgasare, allt möjligt.« Steve mindes hur han stod och tittade på när hans far förhandlade om priset. »Han var bra på att pruta, för han visste mer om vad prylarna var värda än de som jobbade där.« Detta bidrog också till att infria det löfte föräldrarna gett vid adoptionen. »Mitt collegesparkonto kom till genom att pappa betalade femtio dollar för en Ford Falcon eller något sånt, ett riktigt vrak som inte gick att köra alls och som han jobbade med att laga i några veckor. Sen sålde han den för tvåhundrafemtio dollar – utan att ta upp det med skattemyndigheten.« Familjen Jobs hus på 286 Diablo Avenue hade liksom området i övrigt byggts av fastighetsspekulanten Joseph Eichler, vars bolag massproducerade över 11 000 hem i olika tomtområden i Kalifornien mellan 1950 och 1974. Eichler, som var inspirerad av Frank Lloyd Wrights vision om ett enkelt, modernt boende för vanliga genomsnittsamerikaner, byggde billiga hus där vanliga inslag var glasväggar, öppna planlösningar, synliga bjälkar och dörr- och fönsterposter och ett stort antal skjutdörrar i glas. »Eichler gjorde en fantastisk insats«, sa Jobs under en av våra promenader i området. »Hans hus var vettiga, billiga och bra. De gav folk som inte hade så mycket pengar tillgång till avskalad 27

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 27

2011-10-25 16:22:38

steve jobs

–

en biografi

design och enkel smak. Husen hade suveräna finesser som golvvärme, till exempel. När jag var liten lade man heltäckningsmatta ovanpå, och så blev det hur varmt och mysigt som helst.« Jobs sa att hans beundran för Eichlers husbyggen var det som gav upphov till hans egen passion för att skapa smart utformade produkter åt massmarknaden. »Jag gillar verkligen när man har något som inte ska kosta så mycket och så designar man det riktigt snyggt och jobbar med raka funktioner«, sa han och pekade på Eichler-husens avskalade elegans. »Det var Apples grundläggande vision. Det var det vi försökte göra med den första Macen. Det var det vi gjorde med iPoden.« Mittemot familjen Jobs bodde en man som hade nått framgångar som fastighetsmäklare. »Han var inte särskilt smart«, mindes Jobs, »men han verkade tjäna hur mycket pengar som helst. Så pappa tänkte: ’Det kan väl jag också göra.’ Han slet så hårt, minns jag. Han tog ett antal kvällskurser och klarade tentan för att få mäklarlegitimationen och så var han i fastighetsbranschen. Och vips så kollapsade marknaden.« Följden blev att familjen fick det riktigt knapert i något år när Steve gick på mellanstadiet. Hans mor började jobba som bokhållare på Varian Associates, som tillverkade vetenskapliga instrument.

De ökade belåningen på huset. En dag i fjärde klass frågade Steves lärare honom: »Vad är det du har svårt att förstå med hur universum fungerar?« Jobs svarade: »Jag förstår inte varför min pappa är så pank helt plötsligt.« Ändå var han väldigt stolt över att fadern aldrig lade sig till med den lismande, hala stil som kanske hade gjort honom till en bättre försäljare. »Skulle man sälja fastigheter var man tvungen att smöra för folk och det var han inte bra på, det låg inte för honom. Det beundrade jag honom för.« Paul Jobs återgick till att vara bilmekaniker.

Paul var lugn och vänlig, egenskaper som hans son senare i livet lovordade snarare än tog efter. Han var också bestämd av sig.

I närheten av oss bodde en ingenjör som jobbade på Westing­house Electric. Han var ogift, beatniktypen. Han hade en flickvän. Hon var barnvakt åt mig ibland. Båda mina föräldrar jobbade ju, så jag gick ofta raka vägen dit efter skolan och var där i några timmar.

Han brukade dricka sig full och vid några tillfällen slog han sin 28

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 28

2011-10-25 16:22:38

barndomen

tjej. En kväll kom hon hem till oss. Hon var livrädd, och han kom också över. Han var full. Pappa ställde sig i vägen och sa att hon är här men du kommer inte in. Han bara stod där. Visst tänker man gärna att allt var en sådan idyll på femtiotalet, men den där killen var typexemplet på en ingenjör med trassligt liv.

