Du är bäst när du är dig själv
Katinka Wallner 1
© Katinka Wallner 2015 Utgiven av Ariton Förlag Tryckeri: ScandinavianBooks ISBN: 978-91-87813-31-3 2
Innehåll Författarens egna ord
4
1. Dina tankar om Dig själv
6
2. Världen runt omkring Dig
11
3. Hur slutar man skämmas över den man är?
16
4. Dina nya tankar om Dig själv
24
5. Skillnaden mellan skam och skuld (och självkänsla och självförtroende)
28
6. Om att gå sin egen väg
35
7. Om att skära sig, anorexi och bulimi
40
8. Om mobbing
46
9. Vem får röra min kropp?
49
10. Våga vara unik!
54
Slutord
61
3
Hej! Det här är i första hand en bok för dig som är ung, men egentligen är den för alla människor som känner sig unga och vi är många som bär på ett inre, ofta bortglömt barn. Boken är för dig som ibland tvekar, känner en oro inför framtiden eller som helt enkelt tycker det är svårt att sortera ut alla tankar du har i huvudet. Den är även för dig som ibland mår riktigt dåligt. Du bär på frågor som: ”Vart är jag på väg?”, ”Vad ska jag göra när jag blir vuxen?”, ”Ska jag plugga vidare?”, ”Vill jag studera eller ska jag ut och resa?”, ”Kanske börja arbeta direkt?”, ”Varför mår jag som jag gör?” Kanske vill du ingenting. Kanske känner du att du är utanför allt; själva livet, utan vänner, mål eller mening. Kanske du tycker att du är ful, dum och misslyckad. Kanske du ibland känner ångest eller är rädd. Läs då denna bok. Kanske du blir lite klokare. Kanske du hittar en tråd att börja nysta i. En tråd som leder till dig själv. Min förhoppning är att du ska göra det. För du ska veta en sak; du är både unik och värdefull. Det finns bara en som du. I hela världen. Gör det bästa av den som är du. För din egen skull. För du är värdefull. Även om det skulle vara så att du själv inte tycker det. Även om du till och med skäms över den du är. Jag skriver om varför vi människor skäms, samt om hur du kan sluta skämmas över den du är. För jag tänker att när vi slutar skämmas och vågar visa oss som vi verkligen är, då blir livet magiskt.
4
Detta är boken jag själv skulle velat läsa när jag var tonåring, ung vuxen eller kanske till och med för bara några år sedan. När jag inte visste det jag vet nu. Jag hoppas att den ska inspirera dig. Katinka
5
1. Dina tankar om dig själv Vad tänker du om dig själv egentligen? Vad tänker du när du ser ditt ansikte i spegeln? Ser du verkligen ditt ansikte eller fastnar din blick på den i ditt tycke enorma finnen på hakan? Tycker du kanske att håret är stripigt? Öronen utstående eller att munnen är löjlig? Skäms du över ditt utseende? Eller tänker du kärleksfulla tankar om dig själv, om din kropp, om allt du kan? Ofta är det inte så tyvärr. Vet du om att vi människor tänker ungefär 60.000 tankar om dagen? Det låter helt otroligt, eller hur? Hur många av de tankarna tror du är positiva? Om världen? Om oss själva? Hur ser det ut inne i ditt huvud måndag morgon när väckarklockan ringer och en hel vecka ligger framför dig? Vad tänker du på då? ”Wow, en helt ny vecka, full av möjligheter, vad kul!” Nej, jag tänkte väl det. Det kanske snarare låter så här: ”Shit, måndag igen, jag bara ooooooooorkar inte!!” När du sedan hasat dig upp och står och ser dig i spegeln, eller snarare synar alla skavanker du kan hitta på din stackars kropp, hur känns det då inuti dig? Egentligen? Blir du glad? Upprymd? Eller nedstämd, irriterad eller kanske rentav ledsen? Kanske går du till skolan eller jobbet som en rädd hund med svansen mellan benen?
