Planer och verklighet

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 4 2025 s. 16–17

Planer och verklighet

10–11

Hembränt, råbiff och dans med Mört-Eva

Fredrik Kopsch och Erik Johnson

Politiker menar att hela Sverige ska leva, men hur ser egentligen den förda politiken ut? Boken skildrar en resa genom mat-Sverige, med personliga betraktelser, reflektioner över politikens inflytande och såklart: recept!

Kramgoa texter

Hur dansbanden förändrade Sverige

PM Nilsson (red)

Alla svenskar har en relation till dansbandsmusiken. Men bakom de välkända sångerna och omskrivna artisterna finns en sällan berättad historia om det moderna Sveriges framväxt. Vill man förstå Sverige måste man helt enkelt förstå dansbanden.

Nyckeln utanför dörren

Douglas Thor

Det stormar kring migrationen och integrationen. Kring utanförskapet och de barn som växer upp i något av landets 180 utanförskapsområden, är debatten tystare.

Timbro förlag

Janerik Larsson

När Janerik Larsson först lärde känna Jan Stenbeck var det i rollen som journalist, men på 90-talet blev han som vice vd på Kinnevik en av Stenbecks närmaste medarbetare. Detta är Larssons berättelse inifrån ett av Sveriges mest mytomspunna företagsimperium.

Följ QR-koden för att se kommande utgivning.

Timbro förlag är en del av tankesmedjan Timbro. I över 40 år har vi gett ut liberala klassiker, översatt internationella tänkare och publicerat böcker som behandlar såväl kontroversiella och nya frågor i debatten som de eviga och stora frågorna i idédebatten.

RÄTTELSER:

I artikeln ”Hungerspelens kärna är fortfarande aktuell” stod det att författarbilden på Suzanne Collins tagits av Katie Marie Seniors. Detta stämmer inte, bilden togs i själva verket av Todd Pitt.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är

Sveriges äldsta studenttidning.

Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.

Redaktör & ansvarig utgivare: Elmer Rikner, elmer.rikner@ lundagard.se

Redaktör: Isak Aho Nyman, isak.aho-nyman@lundagard.se

Webbredaktör: Vera Svahn, vera.svahn@lundagard.se Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se Illustrationschef: Stina Jonsson, illustration@lundagard.se

Redaktion: Andrea von Essen, Elisabeth Tham, Marius Lyckå, Thea Sandin, Emmy Odeskog, Laura Lyall Folkman, Stina Jonsson.

Medarbetare detta nummer: Aino Agné, Isak Aho Nyman, Vera Svahn, Elmer Rikner, Elisabeth Tham, Laura Lyall Folkman, Joen Myrén, Tova Lundin Mylläri, Selma Rosenfeld, Laura Fodor, Ellen Gemback, Oskar Gustavsson

Klingenstierna, Elin Hilling, Daniela Vásquez Astudillo, Solveig Nycander, Emmy Odeskog, Idun Andersson Lindblad, Sixten Ferring Houltz, Thea Sandin, Malva Bergvall, Ida Hein Olsson, Tekla Svensson, Andrea Aram.

För annonsering: annons@lundagard.se Omslag: Aino Agné. Kattlogotyp: Sofia Kockum. Prenumeration: 400 kr/år, kontakta isak.aho-nyman@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete. Distribution: CityMail. Pressläggning: 26 maj 2025. Deadline: Nr 4:2025 16 maj. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar i inskickat material. Upplaga: 31 868.

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.

Isak Aho Nyman, Vera Svahn och Elmer Rikner:

Nu är det dags att gå vidare

De senaste två årens redaktörer tackar för sig och sticker.

Två år har gått. Det är dags för oss tre att säga hejdå: till Lundagård, till studentjournalistiken och till er läsare. Vilka år det har varit. Vi har sett Lund från insidan och utsidan. Emmanuel Macron, tältläger, kokainfynd, dåliga ostron, Nobelpris, EUval, USA-val. Och vi har försökt vara där – med örat mot marken, pennan i handen och alltid ett visst mått av självdistans. Men det hade kunnat sluta annorlunda.

För fem år sedan, när Lundagårds 100-årsjubileum ställdes in på grund av pandemin, släpptes boken Men Lundagård lever. En hoppfull, men också lite syrlig titel, som påminde om att tidningen överlevt både det ena och det andra. När vi tillträdde som redaktörer var det dock tydligt att hoten mot tidningens framtid inte tillhörde historien. De ekonomiska hoten var här, nu.

REDAN NÄR VI klev på jobbet blev stod det klart att Lundagårds ekonomi var allt annat än robust. Under våra två år i tornet har situationen gått från illa till ännu värre. I en lågkonjunktur stiger priserna i alla led, allt från tryckerikostnader till priset för att skicka ut tidningen till studenternas brevlådor har tickat uppåt. Samtidigt har färre företag och organisationer råd att köpa annonsplats i tidningen, eftersom även deras budgetar stramas åt.

I ett krismöte under slutet av vårt första år blev det tydligt att kalkylen inte gick ihop: Utgifterna skenade medan intäkterna sinade.

Vi drog till slut in utdelningen till studenternas brevlådor för årets två första nummer. Då märkte vi något. Plötsligt hörde folk av sig. Frågade vad som hänt. Undrade vart vi tagit vägen.

Lundagård är en institution som är både skör och oumbärlig. När papperstidningen uteblir, när texterna blir färre, när gräv prioriteras bort till förmån för att rädda kärnverksamheten – då syns det direkt. För här finns inget överskott. Inget skyddsnät. Och ändå lever vi. Än så länge.

FARAN ÄR INTE över – inte för oss, och inte för någon studenttidning i Sverige. På fem år har flera lagts ner eller kraftigt bantats. Men vi tror fortfarande att det här är värt att slåss för. Vi vet att det är det. För det finns få tidningar som är så nära sina läsare som Lundagård är.

Nu lämnar vi över pennan till nya redaktörer med nya idéer, ny energi och samma kärlek till det här märkliga, myllrande studentlivet. De kommer att göra den här tidningen ännu bättre.

Så, till Marius, Smilla och Amanda: Vi hoppas ni får ha det lika konstigt, kul och fantastiskt som vi har haft det. Till er som läst oss, tipsat, hört av er, kritiserat oss, berömt oss eller bara gjort våra korsord – tack. Det är för er Lundagård finns. Men nu är det faktiskt dags för oss att gå vidare.

VERA SVAHN, ELMER RIKNER OCH ISAK AHO NYMAN, redaktörer 2023-2025

Mia

QHuovilainen

Axel Simonsson (Lus) &

Mia Huovilainen och Axel Simonsson har under läsåret 24/25 basat över Lunds universitets studentkårer. Quatten spanar på de två kårpamparna som haft ekonomiskt ansvar för Lundagård det senaste året.

Qkvad:

En spökbollsspelare av högsta graden, en Lunda-nepo baby likaså. Ett vinnarpall med start hos Göteborgen, vars namn förvanskas nästan varje gång.

Genom eftersvall av demos har de seglat, och kryssat mellan både grund och skär. Men ändå inte heller att förglömma, de håll’t mig flytande och alltid när.

Nu vinkar jag av båd’ Axel och Mia, när ordförandeklubban byter hand. Lunds kanske allra främsta byråkrater, tar sin plats i föredettingarnas land.

Tandemstafetten

från start till mål

Från Slottsskogen i Göteborg till Lundagård i Lund – med disco, partybussar och över ett dygn på tandemcykel. Den 9–10 maj var Tandemstafetten 2025 igång. Lundagårds fotograf Neo Wikman var med från första till sista trampet.

Rektorn ”godkänd”

Lunds universitets rektor Erik Renström får återigen, för femte året i rad, ”vivat” (godkänt) av studentkårerna för sitt arbete. Men under rektorsuppvaktningen den första maj fick han stöta på motstånd från propalestinska demonstranter, som gjorde sig hörda med kastruller och saxofoner.

Ölosande turnering

Intresset för Brushén Open är större än någonsin. Den traditionsenliga ölkubbsturneringen på Michael Hansens Kollegiums innergård fyller fem år, och bland feststämning och ölhävning ryms även en stenhård kamp om guldet. Lundagårds Hampus Ågren var på plats.

Lundagård har fått tre nya redaktörer för åren 2025-2027. Marius Lyckå och Smilla Sundén Pettersson blir ansvariga för papperstidningen och Amanda Barratt blir ny webbredaktör. – Det ska bli väldigt, väldigt roligt, säger Marius Lyckå.

FOTO NEO WIKMAN

Väderdata kan rädda Regattan

Vattennivån i Pölen styrs nu med hjälp av regnprognoser. Målet är färre översvämningar och bättre vattenkvalitet i dammen och den intilliggande sjön Sjön. Men om sjöslaget Regattan kan bli av i år är fortfarande osäkert.

Pölen, den lilla dammen utanför Annexet vid LTH, har fått ett lyft. Från och med nu styrs vattennivån med hjälp av väderprognoser – en lösning som är först i sitt slag i Sverige.

– Det är första gången vi använder väderprognoser för att aktivt styra en dagvattendamm, säger Åsa Hallbergson, projektansvarig på Akademiska hus som förvaltar sjön Sjön, på en pressträff.

Bakom lösningen står Akademiska hus och VA Syd. Det nya systemet bygger på att man, i god tid före väntat regn, kan tömma ut vatten från Pölen till den närliggande sjön Sjön via en styrbar så kallad munkbrunn. På så vis frigörs utrymme i dammen innan skyfallet kommer, vilket minskar trycket på ledningsnätet och motverkar översvämningar.

– Det känsliga i det här kommer vara regnprognosen, hur bra den sitter, säger Hanna Nordlander, projektansvarig på VA Syd.

SYSTEMET STYRS AV en dator som får in signaler från en regnmätare och en nivåmätare i Pölen. Datorn kan i sin tur öppna eller stänga en lucka för att reglera vattenflödet mellan Pölen och Sjön. Förhoppningen är att vattnet ska cirkulera bättre, något som i sin tur kan minska övergödning och bromsa tillväxten av vattenväxten andmat.

Under de senaste åren har Sjön dragits med återkommande problem. Hösten 2022 infördes badförbud efter misstänkt förorening där döda fiskar flöt upp till ytan. Sommaren därpå ledde en kraftig algblomning till att det årliga sjöslaget ”Regattan” återigen fick flytta till en annan plats. 2024 blev det tredje året i rad med badförbud, den här gången på grund av höga halter av bajsbakterier till följd av mycket fågelspillning.

– Det här med Sjön och Pölen har väldigt stort symbolvärde här på LTH. Inte minst under nollningen med Regattan som hålls av studenterna, säger Åsa Hallbergson.

VATTENLEDNINGEN SOM FÖRBINDER Pölen och Sjön öppnades i höstas. Det automatstyrda systemet med regnprognoser sattes igång i mars, men på grund av en ovanligt torr vår har det inte prövats i praktiken.

– Vi har haft den lägsta grundvattennivån på nästan 200 år och en jättetorr vår, så vi ser fram emot en vanlig svensk sommar med lite mer regn. Då får vi ökad syresättning och bättre vatten i sjön Sjön, säger Åsa Hallbergson.

– Förhoppningsvis kan vi ha glada nollor som kommer hit efter sommarlovet och håller sin Regatta.

KRÖNIKA

Molly Fornell:

Syrenerna blommar, men jag har ännu inte fått solljus

Lundagårds studentlivskrönikör

Molly Fornell jonglerar sig igenom maj. Medan spektaklet pågår, rusar hennes favoritmånad förbi. Och värst av allt: Den sociala förmågan har börjat fallera.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.

Kunde maj inte komma hit lite senare?

Maj är årets bästa månad. Boyes tveksamma knoppar har brustit och vädret är ännu inte för varmt för jeans. Lunds vårskrud är så fotogenisk att jag nästan blir generad av att få kalla staden min. För oss som sitter fast i kandidatuppsatser är det också svåruthärdligt. Vardagen är en cirkus, kandidatuppsatsen varvas med studentlivets peak.

BALER, SITTNINGAR, DEJTER och långväga kompisbesök. När magnolian blommat ut och syrenerna tagit vid släpper alla spärrar och festligheterna forsar fritt fram. Våren är en sydeuropeisk frigörelse – det är mingel på gatorna och en öl blir tre. Jag vill vara mitt bästa jag. Vem är du då när din sociala förmåga sviktar?

Jag märker det på förfesten, lunchrasterna, i minglet. Groda på groda slinker ur mig, och mitt huvud – fullt av källreferenser – känns tomt på det som verkligen behövs: Socialt flyt.

ALL PLUGGISOLERING HAR gjort mig rostig och min konversationsfärdighet har tagit semester när jag behöver den som mest. Synd att jag är förvi-

sad till att vara inomhus. Med kandidatuppsatsen som fotboja krävs inga galler, jag har dåligt samvete så fort jag prioriterar sol över SOL.

FÖR DEN SOM inte skriver kandidatuppsats kan jag förklara: Under två månader är du heltidsbarnvakt åt ett synnerligen svårförstått och kräset barn. Sömnbristen slår till efter en natt av grubblande på vad din akademiska avkomma vill ha.

Lund saktar inte ner bara för att du har mycket att göra – då springer staden snarare ännu snabbare. Så du är tvungen att lära din unge till uppsats att gå.

