Tuff start på sisyfosprojektet
Det som hänt på Wenngarn de senaste tio åren väcker förundran och är mycket egendomligt. Hur kunde samhället tillåta att en sådan historiskt viktig och vacker plats, dessutom fantastiskt belägen, fick lämnas åt sitt öde? Runt om Sigtuna märktes resignation och uppgivenhet för Wenngarns framtid. 26
När jag presenterade vår vision fick vi visserligen ett mycket positivt men också skeptiskt bemötande. Området hade varit till salu sedan 2007 och en rad förslag hade lanserats och kastats i sopkorgen. Det krävdes handling och inte ord för att övertyga tvivlarna. Idén om projekt Sisyfos föddes som ett massivt åttamånaders räddningsprojekt för att vända blad och få tillbaka tron på Wenngarn. Åtskilliga år hade passerat, från ett mönstersamhälle till en plats för dem som inte fått plats i samhället. Jag trodde aldrig att projektet skulle bli lätt men redan första veckan började utmaningarna med personhot, trakasserier och anlagda bränder. Att jag skulle möta motstånd och misstänksamhet när förvärvet av Wenngarn äntligen blev klart den 1 oktober 2013, det förstod jag, men inte på det här sättet. Ändå hade uppförsbacken bara börjat. De många mötena med förre ägaren, trassel med avtal och tillstånd och misstänksamhet från andra intressenter. På något sätt blev den tuffa starten en slags utmaning som fick organisationen att sluta sig samman och jobba som ett lag. Förutsättningen för att kunna skapa nya Wenngarn var att området fick en detaljplan. Tack vare starkt stöd från de folkvalda och förvaltningen i Sigtuna kommun fick vi en detaljplan på rekordtid som dessutom var så välförankrad att alla stod bakom den och den överklagades inte.
