skapsbaserad överblick av brottsligheten i Sverige samt av svensk kriminalvård och kriminalpolitik. Utifrån aktuell forskning beskrivs alltifrån brottsutvecklingen och rättsväsendets organisation till kriminalvårdens program för att minska återfall i brott och situationen för brottsoffer. Denna sjätte utgåva av boken är uppdaterad utifrån ny lagstiftning och innehåller även nya forskningsrön om behandlingen av dömda personer. Boken riktar sig till studerande och yrkesverksamma inom kriminalvården, polisen och andra myndigheter inom rättsväsendet. Den är även avsedd för utbildningar inom socialt arbete, anställda inom socialtjänsten och för alla intresserade av samhällsfrågor. Thomas Ekbom är både nationellt och internationellt anlitad expert på kriminalvårdsfrågor med fyrtio års erfarenhet som personalutbildare med mera inom Kriminalvården. Gunnar Engström är före detta kriminalvårdsdirektör och flitigt anlitad som sakkunnig i statliga utredningar och kommittéer. Han har haft flera internationella uppdrag inom kriminalvård och är numera verksam inom den ideella sektorn. Kriminalvårdsdirektör Birgitta Göransson är leg. psykolog och leg. psykoterapeut samt nationell verksamhetsutvecklare i Kriminalvården för insatser riktade till olika målgrupper: till exempel dömda för sex- och våldsbrott, narkotikamissbrukare samt ungdomar respektive kvinnor. Författarna är ofta anlitade som föreläsare vid universitet och högskolor.
EKBOM.m.fl.Manniskan.brotte.hela.3.indd 1
Ekbom Engström Göransson
Människan, brottet, följderna ger en kun-
Thomas Ekbom Gunnar Engström Birgitta Göransson
Kriminalitet och kriminalvård i Sverige
09-12-10 22.24.34
092301Brottet.ORIG.indd 4
09-12-10 15.39.04
Innehåll
Förord 13 1. BROTT OCH BROTTSUTVECKLING 15 Vad är brott? 15 Avvikande beteende 15 Beteende som strider mot lagen 16 Brottsutvecklingen 17 Kort historik 17 Grov organiserad brottslighet 19 Fler tillfällen att begå brott 21 Mindre av social kontroll 21 Känd och dold brottslighet 22 Variationer i statistiken 23 Brottslighetens geografiska fördelning 24 Typer av brott 24 Andelen uppklarade brott 26 Internationellt samarbete 27 2. STRAFFRÄTTSTEORIER 29 Synen på straffrätt i Europa 29 På medeltiden 29 Under upplysningstiden 29 1800-talsfilosofernas synsätt 30 Olika teoretiska skolor 30 Synen på rättskipning i Sverige 31 Från 1960-talet och fram till i dag 32 3. STRAFFSYSTEMET 34 Böter 35 Fängelse 36 Intensivövervakning med elektronisk kontroll – verkställighet utanför anstalt 37 Nya former av utslussning 38 Villkorlig frigivning 39 Villkorlig dom 41 Skyddstillsyn 41 Kontraktsvård 43 Samhällstjänst 44
092301Brottet.ORIG.indd 5
09-12-10 15.39.04
Överlämnande till särskild vård 45 Ungdomstjänst 47 Vård och behandling i SiS:s regi 48 Sluten ungdomsvård 49 Ungdomsmål 50 Medling för unga lagöverträdare 51 Lag om medling med anledning av brott 52 Vård av missbrukare 52 Rättspsykiatrisk vård 53 Påföljd för allvarligt psykiskt störda lagöverträdare 53 4. KRI MINA LPOLIT IK 55 Regler och kontroll 56 Faktorer som påverkar kriminalpolitiken 56 Lagstiftningen 56 Forskningen 57 Allmänna opinionen 58 Massmedier 59 Vad skriver tidningarna om kriminalvården? 62 Massmedierna och insynen 63 Försäkringsbolagens roll 64 Bankernas roll 65 Samhällsekonomins roll 66 Kriminalpolitiken under 1990-talet och fram till år 2010 66 5. VÅLDS-, ALKOHOL- OCH NA RKOTIKABROTTSLIGHET 69 Våldsbrottslighet 70 Dödligt våld 70 Misshandel 73 Alkohol och våldsbrott 75 Kvinnomisshandel 76 Barnmisshandel 79 Våldtäkt 82 Sexuella övergrepp mot barn 83 Några övriga sexualbrott 85 Barnpornografi 85 Sexköpslagen, människohandel och koppleri 85 Alkohol och trafikonykterhet 86 Narkotika och kriminalitet 88 Narkotikabrottslighet 89 Påföljder för narkotikabrott 91 Narkotikamissbruk 92 Narkotikakommissionen och Mobilisering mot narkotika 93 Hur mycket kostar den svenska narkotikapolitiken? 94 Dopning och kriminalitet 95
092301Brottet.ORIG.indd 6
09-12-10 15.39.04
6. UNGDOMAR OCH BROTT 97 Brottsutvecklingen bland ungdomar 99 Påföljder 102 Vad påverkar ungdomsbrottsligheten? 103 7. KÖNSSKI LLNA DER I BROTTSLIGHET 107 Historik 107 Kvinnobrottsligheten i dag 109 Kvinnors våldsbrottslighet 111 Pojkars och flickors kriminalitet 115 8. INVANDRARE OCH BROTT 117 Invandrare i kriminalstatistiken 117 Är kyrkobokförda utländska medborgare överrepresenterade bland dem som lagförs för brott? 117 Vilka brott begår utländska med borgare? 119 Begår invandrarungdomar mer brott? 120 Vilka straff döms utländska medborgare till? 120 Utländska medborgare i kriminalvården 120 Vad beror skillnaderna på? 122 9. NÅGRA »MODER NA« BROTT 125 Ekonomisk brottslighet 125 Omfattning 126 Vad vet vi om den ekonomiska brottsligheten i dag? 127 Vilka döms för ekonomiska brott? 129 Åtgärder mot ekonomiska brott 129 Ekobrottsmyndigheten 130 Internetbrott 132 Hatbrott 133 Miljöbrott 136 Miljöbalken 138 10. INDIVIDFAKTORER OCH BROTTSLIGHET 141 Biologiskt arv och brottslighet 141 Studier av arvets betydelse vid missbruk och kriminalitet 141 Brottslighet och neuropsykiatriska skador 143 ADHD och DAMP 144 Brottslighet och social miljö 146 Personlighetsutveckling och socialisation 146 Småbarnsåren 146 Skoltiden 148 Tonårstiden 151 Riskfaktorer 151
092301Brottet.ORIG.indd 7
09-12-10 15.39.04