Min sociala förmåga har tagit stryk av bristen på solljus, dålig nackhållning och näringsfattiga middagar. Det är sista terminen på programmet. Ska mina vänner minnas mig såhär?

DÅ GLÖMMER JAG något. Visst hör jag att alla redan är klara med sina uppsatser. Så är det inte alls. Vi är många som har en pluggfotboja på oss: Lidandet är åtminstone kollektivt.

I ljuset av detta – vem orkar bry sig om taffliga konversationer? Idén om att studentlivet kräver skyhög social förmåga känns genast överdriven. Dessutom minns sällan någon annan än jag mina tabbar. Men om du vill ha en trimmad konversatör –bjud in Chat GPT nästa gång. Maj kommer inte senare. Så jag tar min uppsats i handen och springer – för jag ser mållinjen.

TEXT VERA SVAHN

Samhällsvetenskapligt centrum skulle stått färdigt i dag – har inte påbörjats

I februari 2020 ansökte Akademiska hus om en detaljplan från kommunen för att kunna bygga ett nytt samhällsvetenskapligt centrum (Cesam) i kvarteret Paradis. I maj 2025 skulle projektet stå klart, men än så länge har inget hänt.

TEXT ELISABETH THAM

FOTO LAURA LYALL FOLKMAN

Cesam var kronjuvelen i renoveringsprojektet för samhällsvetarkvarteret Paradis.

– Vi har ingen självklar mötesplats, så vi ville skapa det. Då var tanken att, tillsammans med en renovering av Gamla polikliniken, skapa plats för bibliotek, lärosalar och studieplatser, säger projektledaren Robert Holmberg. Studenterna skulle inte bara dra nytta av projektet, de fick också vara högst delaktiga i planeringen. Dels via workshops och dels i form av representation i styrgruppen, berättar Robert Holmberg.

– Vi har tittat på Gamla köket där Socialhögskolan finns. Det är en väldigt uppskattad studiemiljö. Många studenter tycker om att vara där. Så den har varit en inspiration, säger han.

PÅ PARKERINGEN MELLAN Gamla polikliniken och Gamla barnbördshuset skulle det nya centrumet binda samman de båda byggnaderna. Enligt Lunds universitets lokalförsörjningsplan 2020 skulle miljonprojektet stå klart i maj 2025.

Så blev det inte. I dag ligger projektet på is.

Vid tillbyggnader eller större förändringar måste kommunen göra en detaljplan och det krävs en analys av hur natur och kultur kommer att påverkas. Området Paradis är klassat som riksintresse.

För projektet Cesam genomfördes bland annat en arkeologisk förundersökning i mars 2022 med ”hög ambitionsnivå”, enligt den kulturhistoriska föreningen Kulturen. Området var på medeltiden plats för en vall och en vallgrav men mycket av resterna förstördes av bebyggelse på 1800-talet.

I september 2022 antog kommunens byggnadsnämnd detaljplanen. Men då uppstod ett problem.

AKTIONSGRUPPER FÖR SAMHÄLLSBYGGNAD i Lunds kommun (AFSL) motsatte sig detaljplanen. De menade att placeringen av byggnaden och dess estetik förstörde kulturmiljön.

– Miljön har så stort värde att man bör vara försiktig och jobba med den, inte mot den, sa Thomas Hellquist, arkitekturprofessor och ordförande för AFSL till Skånska Dagbladet.

Aktionsgruppen överklagade kommunens beslut men både mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt och Länsstyrelsen avslog överklagan. Vid överklagande till ännu högre instans gavs inget prövningstillstånd.

Men detta tog tid. Medan man väntade på besked renoverades Gamla lungkliniken (slutförd 2024) och en renovering av Gamla kirurgen inleddes. Detaljplanen vann laga kraft först hösten 2024.

Efter detta avbrott menar Robert Holmberg att projektet med det nya centrumet kan återupptas.

– Vi kommer att tillsammans med Akademiska hus och arkitekterna titta på hur många vi är, hur mycket undervisning vi bedriver och hur många studenter vi har. Vi kommer att titta framåt och sedan på de befintliga byggnader vi har.

– Detta ska ske under hösten och i vinter. Jag tror att vi tidigt 2026 kommer ha en god idé om hur vi ska göra, säger han.

Robert Holmberg tror att det är en bra strategi att ta det lite försiktigt.

– Jag tror att en stor fördel är att vi gör en byggnad i taget. Det innebär att vi gör lagom mycket, och sedan lär vi oss av våra erfarenheter. Vi kan på så sätt också ha koll på kostnaderna, vad som kan vara kostnadsdrivande och hur vi får bra kvalitet.

ROBERT HOLMBERG SKRATTAR lite åt frågan om hur han ser framför sig att det nya centrumet ska bli. Han kan inte säga hur det kommer att se ut, förutom att det är viktigt att bibehålla den unika karaktären som finns i området.

– Det är 1800-talsbyggnader i en park. Och den miljön är vad det ska vara. Det ska kännas bra att komma dit.

Men han återkommer till känslan av en mötesplats.

– Man kan egentligen se kvarteret som en stor byggnad där parken är korridorerna. Och det tycker jag är ganska spännande, säger han.

De vill få studenter att sopsortera – med hjälp av memes

Lunds första ”trashfluencers” vill få studenter att sopsortera – med hjälp av memes. Klasskompisarna startade instagramkontot ”Sort me baby” som ett skolprojekt och de tycker att lundastudenterna behöver skärpa sig. – Memes blir ett starkt språk på internet, säger en av grundarna.

TEXT OCH FOTO JOEN MYRÉN

På instagramsidan blandas information om sopsortering med en ”Winter is coming”-meme. ”We call it trash, but it’s only forgotten matter still worthy of a second life”, står det. Klasskompisarna på miljö- och hållbarhetsmastern vid Lunds universitet fick idén till projektet efter att ha sett skräpkaoset under förra årets valborgsfirande i Stadsparken. Nu hoppas de kunna få fler lundastudenter att sopsortera. – Vi älskar att det finns så mycket möjligheter att sopsortera, men man kan behöva hjälp. Det är inte helt lätt, säger Nina Klibingat, en av grundarna till ”Sort me baby”.

DE FUNDERADE PÅ hur de skulle nå ut till människor och insåg att det man ofta pratar om och som fångar folks intresse är memes. Att likna en brinnande Elmo vid en stackars plastpåse i brännbart kan locka in instagramanvändare till kontot och resten av innehållet.

– Vi vill nå ut med informationen som finns i våra ”did you know”-inlägg och i våra reels, men jag tror att memes är det som engagerar människor och det som får dem att följa vår Instagram, säger Nina Klibingat.

Att ha en lättsam ton hjälper också att prata om ett ämne som inte direkt är en isbrytare.

– Det är ju inte en konversation man vill starta – att säga till sin korrekompis att de har sorterat en förpackning fel, säger Berber Bakker.

TROTS ATT SIDAN knappt har 150 följare har vissa inlägg nått över tusen visningar. Den mest visade reelen är när ”Sort me baby” går runt i stadsparken på valborg för att ta reda på hur bra koll Lunds studenter har på sopsortering. De tycker att lundastudenterna har en hel del att förbättra och tror att problemet både handlar om attityden till sopsortering och att man inte har vanan inne.

– En del bryr sig nog, men har kanske inte så bra kunskap. Sedan finns de som kanske inte källsorterade som små, säger Nina Klibingat.

För många studenter handlar det också om lättja och osäkerhet, tror ”Sort me baby”. Ett mjölkpaket med plastkork riskerar att hamna i brännbart för att man inte orkar sortera det rätt eller tänka efter. En annan orsak till att studenter slarvar är att många studentboenden har gemensam källsortering, och då får det inga konsekvenser för den som sorterar fel, säger Anja Westermann.

Genom projektet har de lärt sig nya saker om sopsortering, som fått dem att förändra sitt eget beteende. En sak som de tror att få har tänkt på är att alla sopor från offentliga papperskorgar bränns. Men även att plast i komposten kan skada maskinerna som tar hand om avfallet.

Finns det något folk ofta slänger fel?

– Bakplåtspapper. Man kan tro att det ska hamna i papper, men det är en av få saker som ska slängas i brännbart, säger Nina Klibingat. Blir man osäker på hur något ska källsorteras tipsar ”Sort me baby” om webbsidan ”Sopor.nu”, där man kan söka på olika typer av avfall och kolla upp var de ska slängas.

När Lundagård frågar när de senast lade plast i brännbart skruvar vännerna lite på sig. Sedan kommer ett erkännande.

– Det var nog ett paket yoghurt som hade blivit dåligt. Det var helt enkelt för äckligt, så jag slängde hela i brännbart, säger Anja Westermann.

– Du borde veta bättre! skojar Nina tillbaka. Skolprojektet som gjorde att de startade sitt instagramkonto avslutas vid terminsslutet. Men Lunds kanske största och enda ”trashfluencers” siktar på att kontot och informationen som finns där ska leva kvar.

– Vi ska kontakta studentboenden och se hur vi kan fortsätta sprida vårt innehåll. En hel del av informationen kan användas igen, säger medgrundaren Songsze Wu.

Songsze Wu, Anja Westermann, Nina Klibingat och Berber Bakker, grundare av Instagramkontot ”Sort me baby”.

Studentlivet som tynar bort

I det gamla församlingshemmet Helsingborgen på Söder i Helsingborg hittar vi Stampus – studentföreningen som under sina glansdagar hade 2 000 medlemmar, men som i dag inte har fler än 200. Trots stora lokaler, utskott och eldsjälar kämpar föreningen med osynlighet och bristande engagemang.

TEXT TOVA LUNDIN MYLLÄRI

FOTO SELMA ROSENFELD

Stampus är Helsingborgs enda riktiga studiesociala förening och grundades år 2000 i samband med invigningen av Campus Helsingborg – ett samarbete mellan Lunds universitet och Helsingborgs stad. Sedan dess har Stampus varit navet för studentlivet i staden. I dag, 25 år senare, kämpar de för att hålla föreningen vid liv.

– Hade inte vi funnits så hade det inte funnits något studentliv i Helsingborg, säger Max Lindén, Stampus nyinrättade ordförande.

– Vi vill skapa en hemmafestatmosfär, ett familjärt ställe där man känner sig välkommen och kan vara sig själv.

Lokalen är stor: tre våningar, en innergård, en balsal, ett biljardrum, ett studierum, en

klubblokal, en bar och ett professionellt kök. Men det är långt ifrån alla utrymmen som används flitigt och avtalet för Helsingborgen har omförhandlats.

– Det bestämdes nyligen att övervåningen måste hyras ut. Vi behöver få ner hyran och den delen används inte i dag, berättar Max Lindén.

Väl uppe på övervåningen, med stora trappuppgångar och långa korridorer, kommer man in i vad som brukade vara ett studierum. I dag ekar den stora salen tom. Föreningen ser fördelar med att flytta till mindre lokaler, men få alternativ finns tillgängliga.

Stampus hade sina glansdagar 2004 – då hade föreningen 2 000 aktiva medlemmar. Kulturen och intresset var annorlunda då, menar Max Lindén.

– Gick du på Campus Helsingborg så var du med i Stampus, säger han.

– Det var mer självklart och engagemanget var mycket högre.

REDAN INNAN PANDEMIN hade studentföreningens medlemsantal börjat dala. 2016 var ett tufft år med runt 600 medlemmar, men efter covid-19 föll antalat till under 200.

– Mellan 2022 och 2023 sjönk medlemsantalet till oroväckande låga nivåer. Pandemin slog ut allt. Kompetensen kring att arrangera sitt-

ningar, sköta sociala medier, driva ett engagemeng – det gick lite förlorat. Vi har hämtat oss en del, men det tar tid, säger Stampus avgående ordförande Måns Alklint.

De båda ordförandena menar dessutom att de märkt en tydlig åldersskillnad bland studenterna som börjar studera vid Campus Helsingborg nu, jämfört med innan pandemin. Många kommer direkt från gymnasiet utan sabbatsår.

– Att engagera sig i studentlivet verkar inte vara deras första prioritet, säger Max Lindén.

STAMPUS HAR EN mängd olika aktiviteter som anordnas varje vecka. Bland annat finns utskott för fotboll, innebandy, yoga, brädspel och en nystartad orkester. De anordnar även torsdagspubar, sittningar och temafester och driver dessutom Stampus FM – deras egen radiokanal, i samarbete med Sveriges studentradio.

– Även om vi, i jämförelse med Lund, inte är jättemånga personer så händer det saker flera gånger i veckan, säger Max Lindén.

– Men det är väldigt olika beroende på när det är, och det är mycket känsligare här än vad det är i Lund. Här blir det mer påtagligt om det är tentaperiod, då går engagemanget ner till i princip noll, säger Måns Alklint.

När man kliver in på Helsingborgen är baren det första man ser. Längs med fönstrena står

En av utmaningarna som Stampus står inför är fallande medlemstal.

långbord för hungriga lunchgäster och i taket svajar norska flaggor från Stampus 17 maj-firande. På väggarna hänger foton på föreningens medlemmar.

Trots sin inbjudande atmosfär är det få som vet att föreningen ens existerar.

– Jag har pratat med helsingborgare som inte ens vet att Campus Helsingborg finns, säger Måns Alklint.

