9789140689443

Ann Boglind & Anna Nordenstam

Från fabler till manga 1 LITTERATURHISTORISKA OCH DIDAKTISKA PERSPEKTIV PÅ BARNLITTERATUR

Innehåll 1. Inledning

7 Barnlitteraturbegreppet 10 Upplösta gränser 15

2. Fabel, myt, saga

19 Fabel 19 Myt 29 Folksagor 32 Konstsagan 41 Fördjupning – H.C. Andersen 42 Topelius och Lagerlöf 44 Andra sagoberättare 46 Sagor i världen 48 Didaktiska uppslag 50

3. Den äldsta barnlitteraturen i skrift

53 Uppfostringslitteratur 53 Moraliska exempelberättelser 55 ABC-böcker 58 Läseböcker 62 Religiös barnlitteratur 64 Didaktiska uppslag 67

4. Berömda klassiker: äventyrs- och familjeromaner

69 Äventyrsromaner 70 Andra äventyrsböcker 80 Alice i Underlandet – en klassiker för alla 82 Familjeromaner 89

Fördjupning – L.M. Montgomery Kort om flick- och pojkboken i Sverige Didaktiska uppslag

90 96 99

5. Bilderböcker och serier

101 Bilderboken 101 Bilderbokens uppkomst 109 Den nordiska bilderboken 112 Motivet döden 126 Djurberättelser 128 De västerländska serierna 132 Japanska serier – manga 136 Fördjupning – Tove Jansson 139 Didaktiska uppslag 148

6. Barnböcker: realism och fantasy

153 Humor 155 Barndeckare 168 Sport 174 Att vara barn: några teman och motiv 185 Grafisk roman 198 Fantasy 201 Fördjupning – Astrid Lindgren 220 Fördjupning – Maria Gripe 235 Didaktiska uppslag 241

7. Barnlyrik Den äldre barnpoesins motiv och uttryck Barnpoesi efter 1960-talet Fördjupning – Lennart Hellsing Didaktiska uppslag

247 248 252 262 271

8. Litteraturdidaktisk och metodisk orientering

277 Litterär kompetens 281 Lässtrategier 284 Bedömning av och för läsförståelse 285 Perspektiv på val av bok 287 Litteraturanalys för unga läsare 288 Några metoder som främjar litteraturupplevelse och litteraturförståelse 291

Efterord

303

Noter

305

Litteraturlista (barnlitteratur)

335

Litteraturlista (facklitteratur)

345

Personregister

371

Verkregister

383

Bildförteckning

395

Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet

397

1 Inledning Från fabler till manga 1 är en bok om barnlitteratur. Vi har skrivit den med tanke på studenter, lärare, forskare, bibliotekarier och andra som är intresserade av barnlitteratur och som vill lära sig mer om barnlitteraturens utvecklingslinjer, genrer och forskning. Vår förhoppning är att boken ska kunna användas av nybörjare inom området men också av andra som vill fördjupa sig inom ett spännande och växande fält. Från fabler till manga 1 är en omarbetad version av Från fabler till manga som kom ut 2010. För att passa dagens­ förskollärar- och lärarutbildningar har vi delat upp den ursprungliga boken i två delar: del 1, som huvudsakligen behandlar litteratur för barn upp till 12 år, och del 2, som huvudsakligen behandlar ungdomslitteratur. Förlag, bibliotek och bokhandlare delar in barn- och ungdomsböcker i ålderskategorier av praktiska och försäljningsmässiga skäl, men som vi kommer att visa har litteratur alltid varit svår att dela in efter åldrar och många böcker är att betraktas som allåldersböcker. Det går inte att dra en skarp åldersgräns för vilken bok som passar vilken läsare, eftersom bland annat läsförmåga, lässituation och läsintresse spelar stor roll. De båda delarna av Från fabler till manga ska därför ses som en helhet för den som vill lära känna både barn- och ungdomslitteratur.

Enbart i Sverige utkom det år 2014 totalt 1860 förstagångsutgåvor av svenska och översatta titlar riktade till barn och ungdomar: 680 bilderböcker, 278 kapitelböcker och 245 mellanåldersböcker. Därtill trycktes flera böcker i nya upplagor.1 Det rör sig således om en stor produktion av barnlitteratur som publiceras på förlag. Det finns förstås också en utgivning på egna förlag och på nätet, men dessa böcker tas inte med här.

Vår önskan har varit att ge en framställning av barnlitteratur, där översikter och fördjupningar kombineras med litteraturdidaktiska infallsvinklar och textexempel. Syftet med vår bok är således att ge en introduktion, teckna linjer över samt ge vidgad förståelse för barnlitteratur. Vi gör nedslag i olika centrala genrer, författarskap och verk, men ger också kortare svepande översikter som fungerar som bakgrund eller introduktion. Bokens huvudsakliga innehåll är själva barnlitteraturen, men här finns också textexempel och litteraturdidaktiska perspektiv. För det gäller, som Vivi Edström har uttryckt det, att ta vara 7

Från fabler till manga 1 på ”textens möjligheter” och ”[b]arnlitteraturen bör ju, lika väl som vuxenlitteraturen kunna betraktas just som texter i sin egen rätt.”2 Varje kapitel utgår från en genre som är viktig inom barnlitteraturområdet.

Genrebegreppet är abstrakt, komplext och kan diskuteras. Visserligen förekommer åsikten att barnlitteratur i sig är en genre,3 men så ser inte vi på begreppet i denna bok. En vanlig definition av genre är: ”litterär framställningsform som karakteriseras av viss uppsättning stildrag och/eller innehållsliga faktorer”.4 Alastair Fowler menar att en genre består av ”en sekvens av påverkan och imitation och nedärvda koder […]. På samma sätt som släktskap bildar en släkt, så formar litterära relationer av detta slag en genre”.5 Han betonar också att genrerna inte är stabila, de förändras beroende på tid och rum eftersom det ständigt kommer experimenterande genreöverskridande verk. Vi ser det som ett tecken på litterär kreativitet att utmana genregränserna. Dessutom kan en text tillhöra en genre då den skrevs eller berättades och en annan sett utifrån dagens forskning.

I Från fabler till manga 1 använder vi de vedertagna etablerade genrerna, som fabler, sagor, lyrik och fantasy, men också ett vidgat genrebegrepp, som mellanåldersböcker, där det snarare är läsarnas ålder som avgränsar genren. Andra exempel är humoristiska böcker och hästböcker, där det är böckernas innehåll mer än form som definierar genren. För unga läsare är det både lättare att hitta och läsa böcker om de är medvetna om att texter är olika och om de känner till ett antal olika genrer, men de får inte ges uppfattningen att genregränserna är fasta och snäva. Därför tar vi upp genrebegreppet till diskussion i de olika kapitlen.