11. RÄTTSVÄSENDETS ORGANISATION I SVERIGE 153 Polisen 155 Polismyndigheterna 155 Åklagarna 157 Domstolarna 159 Kriminalvården 160 12. KRI MINA LVÅRDENS FRAMVÄXT 161 Den historiska utvecklingen internationellt 161 Cellfängelser 161 Svensk kriminalvård genom historien 162 Nya lagar från slutet av 1800-talet och fram till 2010 163 Frivårdens tillkomst 165 Kriminalvårdens moderna historia 166 Kriminalvårds reformen på 1970-talet 166 Diskussioner under senare år 168 Åren 1974–2010 168 Frivårdens utveckling 170 Häktenas utveckling 172 13. KRI MINA LVÅRDEN – ORGANISATION, MÅL, ETIK OCH EKONOMI 175 Verksamheten 175 Mål i regleringsbrevet 177 Vision 177 Etiska regler 179 Rättigheter 183 Grundläggande rättigheter för kriminalvårdsklienter 183 Kriminalvårdens handlingsplan rörande brott med rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska inslag 184 Tillsyn och inspektioner av Kriminalvården 184 Organisationen 189 Kriminalvårdens organisation 189 Rekrytering och utbildning 190 Huvudkontoret 192 Regioner 193 Verksamhetsområden 193 Verksamhetsställen 194 Beslut 194 Transporttjänsten (TPT) 196 Nämndorganisationen 196 Kriminalvårdsnämnden 197 Övervakningsnämnder 197 Internationellt samarbete 198 Kriminalvårdens ekonomi 199
092301Brottet.ORIG.indd 8
09-12-10 15.39.05
14. HÄKTENA 201 Målen för häktesverksamheten 203 Organisation och personal 204 Vistelsen på häktet 205 Verkställighetsplanering vid häktet 209 Utplacering från häkte 210 Utvisning på grund av brott 210 Riksmottagningarna vid Kumlaoch Hinsebergsanstalterna 210 Val av anstalt 212 Frifotingar 213 Skadestånd efter frikännande dom 213 15. FÄNGELSER NA 214 Anstalterna enligt säkerhetsindelning 214 Säkerhetsenheter och slutna avdelningar med förhöjd säkerhet 217 Avdelningar för särskilt resurskrävande intagna (SRI) 218 Målen för verksamheten vid fängelserna 219 Organisation och personal 222 Förändringar i vårdarrollen 222 Vistelsen i anstalt 224 Information vid ankomsten 224 Olika perioder under vistelsen 224 Programverksamhet 226 Sysselsättningen 226 Klient utbildningen 227 Övrig programverksamhet 228 Avskiljanden 228 Rutiner under dagen 229 Kommunikation 230 Åtgärder mot insmuggling av droger 232 Övriga säkerhetsåtgärder 233 Dynamisk säkerhet 235 Den intagne och omvårdnaden 235 Fritid och hälsa 237 Andlig vård 239 Utevistelser 241 Fritidsverksamhet 241 Permission 242 Normalpermission 242 Särskild permission 245 Utslussningsåtgärder 246 Frigång 246 Vårdvistelse 247 Halvvägshus 247 Utökad frigång 248 Skyldigheter 248 Villkor 249 Utevistelse på grund av hälso- och sjukvård, 37 §, eller på grund av inställelse vid domstol eller nämnd, 43 § 249 Behandling av långtidsdömda – särskilda villkor 249 Misskötsamhet – reaktioner och sanktioner 250 Rymningar 251 Missbruk av vistelse utanför anstalt vid fritidsverksamhet, sjukhusvistelse, permission eller
092301Brottet.ORIG.indd 9
09-12-10 15.39.05
utslussning 252 Positivt prov vid drogkontroll eller vägran att lämna prov 253 Våld eller hot 253 Fånguppror 255 Överförande av verkställighet av fängelsestraff till annat land 256 Förberedelser för frigivning 257 Andra insatser på häkten och anstalter 260 Röda Korsets besöksverksamhet 260 RFS , Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare 260 KRIS , Kriminellas revansch i sam hället 261 X-Cons 261 Föreningen Riksbryggan 261 16. FRIVÅRDEN 263 Frivårdens mål 264 Organisation och personal 265 Verkställighetsplanering 267 Övervakningen 267 Personutredning 269 Övervakarna 271 Vad förväntas av en lekmannaövervakare? 272 Vem kan bli lekmannaövervakare? 273 Förhållningssätt 273 Kontakterna 274 Särskilda föreskrifter 274 Misskötsamhet, reaktioner och disciplinära åtgärder 275 Kontraktsvård 276 Samhällstjänst 277 Intensivövervakning (IÖV) 277 Utökad frigång 278 Brotts- och missbruksrelaterade program 278 Frivårdsklienternas arbets- och bostadssituation samt missbruk 279 Frivårdens arbete med klienter med en psykiatrisk problematik 280 Frivårdens arbete på anstalter och häkten 280 17. Programverksamhet i kriminalvården 282 Olika typer av programverksamhet 283 Nationella program ackrediterade år 2009 284 Program under pågående prövning år 2009 286 Ny programutveckling år 2009 286 Yoga 287 Skolutbildning 287 Arbetsträning 288 Insatser för narkotikamissbrukare 289 Uppsökande verksamhet 290 Kartläggning av behov och problem 291
092301Brottet.ORIG.indd 10
09-12-10 15.39.05
Behandlingsplatser 291 Läkemedelsassisterad behandling 292 Insatser för andra målgrupper 292 Insatser för korttidsdömda alkohol- och blandmissbrukare 292 Insatser för sexualbrottsdömda 293 Insatser för dömda för relationsvåld 293 Insatser för ungdomar 294 Insatser för kvinnor 294 Övriga insatser 295 Samverkan 296 Motivation att delta i påverkansprogram 297 18. KRI MINA LVÅRDENS KLIENTER 299 Kvinnor i kriminalvården 299 Ungdomar i kriminal vården 300 Utländska medborgare i kriminalvården 301 Klienternas skolutbildning 301 Arbetsförhållanden 302 Bostadssituationen 302 Missbrukare på anstalter och i frivård 302 Alkoholmissbruk 303 Narkotikamissbruk 303 Narkotikamissbruk under strafftiden 304 Hiv och aids 304 Psykiskt störda inom kriminalvården 305 19. Forskning och utvärdering 309 Kriminalvårdens FoU-verksamhet 309 Återfall i brott 311 Brå:s återfallsstudier 311 Kriminalvårdens återfallsstudier 312 Återfall i missbruk 316 Utvärdering av insatser i kriminalvården 318 Tidigare utvärderingar 318 Utvärderingar av brotts- och missbruksrelaterade program och andra insatser 319 Klientutbildning och KrAmi 321 Utvärderingar genomförda 2008 och 2009 322 Slutförda FoU-projekt inom kriminalvården 2009 323 Ideella organisationers insatser inför frigivning 326 20. BROTTSOFFREN OCH DE ANHÖRIGA 329 Brottsoffren 329 Hur många utsätts för brott? 329 Vilka är mest utsatta för våld och hot? 330 Utländska medborgare som offer för brott 330 Upprepad utsatthet för brott 331 Den ojämlika utsattheten 332 Utsatthet för
092301Brottet.ORIG.indd 11
09-12-10 15.39.05