Om man inte besöker campus eller från början är involverad i Helsingborgs studentliv blir det svårt att känna till studentföreningen Stampus. Problemet gäller inte bara allmänheten, föreningen har även haft problem att få ut information genom universitetet.

– Vi samarbetar mycket med Helsingborgs stad, men mycket som involverar studentlivet sprids fortfarande bara genom rykten. Vi pratar mycket med Campus Helsingborg om att Instagram och Facebook inte räcker längre, säger Måns Åklint.

TRÄD OCH BUSKAR täcker stora delar av framsidan och som förbipasserande är det svårt att orientera sig. Det finns inga skyltar och egentligen inte särskilt mycket annat som tyder på att huset skulle vara en samlingsplats för festglada studenter.

– Om man går utanför vår lokal är det ju inte heller tydligt att det är en studentbyggnad. Det

är väldigt få saker som pekar på att det händer roliga grejer här, fyller Max Lindén i.

– Det tycker vi är synd.

Stampus började mötas på en sushirestaurang, flyttade sedan till Konsul Perssons villa år 2003 och hamnade till slut i Helsingborgen år 2016. Byggnaden ligger nära både campus och flera studentbostäder – ett medvetet val från kommunens håll.

– Helsingborgs stad har valt att bygga studentlivet på Söder. Det är här campus ligger och det är här de flesta studentbostäderna finns, säger Max Lindén.

KOMMUNEN ÄR EN av föreningens största supportrar. De hjälper till med subventionerad hyra, möbler, renoveringar och allmän skötsel.

– Vi har ett enormt stöd. Vår hyra är betydligt lägre än nationerna i Lund, säger Måns Alklint. Men trots läget är det inte här de flesta studenter bor. Av dem som läser på Campus Helsingborg är det bara en av fyra som också bor i staden. Resten bor någon annanstans, de flesta i Lund.

– Det är en siffra vi tittar på. Det är klart att det är svårt att få igång ett levande studentliv när så många pendlar. Det är få som vill åka från Lund till Helsingborg för en pubkväll, säger Max Lindén.

Det finns ett större syfte med Stampus när-

”

Det är få som vill åka från Lund till Helsingborg för en pubkväll.

varo på Söder. Stadsdelen har länge präglats av en känsla av otrygghet – något kommunen försöker motverka, bland annat genom att satsa på studentlivet.

– Att vi är placerade här är väl lite strategiskt. Vi tänker att vi kan bidra till trygghet genom att skapa gemenskap, säger Måns Alklint. Vi känner att vi har ett större ansvar, både för studenterna och för staden.

MEN TROTS ENGAGEMANGET har Stampus ofta fått leva i skuggan av Lunds välorganiserade nationsliv.

– Vi har fått lite av en lillebrorsstämpel, säger Måns Alklint.

Det vill de ändra på. Föreningen hoppas nu på fler engagerade medlemmar, starkare samarbete med lärosätena – och kanske en vändning.

– Vi vill inspirera fler att faktiskt flytta hit. Söder kan absolut bli det studentnav som vi, skolorna och staden jobbar för. Det vore fantastiskt om vi blev fler, säger Måns Alklint.

– Utöver att få tillbaka fler medlemmar vill vi också återuppväcka traditioner och roliga utskott. Vi vill anordna mer aktiviteter för studenterna och skapa en härlig gemenskap för alla oss som pluggar här. Det är vad vi jobbar för, säger Max Lindén.

Max Lindén (t.v.) och Måns Åklint (t.h.)

Föreningen driver en bar…

…samt studentradiostationen Stampus FM.

Vilka studentmyter har du gått på?

Det sägs att man blir varm av alkohol, myggor älskar festare och man måste få tillbaka tentan på tre veckor. Men stämmer det? Lundagård tar hjälp av förskare och experter för att reda ut vad som är sant – och vad som är önsketänkande.

TEXT LAURA FODOR

ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK

Alkohol Studier Hjärnan

Sked i cavaflaskan gör att kolsyran håller längre

IDÉN ÄR ATT en kall metallsked på något vis ska minska luftflödet. Det fungerar inte. Enda sättet att ha kvar bubblorna är att använda en kork.

Alkohol håller en varm

ALKOHOL GER EN känsla av värme då ytliga blodkärl vidgas. I verkligheten kan det leda till snabbare nedkylning. Du känner dig varm, men är inte det.

Man får fler myggbett när man dricker alkohol

DET FINNS EN studie med tretton försökspersoner, tolv män och endast en kvinna, som visar att risken att stickas av myggor ökar något när man konsumerat alkohol. Studien hade bara en person i kontrollgruppen. En minst sagt svag studie.

Billig alkohol ger värre bakfylla

DET ÄR MÄNGDEN alkohol som ger bakfylla. Troligtvis dricker man mer om alkoholen är billig. Det finns dock studier som visar att exklusiva viner ger ökar risken för huvudvärk, dock inte bakfylla.

Man blir mindre bakfull av öl

DET FINNS EN studie som visar att det inte är någon skillnad mellan att dricka öl eller vin – det är mängden alkohol som räknas och andra parametrar som är svårare att kontrollera. Detta gäller i ett laboratorium där man konsumerar bestämda mängder. I verkligheten blir vi ju mätta av mängden vätska i öl och konsumerar kanske därför mindre.

Man måste få tillbaka tentan inom tre veckor

ENLIGT RÄTTIGHETSLISTAN, SOM fastställer Lunds universitets studenters rättigheter och ansvar, ska en examinator meddela resultatet senast 15 arbetsdagar efter tentan. Vid tentor med fler än 200 skrivande förlängs denna tidsfrist till 22 arbetsdagar, och om antalet skrivande överstiger 700 får resultatet meddelas senast efter 30 arbetsdagar. Oavsett antal studenter ska dock resultatet alltid meddelas minst 10 arbetsdagar före en eventuell omtenta.

Man har rätt att överklaga sitt betyg

ENLIGT HÖGSKOLEFÖRORDNINGEN 6 kap. 18 § ska betyg beslutas av en av högskolan särskilt utsedd lärare, examinatorn. I och med att regeringen i förordningen direkt pekar ut vem som är beslutsfattare får ingen annan fatta eller ändra beslutet. En student kan däremot begära omprövning av ett betygsbeslut, om betyget är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller andra anledningar.

Man kan ta merkostnadslån för att pendla till skolan

SOM STUDENT HAR man rätt till merkostnadslån för den del av pendlingskostnaden som överstiger 199 kronor per vecka. En student kan låna högst 740 kronor per vecka som merkostnadslån för pendlingskostnader.

Att ta anteckningar för hand hjälper en att minnas bättre

ATT TA ANTECKNINGAR kan vara ett sätt att bearbeta informationen, men samma effekt kan uppnås av att man stryker över text och tänker på det man läser, samt försöker sätta det i kontext. Vilket som funkar bäst är i viss usträckning individuellt.

Det är bättre att plugga på kvällen

OLIKA PERSONER ÄR olika alerta under olika tider på dygnet. De flesta är mer alerta under förmiddag och mitt på dagen. Det är också då kunskapsinhämntning fungerar som bäst. I tonåren och bland unga vuxna finns det dock en förskjutning mot att vara piggare på kvällen och mindre pigg på morgonen och då kan det också fungera bättre att plugga på kvällen.

Vi använder bara 10 procent av vår hjärna

VI ANVÄNDER 100 procent av vår hjärna. Att vi skulle använda mindre är en myt utan något empiriskt belägg som tyvärr har blivit en favorit i Hollywood.

Källa: Ulf Ellervik, professor i organisk kemi

Man kan få bostadsbidrag även om man bor i studentkorridor

BOSTADSBIDRAGET TILL UNGA är behovsbaserat och beror inte på själva boendeformen. Om en ensamstående students årsinkomst före skatt är under 86 720 kronor och månadskostnaden för bostaden är mer än 1 800 kronor i månaden har studenten rätt till bostadsbidrag.

Källa: Oscar Cornelius, utredare vid utbildningsstrategiskt stöd

Att multitaska medan man pluggar försämrar inlärningen

VISSA GÅR SÅ långt som att säga attdet inte finns något som heter ”multitasking”, utan att det man gör är att hoppa snabbt mellan de olika uppgifterna. Om man tar in något av det som händer i en serie kan man nog utgå ifrån att man missar saker i sitt plugg (eller pausar det).

Källa: Anders Rasmussen, docent i neurofysiologi

Brunnshög –framgång eller fiasko?

För bara någon vecka sedan öppnade den världsledande forskningsanläggningen ESS dörrarna. Projektet är kärnan i supersatsningen: Brunnshög. Men samtidigt som miljarder spenderas på att bygga en framtida innovationsstad, har projektet mött mycket kritik – inte minst bland Lunds studenter.

TEXT OSKAR GUSTAVSSON KLINGENSTIERNA OCH ELIN HILLING

FOTO AINO AGNÉ

Spårvagnen slingrar sig upp från Clemenstorget, norrut mot sjukhuset, förbi LTH och Ideon science park. Det sistnämnda var Sveriges första forskningsby och huserar i dag hundratals företag, flera med banbrytande innovationer, såsom Bluetooth. Efter knappt en kvart rullar spårvagnen in på Brunnshög och när dörrarna öppnas skymtar man direkt en blomsteraffär, följt av en förskola och en restaurang. 12 | LUNDAGÅRD NUMMER 4 2025

Sedan 2015 har stadsdelen växt fram och planen är att allt ska vara färdigställt 2050. Då förväntas 40 000 personer antingen bo eller arbeta, främst inom universitet- och näringslivet, på Brunnshög.

– Jag tror att många vill flytta till Brunnshög på grund av spårvagnen och att den möjliggör närhet till stadskärnan, säger Katarina Meier, programledare för Brunnshögsprojektet vid Lunds kommun.

Klockan är strax efter lunch och på gatorna syns en och annan förälder gå runt med en barnvagn. För tillfället är det cirka 2 200 bosatta i området, främst i åldrarna 20-34 år.

TIDIGARE VAR DET nya sjukhuset en viktig fråga för Brunnshög. Det skulle locka till sig många människor och skapa rörelse, och på så sätt stärka området. Men så blev det inte och i stället ska sjukhuset byggas vid Smörlyckan i Lund.

Katarina Meier berättar att det skulle ha blivit en stor kontrast mellan det hemtrevliga Brunnshög har att erbjuda och den stora verksamheten som sjukhuset skulle tillfört. Ett stort fokus ligger på att skapa en gemytlig miljö med mycket grönska och bilfria gator.

– När man ska markanvisa ett nytt projekt så vill vi gärna att det finns höga hållbarhetsmål, höga gestaltningskrav och gärna något som sticker ut. Vi har exempelvis ett sopsugsystem som skickar avfallet direkt till centralen. Det medför att inga sopbilar behöver köra in och ut och bidrar på det viset till den bilfria zonen, säger Katarina Meier.

Katarina Meier pekar ut olika byggnader och berättar om hållbarhetsperspektivet som genomsyrar Brunnshögs stadskärna. Bland hållbara bostadshus, bilpooler och fruktträd finner man 200 studentbostäder. De första studenterna flyttade hit redan innan spårvagnen hade invigts 2020, när Brunnshög fortfarande bestod av åkermark. Katarina Meier berättar att man planerar för ytterligare ungefär 70 nya studentbostäder på Brunnshög de kommande åren.

AF BOSTÄDER HAR sedan tidigare utvidgats stora delar av norra Lund med bostäder, närmare bestämt på Kämnärsrätten. Det pågår ständiga diskussioner kring var man kan etablera fler bostadsområden och då är nordöstra Lund

en attraktiv plats med närheten till LTH. Dock finns ett antal hinder som ligger bakom att AF Bostäder inte har några planer på att etablera studentbostäder i Brunnshög i nuläget.

– Den första begränsningen är att vi inte äger någon mark på Brunnshög. Den andra är att vi vill komma över mark till en rimlig kostnad. Sedan försvåras det också av att vi vill ha universitetsnära lägen. Kämnärsrättens attraktionskraft ligger bland annat i dess närhet till tunneln under motorvägen, som är nära Science village och Brunnshög, säger Henrik Krantz, vd för AF Bostäder.

En aktör som äger mark i området är kyrkan. – På andra sidan Odarslövsvägen och fram till kunskapsparken har Svenska kyrkan mark. De har långsiktiga planer på att bygga ett bostadsområde, säger Knut Deppert, projektledare för etapp två av Lunds universitets etablering i Brunnshögsområdet Science village.

”Framtidsområde”

DAMMET YR FRÅN den öppna grusplanen där en container står placerad. Den agerar som tillfällig forskningsplats för Anton Tetov Johansson, doktorand vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö. Från containern har hen rullat ut en jättelik robot som används till 3D-utskrifter med lera. Förutom att hen bedriver forskning undervisar även Anton Tetov Johansson vid LTH och ser positivt på att universitetet eventuellt ska flytta en stor del av sin verksamhet hit. – Det är fantastiskt roligt att se ett riktigt framtidsområde växa fram och att kunna befinna sig i gränslandet mellan det byggda och det obyggda. Det är synd att studenter, forskare och lärare inte kan flytta till nya, mer anpassade, lokaler på grund av hyresprisläget, säger Anton Tetov Johansson.