Barnlitteratur har inte alltid funnits i tryckt form och den var inte heller alltid från början avsedd för barn. Synen på litteratur, pedagogik och förhållandet mellan barn och vuxna har genomgått stora förändringar och att teckna hela den historiska utvecklingen i världen, eller ens i Västeuropa, har inte varit möjligt inom ramen för en bok. Vi har varit tvungna att avgränsa oss. Vår utgångspunkt har varit litteratur som berättats, lästs eller skrivits i Sverige för barn- och ungdomar. Vi har också valt att ta upp utländska barnböcker som översatts till svenska och haft betydelse för utvecklingen. På senare hälften av 1800-talet dominerade översättningar från engelska, men det förekom också översättningar från tyska och franska. I dag kommer de flesta från de engelskspråkiga länderna följt av översättningar från de nordiska länderna. Översättningarna från japanskan var under några år i början av 2000-talet omfattande genom mangaseriernas popularitet, men har minskat betydligt på senare år.

Vi ger också fördjupade presentationer av författarskap: i kapitel 2 H.C. Andersen, i kapitel 4 L.M. Montgomery, i kapitel 5 Tove Jansson, i kapitel 6 Astrid Lindgren och Maria Gripe samt i kapitel 7 Lennart Hellsing. Dessa har vi valt eftersom det rör sig om långa, internationellt erkända och betydelsefulla förfat8

1. Inledning tarskap som påverkat den litterära utvecklingen, samtidigt som stora grupper fortsätter att läsa dem än i dag.

Barn och ungdomar tar förstås del av en mängd olika sorters litteratur, alltifrån fackböcker, skönlitterära texter för barn och ungdomar, vuxenböcker och dramatik till serier, men också av andra berättande medier som film, tv, bloggar, fanzines och veckopress. Som Lena Kåreland har påpekat är barns läsning och barnlitteratur inte samma sak.6 Denna bok tar upp skönlitteratur som skrivits eller berättats för barn eller som i dag anses som barnlitteratur. Följaktligen berör vi inte barns eget skrivande eller barns läsvanor.

Ibland väcker barnlitteratur också debatt. Det är något som vi kommer in på, men som vi inte fördjupar oss närmare i. Vi har varit tvungna att begränsa oss och ibland får det räcka med litteraturtips för den intresserade att gå vidare med.

När det gäller forskning kring debatter rekommenderar vi Gunila Ambjörnssons Skräpkultur åt barnen (1968), Stefan Mählqvists Barnboken i brännpunkten: nedslag i den kritiska debatten kring barn- och ungdomslitteratur i Sverige efter andra världskriget (1992) och Kårelands Inga gåbortsföremål: lekfull litteratur och vidgad kulturdebatt i 1960- och 70-talens Sverige (2009).

Det har varit nödvändigt att göra ett kraftigt urval av vilka böcker som ska behandlas i denna bok, särskilt i den moderna litteraturen. Att i dag sia om vilka författarskap, verk eller genrer som kommer att vara bestående i framtiden är en omöjlig uppgift, men vi vill ändå lyfta fram exempel på aktuell barnlitteratur.

På senare tid har den engelska termen crossover fiction börjat lanseras som en beteckning på litteratur som både barn och vuxna läser, det vill säga ”fiction that crosses from child to adult or adult to child audiences”.7 Det finns flera äldre exempel på att vuxenlitteratur har kommit att bli barnlitteratur, bland andra Daniel Defoes Robinson Crusoe (1719, sv. ca 1745) och Jonathan Swifts Gullivers resor (1726, sv. 1772). I dag används termen crossover fiction mest om barnlitteratur som funnit läsare även bland vuxna. Bilderboken Lägret (2011, sv. 2011) av Oskar K. och Dorte Karrebæk och den grafiska romanen Mördarens apa av Jakob Wegelius (2014) är två sådana gränsöverskridande verk.

I Från fabler till manga 1 är alltså utgångspunkten barnlitteratur, vilken definieras som böcker utgivna speciellt för barn skrivna av vuxna.”Whether baby books or young adult novels, what all the different kinds of texts described as children’s literature have in common is the gulf between their writers and their intended readers”, som Perry Nodelman uttrycker det i The Pleasures of Children’s Literature (1996).8 Det är speciellt att definiera en kategori litteratur med utgångspunkt i mottagaren, eftersom barn är ett begrepp som betyder olika saker i olika tider och olika sammanhang. En boks målgrupp kan också förändras, exempelvis Defoes Robinson Crusoe och John Boynes Pojken i randig pyjamas: en sorts saga (2006, sv. 2006), som från början var tänkt för mellan­ åldern, men som nu läses av många vuxna. M.O. Grenby menar å sin sida att 9

Från fabler till manga 1 ”a book written for children should be treated no differently than a book for adults. Both can make equally serious artistic statements. Both have a place in particular literary traditions. And both may be analysed without theorising about how the intended audience, rather than the text itself, determines meaning”.9

Barnlitteraturbegreppet En länge vedertagen, men i dag omdiskuterad och kritiserad, definition av barnlitteratur kommer från Harvey Darton: ”works produced ostensibly to give children spontaneous pleasure, and not primarily to teach them”.10 Med den definitionen är det en hel del av dagens barnlitteratur som inte skulle definieras som barnlitteratur. Vi tänker då på de barnlitterära texter som har ett tydligt ärende, det vill säga vill uppmärksamma en viss fråga eller bearbeta en särskild problematik. Senare tids forskning visar att gränsen mellan den äldre litteraturens didaktiska ansats och den moderna litteraturens underhållande estetiska ansats är konstruerad. Såväl på medeltiden som i dag skrivs böcker som är riktade till barns behov på olika sätt.11 Det är inte så enkelt som att barnlitteratur förr var uppfostrande och didaktisk, medan den senare på slutet av 1700-talet och 1800-talet blev alltmer roande och nöjsam. Det finns exempelvis flera medeltida texter som är skrivna för att locka till skratt.12 Utvecklingen från nytta till nöje kan alltså diskuteras, och vi kan fundera både på hur det ser ut i dag i barnlitteraturens värld och hur det såg ut i genrer från förr.

Nina Christensen ser barnlitteraturen som en del av hela det litterära fältet och hon har visat hur vuxna, och inte barn, är aktörer under hela vägen till läsaren: under produktion, distribution, inköp och förmedling.13 I sin bok Barnesjælen.

Børnelitteraturen og det romantiske barn (2005) refererar hon till den tyske forskaren Hans-Heino Ewers, som menar att vi genom att läsa barn­litteratur inte får kunskap om barns faktiska liv vid en historisk tidpunkt, utan snarare får kunskap om hur det borde vara. Ewers ser barnlitteratur som en intressant källa till föreställningar om barns tillvaro och han urskiljer fyra olika föreställningar om barnet, som anknyter till fyra olika författartyper under olika historiska perioder: 1 Den litterära uppfostraren som skrev didaktisk litteratur dominerade fram till 1700-talets mitt. De fiktiva barnen agerade under denna tidsperiod som små vuxna.