Det som skilde grannskapet från tusentals andra amerikanska förortsområden med nyplanterade, skrangliga små träd var just att de missanpassade ofta var ingenjörer. »När vi flyttade hit var det små aprikoslundar och plommonträdgårdar lite varstans«, berättade Jobs. »Men allting tog fart i och med de ökade försvarsanslagen.« Jobs sög i sig av Santa Clara Valleys historia och började längta efter att själv få spela en roll. Polaroids grundare Edwin Land berättade senare för Jobs att president Eisenhower hade bett honom konstruera u2-spionplanens kameror för att kunna bedöma allvaret i den sovjetiska hotbilden. Filmen lämnades över i cylindrar och skickades till nasa:s Ames Research Center i Sunnyvale, som låg i närheten. »Den första datorterminal jag någonsin såg var den på Ames Center, när min pappa tog med mig dit«, sa han. »Jag blev alldeles kär.« Under 1950-talet var det också andra delar av försvarsindustrin som spirade i området. Lockheeds avdelning för tillverkning av ubåts­ baserade ballistiska robotar som grundades 1956 låg granne med nasacentret, och när familjen Jobs fyra år senare flyttade till området hade man 20 000 anställda. Några hundra meter bort byggde Westinghouse anläggningar som tillverkade rör och transformatorer åt robotsystemen. »Det var en massa leverantörer till försvaret och de gick verkligen i bräschen«, mindes han. »Det var mystiskt och högteknologiskt alltihop, så det var väldigt spännande att bo där.« I försvarsindustrins kölvatten växte en blomstrande teknikindustri fram. Rötterna gick tillbaka till 1938, då Dave Packard och hans nyblivna fru flyttade till en lägenhet i Palo Alto med ett tillhörande skjul, där hans vän Bill Hewlett snart inhystes. Det fanns ett garage i huset – ett tillbehör som så småningom skulle visa sig lika användbart som symbolladdat i Silicon Valley – där de mixtrade med allt möjligt tills de en dag hade sin första produkt klar: en ljudoscillator. Väl framme vid 1950-talet 29

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 29

2011-10-25 16:22:38

steve jobs

–

en biografi

var Hewlett-Packard ett snabbväxande företag som tillverkade tekniska instrument.

Som tur var fanns det plats i området för entreprenörer som vuxit ifrån sina garage. Frederick Terman, dekanus på Stanford Universitys tekniska fakultet, bidrog i ett slag till att förvandla trakten till den nya teknikrevolutionens vagga genom att anlägga en nästan 300 hektar stor industripark på universitetets mark, där privata företag kunde omsätta studenternas idéer i kommersiell praktik. De första som flyttade in var Varian Associates, Clara Jobs arbetsgivare. »Terman fick en lysande idé och det var den som blev helt avgörande för att teknikindustrin växte fram just här«, sa Jobs. När Jobs var tio år gammal hade Hewlett-Packard 9 000 anställda. Företaget var ledande i branschen och det självklara valet för ingenjörer och tekniker som var ute efter ekonomisk trygghet.

Den enskilt viktigaste tekniken bakom regionens tillväxt var halvledaren. William Shockley, som hade varit med och uppfunnit transistorn på Bell Labs i New Jersey, flyttade till Mountain View.

1956 startade han ett företag som tillverkade transistorer baserade på kisel, istället för det dyrare ämnet germanium som annars brukade användas. Men Shockley började bete sig allt märkligare och lade ner sitt kiseltransistorprojekt, vilket fick åtta av hans ingenjörer – varav Robert Noyce och Gordon Moore var de mest namnkunniga – att lämna Shockley och grunda Fairchild Semiconductor. Företaget växte till 12 000 anställda men splittrades 1968, då Noyce förlorade kampen om att bli vd. Han tog med sig Gordon Moore och grundade företaget Integrated Electronics Corporation, ett namn som de förkortade till det klart smidigare Intel. Deras tredjeman blev Andrew Grove, som under 1980-talet skulle leda bolagets expansion genom att man bytte inriktning från minneschip till mikroprocessorer. Inom några år skulle det i området finnas över femtio företag som tillverkade halvledare.

Branschens exponentiella tillväxt hängde samman med det fenomen som Moore gjort världsberömt 1956: han ritade ett diagram över hastigheten på integrerade kretsar utifrån antalet transistorer som fick plats på ett chip, och visade att detta skulle fördubblas vartannat år – en utveckling han menade skulle hålla i sig. Modellens giltighet 30

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 30

2011-10-25 16:22:38

barndomen

bekräftades 1971 när Intel lyckades etsa fast en hel centralenhet på ett enda chip – Intel 4004 – och döpte det till en »mikroprocessor«.

Moores lag har på det hela taget visat sig stämma ända in i vår tid, och dess korrekta beräkning av relationen mellan prestanda och prissättning gjorde det möjligt för två generationer av unga entreprenörer – däribland Steve Jobs och Bill Gates – att förutse kostnaderna för sina framtidsinriktade produkter.