brott bland fattiga och rika 1984–2001 332 Hjälp till brottsoffren 333 Kvinnojourer 333 Brottsofferjourer 333 Brottsoffermyndigheten 334 Brottsofferfonden 335 Annat stöd 335 Kriminalvården och de anhöriga 338 Anhörigas reaktioner 339 Brottsoffer 339 Besök 340 Brottslingens föräldrar 341 Brottslingens familj 341 Anhörigas med verkan 343 Föreningen Riksbryggan 345 21. REFLEKTION OCH PREVENTION 347 Organiserad brottslighet 347 Marginalisering av samhällen och individer 349 Brottspreventiva åtgärder 351 Primär prevention 351 Insatser på samhällsnivå 351 Insatser på individnivå 354 Sekundär prevention riktad mot riskgrupper 356 Insatser mot unga lagöverträdare 356 Insatser mot våld i nära relationer 357 Tertiär prevention 359 Behandlingsinsatser vid missbruk och beroende 359 Prevention i kriminalvården 360 LIT TERATUR 365 FÖRKORTNINGAR 382 REGISTER 383
092301Brottet.ORIG.indd 12
09-12-10 15.39.05
Förord
Utgångspunkten i denna bok är vår erfarenhet av många års arbete i kriminalvårdens vardag. Vi försöker här ge ett helhetsperspektiv på kriminalvården. För att förstå den behövs kunskap om straffsystemet och faktorer som påverkar brottsutvecklingen. I boken försöker vi sätta in kriminaliteten både i ett samhällsperspektiv och i ett individperspektiv. Vi vill särskilt belysa samspelet mellan alkohol/andra droger, våld och kriminalitet. Den organiserade brottsligheten tas upp i olika kapitel. Boken vänder sig till studerande och yrkesverksamma inom hela rättskedjan och inom socialt arbete. Boken är även aktuell för lekmannaövervakare, nämndemän och alla med intresse för samhällsfrågor. I denna sjätte utgåva har innehållet genomgående uppdaterats när det gäller organisationsförändringar inom rättsväsendet och kriminalvården, aktuell forskning om brottsutveckling, påverkansprogram och brottsförebyggande insatser. Vi menar att ett rättssystem, som syftar till att vara objektivt och logiskt uppbyggt, aldrig kan frigöra sig från att det handhas av människor med känslor, värderingar och attityder. Dessa känslor och värderingar påverkar tolkningar av regler, lagar och utdömande av straff. Det är vår övertygelse att rättssystemet ständigt måste utsättas för granskning. Det måste vila på en human grund, med respekt för människovärdet. Kriminalvården måste bygga på ett engagemang för de människor som den ska omhänderta och inte enbart bli ett administrativt system för verkställande av påföljder. För att 13
092301Brottet.ORIG.indd 13
09-12-10 15.39.06
skapa balans i kriminalpolitiken anser vi att offret och offrets rättigheter bättre måste tillvaratas. Vi anser vidare att samhället måste fortsätta sin satsning på brottsförebyggande insatser utanför rättsväsendet, parallellt med fortsatt traditionell brottsbekämpning, om brottsligheten ska kunna minskas. Särskilt viktigt är det att med alla medel motverka segregation och utanförskap. En människas möjligheter att lämna den kriminella banan beror på hans eller hennes egen vilja och förmåga men också på samhällets vilja att släppa in honom eller henne i gemenskapen efter avtjänat straff. Thomas Ekbom Gunnar Engström Birgitta Göransson
14
092301Brottet.ORIG.indd 14
09-12-10 15.39.06
1 Brott och brottsutveckling
Vad är brott? Brott är beteenden som avviker från de normer som finns i samhället och som strider mot dess lagar. Vad som är brott enligt lagen och vem som är brottsling avgörs därför av samhällets struktur, dvs de värderingar som är dominerande där och den lagstiftning som tillkommit genom politiska beslut. Rättsutvecklingen visar att brottskatalogen under tidernas gång har genomgått stora förändringar. Det kan bl a förklaras av förskjutningar i människors moraluppfattning och, som nämnts, skilda samhällsvärderingar och den socioekonomiska och tekniska utvecklingen i samhället.
Avvikande beteende Det finns många beteenden som betraktas som avvikande i samhället. Vissa stämplas som negativa och andra som positiva. Förutom brott ses också exempelvis missbruk och sexuella perversioner som negativa. Andra avvikande beteenden, t ex arbetsnarkomani och hjältedåd, uppfattas som positiva. Vad som bestämmer om en person ska bli socialt avvikande är faktorer dels hos individen själv, dels hos det samhälle och de grupper, där han eller hon lever och de värderingar som råder där. Egenskaper som räknas som avvikande i ett samhälle kan 15
092301Brottet.ORIG.indd 15
09-12-10 15.39.06
i ett annat betraktas som värdefulla och normala. Synen på vad som är avvikande beteende är inte heller statiskt utan förändras över tiden. Samhället reagerar på avvikande beteende med avståndstagande och olika bestraffningar, sanktioner. Dessa reaktioner från omgivningen kan leda till att en persons avvikelse förstärks, vilket i sin tur leder till att hon eller han möts av ytterligare avståndstagande. En social utstötningsprocess tar form.
Beteende som strider mot lagen Brott definieras som handlingar som enligt lagen är belagda med negativa sanktioner, dvs straff. Det som är brott i Sverige finns nedskrivet i brottsbalken och i ett stort antal specialrättsliga lagar. De mest kända specialrättsliga lagarna är de som reglerar trafik, nykterhet på vägarna och narkotikastrafflagen. Alla är skyldiga att känna till vad som är förbjudet i lag. Vad som anses vara brott växlar under olika tider och i olika samhällen. Under hela medeltiden var trolldom och häxeri kraftigt straffbelagda handlingar, och exempelvis tidelag, hor och homosexualitet var sexualbrott belagda med dödsstraff. På 1800-talet var det kriminellt att ta ränta! I dag har dessa lagbestämmelser avskaffats. Det finns alltså inget absolut brottsbegrepp. Vad som är brott definieras av samhällets lagstiftare. Nya brott tillkommer i lagen på grund av samhällsförändringar, teknisk utveckling och politiskt reformarbete. Trafiklagar, byggnadslagar och miljölagar är några sådana exempel. Den tekniska utvecklingen leder till att nya och tidigare okända risksituationer uppkommer, som förr eller senare kan leda till stora skadeverkningar. En reglering blir då nödvändig via lagstiftning.