Forskning på Brunnshög

European Spallation Source (ESS)

En tvärvetenskaplig forsknings–anläggning som öppnar upp för nya möjligheter till forskning inom en rad olika ämnen. Det är ett stort EU-projekt med många finansiärer som togs i drift i maj 2025.

Anton Tetov Johansson har arbetat i andra kommuner som arkitekt och tycker det är spännande att se ett innovativt område som Brunnshög växa fram.

– Det vore en jättemiss om universitetet inte hamnade här ute. Brunnshögsprojektet har fått utstå många upp- och nedgångar i byggandet samt en covidkris, så jag tror det kommer att lösa sig på sikt, säger Anton.

Max IV

Världens första synkrotronljusanläggning (strålning som produceras av elektroner) av fjärde generationen. Projektet bekostas bland annat av Vetenskapsrådet på LU och har därmed en tydlig koppling till universitetet. Ett omtalat projekt med stark nisch och många internationella forskare. Max IV togs i drift 2016.

En container med Max IV i bakgrunden.

Katarina Meier,programledare för Brunnshögsprojektet vid Lunds kommun.

Anton Tetov Johansson är doktorand vid LTH och forskar uppe på Brunnshög.

Är något en kvart bort känns det väldigt långt.

INOM UNIVERSITETET ÄR det upp till varje enskild fakultet att besluta om vad för slags lokaler de ska ha och hur mycket resurser de vill investera, något som i dagsläget är på tapeten för LTH och Naturvetenskapliga fakulteten. Efter att ha undersökt möjligheterna för en eventuell flytt landade båda fakulteterna i att man inte ville flytta, trots den världsledande forskningsinfrastrukturen som Brunnshög erbjuder. En av de stora anledningarna är de ”skyhöga” kostnader som en sådan flytt skulle innebära. Även komplikationer i schemaläggningen har bidragit.

– Delar av LTH:s verksamhet skulle gynnas av närheten till forskningsanläggningarna, men en flytt riskerar samtidigt en splittring av campus. Då finns det risker kopplade till studiemiljön, till följd av bland annat restider och sämre kontakt med föreläsare och handledare, säger Ebba Ljunggren, ordförande för Teknologkåren vid LTH (TLTH).

Macron och kungen

LITE LÄNGRE BORT i horisonten kan man skymta de två stora forskningsanläggningarna, Max IV och ESS, som också ligger inom det område som kallas Science village. Den förstnämnda har samma omkrets som Colosseum. För drygt

två veckor sedan öppnade ESS, som förra året besöktes av både Frankrikes president Emmanuel Macron och Kung Carl XVI Gustaf. Projektet är finansierat av flera europeiska länder, bland annat Frankrike.

– Max IV var den allra första synkrotronen av fjärde generationen, betydligt bättre än alla andra som fanns när den invigdes. ESS är den allra första av sin typ och den allra starkaste neutronkällan i världen, förklarar Knut Deppert.

Förutom att en helt ny stadsdel är under uppbyggnad är tanken bakom Brunnshög att det ska bli en mötesplats mellan universitetet och näringslivet. I nuläget har etapp 1, som innefattar Nanolab med inflyttning tidigast 2029, satts i verket. Etapp två innebär ett helt nytt campusområde på Science village.

– När Sverige gör sina största investeringar i forskningsinfrastruktur i Lund är det viktigt att få ut största möjliga nytta av dem, säger Per Mickwitz, vicerektor för forskning, hållbarhet och campusutveckling vid Lunds universitet.

VID SPÅRVAGNENS ÄNDSTATION skiner majsolen upp träfasaden på innovationshuset Space, som

var det allra första huset i Science village. Det rymmer både kontor och laboratorier. Mitt emot står det sex våningar höga The loop, som förutom stort ljusinsläpp också är det senaste tillskottet i området.

Knut Deppert berättar att byggnaden bland annat innehåller en konserthall, flera konferens- och kontorslokaler, en imposant växtvägg samt Institute of advanced neutron and X-ray science (Linxs). Byggnaderna är placerade mellan de majestätiska forskningsanläggningarna, som båda är unika i sitt slag.

Flera ytor runt anläggningarna består i dag endast av glesa gräsmattor och provisoriska grusparkeringar. Det hörs höga ljud från lyftkranar och tunga fordon. Där har tanken under flera år varit att etablera somliga delar av universitet, närmare bestämt Naturvetenskapliga fakulteten och LTH.

– Vi vill utnyttja närheten till Max IV, ESS och de företag som kommer att etablera sig där. Tanken är absolut att det ska bli ett universitetsområde, men exakt hur det ska se ut är vi inte framme vid, säger Per Mickwitz.

Anton Tetov Johanssons jättelika robot används till 3D-utskrifter med lera.

Sanela Lulic är ordförande för Lunds naturvetarkår (Luna).

En stor grön växtvägg pryder insidan av Brunnshögs senaste tillskott The loop.

FÖRUTOM MÄNNISKORNA

SOM strömmar ut från spårvagnen är det inte mycket aktivitet på området. Strax bredvid spårvagnsstationen står en väderkvarn med ESS i bakgrunden, en symbol för det gamla som möter det nya. I den något ödsliga miljön är det svårt att visualisera ett rikt studentliv med lunchställen, studielokaler och nationsliv, vilket är en brinnande fråga för många studenter.

En flytt riskerar en splittring av campus.

– Det studentliv vi har här bygger mycket på att vi är på en och samma plats. På så sätt skulle det vara mycket svårare för de studenter som är uppe i Brunnshög att delta i de aktiviteter som finns här på campus. Det finns en risk för isolering, förklarar Ebba Ljunggren.

När spårvagnen glider neråt stan är det lätt att fundera kring distansen mellan Lunds stadskärna och Science village.

– I Lund är vi väldigt vana vid korta avstånd och är något en kvart bort känns det som att det är väldigt långt bort fast det inte är det, säger

Annika Mårtensson, vicerektor på LTH med inriktning på campusutveckling.

Vidare uttrycker Sanela Lulić, ordförande

för Lunds naturvetarkår (Luna), att hela processen kring Science village varit rörig och att Luna varit kritiska till att göra något förhastat. Annika Mårtensson instämmer att processen inte varit helt lyckad.

– Man kastar sig glatt in i det och efter ett tag upptäcker man att det skulle utförts bättre analyser från början. När LTH och Naturvetenskapliga fakulteten skulle undersöka vilka verksamheter som kan etableras på Science village undersökte man hur det skulle fungera med en etablering av två institutioner och grundutbildning. I efterhand kan man konstatera att konsekvensanalysen borde gjorts tidigare, förklarar Annika Mårtensson.

FYSICUM, SOM LIGGER mitt emot Forum medicum på Sölvegatan, har i dag uppenbara behov av omfattande renovering, enligt Sanela Lulić. I nuläget överväger fakulteten att upprusta de nuvarande lokalerna i stället för att lägga betydligt större resurser på en flytt till Science village. – Det billigaste alternativet hade varit att samlokalisera kemi- och fysikinstititionerna. Att använda de byggnader som redan finns är

mycket billigare än att investera i en flytt till Science village, berättar Sanela Lulić.

I en utvärderingsrapport av Lunds universitet från 2024 rörande etableringen av etapp två i Science village, framgår det att ett potentiellt nybygge i området skulle ha cirka tre gånger så stort klimatavtryck i jämförelse med en renovering av de nuvarande lokalerna.

I nuläget är processen inne i ett skede då man diskuterar huruvida det finns en tillräcklig mängd människor och infrastruktur som skulle kunna ha nytta av varandra på området. Detta till följd av att styrelserna vid LTH och Naturvetenskapliga fakulteten beslöt sig för att inte gå vidare med planerna om en stor etablering i Science village. Därefter väntar upphandlingsunderlag och en hyresvärd till projektet. Byggstarten är beräknad till 2029 och inflyttningen till 2032.

– Vi fick nya direktiv i december och då beslutade båda fakultetsstyrelserna att vi ska titta på en etablering av en kritisk massa i Science village och samtidigt titta på möjligheten att samlokalisera kemi- och fysikinstituionerna. Nu håller vi på med att färdigställa en rapport som ska presenteras för fakultetsstyrelserna i juni i år, och den slutgiltiga i december. Så länge sträcker sig finansieringen av projektet just nu, säger Knut Deppert.

Efter många års förseningar öppnade ESS till slut tidigare i maj.

Knut Deppert, projektledare för etapp två av Lunds universitets etablering i Science village.

Din guide till sommaren i Lund

Maj har just slagit om till juni och på spår fem och sex trängs kabinväskorna med kramande studenter. ”Vi ses i höst”, säger vissa. ”Vi ses i Stockholm”, säger ännu fler. Att stanna i Lund är det nämligen få som ska. Enligt legenden förvandlar värmen staden till en stillastående ruin av välstädade korridorer, öde läsesalar och dammiga dansgolv. Det här är lyckligtvis inte helt sant. Lundagård guidar dig till hur man bäst tillbringar en sommardag i stan.

TEXT EMMY ODESKOG

ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD

Morgon

09.00

Drick turkiskt kaffe

Coffee point

KOFFEINBEROENDET SOM BYGGTS upp under terminerna försvinner tyvärr inte bara för att tentaperioderna är överstökade. Men pausen från plugget kommer också med en paus från Eden och Studiecentrums bryggkaffe. Så var i Lund dricker man kaffe, när man inte längre kan gå in i närmaste universitetsbyggnad? De stabila (men dyra) latte-haken är många: Love coffee, Broder Jakobs, Mannz. Ett lite roligare och godare alternativ är Coffee Points turkiska kaffe. Det serveras på fint silverservis, och är som gjort för att sitta och sörpla på länge. En slags antites till snutkaffet i pappmugg man får mellan föreläsningarna på institutionen.

10.00

Loppisfynda

Södra Esplanaden

UNDER TERMINERNA ÄR det knappt lönt att titta in på Erikshjälpen i Lund. Man kan kallt räkna med att minst ett gäng trendsäkra arkitektstudenter redan varit där och länsat hyllorna på allt med potential. Men på sommaren händer något. Medelåldern i stan stiger, och studenterna med exakt samma stil (och plånbok) som du blir färre. När kaffet är uppdrucket bör du därför bege dig mot Södra Esplanaden för en loppistur med högre chans till fynd än alla turer under terminerna tillsammans. Längs allén här hålls en stor och trevlig utomhusloppis varje lördag mellan maj och september.

11.00

Frisbeegolf

Sankt Hans backar

MAN KAN FAKTISKT göra annat i Lunds parker än att springa runt i overall och dricka Eybro. Vid Sankt Hans backar finns en stor frisbeegolfbana, känd som en av södra Sveriges bästa. Låt dig inte avskräckas av att namnet innehåller ordet ”golf” – för frisbee-varianten krävs varken grönt kort eller överklasshärkomst. Förutom att det är roligt så är det också en bra ursäkt för att få med sig kompisarna ut på en lite mer uppstyrd promenad i ett fint grönområde. Saknar man attiraljer för detta eller något annat kan jag tipsa om Fritidsbanken, ett slags bibliotek för fritidsprylar där man helt gratis kan låna allt från frisbees till målvaktshandskar året runt.

12.00

Cykla till badet

Billebjer med mera

LUND ÄR, SOM vi alla vet, inte välsignat med någon större vattenmassa. Den som inte nöjer sig med några välgörande längder i utomhusbassängen på Källbybadet får därför vidga sina vyer när badsuget faller på. Närmaste vattenhål, dit man faktiskt kan cykla, är Billebjer – en liten och badvänlig sjö, nedsänkt mellan åkrarna i Lunds östra utkanter. Jag har alltid tyckt att det är något kontinentalt över stämningen här. Tankarna förs till när ungdomarna i filmen The reader (2008) badar i en sjö utanför Berlin. Handduken brer man ut på gräs, inte sand, och vattnet är på alla sidor omgärdat av klippor och höga träd. Vill man ha mindre av ett lugnt landsbygdsdopp finns förstås Malmös Västra hamnen eller Ribersborgsstranden också nära till hands. Allra trevligast tycker jag det är att ligga på trädäcket vid Scaniabadet. Här finns strandbaren Beachgarden för den som vill bryta av sommarpratslyssnadet med en öl i solen, och volleybollplaner för den som vill röra lite på sig. Även i Lomma och Bjärred finns fina stränder till vilka man enkelt kan ta sig kollektivt från Lund C. Min favorit åt det hållet är Habo Ljung.

Kväll

18.00

Middag på nation

Flera etablissemang

DET ÄR INTE alla nationer som håller sommarstängt. En personlig favorit bland sommarpubarna är ”Sommarkrischan” på Kristanstads nation. Här kan man sitta ute och äta middag till studentpris varje onsdag ända in i augusti. Även Wermlands sommarpub är trevlig, och för detta har vi kanske främst den mysiga innergården att tacka. Här är det pub varje onsdag i juni. I juli och augusti har de också klubb på både onsdagar och fredagar. Förutom att uteserveringarna är ett välkommet avbrott från de trånga nationslokalerna under mark finns det något mysigt med att den tappra skara studenter som är kvar i stan vecka efter vecka samlas här.

