Wenngarn i historien
18
Wenngarn ligger strategiskt och det finns spår som styrker att människor har bott i området långt tillbaka i förhistorisk tid. I närheten av Wenngarn ligger Garnsviken som, under denna tid, var en av huvudlederna till Uppsala från Östersjön. Det äldsta skriftliga beviset (1160-talet) är en medling mellan ”Herren på Wenngarn Herr Gere” och Gråbröderna, en munkorden. Det styrker att det funnits en gård där Wenngarn nu ligger. Någon gång under denna tid byggdes ett stenhus, den första delen av slottet vi ser i dag. Under 1500-talet blev Wenngarn en del av kung Gustav Vasas jordägande. Kungens fogde, skattuppbärare, bodde på Wenngarn som nu mer och mer får karaktären av en borg. En av sönerna till Gustav Vasa, kung Johan III, donerade slottet 1568 till sin svåger hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg. Slottet övergick till sonen hertig Gustav som moderniserade slottet efter den tidens ideal och byggde om Wenngarn till ett renässanspalats med stora fönster, höga gavlar och tornklädd flygel. Han lät också föreviga sin insats med en inskription på slottets ena flygel ”Den berömde hertig Gustav uppförde detta hus 1591”. Slottet gick tillbaka till kronan och tilldelades 1628 till generalen Franz Bernhard von Thurn, en invandrare från dagens Tjeckien som tagit värvning i den svenska armén. Det är hans son Heinrick som hyr ut slottet till familjen De la Gardie. Wenngarn slott vid Garnsviken i Mälaren är främst förknippat med stormaktstiden och Magnus Gabriel De la Gardie som köpte egendomen 1653.
På ett porträtt målat av nederländaren Hendrik Münnichhoven står De la Gardies maka, pfalzgrevinnan Maria Eufrosyne ett steg högre upp, på grund av sin kungliga börd.
