Den kreativa norrlänningen en serie
Det finns så många kreativa personer, som målar, fotograferar, illustrerar – och som förtjänar mer uppmärksamhet! Det här läsåret vill vi uppmärksamma kreativa Norrlandsmedlemmar och låta deras alster ta plats inför alla läsare. I detta nummer träffar vi Rasmus Midunger, som tar blyertsskisser till en helt ny nivå. Text: Antonio Palm Foto: Privat Illustration: Rasmus Mydunger
Rasmus Midunger, 25 år, läser sista terminen på ämneslärarprogrammet med inriktning engelska och samhällskunskap. Han är född i Härnösand men uppvuxen i Stockholm, med föräldrar och två yngre syskon. – Höga kusten kan vara den vackraste platsen på hela jorden, Jag är innerst inne en norrlänning, trots att jag har stockholmsdialekt och äger ett tunnelbanekort, säger han. Vad är skillnaden mellan att berätta en historia med bilder och i enbart text? – Oj, det känns som att det är en rätt stor skillnad! Det kan nog både vara lättare och svårare att uttrycka sig i bildform, för du får ju möjligheten att gestalta något och direktöversätta en del av din fantasi till någon annan, samtidigt som det, åtminstone i mitt fall, sällan blir exakt så som jag i min fantasi föreställt mig bilden. Jag misstänker att mina teckningar berättar en annan historia för mig än för andra som ser dem, men det är väl det man syftar på när man säger att skönhet ligger i betraktarens öga? Sen är det nog också ovanligt att jag vill berätta en historia med mina bilder. Oftast vill jag bara rita något märkligt.
Var hämtar du inspiration till dina teckningar? – Mycket inspiration kommer från filmer och serier. Sådant man finner i naturen är nog också en stor källa till inspiration, många djur, och framförallt älgar, väldans många älgar har tecknats i olika stilar de senaste åren. Vad jobbar du med för tekniker? – Den senaste tiden har jag börjat utforska nya tekniker, och har framförallt övergått till att använda mer tusch och markers istället för blyerts. Det är något befriande med vetskapen om att det ändå inte går att sudda om det blir fel, så man får helt enkelt köra på och göra det bästa av det. Stippling, när man tecknar med prickar, är en teknik jag använder om jag har ett hum om vad det är jag vill rita, och om jag har tålamodet för att sitta med en och samma teckning i många, många timmar.. Vad har du för tips till den som vill börja illustrera? – Sätt i ett par hörlurar, slå på favvolåten, stäng ute omvärlden, ta fram penna och papper och rita/skissa/klottra/kladda precis det du känner för. Det kan vara omgivning, personer, djur, mönster, från fantasi eller verklighet. Bara kör. Skippa krav på prestation och sparka den inre kritikern, gör din grej.
“Oftast vill jag bara rita något märkligt.”
på sidan 20! Psst! Se fler illustrationer av Rasmus
10