14.00

Ät en glass

Minú

LUNDS GODASTE GLASS finns på Minú, ett veganskt kafé som ligger strax till väster om centralstationen. Medan stans övriga kaféer aspirerar på gammalt-bageri-känslan är det här kaféet mysigt på ett mer modernt och avskalat vis. Hade Emma Chamberlain bott i Lund hade hon varit stammis här. Vill man ha en mer traditionell (läs: ickevegansk) glass går det förstås att ställa sig i den långa kön till Glasskulturen på Stortorget. Det här stället har funnits med länge, och alltid varit omåttligt populärt. Centralt ligger också Syster Jakobs, en relativt nyöppnad glass-filial till kaféet Broder Jakobs. Här kan man få ”glass i kanelbulle” vilket – precis som det låter – är en klassisk kanelbulle från Broder Jakobs med en kula glass inuti. De har också kardemummagelato, alltså glass med kardemummasmak. Ovanpå får man bitar av rostad kardemummabulle, också från kaféet.

20.00

Gå på sommarspex

Här och där

ALLA SOM KÄNNER en spexare vet hur utbrända de brukar vara efter en spexperiod. Detta till trots verkar Var Gladspexarna och Krischanstaspääxet inte intresserade av att ta sommaruppehåll. För dem är sommaren i stället tätt förknippad med ännu mer spexande. Det här året bryter Var Gladspexarna med traditionen av att göra sin sommaruppsättning på Kiviks marknad, och stannar i stället på hemmaplan. I juli kan man därför se deras nyskrivna revy i Lund. Krischanstaspääxet gör i vanlig ordning sin sommaruppsättning i Kristianstad för den som har vägarna förbi där.

15.00

Gå på konsert

Stadsparken

LUNDS GLANSDAGAR SOM Europas konserthuvudstad må vara förbi, men under sommaren blir spelningarna åtminstone fler. Inom ramen för programmet ”Sommarlund” erbjuds i regel allt från jazz och pardans till konstutställningar runtom i staden, och allt är gratis. Årets stora satsning är ”Park live” – en fyra dagar lång musikfestival som i slutet av juni intar Stadsparken. Bland andra Markus Krunegård, José González och Alba August kommer och uppträder.

För den som är beredd att sätta sig på tåget en stund kan jag också tipsa om Annelundsgården i Malmö – en utomhusscen med tillhörande utomhusbar på Norra Grängesbergsgatan. Det är klubben Plan B, belägen en bit ner på samma gata, som under sommaren vidgar sin verksamhet hit. Gruppen Los Bitchos – som av Dagens Nyheter spånats kunna bli nästa generations ”kultband” – invigde säsongen den 21 maj, och efter det avlöser spelningarna varandra var och varannan dag resten av sommaren. Alltid fri entré! I Folkets Park, också beläget i Malmö, hålls också en hel del utomhusspelningar. Hit kommer bland andra Moonica Mac, Panda da Panda och Svenska Björnstammen i sommar.

23.00

Klubb eller quiz

Mejeriet

NÄR NATIONSKLUBBARNA STÄNGER för säsongen kliver Mejeriet fram ur skuggorna och blir en självklar del av stans nattliv. Varje lördag hela sommaren håller de sin populära klubb ”Sommarstället”, öppen från 22 till 03. Den stora, lummiga terrassen lämpar sig perfekt för nattligt sommarhäng. För den som är mer vet- än partygirig finns också konceptet ”Quizterassen”, så populärt att man bör komma en timme innan för att få plats. I anslutning till terassen finns också utebaren Stallet där man kan spela gratis boule.

I Socialhögskolans hjärta

På Socialhögskolan ligger Karna och Ilias kafé som är känt för sin trevliga personal och sina studentvänliga priser. Lundagård har träffat Karna Papadelis. Det är hon som driver fiket som hennes pappa Ilias Papadelis startade i början av 90-talet. Trots studenters begränsade budget är hon övertygad om att de är de bästa kunderna man kan ha.

TEXT SOLVEIG NYCANDER

FOTO LAURA LYALL FOLKMAN

Det är fredag eftermiddag och

Karna och Ilias kafé har precis stängt. Några studenter sitter forfarande kvar och kämpar med att få det sista plugget gjort innan helgen.

Karna sitter bakom disken. Så fort vi får ögonkonkotakt spricker hon upp i ett stort leende. Det är samma varma leende som hon alltid ger när man kliver in i kaféet, oavsett om man ska köpa kaffe eller om man, som i dag, har en intervju inbokad.

Karna började jobba på vad som då var hennes pappas kafé efter att hon tog studenten från gymnasieskolan Spyken i Lund. Hon trivdes redan då, särskilt med den sociala biten. – De här små mötena. Jag älskar att småprata, jag älskar att kallprata. Det är typ min bästa gren, säger hon.

Karna tror att många inte hade orkat med att ha hennes jobb eftersom de hade tyckt att det var tråkigt att göra samma sak varje dag. Själv tycker hon om enformigheten.

– Då kan jag göra annat i mitt huvud när jag jobbar. När jag står och gör mackor till exempel, då är jag mer som en maskin. Då tänker jag på annat, kanske semestern när jag ska åka till Grekland eller om vi ska måla om hemma. Då upplever jag att jobbet inte tar hela min dag, fast jag är här, förklarar hon.

KARNAS PAPPA STARTADE Karna och Illias kafé 1992. Ungefär 30 år senare, när hon och pappan jobbat tillsammans i drygt 15 år, tog Karna över. Att jobba ihop med sin pappa har fungerat bra, berättar hon.

– Jag har alltid varit ett barn som gillar att umgås med mina föräldrar, säger Karna och skrattar lite.

Karna berättar att hennes pappa alltid visslade och sjöng medan han jobbade. Han visste vilka alla i huset var, vad de hette och vad de pluggade. En del kallade honom för Socialhögskolans hjärta. Innan Karna började jobba hos honom hade han svårt att hinna med allt som behövde göras på fiket. Han löste tidspressen genom att lägga fram pengar på en bricka, så kunderna själva tog betalt och växlade.

– Han litade på att folk pröjsade och tog rätt växel. Men det var inte så mycket fokus på att se om det stämde, ”utan det, det struntar vi i”, sa pappa, säger Karna.

De hade kvar betalningssytemet ända fram tills för ett par år sedan när folk slutade använda kontanter och började tro att brickan var till för dricks.

– Pappa hade också saker som att man kunde skriva en dikt, så bjöd han på kaffe. Sen fick man sätta upp dikten på anslagstavlan, berättar Karna.

ETT AV PAPPA Ilias motton var att man skulle jobba för ha det bra – inte för att bli rik. Det märks att Karna har anammat den devisen. Priserna i kaféet hålls låga och vissa saker säljer Karna bara för att hon tycker att det känns trevligt.

– Exempelvis är det 7 för 10 på godis. Jag tjänar inga pengar på det. Men jag tänker att när man sitter här och pluggar och så är man sugen på lite godis... Och så är det faktiskt många som kommer och köper sig en liten påse, säger Karna.

DET ALLRA VIKTIGASTE för Karna är att fiket är en trygg plats där alla känner sig välkomna. – Man ska inte känna sig bortgjord. Det kan man vara i början av terminen. Man kan känna sig lite ensam och inte veta vart man ska ta vägen. Då är det viktigt att man känner att man kan komma hit, förklarar Karna.

Under samtalet återkommer Karna flera gånger till hur trevliga alla hennes gäster är.

Du kan inte ha bättre kunder än studenter, för de är alltid trevliga. ”

– Du kan inte ha bättre kunder än studenter, för de är alltid trevliga. Det är verkligen så. Det är väldigt sällan jag har haft otrevliga kunder. Och har jag haft det så är de inte studenter, säger hon.

I TAKT MED att pappan blev äldre tog Karna mer ansvar för kaféet. Först 2019, i samband med att Socialhögskolan och kaféet bytte byggnad, tog hon över helt. Då bestämde hon sig också för att minst hälften av utbudet skulle vara veganskt. Det har hon hållit ganska bra – men på senare tid har det blivit svårare.

– Fram till covid så var det veganskt vi sålde mest av, men sedan så är det något som har hänt. Köttrenden har blivit starkare, berättar Karna.

Efterfrågan på kött har varit så stor att Karna, som själv är vegetarian, lite motvilligt har börjat ha kyckling i en del av salladerna. Samtidigt är det ökade suget efter kött inte den största förändringen Karna har sett.

– Förr i tiden så drack man kaffe som student. Man levde på kaffe. Nu lever de på Nocco. säger Karna och skakar lite på huvudet.

Hon själv har fortfarande inte hopppat på energidryckståget.

– Dels så har jag hällt upp det i ett glas och det ser ut som rengöringsmedel. Dessutom

mår jag jätteilla av det, säger hon och skrattar.

KARNA HAR BEHÖVT ändra fler saker än bara utbudet. Tidigare fanns det till exempel ingen skylt som visade var caféet låg.

– Jag har liksom velat att när man hittar hit så ska det kännas som att man har hittat sitt eget ställe, förklarar Karna.

Men i dag finns Karna och Illias kafé på Google och i våras satte hon upp en skylt för första gången någonsin.

– Det är för att folk överhuvudtaget ska hitta hit. Man frågar inte längre varandra: ”Var har du fått kaffet ifrån?” säger Karna.

Karnas pappa fortsatte jobba på kaféet nästan så länge han levde. Och när han inte längre orkade jobba kom han och hälsade på minst två gånger om dagen, fram tills att han gick bort 2020.

– Pappa fick i alla fall se det nya stället innan han gick bort. Det är jag väldigt glad för, konstaterar Karna.

Karna säger att hon saknar honom och att hon är väldigt tacksam för att hon fick en ny medarbetare, Jawad, i ungefär samma veva som pappans bortgång.

– Utan Jawad hade jag känt mig lite ensam här. Det har känts väldigt tryggt att ha en så fin medarbetare som också bryr sig om det här stället och tar hand om det. Då hänger det inte bara på mig att driva och sköta det, säger hon.

KARNA HADE EGENTLIGEN inga planer på att anställa någon, men så träffade hennes syster Jawad i en asylgrupp. Systern frågade om inte Karna kunde anställa Jawad som ännu inte kunde någon svenska och hade haft svårt att få jobb.

– Jag vågade satsa på honom och det har varit helt fantastiskt. Vi kommer så bra överens han och jag.

Karna pausar lite och tilllägger sedan: – Efter pappa har han varit det bästa som hänt mig här.

Karna berättar att hon fortfarande får besök från familjen, men nuförtiden är det hennes döttrar som kommer förbi. Hennes äldsta dotter, som är 17 år, är där nästan varje dag för att plugga – och dricka Nocco såklart.

Och trots att pappan inte längre lever så finns han kvar i byggnaden. Mot slutet av samtalet ställer sig Karna upp och pekar nerför trappan som ligger till vänster i fiket. Där står det en stor trästaty. Den har han gjort.

Skådespelare mellan studier och framtidshopp

Att gestalta någon annan kräver att man rensar bort sig själv. På Teaterhögskolan i Malmö tränas kropp och psyke inför livet som skådespelare. Snart kliver årets avgångsklass ut i det okända.

TEXT DANIELA VÁSQUEZ ASTUDILLO ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK

IMalmö ligger den gömd. Bara ett stenkast från Möllevångstorget hittar man Lunds universitets teaterhögskola. Följer man skyltningen finner man vad som verkar vara gamla industrilokaler med stora fönster och mäktigt ljusinsläpp. Men när man kommer innanför dörren och leds ner till scenen, sänker sig mörkret.

Väl inne på scenen känner man att det är en livfull grupp som pluggar här. Scenen är mörk och allt runtomkring är svart, men personligheterna som rör sig här är fulla av färg. Ganska direkt ber regissören dem att inta sina positioner och det börjar låta som på en lekplats för teaterbarn. Någon gnäggar som en häst, en annan brister ut i sång och en tredje ropar högt och artikulerat ”rabarber, rabarber”. En helt vanlig onsdag på Teaterhögskolan, verkar det som.

I KVÄLL HAR gruppen sin första genomspelning inför publik, men innan dess möter vi tre av

skådespelarna: Emily Jankkila, Sakarias Bratt Qviström och Anton Cöster. Dessutom får vi sitta ner och prata med regissören och scenföreställningsläraren Linda Ritzén.

De sitter med varsin pappmugg och smuttar på te och kaffe. Läderfåtöljerna står i en ring och alla tittar på varandra med sådan närvaro att man nästan kan ta på energin.

Skådespelarstudenterna i gränslandet mellan trygghet och frihet. Examensföreställning de jobbat för och den varma famn som skolan blivit å ena sidan, och den kalla världen utanför skolan.

Klassen är i sluttampen på sin treåriga utbildning och flera av studenterna vet att det är en oförutsägbar värld de kommer ut till. Inga av de tre vi pratar med har några fasta arbetserbjudanden efter examen, men alla är försiktigt optimistiska.

I stället för att fästa sig vid ovissheten försöker de njuta av möjligheten att skapa sina egna arbetstillfällen och njuta av tiden de har kvar.

– Det gäller att lägga fokus på rätt sak. Nu är vi här och gör denna produktionen. Det gäller att kunna fokusera på den samtidigt som man gör allt det andra, typ skicka alla mejl man behöver för att säkra någonting framåt, menar Sakarias.

– Man njuter också av att det är sista gången man får jobba i den här ensemblen som vi har

växt med i tre år, säger Anton. Det är det gemensamma arbetet som verkar vara teaterns stora attraktionskraft.

