9789144120737 by Smakprov Media AB

Islam enligt haditerna Ch r ist e r H e di n

Islam enligt haditerna

CHRISTER HEDIN

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39670 ISBN 978-91-44-12073-7 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Susanne Olsson och Frédéric Brusi Omslagslayout: Jens Martin, Signalera Omslagsbild: Maskot Bildbyrå AB/Johnér Printed by Interak, Poland 2018

INNEHÅLL

Praktiska anvisningar 5 1 Inledning 9 2 Skapelse och vägledning 19

Gud och människa 19 Uppenbarelsens former 30 3 Haditerna och Muhammeds sunna 47

Haditernas tillkomst 47 Haditernas tillförlitlighet 62 Haditerna och rättsvetenskapen 72 4 Vägledning för ett liv som muslim 83

Nawawis fyrtio haditer 84 Fyrtio heliga haditer 97 Mishkat al-masabih 104

Innehåll

5 Tolkning och tillägg 119

Bön och gudstjänst 119 Jihad – kampen för Guds sak 126 Avfall från islam 137 6 Mångfald och detaljrikedom 145

Alkohol 147 Andra drycker 156 7 Man och kvinna i haditerna 173

Haditer om kvinnor i Bukharis samling 175 Fatima Mernissis kritik av misogyna haditer 183 8 Haditernas roll – nu och i framtiden 199 Referenser 209 Ordlista 213 Person- och sakregister 217

2 Skapelse och vägledning

Gud och människa ”Det finns ingen gud utom Gud och Muhammed är Guds profet” – så lyder den trosbekännelse som är grunden för islam och som förenar alla muslimer. Det diskuteras ibland om ”islam” existerar. Finns det inte bara muslimer? Den som talar eller skriver om ”islam” kan beskyllas för essentialism, alltså att utgå från antagandet eller övertygelsen om att islam har en ”essens”, en fast kärna som förenar alla muslimer och gör att religionen skulle finnas kvar även om alla muslimer var borta. Kritiken mot essentialismen kan vara befogad, men blir ensidig och missvisande om man inte reder ut de filosofiska förutsättningarna. Alla religioner kan uppfattas på olika sätt av sina bekännare, men det utesluter inte att det finns en ideologisk grundtanke och en minsta gemensam nämnare för samtliga anhängare av en religion. Religionen bygger i allmänhet på en övertygelse, som från början kan ha tillhört en profet eller en grupp anhängare för att sedan bli den bekännelse som förenar alla medlemmar eller bekännare. För islams del finns denna grund i trosbekännelsen. Frågan om demokrati inom religionerna blir komplicerad genom att religionerna utgår från en tro, en verklighetsbild © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

2 Skapelse och vägledning

och människosyn som präglar livstolkningen och som i sin tur vilar på anhängarnas känslomässiga övertygelse. Grunden för religionens existens kan därför inte omprövas eller underställas demokratiska beslut. Muslimer kan vara varma anhängare av demokrati, både i samhället och religionens yttre gestaltning, men de kan knappast ifrågasätta trosbekännelsens innehåll och kräva att dess giltighet skall bli föremål för omröstning. Denna skrift om islams haditer handlar om texterna. Den skall inte beskriva teologi eller tillämpning, men texterna är ofta utgivna av författare och redaktörer som själva kommenterar dem. Det innebär att teologi också aktualiseras genom att utgivarna tar tillfället i akt att kommentera texternas innebörd för teologin. Den teologi som presenteras utgör alltså ingen systematiskt uppbyggd helhetsbild av läran – en systematisk teologi – utan endast lärosatser i de ämnen som haditerna berör.