16
092301Brottet.ORIG.indd 16
09-12-10 15.39.06
Brottsutvecklingen Kort historik Brottsligheten i 1800-talets Sverige var enligt mångas uppfattning en direkt följd av de svåra förhållanden som rådde då – man brukade tala om nödbrottslighet. Stölderna vittnade om kampen för att överleva. Även fylleri, prostitution och ordningsproblem på gator och torg var ett ofta förekommande inslag i det svenska samhället under denna tid. Grova våldsbrott var vanliga i hemmen och på offentliga platser, främst som följd av alkoholmissbruk och fattigdom. Man ansåg att kriminaliteten skulle minska eller till och med försvinna i takt med sociala reformer och ökat välstånd. Brotten minskade också kraftigt under den första hälften av 1900-talet, då det var ekonomiskt uppsving och sociala reformer genomfördes. Främst minskade fylleri, prostitution och våldsbrottslighet på grund av minskad alkoholkonsumtion. Alkoholpolitiken med motbokskontroll hade säkert också avgörande betydelse. Det kom sedan ett antal relativt lugna år, men denna utveckling bröts under perioden från 1950 och framåt, då brottsligheten ökade mycket kraftigt. Nu talar man om välfärdskriminalitet och överflödskriminalitet. I Sverige har den registrerade brottsligheten precis som i övriga västvärlden ökat kraftigt under efterkrigstiden. Utvecklingen av anmälda brott kan i stort sett indelas i tre tidsperioder. Den första omfattar perioden från 1950 fram till och med 1964. Denna period karaktäriseras av en jämn och förhållandevis svag ökning av antalet polisanmälda brott. Den genomsnittligt registrerade ökningen per år var 12 000. Den andra perioden från 1965 och fram till 1990 var ökningstakten betydligt snabbare med i genomsnitt 33 000 brott per år. Den tredje perioden är från 1990-talet till i dag. Den kraftiga ökningen mellan år 1964 och 1965 kan hänga samman med förändringar i statistikrutiner, omorganisation av polisväsendet och lagstiftningsförändringar som genomfördes under denna tid. Under 1990-talet planade ökningen ut till en 17
092301Brottet.ORIG.indd 17
09-12-10 15.39.06
relativt stabil nivå men under 2000-talet ökade antalet anmälda brott återigen. Ökningstakten har under åren 2000–2007 legat på i genomsnitt 15 000 brott per år. Den relativt stabila nivå som kännetecknat utvecklingen under senare år fram till 2006 tycks vara bruten. Enbart mellan åren 2006 och 2007 ökade de anmälda brotten med 7 procent och år 2007 var antalet anmälda brott till polis, tull eller åklagare totalt 1,3 miljoner, dvs den högsta nivå som uppmätts sedan statistiken började föras. År 2008 anmäldes totalt 1 378 000 brott, en ökning jämfört med 2007 med 5 procent (71 600 brott), alltså en ny högsta nivå. Utvecklingen av de anmälda brotten under 1990-talet och i början av 2000-talet var dock olika för olika typer av brott.
Det totala antalet anmälda brott åren 1975–2008. (Källa: Brå Rapport 2009:17. Anmälda brott. Slutlig statistik för år 2008.)
18
092301Brottet.ORIG.indd 18
09-12-10 15.39.09
Antalet bedrägeribrott och trafikbrott minskade påtagligt samtidigt som exempelvis antalet våldsbrott – främst misshandel – ökade relativt kraftigt. År 2009 hade det skett en markant förskjutning från tillgreppsbrott till brott mot person. År 2008 anmäldes till exempel cirka 84 600 fall av misshandel, som utgör cirka 80 procent av det totala antalet anmälda våldsbrott. En betydande del av brottsligheten drabbar försvarslösa eller annars utsatta personer. Dit hör våldsutsatta kvinnor och barn liksom personer som utsätts för hatbrott.
Grov organiserad brottslighet Grov organiserad brottslighet är ett allvarligt hot både i ett demokratiskt och ekonomiskt perspektiv. Professionella kriminella arbetar allt mer över gränserna och inom flera brottsområden, t ex narkotikabrottslighet (kapitel 5), människohandel (kapitel 5) och ekonomisk brottslighet (kapitel 9). Till den organiserade brottsligheten kan också räknas miljöbrotten som beräknande företagare utför för att tjäna snabba pengar på miljöns bekostnad till förfång för konkurrenter som tar kostnaden för att undvika miljöskador och för allmänheten som lider av miljöskadorna. Ett tydligt exempel på grov organiserad brottslighet är också den ökande tendensen med förekomst om hot och våld mot förtroendevalda och anställda inom rättsväsendet (se vidare i kapitel 21). Organiserad brottslighet bedrivs i huvudsak av två grupper. Den ena omfattas av s k broderskap, lätt identifierbara gäng som Bandidos, Hells Angels, Original Gangsters m fl. De utmärks av en stark gemenskap och gemensamma symboler och är lätt synliga i samhället. Den andra gruppen kan betecknas som ad hoc-grupper där ekonomisk vinning är den främsta drivkraften. De vill vara så anonyma som möjligt. De samlar olika personer i olika brottsliga affärer och har nätverk de kan utnyttja. Vid exempelvis distribution av ett stort parti narkotika behövs transportörer, försäljningskoordinator, lagerhållare, utblandare, förvarare av pengar och kvalitetstestare. 19
092301Brottet.ORIG.indd 19
09-12-10 15.39.10
