Kulturskatt nära gå under
En vackert belägen fastighet som misskötts och lämnats åt sitt öde. Det har varit Wenngarns öde i modern tid. Stora värden har försummats under många år och förfallet fick fäste i mer än tio års tid. Här har en viktig bit av vårt svenska kulturarv övergivits, då kulturellt och historiskt värdefulla fastigheter, därtill byggnadsskyddade, delvis har fått förfalla. 24
1997 förvärvades fastigheten av Wenngarn AB för 26,5 miljoner kronor. Bolaget bildades i samband med att slottet köptes. Företaget hyrde ut bostäder till socialt utsatta människor, en del av dem med en kriminell livsstil. Kontrasten mellan det välskötta samhället Wenngarn, som visserligen hölls igång av missbrukare i tvångsvård under 1900-talets första hälft, och den senare hyresvärdens försök till vård, får anses vara total. Ett exempel är att ägarna hamnade i konflikt med Nationalmuseum som deponerat konstverk på slottet. Museet fick lov att rädda undan konstverken, bland annat från den kända Disasalen. Hur kunde det bli så? Hur kunde rådande normer i samhället helt sättas ur spel och förfallet av byggnader få fortgå? Hur var det möjligt att vissa av bostäderna på Wenngarn mer eller mindre ockuperades av de boende? Trots påpekanden från Hyresgästföreningen 2010 om det kulturella och mänskliga förfallet på Wenngarn var det ingen som riktigt tog tag i problemen på allvar. Hyresnämnden avslog en begäran om tvångsförvaltning av fastigheten med motiveringen att ägaren hade en handlingsplan för området och att fastighetsförvaltaren anlitat ett bolag för att sköta underhållet. Men i praktiken hände inget.