Texter, teologi och tillämpning Debatten om ”islam” kan bli inflammerad när kritikerna och kritiken ifrågasätts. De brukar då svara med att ”det måste vara tillåtet att kritisera islam”. Om denna kritik har en konstruktiv uppgift skulle den bli mer användbar om man försöker bestämma vad man talar om, och började med att skilja mellan åtminstone tre former eller uttryck för religionen, nämligen texter, teologi och tillämpning. Texterna utgör eller uttrycker utgångspunkten. Det är vanligt att anhängare av skriftreligionerna hänvisar till sina heliga skrifter som grundläggande för religionen. Texterna innehåller ett budskap från religionens tillkomst som sedan levt vidare och tolkats genom tiderna. Den som lever i en viss tid och 20

2 Skapelse och vägledning

kultur känner till den då och där rådande tolkningen och utgår från att det är textens ”egentliga” innebörd. De intygar att deras religion bygger på den heliga texten. Utomstående kan då tro att texten och religionen i dag är samma sak. Så enkelt är det dock inte. Man kan inte påstå att ”kristna lever efter Bibeln” och utgå ifrån att en som inte vet något om kristendomen kan läsa Bibeln och genom studiet av texten sluta sig till hur kristendomen utövas av kristna i vår tid. Stater kan säga sig ”bygga på Koranens bud” och hävda att de därigenom är ”islamiska” stater. När flera stater gör detsamma men trots det är fullständigt olika kan man räkna ut att texterna inte är entydiga. Innehållet i de heliga texterna är alltid föremål för diskussion, både bland anhängare och utomstående. De har i allmänhet ett så omfattande och svårtolkat innehåll att det alltid finns frågor att diskutera. Texterna är underlag för ständig nytolkning.

Teologi och tillämpning Teologi kan man kalla den lära som i en viss tid och situation anses uttrycka religionens budskap. Varje religion har en förkunnelse som växlar mellan olika tider och kulturer. Det kristna budskapet i Sverige i dag är inte detsamma i alla kyrkor, det skiljer sig från förkunnelsen på 1800-talet och det skiljer sig från den kristendom som förkunnas i andra länder i dag och i andra länder för några hundra år sedan. Synen på helvetet och livet efter döden är exempel på läropunkter som har varierat under tidernas lopp. Den förkunnade läran kan kallas religionens teologi, alltså det budskap som vid en tid och i ett tillfälle anses representera religionen på rätt sätt. © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

2 Skapelse och vägledning

Det bör finnas en kärna som är bestående, men många andra delar av budskapet förändras, till exempel läran om rätt och orätt, rättvisa och jämlikhet, straff och belöning efter döden. Teologin åberopar texter som grund för sina ståndpunkter. Det sker alltid selektivt, genom att användbara texter åberopas och tolkas efter behov. Det låter godtyckligt men är det inte. Det finns alltid insikter och opinioner bakom nytolkningar, och i varje tid uppfattas de nya tolkningarna som uttryck för en riktigare förståelse av religionens budskap. Slutligen tillämpas religionen alltid på ett visst sätt, som varierar mellan olika kulturer och tidsperioder. Religionernas lära är idéer och ideal, upphöjda över tid och rum, men för människorna existerar de bara tillämpade i ett mänskligt samhälle, präglade och påverkade av allt som omger dem. Därför blir tillämpningen lika varierande som teologin. Lokala traditioner präglar alltid tillämpningen. Religionerna anpassar sig till det som förekommer. På så sätt blev kvinnlig könsstympning vanlig bland kristna när kristendomen kom till Afrikas horn, och detsamma hände 400 år senare när islam kom dit. Religionerna bekräftade och legitimerade det som tidigare hade varit sed, och snart uppfattades det som en del av religionen – men bara där det tidigare var etablerad sed. Därför är det alltid viktigt att skilja mellan texter, teologi och tillämpning. Både teologin och tillämpningen söker stöd i texterna. Heliga texter kan brukas på så många sätt. Om man tror att texterna är primära och påbjuder det som förekommer och förkunnas får man en missvisande bild av texternas roll. Bibeln är en omfattande skrift där kristna kan finna stöd för mycket. Koranen är mycket kortare, inte längre än Nya testamentet. Det är där haditerna kommer in. De spelar en viktig 22

2 Skapelse och vägledning

roll för att legitimera sådant som ingår i muslimers traditioner på skilda håll och i skilda tider.