Det finns två olika distributörstyper: »den yrkeskriminella gruppen« där narkotikahandeln är en del av deras identitet och där den kriminella identiteten stärks med olika attribut. De har en utåtriktad livsstil och ett överdådigt konsumtionsmönster. Den andra gruppen är »affärsmän« med diskret framtoning som döljer att de sysslar med kriminell verksamhet och vill ge sken av att pengarna är tjänade på legal väg. Många distributörer tar stora risker då de underskattar polisen. När polis och tull får arbeta långsiktigt leder det till resultat. Se Brå Rapport 2005:11. Utvecklingen i världen gör att stor kraft måste ägnas åt att undanröja risker för terrorhandlingar och andra brott mot rikets säkerhet och som medför att bekämpningen kräver samarbete med myndigheter i andra länder. Se vidare om våldsbrott i kapitel 5. Trendbrottet under 1900-talet, som innebar att brottsutvecklingskurvan planade ut, var en internationell företeelse, som inte bara hade skett i Sverige utan också i ett stort antal andra europeiska länder som Danmark, Tyskland, England, Nederländerna, Finland m fl. Alltså ett trendbrott som kan ha en mer universell förklaring. Framför allt är det en minskning av antalet stölder som slår igenom i statistiken. Det finns många möjliga förklaringar till denna minskning. Olika lokala insatser med grannsamverkan mot brott har varit framgångsrika. Dessutom hade människor mindre pengar att köpa varor för. Detta innebar sämre tider för hälerimarknaden – det blev svårare att sälja stöldgods. Av de 1 378 000 anmälda brotten år 2008 var stöldbrottens andel 41 procent. Den största delen av ökningen under år 2008 utgörs av ett ökat antal anmälda brott mot person (3:7 BrB), bedrägerier, skadegörelsebrott, narkotikabrott, butiksstölder/ snatterier och ofredanden. Andelen stöldbrott har under den senaste tioårsperioden minskat med 20 procentenheter sedan år 1999. De brottskategorier som bidrog med största minskningen under år 2008 var bilbrott (stöld ur och från motordrivet fordon och biltillgrepp), fickstöld, inbrott i kontor, cykelstöld och inbrott i källare och på vind. Många kriminologer pekar på följande orsaker till brotts utvecklingen efter andra världskriget: 20
092301Brottet.ORIG.indd 20
09-12-10 15.39.10
• Antalet tillfällen då brott kan begås har under denna tid ökat kraftigt. • Den sociala kontrollen i vårt samhälle har minskat. • Den teoretiska skolutbildningen har fått ökad betydelse för anpassning och framgång i samhället, vilket ökar trycket på människor utan högre utbildning och risken för utslagning. • Den höga ungdomsarbetslösheten bidrar till utanförskap och ökar risken för kriminalitet och missbruk. fler tillfällen att begå brott Övergången från jordbrukarsamhället till det industriella samhället inleddes successivt redan under början av 1800-talet. Men det var från 1950 och framåt som tillverkningen av kapital- och konsumtionsvaror ökade, liksom människors möjligheter att skaffa dem. Erfarenheten visar att det finns ett samband mellan antalet brott och antalet brottstillfällen – ju mer det finns att stjäla, desto mer stjäls det. Ett exempel är att det år 1950 fanns en kvarts miljon bilar, varav några tusen blev stulna samma år. År 1980 fanns i Sverige omkring tre miljoner bilar, och det året anmäldes drygt 34000 bilar till polisen som stulna. Det innebär att andelen stulna bilar i förhållande till det totala antalet bilar var ungefär detsamma 1950 och 1980. Liknande jämförelser kan göras för en mängd andra brott med motsvarande resultat. Exempel är stölder av fritidsbåtar, stölder i varuhus, sommarstugeinbrott m m. Snatteriet har ökat sedan varor började finnas tillgängliga ute i butiken i stället för att säljas över disk. mindre av social kontroll Samtidigt som tillfällena att begå brott har blivit fler, har den sociala kontrollen minskat – man håller inte samma uppsikt över människorna omkring sig som förr. Tidigare var rörligheten i samhället låg, både mellan samhällsklasser och mellan bostadsorter. Nu är situationen den motsatta. 21
092301Brottet.ORIG.indd 21
09-12-10 15.39.10
Stora omflyttningar har ägt rum, och befolkningen är numera koncentrerad till tätorter och storstadsregioner. Att man känner dem som bor i närheten är inte självklart längre, och för stora grupper av människor i många bostadsområden präglas tillvaron av anonymitet och kontaktlöshet. Utbudet av konkurrerande värderingar är stort. Möjligheten att upprätthålla en social kontroll genom familjen, bygemenskapen eller arbetsgemenskapen är mindre. Denna informella kontroll har ersatts av en formell kontroll som utövas av polis, kriminalvård, socialtjänst m fl.
Känd och dold brottslighet Det är inte möjligt att exakt säga hur stor den verkliga totala brottsligheten är. Den dolda brottsligheten, det s k mörkertalet, är en dominerande felkälla. Det är bara en begränsad del av brotten som myndigheterna får kännedom om. Främst är det dessa fyra faktorer som avgör hur stor andel av brotten som blir dolda: • brottets grovhet. Ju allvarligare skada som offret utsatts för, fysiskt eller ekonomiskt, desto större är sannolikheten att händelsen anmäls. • den sociala relationen mellan offer och gärningsman. Om offret och gärningsmannen är bekanta med varandra minskar offrets benägenhet att anmäla händelsen. Särskilt är det våld inom familjen som underskattas i statistiken. Överfallsvåldet anmäls däremot i betydligt större utsträckning. • brottets synlighet. Många brott har sådan karaktär att de kan vara svåra att upptäcka. Främst gäller detta de s k offerlösa brotten, de som sällan riktas mot någon enskild person eller enskild persons egendom, t ex fortkörning och miljöbrott. Det är inte ovanligt att gärningsmannen själv är ovetande om lagöverträdelsen. Här krävs det normalt någon form av myndighetsinsats för att brottet ska uppdagas. • myndigheters insatser. Trafikbrotten upptäcks främst genom trafikövervakning. Genom spaning och kontroller kommer narkotikabrotten till polisens kännedom. Bakom myndigheternas insatser ligger politiska prioriteringar av vilken brottslighet som 22
092301Brottet.ORIG.indd 22
09-12-10 15.39.10
i första hand ska beivras, dvs åtgärdas. Detta påverkar vilken brottslighet som upptäcks. Mörkertalet kan variera mellan olika typer av brott. För vissa brott är mörkertalet ett eller nära ett, vilket innebär att nästan samtliga brott anmäls. Mord, bankrån, postrån och fullbordade bostadsinbrott är sådana exempel.
