Lundagård nr 5 2025

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 5 2025

KRUBB TESTAR:

LUNDS FALAFEL

s. 10-11

ÅRSLÅNGT KAOS I LUPEFS STYRELSE

s. 12–15

BINGO: DIN TID

SOM STUDENT

s. 16–17

Find your path into the Swedish language at Tora Vega SFI.

You may want to learn Swedish to quickly continue your career or your studies here. Or to better understand Swedish people and culture. Regardless of your motivation, you will find an SFI* alternative at Tora Vega SFI that fits your needs. All our SFI-classes are located in central Lund.

*SFI = Swedish for immigrants

Read more and register

Find out more about ways to study Swedish at Tora Vega SFI and how to register. toravega.se | sfiinfo@toravega.se

Här är det tomt.

Men det behöver det inte vara.

Vi letar efter dig som är nyfiken, kreativ och sugen på att fylla våra sidor.

Sveriges äldsta studenttidning söker nya reportrar, kulturskribenter, fotografer och illustratörer.

Skicka ett mejl med en kort presentation, vad du vill bidra med på Lundagård och några arbetsprover till lundagard@lundagard.se Välkommen.

RÄTTELSER:

I korsordet nr.4 2025 av Lundagård är en av ledtrådarna felaktig. ”Hörs med horoskop” ska vara ”hörs med stetoskop”.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är

Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.

Redaktör & ansvarig utgivare: Marius Lyckå, marius.lycka@ lundagard.se

Redaktör: Smilla Sundén Pettersson, smilla.sunden-pettersson@ lundagard.se

Webbredaktör: Amanda Barratt, amanda.barratt@lundagard.se

Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Stina Jonsson, illustration@lundagard.se

Redaktion: Andrea von Essen, Elisabeth Tham, Emmy Odeskog, Laura Lyall Folkman, Stina Jonsson.

Medarbetare detta nummer: Idun Andersson Lindblad, Marius Lyckå, Stina Jonsson, Selma Rosenfeld, Molly Åkebrand, Hampus Ågren, Elisabeth Tham, Amanda Barratt, Ida Möller Johansson, Bea Lignell, Krubb, Emmy Odeskog, Solveig Nycander, Ellen Gemback, Ella Neller, Smilla Sundén Pettersson, Molly Fornell, Andrea von Essen, Sixten Ferring Houltz, Kayla Dahlberg Pimentel, Florencia Larrosa, Mimosa Lu, Elin Hilling, Ida Hein Olsson, Tekla Svensson, Andrea Aram.

För annonsering: annons@lundagard.se

Omslag: Idun Andersson Lindblad

Kattlogotyp: Sofia Kockum.

Prenumeration: 400 kr/år, kontakta marius.lycka@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år.

Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete.

Distribution: CityMail.

Pressläggning: 25 augusti 2025. Deadline: Nr 5:2025 15 augusti. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar i inskickat material. Upplaga: 8000.

Anmärkning: vanligtvis får alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Detta gäller inte för detta nummer. Tidningen går istället att hämta på utvalda platser runt om i Lund. Läs mer om detta på lundagard.se

Isak Aho Nyman, Vera Svahn och Elmer Rikner:

Marius Lyckå:

Att stå på jättars axlar

Vad ska man vänta sig när nästa generation tar över?

Studentens tillvaro präglas av ett ganska ovanligt förhållande till tiden. I det långa loppet är studietiden bara en liten del av livet, men när man befinner sig mitt i den är den nästan oändlig, det enda man vet. Universitetet är en miljö i framkant, men samtidigt en traditionstyngd institution med djupa rötter. Livet som student är en övergångsperiod, till lika delar sammanvävd med vuxenvärldens ansvar och barndommens fria lek.

För den enskilde studenten är tiden i Lund en tid av förändring. Vi kommer hit som blanka blad och lämnar (om allt går som planerat) med en examen som innebär att vi förväntas besitta expertis. Sett ur ett större perspektiv är dock studenttillvaron en konstant. Studenter har i alla tider bildat sig, ifrågasatt och haft pretentiösa samtal om saker de inte riktigt förstår.

TEMAT FÖR NUMRET, I tid och otid, syftar inte bara på de ständigt återkommande aspekterna av studenttillvaron: festerna, tentorna, den herrelösa disken som ständigt dyker upp i korridorsköken. Det syftar även på tiden i en vidare bemärkelse: på det urgamla uret i Domkyrkan som fortfarande slår, på de upplevelser som varje studentkull delar, på dystopierna som närmar sig eller kanske redan är.

Att skriva om tiden känns särskilt passande i vårt första nummer. För oss tre redaktörer är arbetet på Lundagård nytt. Vi experimenterar, upptäcker och lär oss. Samtidigt är vi bara de senaste i en redaktörslängd som sträcker sig 105 år tillbaka i tiden. När vi nu får sätta vår prägel på både tidningen du läser och studentlivet som stort hoppas vi kunna förädla det som är bra, men också förändra och bryta ny mark.

I DEN ANDAN kommer Lundagård under vår tid att på många sätt vara sig likt. Vi kommer fortsatt bevaka studenternas frågor: kårer, nationer och universitetet. Tidningen kommer fortsatt att dimpa ner i brevlådan (förutom just den här) och Morrhoppan kommer dela med sig av sitt saftigaste skvaller för den som är initierad nog att tyda dess ledtrådar. Vissa saker kommer dock att förändras. Längst bak i tidningen kan du nu hitta ett recept, så du alltid har ett bra tips på matlåda. Lundagård kommer att synas mer i sociala medier, så att även du som inte orkar bläddra i tidningen kan ta del av vår journalistik. Sist men inte minst hoppas vi i allt större utsträckning kunna gräva och granska. Lundagård är en tidning av studenter, för studenter. En central del av det uppdraget är och förblir att du som läser får veta det du behöver veta och att missförhållanden avslöjas, även om det finns de som hade föredragit att de hölls dolda.

På Lundagård fortsätter arbetet, i tid och otid.

MARIUS LYCKÅ, redaktör

Isak Aho Nyman, Vera Svahn

OElmer Rikner (LDG) &

Qrdvitsaren, stavnings-drottningen och stilikonen har nu avslutat sina år i tornet. Tiden har präglats av demonstranter, förskingrade kontanter, redaktionella pedanter, sökande efter prenumeranter, röda kontokuranter och allsköns testvarianter. Redaktörerna har skickligt och tålmodigt hanterat de utmaningar som de mött. Oavsett om framtiden blir på UG eller att sola sig uppe på parnassens höjder spår Quatten en ljus framtid för dessa tre.

Qkvad:

Sommarsorgen har vilat över Lundagård, ty denna taktfulla trio har vandrat vidare. De lämnade med ett sista tonfullt slutackord, som studentjournalistikens främsta snidare.

Tyvärr har ju även solen sina fläckar… Visst kan man roa sig i ända med tidningsgrafiken, men du Göteborgaren, visst lockar ändå ordensmystiken? Kan man granska vad som blott fantasin gäckar?

Det finns brister även i de bästa… Hon skriver listor och är den främsta picadoren, som aldrig fruktar en kamp med kåren. Då är det lätt att gamla mönster befästa.

Ingen är, trots allt, perfekt… Han den långa, kulturmannen med förkärlek för det obskyra som i detaljer kan man glömma vad helhet ska betyda. Men för er tre Quatten hava stor respekt.

bygga en bro

Medan de flesta andra spexen hade semester valde Krischanstaspääxet att fira sitt 40-årsjubileum genom att framföra ett nyskrivet spex. Lundagårds Johan Larsson har åkt hela vägen till Kristianstad för att se jubileumsspexet om byggandet av Öresundsbron.

Dags för avlusning

Möten, mejl och kaffe. Så sammanfattar Axel Simonsson året som vice ordförande för Lus. Han och Mia Huovilainen har representerat Lunds studenter läsåret 2024-2025, men har saknat det som gör studentpolitik riktigt kul: konflikterna.

LDK missar möten

Lunds doktorandkår (LDK) har kritiserats för sitt arbete. Nu visar Lundagårds genomgång att LDK missat nästan alla beslutsfattande möten och ting i Lus det senaste läsåret. – Vi ska inte behandlas som andra studentkårer, säger Monika Larsson, medordförande för LDK.

Lunds tekniska högskola (LTH) blir det första lärosätet i Sverige att instifta en konstnärlig doktorsexamen i arkitektur och byggd miljö (ABM). Förhoppningen är att bredda forskningen och bidra till praktisk utveckling i arkitektur.

FOTO SELMA ROSENFELD

Var Gladspexarna väljer

sketch före traditionellt

spex – och det fungerar

TEXT MOLLY ÅKEBRAND

Det är högsommar i Lund och Var Gladspexarna bjuder på revy istället för traditionellt spexet. På Stenkrossens intima scen möter publiken scouter i trubbel, TikTok-beroende dinosaurier och ett olyckligt par som sjunger om vägarbeten – allt med charm, värme och studentikost allvar.

Föreställningen öppnar trevande med en scouttrio i vardagsdjungeln. Här etableras formspråket: enkel rekvisita, sparsmakade kulisser och fokus på kroppsspråk och ljud. Ingen stark start, men publiken får tid att hitta tempot.

Snart tar det dock fart. I ”Skånasic Park” kastas vi tillbaka till framtiden, där två ungdomar ska få lära sig hur mänskligheten under 2000-talet förlorat kampen mot mobilberoendet. Influencer-raptorer jagar likes, och staten har givetvis försökt mörklägga allt. Det är rappt, satiriskt och träffsäkert – kanske showens mest lyckade sketch.

Antikrundan gör entré i två tappningar: en plastgrävmaskin som “tilldelas” rollen som kinesiskt hantverk, och en hyllning till kebabpizzan. Det är snillrikt skrivet och publiken skrattar åt detaljerna. Sen kommer sketcher om “mental boxning” och en sång om kompaktboende i AF Bostäders regi. Äntligen ett riktigt bra sångnummer. Publikkontakten förstärks av “ChatGBG”, en AI full av göteborgska ordvitsar. Likaså i “Love is deaf”, där kärleken dör när mannen visar sig prata skånska.