2 Den naiva barnlitteraturförfattaren, exempelvis H.C. Andersen och Astrid Lindgren, ser inte barndomen som något passerat stadium, utan ett tillstånd som författaren bevarat inom sig.

3 Den sentimentala barnlitteraturförfattaren, exempelvis A.A. Milne som skrev Nalle Puh (1926, sv. 1930) och J.M. Barrie som skrev Peter Pan (1911, sv. 1921), ser barndomen som en svunnen tid att längta tillbaka till.

10

5 Bilderböcker och serier fördjupning Tove Jansson

Alice tänker: ”vad är det för roligt med en bok […] utan bilder och utan samtal”, när hon ser sin äldre syster sitta och läsa. Alice somnar och drömmer om sina äventyr i underlandet.1 Det är helt i sin ordning att tycka att det saknas bilder i en bok när man är i Alices ålder. Barn behöver bilder för att förstå berättelser som läses för dem och de behöver bilder när de börjar läsa själva, för då ger bilderna stöd för texten. Detta är något som redan Commenius påpekade på 1600-talet. Locke framhöll också bildens betydelse för barn, både för nöjet och för upplevelsen av det lästa.2 Barn i dag får tidigt en visuell läskunnighet av bilderböcker, dataspel, tv och serier. Dessa är exempel på så kallade multimodala texter, vilket är något som skolan ska arbeta med för att bygga vidare på den kompetens som barn redan har när de börjar skolan.3 Detta är nu också inskrivet i kursplanen i svenska för grundskolan (2011).

Bilderboken Bilderböckerna på 2000-talet har nått en mycket hög kvalitet och är de barnlitterära texter som förändrats mest på senare tid. Här förekommer ett experimenterande med form och innehåll. De riktar sig inte bara till små barn utan har ofta även något att säga vuxna. De har blivit mer symboliska, psykologiska och filosofiska. Ulla Rhedin menar att de nya svenska bilderböckerna inte så ofta visar upp bilden av någon lycklig barndom.4 De innehåller fler existentiella frågor och låter barnens tankegångar och världsbild dominera.5 I den traditionella episka bilderboken är det texten som för handlingen framåt, medan det i de moderna bilderböckerna finns en starkare relation mellan text och bild. Bilderna går i dialog med texten och får en tydligare tolkande funktion. Texterna är korta och det mesta av berättelsen äger rum i bilderna.

Det förekommer ofta collageteknik i bilderna. Det är tydligt att inspiration kommer från tecknade serier och film. ”I enlighet med modernismens försök att skapa gränsöverskridande konst närmar sig den moderna bilderboken och barnboksillustrationerna andra konstarter och visuella medier”, framhåller Elina 101

Från fabler till manga 1 Druker.6 Exempel på författare och illustratörer som har övergått till digitalt bilderboksskapande är Stian Hole i Hermans sommar (20) och Jan Lööf i Matildas katter (2008).

Genrediskussion Det finns många olika slags bilderböcker och det har därför diskuterats om man kan föra dem alla till en och samma genre. Maria Nikolajeva menar att det är otillräckligt att kalla bilderboken för en genre och hon räknar upp en rad bilderboksgenrer: ABC-böcker och räkneböcker, illustrerad poesi, sagor, fantasy, vardagsberättelser, äventyr, historiska berättelser, djurberättelser samt leksaker och levande föremål.7 Ulla Rhedin frågar sig om bilderboken är en genre eller­ett medium. Ett medium är en kanal för information eller underhållning. Genom att betrakta bilderboken som ett medium blir den inte lika förutsägbar, utan vi kan förhålla oss friare till den.8 Ett annat sätt att definiera bilderboken är att säga att den är ”a form, not a genre”, som en rad internationella författare skriver i en proklamation för bilderboken, även om det kan diskuteras vad som är form och vad som är genre.9 ALMA-pristagaren Shaun Tan kallar bilderboken för en konstform och ifrågasätter det faktum att bilderböcker är synonyma med barnlitteratur.10 Nina Christensen kommer i sin avhandling Den danske billedbok 1950–1999. Teori, analyse, historie (2003) fram till att det finns en rad gemensamma drag som gör att bilderboken framstår som något speciellt.11 Men i sin vidare forskning finner hon att bilderboken som uttrycksform är i ständig utveckling. Hon räknar upp förändringarna på tre områden. För det första har berättelser i text och bild, vilka tidigare fanns i böcker, nu intagit nya former i och med att de har flyttat över till digitala plattformar. Samtidigt har de bilderböcker som ”stannat kvar” i bokens form mer än tidigare utnyttjat bokens speciella medium. Den tredje utvecklingstrenden är att bilderboken närmar sig den grafiska romanen och den tecknade serien.12 Elina Druker tar som utgångspunkt i sin avhandling Modernismens bilder.

Den moderna bilderboken i Norden (2008) att bilderboken har utvecklats till ett medium som iscensätter den moderna barndomen.13 I detta kapitel behandlas dels bildberättelser som berättar en historia med enbart bilder, dels böcker som har ett nära samspel mellan text och bild. Text och bild är som en väv av de två medierna. Detta är en lämplig bild eftersom orden text och textil är besläktade.14 David Lewis skriver om bilderbokens ekologiska system: ”[T]he words come to life in the context, the environment, of the pictures and vice versa.”15 Det är vid lästillfället som detta händer och därför är bilderbokens språk fyllt av klang och rytm med många ljudhärmande ord och uttryck samt rikligt med dialog som gör det möjligt att dramatisera berättelsen. Bilderboken är också ofta mer handlingsorienterad än personorienterad.16 Den är ett estetiskt uttryck som är mer än summan 102

5. Bilderböcker och serier av text och bild, och den interagerar med visuella kulturer inom reklam, film och måleri.17 En indelning av böcker för barn med både text och bild är ursprungligen gjord av dansken Torben Gregersen (1969): • Pekböcker består av bilder på enstaka föremål utan någon förbindelse med varandra. Möjligen är ordet för föremålet utskrivet.

• Bildberättelser kallas det när bilderna på egen hand berättar en historia, eller där bilderna gör det möjligt för barnet att hitta på en historia på egen hand.

De kan vara försedda med text, men texten är inte nödvändig för att man ska förstå bilderna.

• Bilderböcker är benämningen när bild och text betyder lika mycket och också samspelar med varandra.

