sin närvaro i diplomatlogen. Den efterföljande fredsprisbanketten ägde rum på Grand Hôtel. Alldeles i början av 1900-talet kom Båstad och trakten där omkring att stiga i popularitet, inte minst bland noblessen längre norrut i landet. Till denna trend bidrog naturligtvis den vackra naturen och den spirande badortskulturen. Operasångaren Carl Hagman och konsuln Carl Bergsten hade bekantat sig med Båstad. Hovjuvelerare Bolin hade köpt hemmanet Småryd, där en ståndsmässig villa snart uppfördes. Den stod färdig 1905. Samtidigt pågick uppförandet av Kuba-Anderssons jättelika bostad ”Buena Vista”. På rekommendation av Ellen Key kom Ludvig Nobel till Båstad under hösten 1905. En bakomliggande orsak till hans besök i Båstad sades vara det allt mer spända förhållandet mellan Sverige och Norge. På grund härav visade många unionsbröder sådan bitterhet, att Ludvig Nobel hade valt att sluta sin anställning vid Christiania Portland Cementfabrik. Ludvig Nobel blev genast efter sin ankomst till Båstad så förtjust i dess pastorala behagfullhet, att det inte dröjde länge, innan han köpte ett stycke mark i västra utkanten och påbörjade bygget av Högstugan. Den skulle bli hans sommarbostad. Efter tips från vännen Ludvig samt Ellen Key kom även Rudolf Abelin till Båstad, vilket skedde i november 1905. Tipset gällde kaptensgården Lilla Båstad, där ryktet förkunnade att hemmanet inom en snar framtid skulle komma att säljas på grund av ekonomiska trångmål. Rudolf Abelin kom, sågs och segrade i kampen beträffande förvärvet av egendomen Lilla Båstad. Den 6 juni 1905 hade den så kallade konsulatsfrågan lett till genomförandet av ett hemligt möte i Stortinget, där norrmännen då hade beslutat att nästa dag säga upp unionen med Sverige. Under september hade man sedan i Karlstad genomfört alla de nödvändiga förhandlingar, vilka krävdes för unionens formella upplösning. Sedan Oscar II hade tvingats avgå som norsk kung, avslog han även försoningsgesten att låta en svensk prins bli regent i Norge. Istället valde norrmännen då prins Carl av Danmark, vilken den 18 november blev kung av Norge under namnet Håkon VII. Han var gift med prinsessan Maud av Storbritannien, dotter till den potatisälskande king Edward. Hon blev nu drottning av Norge. Utdelningen av Nobels fredspris 1905 blev en mycket speciell tilldragelse av flera anledningar. Tiden präglades av unionsupplösningen och den efterföljande politiska konvalescensperiodens misstroende och snålblåst. Många svenskar menade, att norrmännen hade diskvalificerat sig vad gällde rätten att få utdela fredspriset, eftersom de hade förstört unionen. Dock fick man följa Alfred Nobels vilja. Därför skulle utdelningen av fredspriset för första gången äga rum i Det
Norske Nobelinstitutt, vars invigning samtidigt kunde högtidlighållas. Naturligtvis blev det premiär för det norska regentparet, kung Håkon VII och drottning Maud, att delta i prisutdelningen. För första gången skulle en kvinna få fredspriset, och hon hade dessutom varit en nära vän till Alfred Nobel. Den som nu mottog Nobels fredspris var den 62-åriga änkan Bertha von Suttner, vars make hade gått bort exakt på dagen tre år tidigare. I januari 1906 blev Rudolf Abelins köp av kaptensgården Lilla Båstad helt klart. Han hade storslagna planer för hemmanet, som gavs ett nytt namn. Köparen tog nämligen med sig gårdsbeteckningen ”Norrviken”, varifrån han kom, men däremot inte sin hustru som valde att stanna kvar på det ursprungliga Norrviken. Då Ludvig Nobel kom till Båstad, kunde han bo i den färdigbyggda Högstugan. Han köpte under detta år två hemman väster om Båstad nämligen Sjötorp och Larsbacka. Dessutom förvärvade han en del mark av Dockska gården. Genom att skissa för skapandet av stadsdelen Nobelica hade Ludvig Nobel så storstilade planer för orten, att inte enbart släktingarna kom att kalla honom ”Båstad-Ludde”. Sommaren 1935 var Ludvig Nobel 67 år gammal. Han kunde då se tillbaka på en 30-årig verksamhet i Båstad. Han hade under årens lopp varit involverad i en mängd projekt med ett för orten och bygden positivt resultat. Som exempel på projekt där hans insats hade haft stor betydelse omnämndes ofta: Båstad Lawn Tennisklubb, Strandpromenaden mot Norrviken, fruktodling, Skånegården med inspiration från karmelitklostret i Helsingör, Tennisstadion, Lugnarohögens utgrävning, skyddet av Hovs Hallar, Bjäre Härads Hembygdsförening, Båstad Golfklubb, Strand Restaurant, Badbolaget, Lindalléns tillkomst och Märta Måås-Fjetterströms lokalisering till orten. Turismen hade kommit att frodas inte minst genom den årliga närvaron av Mr G, alltså Gustaf V. Även om stadsdelen Nobelica ännu inte var tillkommen, så gjorde Båstad-Ludde skäl för namnet. En dag i mitten av juni satt Ludvig Nobel i Högstugans trädgård och samspråkade med sin gamle vän Rudolf Abelin. Samtidigt betraktade de en på bordet utrullad skiss. – Det är entreprenaden här i Lindalléns västra förlängning, sa Ludvig och pekade, som jag i projektetbeskrivningen kallar för ”Nobels Bygata”. Den har jag tänkt ska kantas av gatehus i traditionell skånsk arkitektur... så att man verkligen märker att man är i Skåne! – Hur går det med finansieringen? undrade Rudolf. – Det är just den saken, som är det stora problemet. Projektet har legat länge i byrålådan... och innan finanserna är ordnade, så blir det ju inget av...
LÄS HELA BOKEN
Ensamhetens pris (ISBN 9789176996720) finns att köpa som nerladdningsbar e-bok eller i pappersformat via bokhandel eller nätbokhandel. Den går också att köpa på: www.bod.se/bokshop.
www.magasinbastad.se
29