I sketchen om pappan i Vita huset får vi Politisk humor, han hittar lösningen på presidentens problem när barnen leker kull: ett tullkrig. Absurt, satiriskt och träffande. Ska man skratta eller gråta åt hur sanningsenligt de för fram det politiska landskapet? Publiken väljer skrattet. Revyn avslutas med en sång om Lunds vägarbeten där återkommande karaktärer knyter ihop föreställningen. Strukturen blir tydligare, men avslutet är inte det skarpaste.

De avskalade kulisserna ger de sju skådespelarna på scenen en chans att skina. Var Gladspexarnas komik levereras med hjälp av ett vasst röstskådespel, fysisk komik och lagom tempo. Ensemblen har tajming, leverans och ett starkt kollektivt driv. Det märks att de har roligt, och det smittar av sig.

Den glada revyn är ingen traditionell spexuppsättning men det är just det som gör den uppfriskande. Trots sina brister lyser briljansen och komiken så ofta igenom att man väljer att förbise skavankerna. Med sina många roliga sketcher, imponerande tempo och vitsar visar Var Gladspexarna att det inte behövs grandiosa kulisser, rekvisita i överflöd eller en bombastisk orkester för att få publiken att skratta högt. Det räcker med en plastgrävmaskin och en influencer-raptor med selfiepinne.

KRÖNIKA

Hampus Ågren:

Den produktiva läsningen är en fälla

När läsning är som bäst står den i motsats till produktivitet och vardagsstress. Men är man inte försiktig kan något kravlöst och njutbart övergå till ännu en grej att hinna med, skriver Lundagårds kulturkrönikör Hampus Ågren.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.

Jag vet inte hur ni läser, men jag läser spretigt. Denna vår har det varit Marcus Berggrens knasiga dikter ena veckan och dansk depplitteratur nästa. Därefter har jag fallit in i Liv Strömquists seriealbum, för att sedan övergå till Henrik Brandão Jönssons (suveräna) reportageböcker. Vanligtvis njuter jag av att läsa på detta vis, men under de senaste stressiga veckorna har charmen avtagit. När jag frågar mig själv varför inser jag att jag fallit in i en fälla.

Studentlivet är en gränslös tillvaro, det finns alltid en massa saker att göra. Kurser ska pluggas, deadlines hållas, kompisar träffas, öl drickas – och däremellan vill jag gärna hinna med att läsa. Men när valborg, tentor och deadlines ansamlade sig som tidskrävande moln på himlen den senaste tiden, kom böckerna att förändras för mig. Från att ha varit något att se fram emot, blev de till ett par dömande ögon på nattduksbordet: Varför har du inte öppnat mig än? Jag hittade lite tid och läste några förhastade kapitel, men känslan var inte den samma. Det som skedde var att jag började se läsning som en rent produktiv aktivitet, något jag borde hinna med

men inte gjorde. Böckerna började följa samma logik som styr plugget eller jobbet, där effektivitet per automatik är något positivt. Ju mer man hinner med desto bättre. Men när man reducerar läsning till att vara en produktiv handling, tappar man även en stor del av vad som gör den speciell.

För läsning kan också utgöra en paus från allt vad som är vardagsstress och produktivitet, en värld att försvinna till där en annan logik råder. I sina bästa stunder transporterar böcker en bort från vardagens krav, till platser och världar långt bort från ens egen. Medan omvärlden tynar bort blir läsning till stunder av vila.

På ett djupare plan präglas läsningen av egenskaper som inte premieras i dag. Det är något långsamt där mycket annat går snabbt, något spretigt och utforskande där mycket annat förväntas vara målinriktat. Att hålla liv i dessa egenskaper är viktigt, men när läsningen förväntas gå snabbt och ge resultat tappar den sin potential att göra just det. Böckerna slutar vara en paus från eller en motvikt till vardagen.

I det gränslösa studentlivet riskerar alltid gränsen mellan krav och kravlöshet att suddas ut. Det var fällan jag föll in i de senaste veckorna, och nu håller jag på att rita upp gränsen igen. Jag gör det för min egen skull, men även för läsningens. För när läsning blir ett krav är den bara en aktivitet bland andra, men när den är kravlös blir den till något mycket viktigare än så.

Krönikan publicerades ursprungligen på lundagard.se 21/5

AF Bostäder kräver 40 000 kronor av studenter.

Ingen vet exakt hur många som dök upp på valborgsfirandet på Park i år. Men nu riskerar två studenter en dyr faktura och en varning från hyresvärden.

TEXT ELISABETH THAM

FOTO AMANDA BARRATT

– Jag kan ju bara erkänna att jag var naiv. Men som ny i Lund tror jag inte riktigt jag förstod hur allvarligt det kunde bli, säger studenten Mathilda* som bor på Park.

Hon var med i förberedelserna inför festen tillsammans med andra på studentboendet. En av dem var Lovisa* som också tog initiativ till en gruppchatt där festen diskuterades.

– Det har varit fester under valborg varje år här på Park. Det kändes som att det redan var en förväntan i luften, säger Lovisa.

FESTFIXARNA VAR BEREDDA på att det skulle komma mycket folk. De hade ordnat vattenstationer och soffor, och hade båda innergårdarna öppna. Lovisa tog även på sig att mejla hyresvärden AF Bostäder. Hon skrev att Park skulle ha fest och frågade om det var något särskilt de borde tänka på. Svaret gavs i muntlig form av bovärden under ett korridorskontaktsmöte.

– Korridorskontakterna har beskrivit det som att han sa att det är klart att ni ska ha fest. Men

glöm inte bort att ha lite lägre musik efter tio. Så vi uppfattade att vi hade fått grönt ljus, säger Lovisa.

INBJUDAN TILL FESTEN skickades ut via ett Facebook-event.

– Vi hade en inställning i Facebook-eventet så att alla kunde bjuda in alla. Om du var inbjuden så kunde du bjuda in andra människor, säger Mathilda.

–I vimlet försökte vi säga: “gå ner från taket, everybody down from the roof!”, säger Lovisa. Mathilda, Lovisa och flera av de andra boende på Park försökte kontinuerligt få ner gästerna från taken – både för takens skull och för att ingen skulle ramla ner. Vid halvtvåtiden ledsnade Mathilda och stängde av musiken.

– Jag ställde mig på DJ-bordet och skrek till alla att de måste gå ner från taket för annars stänger jag festen nu Och jag ringer polisen, berättar Mathilda.

Ingen ska enligt uppgift ha skadat sig på taken men cykelskjulen var i behov av reparation efter festen. Något som kom att kosta dyrt.

Sista dagen började många tacka ja. Men värdarna för festen blev ändå chockade över antalet människor som till slut dök upp. – Jag har ett tydligt minne när jag går runt där och ser att det konstant står fem taxibilar på vägen utanför Park. Då förstod jag. Shit vad mycket folk det är, säger Mathilda.

EN DEL AV folkmassan började också röra sig upp på cykelskjulstaken.

EFTER FESTEN BLEV Lovisa kallad till ett möte med AF Bostäder och Mathilda följde med. – På det här mötet berättade de att i worst case scenario kan vi få en prick hos Socialnämnden för brott mot hyreslagen. Vi kan riskera att bli vräkta och vi står ansvariga för fakturan för utbyte av plåttaken på 40 000 kronor, säger Mathilda.

De två studenterna hävdar att festen inte är deras ansvar, utan att det var en kollektivt ordnad fest av de boende på Park.

–Mitt ansvar har varit att hålla i kommunikationen med AF Bostäder, säger Lovisa.

– Vi har gjort allt i vår makt för att motverka de här skadorna, men folk har liksom fortsatt med

Festbesökare tog sig upp på taken till cykelställen. Skadorna det orsakade resulterade i en saftig faktura för studenterna som anordnade Valborgsfirandet.

skadegörelsen ändå. Man kan tycka att det inte är någonting som vi ska hållas ansvariga för, säger Mathilda.

AF BOSTÄDER VILL inte kommentera ett pågående ärende.

– Det pågår en utredning om detta och mer vill jag inte säga om det, säger Henrik Krantz, VD för AF Bostäder.

– Självklart vill vi ha ersättning för de här skadorna därför att kostnaderna i förlängningen drabbar hela studentkollektivet. Så vi tycker att det är rimligt att den som är ansvarig betalar, säger Henrik Krantz.

Han förklarar att det i första hand är den som orsakar skadan som är ansvarig. Men som hyresgäst är man också ansvarig för sina gäster.

– Om du ordnar en fest och en av dina gäster slår sönder lägenheten så är det fortfarande du som är primärt ansvarig, säger Henrik Krantz.

ÄVEN NÄR DET gäller fester där inbjudningarna skett via Facebook och vänners vänner kunnat bjuda in gäster säger Henrik Krantz att det föreligger ett ansvar hos hyresgästen. – Jag tänker att man tar en betydande risk när man bjuder in till den typen av evenemang. Om du går ut och säger att alla är välkomna så tar du en ganska stor risk.

Studenterna på Park har uppfattat det som att de fick “grönt ljus” för sin valborgsfest. Men att AF Bostäder skulle dela ut tillstånd för att ha fest tillbakavisas av Henrik Krantz.

– Det vi pratar om här är bostäder. Det är inga festlokaler. Och det tycker jag är väldigt viktigt att komma ihåg.

AF BOSTÄDER, BERÄTTAR Henrik Krantz, har möjlighet enligt hyreslagen att skicka en skriftlig varning ifall det förekommer störning från hyresgästens bostad. Då ska också Socialnämnden underrättas.

Mathilda och Lovisa har inte hämtat ut det rekommenderade brevet från AF Bostäder och de har bestridit fakturan. Nu vilar ärendet över sommarledigheterna. – Vi försökte göra rätt från början . I efterhand känns det som att det kanske hade varit enklare att inte ta ansvar alls. Värst är att det känns som att man blir straffad för att man försökt göra rätt. Hade vi inte informerat någon, inte försökt styra upp och ta ansvar, då kanske vi hade sluppit det här, säger Lovisa.

