Personporträtt. Uppsalaprofilen Jacke Sjödin om livet som underhållare

“Att få folk att skratta är något av det finaste som finns”

Text & Foto: Linnea Nordström

Han är Sollefteåsonen och hedersledamoten som lämnade studierna för att satsa på underhållning. Humorn har alltid varit en självklar del av Jacke Sjödins liv.

Jacke Sjödin visste tidigt att han ville hålla på med underhållning. – Jag var ett mycket plågsamt barn som hittade på teaterpjäser och revyer som jag plågade släkten med på gräsmattan hemma i Sollefteå. Jag är oändligt tacksam att videokameran inte var uppfunnen då. Men det var aldrig någon tvekan. Jag hade en otrolig längtan av att stå på scenen. Jag brukade lyssna på liveupptagningar från revyer och när man hörde skratten var det som en magisk värld som jag ville vara en del av, säger Jacke Sjödin när vi möts upp i Majs café.

Han upptäckte att han hade talang för att underhålla när en lärare gav honom uppdraget att sätta upp en revy med sina kompisar. – Vi fick ett halvår på oss och så satte vi upp den för hela skolan. Den var inte jättebra, men hade sina kvaliteter. Då kände jag att det här är verkligen min grej, säger han.

Men humorvärlden lockade honom fortfarande. – Jag tog nästan en fil kand. men jag avbröt c-uppsatsen. Professor Karin Johannisson, som var min handledare, tyckte nog att jag var bättre på att skriva underhållning än vetenskapliga texter. Jag håller med henne.

För Jacke Sjödin var det inget svårt beslut att avbryta studierna för att gå vidare med humorkarriären. – Nej, jag kände att antingen kan jag skriva roliga saker och tjäna pengar på det eller så kan jag skriva tråkiga saker och låna pengar till det. Då blev valet ganska lätt.

Jacke Sjödin kåserade en tid i Radio Uppland. I ett radioprogram träffade han komikern Lasse Eriksson och de bestämde sig för att sätta upp en show tillsammans. Staffan Lindberg och Erik Lidholm anslöt till projektet och 2005 hade föreställningen ”Fyra lyckliga män” premiär på Reginateatern. – Vi turnerade och spelade över 100 föreställningar. Den blev fruktansvärt uppskattad!

2011, när gänget gjorde ”Fyra lyckliga män 2”, hände det ofattbara. Lasse Eriksson dog på scenen under finalföreställningen. – Då vände allt. Det är en ofattbar händelse som man alltid kommer att bära med sig.

Tror du att man föds rolig eller kan man träna den förmågan? – Man kan säkert träna upp den. Däremot kanske man föds med vissa kynnen. Jag har fötts med en stor förnöjsamhet och har nära till skrattet. Då är det nog närmare till hands att hamna där jag har hamnat. Lite bekräftelsebehov tror jag att man måste ha, annars skulle man inte vilja vara där uppe och få applåder.

Trots många år i underhållningsbranschen och otaliga föreställningar känner sig Jacke Sjödin då och då nervös i rampljuset på scenen. – Det är otroligt läskigt på många vis för man är ju så oerhört utsatt. Men det är också helt magiskt att säga någonting och få 400 personer att jubla och skratta. Det är så beroendeframkallande. Då vill man bara upp dit igen.

2015 gjorde Jacke Sjödin enmansföreställningen ”En lycklig man”. Han har gjort föreställningar på Katalin med Helen Sjöholm och turnerat med en hyllningsshow till Hasse och Tage. – Jag letar ständigt efter nya former. Jag har alltid varit rädd att hamna i ett revy-fack. Men jag har som motto att jag alltid försöker göra det jag själv vill se.

Är det svårt att vara rolig på beställning? – Ja, egentligen är det så. Den enda man kan försöka roa är sig själv. Jag är kåsör också och då lär man sig att den som kan skratta åt sig själv har roligt jämt. Det är mycket att man får bjuda på sina egna misstag. Förutom att skriva och medverka i olika föreställningar har Jacke Sjödin en egen nisch inom underhållningsvärlden. Han jobbar nämligen som rimmande konferencier. – Det är en sjuk grej som bara jag gör. Min utrustning är ett tomt kollegieblock och en penna. Ofta är jag någon sorts sidekick och sitter och lyssnar på en föredragshållare. När personen har slutat prata går jag upp och gör en rimmad sammanfattning av vad den sagt. Det imponerar så sjukt mycket på människor därför att de har själva slitit med något julrim i två timmar och så kommer någon galning och rimmar ihop det. Det är kul eftersom det blir en sorts kompetens som bara jag har.

Just nu arbetar han på en kommande föreställning med titeln ”Sju drömmar” som han gör med trollkarlen Johan Ståhl där de blandar sina specialkompetenser. Att jobba med underhållning är precis lika underbart som Jacke Sjödin föreställde sig när han var liten. – Min livsluft är show, att få skriva, repetera och sätta upp en föreställning. Att stå på scenen efter att ha jobbat på något i flera år och känna att det går bra…den känslan unnar jag alla människor. Att få folk att skratta är något av det finaste som finns.

Namn: Jacke Sjödin.

Bor: I Funbo, öster om Uppsala.

Ålder: Snart 54.

Familj: Fru, fem barn, en hund och tre katter. Förebilder: Hasse och Tage är mina största förebilder. Povel Ramel. Galenskaparna när de var som bäst på 80-talet. Jag dras mycket till det som var stort på 1960-70-talet. Speciellt minne från studietiden: Jag höll talet till kvinnan på vårbalen. Torgny Lindgren kom fram och tyckte att det var förjävligt bra. Jag minns att förste kurator skrev i Norrlands Varjehanda att ”den där mannen blir det något stort av, kom ihåg var ni hörde det”. Det var förstås ett tal som rimmade.