• Illustrerade barnböcker innebär att texten är skriven först och illustrationerna är gjorda i efterhand, utan samspel med textförfattaren, mest som dekoration. Texten är bara punktvis illustrerad så den icke läskunnige kan inte få en sammanhängande upplevelse på egen hand.18

Bildberättelser I böckerna för de allra yngsta finns olika detaljer som gör att barnet involveras i läsningen: hål att kika genom, flikar som ska dras ut och sidor som ska vikas ut. Det finns också barnböcker i tyg och plast, i alla möjliga färger och former. Ibland är det svårt att definiera dem som böcker, eftersom själva föremålet drar uppmärksamheten bort från berättelsen.

103

Från fabler till manga 1 Det är inte så vanligt med totalt textlösa berättelser i Sverige, men exempel på bildberättelser med mycket lite text är Barbro Lindgrens och Eva Erikssons berättelser om Max, exempelvis Max kaka (1981), Max boll (1982) och Max lampa (1982) och Ann Forslinds berättelser om Bäbis, Bäbis jobbar (2006), Bäbis lessen (2006) och Bäbis dansar (2007). I båda serierna är den mycket korta texten skriven på barnspråk, vilket väckte uppseende på 1980-talet. Barbro Lindgren valde då att ”översätta” till vuxenspråk i några upplagor.19 I den första svenska pekboken för vuxna Titta Max grav (1991, nytryck 2013) växer Max upp, ”jobbar banken” får barn, skiljer sig, blir gammal och dör.

Anna-Clara Tidholms Knacka på! (1992) är en klassiker för riktigt små barn med olika färgglada dörrar som barnet får knacka på för att se vem som finns bakom dörren. Till 20-årsjubileet av boken har förlaget framställt en app med uppläsning av texten, animeringar och ljudillustrationer. I Emma Adbåges serie om kroppen, Lilla handen (2013) och Lilla näsan (2014), framgår det inte vilket kön huvudkaraktären har, något som har blivit allt vanligare i framför allt småbarnsbilderboken. I Lena och Olof Landströms Pom och Pim (2012) är Pom ett neutralt klätt barn medan Pim är ett leksaksdjur. Pom låter som ett pojknamn, men har på sista bilden en rosa regnkappa på sig, något som kan ses som en lek med våra föreställningar om konventioner.

Den argentinska författaren och tecknaren Isol, (egentligen Marisol Misenta) som fick ALMA-priset 2012, experimenterar inte bara med bilder och språk, utan också med bokens utformning, exempelvis i En anka är bra att ha (2001, sv. 2013). Boken är gjord av tjock kartong som vecklas ut och kan läsas både på fram- och baksida. Från det ena hållet tycker barnet att en badanka är bra att ha till en rad olika saker, som att gunga på och ha som hatt. Från det andra hållet är det ankan som tycker att barnet är bra att ha för att bli masserad av på ryggen och att ha som utsiktsplats. I all sin enkelhet är boken ett utmärkt exempel på perspektivbyte. Petit, monstret (2006, sv. 2013) är en liten pojke som är både snäll och dum. Han är dum när han hittar på lögner och han känner sig dum när han ska räkna. Han är snäll när han hittar på sagor och snäll när han får beröm. Boken slutar med att hans mamma också kan vara både snäll och dum: ”det kanske är något som ligger i släkten?”.20 I Nocturno (2011) är bilderna tryckta med fluorescerande färg och boken är tänkt att ställas i mörkret vid barnets säng med en lampa riktad mot en sida i boken. När lampan släcks efter en stund, lyser bilden och är tänkt att inspirera till en dröm.

Shaun Tans Det röda trädet (2001, sv. 2011) innehåller nästan ingen text, men det finns ändå ett händelseförlopp som går att följa genom mörka deprimerande bilder fram till en ljusare syn på livet. Tan har själv uppgett att ursprunget till den boken kommer från en idé att bildmässigt framställa olika känslouttryck, men att han fann det allra mest intressant att visualisera mörka känslor. Tan menar att boken inte behöver läsas sida för sida, i en sorts kronologisk ordning, 104

5. Bilderböcker och serier utan det är möjligt att göra nedslag lite här och där, som små barn brukar göra.21 (Se mer om Tan i Från fabler till manga 2.)

Barbro Lindgren och Eva Eriksson har i en rad böcker utgått från barns lek: Nu är vi jobbarkaniner (1997), Vi leker att du är en humla (2000), Nu är vi gorillor låssas vi (2008), Vi leker att vi är pippifåglar (2013) och Nu leker vi den fula ank­ ungen (2014). Den senaste i raden är en parafras på H.C. Andersens saga men har ett slut som kan diskuteras om det är lyckligare än originalets. I Lindgrens och Erikssons version överger inte den vackra svanen sin gamla familj utan är välkommen tillbaka till dem. Det intressanta är att läsaren förstår att barnen kan sin saga och i förväg vet att ankungen kommer att bli fin: – Vi kan väl leka den fula ankungen.

– Jaa. I så fall är jag ankungen.

– Nej det ska jag vara, du kan vara mamman – Nej hon är inget fin.22

Barnen som leker finns inte med på bilderna, utan det är bara deras inre bilder på fåglarna som är tecknade.

Bilderböcker Rhedin definierar bilderboken i sin avhandling Bilderboken. På väg mot en teori (1992) som ”en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom en kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag”.23 Barbara Bader (1976) har ett utvidgat begrepp: A picturebook is text, illustrations, total design; an item of manufacture and a commercial product; a social, cultural, historical document; and, foremost, an experience for a child.

As an art form it hinges on the interdependence of pictures and words, on the simultaneous display of two facing pages, and on the drama of the turning of the page.

On its own terms its possibilities are limitless.24

Text och bild kan förhålla sig till varandra på en rad olika sätt. De kan • • • •

kommentera och utvidga varandra förbereda varandra ge varandra tyngd och rytm, repetition och kontraster skapa tid mellan sig genom växling mellan långa och korta bilder/texter.25

Ett exempel på en bilderbok där författaren uppger att bilderna kom till först är Sven Nordqvists Augustprisbelönta Var är min syster? (2007). I en kommentar 105

Från fabler till manga 1 längst bak i boken skriver han att han länge tänkte låta bara bilderna berätta om hur den lilla muspojken letar efter sin storasyster.26 Lillebror letar under sin luftballongfärd i de mest skilda miljöer fulla med fantasifulla detaljer. Den är en bilderbok som har minst lika mycket att ge den vuxna läsaren med alla dess kopplingar till konsthistorien. Här syns allt ifrån antika tempel, 1600-talsslott, svensk småstad med röda trähus och kullerstensgator till blåbärsskog som för tankarna till Elsa Beskow. Andra konstnärer som den vuxne läsaren associerar till är René Magritte, Salvador Dalí och Hans Arnold.