Mikrochipindustrin gav regionen ett nytt namn när krönikören Don Hoefler på branschveckotidningen Electronic News 1971 inledde en serie texter med rubriken »Silicon Valley usa« (»Kiseldalen«). Den sex och en halv mil långa Santa Clara Valley sträcker sig från södra San Francisco genom Palo Alto och vidare till San Jose. Näringslivets ryggrad är El Camino Real, den kungliga spanska väg som en gång knöt samman Kaliforniens 21 missionskyrkor och som nu är en livlig boulevard. Vägen knyter ihop etablerade och nya företag som tillsammans svarar för en tredjedel av usa :s årliga riskkapitalinvesteringar. »Under uppväxten blev jag inspirerad av områdets historia«, sa Jobs. »Så jag ville bli en del av alltihop.« I likhet med de flesta andra barn tog han till sig av sådant som de vuxna i omgivningen brann för. »De flesta farsor i området höll på med riktigt coola grejer, som solceller och batterier och radar«, mindes Jobs. »Under uppväxten var jag väldigt imponerad av allt sånt och frågade folk om det hela tiden.« Den viktigaste grannen, Larry Lang, bodde sju hus bort. »Han var allt jag tyckte att en hp -ingenjör skulle vara: en stor amatörradioentusiast och ett riktigt elektronikfreak«, sa Jobs. »Han brukade ha med sig prylar som jag fick leka med.« När vi gick förbi Langs gamla hus pekade Jobs mot garageuppfarten. »Han ställde fram en kolmikrofon, ett batteri och en högtalare där på uppfarten, och så fick jag prata i micken och det lät i högtalaren.« Jobs far hade lärt honom att mikrofoner alltid krävde elektronisk förstärkning. »Så jag rusade hem och berättade för pappa att han hade fel.« »Nej, man måste ha en förstärkare«, försäkrade hans far. Och när Steve invände sa hans far att han var tokig. »Det går inte utan förstärkare.

Det måste vara något trick.« »Så jag tjatade och sa till pappa att han måste följa med och kolla, och 31

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 31

2011-10-25 16:22:38

steve jobs

–

en biografi

till slut gjorde han det också. Och då sa han: ’Det var som själva fan.’« Jobs mindes händelsen så tydligt eftersom det var första gången det visade sig att hans far inte visste allt. Och så började en obehaglig upptäckt ta form: han var smartare än sina föräldrar. Innan hade han alltid beundrat sin fars skicklighet och snabbtänkthet. »Han var inte högutbildad, men jag hade alltid tyckt att han var smart som bara den. Han läste inte mycket men kunde så mycket rent praktiskt. När det gällde mekaniska grejer kunde han nästan alltid klura ut hur han skulle göra.« Men i och med episoden med kolmikrofonen inleddes en omtumlande process, då Steve insåg att han faktiskt var både klyftigare och mer snabbtänkt än sina föräldrar. »Det var ett väldigt stort ögonblick som har etsat sig fast i minnet på mig. När det gick upp för mig att jag var smartare än mina föräldrar kände jag mig så otroligt skamsen för att ens ha tänkt tanken. Jag glömmer det aldrig.« Han berättade senare för sina vänner att denna upptäckt och det faktum att han var adopterad fick honom att känna sig lite udda, lite avskuren och skild från både sin familj och resten av världen. Ännu en insikt följde kort därefter. Inte nog med att han var smartare än sina föräldrar – de var dessutom medvetna om det. Paul och Clara Jobs var kärleksfulla föräldrar och beredda att anpassa sina liv efter den situation de nu befann sig i, med en son som var både extremt smart och egensinnig. De gjorde allt för att gå honom till mötes, allt för att behandla honom efter hans förutsättningar. Snart upptäckte Steve också detta. »Båda mina föräldrar förstod sig på mig. De kände att de hade ett stort ansvar när de väl märkt att jag var speciell. De lyckades hela tiden hitta sånt som stimulerade mig och skickade mig till allt bättre skolor. De var villiga att rätta sig efter mina behov.« Det var alltså inte bara med en känsla av att ha blivit övergiven som han växte upp, utan också med en känsla av att vara speciell. Som han själv såg det hade det större betydelse för hur hans personlighet formades.

