Det är musikjournalisten Philip Ward som hittar filmklippet. Av en slump. Letade egentligen efter nåt helt annat, i ett tv-arkiv, och bärgar den minutlånga sekvensen upp till ytan. Ytan stavas snabbt om till YouTube. Ward skriver i sin bok att han varit en drömsk ung man, med räddningsfantasier om Sandy. I min text är det du, Neil, som aldrig slutar sträcka ut din hand. Hur klarade du att överleva? Jag spelar klippet ännu en gång. Tonerna lyfter ut ur hennes röst. Lämnar den nikotingrå tandraden. Som om betydelsen av sången lättar och sedan länge lämnat ord och bokstäver bakom sig. Huden svullen. Blicken bara glimmar till, i korta blinkningar från de koncentrerat slutna ögonlocken. Filmklippet är över på en minut. Svartnar snabbt där det gamla tvprogrammets eftertexter borde ta vid. Det är allt. Tyst. Slut. Applåden uteblir. Änderna lyfter aldrig ur vassen.
15