I Var är min syster? och i böckerna om Pettson och Findus, bland andra Pannkakstårtan (1984), Kackel i grönsakslandet (1990), När Findus var liten och försvann (2001) och Känner du Pettson och Findus? (2014), både skriver och illustrerar Nordqvist. Men i böckerna om Mamma Mu, exempelvis Mamma Mu simmar (2014), illustrerar han Jujja och Tomas Wieslanders text. En bilderbok kan alltså antingen vara skapad av en person eller av flera som har samarbetat.

Texten är för det mesta skriven först, men den innehåller inte beskrivningar

106

5. Bilderböcker och serier och redogörelser för känslor; det brukar finnas i bilderna. Kristin Hallberg har myntat begreppet ikonotext för syntesen av ord och bild. Hon menar att den ”egentliga texten” är interaktionen mellan ord och bild.27 Vi förstår språk och text med start i detaljer och går vidare mot helheter, medan vi förstår bilder med start i helheten och bryter ned den i detaljer.28 Den genuina eller ”rena” bilderboken har med ytterligare en faktor utöver bild och text, nämligen själva mediet genom bildernas placeringar och storlek samt sidvändningen. Den genuina bilderboken är ”trimedial”, vilket betyder att text och bild samverkar i en växelverkande jämviktsprocess där varken bild eller text dominerar. Den tredje parten, bilderboksmediet, är ytterligare ett uttrycksmedel.29 Därmed kan inte den genuina bilderboken hängas ut på en utställning, föras in i en antologi eller digitaliseras.30 Bilderboken är speciell på så sätt att den kräver en vuxen som läser texten högt, och iscensätter den på så sätt, medan barnet tittar på bilderna. Det går inte att läsa texten och samtidigt titta på bilderna, även om det är det som egentligen är meningen. Upplevelsen ska vara mer än summan av de två konstarterna text och bild. De flesta vuxna har förlorat förmågan att läsa bilderböcker, eftersom de är fixerade vid texten och ser bilderna mer som dekoration. De ser inte till helheten.31 Orden i en bilderbok är inte bara ord, utan de är influerade av bilderna och bilderna är inte bara bilder, utan de är influerade av orden.32 En bilderbok kan läsas många gånger och för varje gång uppfattar man mer. I dag när barnen lyssnar och ”läser” på sin läsplatta, hör de också texten läsas upp och ser animationer, vilket ger en annan upplevelse. Detta är något som dagens bilderboksforskning börjat undersöka.

Nodelman visade i en undersökning endast bilderna i bilderböcker för studenter och barn och bad dem berätta historien, och han läste enbart texten för dem och bad dem berätta vad boken handlar om. I inget fall hade de uppfattat händelseförloppet, vilket visar att både bild och text behövs.33 Bilderboken kan ses som ett allkonstverk eller en symbiotisk konstart och den blir ibland jämförd med andra kombinerade, multimodala, konstarter, som balett, film, opera och teater. Bilderboksillustratören kan då jämföras med en regissör, scenograf, ljustekniker och ansvarig för kostym och rekvisita.34 Till skillnad från vanliga konstbilder står bilderboksbilderna alltid i ett förhållande till varandra. Det finns alltid bilder antingen före eller efter, och oftast både före och efter den enskilda bilden. Sidvändningen blir på så sätt mycket betydelsefull, ett tomrum där läsaren och lyssnaren kan vara medskapande och föreställa sig vad som händer. Här laborerar bilderboksförfattare och illustratörer med olika sätt att få läsaren att vända blad. Exempel på sådana så kallade pageturners är när berättaren ställer en fråga och man måste vända blad för att få svaret. En pageturner kan också vara en mening som inte avslutas, en bild som fortsätter ut i kanten och på nästa uppslag eller ett hål som läsaren kikar 107

Från fabler till manga 1 igenom och blir nyfiken av. En person kan peka i läsriktningen eller gå iväg i läsriktningen. Ett tydligt exempel är Åke Löfgrens och Egon Möller-Nielsens Historien om någon (1951), som handlar om en katt som lekt med ett garnnystan.

Berättaren vänder sig direkt på första sidan till läsaren och involverar honom eller henne i mysteriet genom en rad utrop: Det här var underligt! Det är en våt fläck på golvet i tamburen! Någon måste ha varit här!

[---] Vem kan det vara? Var kan han vara nu? Vi ska se efter om han gömmer sej i nästa rum!35

Sökandet skapar spänning och en rad ledtrådar presenteras precis som i en deckare eller en skattjakt. Här finns exempelvis ett omkullvält bord och sönder­ slagna blomkrukor som i Elsa Beskows Sagan om den lilla, lilla gumman (1897).36 Men den viktigaste detaljen, som får läsaren att vända blad, är den röda tråden som försvinner ut på höger sida av uppslaget för att fortsätta på nästa uppslags vänstersida.

Bilderboksbilden är en långsam framåtrörelse.37 Färgerna används för att förstärka känslorna: samstämda färger inger lugn, medan icke samstämda färger förmedlar en känsla av energi och upphetsning. Många bilderböcker visar onda personer i skugga och goda i solsken, medan ledsna personer ofta befinner sig i mörker och lyckliga i ljus. Olika färger står för olika känslouttryck: grönt förmedlar lugn och ro, rött värme eller fara, blått kyla och distans för att nämna några exempel.38 De flesta bilderböcker har en bild av ett barn på framsidan och detta barn är huvudpersonen som läsaren lär känna vidare genom bilder av barnets ansiktsuttryck, gester, kropp och kläder. Det är hela tiden fokus på barnet, medan de vuxna sällan finns med i helfigur utan i beskurna bilder i bakgrunden.39 Formatet på böckerna är betydelsefullt. De små böckerna inger förväntningar på ”charm and delicacy” enligt Nodelman, som också påpekar att både de riktigt små och de riktigt stora böckerna vänder sig till de yngsta barnen.40 De bilderböcker som innehåller någon form av motsägelse, det vill säga text och bild säger olika saker, är de mest spännande, eftersom de inbjuder till flera olika läsningar. Ett exempel är Carin och Stina Wirséns Små flickor och stora (2004) där mamman hela tiden yttrar sig om vad barnet tycker och känner, men det framgår tydligt av bilderna att hon har fel.

108

7 Barnlyrik fördjupning Lennart Hellsing ”En dikt är någonting som är litet utanpå, men stort inuti”, svarade en elev en gång på frågan ”Vad är en dikt?”. Svaret visar att barn har en intuitiv känsla för den litterära genren lyrik. De sjunger innan de talar och de använder bildspråk innan de börjar skolan.1 I det här kapitlet används begreppen poesi, lyrik och dikt synonymt. Barn skrattar förtjust åt nonsensverser, de somnar stilla till vaggvisor, de bearbetar känslor genom att skriva dikter, de är upproriska mot vuxna i folkliga ramsor och tonåringen lyssnar på låttexter och söker tröst i kärleksdikter.