Variationer i statistiken Brottsligheten varierar under året och mellan olika geografiska regioner i Sverige. Fördelningen över året är ojämn i ett relativt stabilt mönster. Fler brott begås under de varma sommarmånaderna än under vintern, och detta gäller såväl brott mot person som brott mot egendom. När man tittar på brottsstatistik är det också viktigt att vara uppmärksam på faktorer som kan påverka siffrorna. Exempel på detta är ändringar i statistikrutiner, i lagar och i de anvisningar som åklagarna får från riksåklagaren. Brottsstatistiken ändras också om tidigare dold brottslighet börjar anmälas. Så är troligen fallet t ex med de ökade anmälningarna av sexuella övergrepp mot barn, våld i familjen och våldtäkter som begås av män som kvinnorna har en relation till. Allt tyder på att dessa brott tidigare fanns men inte anmäldes. Attityderna till dem har med tiden ändrats, så att de inte längre accepteras. Stödet till offren under anmälningstid och rättegång har utvecklats genom kvinnojourernas arbete, och misshandel leder numera till allmänt åtal utan att offret behöver stå för anmälan – vilket har lett till ökad anmälningsbenägenhet. Större kunskap om hur barn skadas av övergrepp och incest har också gjort att sociala myndigheter, sjukvården och skolan mycket oftare upptäcker brotten och anmäler dem. En annan faktor är försäkringssystemet. Om försäkringsbolagen arbetar med att utveckla olika stöldskydd, så påverkar det antalet anmälda brott. Kräver de enbart polisanmälan för att ge ersättning, anmäls fler brott. Antalet anmälningar påverkas också av om 23
092301Brottet.ORIG.indd 23
09-12-10 15.39.10
människor har råd att skaffa försäkringar där enbart polisanmälan krävs. Får man bara ersättning om man skyddat sin egendom, påverkar detta anmälningsbenägenheten och antalet brott.
Brottslighetens geografiska fördelning Brottsligheten varierar mellan olika regioner och är starkt koncentrerad till vissa begränsade delar av landet. I relation till folkmängden anmäls flest brott i storstadsregionerna. Vid kommunvisa jämförelser finns år 2008 storstäderna Stockholm, Malmö och Göteborg bland de kommuner som redovisar högst antal anmälda brott per 100 000 invånare. Men även kommuner med hög genomströmning av människor som inte är bofasta i kommunen, t ex Sigtuna (internationell flygplats), Helsingborg (färjetrafik) och Gotland som är ett turistlandskap med ett intensivt nöjesliv under sommarmånaderna, uppvisar höga antal brott per 100 000 invånare i befolkningen. I storstäderna redovisas av samma skäl det högsta antalet anmälda brott i stadskärnorna, som Norrmalms stadsdel i Stockholm och centrum i Göteborg och Malmö. Det lägsta antalet brott per 100 000 invånare anmäls i Norrlandslänen och i Kalmar och Jönköpings län. Allmänt kan sägas att ju mer storstadsprägel en region har, desto högre är brottsnivån och desto snabbare ökar antalet brott.
Typer av brott Statistiken över anmälda brott innefattar brott mot brottsbalken (BrB), brott mot narkotikastrafflagen (NSL), vissa brott mot trafikbrottslagen (TBL) och brott mot övriga specialrättsliga författningar för vilka fängelse ingår i straffskalan. Det innebär att statistiken över anmälda brott kan sägas innefatta den grövre brottsligheten. En stor mängd brottsliga handlingar av mindre allvarligt slag ingår inte, t ex olika former av trafikbrott som fortkörning, körning mot rött ljus osv. De trafikbrott som ingår i brottsstatistiken är enbart de allvarligaste formerna som rattfylleri, olovlig körning, smitning och grov vårdslöshet i trafik. 24
092301Brottet.ORIG.indd 24
09-12-10 15.39.11
Av alla polisanmälda brott under 2008 var cirka 41 procent tillgreppsbrott, vilka i sin tur kan delas in i stölder, inbrottsstölder, tillgrepp av fortskaffningsmedel och rån. Det vanligaste tillgreppsbrottet är stöld. Brott mot person – främst sexualbrott, ofredande, olaga hot och misshandel – var samma år den näst största gruppen (16 procent). Bedrägerier och skadegörelsebrott utgjorde 7 respektive 14 procent. I trafikbrotten, som sammanlagt var 6 procent av de anmälda brotten 2008, ingår enbart de grövsta trafikbrotten: rattfylleri, olovlig körning, smitning och grov vårdslöshet i trafik. I »övriga brott« ingår vissa brott mot brottsbalken som förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenärer, allmänfarliga brott, förfalskningsbrott, mened, falskt åtal m m. Dessutom ingår de grövsta specialrättsliga brotten. Kategorin »övriga brott« stod för 10 procent av de anmälda brotten. Narkotikabrotten utgjorde 6 procent.
Brottskategorier i procent av det totala antalet anmälda brott år 2008. (Källa: Brå Rapport 2009:17. Anmälda brott. Slutlig statistik för år 2008.)
25
092301Brottet.ORIG.indd 25
09-12-10 15.39.11
Andelen uppklarade brott Allmänt sett varierar andelen uppklarade brott mycket kraftigt mellan olika regioner och olika brottstyper. Begreppet uppklarat betyder antingen att en person bundits till brottet eller att brottet klarats upp på annat sätt. Personuppklarat innebär att åtal har väckts, strafförelägganden har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats. Teknisk uppklaring innebär att det beslutats om en annan typ av klarlägganden, att den anmälda gärningen inte bedöms vara brott eller att den misstänkta personen är minderårig (under 15 år). Resterande brott är ouppklarade eller under utredning. Uppklaringsprocenten redovisar antalet brott som antingen personuppklarats eller klarats upp tekniskt under ett år i procent av antalet anmälda brott under samma år. De vanligaste besluten som innebär att brott anses som ouppklarade, är att det inte finns någon misstänkt person och att »spaningsuppdrag saknas«, att spaningarna inte leder till något resultat, att brottet inte kan styrkas, att den skäligen misstänkte inte har begått brottet samt att utredning visar att den skäligen misstänkte är oskyldig. Vid s k spanings- och ingripandebrott, t ex narkotika- och trafikbrott, varusmuggling och stöld i butik, är uppklaringsprocenten mycket hög, eftersom det då nästan alltid finns tips och uppgifter från allmänheten om namn på en misstänkt. De s k offerbrotten har ett konkret offer, och polisen får ofta kännedom genom att offret själv anmäler händelsen. Offerbrotten brukar indelas i två undergrupper. I den ena gruppen känner offer och gärningsman varandra, och offret har möjlighet att identifiera eller lämna information om gärningsmannen. Detta gäller främst brott som misshandel, rån och våldtäkt. Brott i den andra undergruppen är svårare att klara upp, t ex stöld som ofta förövas när den drabbade inte finns i närheten. Det kan gälla stöld vid inbrott, biltillgrepp och skadegörelse, som kanske anmäls relativt lång tid efter det att brottet begåtts. Uppklaringsprocenten varierar också i olika delar av landet. Den 26
092301Brottet.ORIG.indd 26
09-12-10 15.39.12
är lägst i storstadsområdena medan framför allt Norrlandslänen har höga värden. Om ett brott klaras upp eller inte beror alltså främst på: • vilken typ av brott det gäller, • hur utförliga uppgifter som lämnades om brottet när anmälan gjordes, • var brottet anmäldes, • hur polisen väljer att satsa sina resurser. Den totala uppklaringsprocenten 2008 var 35 procent. Uppkla ringsprocenten skiftar dock kraftigt men är relativt hög när det gäller våldsbrott jämfört med andra brottstyper, eftersom det vid en relativt stor andel av det anmälda våldet finns en identifierad misstänkt person. Enligt kriminalstatistiken år 2008 uppklarades totalt 48 procent av de anmälda misshandelsbrotten och 57 procent när det gäller anmälda våldtäkter. Den totala uppklaringsprocenten för de anmälda skadegörelsebrotten var 11 procent år 2008.