I skolan Hans mor hade lärt honom att läsa redan före grundskolan. Det medförde dock vissa problem. »Under de första skolåren var jag rätt 32

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 32

2011-10-25 16:22:38

barndomen

uttråkad, så jag höll mig sysselsatt genom att stöka och ha mig.« Det stod tidigt klart att Jobs på grund av såväl sin natur som sin uppväxt hade svårt att böja sig för auktoriteter. »Jag stötte på en helt ny sorts auktoritet jämfört med vad jag var van vid, vilket inte var något jag uppskattade. Och de lyckades faktiskt nästan knäcka mig. De var nära att banka ihjäl det allra sista av min nyfikenhet.« Skolan hette Monta Loma Elementary och var en länga med låga 50-talsbyggnader fyra kvarter från hemmet. Jobs bekämpade tristessen med olika upptåg. »Jag hade en kompis som hette Rick Ferrentino och vi härjade en hel del«, mindes han. »Vi satte till exempel upp små affischer där det stod: ’Ta med ditt husdjur till skolan’ den och den dagen. Det blev totalt kaos. Fullt med hundar som jagade efter katter överallt. Och lärarna blev alldeles tokiga.« En annan gång lurade de några barn på skolan att berätta vad de hade för sifferkoder på låsen till sina cyklar. »Och så gick vi och bytte alla låsen så att ingen kunde låsa upp sin cykel.

Det tog hela dan för dem att ställa allt till rätta igen.« När han gick i tredje klass blev hyssen lite farligare. »En gång brände vi av en smällare under lärarens stol. Mrs Thurman. Hon fick nervösa ryckningar.« Föga förvånande blev Steve hemskickad både en och två gånger innan han gick ut trean. Men vid det laget hade hans far börjat behandla honom som ett speciellt barn. På sitt typiskt lugna men bestämda sätt klargjorde han för skolan att han räknade med att de skulle göra detsamma. »Det är ju inte hans fel«, minns Steve att hans far sa till lärarna. »Om ni inte klarar att upprätthålla hans intresse så är det ert fel.« Jobs har inget minne av att hans föräldrar skulle ha straffat honom för olydnaden i skolan. »Min farfar var alkoholist och slog pappa med bältet, men själv tror jag inte ens att jag fick vanligt smisk någon gång.« Han tillade att båda föräldrarna »visste att skolan gjorde fel som försökte få mig att lära mig en massa idiotiska grejer utantill istället för att stimulera mig«. Han började redan visa prov på den blandning av känslighet och okänslighet, av lättretlighet och känslokyla, som skulle komma att prägla hela hans liv.

När det var dags att börja fyran beslöt skolan att det var bäst att sära på Jobs och Ferrentino och sätta dem i varsin klass. Läraren som hade hand om klassen för särskilt begåvade barn var en intensiv kvinna 33

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 33

2011-10-25 16:22:39

steve jobs

–

en biografi

vid namn Imogene Hill. Hon kallades för Teddy och blev enligt Jobs »ett av helgonen i mitt liv.« Efter att ha studerat honom i några veckor kom hon fram till att det smidigaste sättet att hantera honom på var att muta honom. »En dag när vi slutade gav hon mig en bok med matte­ uppgifter och sa: ’Ta med den här och gör klart den hemma.’ Är du helt galen? tänkte jag. Men så tog hon fram en helt enorm godisklubba som var som en jordglob i mina ögon. Och så sa hon: ’Om du gör klart boken och har rätt på det mesta så får du den här klubban, plus fem dollar.’ Det tog två dagar, sen lämnade jag in den.« Efter några månader behövde hon inte ens muta honom. »Allt jag ville var att lära mig och göra henne glad.« Hon återgäldade honom genom att förse honom med hobbyutrustning, som till exempel redskap för att slipa till en lins och bygga en kamera. »Jag lärde mig mer av henne än av någon annan lärare. Om det inte hade varit för henne är jag säker på att jag hade hamnat i fängelse till slut.« Återigen förstärktes känslan av att vara speciell. »Jag var den enda i klassen som hon brydde sig om. Hon såg något hos mig.« Det var inte enbart intelligens hon såg. Många år senare brukade hon visa upp ett foto av klassen från årets Hawaii-temadag. Jobs hade kommit till skolan utan den påbjudna hawaiiskjortan, men på bilden sitter han ändå längst fram med en skjorta på sig. Han hade bokstavligt talat snackat sig till den av en annan unge.

Mot slutet av fyran lät mrs Hill Steve skriva ett diagnostiskt prov. »Mitt resultat motsvarade en fjorton-, femtonårings.« När det nu stod klart inte bara för honom själv och hans föräldrar utan även för hans lärare att han var specialbegåvad fick han det extremt ovanliga erbjudandet att hoppa över två hela årskurser och börja i sjunde klass. På så vis skulle han få stimulans och utmaningar. Hans föräldrar valde dock den klokare vägen att låta honom flytta upp endast en årskurs.