Vad gör en dikt till barndikt? Är det ämnesinnehållet, språket, stilen, formen eller tonen? Eller är det den uttalade målgruppen? I de flesta diktantologier för barn förekommer många dikter som är skrivna för och även läses av vuxna.

Det äldsta kriteriet för lyrik är musikalitet. Ordet kommer av det grekiska ordet ”lyra”, som under antiken betecknade sång till spel på lyra. Barnvisan har också länge varit den vanligaste formen av poesi för barn: ”Poesi för barn tycks pendla mellan det banala och det geniala, från idylliska djur- och blomsterstycken eller religiösa exempel med övertydlig moral och stadigt klivande rim och versfötter till halsbrytande nonsensvers […]. Däremellan finns den goda bruksversen som kallas barnvisa.”2 När vi drar upp barnpoesins utvecklingslinjer i Sverige de senaste tvåhundra åren kan vi se en utveckling i valet av motiv från skog och landsbygd till staden och förorten, från svensk nationalism till mångkultur, från uppfostran till uppror, men också i valet av form från yttre beskrivning till inre tankar och känslor, från bunden rimmad vers till fri vers och prosadikter. Som en sorts brytningspunkt i denna utveckling står Lennart Hellsing.

247

Från fabler till manga 1

Den äldre barnpoesins motiv och uttryck Enligt Hellsing har den svenska barnlyriken vuxit fram ur fyra skilda företeelser: – Den folkliga allmogekulturens ramsor, verser, visor och danslekar.

– Den religiösa litteraturens böner och psalmer [t.ex. Lina Sandells ”Tryggare kan ingen vara” (1856)].

– Den didaktiska upplysningslitteraturens sedelärande och undervisande verser för barn.

– Vuxenlitteraturen från 1700-talets slut och framåt.3

Före mitten av 1800-talet fanns det ingen inhemsk svensk barnlyrik nedtecknad.4 Under epoken 1890–1910 tillkom den svenska barnvisan, men sedan skedde ingen förnyelse förrän vid mitten av 1900-talet, då Lennart Hellsing och Britt G. Hallqvist började skriva.5 De första samlingarna var Svenska barnvisor och barnrim av Johan Nordlander (1886–1887) med Jenny Nyström som illustratör. Nyströms egen samling Barnkammarens bok kom ut 1882 och 1890. De byggde på den svenska allmogens vaggvisor som tidigare bara överförts muntligt. I dessa böcker fanns inga melodier utskrivna, utan de skrevs först in med Alice Tegnérs Sjung med oss mamma (den första boken med visor publicerades 1892 och därefter kom ytterligare åtta volymer fram till 1934).6 De musiksatta texterna blev mycket uppskattade. Runt förra sekelskiftet skaffade många borgerliga familjer piano och det var vanligt att man umgicks i samband med musicerandet. Efter Tegnérs första bok kom en rad sångböcker för barn. Många av de nyskrivna sångerna publicerades i Anna Maria Roos läsebok Sörgården (1913). Den svenska barnvisan från förra sekelskiftet lever vidare än i dag. Ett par exempel är Jeanna Oterdahls ”Kantareller” och julvisan ”Det strålar en stjärna”: ”Det strålar en stjärna förunderligt blid, / i öster på himlen hon står. / Hon lyst över världenes oro och strid / i nära två tusende år.”7 ”Kantareller” som illustrerades av Elsa Beskow, skildrar hur familjen Kantarell ”lever där i gamman / tills de så en vacker kväll / plockas allesamman” [---] Men som läcker sommarmat / hamna alla på ett fat, [---]”.8

Skog och landsbygd Barnpoesin speglar tydligt bilden av barndomen och hur den har förändrats.9 I slutet av 1800-talet fanns det ett nyvaknat intresse för gamla folkvisor. I dessa visor är skogen med alla fantasivarelser som tomtar och troll ”en symbol för barnens egen fantasivärld, hemlighetsfull och lockande”.10 Många verser handlar om barn som går bort sig i skogen och räddas av snälla skogsvarelser, exempelvis Beskows Puttes äfventyr i blåbärsskogen (1901) och Olles skidfärd (1907). Tomtebobarnen (1910) bor ”i skogens tysta ro” och gungar tillsammans med älvorna. Barnvisor som är förlagda 248

7. Barnlyrik

Ur Blommornas bok av Jeanna Oterdahl, illustrationer av Elsa Beskow.

till den svenska naturen är ”Ekorrn satt i granen” och ”Mors lilla Olle” med både text och musik av Tegnér och illustrerade med tidstypiska bilder av Beskow.11 ”Mors lilla Olle” är en omarbetning av en dikt av Wilhelm von Braun som lär bygga på en verklig händelse. Enligt den hade en liten pojke på ett och ett halvt år somnat intill en björnhona och hennes ungar efter att ha lekt med dem. Pojkens syster hämtade mamman som kom rusande och skrämde iväg björnen. Händelsen var omskriven i Tidning för Fahlu stadh och län den 16 januari 1851. Tegnér följer sin förlaga ganska väl. Wilhelm von Brauns första strof lyder så här: ”Liten pilt i fjällskog gick: / Rosig kind och änglablick, / Munnen röd som tufvans bär… / ”Kors! hvad jag är ensam här! – tänkte gossen.” Tegnér framställer scenen med 249

Från fabler till manga 1 större dramatik och arbetar med allitterationer, vokalrim och onomatopoetiska ord: ”brummelibrum”, ”lufsar”, ”knakar”.12 Tanken är att visa att det oskuldsfulla barnet kan tala med djur och därför inte heller angrips av den farliga björnen.13 ”Sov du lilla videung” av Zacharias Topelius med de vackra sammansatta orden ”solskensöga”, ”solskensfamn” och ”solskensbön” publicerades först i hans Läsning för barn (1871). Vid den här tiden formligen exploderade barnvisorna om blommor, där olika blommor fick representera olika egenskaper. Ogräset är den fattiga samhällsklassen som tränger sig in för att delta i trädgårdsblommornas fest i Beskows Blomsterfesten i täppan (1914): Vi är ju bara ogräs vi Och kan nog aldrig annat bli, men morska sjunger vi ändå; Hör nu bara på – Ja, hör nu bara på!

[---] Men hur de slår och motar oss, På nytt vi likväl rotar oss – och lyfter käckt mot solen opp både blad och knopp, Ja, både blad och knopp.14

Den som bor på landet lever nära naturen och är också mer beroende av väder och årstidernas växlingar. Därför är det naturligt att många visor handlar om detta.15 Ett exempel är Tegnérs ”Årstiderna” där varje strof inleds med en årstid som är allra bäst: ”Om sommarn, om sommarn då är det allra bäst.” Just sommaren hyllas ofta som den härliga tid när barn kan var ute och leka.