Internationellt samarbete Sverige har inträtt i det operativa Schengensamarbetet. Schengens informationssystem (SIS), en del av Schengensamarbetet, har en hög nyttjandegrad som polisen i Sverige och övriga EU -stater använder i syfte att bekämpa den grova och gränsöverskridande brottsligheten. Valutan euro är i omlopp sedan den 1 januari 2002, och en viktig uppgift för EU:s medlemsstater har, i samband med introduktionen av euron, varit att skapa ett fungerande skyddssystem för att förhindra förfalskning av sedlar och mynt i euro. Även utanför EU och Schengensamarbetet förekommer internationellt samarbete. Inom ramen för Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet bedriver de nordiska länderna, Tyskland, de baltiska staterna, Polen och Ryssland ett brottsbekämpande samarbete. Europol (Europeiska polisbyrån) har tillsammans med medlemsstaterna, däribland Sverige, deltagit i ett flertal framgångsrika operationer, t ex när det gäller barnpornografi på internet, narkotikahandel och stulna fordon. En 27
092301Brottet.ORIG.indd 27
09-12-10 15.39.12
av Europols huvuduppgifter är att underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna. En annan av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i medlemsstaternas kriminalunderrättelseverksamhet. Resultaten av flera sådana analysprojekt har bidragit till att brottsutredningar i medlemsstaterna blivit framgångsrika. Under Sveriges ordförandeskap i EU år 2001 inrättades ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet, EUCPN (European Crime Prevention Network). Nätverket fungerar som ett viktigt verktyg för att sprida kunskap och utbyta kunskaper på det brottsförebyggande området inom EU. Samarbete förekommer också i form av direktkontakter mellan svenska och utländska brottsbekämpande myndigheter.
28
092301Brottet.ORIG.indd 28
09-12-10 15.39.12
2 Straffrättsteorier
Synen på straffrätt i Europa På medeltiden Medeltidens straffrättsliga tänkande dominerades av den medeltida kyrkans uppfattning. Den brottslige skulle sona sin skuld och kyrkan betonade vedergällning. Men kyrkans vedergällningslära hade inslag av barmhärtighet. Den brottslige skulle självfallet sona sin skuld, men främst för hans eget andliga väls skull. Straffen skulle vara »förbättringsstraff«. När den centrala statsmakten successivt växte fram strävade dock furstarna efter att få till stånd lydnad hos befolkningen och skapa säkerhet för person och egendom genom en nitisk straffrättsskipning. Fursten ansågs ansvarig inför Gud för att missgärningar inte förblev ostraffade. Tanken på vedergällning blev inte allenarådande, utan samtidigt framträdde avskräckningstanken med stor intensitet. Stränga straff skulle skrämma människorna så att de avstod från att begå brott. Grymma dödsstraff användes i stor utsträckning, och dessa verkställdes offentligt i avskräckande syfte.
Under upplysningstiden Den grymma och godtyckliga straffrättsskipningen mötte så småningom starkt motstånd under 1700-talets upplysningstid. 29
092301Brottet.ORIG.indd 29
09-12-10 15.39.12
Bland den tidens upplysningsmän märktes särskilt Montesquieu, Voltaire och italienaren Beccaria. De framhöll att straffet skulle vara bundet av lag som utfärdats före brottet. Det skulle också vara rättvist, dvs stå i proportion till brottets svårighetsgrad. Samtida med upplysningsmännen var engelsmannen Bentham. Enligt honom skulle straffet vara individualpreventivt verksamt. Detta innebar att det skulle beröva den individ som begått brottet förmågan att begå nya, ändra hans sinnesinriktning så att han inte längre önskade begå brott eller skapa motiv som talade emot hans önskan att göra det.
1800-talsfilosofernas synsätt De tyska 1800-talsfilosoferna hävdade att endast brottet i sig kunde tjäna som rättsgrund för straffet. De accepterade inte straffet som ett medel att förebygga brott. olika teoretiska skolor Straffrättsteorier som utmärks av tanken att straffet är ett mål i sig brukar kallas för absoluta straffrättsteorier. Preventionsteorierna brukar kallas relativa straffrättsteorier. Enligt dessa ses straffet som ett medel för att upprätthålla ordningen i samhället och skydda den enskilde mot övergrepp. Dessa två förhärskande idéströmningar på straffrättens område, som upplysningsmännen och de tyska filosoferna stod för, blev underlag för den s k klassiska straffrättsskolan. Enligt denna var det självklart att brott skulle följas av straff och att straffet skulle stå i viss proportion till hur grovt brottet var. Brottspåföljden skulle vara dödsstraff, frihetsstraff på viss tid som bestämdes i domen eller böter för mindre allvarliga brott. Frihetsstraffet skulle för det mesta avtjänas i cell. Eftersom straffet skulle vara en rättvis reaktion mot brottet kunde det inte användas mot dem som betraktades som otillräkneliga. För övrigt skulle det inte finnas något utrymme för individuella hänsyn vid straffmätningen. 30
092301Brottet.ORIG.indd 30
09-12-10 15.39.12
Den klassiska straffrättsläran blev mot mitten av 1800-talet dominerande i Europa. Bland dess upphovsmän fanns anhängare av såväl preventionstanken som vedergällningstanken. Man var dock ense om att straffet skulle vara rättvist i förhållande till brottet, och 1800-talet kan kallas det rättvisa straffets tid. Som en reaktion på den klassiska skolan kom under slutet av 1800-talet den s k positiva eller italienska straffrättsskolan. Denna förkastar varje tanke på skuld eller vedergällning, och ändamålet med en sanktion var att skydda samhället mot brott. Samtida med den positiva skolan var en riktning på kontinenten som brukar kallas den moderna eller sociologiska skolan. Denna avvisade vedergällningsteorin. Straffets uppgift var i stället att bekämpa kriminaliteten som ett socialt fenomen. Kriminell ungdom skulle särbehandlas, och frihetsstraffen för de äldre skulle i stor utsträckning vara obestämda i tid. Lagöverträdarna indelades i tre huvudgrupper: 1. de som kunde påverkas av behandling, brottslingar med kriminella tendenser, 2. de som inte behövde behandling, tillfällighetsbrottslingar, 3. de som var kroniskt oförbätterliga brottslingar, opåverkbara med behandling. Efter andra världskriget uppstod den s k socialskyddsrörelsen. Enligt den skulle straffrättsskipningen vara ett skydd mot brottsligheten och inte stå under inflytande av några vedergällningsteorier.