Det blev en smärtsam övergång. Steve var en tafatt ensamvarg som plötsligt befann sig bland kamrater som var ett år äldre. Till råga på allt gick man sjätte klass i en annan skola: Crittenden Middle. Den låg bara åtta kvarter från Monta Loma Elementary, men på många sätt var det en helt annan värld – i ett område fullt med gäng av olika etniskt ursprung. »Slagsmål förekom dagligen, liksom mobbning och 34

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 34

2011-10-25 16:22:39

barndomen

utpressning på toaletterna«, skrev Silicon Valley-journalisten Michael S. Malone. »Det var vanligt att man hade med sig kniv till skolan för att visa hur macho man var.« I samma veva som Steve började på skolan häktades några elever för en gruppvåldtäkt, och några andra elever hade totalkvaddat bussen för en annan skola i trakten vars brottningslag just hade besegrat Crittendens.

Jobs blev mobbad från och till, och i mitten av sjuan gav han sina föräldrar ett ultimatum: »Jag krävde att jag skulle få börja på en annan skola.« Rent ekonomiskt var det ett tufft krav, eftersom hans föräldrar knappt fick det att gå ihop som det var. Men vid det här laget var det egentligen ingen som tvivlade på att han skulle få sin vilja igenom. »När de satte sig på tvären hotade jag bara med att hoppa av skolan helt och hållet om jag var tvungen att återvända till Crittenden. Då tog de reda på var de bästa skolorna låg någonstans och vände på varenda liten slant så att vi kunde köpa ett hus för 21 000 dollar i ett bättre område.« De behövde bara flytta en halvmil söderut, till en gammal aprikos­ lund i South Los Atos som nyligen bebyggts och blivit ett radhus­ område där kvarter efter kvarter var identiskt lika. Deras nya hem hade adressen 2066 Crist Drive och var ett enplansradhus med fyra rum och ett oändligt betydelsefullt garage, vars rullport vette mot gatan.

Där kunde Paul Jobs meka med bilar och hans son mixtra med elektronik. En annan viktig faktor var att huset låg precis innanför gränsen till det som då utgjorde Cupertino-Sunnyvales skoldistrikt, ett av de tryggaste och bästa i hela Santa Clara Valley. »När jag flyttade hit låg det fortfarande fruktträdgårdar här och där«, berättade Jobs när vi gick förbi hans gamla hus. »Han som bodde i det där huset lärde mig hur man skötte en trädgård organiskt och hur man komposterar. Han odlade allting på precis rätt sätt. Jag har aldrig ätit så bra mat. Det var då jag lärde mig att uppskatta biodynamiska frukter och grönsaker.« Jobs föräldrar var inte alls fanatiskt troende, men de ville gärna ge honom en religiös uppfostran och tog för det mesta med honom till den lutheranska kyrkan på söndagarna. När han var tretton slutade han att följa med. Familjen prenumererade på Life och i juli 1968 hade tidningen ett chockerande omslag med två svältande barn från Biafra. Jobs tog med den till söndagsskolan och konfronterade pastorn. »Om jag lyfter 35

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 35

2011-10-25 16:22:39

steve jobs

–

en biografi

på ett finger, vet då Gud i förväg vilket finger jag kommer att lyfta?« »Ja, Gud vet allt«, svarade pastorn.

Då tog Jobs fram tidningen och frågade: »Jaha, så då känner Gud till det här och han vet vad som kommer att hända med de här barnen?« »Steve, jag vet att det är svårt att förstå. Men jo, Gud känner till det.« Jobs förklarade att han vägrade att dyrka en sådan gud och återvände aldrig till kyrkan. Däremot tillbringade han flera år med att studera och försöka praktisera grundsatserna inom zenbuddhismen.

När han många år senare reflekterade över sin andlighet sa han att han ansåg att religion var som bäst när den betonade det andligt upplevda snarare än inlärda dogmer. »Kristendomen tappar all kraft när den baseras för mycket på tro och för lite på att leva som Jesus eller på att försöka se världen som Jesus såg den«, sa han till mig. »Jag tror att de olika religionerna är olika dörrar till samma hus. Ibland tror jag att det huset verkligen finns, ibland tror jag det inte. Det är det som är det stora mysteriet.« Jobs far arbetade nu på företaget Spectra-Physics i grannstaden Santa Clara. Där tillverkades lasrar som användes i elektronikvaror och medicinska apparater. Som maskinkonstruktör utformade han prototyperna till de produkter som ingenjörerna tänkte ut. Hans son fascinerades av hur viktigt det var att allt stämde perfekt. »Med lasrar måste allt vara exakt inställt i räta linjer«, sa Jobs. »När det gällde de riktigt avancerade produkterna, till exempel för flygplan eller medicinsk tillämpning, så var det oerhört noggrant med funktioner och finesser. Det kunde hända att de sa något till pappa i stil med: ’Det här vill vi ha, och det måste vara i ett enda metallstycke så att utvidgningskoefficienten förblir densamma’. Och så var det upp till honom att klura ut hur det skulle gå till.« Det mesta fick byggas från grunden, vilket innebar att Paul Jobs måste konstruera skräddarsydda verktyg och stansar. Hans son tyckte att det var fascinerande men hälsade ändå sällan på i verkstaden. »Det hade varit kul om han hade kunnat lära mig att använda fräs och svarv och sånt. Men tyvärr åkte jag aldrig dit, eftersom jag var mer intresserad av det elektroniska.« En sommar fick Steve följa med Paul Jobs till släktens bondgård i Wisconsin. Lantlivet var inget som tilltalade honom, men en bild 36

