Konsten saknas på Wenngarn

Wenngarns slott och slottsområde blev förklarat som statligt byggnadsminne 1935. Slottet var exteriört mycket välbevarat från byggnadstiden, men även trapphuset och flera interiörer – bland annat Disasalen – är av högt konst- och kulturhistoriskt värde. Framförallt ansågs slottskapellet unikt med sin helt intakta bevarade 1600tals inredning.

Just konsten skulle med tiden visa sig bli ett problem. Då det statliga byggnadsminnet Wenngarn 1983 gick från statligt till privat ägande förlorade det sin status av statligt byggnadsminne.

Lewi Pethrus filantropiska stiftelse gick i konkurs 1997 och slottet övertogs av företaget Nordic Travel Group, senare Wenngarn AB med moderbolag i Schweiz. På Nationalmuseum började man nu bli orolig för statens konst som hängde kvar på Wenngarn och sommaren 1998 åkte man ut och hämtade hem både tavlor och andra konstföremål. På länsstyrelsen blev man upprörd för man ansåg att en del av det som Nationalmuseum hämtat hem var sådant som tillhörde den fasta inredningen och därför omfattades av byggnadsminnesförklaringens skyddsföreskrifter – sådant som var en del av själva byggnadsminnet och som alltså inte fick förändras. Ägarbolaget anklagade också Nationalmuseum för att hämta sådan konst som bolaget trodde ingick i fastigheten då man köpte den. Riksantikvarieämbetet kunde hänvisa till den inventering som gjordes då staten sålde slottet, men ändå ledde ärendet till flera rättegångar.

Justitiekanslern konstaterade slutligen att Nationalmuseum inte handlat felaktigt annat än att man bristfälligt dokumenterat själva beslutsprocessen som ledde fram till att man valde att hämta hem konsten. I dag är slottskapellets inventarier bortplockade och tegelväggarna lyser nakna i Disasalen där 1600-talsmålningarna har plockats bort. Kanske kan de komma tillbaka till salen, på de väggar de en gång var avsedda för.

Få visningar för allmänheten har överhuvudtaget förekommit sedan det senaste ägarskiftet. Men nu är Wenngarn öppet för allmänheten.