– Människorna kommer jag att sakna mest. Det är också det som jag tycker om allra mest med den här konstformen –det kollektiva, säger Anton.

DET KOLLEKTIVA SITTER också i väggarna. Det råder en speciell stämning i lokalerna – nästan som att släppas in i ett exklusivt rum där alla är sammanvävda på nåt oförklarligt sätt. Skådespelarna berättar hur stort det kändes att bli antagna till skolan. Det var som att få ta del av något upphöjt, minns de. Men de poängterar samtidigt att det handlar mer om myten om utbildningen än om utbildningen i sig.

– Det finns ett samtal kring skolan, när man kommer från teaterfolkhögskola. Som att skolan är mystifierad. När jag var här på audition var jag såklart nervös för man vill göra sitt bästa. Men man lär sig också otroligt mycket, säger Emily.

– Visst var det intensivt men det var också fett kul, fortsätter hon.

De tror att myten kan ha mycket att göra med hur svårt det känns att klara av de tre proven som krävs för att bli antagen till utbildningen. Linda Ritzén, teaterpedagog, berättar hur de i år

FOTO

JENNY LEYMAN

Sakarias Bratt Qviström

Utbildningen handlar mycket om att ta hand om sig själv.

hade 800 sökande till endast tolv platser. Sakarias sökte till utbildningen i Malmö sex år i rad. Han sökte också till alla andra teaterskolor i Sverige som hade antagning under de åren – vilket innebär ungefär 15-20 ansökningar och auditions sammanlagt.

– Man kanske tror att man blir nedslagen av att inte komma in, men jag lärde mig bara vad jag behövde ändra för att visa mer av min förmåga, menar Sakarias.

Han tvivlade egentligen inte på om han hade förmågan att klara av utbildningen. Det handlade mycket mer om hur han skulle klara av antagningsproven på bästa sätt – att bli expert på auditions genom att ha rätt inställning under processens gång.

EN DEL AV utbildningen är att lära sig att gestalta – skådespela och bli någon annan. Men för att kunna bli någon annan måste man också lära sig att göra sig själv till ett tomt papper: en kropp redo att målas på och förvandlas.

– Man tvingas lära känna sig själv för att kunna skapa något annat av det, säger Sakarias. Emily understryker att det är lika mycket en psykologisk träning som en skådespelarutbildning man får på skolan.

Bland annat att kunna möta sig själv, sina känslor och att förstå sina mönster.

– Utbildningen handlar mycket om att ta hand om sig själv. Rent fysiskt, så att man inte skadar sig, men också för att orka med när det är tufft av olika anledningar.

För att på något sätt kunna göra jobbet även dagar när saker inte stämmer, antingen i det privata eller i det stora hela, berättar Anton.

– Rensa! utbrister de i mun på varandra

Att ”rensa” symboliserar förmågan att släppa allt för att kunna bli någon annan. Det är som en återställningsknapp för att varken ta med sig privatlivet in i arbetet eller låta skådespelet påverka privatlivet. Något som kursarna har påmint varandra om under utbildningens gång.

ÄR DE PREMIÄRREDO då?

– Jag känner mig aldrig helt redo och jag hoppas att jag aldrig blir det. Det är också det som gör det hela så spännande, avslutar Emily.

Hon menar att varje föreställning är unik och att produktionen aldrig kommer att bli helt klar. När de möter

publiken i olika genomspelningar kan de förstå nya saker om sin karaktär och hur de bäst kan förmedla den till publiken. – Förhoppningsvis håller det i hela min karriär att jag aldrig känner mig helt klar eller redo, tillägger Sakarias.

Teatern beskrivs av gruppen som en ständigt pågående kreativ och kollektiv process. Man riskerar därför att mista passionen om man känner sig färdig. Innan vi lämnar för dagen ska vi få se skådespelarna i de två första scenerna i pjäsen. När alla intagit sina platser ber regissören om tystnad. Alla går in i sig själva och blir sina karaktärer. Ett par sekunder senare släcks alla lampor förutom en strålkastare som riktar ett varmt ljus mot scenen.

Tematiken i examensproduktionen ”Smells like teen spirit”, visar sig vara förankrad i studenternas egen verklighet. Mycket osäkerhet och otrygghet skymtas i berättelsen. Men det finns också en genomgående hoppfullhet, precis som hos skådespelarna själva.

FOTO JENNY LEYMAN

Emily Jankkila

FOTO JENNY LEYMAN

Anton Cöster

Att fascineras av en djuphavstrål

Varför pratar ingen utom David Attenborough om FN:s kommande tredje havskonferens? Hans nya film Ocean visar mänsklig förstörelse på ett närmare – och vackrare – sätt än någonsin tidigare. En ny klimataktivistisk mentalitet har slagit rot, noterar Sixten Ferring Houltz.

TEXT SIXTEN FERRING HOULTZ

ILLUSTRATION ISAK AHO NYMAN

Den 8 juni är vårterminen vid Lunds universitet officiellt slut och antagligen reser många studenter redan då mot olika kuster för att ligga på stranden medan saltvattnet torkar i håret, spanandes ut över vågorna.

Samtidigt kommer representanter från Sveriges regering vara på väg mot Nice och då inte primärt för att bada, utan för att delta i den internationella FN-konferensen UNOC-3. Från 9 juni ska deltagarna komma överens om nya riktlinjer för hållbart användande och bevarande av marina resurser. Inför denna händelse visar Panora i Malmö filmen Ocean, med naturfilmaren David Attenborough som berättare.

Det är inte första gången den välbekanta rösten hörs till bilder av djuphavet. Under sitt nästan sekellånga liv har Attenborough etablerat sig som ett kvalitetsmärke för BBC:s bästa naturdokumentärer. Sedan den första filmen i Blue planet-serien från 2004 har hans produktioner haft en särskild lutning åt marina miljöer och inte sällan uppmanat till miljöaktivistism. Ocean är kanske den mest politiska filmen hittills.

Den markerar ett skifte i den allmänna miljödiskursen. Budskapet riktat till FN-konferensen i juni är klassiskt – omfattande fiskefria zoner är det enda sättet att rädda den biologiska mångfalden, fisket och dessutom klimatet. Men hur Attenborough förklarar varför havet måste skyddas överraskar.

SÅ GOTT SOM inget av den Änglamark-retorik som hängt kvar i miljörörelsen sedan 70-talet dyker upp hos berättarrösten. Jag menar alltså det tänkesätt som utgår från att människorna har ett ansvar att skydda naturen, eftersom den är så fin och djuren så gulliga, och eftersom det är oetiskt att förgripa sig på vår uråldriga moder jord. Den motivationen har ekat från miljöaktivisternas talarstolar i ett halvt århundrade utan att lyckas mana till handling.

Filmen visar i stället hur arter som fiskeindustrin utmanar ersätts av nya och att fullständiga

kretslopp återuppstår förvånansvärt fort så snart fisket avbryts. Havet tar i själva verket inte någon varaktig skada av vårt inflytande. Så mäktig är inte människan. Det är däremot vi själva som svälter när fisken slutar att komma, samhället som hotas av klimatförändringar när plankton och alger inte kan omsätta koldioxid till syre, och städer som läggs under vatten när havsnivån stiger.

Attenborough har lagt av klimatrörelsens tendens att leka både skurk och hjälte. Han talar klarspråk: Vi ska inte rädda havet från oss själva – vi måste rädda oss från havet.

I Ocean åtföljs den nya tidens ekologi också av en ny tids estetik. Djuphavsavsnitten ur Attenboroughs gamla filmer, som det väldiga projektet Planet Earth från 00-talet, väcker öm kärlek för havsdjupens mystik hos alla som ser dem. Allt är så annorlunda där nere. Det liv som finns på riktigt stort djup följer ett helt annat tempo än livet på land. Det är ett långsamt, overkligt tempo som skiljer sig från vår världs på samma sätt som poesins tempo skiljer sig från prosans.

Det är sanningar som är svåra att uttrycka på ett romantiskt sätt. ”

SÅDAN MARIN KÄRLEKSPOESI finns naturligtvis också i Ocean. I centrum för filmen finns dock någonting som ännu inte har skådats inom den här genren. Produktionen är först med att ta hjälp av ny teknik för att lyckas filma trålfiske från havsbottnen. Vi får se bottnens färgsprakande myller förvandlas till dyiga öknar täckta av kadaver, orsakade av trålens nät som drar fram som en rasande gud över Sodom och Gomorra. Det är hemskt, men det som är häpnadsväckande är att regissörerna Colin Butfield, Toby Nowlan och Keith Scholey också lyckas göra det vackert.

Det är ett försök som pekar mot det nya, brutala och kärleksfulla sätt att göra konst av människans grymhet, som vi har behövt så länge. Redan 2008, i filmen Examined life av den kanadensiska regissören Astra Taylor, stod filosofen och cineasten Slavoj Žižek på en soptipp och efterfrågade precis detta. Han pekade mot det böljande avfallslandskapet och sa: ”Här borde vi

börja att känna oss som hemma.” Det kan bara filmen och konsten lära oss.

Varje bild av vår miljö som inte skildrar sopor, utsläpp, djuphavstrålar och grävskopor måste i dag kallas för konservativ och idealistisk. Om vi måste älska vår miljö för att skydda den, måste vi också älska den för det den är. För ”kärlek”, sa Žižek som just grävt upp en porrtidning ur en sopcontainer och skakat underkännande på huvudet, ”är inte idealisering.”

ENLIGT ARISTOTELES VAR målet för antik grekisk tragedi att få publiken att känna medlidande och fruktan på ett sätt som gjorde dessa känslor hanterbara. Lite som i Titanic, eller i en bra skräckfilm. Så känner jag också när jag ser de underliga djuphavsdjuren som flyr i panik framför en enorm rykande trål, tills de inte orkar mer och fångas in.

Scenen skapar medkänsla, men är inte bortstötande – den skrämmer utan att paralysera. Båda känslorna följs nämligen av en fascination. Man frågar sig intresserat: Kan ondskan vara så stor? Resultatet blir att man fortsätter titta utan att sucka och gömma ansiktet i händerna eller omedvetet fly i tankarna.

Det kommer aldrig att uppstå något naturligt förhållande mellan människa och djur. Människan kommer aldrig att få bli naturens räddare. Det enda som kommer att driva oss till att sluta omintetgöra kretsloppen och mångfalden i vår miljö är viljan att rädda vårt eget skinn, och innan dess kan vi förvänta oss fortsatt massdöd tills vi inte längre känner igen det vi en gång brukade kalla för natur. Det är sanningar som är svåra att uttrycka på ett romantiskt sätt. Men kanske kan de åtminstone uttryckas intressant.

”Jag vill att ni drabbas av panik”, sa Greta Thunberg 2019. När folk drabbas av panik är det dock bara vissa som får impulsen att agera. Många flyr och ytterligare andra står handlingsförlamade. Det är väl egentligen också precis så läget ser ut idag. Vi har testat det.

Det som egentligen saknas är ett modernt bildspråk som kan avbilda mänsklig ondska, utan romantisering, spelat rättspatos eller demonisering. Kulturen behöver ta sig an ondskan med en naturfilmares fascination. Ta sig riktigt nära, skärskåda och förstå. För först då kan vi möjligen tämja besten.

Dit har vi inte nått än. Och jag vet inte om Sveriges kommande regeringsrepresentanter vid UNOC-3 har den förståelsen. Om inte hoppas jag att någon kan påverka dem, och vet att Ocean har gjort ett värdigt försök.

Påveval & litterärt snusk Månaden som gått:

Skolklockan ringer ut för Lunds studenter och Lundagårds Thea Sandin sammanfattar det viktigaste som hunnit hända i maj månad.

Medial konklav

Påve Fransiskus var guds ställföreträdare på jorden, katolska kyrkans förlängning av Jesus, typ. Annandag påsk somnade han också in, passande nog under en av kyrkans stora helger. Katoliker världen över sörjde medan unga på internet skapade memes. En personlig favorit var ryktet om att JD Vance verkar ha dödat påven med sin allmänt dåliga aura, eftersom påve Fransiskus dog bara timmar efter mötet med USA:s vicepresident. Efter en sorgeperiod började kardinaler och präster från hela värden välla in i Rom för konklaven. Många svenskar tyckte säkert att det var roligt när ryktet började gå om att vår egen Anders Arborelius tekniskt sett kunde bli påve. Trots att han antagligen aldrig ens varit tilltänkt började flera ledarsidor och radioprogram ändå viska: ”Hade det inte varit roligt om vi fick en svensk påve?”. Men Arborelius snuvades på påveskapet och konklaven valde snabbt en ny ledare, och det var inte den väldigt snygga brasilianska kardinalen som blev så viral, utan en amerikan. Med pompa och ståt är nu Leo XIV ny ledare på den Heliga Stolen.

Hela Rosenbad stormar

33 minuter tog det från att Tobias Thyberg tillkännagavs som Sveriges nya säkerhetsrådgivare till att hans nakenbilder nådde Ulf Kristersson. Kristersson, som redan har misslyckats en gång med att tillsätta en säkerhetsrådgivare, går ut i riksmedia och säger att det har skett ett systemfel: Thyberg borde berättat om dessa bilder under sin säkerhetsprövning. Thyberg avgår. Man kan fatta att Ulf Kristersson är nojig efter att hans kompisrekrytering Henrik Landerholm (som står åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift) blev så pinsam. Men har Thyberg gjort något fel? Om varenda person med en dejtinghistoria online eller samtyckliga dickpicks inte får jobba på Utrikesdepartementet kommer det snart råda arbetskraftsbrist. I stället luktar det hela illa dold homofobi, vilket är mer pinsamt än några offentliga nakenbilder.

