Kristoffer Leandoer: Upphörligheten, s. 1–16

Page 1

Kristoffer Leandoer Upphörligheten


OMSLAGSFOTO: MAGNUS DENKER


upphörligheten



kristoffer leandoer

Upphörligheten

PEQUOD PrESS


Pequod Press Södra Förstadsgatan 18 211 43 Malmö www.pequodpress.se

Kristoffer Leandoer: Upphörligheten © Pequod Press och författaren 2021 Tryck: Tallinna Raamatutrükikoja, Estland 2021 ISBN 978-91-86617-64-6




Det var alltid vackert väder.


Jag kommer inte ihåg ordet för död och inte heller tycks jag kunna minnas ordet för glömska på mitt eget språk: Att namnge något är att släppa in det. Döden kommer inte ihåg ordet för mig. Det här är inte mina egna ord. De öppnar en dörr som inte är min. Jag vet inte varför de får mig att gråta. Allt jag kan stänga är redan stängt. Jag har bestämt mig för att bli gammal och glömsk. Det här är en värld som är formlös och kall. En skymning svår att tvätta ur fönstren. När ingen har namn kan ingenting hända. Himlen är vit och ingen är vaken. Så gammal att glömskan och jag har glömt varann. Jag vet var jag bor men först när jag blundar. Jag kan inte minnas vad platsen heter men jag vet att ingenting hände där och att ingen är namnet jag kommer ihåg. Döden är ordet som jag inte minns.

8


Vad som finns bakom dörren går det inte att veta på den här sidan dörren. Inget når genom dörren. Den som går genom dörren slutar ha, slutar heta på den här sidan dörren. Vem har gått genom dörren? Inte jag, sluta leta: jag gick ut genom dörren.

9


Den här sidan ska vara blank.


(Från något till inget)

En människa har inget att säga till om. Till slut får man inte vara med längre. Från frågan till svaret, från lågan till tinget. / Från någon till något, från något till inget. En människa kan inte omförhandla vissa grundvillkor. Till slut är det nån annan som gör klart. Kontraktet är uppgjort långt innan en människa föds eller dör. Till slut får man inte sista ordet. Vad som återstår är endast smärre detaljer. Till slut vet man inte alls hur det gick. Med vem? Hur ofta? Hur många? Tills när? En människa gör klokt i att stirra sig blind på sagda detaljer. En människa gör klokt i att koka kaffe till dem.

*

11


En människa kan inte vara död. Hemma vet jag alltid precis vem jag är. En människa är en människa, en död är ett ting; ett lik, ett kadaver, ett as. Kanske är det därför jag går hemifrån. En människa är inte en död. Kanske är det därför jag aldrig går hemifrån. En människa är någon, en död är något; kvarlevor, lämningar, stoft. I drömmen är jag aldrig hemma. En människa är aldrig död. I drömmen är hemmet en främmande plats. Att dö är inget en människa gör, den som dör är en annan än hon, och en annan än den som är kvar. De flesta föreställer sig döden som en plats, ungefär som den plats man aldrig hittar till i drömmen, den plats man varken lyckas komma fram till eller lämna. Livet är en plats / där man befinner sig / och på samma gång längtar / efter att befinna sig. Vem behöver inte något att vagga, något som låter sig vaggas till ro?

*

Döden är inte en plats där man är. Inte heller en plats där man inte är. Döden är ingen plats och man är inte där. Det är inte en plats man kommer till, ingen plats man tar sig från. Det finns ingenstans att komma till och ingenstans att ta sig från, det finns ingenstans att vara och ingenstans att sluta vara. Döden är inte en plats.

12


*

I ensamhet bara kan ensamhet hävas. Till slut får man vara sin mor. Till slut får man vara sin ro. Till slut får man vara den som får vara. Till slut är man den som stannar till slut. Stanna sig får man. Till slut får man vara sin far. I ensamhet bara. Till slut får man vara sin vagga. Till slut får man vara sitt slut. Vagga sig får man. Till slut får man vagga sin mamma och pappa. Till slut får man stanna. Till slut får man vagga sin död.

13


(Upphörligheten akut)

Hinner man, hinner man tänka klart (nej) hinner man, hinner man se sig mätt (nej) hinner man, hinner man tröttna (ja) hinner man, hinner man minnas allt man bestämt sig att hinna och knappast hunnit, hinner man göra sig fri                (nej) I vattnet är vi vatten, i natten är vi natt. I solskenet lyser vi, i norrskenet fryser vi. Ute bland vindarna blåser vi, i bergrummet låser vi. I skogen alv, på ängen kalv, hos styckmästarn strax halv. Över stjärnhimlen strödd, i förödelsen förödd. Ur askan blir vi lågor, i elden är vi frågor. I jorden, Det blir inte mörkt, mörkret är något som är. Det blir inte mörkt, det är alltid mörkt nånstans. Det blir inte mörkt, det mörker som är bara flyttar sig hit.

14


i jorden där min bild blir gjord, i jorden blir jag jord. I vattnet är jag vatten, i döden är jag död. Hinner man göra upp räkningen (nej) hinner man stryka ett streck infria löften låta udda vara jämnt. Hinner man städa undan, säga förlåt, betala sina skulder, göra sig av med det värsta skräpet (nej) hinner man ge skönheten rum, hinner man lugna ner sig, hinner man be om hjälp         hinner man säga tack             hinner man ta ut sin riktning retroaktivt, hinner man se att fanns en mening, hinner man, hinner man stilla den värsta paniken, hinner man fatta vad som händer, hinner man trotsa och säga nej, hinner man bli skärrad, hinner man komma till ro igen, hinner man fatta din hand. I vattnet är jag vatten, i döden är jag död. Låt de döda begrava sina döda.

När jag upphör är det | ingen annan än jag | som upphör vara jag

*

15


Man vet att det är dags att gå från bordet när man ätit så länge i eget sällskap att man utan att märka det gått över till att även äta av sitt eget sällskap trots att det var längesen man kände hunger: Det är visst mina egna ben jag gnager på.

*

försätta mig

i ett inre

Så länge jag kan försätta mig själv i ett inre, drömmande tillstånd. själv Så länge jag kan försätta mig

*

16


Kristoffer Leandoer är född 1962. Han debuterade 1987 och är även verksam som översättare och litteraturkritiker. Han Augustnominerades 2010 för essäboken Mask och 2020 för Längta hem, längta bort. Hans förra diktsamling, Vägen till det stora kanske, utkom 2016.

FOTO: ELSA HÅSTAD


Förr eller senare tar det slut. Förr eller senare upphör allt. Så mycket vet alla men ingen vet mer än så. Upphörligheten är det enda som är garanterat lika för alla. Finns de där, dem vi saknar? Är det där den verkliga festen pågår? Står vi på gästlistan? Eller är vi också redan där? Upphörligheten är ett land som alla tillhör och ingen kan säga något om. Om upphörligheten går inte att tala och Kristoffer Leandoer gör det oavbrutet, sorgset, muntert och gränslöst förvånat.

PEQUOD PrESS