Profeternas roll Monoteismen är islams utgångspunkt. Muslimernas tro på Gud innebär en övertygelse om att världen har en skapare. Det finns en högre makt som med sin vilja medverkat till världens tillkomst. Gud är skaparen som har hela världen i sin hand. Gud står över allt skapat, men är enligt Koranen också närmare människan än hennes egen halspulsåder (Sura 50:16/15). Gud är först och främst barmhärtig och förlåtande. Människan är Guds främsta skapelse, god av naturen och fullt kompetent att leva ett rättfärdigt liv. Det finns ingen tanke på syndafall eller arvsynd i muslimernas teologiska traditioner (Esposito 2001: 47–51). För att leva rätt behöver människan kunskap. Gud tillhandahåller enligt muslimsk uppfattning vägledning för ett rättfärdigt liv på olika sätt. Människan har ett förnuft och det kan användas för att studera skapelsen. Islam är enligt muslimer den naturliga och förnuftiga religionen. Klarsyn och klokhet ger människan insikt i det goda. Studiet av människans natur och skapelsens egenskaper är en säker men mödosam väg till kunskap om det rätta. Därför har Gud kompletterat denna väg med en enklare och säkrare väg, uppenbarelsen. Det betraktas som ett uttryck för Guds barmhärtighet att människan på så sätt har fått en mer tillgänglig och begriplig bruksanvisning för livet. Genom islams historia löper en diskussion om förnuftets roll. Det är en allmän uppfattning att förnuftet är en Guds gåva som skall brukas i teologin. Vissa har menat att förnuftet måste stå över uppen © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

2 Skapelse och vägledning

barelsen, men den vanligaste åsikten är att förnuftet, rätt använt, visar samstämmigheten mellan förnuft och uppenbarelse. Gud har enligt muslimsk tro sänt profeter till människorna ända sedan världens tillkomst. Denna övertygelse uttrycks genom berättelsen om Adam som den första människan och den första profeten. Det innebär att så länge människorna levt på jorden har Gud också skickat budbärare med vägledning. Människan fick uppgiften att vara Guds förvaltare av skapelsen. Det var en stor och svår uppgift för människorna som de behövde hjälp för att klara av. Till deras hjälp i uppgiften att vårda och utveckla livets och skapelsens gåvor kom uppen barelsen genom profeterna (Esposito 2001: 36–39, 51–55). Antalet profeter i mänsklighetens historia är utan gräns. En vanlig siffra är 124 000 profeter, men dessa stora tal skall inte tas ”bokstavligt” eller som exakta summor. De nämns som ett uttryck för att alla människor i världshistorien har haft möjlighet att höra budskapet från någon profet. Profet kan man kallas bara genom att vara en lärare som undervisar andra om det rätta på Guds uppdrag. Många av profeterna är nämnda i Bibeln: Adam, Noa, Abraham, Ismael, Isak, Mose, David, Salomo, Job och Jesus för att ta några exempel. Man skiljer ibland mellan två typer av profeter, nabi och rasul, men skillnaden har sällan betydelse. Muhammed kallas nabi i Koranen, men trosbekännelsen förkunnar att han är Guds rasul. Ordet rasul har också innebörden sändebud (Baek Simonsen 1994: 198, 216). Profeterna har alla förkunnat Guds vilja på rätt sätt, men människorna har förvanskat budskapet. Gud har i sin godhet sänt nya profeter som i sin tur kunnat förvanskas. Till slut sänder Gud det fullkomliga budskapet genom profeten 24

2 Skapelse och vägledning

Muhammed. Koranen är den korrekta versionen av alla de uppenbarelser som tidigare förkunnats och förvanskats. Därför är Muhammed den sista profeten. Det är innebörden i bekännelsen till Muhammed som Guds profet (Rahman 1979: 30–33).