Snusk på SVT

SVT Edit provkörde ett nytt koncept söndagen den 18 maj, nämligen att högläsa den svenska översättningen av Twisted love av Ana Huang. En livesändning med åldersgräns som sträckte sig över hela dagen, där en stor del av Sveriges kändiskår kom in i ett lite porrigt bäddat sovrum för att läsa boken som blivit känd på Tiktok för sina heta sexscener. För det första: Det var inte en bok som gjorde sig särskilt väl på svenska. Översättningen känns som en svag insats från Chat GPT, med formuleringar som ”hennes mage fladdrade”, vilket bara är fel, men också vulgära sexbeskrivningar som funkar på engelska för en porrskadad generation men som blir helt sjuka på svenska. För det andra: Livesändningen saknade tyvärr ett eftersnack direkt efter läsningen. Twisted love är nämligen något man läser lite i hemlighet. Alla som känner till den är också bekanta med det lite förbjudna innehållet. Högläsningen var otroligt underhållande, kanske just för sin förbjudna natur, och jag tycker att det är roligt att SVT bjuder in skräplitteraturen in i finrummet. Men skildringarna i boken är också ofta våldsamma och förskönar hedersvåld och uppenbart kontrollerande relationer. Därför var det synd att SVT inte tog chansen att diskutera bokens innehåll och leda intressanta samtal om vad det är som lockar med historien. Varför har var och varannan tjej under 30 läst den? Är det en reflektion av en allt mer konservativ värld? Är det en manlighet och en kvinnlighet som är i förändring? Eller är det bara kul att läsa och drömma sig bort till en värld där en vältränad och rik kille både är galen i dig och dessutom grym i sängen? Oavsett vad så var det synd att SVT inte tog chansen att avsluta den 12 timmar långa livesändningen med att sätta boken i perspektiv. Utan det föll sändningen lite platt.

Yung Lean har vuxit upp

I början av maj släppte Yung Lean sitt senaste album Jonatan. Isak Aho Nyman har lyssnat på skivan och slås av en artist som efter många års idogt arbete hittat helt rätt i sitt hantverk – intressant nog genom att låna från sina förebilder.

UMUSIK

Jonatan Yung Lean World Affairs 02-05-2025

nder arbetet med sitt tredje album, Warlord (2016), hamnade Jonatan Leandoer på sjukhus och 2017 diagnostiserades han med bipolär sjukdom, något han också pratat om i intervjuer. Sedan dess har han slutat med droger och alkohol. En tydlig kontrast mot den kodein-indränkta estetik som han och hans Sad Boys verkade inom när de slog igenom för drygt tio år sedan.

I takt med att Leandoer börjat leva ett mindre utsvävande liv har hans musik också förändrats. Han släpper numera musik under flera olika alias och i olika genrer. Förra året släppte han samarbetsalbum med både den svenske kollegan Bladee och den danske producenten Fredrik Valentin, det senare under artistnamnet jonatan leandoer96. Jonatan är hans femte fullängdsalbum som Yung Lean.

Yung Lean har i både låtar och intervjuer pratat om att han är ett fan av den göteborgska kaosgruppen The Tough Alliance (TTA). TTA:s sound var lika delar skränigt och poppigt, där stenhårda trummor ofta låg under mattor av glittrande synthslingor, eller tvärtom. På Jonatan hörs kärleken till TTA i varje låt.

INSTRUMENTALERNA ÄR PRECIS så maffiga som de kan vara, och man hör att Lean satsar 110 procent i varenda sekund. Det som gjorde TTA verkligt stora var att de trodde fullt ut på vad de gjorde, varje låt var som ett manifest och levererades därefter. På Jonatan har Lean släppt den sista lilla ironin som fortfarande fanns kvar från hans soundcloud-dagar och anammat den kaxiga innerligheten som hans idoler banat väg för.

Albumet Stranger (2017), den närmaste släktingen till Jonatan inom Yung Leans diskografi, behöll en stor del av det mörker som var (mer eller mindre ironiskt) närvarande i Leans tidiga

output. På Jonatan släpper Leandoer in ljuset – stråkar ackompanjerar trummaskinerna på flera låtar. Även textmaterialet har förändrats.

Där Leandoer tidigare kunde ägna hela verser åt att romantisera att må dåligt sjunger han nu på ett sätt som visar på att det finns något vackert mitt i allt mörker. ”I’m your dirt, I’m your love / You’re my last and my first one / I’m the ash in your lungs / So let’s burn down the sun”, heter det i Jonatans tour-de-force ”I’m your dirt, I’m your love”. Visst, det grötrimmas lite här och där. Absolut, vissa av metaforerna är lite trötta. Men det är också effektivt, Leandoer förstår att språket både är ljud och innebörd och han vet när samklangen av de båda gör slutprodukten större än delarna. Det är också den samverkan som gör Jonatan till Yung Leans bästa album. Låtarnas beståndsdelar har alla fått samma respekt och omsorg, inget kan strykas utan att rubba balansen. Ett ords inneboende melodi spelar mot en gitarrslinga, energin i sången speglas av staccatto-stråkar som bygger upp till en refräng.

PRECIS SOM HANS förebilder i TTA gjorde för 20 år sedan har Yung Lean nu lyckats skapa en ljudvärld som känns sammanhållen och helgjuten. Produktionen är detaljerad och förtätad, med små samplingar och melodislingor som man inte märker förrän efter några genomlyssningar. Leandoer har gått från en rappare som hela tiden är på gränsen till det ironiska till att bli en musiker med tydlig avsikt och mål. Nu, mer än tio år efter att jag introducerades till Yung Leans musik, känns det som att han äntligen landat i det som alltid på något sätt funnits inom honom. Det är inte helt tajt hela tiden, det är lite falskt här och där och vissa referenser klingar inte helt rent. Men Jonatan är en platta som bidrar med lite sällsynt hjärta i en tid som alltmer består av snärtiga sexsekundersklipp på sociala medier. Tack för det, Jonatan.

Bästa spår: ”Horses”; ”I’m your dirt, I’m your love”; ”Changes”; ”Babyface maniacs”.

TEXT ISAK AHO NYMAN

Stockholmaren Jonatan Leandoer blev känd som Yung Lean redan i tonåren. Hans första genombrott kom genom låten ”Ginseng strip 2002”, som publicerades på Youtube 2013. Den numera ikoniska musikvideon har visats över 100 000 000 gånger på plattformen.

Redaktionen väljer:

Våra lundafavoriter

Som redaktör förväntas du hålla din mun stängd och undvika att ens antyda dina åsikter. Men efter att ha bevakat Lunds studentliv i två år har vi stött på allt från svårhanterade universitetsanställda till kårkärlekar av det mer incestuösa slaget. Om ett par veckor lämnar vi Lundagård och det är därför dags att lämna våra principer bakom oss – och kora några favoriter.

SCHLAGERNATTEN

Någon favoritnation har jag inte (det skulle bli alldeles för politiskt), men en favoritklubb finns – utan konkurrens. Under mina tre år i Lund har jag varit på Helsingkronas schlagernatt fler gånger än alla andra nationklubbar tillsammans. Ett bra dansgolv är ingenting utan Abba-medley, Carola och Sarek. De som säger något annat har fel.

KLIRRET

Det ligger som ett soundtrack över staden: klirret. På kavajslag och ordensband sitter de – medaljerna. I början tyckte jag att det var pretentiöst och lite pinsamt med alla dessa skramlande skrytmetaller. Men efter fem år har jag fallit för kitschen och det älskvärda i att lundastudenterna, likt skator, vill roffa åt sig allt som glänser och glimmar.

KLÄDKODERNA

Som nybakad student vid Stockholms universitet rynkade jag på näsan åt de stora studentstädernas upphängdhet på frackar, långklänningar och obskyra etikettregler. Efter sju år i Lund har jag dock blivit omvänd. Jag äger fortfarande inte någon frack, men jag fylls nu av en säregen glädje när jag ser klungor av pingvinklädda killar stappla genom natten.

K Ø BENHAVNSRESAN

Nya studenter som flyttar till Lund har en bild av att man ska kunna åka till Köpenhamn varje helg, så även jag. Spoiler alert: Det gör man inte. Sedan jag flyttade till Lund har jag varit i den danska huvudstaden kanske fyra gånger. Med dagens valutakurs och bropriser på luxemburgnivå är det helt enkelt inte värt det. Då sparar jag hellre pengarna och åker hem till Göteborg.

MÖTESFORMALIAN

Inget lugnar en ängslig själ som lite ordning och reda – och i Lunds studentliv finns det gott om just det. I föreningarna råder tydliga regler för hur man får prata och vem som har ordet. Folk säger ”jag yrkar” som om det vore det mest självklara i världen.

Det känns som FN:s säkerhetsråd – fast med mer fika och färre diplomatiska kriser.

TRAFIKFIENTLIGHETEN

Få städer i världen är så omöjliga att röra sig genom medelst någon som helst form av fordon som Lund city. Ska du åka bil? Tänk om, alla gator är enkelriktade och/eller under ombyggnad. Cykla? Oh hell no, hela staden sluttar och max 30 procent av gatorna är asfalterade. Det enda du kan göra är att gå. Tur då att Lund är Sveriges vackraste promenadstad.

BEHÅLL STÖKET

Från vår redaktion i AF-borgen stöter man på det mesta. Det är spex, tandemcyklar, maskerader, statsbesök, fågelskådarkonferenser, spelkvällar, med (mycket) mera. I början var det svårt att orientera i sig i denna nya värld, men så snart kaoset blivit till vardag insåg jag värdet av det. Lund –behåll ditt stök.

DE STORA KÄNSLORNA

Det är något med intensiteten här. Våren exploderar i magnolia och körs bärsblom som om stan försöker förföra en. Och varje år blir man förälskad. Men det finns heller ingen bättre plats att vara olycklig på, ingenstans där det är lika enkelt att romantisera sin själv ömkan. Lund är de stora känslornas stad. Här blir man lätt vimmelkantig – på gott och på ont.

ENKLAVERNA

Lund må verka som en enda stad, men i själva verket är det bara en lös samling mikrosamhällen. Vi har fest-fristaden på Parentesen, den gamla stadskärnan runt Stortorget och korridorslabyrinten på Delphi. Lägg där till att du under en och samma kväll kan stöta på allt från pirater till antika greker som slussas mellan olika temafester. Har man sett Lund har man sett världen!

ELMER RIKNER

VERA SVAHN

ISAK AHO NYMAN

Lunds universitets studentkårer

Doktorandens dilemma: Dubbla roller men halva stödet

DOKTORANDER VID LUNDS universitet befinner sig i dubbla roller: de är både studenter och anställda, både i lärande och i konkurrens. Förväntningarna på doktorander närmar sig ofta de förväntningar som ställs på etablerade forskare, inte minst gällande publicering och undervisning. Resultatet är en kultur som pressar snarare än vägleder, vilket blir ett problem för hela universitetet. Det kräver att vi inte bara ser individens prestation, utan också den struktur individen verkar inom. En hållbar forskarutbildning byggs genom tydlighet, likvärdighet och gemenskap.

Många doktorander upplever en hög stressnivå, otydliga villkor och en känsla av att inte tillhöra någon gemenskap. Introduktioner till forskarutbildningen varierar kraftigt mellan fakulteter. Detta trots att en välstrukturerad introduktion skulle kunna förbättra både kännedom om rättigheter och skapa en känsla av samhörighet. Att doktorander inte har en gemensam starttid för sina studier gör det svårt att hitta sin plats, både akademiskt och socialt, och är ett skäl till att en bättre introduktion behövs.

HANDLEDARROLLEN ÄR CENTRAL, men det finns inte en enad syn kring vad god handledning innebär. Lunds universitets regelverk för forskarutbildning nämner vad en handledare ska göra, men det är ett återkommande problem att det finns fall där handledare snarare agerar som

DETTA ÄR LUS

chefer eller delegerar bort sitt ansvar. Det är inte hållbart. Universitetet behöver ha tydliga rutiner, både förebyggande och reaktiva, för att förhindra att doktorander har olämpliga handledare. Möjligheten till förlängning varierar mellan doktorander och det är i praktiken svårt att få den förlängning man har rätt till. Universitetets centrala riktlinjer för beräkning av förlängning är arbiträr, utdaterad och sällan använd. Eftersom den uppger ett spann dagar leder det ofta till att fakulteter beviljar lägsta möjliga förlängning. Detta behöver ändras.

Doktorandens villkor måste bli en prioriterad fråga för Lunds universitet. Det finns många utvecklingsprojekt på gång vid universitetet, men mer behöver göras för att säkerställa en hållbar forskarutbildning. LUS fortsätter driva frågan, för att varje doktorand ska ha möjlighet att utvecklas och inte bara prestera.

LUS kramar: Alla hårt arbetande människor vi har haft äran att få arbeta med i år. Tack för ert förtroende!