Han blir nya karnevalsgeneralen: ”Det känns alldeles otroligt”

– Vi tar ut det dåliga vädret i förväg och väntar strålande sol i maj. Så sade Hugo Widell, den nyblivne generalen för 2026 års Lundakarneval, inför ett regnigt Lundagård. Till hösten arbetar kommittén heltid inför nästa års karneval.

TEXT IDA MÖLLER JOHANSSON

FOTO SELMA ROSENFELD

Vid fontänen i Lundagård samlas en mindre folkskara för att bli de första att få reda på vem som kommer att leda 2026 års uppsättning av Lundakarnevalen. Bara några minuter in i ceremonin presenteras karnevalskommittén och i sann Lundakarnevalsanda avslöjas generalen genom en iscensatt tävling. Den som först tar sig runt fontänen ridandes på en rymdraket och sticker ned Lundakarnevalsflaggan i marken vinner och blir därmed den nya karnevalsgeneralen. Av de tävlande är det Hugo Widell som kommer först.

TRADITIONSENLIGT TAR HUGO WIDELL på sig generalsrocken och kommittén poserar för bilder. De är alla smått andfådda efter att precis ha sprungit skrattande runt fontänen. Den nyvalde generalen ser positivt på det som komma skall och glider ut i publikhavet med ett brett leende på läpparna.

Hur känns det att ha blivit vald till general?

– Det känns alldeles otroligt, det är pirrigt men så roligt att vara här, säger Hugo Widell.

jag hoppas kunna göra allra mest, säger Hugo Widell.

Vad är ditt bästa karnevalsminne?

– Det finns otroligt många bra. Jag är uppväxt i Lund, så det finns många gamla tältminnen från nära jag var yngre. Från förra karnevalen, då jag också var engagerad, har jag många minnen från sena kvällar eller tidiga morgnar. Att jobba tillsammans och inse vad man har åstadkommit, berättar Hugo Widell stolt.

ATT VÄLJA HUGO till general var ett tryggt val, enligt Lundakarnevalens kommunikationschef Tora Paulsson.

– Hugo är otroligt ödmjuk och väldigt spexig av sig, så det kändes tryggt att ha honom som frontfigur, säger hon.

Vad har ni för ambitioner för karnevalen?

– Vi vill att det ska vara lagom, kul och karnevalistiskt men samtidigt inte gå ut över säkerheten och människors trivsel. Vi ligger väldigt bra till i tiden så det känns tryggt, förklarar Tora Paulsson.

Finns det något ni kan avslöja redan nu om nästa års karneval?

– Vi har inte bokat några artister men vi har några på span. Och det som man annars kan tagga till för är väl att söka chefsposter i höst. Annars är det ju uppropet i februari nästa år, säger hon.

Lundakarnevalen 2026 äger rum den 22-24 maj och har temat Celestialkarneval.

* Mathilda och Lovisa heter egentligen något annat.

Vad vill du bidra med till årets karneval?

– Att behålla lugnet och tagget även när det är tufft eller regnar, eller när någonting är glömt. Att ha med glädjen trots allt. Det är väl det

Hugo Widell är ny Karnevalsgeneral.

Iran under attack – då kom Kians utvisningsbesked

Morgonen den 13 juni läste lundastudenten Kian Garazhian om Israels bombanfall mot Iran under natten. En timme senare kom en notis och ett kort meddelande: hans ansökan om uppehållstillstånd för sina studier hade blivit avslaget.

TEXT OCH FOTO BEA LIGNELL

– Det var: Hej! Här är svaret på din ansökan: avslaget. Mer information kommer via brev. Några dagar senare låg i brevlådan tolv sidor som familjen gick igenom tillsammans. Stressen gjorde det svårt att tolka det byråkratiska språket. – När vi läste förstod vi ibland inte riktigt. På ett ställe stod det att överklagan måste ske tre veckor efter att beslutet tagits, som vi förstod det., berättar Kian Garazhian.

KIAN SKICKADE DIREKT ett mejl till Migrationsverket med en vädjan om att så snabbt som möjligt få utmana beslutet. – Jag skrev att jag gärna ville ifrågasätta, sedan en massa frågor, frågor, frågor. Inget svar.

En vecka senare kom istället ett brev från förvaltningsdomstolen i Malmö. Frågorna förblev obesvarade, men en överklagan hade gjorts i hans namn.

– Men någon kunde ju ha hackat min dator och skrivit till dem. Ett mejl är ju inget professionellt sätt att svara på ett avslag eller att överklaga på, säger Kian Garazhian.

Kian Garazhian flyttade med sin familj till Sverige från Iran år 2019, då han fick uppehållstillstånd genom anknytningen till sina föräldrar. När han tre år senare blev myndig förändrades omständigheterna och därmed villkoren. Han behövde söka nytt uppehållstillstånd, nu genom sina studier.

Migrationsverkets riktlinje är 90 dagars handläggningstid för ansökningar om uppehållstillstånd för studier. Kian väntade i närmare tre år på sitt beslut.

UNDER TIDEN PÅVERKADES både hans studiesituation och vardag. Varken CSN-stöd eller fritt resande var möjligt utan medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd.

– Det är ju en del av studentlivet såklart, att man behöver tänka på varenda krona man ger ut. Men jag kan inte ens, jag vet inte, åka till Helsingör, berättar Kian Garazhian.

Innan hans ansökan avslogs var kontakten med myndigheten ofta sporadisk och osäker. Vid ett

tillfälle gick Kian personligen till Migrationsverket i Malmö för rådgivning kring hur en flytt skulle påverka hans ansökningsprocess.

–Personen tittade mig rakt i ansiktet och sa att ja, du kommer att bli utvisad. Det lägger ju extremt mycket stress på en person, säger han.

Efter det tillfället skrev Kian till Migrationsverket och bad om att få boka in ett möte för att mer utförligt prata med någon om sin ansökan. Två dagar senare fick han ett mejlsvar.

– Och där stod det: “Hej Khan”. Mitt namn är inte Khan.

Det efterföljande meddelandet, kortfattat och med flera ord felstavade, förklarade att inget sådant möte var möjligt framöver. Istället medskickades en länk till Migrationsverkets telefontider.

– Jag vill inte attackera någon individ. Jag förstår att systemet är väldigt krångligt och väldigt svårt. Men det är som att man inte får någon information på sex månader och sedan kommer all stress under en vecka, och sedan ett halvår ingenting igen, säger Kian Garazhian,

I KIAN GARAZHIANS UTVISNINGSBESLUT står det att han har möjlighet till studier, arbete och försörjning i Iran, samt att familjen kan överföra pengar om det skulle behövas. Själv ifrågasätter

han påståendena.

– Det jag studerar i Sverige finns inte att läsa i Iran, och att föra över pengar är i princip omöjligt på grund av internationella sanktioner. Det känns som att texten är väldigt generell och inte

Sedan juni har strösysslorna för Kian varvats med påbörjandet av en asylprocess, som har inneburit att han kunnat stanna i Sverige trots utvisningsbeskedet. Under sommarmånaderna har inte behöva bära den ensam. Redan i juni uppmärksammades Kians fall i media, och en stor ansamling nära och kära har ställt sig bakom honom med hjälp och råd.

– Många har skrivit till mig, och jag har fått

skicka ett mejl med personligt brev och arbetsprover till fotografi@lundagard.se

Lundagårds stora falafelstest

En billig lunch, ett sent fyllekäk eller en vällustig smakresa – ingen lundastudent slipper undan falafelrullen. Men var finns egentligen stadens bästa? Lundagårds testpanel Krubb har testat falafelfavoriterna.

TEXT SOLVEIG NYCANDER OCH EMMY ODESKOG

FOTO EMMY ODESKOG

Botulfs

Kebab:

2,2/5

Pris: 40 kronor

Innehåll: falafel, bröd, sås, isbergssallad, tomat, rödlök och jalapeño (saltgurka?)

Testet får en tuff start. Botulfs Kebabs falafelrulle innehåller snålt med grönsaker, så pass att den nästan känns lite tom. De picklade grönsakerna lyser med sin frånvaro, även om en i testpanelen påstår sig ha fått “en munsbit saltgurka”. Till allas förvåning trillar dock en jalapeñoskiva ut när rullen skärs upp – dem visar det sig finnas gott om. Rullen är i övrigt ganska mild, mycket tack vare den rinniga kebasåsen som några i testpanelen menar är en “otippad hit”. Falafelbollarna i rullen är okej men lyfter inte smakupplevelsen nämnvärt.

Rullen för jalapenoälskare

Clemens falafel 4,1/5

Pris: 40 kronor

Innehåll: falafel, bröd, sås, isbergssallad, tomat, rödlök, saltgurka, rödkål, och persilja

Clemens falafelrulle är mer klassisk och innehåller alla grönsaker man kan förvänta sig av en bra falafelrulle, i helt rätt proportioner. En generös mängd picklad rödkål ger både syra och crunch. Dessutom är falafelbollarna riktigt fluffiga – något de med lite tur får erfara redan i kön till Clements. Eftersom bollarna varken är kryddiga eller örtiga så får kikärtssmaken skina, något som går hem hos flera i testpanelen. Rullen är som helhet välkomponerad, generös och riktigt god.

En vinnande rulle!

BÄSTITES

Kebab Time 4/5

Pris: 25 kronor

Innehåll: falafel, bröd, sås, isbergssallad, tomat, rödlök, saltgurka, rödkål och persilja

Kebab Time var testets dark horse. Sedan källarlokalen mittemot statsbibblan svidade om till falafelhak har skylten utanför både skrämt och lockat – går det att få en fullgod måltid för bara 25 kronor? Svaret visar sig vara ett rungande ja. När den här falafelrullens härkomst avslöjas råder chock i panelen. Falafelbollarna är välkryddade och smakrika, och rullen är fylld av lagom mycket grönsaker med tonvikt på saltgurkan och annat picklat. Testpanelen är enig om att rullen är jättegod och att Kebab Time har testets tveklöst högsta FPK (falafel per krona).

Störst skräll!

