Pyttepojken Pelle och stjärnfallet en saga för små och stora barn
Text: Birgitta Fernström Illustrationer: Anna Maria Persson
GLIMMERGUMMANS FÖRLAG www.glimmergumman.se Tryck: AB LH-Tryck Ulricehamn, 2017 ISBN 978-91-6394919-7
En sen kväll alldeles innan jul sitter Pelle, den pyttelilla pojken med det mörka, rufsiga håret, och halvsover i sin ekollonfåtölj. Inne i stugan är det varmt och gott. Hans lilla hus lutar sig tryggt mot stammen högt uppe i eken. Taket och väggarna är täckta med vitmossa, för att vinden inte ska leta sig in genom springorna. Efter ett tag sträcker han på sig och reser sig upp. Han tar på sig sin jacka, öppnar dörren och går ut på grenen. Pyttepojken spejar upp mot himlavalvet, som är fullt av glimmande stjärnor. ”Oj, där föll en stjärna! Då får man önska sig något.”
Mångubben ler och nickar mot honom. Pojken kniper ihop ögonen och önskar att - - ”Nej, det får man ju inte tala om, det är en hemlighet!”
2
3
Kölden nyper i nästippen. Pelle fäller upp kragen på sin röda jacka. Toppluvan drar han ner över öronen. Av det pyttelilla ansiktet syns nu bara ett par pigga ögon. Snön har frusit fast på grenarna och glittrar i månskenet. Några skrumpna eklöv hänger kvar och prasslar med varandra. ”Uschianemej, nu är vintern här.”
”Man borde ha gett sig av för längesedan.”
”Det är aldrig för sent!” ropar pojken till de torra löven.
4
Då släpper de taget och landar mjukt i snön nedanför. Uppe i trädkronan blir det tyst och stilla. Som om eken sover. På marken ligger de bruna löven och gungar en stund, innan vinden vispar iväg dem.
5
6
Pelle får syn på ett par skator på marken. Så här sent! De borde sova för länge sen. Fåglarna har krafsat fram ett par grankottar under snön. De sliter och slåss för att få tag i fröna. ”Hörru, hit med dem!”
”Haha, jag såg dem först …”
Skatorna skränar så att Pelle måste hålla för öronen.
”Oj, nu blir inte Ella Ekorre glad”, mumlar han. Pelle fäktar med armarna. ”Sjas på er … sjas, sjas!”
Skatornas skimrande stjärtar vickar hit och dit. De glor nyfiket på Pelle och flinar fräckt mot honom. En bit bort sitter Ella Ekorre på en sten med famnen full av nötter. Hon stirrar stint på de svartvita skatorna.
7