Synen på rättskipning i Sverige Den svenska rättskipningen var inte lika grym och barbarisk som den på kontinenten och i England. Till detta bidrog 1734 års lag som medgav att brottslingen även vid grova brott kunde undslippa med böter. Dessa böter gick i viss utsträckning till offret, »den kränkte«, som gottgörelse. Böter var även stadgade för »första och andra resan stöld«. Reformationen på kyrkans område hade medfört en betydande 31
092301Brottet.ORIG.indd 31
09-12-10 15.39.12
skärpning av straffrättsskipningen i Sverige. Men det fanns de som med eftertryck hävdade preventionstanken, bl a Olaus Petri som framhöll att alla straff borde syfta till förbättring. Kung Gustav III tog intryck av upplysningsidéerna och genomförde en rad reformer i humaniserande riktning. Användningen av dödsstraffet minskade avsevärt. Förbudet mot tortyr, som fanns i 1734 års lag, men som inte alltid iakttogs, betonades på nytt. I ett betänkande 1815 förordade en kommitté en ökad användning av frihetsstraff i stället för böter och kroppsstraff. Kommittéarbetet ledde fram till en ny strafflag 1865. Denna strafflag byggde helt på preventionstanken – straffens ändamål var att förebygga brott. Detta skulle ske delvis genom att straffen skulle avhålla allmänheten från att begå brott, s k general- eller allmänprevention. Dessutom skulle straffen påverka lagöverträdaren till att inte på nytt hemfalla till brottslighet, s k special- eller individualprevention. Den brottsling som dömdes till frihetsstraff skulle få behandling så att han kunde anpassas till samhällslivet.
Från 1960-talet och fram till i dag Brottsbalken (BrB) trädde i kraft den 1 januari 1965 och dess bestämmelser om påföljder grundade sig på Strafflagberedningen som bl a avgav betänkandena Enhetligt frihetsstraff (SOU 1953:17) och Skyddslag (SOU 1956:55). De båda betänkandena bildade underlag för sanktionssystemet i brottsbalken. Brottsbalkens påföljdssystem byggde i hög grad på den s k behandlingstanken. Brottslingen betraktades som en produkt av den sociala miljön och den påverkan han utsatts för utifrån. Det var viktigt med behandling för att förebygga fortsatt brottslighet. Behovet av vård och behandling skulle utgöra grunden för straffet. Brottslingen skulle behandlas eller fostras i stället för att låsas in för bestraffning. Detta synsätt har kommit att kallas för behandlingstanken. Men även allmänpreventionen beaktades. I den grundläggande bestämmelsen för påföljdsvalet, 1:7 BrB, angavs: »Vid val av påföljd ska rätten, med iakttagande av vad som krävs för att upprätthålla 32
092301Brottet.ORIG.indd 32
09-12-10 15.39.13
allmän laglydnad, fästa särskilt avseende vid att påföljden är ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället.« Behandlingstanken kom efter hand att utsättas för växande kritik bl a för att proportionaliteten mellan brott och straff kom i skymundan. Påföljden relaterades inte till brottet utan i stället till det individuella behandlingsbehovet. Två personer som gjort sig skyldiga till likvärdiga brott kunde dömas till olika påföljder med hänvisning till påstådda vård- och behandlingsbehov. Kravet på likhet inför lagen uppfylldes inte enligt kritikerna. Kritiken ledde efter hand fram till att tämligen stora förändringar i brottsbalkens påföljdssystem genomfördes från den 1 januari 1989. Brottets straffvärde skulle sättas i centrum och en brottslig handling skulle bestraffas för att den är klandervärd, och ju mer klandervärd den är, desto allvarligare blir samhällets ingripande. Avsikten med reglerna är att skapa förutsättningar för en enhetlig och förutsebar rättstillämpning, där faktorer som likhet inför lagen samt proportionalitet betonas. Reformen innebar enligt förarbetena inte någon avgörande förändring av den faktiska hanteringen av påföljdsfrågorna utan var en anpassning till de principer som redan tillämpades i praxis. Sammanfattningsvis kan sägas att det svenska straffsystemet till stora delar präglas av kraven på förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet. Det hindrar inte att behandlingsperspektivet kan ges stort utrymme på verkställighetsstadiet. Innehållet i verkställigheten ska utvecklas och verkställighetstiden ska utformas så att den blir mer återfallsförebyggande och så att de negativa effekterna av en fängelsevistelse motverkas genom bl a påverkansprogram, arbete och utbildning.
33
092301Brottet.ORIG.indd 33
09-12-10 15.39.13
skapsbaserad överblick av brottsligheten i Sverige samt av svensk kriminalvård och kriminalpolitik. Utifrån aktuell forskning beskrivs alltifrån brottsutvecklingen och rättsväsendets organisation till kriminalvårdens program för att minska återfall i brott och situationen för brottsoffer. Denna sjätte utgåva av boken är uppdaterad utifrån ny lagstiftning och innehåller även nya forskningsrön om behandlingen av dömda personer. Boken riktar sig till studerande och yrkesverksamma inom kriminalvården, polisen och andra myndigheter inom rättsväsendet. Den är även avsedd för utbildningar inom socialt arbete, anställda inom socialtjänsten och för alla intresserade av samhällsfrågor. Thomas Ekbom är både nationellt och internationellt anlitad expert på kriminalvårdsfrågor med fyrtio års erfarenhet som personalutbildare med mera inom Kriminalvården. Gunnar Engström är före detta kriminalvårdsdirektör och flitigt anlitad som sakkunnig i statliga utredningar och kommittéer. Han har haft flera internationella uppdrag inom kriminalvård och är numera verksam inom den ideella sektorn. Kriminalvårdsdirektör Birgitta Göransson är leg. psykolog och leg. psykoterapeut samt nationell verksamhetsutvecklare i Kriminalvården för insatser riktade till olika målgrupper: till exempel dömda för sex- och våldsbrott, narkotikamissbrukare samt ungdomar respektive kvinnor. Författarna är ofta anlitade som föreläsare vid universitet och högskolor.
EKBOM.m.fl.Manniskan.brotte.hela.3.indd 1
Ekbom Engström Göransson
Människan, brottet, följderna ger en kun-
Thomas Ekbom Gunnar Engström Birgitta Göransson
Kriminalitet och kriminalvård i Sverige
09-12-10 22.24.34