FRÅN NORR TILL SÖDER
Den glade Taube som bagare Det är många som undrar var det låg, bageriet i San Remo. Bageriet där Evert Taubes “glade bagare“ Florindo arbetade. Han som måste ha varit en stilig karl eftersom han enligt visan hade en fin figur och till det yttre liknade en ung och kraftig tjur.
Några veckor senare förlovar sig Astri och Evert på katedralstrappan i Florens. De njuter av livet men så kommer brevet från Astris pappa – “Kom hem omedelbart!“ Astri har redan en fästman i Sverige och hovkonstgjutaren, Per Herman
Har Florindo verkligen funnits och hur hamnade Evert Taube i San Remo? Jo, året är 1920. Evert har fått i uppdrag av en svensk tidning att åka till Paris för att skriva resereportage. Med på resan är hans syster Märta som har kommit in på Académie de la Grande Chaumière, en av stadens bästa konstskolor. Om det var på Café de la Paix eller utanför La Rotonde är oklart. Av en slump stöter Evert ihop med kriminal- och äventyrsförfattaren Gösta Palmcrantz. Han frågar Taube om han vill låna ett hus som Gösta har hyrt över våren och sommaren, Villa Bella Vista, i San Remo. Evert accepterar erbjudandet men han vill inte åka ensam. Märta känner kanske någon som vill följa med? Hon frågar två svenskor som går på konstskolan och de tackar inte nej till den stilige trubadurens generösa förslag.
I samband med invigningen får fotografen Marianne Greenwood i uppdrag av Kooperativa förbundet att följa med Evert Taube till Italien för att göra ett reportage om den glade bagaren. De vill ha hjälp med en reklamkampanj för bageriet i Västberga. Evert och Marianne beger sig till San Remo och letar förgäves i gränderna. Taube kan inte hitta tillbaka till bageriet. Vad gör man?
Ibland har nöden ingen lag. Florindo var som uppslukad av jorden och en bild måste tas på en bagare. Evert Taube fick hoppa in och en gladare bagare än trubaduren måste vara svår att hitta. Foto: Marianne Greenwood, 1965.
Den ena av flickorna heter Astri Bergman, en ung skulptris och elev till Carl Milles. Tycke uppstår och Astri och Evert blir kära i varandra under resan ner till Italien. Väl framme i San Remo lär de känna en bagare som heter Florindo. Han har ett litet bageri i en gränd strax bakom kasinot, Via dei Cappuccini. De blir snabbt vänner alla tre och tillsammans gör de utflykter längs med kusten.
54
RIVIERANYTT - April/Maj 2018
Florindo som han och Astri träffade i en trång gränd 1920. Den glade bagarn i San Remo, en melodi med stänk av en neapolitansk serenad parad med schvungfull vals. Sången blir snabbt populär och när Kooperativa förbundet ska bygga ett storbageri i Västberga, strax utanför Stockholm, döps det till San Remo-bageriet. Taube uppträder vid den ståtliga invigningen och hans berömda sång om Florindo framförs när bakugnarna knäpps på.
Marianne och Evert tar besvikna tåget hem till Antibes. Förskottet är redan utbetalat och San Remo-bageriet väntar på sin bild. Men, Marianne får en lysande idé. Mitt i natten väcker hon upp bagaren som bor i grannhuset. Evert får sätta på sig förkläde och bagarmössa. På med degen och in i ugnen. Fiktion och verklighet smälter samman. Marianne har sin bild. En glad bagare som sjunger.
Bergman, vill inte att Astri ska slösa bort sitt liv på en spelevink och slarver. Astri ska satsa på en egen karriär. Förlovningen bryts men fem år senare blir Evert och Astri ett par igen och de gifter sig 1925 i Jacobs kyrka i Stockholm.
“Jag har skrivit en del visor. Några av dem har blivit bra”, brukade Evert säga lite blygsamt. En av dessa visor handlade om Florindo, bagaren som en gång bakade ett bröd som var godare än det i Alingsås.
1937 åker Evert ensam tillbaka till San Remo. Det är nu han skriver visan om
Jessica Holmertz rivieranytt@rivieraklubben.com