Eva Ribich: ett röse (s. 1-24)

Page 1

Eva Ribich ett röse



ett röse



eva ribich

ett röse

PEQUOD PrESS


Pequod Press Södra Förstadsgatan 18 211 43 Malmö www.pequod.se

Tidigare utgivet av Eva Ribich på Pequod Press: Om ingenting annat innan, 2018 Härligheten, 2020

Tidigare utgivet på annat förlag: Med kinden mot det gula, 1997 Du är den ende mitt hjärta har velat, 2000 Längs med gräns, 2003 Ljuset kommer in underifrån, 2007 Det är vatten så långt jag kan se och längre, 2010 Vi vaknar, 2012 Kvar, 2020

Eva Ribich: ett röse © Pequod Press och författaren 2022 Tryck: SIA Livonia Print, Lettland 2022 ISBN 978-91-86617-65-3


Tack till C.



I

(mamma)



jag går bakom henne


jag går bakom henne. på stigen ner mot vattnet, genvägen genom skogen. följer henne mellan träden. tar några snabbare steg, för att komma ikapp

10


det är tidigt och tyst, vi är de enda här. mamma bär den röda dunken. bensinen därinne böljar, gör vågor, som slår mot sidorna

11


flytvästens krage är stor och stel runt halsen. jag kan inte se marken, men jag kan känna rötterna, när jag kliver över dem

12


trossen i en båge. jag lyfter upp den, och drar. håller in båten mot mig. det är trögt, men jag håller. och släpper. en fot på varje sida. den djupa glipan, vattnet, rakt ner under mig

13


vi backar långsamt ut. mot den röda bojen, som alltid ligger här, och flyter. jag lutar mig över kanten, drar bojen mot mig, och hakar loss oss

14


ingenting hjälper


vi går in där ett nedfallet träd ligger, utsträckt och tungt mot marken. allt det som förut stod. de uppslitna rötterna reser sig över oss

16


bland de höga träden, rör vi oss kring varandra. inte nära men tillräckligt nära. hennes gula stövlar i ögonvrån, hon är alltid på väg bort

17


träden är så täta att det mörknar. jag går nära de breda stammarna. stannar vid en, försöker men når inte, runt med armarna. det enda ljuset är rakt ovanför oss, jag vänder upp ansiktet

18


vi går längre och längre in. eller ut. vet inte längre vilket. var vi är. varken solen eller ljuden visar rätt. ingenting hjälper

19


följer klippväggar, kliver över rötter. bär våra korgar, är i en del av skogen, där vi aldrig har varit. det tar timmar innan vi kommer tillbaka, till en plats vi känner igen

20


känner varje våg


krokarna fastnar i allt, hakar tag, klistriga och vassa. det blir små röda rispor, på underarmen och handen. fast jag är försiktig

22


den lilla grå tyngden längst ut på linan, drar krokarna med sig, ner under vattnet, när jag släpper ut vindan. sjunker, tills jag inte längre ser dem

23


det skrapar lite, rycker svagt. av fiskarna där nere. när de hugger, kanske drar. jag känner det genom vattnet, genom linan jag håller

24


FOTO: CHARLOTTE JUNG

Eva Ribich är född 1970 i USA och uppvuxen utanför Stockholm. Hon har tilldelats ett flertal litterära priser, däribland Gerard Bonniers lyrikpris 2008. ett röse är hennes tionde diktsamling.


bland de höga träden, rör vi oss kring varandra. inte nära men tillräckligt nära. hennes gula stövlar i ögonvrån, hon är alltid på väg bort

PEQUOD PrESS