Kebabvagnen 2,2/5

Pris: 45 kronor

Innehåll: falafel, bröd, sås, isbergssallad, tomat, rödlök, saltgurka och gurka

Kebabvagnen på Mårtenstorget levererar den enda rullen som innehåller färsk gurka – och mycket dessutom. Även tomat och sallad är det gott om. Tyvärr försvinner saltgurkan bland de färska, hackade grönsakerna och testpanelen saknar syra. Såsen i rullen är välblandad, lite sötare och med en underton av spiskummin som för tankarna till tacos. Kombinationen av den tunna såsen och den stora mängden vätskefyllda grönsaker gör rullen till testets blötaste. Falafelbollarna är kompakta och ganska goda, men lite väl salta.

Rullen för den som velar mellan tacos, sallad och falafel

Lundafalafel 3,9/5

Pris: 45 kronor

Torget Falafel 3/5

Pris: 40 kronor

Innehåll: falafel, bröd, sås, isbergssallad, tomat, rödlök, saltgurka och rödkål

Falafelvagnen på Clemenstorget (som tidigare stod utanför Willys) levererar en stabil falafel, men som tyvärr saknar det lilla extra. Höjdpunkten är falafelbollarna som flera i panelen menar är testets bästa. De är fluffiga och har en örtig smak. Bollarna omgärdas av grönsaker och en mild, fräsch sås, som kompletterar dem väl. I sin helhet är rullen välbalanserad och påminner om Clemens falafel, men utan persilja och med mindre rödkål.

Bra, men basic

Innehåll: falafel, bröd, sås, isbergssallad, tomat, rödlök, saltgurka och (generöst med) persilja

Sist ut är Lunds kanske mest klassiska falafelhak – hålet i väggen mittemot Kattesund. Att Lundafalafels rulle hamnade i toppen är inte helt oväntat. Falafelbollarna är välkryddade, saftiga och klargröna av persilija – dessutom får man många. Såserna är goda och den starka är, till testpanelens förtjusning, faktiskt stark. Även urvalet av grönsaker känns genomtänkt. Rullen innehåller rikligt med färsk persilja och avsaknaden av rödkål går nästintill obemärkt förbi på grund av den generösa mängden saltgurka.

Klassikern som lever upp till förväntningarna

Så gick testet till

Testet genomfördes av fem personer med varierande erfarenhet och kunskap om Lunds falafelscen. Alla falafelrullar beställdes med blandad sås och alla grönsaker. Innan avsmakning avidentifierades falafelrullarna så att paneldeltagarna inte visste varifrån rullarna de testade kom. Alla paneldeltagare gav varje falafelrulle ett helhetsbetyg mellan ett och fem. Det är medelvärdet av dessa betyg som syns i testet.

Lupefs kaosår

Styrelsen nekas ansvarsfrihet, ingenting bokförs på månader och styrelsemedlemmar får lämna sina poster. Det senaste året på Lunds politiska och ekonomiska förening (Lupef) har präglats av kaos och otydlighet. Än är det många frågor som kvarstår.

TEXT AMANDA BARRATT

ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD

Klockan 18.48 den 20 mars 2025 går Lunds politiska och Ekonomiska Förening (Lupef) till omröstning.

När rösterna är räknade står det klart – styrelsen nekas ansvarsfrihet. Ansvarsfrihet innebär ett godkännande av styrelsens arbete från medlemarnas håll. Att ansvarsfrihet inte beviljas är ovanligt. Inför årsmötet i mars 2025 upprättas en balansräkning och ett årsbokslut av föreningens dåvarande kassör Erik*.

Redan innan mötet uppmärksammas det dock att något är fel med dokumenten. På årsmötet lyfter en närvarande medlem att det inte går att fastställa om siffrorna i årsbokslutet stämmer, eftersom balansräkningen inte är korrekt.

– Underlaget kom in för sent och var felaktigt, säger Lupefs ordförande Lisa Nauclér Samuelsson.

– I bokslutet är det tydligt att siffror har hamnat på fel ställe, och balansräkningen är inte balanserad, fortsätter hon.

Erik, som var ansvarig för att upprätta balansräkningen och årsbokslutet, känner inte igen detta.

– Det mesta var korrekt, men det var några saker, som inventering, som inte stämde. Det är min uppfattning om varför balansräkningen inte balanserar, säger Erik.

Oklart när

problemen börjar

Det råder delade meningar om i vilket skede de ekonomiska och bokföringsmässiga komplikationerna uppstår. Erik menar att det har funnits diskrepanser i Lupefs ekonomi i minst tre år, och på årsmötet yrkar en av medlemmarna att det har funnits problem i fem år. Detta då en summa pengar inte bokförts under coronapandemin.

– Jag tror att det är ungefär 500 kronor som har saknats i bokföringen, och ingen tidigare kassör lyckades lösa det. Trots det här felet har balansräkningen och årsbokslutet röstats igenom på tidigare årsmöten, berättar Erik. Lupefs ordförande Lisa Nauclér Samuelsson kan dock inte bekräfta uppgiften.

– Jag har hört att det ska finnas differenser, men jag kan inte svära på vad som är sant, säger hon.

FÖRENINGEN, SOM HAR cirka 600 medlemmar, har i flera år haft en komplicerad ekonomi. Situationen har ytterligare förvärrats av en snabb ökning av antalet medlemmar.

– Lupef har blivit större och större. Det har

varit mycket tillväxt, och det har varit något som vi inte har varit helt förberedda för, säger den tidigare kassören Erik.

Lupefs bokföringsproblem har sina rötter i årsmötet 2024, då en ny kassör och två revisorer valdes in. Den nyvalde kassören Anders* genomför ingen bokföring för Lupef mellan mars och oktober.

– Alla kvitton fanns, men ingen bokföring hade genomförts, berättar hans efterträdare Erik.

LISA NACULÉR SAMUELSSON, Lupefs nuvarande ordförande, satt som vice ordförande under tiden då Anders var kassör.

Visste styrelsen att Anders inte bokförde?

– Nej. Han pratade mycket om att göra om och förtydliga föreningens ekonomi, säger Lisa Nauclér Samuelsson.

Avstängningar och

uteslutningar

Sju månader senare, på höstmötet i oktober 2024, avgår Anders från sin post som kassör. Han väljs istället till ordförande för Lupef. Erik väljs samtidigt till kassör. Överenskommelsen är att Erik ska få hjälp av Anders, eftersom de sitter i Lupefs presidium tillsammans.

– Jag kände att det fanns goda förutsättningar som kassör, eftersom den före detta kassören hade sagt att han skulle hjälpa mig väldigt mycket, säger Erik.

På höstmötet 2024 utesluts även en av de två revisorerna från sin post. Han ersätts inte och revisorsposten vakanssätts. Detta trots att Lupefs stadgar dikterar att föreningen ska ha två revisorer för att granska ekonomin.

TILL EN BÖRJAN får Erik hjälp av Anders i sin nya roll, men knappt två månader efter höstmötet tvingas Anders lämna ordförandeposten, och stängs av från föreningen i sex månader. Lisa Nauclér Samuelsson blir ny ordförande.

Hur kunde någon som misskött sitt uppdrag som kassör bli ordförande för Lupef? – Under sin tid som kassör så tog Anders sitt uppdrag på väldigt stort allvar, så det fanns ingen anledning för oss runtomkring att ifrågasätta hur han skötte sitt arbete, säger Lisa Nauclér Samuelsson.

– Det framstod som att han hade bra koll. Min uppfattning var att han hade väldigt stora

ambitioner.

Ordföranden Lisa Nauclér Samuelsson vill inte gå in i detalj angående avstängningarna.

– Alla som rör sig i studentlivet vet att man tyvärr med jämna mellanrum stöter på beteenden och handlingar som man önskar inte fanns.

– Jag är stolt över föreningen och styrelsen, som verkligen har satt ner foten mot beteenden som inte går i linje med våra policys, säger Lisa Nauclér Samuelsson.

EFTERSOM ANDERS UTESLUTS från styrelsen får inte Erik den hjälp han blivit lovad. Detta menar Erik är en anledning till att han inte lyckades upprätta ett korrekt årsbokslut eller balansräkning inför årsmötet i mars 2025.

– Det påverkade mitt arbete mycket. Anders skulle hjälpa mig med bokföringen och med årsbokslutet, berättar Erik.

Ideella föreningars skyldigheter

Att Anders inte börförde Lupefs in- och utbetalningar kan ha varit ett lagbrott. Detta då idella föreningar under vissa omständigheter är skyldiga att bokföra.

– I Sverige har vi en bokföringslag, och där finns det regler om vilka ideella föreningar som är bokföringsskyldiga, berättar Anna Ersson, redovisningsexpert på Bokföringsnämnden (BFN).

BFN är den statliga myndighet som ansvarar för att utveckla den goda redovisningsseden utifrån bokföringslagen och årsredovisningslagen, samt utveckla regler för bokföringsförfarandet. God redovisningssed är en sorts praxis för redovisning, och begreppet förekommer i såväl bokföringslagen som årsredovisningslagen.

VAD ÄR BOKFÖRINGSSKYLDIGHETEN?

Enligt bokföringslagen kan en ideell förening kan vara skyldig att föra löpande bokföring ifall de uppfyller ett av följande kriterier:

1. Tillgångar på över 1,5 miljoner kronor.

2. Är ett moderföretag.

3. Bedriver näringsverksamhet.

Vad som räknas som näringsverksamhet är ofta svårt att avgöra. Anna Ersson förklarar att de flesta ideella föreningar som är bokföringsskyldiga blir det eftersom de bedriver näringsverksamhet.

– Så fort man säljer något mer än någon enstaka gång eller har en verksamhet som deltagarna får betala för bedriver man nog näringsverksamhet, säger Anna Ersson.

Om en förening ordnar stora middagar som medlemmarna behöver betala för, är det näringsverksamhet?

– Ja, troligtvis är det det, säger redovisningsexperten Anna Ersson.

Huruvida en ideell förening är bokföringsskyldig eller inte avgörs i slutändan av en domstol. Är en ideell förening det måste den enligt Bokföringslagens regler föra löpande bokföring.

Dessutom måste den ha verifikationer för alla bokföringsposter, arkivera räkenskapsinformation i Sverige i sju år, samt upprätta ett förenklat årsbokslut eller årsredovisning varje räkenskapsår. Om Lupef gör det är högst oklart.