6
Förstår du hur viktiga dina tankar är? Har du någonsin funderat över var de kommer ifrån? Du kanske tänker att du brukar jämföra dig med fotomodellerna i tidningen och tycker att du ser helt värdelös ut i jämförelse med dem (då kan jag tala om att så tänker också fotomodellerna – jag vet för jag har själv arbetat som fotomodell i tio år). Men faktum är att dina tankar kommer från ett helt annat håll; från dina föräldrar. Från de vuxna som fanns i din närhet när du växte upp. Inte nödvändigtvis så att de tyckte att du var dum, ful och värdelös. (Har de sagt så till dig ska du veta att det inte är sant och inte okej, jag skriver mer om det i ett senare kapitel). Nej det jag främst tänker på är hur de tänkte och tyckte om sig själva, när du växte upp. För när vi är barn, då suger vi i oss som svampar av hur våra föräldrar gör. Inte nödvändigtvis av vad de säger. Om din mamma har låga tankar om sig själv, om sin förmåga, om sitt utseende, om hon skäms över sig själv, ja då har du som barn fångat upp hennes tankemönster och tänker förmodligen likadant om Dig själv. Utan att du egentligen är riktigt medveten om det. Men kanske har du verkligen haft föräldrar som aldrig sagt till dig att du duger som du är? Föräldrar som klagat på hur du ser ut, vad du säger (vad du inte säger), de kanske till och med har skrikit hemska saker till dig, eller ännu värre, de kanske har slagit dig. Det är inte okej. Det är förbjudet i lag att slå barn och ungdomar i Sverige. Om du har blivit slagen kan du ringa till BRIS, gå till skolsköterskan eller till någon 7
annan vuxen som kan anmäla vad din förälder gjort mot dig till socialtjänsten. Eller till polisen. Jag kommer att skriva mer om det längre fram i den här boken. Men just nu ska du veta att det aldrig, aldrig, aldrig är okej att någon annan tar på din kropp mot din vilja, gör dig illa, eller säger nedsättande saker om dig. Det ska du veta. Och det ska du minnas. Det är Din rätt att må bra. Det är jätteviktigt att du förstår att de tankar du har om dig själv, de allra flesta, kommer från någon annan än dig. De kommer från din familj; från dina föräldrar, äldre syskon, eller andra vuxna. Ett litet exempel; när jag var liten sa min storasyster till mig att jag hade alldeles för tjocka läppar och att de var jättefula. Jag vet inte varför hon sa så, men det gjorde hon, kanske tyckte hon så just då, eller också ville hon bara retas. Men det gick rakt in i mitt hjärta och jag började själv tycka att mina läppar var fula. Min syster hade smala, tunna läppar och jag ville för allt i världen ha likadana läppar som hon. Jag började skämmas över min mun. Eftersom min storasyster var min idol så började jag knipa ihop munnen till ett streck för att mina läppar skulle se ut mer som hennes. Jag knep och gick omkring och såg förmodligen väldigt bister, trist och konstig ut hela min tonårsperiod. När jag väl blev vuxen började jag arbeta som fotomodell. En av de saker jag alltid fick komplimanger för var min vackra mun, mina vackra läppar. Men det var jättesvårt att lära mig att slappna av i läpparna. Jag hade blivit så van vid att knipa ihop munnen att jag fick svårt att slappna av, bara vara jag. På det sättet kan man alltså bli påverkad. En annan sak jag alltid fick höra av min pappa, var att jag var fullständigt värdelös på matematik. Att jag däremot var jättebra på att 8
läsa och skriva fick jag också höra. Behöver jag tala om att jag hela skoltiden igenom hade lägst betyg i matematik och högst i svenska? Det dina föräldrar, syskon och andra vuxna i familjen säger till dig går alltså rakt in i ditt hjärta. Men det behöver inte betyda att de har rätt. Inte alls. När vi tror på det någon annan sagt till oss, om oss, då börjar vi också leva den ”sanningen”. Alltså slutade jag helt anstränga mig att lära mig matematik, det var ju ändå onödigt för min pappa, som ju visste allt, hade sagt att jag var helt värdelös på det. Så här brukar jag tänka; inne i huvudet har man en låt eller Spotifylista som kör runt, runt. Samma gamla spår, hela livet oftast. Spåren är gjorda i barndomen och låtarna samma. Hela tiden. En dag stannade jag upp och kollade vad som egentligen kördes i mitt huvud. Och det var inte kul kan jag säga. Det var en massa låtar om hur värdelös jag var. Vad är det för låtar som spelar i ditt huvud? *** Men jag har goda nyheter. Du kan skapa en ny låt eller Spotifylista inne i ditt huvud. Där Du bestämmer låtarna. Vilken melodi, vilken text, vilken typ av musik. Det är ditt huvud. Det är du som bestämmer. Och du kan bestämma dig för att du bara vill lyssna till låtar som du gillar. Du skulle ju aldrig frivilligt vilja 9
lyssna till musik som du hatar, eller hur? Så varför ska du då lyssna till hatfyllda tankar? Tankar som gör dig illa? Nej, välj spellista inne i ditt eget huvud! Men hur gör man då? Hur byter man ut gamla negativa tankar som man har kört så länge att man inte längre minns när man började tänka dem? Jag har märkt att det är jättesvårt att ”byta ut” gamla, negativa tankar. Det fungerar ett tag med att köra positiva tankar (eller låtar) men sedan trillar man lätt tillbaka igen. Man blir arg på sig själv för att man misslyckas med att vara positiv och så är man tillbaka på ruta ett igen. Man är mer negativ än någonsin och tänker ännu fler negativa tankar om sig själv om hur dum och värdelös man är. För att kunna ändra tankarna måste man börja med att ta reda på varifrån de kommer. Vad är det egentligen som gör att vi tänker som vi tänker om oss själva?
10