Muhammeds särställning Enligt muslimer är Muhammed unik bland profeterna men också unik bland människorna. Alla människor är av naturen goda och fria att handla rättfärdigt, men av alla människor som levt på jorden har bara Muhammed – genom Guds beskydd – lyckats med detta. Tanken bakom detta ligger i betydelsen av ordet muslim. Att leva i islam innebär att leva enligt Guds vilja. Ordet islam är besläktat med ordet salam, fred, rättvisa, rätt färdighet. Att leva rätt är att följa den ordning som Gud har satt upp för skapelsen. Då lever man i fred och harmoni med till varon. Djur kan kallas muslimer eftersom de inte har en fri vilja utan bara följer naturens ordning. De lever i en sorts ”okunnighetens lycka”. Nyfödda barn är också muslimer i denna mening och därför säger man att ”alla föds som muslimer”. Den vuxna människan har frihet att välja. Hon kan följa Guds vilja eller falla för frestelser och bryta mot ordningen. Endast en människa av alla har genom Guds nåd och beskydd undgått detta: Muhammed. Han är därför ett föredöme för andra människor. Det betyder att uppenbarelsen genom Muhammed har två sidor, dels uppenbaras Koranen genom att Gabriel läser upp texten för Muhammed, som kan diktera den för en skrivare eller på annat sätt få den nedskriven, dels uppenbaras det rätta sättet att leva som människa genom Muhammeds liv. Han visar i ord och handling hur en människa skall © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

2 Skapelse och vägledning

vara enligt Guds vilja. Han är ett föredöme och ett ideal som får en normerande uppgift. Det är en allmän övertygelse bland muslimer att Muhammed inte kunde läsa och skriva. Västerländska forskare har i vissa fall ifrågasatt detta med hänvisning till att han hade uppgifter som karavanförare och behövde kunna läsa följesedlar och liknande handlingar (Rodinson 1981: 50). Det finns texter i Koranen som anses stödja påståendet om Muhammeds analfabetism, men det viktiga är den teologiska innebörden i muslimernas övertygelse. Koranen är ett underverk. Den viktigaste och visaste skriften i världshistorien har tillkommit som gudomlig uppenbarelse. Muhammed kunde inte läsa sig till innehållet eftersom han var ”oskuld” på det området. Allt kom från Gud, inget från det mänskliga eller religiösa livet i omgivningen. Det betyder att Koranen inte är Muhammeds verk eller skrift enligt muslimsk tro. Muhammed är inte upphovsman eller författare till Koranen. Muslimer brukar förklara att det finns en himmelsk förlaga till Koranen, den himmelska Urkoranen. Muhammed blir bara ett medium, en kanal för Koranen att nå från den gudomliga sfären till den jordiska. Men uppenbarelsen kan också ges en konkret form i ett levande föredöme, en gestalt som förverkligar Guds avsikter med människan. Det är Muhammeds uppgift att på så sätt visa vad Guds vilja innebär i ett mänskligt liv. Så hade Gud tänkt att alla skulle leva, men eftersom människans svaghet hindrar henne att förverkliga detta, får hon till sin hjälp en uppenbarelse som klart och konkret visar henne hur Gud hade avsett att människan skulle leva (Waines 2003: 40–43).

2 Skapelse och vägledning

Liv enligt gudarnas vilja Detta är en tanke som man kan möta i fler religioner än islam. Det är begripligt att religioner som tror på en skapare bakom livets gåva också anser att skaparen har bestämda åsikter om hur det skall användas. Skaparen vill visa mänskligheten det ideal som föresvävat skaparen. Så uppfattas Jesus i kristen domen. Både Jesus och Muhammed är levande mänskliga uttryck för Guds plan och avsikt med det mänskliga livet. Det finns dock skillnader. Kristna använder ordet inkarnation. Det betyder att något ”framträder i köttet”, alltså i en mänsklig kropp. Jesus är en inkarnation av Gud själv. Därför skiljer man enligt treenighetsläran mellan Gud som Fadern, Sonen och den helige Ande. Gud som Sonen inkarneras i Jesus (Phipps 1996). Muslimer använder inte ordet inkarnation, men man skulle ändå kunna säga att Muhammed är en inkarnation, inte av Gud men av Guds vilja med människan. Muhammed är enligt muslimer en människa, men en unik människa, en människa som Gud har beskyddat från alla felsteg. Denna människa har fått förmedla Guds vilja till mänskligheten genom Koranen och sitt eget liv. Man kan jämföra Muhammed med Maria i kristendomen. Maria har enligt katolsk teologi ingen arvsynd. Hon är en vanlig människa men utan synd. Hon har fått föda den gudomliga uppenbarelsen till världen. Hon är unik bland människor genom sitt uppdrag i uppenbarelsens tjänst. Den antike filosofen Aristoteles (384–322 f.v.t.) skilde mellan form och materia. Materia är möjligheter som kan förverkligas. Enligt hans metafysik bestod all utveckling av att materia formas, alltså att möjligheter förverkligas eller aktualiseras. Vi vill att barn och unga skall få förverkliga sina anlag, och