Upprättade du årsbokslutet och balansräkningen i enlighet med svensk lag och god redovisningssed, som era stadgar dikterar? – Jag gjorde så som alla de bokföringar som finns sedan tidigare, jag följde dem som en mall. Hur de står till i förhållande till dem vet jag inte riktigt, men det har jag antagit, säger den tidigare kassören Erik.

I EN IDEELL förening är det styrelsen som ansvarar för att bokföringen genomförs korrekt. Varken ordförande Lisa Nauclér Samuelsson eller kassören Erik kan svara på om Lupef är en bokföringsskyldig förening eller inte.

En ideell förening som inte är bokföringsskyldig behöver inte följa bestämmelserna i Bokföringslagen, annan redovisningslagstiftning eller BNF:s allmänna råd. Föreningar omfattas dock alltid av vissa regler i skattelagstiftningen, då de till exempel ska lämna in inkomstdeklaration eller en så kallad särskild uppgift till Skatteverket, förklarar Ersson.

PÅ GRUND AV detta behöver alla föreningar bokföra inkomster, utgifter, tillgångar och skulder för att ha underlag till Skatteverket. – Oavsett så bokför vi och upprättar ett bokslut gentemot medlemmarna. Så har det alltid varit, säger Lisa Nauclér Samuelsson om Lupefs verksamhet.

Lundagård tillåts inte ta del av den felaktiga balansräkningen eller årsbokslutet. Även

medlemmar i Lupef har nekats tillgång till dokumenten.

Ett falskt

godkännande

Trots föreningens trassliga ekonomi yrkar revisorn Jakob*, som är ensam kvar på posten sedan hans kollega avsatts under hösten, i sin revisionsberättelse inför årsmötet i mars 2025 att de ekonomiska uppgifterna är i “god ordning”. Jakob, som inte närvarade på årsmötet, skriver även att resultat- och balansräkningarna överensstämmer med bokföringen, och att styrelsen ska beviljas ansvarsfrihet.

Fyra månader efter årsmötet är han fortfarande varken medveten om att årsbokslutet och balansräkningen blir underkända eller att styrelsen nekas ansvarsfrihet.

– Det var lite chockerande. Jag borde kanske ha läst igenom dokumenten mer noggrant. Men jag var inte jätteinvolverad i hela arbetet, säger Jakob.

Jag ville bara bli av med posten ”

I Lupefs stadgar står det att “revisor har rätt att fortlöpande taga del av föreningens räkenskaper, protokoll, jämte övriga handlingar”. Trots detta vittnar Jakob om att han inte fick tillgång till dokumenten förrän kort inpå årsmötet, och att det inte skett någon kommunikation mellan honom och kassören.

– Jag har inte haft någon dialog alls. Kassören ska bifoga information löpande under året, men jag fick allting i slutet på året, berättar Jakob.

– Jag fick väldigt bråttom i att kolla snabbt så att de kunde ta med det, och jag ville bara bli av med posten, fortsätter han.

Även Lupefs ordförande Lisa Nauclér Samuelsson vittnar om att de ekonomiska årsmöteshandlingarna har kommit in för sent. – Vi pratar dagar innan mötet.

I Lupefs stadgar står det att föreningens räkenskaper ska vara revisorn tillhanda senast en månad innan årsmötet. Har det då inträffat stadgebrott?

– Ja, det stämmer, säger Lupefs ordförande Lisa Nauclér Samuelsson.

Jag skulle säga att föreningens ekonomi är väldigt god

Jakob misstänker att en anledning till att godkännandet blivit fel kan ha att han fick tillgång till andra dokument än de som presenterades på årsmötet. Han känner heller inte igen att balansräkningen inte gått jämnt ut. Dessutom påtalar han att Lupef endast hade en revisor, snarare än två, som stadgarna kräver.

– Jag hade ingen att bolla med. Efter att ha granskat allt såg jag inga konstigheter, därför föreslog jag att man skulle godkänna dokumenten, säger den tidi revisorn Jakob.

– Nu när det visar sig att det finns brister, kan det vara sådant jag inte har fått se och dokument jag inte har fått tillgång till, berättar han.

– Jag vill inte ge någon ansvarsbefrielse såhär i efterhand, avslutar Jakob.

ATT DEN VAKANTA revisorsposten inte fylldes menar Lisa Nauclér Samuelsson beror på att det saknades kandidater.

– Det är därför man har suppleanter om det skulle hända något med de ordinarie revisorerna, men de var vakanta sedan årsmötet i mars 2024. Så det fanns ingen att fylla på med, säger hon.

Otydligheten

kvarstår

För att hantera det ekonomiska kaoset väljs en medlem till ekonomisk utredare under årsmötet i mars 2025. En extern redovisningsbyrå anställs även för att upprätta ett korrekt årsbokslut och en balansräkning för 2024. Sedan våren har Lupef fått in ett årsbokslut och balansräkning från sin revisionsbyrå. Dessa har dock inte godkänts av föreningen ännu, och omröstningen kommer inte att

ske förrän på höstmötet i oktober. Även omröstningen om huruvida styrelsen ska få ansvarsfrihet kommer först om en och en halv månad.

Idag har Lupef två revisorer, men dessa har varken kandiderat eller nominerats till sina poster. De var inte heller närvarande på årsmötet i mars 2025 då de valdes in. För Lupef väntar nu en intern revision av föreningens ekonomiska rutiner.

– Vi kommer fortsätta att se över alla rutiner som har med ekonomin att göra, berättar Lisa Nauclér Samuelsson.

DET SENASTE ÅRET på Lupef har präglats av felaktiga revisionsberättelser, stadgebrott och uteslutningar. Avsaknaden av ansvarsfrihet, godkända ekonomiska dokument och konsensus

gällande när de ekonomiska problemen faktiskt uppstår gör att många frågor kvarstår. Lupefs styrelse vet än idag inte om föreningen är bokföringsskyldig. Trots detta menar ordföranden att föreningens ekonomi är god, och att styrelsen har god insyn i föreningens ekonomi.

– Jag skulle säga att föreningens ekonomi är väldigt god, säger Lisa Nacuclér Samuelsson.

*Erik, Anders och Jakob heter egentligen något annat.

Lundagård har sökt kassören/ordföranden som tvingades avgå och stängdes av från föreningen i sex månader. Han nekar till intervju. Lundagård har även sökt den nuvarande kassören, utan svar.

Studentlivsbingo

Välkommen till Lund! Du har kommit till staden där plugget ofta är det minst intensiva i kalendern. Där du lär dig mer om mikromat, tvättider och sociala koder än om din utbildning. Här är ditt (inte helt officiella) bingo över saker du troligen kommer göra under din tid som Lundastudent.

1. Plugga hela natten inför första tentan

Du prokrastinerar hela dagen för att klockan 02:47 i panik försöka optimera plugget med YouTube-videos om “speed learning hacks”. Kurslitteraturen ligger orörd.

2. Besöka Domkyrkan och känna dig… lite religiös?

Eller så var det bara trötthet. Men det var fint, och tyst, och du tänkte något stort där inne.

3.Välja kurs efter namnetoch ångra dig

“Det här med retorik låter kul?” säger du. Det visade sig vara en retorisk fråga.

4. Glömma tvättid i fyra veckor och boka 06:30 en torsdag

Det är du, en maskin, och en existentiell kris i källaren.

5. Cykla i Lund – varje gata är ett pussel av vägarbeten

Du har aldrig varit så nära att hamna i en grop, bli påkörd av en grävskopa och krocka med en annan lika förvirrad cyklist – på samma gång.

6. Tappa bort din cykel –varje helg

Sen hittar du den igen. Ibland med ny sadel. Ibland med någon annans lås. Den lever sitt eget liv nu.

7. Lära sig klockan, igen Lyxigt med akademisk kvart, tänker du när du cyklar hemifrån prick. Men kvartens magi är förrädisk – du kommer alltid för sent. Förutom när balen börjar 18, då det plötsligt är dubbelkvart.

8. Skriksjunga schlager på Helsingkrona

Du hade tänkt gå hem vid elva. Sen körde DJ:n “Evighet”.

9. Betala hutlösa summor för en bal, lyssna på ett evighetslångt tal och avsluta kvällen med en TP* i Lundagård En tusenlapp fattigare, ett minne rikare… eller?

TEXT MOLLY ÅKEBRAND

ILLUSTRATIONER ELLEN GEMBACK

10. Köpa en overall till överpris du aldrig kommer använda

Du blev övertalad på nollningen och har nu ett klädesplagg för 900 kr som luktar öl och ångest.

11. Köpa kurslitteratur du aldrig öppnar – men som känns viktig att ha ändå Det är typisk studentlogik: hellre ha den och inte behöva än att behöva och inte ha.

12. Uppleva att seminariet mest är en konst i att hitta snygga sätt att smyga igenom utan att bli utpekad Det gäller att ta kommando och helst vara den som läser upp frågorna – då styr du spelet.

13. Du tillbringar väldigt många timmar i kö till nationsklubb

Du står i kö i två timmar i duggregn, men är för investerad för att ge upp. När du väl kommer in hamnar du på ett dansgolv i en källare där takhöjden är 1,75 meter och någon spiller öl i din nacke.n nacke.

14. Gå på spex och skratta – fastän det faktiskt är… tråkigt?

Du är omgiven av folk som vrålar av skratt åt ett Bellman-skämt från 1991. Du skrattar med, eftersom tystnad i AF-borgen är socialt självmord.

15. Hitta din favoritfalafelrulle i Lund och bli stamkund på riktigt

Det är inte bara mat – det är ett tryggt stopp efter en lång dag eller natt.

16. Få din utekväll förstörd av en hobby-DJ på nation

Du går på nation för att dansa, men snubben i DJ-båset med självförtroendet likt en Tomorrowland-headliner vägrar spela en låt i sin helhet och förvandlar varje hit till oigenkännliga basloopar. “Dancing Queen” blir ett 12-minuters techno-epos med ett plötsligt avbrott för Darude – Sandstorm. Stämningen på dansgolvet dör, men han höjer handen mot publiken som om han just frälst den.

