Wenngarn – en märklig historia

Wenngarn är en magisk plats som förtjänar all uppmärksamhet. Första gången jag kom till Wenngarn 2009 blev jag förälskad. Genom det ovårdade förfallet såg jag en av Sveriges finaste platser. Det är ett privilegium att få ta sig an en sådan utmaning och den här boken beskriver de 280 dagarna mellan 1 oktober 2013 och 1 juni 2014 då Sisyfos återupprättade Wenngarn. Wenngarn bestod 2013 av 70 byggnader, 26 000 kvadratmeter, bostäder och lokaler på över 35 hektar mark. Läget mittemellan Stockholm och Uppsala, bara 15 kilometer från Arlanda och med gångavstånd från Sigtuna, var en förutsättning för projektet.

På Wenngarn finns spår av tusen års historia. Tider med både toppar och dalar. Sveriges äldsta bevarade brev handlar om ett arvskifte för området Viby/ Wenngarn och århundradena har lämnat tydliga årsringar sedan dess. Vasaätten huserade här och det finns både mordhistorier och spöken från det dramatiska 1500-talet.

Magnus Gabriel De la Gardie gjorde entré på den svenska stormaktscenen i mitten av 1600-talet och blev en mycket mäktig och rik person. Han var en av drottning Kristinas gunstlingar. Med orden ”Jag skänker dig den, som jag icke sjelf får ega” lämnade hon över De la Gardie som man till sin kära kusin Marie Eufrosyne (Karl X:s syster) 1647. Magnus Gabriel lämnade jordelivet 1686 på Wenngarns slott efter att ha berövats ära och världsliga tillgångar, ensam och utfattig efter Karl XI:s reduktion, i sin säng i rummet som nu fått rollen som bröllopssvit. Jag känner fortfarande en pirrande känsla när jag kliver in i det rummet.

Det finns många unika miljöer på Wenngarn från den här tiden: den magnifika barockträdgården, slottskapellet, stenterrasserna och alléerna. Det är några sevärdheter som skapades av Jean De la Vallé och som skänkt glädje i hundratals år och kommer att fortsätta skänka glädje i framtiden.

Under århundraden fram till i dag har adelssläkterna avlöst varandra och området har ända fram till 1900-talet haft en viktig position för den svenska makteliten.

Historien om Wenngarn tar en dramatisk vändning när statens anstalt för alkoholsjuka byggdes 1916. En magnifik byggnad, ritad av David Lundegård, som överglänser slottet och blir startpunkten för en ny tid på Wenngarn. Slottet blir degraderat till administrationsbyggnad, bostad till anstaltsdirektören, postkontor, skola med mera. Statens Fastighetsverk bygger upp ett helt samhälle kring alkoholistvården. Gubbarna, som de intagna kallades, fick jobba hårt i jordbruket för att återhämta sig från sin sjukdom. Efter tre till sex månader blev de utskrivna och fick återvända hem för att allt som oftast ta till flaskan igen. Återfallen lär ha varit så höga som 95 procent. Smeknamnet TORKEN passar bättre än vård då gubbarna fick torka upp och vila upp sig i några månader innan de fortsatte sitt hårda liv med missbruk.

Efter att Wenngarn 1983 såldes till Lewi-Pethrus stiftelsen fortsatte missbruksvården men i en annan och mer framgångsrik form som familjevård. Anläggningen var dock stor och svårskött och 1997 var stiftelsen tvungen att

sätta sig i konkurs. Wenngarn såldes sedermera på exekutiv auktion och köparens planer om att förvandla Wenngarn till kurort enligt tysk modell kom aldrig längre än till ritbordet.

De senaste tio åren är en mörk tid i Wenngarns historia. De som inte fick plats i det ”vanliga” samhället lämnades åt sitt öde på Wenngarn som gradvis förföll utan att tillsynsmyndigheter och politiker satte stopp för det.

Under hela mitt entreprenörsliv har jag arbetat med fastighetsförädling, att inte förändra från grunden, utan bevara karaktären, berätta historien och visa respekt för dem som bott, verkat och haft sin utkomst i fastigheterna. För en fastighetsförädlare är Wenngarn ett drömprojekt med unika historier, vackra byggnader och spännande miljöer.

Visionen är att bygga upp bysamhället Wenngarn kring slottet, områdets hjärta. Det är en stark gemensam resurs för boende, företag och besökare att samlas kring. Våra fem värdeord på den resan är förädling, öppenhet, helhetssyn, delaktighet och passion. Vart och ett av dem bygger på människors engagemang, delaktighet och vilja. Under åtta månader mellan första oktober 2013 till första juni 2014 pågick Sisyfosprojektet som den här boken beskriver.

I juni började nästa fas i projektet med Wenngarnssommar 2014 – som pågår när detta skrivs – en sommar fylld av aktiviteter från 1 juni till i slutet av augusti. Vi vänder blad och visar upp vad Wenngarn kan erbjuda för besökare, boende och arbete. Vi bjuder in och frågar vad Wenngarn kan tillföra och hur vi kan bidra till att göra Sigtuna ännu bättre.

I framtiden hoppas vi kunna skapa ett modernt bysamhälle som bygger på människors behov och förutsättning. Det kan vi bara skapa tillsammans med alla ni som är en del av Wenngarn.

Olle Larsson, ägare av SisyfosGruppen