2 Skapelse och vägledning

vuxna kan tala om att få ”förverkliga sig själva” som en sammanfattning av livets mening. Det är alltså inte överraskande att religionerna vill framställa förebilder som en gestaltning av människolivets mening. Om man räknar med en skapare är det naturligt att betrakta dessa förebilder som det fullkomliga förverkligandet av skaparens avsikt. Aristoteles kunde därför kalla det gudomliga för ”den rena formen”. Det låter mycket abstrakt, men innebär alltså att i det gudomliga finns inga ”oanvända” möjligheter, ingen materia som inte fått form; det har alltså utvecklats fullkomligt och på så sätt förverkligat avsikten med sin existens. På samma sätt är det med Muhammed. I hans liv och gestalt har alla människans möjligheter till det goda förverkligats. Han har visat vad människan skulle kunna göra av sitt liv – som människa. Muhammed är inte gudomlig, men han får Guds hjälp att använda alla människans förutsättningar så att de förverkligas fullt ut.

Guds plan och människans förmåga Gud har en avsikt med allt som sker. Det kan judar, kristna och muslimer instämma i. Bakom Guds handlande ligger en plan, en mening. Bibeln kallar det ”vishet” och i Ordspråksboken säger Visheten om sig själv: Herren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan. I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan världen fanns. Innan djupen blev till föddes jag, när det ännu inte fanns källor med vatten, innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns, föddes jag, när han ännu inte hade gjort land och fält eller mullen som täcker jorden. När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet. (Ordspråksboken 8: 22–27)

2 Skapelse och vägledning

Denna vishet skall människan ta till hjälp för att leva rätt: ”lycklig den som funnit vishet, den som nått fram till insikt” (Ords. 3: 13). ”För den som håller sig till henne är hon ett livets träd – lycklig den som håller fast vid henne” (Ords. 3: 18). Gud har i sin vishet haft en plan med människan. Bibeln prisar den gudomliga vishet som framträder i utformningen av människan: ”Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom” (Psaltaren 8: 6). I Koranen hyllas människan på olika sätt som Guds främsta skapelse. När Gud skapat människan och gett henne kunskap om ”alla tings namn” hyllades han av änglarna för sitt verk: ”Stor är Du i Din härlighet!” (Sura 2: 30–32/28–30). Människan står över allt annat i skapelsen: ”Inser du inte att Gud har låtit allt på jorden stå till er tjänst” (Sura 22: 65/64). Detta utesluter inte att människan kan göra fel. Gud har ordnat allt som behövs för ett gott liv, men människan förstör: ”Det goda som du får del av är från Gud, och det onda som drabbar dig kommer av dig själv” (Sura 4: 79/80). Det kan vara ett ord riktat till Muhammed, men också tolkas som en syn på det onda i världen som människans verk. Koranen framhåller i andra sammanhang människans brister: ”Människan är en påstridig varelse, som vill sätta allt ifråga” (Sura 18: 54/52). Det finns alltså ett stort behov av vägledning, och Gud vill ge människorna en förebild, eftersom exempel och föredömen betyder mer än regler och anvisningar. Muhammed förmedlar kunskap om Gud och Guds vilja genom Koranen och genom sitt eget liv. Allt som rör detta liv är en uppenbarelse av Guds vilja. En vers i Koranen går under beteckningen aya, som betyder tecken; det ingår i den kända titeln ayatollah, Guds tecken. Gud har gett människorna vägledning genom tecken och därför kan © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