18.Stå ut med det eviga tjatandet om karnevalen under ditt första år

Alla snackar om hur otroligt det är, och du tänker mest ”är det verkligen så stort?” Men nästa år är det du som går runt och tjatar. “Den är ju bara var fjärde år!”

17. Ta en kaffe på Broder Jakobs och låtsas skriva på din uppsats

Du skrev ditt namn i dokumentet. En kanelbulle senare googlar du “kan man dö av att vara stressad”.

19. Ta världens fulaste bild till ditt LU-passerkort Du hade sovit fyra timmar, bar hoodie och hade regn i ansiktet. Du tänkte: “Jag byter snart.” Men nej – du kommer vara fast med det där fotot.tills 2032, eftersom du “bara ska läsa en kurs till”.

20. Bli vän med någon på nollningen – och aldrig se dem igen Ni skrek till varandra “vi MÅSTE ses snart”. Det var i september. Nu är höstterminen slut.

21. Råka ragga upp någon 10 år äldre eller yngre

På en korridorsfest börjar du prata med någon du klickar med direkt. Halvvägs in i kvällen inser du att de antingen började på universitetet när du gick i mellanstadiet – eller just tog studenten. Du väljer att ignorera det.

Det är inte så viktigt att du hinner allt. Men du kommer göra mycket du inte trodde. Träffa någon oväntad. Misslyckas. Lyckas. Leva. Så välkommen till Lund – misstagens, möjligheternas och mikromatens stad. Vi ses i tvättstugan.

En ganska allvarlig person

Historiker, På spåret-vinnare och en föreläsare som studenter har starka åsikter om. Dick Harrison är antagligen en av Lunds universitets, om inte Sveriges, mest kända akademiker. I årtionden har han undervisat, forskat, folkbildat och debatterat. Men vem är egentligen Dick Harrison?

TEXT MARIUS LYCKÅ

FOTO ELLA NELLER

– Jag heter Dick Harrison och jag föddes den 10 april 1966. Kulturrevolutionens år i Kina. The Beatles var stora då. Typiskt mitten av 60-talet.

Så svarar Dick Harrison när jag ber honom berätta vem han är.

VÅRT SAMTAL INLEDS med en rundvandring i hans hus. Det består av två delar, bostadsdelen från sekelskiftet med en gul, lite sliten fasad och ett tillbyggt bibliotek som går över två våningar. Det är sju-åtta meter i tak. Biblioteket är byggt i art deco-stil och många av möblerna är tillverkade på 1920-talet. Två av de höga väggarna täcks av böcker och trappor löper längs med hyllorna.

I bostadsdelen är inredningen i sekelskiftesstil och även där till stor del autentisk.

– Detta är mitt livsprojekt, säger Dick Harrison flera gånger om bostaden.

– Köket är en kopia av Claude Monets, lägger han till.

En byst av Hjalmar Branting står i arbetsrummet, det enda Dick Harrison har ärvt. Den tillhörde hans farfar, som han beskriver som en ärkesosse. Dick Harrison växte upp i Staffanstorp. Han kallar orten för en sorts nybyggarsamhälle.

– Ganska kulturtorftig och fattig uppväxtmiljö i ett typiskt medelklasshem utan bildningstraditioner. För mig blev det en enorm lättnad när jag började gymnasiet i Lund, säger han.

– Jag stortrivdes på Spyken, vilket jag inte hade gjort på skolorna i Staffanstorp. Jag hoppade över tvåan i lågstadiet, så jag var alltid ett år yngre än de andra, lägger han till.

UNDER STUDIETIDEN I LUND var Dick Harrison aldrig engagerad i studentlivet.

– Jag pluggade hela tiden. Jag deltog inte i studentlivet. Inte ett dugg. Jag tror jag besökte en nation en gång för att titta på Indiana Jones på bio, säger Dick Harrison.

– Annars ägnade jag mig helt och hållet åt att studera. Det var det jag var intresserad av. Jag valde helt rätt ämnen. Mina fritidsintressen bestod i att resa. Packa ryggsäcken, köpa enkelbiljett till Transsibiriska och försöka ta sig hem bäst man vill utan pengar, säger han. Redan som 21-åring blev Dick Harrison antagen till doktorandutbildningen på historiska institutionen i Lund.

– På den tiden kunde vem som helst utom riktiga puckon komma in på doktorandutbildningen. Om du inte hade skrivit en usel uppsats kom du in om du ville. Det var 14 som kom in samtidigt som jag på institutionen, förklarar han.

– Det var helt och hållet upp till dig själv om du skulle klara det försörjningsmässigt.

Man fick ingen garanterad doktorandlön. De flesta klarade sig inte, men de fick testa. Det var ett bättre system än man har idag, för alla fick en chans, säger Dick Harrison.

För att tjäna pengar jobbade vissa som bartenders eller inom vården. Dick Harrison skrev artiklar för Nationalencyklopedin. – Jag skrev någon artikel varje dag. Då menar jag varje dag. Deadlinen var stenhård. Gör du det varje dag i tio år så lär du dig att skriva. Och när du är framme på bokstaven H, I och J, då börjar docenterna och professorerna tröttna på det ganska ointressanta, piskande jobbet. Då tog jag allt som de behövde. Tackade ja till allting och blev en av nationalencyklopedins enskilt största bidragsgivare, säger han.

Tonen förändras dock när jag frågar hur han är som person.

– Jag är nog ganska allvarlig, säger han efter en stund.

– Jag är en väldigt upptagen människa med mitt jobb och då blir jag allvarlig. Jag försöker alltid vara koncentrerad, det är en väldigt stor del av min vardag att vara det. Det gör mig också ganska egofixerad och egocentrisk, för det måste funka, förklarar han.

Han kallar sig själv för en allvarlig torrboll, säger att han inte gillar att mingla och att han ofta är obekväm i sociala situationer.

– Jag är inte en social människa. Jag är inte heller en ensam människa. Jag vill ha människor runt mig som jag känner mig trygg med, men jag gillar inte att prata med främlingar.

Har det varit ett hinder?

Jag tycker att vi har för lite kontrovers i Sverige

Det var genom skrivandet som Dick Harrison blev känd. På 90-talet letade man efter nästa Herman Lindqvist och som historiker som kunde skriva en bok snabbt fick han snart kontrakt med tre olika förlag. Idag har han, enligt egen uppskattning, skrivit 115 böcker.

Kändisskapet har låtit Dick Harrison delta i den offentliga debatten och han har flera gånger skapat kontrovers. Som när han underkände tre fjärdedelar av sina studenter och det blev debatt om kraven på universitetet.

– Lundagård hatade mig, studentkåren såg mig som en mörkerman, rektorn vågade inte tycka om mig heller, säger Dick Harrison.

Att göra sig ovän med folk verkar inte vara något som avskräcker honom.

– Jag tycker att vi har för lite kontrovers i Sverige. Jag tror på dialektikens möjlighet att skapa ny kunskap. Du måste ha en debatt, vilja motbevisa, argumentera, säger han.

UNIVERSITETET FÅR SIG ett par rejäla slängar med sleven. Allt från forskningsfinansiering, till de stora klasserna och de korta utbildningarna kritiseras. Han upplever dock inte att universitetet lagt sig i vad han tycker, även i kontroversiella frågor, förutom just den gången då det rörde sig om kraven på studenterna.

– Man pratar om åsiktskorridorer och de finns. Du får problem i det offentliga om du har vissa typer av åsikter, men det har aldrig drabbat mig, säger han.

Dick Harrison pratar snabbt och intensivt. Formuleringarna är i princip färdiga citat.

– Inte i mitt yrke, men socialt är det ett jättehinder. Går jag på förlagsfest står jag där med ett glas i handen och tänker vad fan gör jag nu?

Jag känner mig ofta obekväm i sociala situationer eftersom jag är för fokuserad på annat. Då upplever folk mig som en allvarlig torrboll och det med rätta, säger Dick Harrison. Jag undrar hur det är att vara känd. Det måste vara påfrestande om man inte trivs bland främlingar.

– 98 procent av tiden tänker jag inte på det. Fördelarna överväger när det väl blir skillnad, för som offentlig person har jag kanaler. Jag kan skriva en debattartikel och bli publicerad, få min röst hörd. Det är bättre än att inte få göra det, avslutar han.

Om Dick fick bestämma

Låt alla doktorera!

– Först och främst skulle jag ändra doktorandantagningen så att alla fick komma in som ville om de har grundläggande kompetens. Sen får de klara sig själva. Vill du satsa och lägga ditt liv på detta, ja, då ska du få det. Förläng utbildningstiden!

– Tre terminer så ska du vara fullärd. När jag jobbade i England så trodde de att detta var ett skämt. Du ska lära dig väldigt mycket på kort tid, med följden att det blir korvstoppning.

Grundfinansiering för forskarna!

– Du har pengarna, 50 procent av din tid ska användas för forskning, använd dina pengar. Inte ha en massa ansökningsförfaranden som slukar hälften av ens tid. Det är ett hutlöst slöseri med offentliga medel.

Uret som överlevt tiden

Domkyrkan är ett av Lunds mest ikoniska byggnader – de två tornen har definierat stadssiluetten i över 800 år. Men det är bakom den gråa stenen som den mest tidlösa delen lever: det astronomiska uret.

TEXT SMILLA SUNDÉN PETTERSSON

FOTO MARIUS LYCKÅ OCH AMANDA BARRATT

Med sina dubbla torn kan ingen förneka att Lunds domkyrka är respektingivande. Kyrkan har överlevt bränder, danska invasioner och otaliga turisters besök. Inuti döljer sig en uppsjö av vackra föremål och dekorationer.

Bland de mer uppseendeväckande inslagen gömmer sig det astronomiska uret, eller Horologium Mirabile Lundense – “det underbara uret i Lund”.

När guiden och arkeologen Melissa Isla Venegas träffar Lundagård berättar hon att Lunds mest kända ur har klämtat sedan 1425, då det invigdes. Sedan dess har det astronomiska uret renoverats och restaurerats i flera omgångar, den första gången redan på 1700-talet. På 1800-talet plockades uret ner då det hade förfallit på grund av dåligt underhåll. Det skulle dröja hela 87 år innan uret återinvigdes igen 1923.