Nationalism I de sånghäften som gavs ut i början av 1900-talet fanns flera nationalistiska och militanta sånger, men de var mer tidsbundna och har därför inte levt vidare till i dag. Topelius dikt ”Världen är så stor, så stor, Lasse, Lasse liten” som avslutas med versen ”Långt det är från öst till väst / Lasse, Lasse liten, / Borta bra, men hemma bäst, / Lasse, Lasse liten” (1880) kan ses som en hyllning till hemlandet.16 Samuel Hedborns vaggvisa ”Ute blåser sommarvind” från 1813 är förlagd till svensk idyllisk landsbygd där ”Mor hon går på grönan äng, / bäddar barnet blomstersäng.”17 Denna visa parodierar Sonja Åkesson på 1970-talet i sitt uppror mot folkhemsidyllen: ”Lillan snusar i skönan säng / Katten klösar på grönan äng / Grannfrun sitter i fönstret och syr / Mamma är bakfull och ute och spyr.”18

250

7. Barnlyrik

Uppfostran Flera av de äldsta dikterna var präglade av religion, moral och uppfostran. En genomgång av 1800-talets och det tidiga 1900-talets sångböcker visar att nästan alla dikter har något etiskt-moraliskt att lära ut. Direkt eller indirekt uppmanas läsaren att vara glad, flitig, ödmjuk och snäll. Uppmaningen att alltid vara glad kan också räknas in som en uppfostringsfråga. Ordet glad är det vanligaste ordet i skolsångböcker från 1800- och 1900-talen.19 De så kallade barnkammarrimmen härstammar ofta från 1400-talet. De var från början muntliga och nedtecknades under romantiken på 1800-talet samtidigt som folksagorna. Ramsor var inget man bara läste utan de har en funktion i vardagslivet,20 för att lära barnet något, som namnen på fingrarna: ”Tummetott, slickepott, långeman, gullebrand och lilla vicke vire”, eller månaderna: ”Januari börjar året, februari kommer näst / mars, april har knopp i håret / maj och juni blommar bäst / juli, augusti och september rika härliga framgå / men oktober, november och december är så grå”,21 eller för att träna barnet att räkna eller memorera alfabetet: ”A, B, C, D – Råttmor kokar te …”. De spår hur barnets liv ska bli: ”Måndagsbarn är fagert och fjärt. Tisdagsbarn är alleman kärt. Onsdagsbarn går det väl i hand …”. Det finns enligt Gertrud Widerberg, som har sammanställt Barnens ramsbok (1994), en ramsa för nästan varje tillfälle och situation och de finns i olika versioner från olika delar av Sverige och många är översatta från engelska, tyska och franska.22 Fredrika Bremers ”Tre gyllne regler” (1869) är skriven direkt till barnet som en uppmaning: Flitig var! och du skall vinna helsa, munterhet och bröd, Vägen till ditt hjerta finna då ej ledsnad eller nöd Men låt ordning taga vara på vad fliten samlat har!

[---] Och var from! [---]23

Men ramsor kunde också förekomma i konflikt- och mobbningssituationer, som till exempel ”Skvallerbytta bing bång går i alla gårdar, slickar alla skålar …”.24 Många av dessa rim och ramsor finns i dag tillgängliga i samlingen Pelle Plutt: ramsor och rim från gator och gårdar, utgiven av Bengt af Klintberg och Eva Eriks­ son (1983).

I några visor kommer tillsägelserna mer i förbifarten som i ”Sockerbagaren”, där man ska få smaka om man är snäll, och i ”Blåsippan ute i backarna”, där det står att man får snuva om man går utan strumpor och skor för tidigt på våren.

251

Från fabler till manga 1 De är båda tonsatta av Alice Tegnér. ”Sockerbagaren” är översatt från danskan medan texten till ”Blåsippan ute i backarna” är skriven av Anna Maria Roos.

Nonsens Det är inte så många svenska författare som har skrivit verser i Lears nonsens­ tradition. Den mest kända tidiga svenska nonsensboken är Hugo Hamiltons För barn och barnbarn (1925). En typisk dikt ur denna samling lyder så här: När havet sig lägger i loj, loj, loj, och solen i simmerisi, då bliva små trollen så voj, voj, voj, och fåglarna vimmerivi.

O, fjärrelimé, korimistig!!

Begriper du det, är du listig!25

Små barn blir ofta mycket engagerade i språklekar där de hittar på egna rim och bildar nonsensord, exempelvis ”klatt” som rim på ”katt” eller nonsensinnehåll som exempelvis ”En ko bodde i en sko” eller ”Ett ägg och ett skägg gick på promenad”.26

Barnpoesi efter 1960-talet Lena Kåreland och AnnaKarin Kriström framhåller båda nya tendenser i barnlitteraturen efter andra världskriget. De pedagogiska ambitionerna med litteratur för barn tonas ned och modernismens lekfullhet påverkar barnlitteraturen och då främst lyriken. Det finns nu ett tydligt samspel mellan barn- och vuxen­ kultur. Den tidiga konkreta poesin på 1960-talet hyllade barnet och inspirerades av språket hos Carroll och Milne.27 Författare som Kaj Beckman, Ingrid Sjöstrand, Britt G. Hallqvist, Siv Widerberg och Barbro Lindgren har de sista decennierna på 1900-talet skrivit sina dikter utifrån ett barnperspektiv. De skriver ofta i jagform och barnet reflekterar över tillvaron på ett sätt som närmar sig centrallyrik.28 Det är dikter som talar direkt till alla barn eftersom de handlar om vardagsliv. Det är inte längre bara en medelklasstillvaro som beskrivs och barndomsidyllen ifrågasätts. I dag är ”alla” ämnen möjliga i modern barnpoesi.

Distinktionen mellan finkultur och populärkultur är upplöst. Siv Widerberg ställer frågan ”Vem skriver en dikt om Snorkråkan?”29 Barnpoesi är ofta skriven på fri vers på ett enkelt kortfattat språk och i en vardaglig ton, även då ämnet är mer komplicerat. De har ofta karaktären av prosadikter. Ingrid Sjöstrand kallar sina dikter för fundror, en sammanslagning av orden fundera och undra. Den benämningen är släkt med Kaj Beckmans boktitel Sitta stilla och tänka efter (1980).

252

7. Barnlyrik Här är ett urval dikter som visar på tankar och känslor ur ett barnperspektiv.30 Somliga människors ögon ser på mig utan att se.

Då undrar jag om jag finns –

”Gråt inte för att jag är död” Gråt inte för att jag är död jag finns inom dej alltid Du har min röst den finns i dej den kan du höra när du vill Du har mitt ansikte min kropp Jag finns i dej Du kan ta fram mej när du vill Allt som finns kvar av mej är inom dej Så vi är jämt tillsammans Barbro Lindgren Gröngölingen är på väg: dikter för barn och andra (1974)

Andra har ögon som bryr sig om, ögon som ser.