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 36

2011-10-25 16:22:39

barndomen

dröjde sig kvar i minnet. Han såg en kalv födas och blev helt tagen när det ynka djuret inom några minuter kämpade sig upp och började gå. »Det var inget hon lärt sig, utan det fanns redan inplanterat i hennes system«, mindes han. »Ett nyfött människobarn skulle aldrig klara något sånt. Jag tyckte att det var helt otroligt, även om ingen annan verkade fästa någon vikt vid det.« Han uttryckte det i termer av hård- och mjukvara. »Det var som om någonting i djurets kropp och någonting i hennes hjärna hade konstruerats för att kunna samarbeta från första stund istället för att det skulle läras in med tiden.« I nionde klass började Jobs på Homestead High, som utgjordes av ett stort skolområde med tvåvåningshus i slaggbetong (som på den tiden var målat i rosa) där tvåtusen andra elever gick. »Det var en berömd fängelsearkitekt som hade ritat stället«, mindes Jobs. »De ville att det skulle vara oförstörbart.« Jobs hade börjat gilla att ta långa promenader och gick ensam de femton kvarteren till skolan varje dag.

Han hade inte många jämnåriga kompisar men lärde känna några elever i sjutton-, artonårsåldern som var inne på det sena 1960-talets amerikanska alternativkultur. Detta var en tid då nördarnas och h ­ ippiernas värld så smått började sammanfalla. »Mina vänner var de som var riktigt smarta på skolan«, sa Jobs. »Jag var intresserad av matte, naturvetenskap och elektronik. Det var de också, förutom att de höll på med lsd och hela alternativgrejen.« Jobs pojkstreck involverade nu oftast elektronik i någon form. Vid ett tillfälle kopplade han in högtalare i hela huset. Och eftersom högtalare även går att använda som mikrofoner byggde han ett kontrollrum i sin klädkammare där han kunde avlyssna allt som hände i de andra rummen. En kväll när han satt där med hörlurar och lyssnade på vad som pågick i föräldrarnas sovrum kom hans far på honom och sa åt honom på skarpen att koppla bort högtalarna. Steve tillbringade många kvällar i garaget hemma hos Larry Lang, ingenjören som bodde på hans gamla gata. Lang gav till slut Jobs den kolmikrofon som hade gjort sådant intryck på honom och introducerade honom också till Heathkit-prylar – gör det själv-paket med amatörradiokomponenter och annan elektronisk utrustning som folk med lödapparater älskade att hålla på med när det begav sig. »Heathkit-grejerna var 37

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 37

2011-10-25 16:22:39

steve jobs

–

en biografi

färgkodade för hopmontering både vad gällde komponenterna och styrpanelerna, men i manualerna förklarades också rent teoretiskt hur allting fungerade«, mindes Jobs. »Det fick en att inse att man kunde bygga och förstå sig på precis vad som helst. Hade man väl klarat att bygga ett par radioapparater kanske man såg en tv i katalogen och tänkte att vadå, den kan jag väl också bygga – även om man kanske aldrig gjorde det. Jag hade sån tur med uppväxten på det sättet. Tack vare pappa och Heathkit-prylarna fick jag för mig att jag skulle kunna bygga vad som helst.« Lang fick honom också att gå med i Hewlett-Packards Explorer’s Club. Ungefär femton elever träffades varje tisdagskväll i företagets cafeteria. »De kunde ta dit en ingenjör från ett av sina labb och så berättade han vad han höll på med just då«, berättade Jobs. »Pappa brukade skjutsa dit mig. Det var rena himmelriket. hp var ledande inom lysdioder, så vi pratade en del om olika användningsområden.« Eftersom Steves far jobbade på ett företag som byggde lasrar var det naturligt att ämnet intresserade pojken. En kväll tjatade han till sig att få följa med en av hp:s laserkonstruktörer och titta på deras holografilabb. Men det mest bestående minnet blev de små datorer som företaget då höll på att ta fram. »Det var där jag såg min första bordsdator. 9100a hette den. Och det var väl mest en uppiffad miniräknare egentligen, men ändå den första riktiga bordsdatorn. Den var enorm och vägde säkert uppåt tjugo kilo, men den var verkligen en skönhet. Jag blev kär.« Ungdomarna på Explorer’s Club uppmuntrades att sätta igång med olika projekt. Jobs bestämde sig för att bygga en frekvensräknare, en maskin som mäter antalet pulser per sekund i en elektronisk signal.