Den mest uppenbara användningen av uret är som en allomfattande tidvisare: Klockan visar både solens, månens och stjärntecknens rörelser på himlen. På så vis kan tid på dagen, såväl som månad och år, bestämmas. Under klockan finns dessutom ett kalendarium som sträcker sig ända från 1923 till 2123, varje dag i 200 år är således representerad.

Ingenting sattes upp av en slump ”

Under den tid katolicismen dominerande höll kyrkolivet ett strikt schema, och uret tillät prästerna såväl som kyrkans besökare hålla koll på tiden. Då fanns upp till 65 olika altare för de olika helgonen och vid varje altare skulle det bes en bön vid en specifik tid. Det astronomiska uret var därför en väsentlig del av att få livet att ticka som det skulle.

– Det fanns ett rullande schema, inte bara för den här kyrkan, utan det var ett böneliv. Man

skulle be vid olika altare vid olika tider, både på året, veckan och på dagen, berättar domkyrkoguiden Melissa Isla Venegas – Detta skulle man hålla reda på, så en kalender är ju A och O, fortsätter hon.

Melissa Isla Venegas förklarar att uret, med dess tillhörande religiösa dekorationer, dessutom har fyllt ett informerande syfte under sin tid i domkyrkan. I och med den låga läskunnigheten i landet mellan 1400- och 1700-talet hade den en extra viktig roll.

Melissa Isla Venegas är guide i Lunds domkyrka.

Uret berättar saker utan att det behövs en person ”

– Uret är från den tid där alla inte kunde läsa, och Bibeln var ju då på sätt och vis tillgänglig för få, men det kristna budskapet skulle ändå fram, säger Melissa Isla Venegas.

Utöver att ge en överblick över tidens och himlakropparnas rörelse så förmedlade uret även den kristna läran och mytbildningen till sina åskådare. Klockans yttre är rik på symbolik som väcker tankar om tid, teologi och livets förgänglighet.

– Ingenting sattes upp av en slump. Ingenting är här för att “rött vore fint i det här hörnet”

eller “den här blomman vore fin här för den tycker jag om” eller “en liten triangel vid den här sidan”, förklarar Melissa Isla Venegas. – I kyrkorna på medeltiden hade allting en betydelse och placerades där det skulle förmedla någonting, fortsätter hon.

För domkyrkoguiden Melissa Isla Venegas är det vad uret kan berätta för sina besökare som är viktigast. Dekorationerna och symbolerna har en viktig funktion i att förmedla information om historien, religionen och urets funktion.

– Uret berättar saker utan att det behövs en person. Och är det så att man vill veta var månen är eller hur mycket klockan är, eller vem det är som firas i mitten, så gör uret det utan ord, men med så väldigt mycket annat, avslutar Melissa Isla Venegas.

Om det astronomiska uret

> Runt det astronomiska uret finns flera zodiaker. Dessa har ingenting med horoskop att göra, utan är till för att visa vilka stjärntecken som dominerar natthimlen i Lund under vilken tid på året.

> 1923 installerades mekanismer så att den medeltida hymnen “Dulci Jubilo” spelas när klockan slår.

> Under högsäsong besöks klockan av ungefär 150-200 personer dagligen.

> Klockan spelar vid kl. 12 och kl. 15 måndag till lördag, och kl. 13 och kl 15 på söndagar.

> Idag drivs klockan till stor del av elektricitet, men historiskt har den drivits helt för hand och av mekanik.

> Mitt i kalendariet på det astronomiska uret är domkyrkohelgonet Sankt Lars, eller Sankt Laurentius. Sankt Lars, som även är helgonet för komedi, som då han grillades till döds i Rom år 258 ska ha sagt “Vänd på mig, jag är klar på denna sidan”.

FOTO AMANDA BARRATT

Sankt Lars vaktar kalendariumet under uret.

FOTO AMANDA BARRATT

Lever vi redan i en dystopi?

Totalitära regimer, extremväder och kärleksrelationer med AI. Lever vi redan i en dystopi? Lundagårds Molly Fornell undrar: Är dystopier bara framtidsskildringar, eller handlar de mer om vår tid?

TEXT MOLLY FORNELL

Jag blir besatt redan i tonåren. Med en hel generation sveps jag med i ungdomsdystopiernas filmatiseringar. The Hunger Games, Divergent och The Maze Runner introducerar politiska teman om makt, frihet och identitet genom actionfyllda berättelser. Katniss kamp är som gjord för vita duken och blottlägger samtidigt Panems förtryck. Sedan dess har jag älskat dystopigenrens kreativa men fasansfulla framtidsskildringar, som alltid berättar något större.

2010-talets dystopier visar bara en bråkdel av vad genren kan erbjuda. Genom några verk ser vi framtidsskildringar av en tid som spårat ur på olika sätt – ibland rått och explicit, ibland skrämmande subtilt mellan raderna. The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood tillhör de råare dystopierna. Den skrämmande aktuella boken från 1985 har fått nytt genomslag tack vare tv-serien med samma namn. I berättelsen har USA i en nära framtid ersatts av Gilead, en kristen fundamentalistisk diktatur. Miljöförstöringar har lett till en fertilitetskris, vilket gör att fertila kvinnor tvingas till sexslaveri för att föda överklassens barn. Vi följer Offred, en tjänarinna vars kropp har reducerats till statligt redskap för barnafödande. Genom hennes ögon ser vi en strikt vardag där masshängingar är rutin.

DET ÄR ETT patriarkalt skräckvälde, men Margaret Atwood menar att allt i The Handmaid’s Tale är baserat på verkliga händelser. Det är därför inte förvånande att den känns aktuell. Kvinnors rättigheter är på tillbakagång runt om i världen – allt från striktare abortlagar till förbud mot utbildning. Tjänarinnornas röda dräkter och vita huvor dyker ofta upp i demonstrationståg – ett slående exempel på hur litterära referenser blir till politiska facklor. Serien (och boken) är förbannat bra och jag uppmanar alla att se den. Margaret Atwood lyckas inte bara skildra kvinnoförtryck, utan själva grundbultarna till maktens maskineri.

Går det ens att klå The Handmaid’s Tale i dystopiska skildringar? Möjligtvis om en apokalyps känns ännu mer skrämmande. I filmen Don’t Look Up (2021) sjabblas hela jordklotet bort när en kommande komet avfärdas som nonsens. Den stjärnspäckade filmen regisserad av Adam McKey är en uppenbar satirisk samtidskommentar. Meryl Streep spelar en korrumperad, faktaresistent president – en vandrande déjà vu klädd i keps. Lika bekant är mediecirkusens klickkåthet och skämtsamma ton om klimathotet, eller ursäkta, kometen.

blir utopins skugga ”

Dystopin

SAMTIDEN SKINER IGENOM och speglar vår tids oförmåga att agera när katastrofen står rakt framför oss. Trots forskarnas varning om planetdödaren blir inte den Elon Musk liknande tech-miljardären orolig. Han funderar på hur han bäst tjänar på krisen. När eftertexterna rullar känner jag den klassiska dystopikänslan: Extremt, men inte verklighetsfrånvänt. I Don’t Look Up är kornen från nuet så grova, att det känns som om jag bevittnar en möjlig framtid.

MEN DYSTOPIER BEHÖVER inte skildra världens undergång eller blodiga diktaturer. Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro är skrämmande på ett annat sätt. Till skillnad från de flesta skräckvisioner utspelar den sig inte i framtiden, utan i ett alternativt 1990-tal i England. Vi följer tre barns uppväxt på internatskola, men ledtrådar sipprar in om att något inte riktigt stämmer. Det är ett märkligt fokus på barnens kroppar och konst betraktas som ovanligt viktigt. Obehaget bor i det subtila och gör sanningen särskilt drabbande. Barnen är framodlade kloner med ett enda syfte – att donera sina organ.

Klonerna accepterar sina korta liv med samma, skrämmande acceptans som den värld som skapat systemet. Donationerna botar sjukdomar och klonerna är inte riktiga människor… eller? Never Let Me Go

illustrerar hur dystopin blir utopins skugga. För majoriteten innebär klonerna ett drömsamhälle utan svåra sjukdomar, medan klonerna själva är vandrande reservdelar dömda till en tidig död. Beroende på vilket perspektiv vi tar del av, kan samma värld upplevas helt olika –den enes dröm är den andres mardröm.

DYSTOPIER SPÄNNER FRÅN sexslaveri till organfarmer, och speglar ofta vår egen värld. Oroväckande fenomen, såsom vetenskaplig hybris och klimatförändringar, får utrymme i kulturen. Dystopin fungerar som en samtidskritik maskerad till dyster framtidsvision. Genom att driva det till sin spets i Don’t Look Up eller skildra apatin i Never Let Me Go, syns orättvisorna tydligare. Det väcker reflektion, inte genom torra nyhetsrapporter, utan berättelser som når oss. Precis som ungdomsdystopiernas actionscener ompaketeras tunga teman om kloning, klimatet och kvinnoförtryck till spännande historier som engagerar. Dystopierna låter oss se på vår värld med nya ögon och ifrågasätta normer och maktstrukturer. Därför blir dystopier ofta censurerade. Grundad år 1922 har Svenska PEN syftet att försvara det fria ordet, och listar regelbundet böcker som förbjudits runt om i världen. Bara i USA finns 10 046 registrerade bokförbud. Never Let Me Go har återkommande plockats bort från skolor, senast i Florida på grund av den nya lagen som förbjuder böcker med “sexuellt innehåll”. Handmaid’s Tale har censurerats för anklagelser om antikristet innehåll, olämpliga sexscener och skildringar av hbtqi-personer, enligt Svenska PEN. Förbudet säger mer om samhället som vill kontrollera människors idéer och tankar, än om böckerna. Rädslan över dystopiernas existens kan ses som ett indirekt erkännande om böckernas betydelse och makt.