LUS sparkar: Bristfälliga villkor för forskarutbildningen!

MIA HUOVILAINEN, ORDFÖRANDE LUS

AXEL SIMONSSON, VICE ORDFÖRANDE LUS

Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

A better start for doctoral students

WHAT IS CLEAR to Lunds Doctoral Student Union (LDK) is that doctoral students face unique challenges. From language accessibility issues to migration concerns, lack proper guarantees of prolongation for student representation and the biggest concern: doctoral students’ dual role of being both student and employee. On top of this, we see mental health as a big issue among PhDs. Early signs suggest that the appointment of Laura Cox as Wellbeing and Career Mentor is a welcome step forward. Yet, more structural support is needed. Despite Sweden’s strong tradition of student representation and democracy, doctoral student representation is still lacking at many levels – departmental, faculty, and central. Without this representation, key decisions risk overlooking the needs of PhD students.

ONE CONCRETE WAY to support doctoral students is through cohesive, faculty-wide introductions. Currently, there is no requirement for faculties to provide a standardized onboarding for newly admitted PhD students. This leads to confusion and missed opportunities to inform students about their rights and available support. A good model exists at the Faculty of Social Sciences, where students are introduced to their role as PhDs, supervisors’ responsibilities, the Doctoral Ombuds, doctoral councils, LDK, and labour unions. Expanding this approach university-wide could strengthen knowledge, representation, and improve the doctoral experience overall.

MONIKA LARSSON, executive

NIMA MOHSENI , executive

Ambassadors for academia

The scent of lilacs pervades Lundagård, spring is peaking and the academic year is heading towards its conclusion. I hope you have gained many new insights and friends for life during the semester.

Right now, the world is facing major challenges and that also applies to academia. Certain political factions are beginning to call academia and its usefulness into question. There is a wealth of evidence and arguments to show our considerable significance for the wider world, but those of us who have the opportunity to study or work in academia must be better at pinpointing our value for society. This applies not least to all those who have studied or are studying at Lund University: there are many of you and you are all over the world. You are vitally important ambassadors, not only for Lund University, but for academia in general.

The world’s universities work in a global network. The changing geopolitical situation and increasing tension between countries and regions threatens this cooperation. For Sweden and many

other small nations there is no choice other than to continue to cooperate internationally and the world in general loses out if this cooperation ceases. The international academic community must therefore do everything it can to counteract deglobalisation by identifying those areas in which cooperation can continue.

Through its many networks within and beyond academia, Lund University is one of the most internationally active universities in the world, and we are focusing our efforts on collaborations that produce the best effect by applying the principles in our international action plan, Global Dynamic Engagement.

When one day you leave Lund University, you can join our alumni network, which has almost 50,000 members worldwide, but you will always be part of a wider global community connected by our ongoing efforts to understand, explain and improve our world and the human condition. We are all ambassadors for academia.

Erik Renström Vice-Chancellor

Staten måste släppa kontrollen om akademin

Sveriges lärosäten är sårbara för politisk påverkan. Trots vackra ord om akademisk frihet är det i praktiken staten som håller universiteten i ett strypgrepp, skriver företrädare för Centerpartiet och Centerstudenter.

På onsdagen den 21 maj debatterades regeringens forskningsproposition i riksdagen och frågan om akademisk frihet står högt på agendan. Efter att Trump återtagit makten i Vita huset har svenska politiker från alla partier höjt rösten till försvar för den fria forskningen. Men retoriken klingar ihåligt när det ställs mot den politik som faktiskt bedrivs här hemma. För samtidigt som akademisk frihet lovordas i debatten detaljstyr regeringen forskningsmedel och Socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna blockerar avgörande frihetsreformer.

Det verkliga hotet kommer från politikerna själva. ”

DET STÖRSTA HOTET mot akademisk frihet i Sverige handlar varken om ”cancelkultur” eller att högskoleledningarna styr sina anställda. Det verkliga hotet kommer från politikerna själva. När EU mäter den akademiska friheten i förhållande till staten hamnar Sverige på plats 21 av 35. Det är mycket allvarligt och beror på att de svenska lärosätena i de allra flesta fall är förvaltningsmyndigheter som lyder under staten. I kombination med att vi styr forskningsmedlen i mycket hög utsträckning skapas ett system där regeringen kan stoppa obekväm forskning eller styra lärosätenas inriktning efter egna intressen.

FÖR ATT STÄRKA den akademiska friheten måste avståndet mellan svenska lärosäten och politiken öka. Några kan anta stiftelseform som högskolan i Jönköping, eller kanske handelsbolag, eller en form som bäst passar det enskilda lärosätet. Det skulle inte bara skapa ett nödvändigt avstånd till statsmakten, utan också ge universiteten ökad handlingsfrihet att profilera sig strategiskt och långsiktigt. Men det har Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna gått samman för att stoppa. Det är mycket olyckligt, men inte oväntat. Partierna delar nämligen samma ryggradsreflex om att statlig kontroll alltid väger tyngre än mer frihet.

DET NUVARANDE SYSTEMET gör svenska universitet och högskolor sårbara för politisk godtycklighet. Det är en farlig ordning, särskilt om mer auktoritära krafter skulle vinna inflytande. Vi ser redan i dag hur delar av vänstern vill tysta viss forskning och högern om frågor som kan förknippas med ”woke”. SD ville exempelvis i våras dra in bidragen till Chalmers när de skulle inviga en ny avdelning för jämställdhetsarbete. Med Sveriges modell med lärosätena som förvaltningsmyndigheter, som Lunds universitet, har en regering fria tyglar att gå in och stoppa den verksamhet som uppfattats som obekväm. En svensk Trump kan göra vad han vill med våra lärosäten.

UTAN REFORMER FÖRBLIR den akademiska friheten sårbar. Till skillnad från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna vet Centerpartiet att akademin levererar bäst när den verkar på armlängds avstånd från staten. Forskning är ifrågasättande i sin grund, och ska inte vara föremål för politiska vindar oavsett om det handlar om att tysta forskning inom obekväma områden eller styra den högre utbildningen mot ett visst utpekat samhällsideal.

ANDERS ÅDAHL, Centerpartiets talesperson inom forskning och högre utbildning MATTIAS HORRDIN, oppositionsråd Centerpartiet Lund

FILIPPA TORSVIK, utbildningspolitisk talesperson för Centerstudenter

Filippa Torsvik

Mattias Horrdin

Anders Ådahl

Utbytesstudenten Tova:

Upplev vardagen i ett annat land!

Jag valde att åka på utbyte ett helt år.

Det är en unik chans att få prova på livet utomlands under en tid. Det gav mig möjlighet att verkligen lära känna landet, staden och kulturen på djupet. För min del innebar det dessutom att jag kunde genomföra ett forskningsprojekt vid mitt värduniversitet, som jag nu kan använda till mitt kandidatarbete vid Lunds universitet.

Hemlängtan? Absolut –ibland. Men det betyder inte att något är fel. Alla känner nog av lite hemlängtan då och då. Det är lätt att jämföra sin egen vardag med andras höjdpunkter på sociala medier, och då kan det kännas som att man inte tar till vara på tiden tillräckligt. Men sanningen är att mycket av utbytestiden faktiskt består av vardag.

Studietips för en digital vardag

Hur får man använda AI? Är det bättre att anteckna för hand än digitalt? Hur bra är det egentligen med lyssningsläsning? På campusonline.lu.se hittar du praktiska studietekniktips både för eget plugg framför datorn och för under visning i en alltmer digital studievardag. Dessutom ger vi råd om hur du använder exempelvis Canvas, Inspera och TimeEdit.

Läs mer på www. campusonline.lu.se

Hur coolt är det inte att ha sin vardag i ett helt annat land? Kanske i ett land som du kanske aldrig ens besökt innan! Att få uppleva det vardagliga livet –inte som turist, utan som en del av samhället – är något alldeles särskilt. Så mitt tips till dig: Kolla upp möjligheterna att åka på utbyte! Det finns så många fantastiska upplevelser som väntar!

TOVA

NILSSON UTBYTE PÅ UNIVERSITY OF EAST ANGLIA, UK. STUDERAR MOLEKYLÄRBIOLOGI VID LU

Läs mer om utbytesstudier – du ansöker under hösten

Har du frågor om antagningsbeskedet?

Prata med våra studievägledare!

Den 10 juli kommer första antagningsbeskedet för höstterminen. För att besvara dina eventuella frågor kommer universitetets allmänna studievägledare att ha telefonbemanning varje vardag mellan 10–18 juli, klockan 11.00–13.00. Du hittar mer information och kontaktuppgifter på: www.lu.se/ studievagledning

Färdig med studierna?

Gå med i Alumnnätverket!

Medlemskapet är kostnadsfritt

– ta chansen att behålla kontakten med Lunds universitet.

Registrera dig som medlem och få:

• inbjudningar till exklusiva föredrag och alumnevenemang

• ditt digitala medlemskort med alumnrabatter och förmåner

• nätverksmöjligheter med alumner

• nyheter om den senaste forskningen och vad som är på gång vid Lunds universitet via nyhetsbrevet Lundensaren

Gå med idag! www.lu.se/alumn @alumni_lunduniversty

Tova Nilsson. foto: privat

SMÅTIMMARNA AV MALVA BERGVALL

MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON

LUNDGRENS AV TEKLA SVENSSON

HEJ STUDENT!

ALICE INGLANDER Ålder: 25 Från: Stockholm Pluggar: Sjuksköterska

Vad ska du göra i sommar?

– Jag ska ta sommarlov. Jag jobbar två hela veckor på mitt gamla jobb med smycken och klockor.

Vad är det bästa att göra i Lund på sommaren?

– Jag vet inte, jag har inte varit här på sommaren. Jag kommer att vara i Stockholm.

Hur tar man bäst vara på sommaren om man jobbar?

– Ta goa AW:s!

Vad är den bästa sommaraktiviteten?

– Bästa sommaraktiviteten? Ja, men det är väl att bada antar jag.

Omdöme om intervjusituationen:

– Gud, det här var jobbigare än jag trodde det skulle vara.

Lundagård är ingenting utan sina läsare och många av artiklarna med störst genomslag har kommit ur tips från just läsare. Tveka inte att höra av dig om du känner att det är något som vi borde få veta. Självklart har du rätt att vara anonym.

Mjauuu mjauuu…

Pengar, para, bacon eller deg Kärt barn många namn har

Gick upp i rök, stort felsteg Frågan om ansvarsfrihet står kvar

Men riktig rök det blev i tornet, Morris undrar: ”Har murvlarna drulle?”

Ja, herregud, plötsligt ljöd hornet! Allt för en mumsig liten bulle

Forskare eller studenter, ingen vet Klart är att de inte dyker upp

Tidsbrist eller rentav likgiltighet, är ni kår eller intressegrupp?

Glad sommar, önskar Morrhoppan!

Morrhoppan

Nästa nummer av Lundagård kommer den 29 augusti. Tidningen kommer att finnas att hämta i Studentinfo i AF-borgen.

Mejla oss på lundagard@lundagard.se

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund Adressändring via Ladok

KORSORD

KAN MAN VINnA StORt PÅ

CELlDELnINgSFAS

Bokstäverna i de rosa rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 11 augusti och meddelas via mejl.

UTtRYCkER SkADAD

StACkARs

FÖRsTÄRkARE

GÖR TjUV

KORt KvARtER

HIStORIePERIoD

SjÖNg TOMmY CASh OM LEDsAGA

KAN MAN KAStA PÅ BOWlINgHALlEN

DUo

KAPAR

PERsEPOLISFÖRfATtARE

SERvERAS TILl RISgRÖT

BEROeNdEStÖTtARE KrÄNgER FÖRsTÖRA

GrÅADEL SkA JAG HELA NATtEN OCh HELA DAN

Konstruktör: Andrea Aram

JAMAiKAN MUNsÅR

JOBbADE ROSs GELlER SOM PlAN

GrUNdEN | VIRkNINg

DOG FÖR KÄRlEKEN DrAGONsÅS

BrUSANdE BOT

StUDERAR NÄBb & VINgE

BILdAR GrEKISk BOKsTAV

ALv | SAGAN OM RINgEN

DESs BÄR

SmAKsÄTtER GIN

SUBsTANsMÄNgD DU DÅ?

ANtIMON HÖRs MED HOROSkOP

LÖS OCh YVIG

SES OFtA MED SwAG 80-TALsALIeN

LAG

INgEMAR JOHANsSON

SYDAFrIKANsKt FlYGbOLAG

ETt AV B:EN | ”ABbA” XENOFOB

KYLA NER TvINgA PÅ

ALEXANdRA OCASIo CORtEZ

VrEDEN

AVvISnINg

KOMmER DEN 25:E

SOLgUD | KAiRO

GOSIG

SmEKnAMn FÖR KÄREStA

JUStITIeOMbUDsMANnEN

KAXIG MÖBEL

HUVUDpERsON | Kp-KrIS 2011

TICkAR UNdER RESAN

SkOGsKUNg

INfORmATIoNsTEKnIK

SIMmAR MOTsTrÖMs

GÖR TÅGLEKsAKER

CAMEMbERtKUSIN

SlAGREDsKAP

SmUTsFrITt

DUGgA

GÅR MAN INtE UT SÅ GÅR MAN…

INtE VÅR ARlANdA