Då vet jag att jag finns.

Då tror jag att det är bra.

Kaj Beckman Sitta stilla och tänka efter (1980)

I en enda vattendroppe finns det flera tusen runda små askar med lock – en del är stängda med blixtlås blixtlås av kiselskal! – De heter kiselalger och lever där – och dör

”På en perrong” Somliga har någon som vinkar när de far och sedan börjar vänta i många långa dar.

Somliga har någon som möter dem igen, som står där på perrongen och kramar om sin vän.

I tretusen gångers förstoring kan man se dem på bild de läckraste små smyckeskrin i olika fasoner

Somliga har ingen.

De kommer och de far och längtar efter någon – den vän de inte har.

Britt G. Hallqvist Gräset skrattar: dikter (1991)

i en vanlig vattendroppe från en vanlig sjö!

Kanske sitter det nånstans en jättejätte och tittar på jorden i miljoner gångers förstoring och säjer: Att sånt kan finnas i en vanlig rymddroppe från en vanlig rymd!

Ingrid Sjöstrand Samlade fundror (1977)

253

Från fabler till manga 1 Nyare tids poesi beskriver ofta ett uppror mot vuxna. Här är ett exempel: ”Midsommarafton” Hon vill faktiskt inte dansa ringdans ha krans i håret niga för tanterna Hon vill faktiskt stå här vid hönsgårdsgallret och kasta in alldeles för tunga stenar till hönsen och tuppen och se hur de flaxar iväg skrikande vettskrämda av hennes styrka och fem år Siv Widerberg Varma tassar, vassa tänder: 49 mycket korta berättelser om djur och människor (1985)

Under 2000-talet har både forskning om barnpoesi och antalet diktböcker utgivna för barn minskat betydligt både i Sverige och utomlands. Den engelska forskaren Morag Styles kallar poesin för barnlitteraturens Askungen, eftersom genren inte får någon uppmärksamhet av barnlitteraturforskare.31 De senaste åren har det inte utkommit fler än mellan sex och tio böcker per år som av Svenska barnboksinstitutet klassas som poesi.32 Bland dem finns Ulf Stark och Charlotte Ramels Kanel och Kanin och alla känslorna (2012), Erik Magntorn och Ane Gustavssons rimbok Fantastiska fiskar (2011), Elvira Ashbys och Karin Holmströms Ajjas och Bajjas ramsor (2013), Tungvrickare (2013) och Tamtarams (2012) samt Lotta Olssons och Charlotte Ramels ”minipoem” i småbarns­bilderböckerna Här är stora näsan och Liten, liten snälling (båda 2013). I Åsa Linds och Anna Bengtssons Utflyktsbok för rim och ramsare (2014) är dikterna indelade efter de fyra årstiderna och de färgglada bilderna är fyllda med aktiva, utelekande barn.

Gro Dahle, som är mest känd för sina bilderböcker, har publicerat två diktböcker för barn. I God natt, natt (2009, sv. 2010), med illustrationer av Svein Nyhus, är det ett barns röst som säger god natt till solen, fåglarna, trädet, huset och sina kläder: God natt då skorna, som har sprungit och hoppat, linkat och traskat, och som alltid följer mig ända hem.

God natt då jackan, som alltid väntar på mig i hallen.

254

7. Barnlyrik Och god natt då mössan, som brukar gömma sig bara för att luras.33

Efter ett tag kommer det in oro i barnets röst. Den talar om skrik som ”växer sig stort i magen” och ”alla oroliga tankar som gnisslar och gnager som susar och brusar fram och tillbaka.”34 Rösten säger god natt till alla som grälar och skäller; den önskar att den hade en fjärrkontroll att sänka ljudet med. Men lugnet kommer till slut tillbaka och säger god natt till natten ”som kommer varje kväll och hälsar på med sömn i famnen och drömmar i en påse”.35 I Hoppas, sa gåsen (2011, sv. 2014) har Kaia Linnea Dahle Nyhus illustrerat dikterna som följer årstidernas växlingar med vårblommor, sommarbad, höststormar och julglädje. Men mellan dessa dikter kommer allmängiltiga allvarliga reflektioner över livet. Dessa reflektioner görs ur en gås eller något annat djurs perspektiv men är ändå högst mänskliga. Här är några exempel: ”Vad är det med de här fiskarna?”

Det finns inga som är så bra på att bevara hemligheter som fiskarna.

De säger inte ett knyst till nån.

Tysta står de i stim och tittar.

Tysta simmar de över tång och skal.

Tysta trycker de sig intill varann i klyftor, hålrum och sprickor, väntar bakom stenarna, väntar under bryggan.

Har du en hemlighet kan du lugnt berätta den för fiskarna.

De bevarar den som en skatt, som guld och silver och vita pärlor.

Om du ser att det blänker i djupet, om du ser att det lyser i havet, så är det bara hemligheterna som ligger där och glittrar.36

255

Från fabler till manga 1 Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barnlitteratur

Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr. 131

Ann Boglind & Anna Nordenstam

Barnlitteraturen i dag spänner över ett brett område. Vad är det som barn läser eller får uppläst för sig? FRÅN FABLER TILL MANGA 1 ger en översikt över svensk och översatt barnlitteratur från den äldre litteraturen till i dag. För­ fattarna tar upp olika genrer inom barnlitteraturen, exempelvis fabler, sagor, klassiker, bilderböcker, serier och lyrik, men också en mängd nyare romaner för yngre barn och mellanåldern. Här finns flera fördjupningar av centrala författarskap, som Astrid Lindgren, Tove Jansson och Lennart Hellsing. Läsa­ ren får möta klassiker, som Rödluvan och vargen, Robinson Crusoe, Alice i Underlandet, Tomtebobarnen, men också göra bekantskap med senare verk, som Loranga, Masarin och Dartanjang, Katitzi, Harry Potter, Gräset skrattar: dikter, Gittan och gråvargarna, Snäll, Dagbok för alla mina fans: Gregs bravader, Flora & Ulysses: illuminerade äventyr, Brune och Petit, Monstret.

FRÅN FABLER TILL MANGA 1 riktar sig till studenter, lärare, forskare, bibliote­ karier och alla som vill lära sig mer om det spännande och ständigt växande området barnlitteratur. Den är en bearbetad version av delar av Från fabler till manga (2010).

Från fabler till manga 2 behandlar litteratur för ungdomar ur olika aspekter.

Bokens författare är Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet, och Ann Boglind, tidigare universitetslektor i svenskämnets didaktik vid Göteborgs universitet.

ISBN 978-91-40-68944-3

9 789140 689443