2 Skapelse och vägledning

Gud säga: ”Vi har sänt klargörande (tydliga) tecken, och Gud leder den han vill till en rak väg” (Sura 24: 46/45). Människan skall använda sitt förnuft för att tolka dessa tecken och på så sätt utveckla kunskapen om ett rättfärdigt liv, ett liv i islam. För att leva rätt krävs en god vilja, men den förmår inget utan kunskap. Många erbjuder sina tjänster, men det finns bara en pålitlig vägledning till det goda målet och den erbjuder Gud: ”Gud visar vägen till sanningen” (Sura 10: 35/36). Vägledningen finns inte bara i Koranen utan också i Muhammeds liv. Hans liv är en levande undervisning om Guds vilja med människan. Allt i Muhammeds liv präglas av den vishet som enligt Koranen skall styra människans liv.

Uppenbarelsens former Muslimer räknar allmänt med Guds vilja att vägleda m änniskor till ett gott liv. Det är ett utslag av den ljusa synen på människan, som skall vägledas för att i frihet välja det goda. ”Inget tvång i religionen” står det i Koranen (Sura 2: 256/257). Det kan tolkas på olika sätt, men innebär åtminstone att det rätta gudsförhållandet präglas av människans frihet. Människan är skapad god och står inte under påverkan av onda makter. Ingen makt är lika stark som Gud; ingen makt kan sättas vid sidan av Gud. Därför har ingen möjlighet att ta över människan för att mot Guds vilja förslava henne under ondskan. Tanken på syndafall eller arvsynd är därför främmande för muslimsk teologi. Uppenbarelsen kommer människan till del på olika sätt: Många, men inte alla, anser att man får vägledning genom skapelsen, som skall studeras med förnuftet som underlag för slutsatser om Guds vilja och avsikter. Viktigast är uppenbarel30

2 Skapelse och vägledning

sen genom profeter som förkunnat Guds vilja genom alla tider fram till dess profeten Muhammed uppenbarade Koranen, en fullständig och felfri kopia av en himmelsk förlaga. Slutligen har Gud uppenbarat sin vilja och människans uppgift genom Muhammeds liv. Den sista profeten förverkligade allt det Gud hade avsett med människans liv eftersom Gud beskyddade honom från alla avsteg från det rätta.

Vägledningens roll Onda tankar och handlingar kan däremot förekomma. Människan är god men svag. Muslimska teologer och förkunnare kan tala om Satan på ett sätt som påminner om kristnas tro på djävulen, men skillnaden är stor i teologin, även om det finns en klyfta mellan de ledande teologernas förkunnelse och de föreställningar som förekommer bland muslimer i gemen. De kan säga att Satan har förlett människan. Det finns en vanlig föreställning om att människan har en god ängel på sin ena axel och en Satans företrädare på den andra. Båda viskar förslag i människans öra och det gäller att höra vad som är det goda förslaget. Koranen innehåller en målande berättelse om de första människorna och Satans ”utnämning” till frestare (Sura 7: 11–18/11–17). När Gud hade skapat människorna förevisades de för änglar och djinner. Gud väntade sig bifall och beundran, men en av djinnerna vägrade att bli imponerad. Gud bestämde att den upproriske skulle straffas och efter förhandlingar bestämdes att straffat inte skulle verkställas förrän efter tidens slut. Satan fick Guds uppdrag att fram till dess fresta männ iskorna efter bästa förmåga. © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