Han behövde vissa komponenter som hp tillverkade, så han lyfte helt enkelt på luren och ringde upp företagets vd. »På den tiden hade folk inte hemligt nummer. Så jag slog upp Bill Hewlett i Palo Alto i katalogen och ringde hans hemnummer. Han svarade och så pratade vi om allt möjligt i tjugo minuter. Han såg till så att jag fick komponenterna, och dessutom ordnade han så att jag fick ett sommarjobb på fabriken där de byggde frekvensräknare.« Jobs arbetade där under tre somrar efter att han gått ut nian på Homestead High. »Pappa körde dit mig på morgonen och hämtade mig på eftermiddagen.« 38

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 38

2011-10-25 16:22:39

barndomen

Arbetet bestod mestadels av att »gänga fast muttrar och skruva i skruvar på olika grejer« vid löpande bandet. Det fanns en viss illvilja bland arbetskamraterna gentemot den kaxiga grabben som hade snackat till sig jobbet genom att ringa vd:n. »Jag minns att jag sa till en av förmännen: ’Jag älskar det här, jag älskar det här’, och så frågade jag vad han tyckte allra bäst om att göra. Och då sa han: ’Att knulla, att knulla.’« Jobs hade större framgång hos ingenjörerna en våning upp. »Det serverades munkar och kaffe vid tio varje förmiddag, så då gick jag upp och umgicks lite där.« Jobs gillade att arbeta. Han delade också ut tidningar, som hans far skjutsade runt honom med när det regnade, och i tionde klass hade han ett helg- och sommarjobb som butiksbiträde i den jättelika, dunkla elektronikaffären Haltek. Det var elektronikens motsvarighet till de bilskrotar hans far besökte: ett paradis för fyndsugna, ett helt kvarter stort och fullt av nya, begagnade, tillvaratagna och övertaliga komponenter hoppackade på fullspäckade hyllor, huller om buller i plastbackar och lastade på hög ute på gården. »Bakom alltihop nere mot bukten fanns det ett inhägnat område där det till exempel låg inredning från gamla Polaris-ubåtar som hade slaktats och sålts bit för bit«, mindes han. »Alla reglage och knappar var kvar, alltsammans i militärgrönt och grått förutom en del strömbrytare och lampskydd som var gulaktiga eller röda. Och så fanns det gamla spakar som var hur coola som helst. När man drog i dem kändes det som om man sprängde Chicago i luften eller något.« Vid kassan var diskarna av trä och svämmade över av tjocka kataloger i slitna pärmar. Folk stod där och försökte pruta till sig strömbrytare, resistorer, kondensatorer och emellanåt det senaste minneschippet.

Det var precis som när Steves far hade prutat på bildelar och lyckats eftersom han var bättre insatt i prylarnas värde än försäljarna. Steve följde i hans fotspår. Den kunskap han skaffade sig om elektroniska komponenter finslipades ytterligare av att han älskade att förhandla och gå med vinst. Han brukade åka till loppmarknader för elektronik (till exempel prylbytardagen i San Jose), pruta på ett begagnat kretskort som innehöll ett värdefullt chip eller någon annan komponent och sedan sälja det han kommit över till sin chef på Haltek.

39

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 39

2011-10-25 16:22:39

steve jobs

–

en biografi

Jobs kunde med sin fars hjälp köpa sin första bil när han var femton år gammal. Det blev en tvåfärgad Nash Metropolitan som hans far försett med en motor från mg. Jobs tyckte inte så mycket om den, men det ville han inte säga till sin far, för att inte tala om att gå miste om chansen att få en egen bil. »Så här i efterhand kan man ju tycka att en Nash Metropolitan var grymt cool«, sa han senare. »Men på den tiden var det världens töntigaste bil. Men visst, en bil var det i alla fall och det var ju fantastiskt.« Inom ett år hade han sparat ihop tillräckligt med pengar från olika jobb och kunde byta upp sig till en Fiat 850 Coupé med Abarth-motor. »Pappa var med och inspekterade den när jag skulle köpa den. Det var oerhört tillfredsställande att tjäna pengar och kunna spara ihop till någonting, helt klart.« Den sommaren, mellan tionde och elfte klass på Homestead, började Jobs röka marijuana. »Det var första gången jag rökte på. Jag var femton och började göra det regelbundet.« Vid ett tillfälle hittade hans far lite gräs i sonens Fiat. »Vad är det här för något?« frågade han. »Det är marijuana«, svarade Jobs kallt. Det var en av få gånger i livet han fick känna på sin fars vrede. »Det var det enda riktiga grälet vi någonsin hade, pappa och jag«, sa han. Men återigen skulle fadern ge med sig. »Han ville att jag skulle lova honom att aldrig röka på mer, men jag vägrade att lova det.« Tvärtom: när han gick i tolfte klass provade han också hasch och lsd och experimenterade med effekterna av självvald sömnbrist. »Jag började röka på lite mer. Ibland tog vi syra också, oftast ute på något fält någonstans eller i någons bil.« Under sina två sista år på high school blommade han också ut rent intellektuellt. Han kände att han befann sig i skärningspunkten mellan de renodlade elektroniknördarna och de som lutade mer åt att hålla på med litteratur och kreativa sysslor. »Jag började lyssna mycket på musik och läste mer av sånt som inte hade med vetenskap och teknik att göra – Shakespeare, Platon. Jag älskade Kung Lear.« Andra favoriter var Moby Dick och Dylan Thomas dikter. Jag frågade honom hur det kom sig att han relaterade så starkt till kung Lear och kapten Ahab – två av världslitteraturens mest egensinniga och drivna rollfigurer – men det fick jag ingen respons på, så jag släppte det. »Under sista året på high school gick jag en helt suverän avancerad 40

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 40

2011-10-25 16:22:40

barndomen

kurs i engelsk litteratur. Läraren såg ut som Ernest Hemingway, och han släpade med sig några av oss till Yosemite på snöskoutflykt.« En annan kurs som Jobs gick skulle så småningom bli en del av mytbildningen kring Silicon Valley: elektronikkursen där John McCullom undervisade. Han var en före detta pilot i flottan och hade en spektakulär förmåga att väcka studenterna till liv, till exempel genom att tutta eld på en teslaspole. Till somliga elever brukade han låna ut nyckeln till sitt lilla förrådsrum, där det vimlade av transistorer och andra komponenter som han lagt vantarna på. Han var en mästare på att förklara elektroniska teorier, och på att förankra dem i praktiska tillämpningar som till exempel hur man antingen serie- eller parallell­kopplade resistorer och kondensatorer för att sedan kunna bygga förstärkare och radioapparater.

McCulloms klassrum låg i en skjulliknande byggnad i utkanten av skolområdet, alldeles intill parkeringen. »Här var det«, sa Jobs och kikade in genom ett fönster, »och här i salen bredvid hade de lektioner i fordonsteknik.« Placeringen understryker tydligt hur intresset förflyttades från hans fars generation till nästa. »Mr McCullom menade att elektroniken var det som höll på att ta över efter fordonstekniken.« McCullom trodde på militär disciplin och respekt för auktoriteter. Det gjorde inte Jobs. Vid det här laget försökte han inte ens lägga band på sin motvilja mot auktoriteter, och han höll sig med en attityd som kombinerade det osmidigt och nästan sjukligt intensiva med det avståndstagande rebelliska. »Han satt oftast i ett hörn för sig själv och pysslade med något och ville egentligen inte ha så mycket med vare sig mig eller de andra eleverna att göra«, berättade McCullom senare. Till Jobs lånade han aldrig ut nyckeln till förrådet. En dag behövde Jobs en komponent som inte fanns tillgänglig, så han ringde ett mottagaren betalar-samtal till tillverkaren Burroughs i Detroit och sa att han höll på att ta fram en ny produkt och behövde göra tester med komponenten ifråga. Några dagar senare anlände den mycket riktigt via flyg. När McCullom frågade honom var han fått tag på den berättade Jobs om telefonsamtalet och skrönan han hade dragit – in i minsta detalj, som för att provocera. »Jag blev rasande«, sa McCullom. »Det var inte så jag ville att mina elever skulle bete sig.« 41

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 41

2011-10-25 16:22:40

steve jobs

–

en biografi

Jobs svar löd: »Jag hade inte råd att ringa. De har hur mycket pengar som helst.« Jobs gick bara ett år hos McCullom, inte de tre som erbjöds. Ett av hans projekt var att bygga en apparat med en fotocell som slog på en strömbrytare vid kontakt med ljus, något som vilken naturvetarelev som helst på high school kunde ha klarat. Han var betydligt mer intresserad av att leka med laserstrålar, vilket han lärt sig av sin far.

Tillsammans med några vänner satte han ihop musikljusshower till olika fester och lät laserstrålarna studsa mot speglar på stereohögtalarna.

42

Isaacson_Steve Jobs_127084_CS5NYPAG.indd 42

2011-10-25 16:22:40