2 Skapelse och vägledning

Satan är segerviss: ”… jag skall ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster; och du kommer att finna att de flesta av dem är otacksamma” (Sura 7: 16/16). Det sista är avgörande. Att göra gott är ett tecken på tacksamhet. De som ser sig om i världen måste – enligt Koranens tankegång – fyllas av tacksamhet för allt gott som skaparen har skänkt människan. Tacksamheten för dessa gåvor kan skapa en vilja att använda dem enligt skaparens vilja. Ondska är ett tecken på otacksamhet. Satan är mycket uppslagsrik och kan ge sina onda alternativ de frommaste motiveringar. ”Gud vill det” är alltså inget man skall ta för givet om man hör en röst viska så i örat. Det kan vara Satan som viskar. Alla är skyldiga att själva bedöma om det verkligen låter som ett förslag från Gud själv. Satan kan åberopa sådant som låter klokt men som i praktiken är katastrofalt, exempelvis ”en gång är ingen gång”. Det är knappast något som alla skulle acceptera som ursäkt för till exempel en otrohet. Detsamma gäller ursäkter av typen ”det man inte vet om har man inte ont av”. Det kan vara sant vid något tillfälle, men desto mer orimligt vid andra (Waines 2003: 58). Gud vill vägleda människan. Hennes frihet kräver möjligheten att fatta egna beslut som skall vila på korrekt och komplett information. Därför har Gud sänt kunskaper till mänskligheten i form av uppenbarelser. Människan tar emot dem genom förnuftet; de skall granskas och ordnas för att vara underlag för bedömning av vad som är Guds vilja i nya situationer. Alla är delaktiga och har ansvar för tolkningen av de heliga texterna. En konservativ muslim som den pakistanske ideologen Mawla Mawdudi (1903–1979) skriver:

2 Skapelse och vägledning

Every Muslim who is capable and qualified to give a sound opinion on matters of Islamic Law, is entitled to interpret the law of God when such interpretation becomes necessary. In this sense the Islamic polity is a democracy. (Mawdudi 1976: 161)

Detta framstår som ett önsketänkande, och sådana tankar framförs vanligen i sammanhang där drag av jämlikhet och demokrati skall framhävas. Men det visar ändå att även konservativa teologer hyllar ett ideal av delaktighet i sökandet efter ”den raka vägen”. Det finns experter som har djupare insikter än andra i Guds vilja, men alla har ansvar för att sätta sig in frågor som rör det goda livet och det rätta handlandet. De lärda bidrar med kunskap och synpunkter för att alla skall kunna leva upp till ansvaret som fria och förnuftiga förvaltare av livets gåva.

Skapelsen Viktigast av uppenbarelserna är skapelsen. I skapelsens ordning ligger Guds vilja och visdom fördold. Den kan bli uppenbar för människan genom studier. Genom dem framträder syftet och meningen med tillvarons olika sidor, och dessa kunskaper skall hon lägga till grund för sitt liv. Naturens ordning ger upphov till regler. Det är ett tankemönster som har företrätts av stoikerna under antiken men också haft förespråkare i senare tid i läran om naturrätten. Den skapar vissa problem eftersom man kan fråga om allt som sker också är det bästa. Frågan är alltid vad i naturen som skall följas och varför. Att exempelvis djur kan äta varandra bör inte utesluta att människan med sitt förnuft kan komma till slutsatsen att vegetarisk kost är moraliskt motiverad. © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

Christer Hedin är religionshistoriker vid Stockholms universitet. Han har tidigare gett ut bland annat Islam enligt Koranen och Islams historia.

Islam enligt haditerna Koranen innehåller islams grundtankar om Gud som skaparen, om livet som gåva, om godhet och förlåtelse. Den som söker en mer detaljerad vägledning för livet som muslim måste gå till haditerna som är berättelser om Muhammeds liv och undervisning, vad han tyckte, sa och gjorde. Dessa betyder mer för muslimers vardagsliv och religionens praktiska tillämpning än Koranen. Den som vill förstå det finmaskiga nätet av råd och regler som kallas sharia behöver känna till haditerna. Haditerna har först återgivits muntligt men sedan nedtecknats i omfattande samlingar som nu finns tillgängliga på internet vilket gör det möjligt för alla att studera dem och diskutera deras innebörd. Denna introduktion till deras tillkomst och tankar ger grundläggande kunskaper för vidare studier på egen hand. Islam enligt haditerna vänder sig till studerande i religionsvetenskap och lärare i religionskunskap som vill ge eleverna möjlighet att bli bekanta med islams heliga texter.

Art.nr 39670

studentlitteratur.se