DYSTOPIER ÄR INTE cyniska profetior, utan varningar – en skrämmande lek med tidens riktning. De visar hur fel det kan gå om vi kör vidare trots varningsflaggor. Ibland känns det som om vi redan lever i en dystopi – och det kanske vi omedvetet gör om vi lyssnar till Never Let Me Go. Men vi lever inte i Gilead eller Panem, kometen har inte slagit ned – det finns hopp för oss. Vi kan fortfarande agera annorlunda. Dystopierna varnar inte oss för en avlägsen framtid. De varnar oss för idag.

Sommaren som gått:

Sommar, skandaler och skuggan över allt

TEXT ANDREA VON ESSEN

Detta är en opinionstext.

Nyhetstorkans död

Vad minns man från en sommar? Ett jobb, en resa eller en konsert? Ur mediebruset kanske en sommardänga och någon världshändelse tränger igenom och etsar sig fast. Ofta förknippas årstiden med nyhetstorka, alltså en period när det är svårt att fylla tidningar och nyhetssändningar med intressant material. Men stämmer det fortfarande? Kanske för lokaljournalistiken som alltid kämpar i motvind. Men utöver det har världen snurrat på som vanligt. Sedan juni har vi fått ta del av säpovakternas löpmil på Strava, skogsbränder, strafförlusten i EM och Forsells föräldraansvar. Därtill har det debatterats vilt om Trump och Epsteins gamla vänskap och samma presidents möte med Putin i Alaska. Och vill vi glädja regeringen är det bara att göra en bäbis eftersom det är kris i befolkningsfrågan igen. Sociala medier har gett oss Coldplaygate, Sydney Sweeneys gener samt “labubus” intåg i vokabuläret. Nej, någon nyhetstorka har det inte varit, varken gällande trender, politik eller krig.

Kneecap recap

Ännu en augusti, ännu en massmigration till Sveriges framsida – oavsett om man befann sig i Slottsskogen eller inte var det omöjligt att undvika spektaklet. En av festivalens snackisar var bokningen av trion Kneecap. Med texter och framträdanden för ett enat Irland har bandet länge varit kontroversiellt – ett exempel är låten Get Your Brits Out (brits, tits, ni fattar). Spelningen på årets Coachella skapade stora rubriker efter att bandet projicerat texten ”Fuck Israel, free Palestine” på scenen. En av Kneecaps medlemmar åtalades även i våras för terrorbrott i Storbritannien efter att han under ett framträdande viftat med en Hizbollah-flagga. Trion förnekar att de någonsin har stöttat Hamas eller Hizbollah, och hävdar att klippet från framträdandet är taget ur sin kontext. Inför “WOW” gick diskussionen om bokningen på högvarv, och det var nog många

som höll andan när bandet gick upp på scenen till ljudet av en publik som skanderade “Free Palestine”. Kneecap inledde sin spelning med ett skarpt budskap: “Över 80 000 människor har mördats av Israel på 21 månader, vilket möjliggörs av den svenska regeringen”. Även mitt i den färggranna festen gjorde sig kriget i Gaza påmint.

I skuggan av ett krig

Över det kollektiva minnet av sommaren 2025 faller skuggan från det mörker som är lidandet i Gaza. Vi får höra om frenetiska varningar för massvält, människorättsorganisationers otvetydiga fördömanden av Israels krigföring och läkares desperata vädjan efter mer vårdmaterial. I media ser vi hur allt fler israeler kräver att krigsplaner avbryts och förhandlingar återupptas för att få gisslan fria från Hamas – människor som i snart två år utstått en fruktansvärd fångenskap. Vi får läsa om Arabförbundets krav på Hamas att lämna Gaza, statschefers erkännande av staten Palestina och intern kritik mot EU:s handelsavtal med Israel. Anklagelserna mot Netanyahus regering för folkmord av det palestinska folket haglar, samtidigt som nödhjälp blockeras och bomberna fortsätter att regna. Vapnen som dödar människor vid matutdelningarna, barnen på gatan och journalisterna på fältet tillhandahålls av Sveriges militära allierade. UNICEF konstaterar: ”Gaza är den värsta och farligaste platsen i världen för barn.” I världens mest kontroversiella konflikt börjar det stå klart för även den motvillige eller förment försiktige att solidaritet med palestinierna och kritik mot staten Israels krigsföring inte per automatik innebär stöd till Hamas eller ett uttryck för antisemitism. När sommaren blir till höst kommer det vara två år sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Två år sedan inledningen av en förödelse som överstiger omvärldens fattningsförmåga i en konflikt som pågått i decennier och som kommer att eka in i framtiden. Vad kommer vi minnas från sommaren som gått? Att våra liv pågår parallellt med en humanitär katastrof som saknar motstycke under vår livstid.

Ödslig hardingfela och kluckande banjo

Det tog 22 år för det ikoniska norska folkpopbandet att nå Sverige. Valkyrien Allstars nya skiva bjuder på molande ensamhet och ett självständigt sound. Lundagårds Sixten Ferring Houltz gläds åt text och tonspråk – men tvekar över arrangemanget.

MUSIK

Valkyrien Allstars Supertraditional 13-05-2025

TEXT SIXTEN FERRING HOULTZ

OSLOBANDET VALKYRIEN ALLSTARS har varit tongivande för den norska folkmusikrörelsen sedan de bildades 2003. Med Norges inofficiella nationalinstrument, hardingfelan, i högsta hugg har de successivt fört den traditionella musiken närmare poppen. Slutligen har de landat i det mellanläge med folkklingande melodier, distade fioler och eteriska syntmattor där många artister numer rör sig, så också svenska Sara Parkman. Venter på noen som venter på noen är också det första av Valkyrien Allstars som släppts på Supertraditional, ett svenskt skivbolag som Parkman varit med om och grundat. Det, och sommarens Sverigegig på bland annat Way Out West, är bevis nog på att bandet äntligen etablerar sig på svenska scener. Gruppen sägs vara ett av Norges bästa liveband, så det klagar vi inte över.

VENTER PÅ NOEN SOM VENTER PÅ NOEN är ett album med lagom tuggmotstånd. Tonföljderna är ofta närmare folkmusiktraditionen än vad svensk folkpop brukar vara. De är komplicerade, utan fast balanspunkt, och porlar nästan andlöst upp och ned längs skalorna. Den första trallvänliga refrängen är kaxigt placerad i fjärde spåret. För att förstås måste låtarna lyssnas på i ordning, helst i en sittning. I avslutande ”Lakenskrekk och hakeslepp” upprepas skivans första melodi som en kyrkopsalm, vilket ytterligare förstärker känslan av albumet som en helhetsupplevelse.

Det är värt att söka upp texterna, eftersom det inte alltid är lätt att förstå de norska slangorden. Bandets sångerskan Tuva Syvertsens texter liknar

ett trassel av oavslutade funderingar i en övertänkande hjärna. Det gifter sig utmärkt med den hastigt krängande sångmelodin. Ämnena graviterar kring svårigheten för två personer att lita på och öppna sig för varandra. Den värkande viljan att nå den andre blir som kännbarast i sorgsna ”Er du ensom har du meg”.

IDAG KÄNNS BLANDNINGEN av täta stämmor, Syvertsens hardingfela, sträva sång och syntsolon, Magnus Larsens kontrabas, Erik Sollids gitarr och Martin Langlies sporadiska jazztrummor rätt klassisk, men inte ointressant för det. Ett överraskande inslag är kluckandet från en countrybanjo. Å ena sidan kan detta ses som en hedervärd signal om att bandet inte tänker

inrätta sig i den skandinaviska folkpopnormen. Å andra sidan skapar banjons ompaompakomp i ”Hånda på rattet” en form som inte riktigt rymmer bandets melodiösa förmåga. Sollids repetitiva gitarrplock i ”Ladi dadi du kann ikke like et party” saknar även det den fantasi som rösten och stråken leds av.

ÖVRIGA SPÅR PÅ SKIVAN är starka, med topparna ”Blanke morran”, ”Er du ensom har du meg” och den lättillgängliga singeln ”Slemt eller frekt”. Allra starkast blixtrar ”Lyseblått”, en textsatt version på en gammal norsk springarmelodi som tillåter bandet att imponera i musikaliska kast mellan ensamhet och eufori.

Norska Valkyrien Allstars gör överaskande skandinavisk folkmusik.

Kulturredaktionen väljer:

Tidsslöseri

Som student kan pressen vara stor att ständigt vara produktiv, flitig och aktiv.

Det är deadlines, sittningar, baler, föreläsningar och tentaplugg – men ibland behöver man göra något annat en stund. Lundagårds kulturredaktion omfamnar sina mindre produktiva sidor och listar sina bästa tidsslöseri.

Internet har gjort det enklare än någonsin att upptäcka ny musik. Trots det lyssnar jag nästan enbart på gamla favoriter, gärna sådant jag lyssnat på ända sedan tonåren. Det är lite synd när man tänker på hur mycket bra musik som finns där ute… Men känslan av att sätta på en skiva jag redan vet att jag älskar är oslagbar. MUSIK PÅ REPEAT

DATORSPEL

Plugg, jobb, matlagning, tvätt, CSN… ibland är studentlivet för mycket. Då och då behöver man, eller åtminstone jag, en paus från allt. När andra hobbys inte funkar så är datorspel det bästa alternativet. Då kan man slippa tänka genom att fokusera på en annan värld. Min go-to är The Sims. Där kan jag åtminstone låtsas ha kontroll över någons “liv”.

GRÄVET

Så fort jag får chansen finns det inget som hindrar mig från att stalka ett potentiellt kärleksintresse online. Efter en del övning vet jag nu att det är Instagrams story-arkiv som är guld. Händelser som innehåller allt från ett gammalt ex till oförklarligt perfekta selfies som gör att man måste pausa och fundera på om man verkligen är redo för det här.

BED-ROTTING

I dagens samhälle som är så präglat av ”hustle culture ” är den här typen av improduktivitet nästan syndig. Men finns det något lyxigare än att tillbringa en ledig dag i sängen med slöscrollande och youtubetittande? Att ta tag i livets alla måsten är viktigt för den mentala och fysiska hälsan, men det kan ju faktiskt vänta till imorgon.

COOKTOK-SCROLLET

Hälften av min skärmtid läggs på att spara recept på Instagram. Jag blir imponerad av hur lätt allt verkar och blir så inspirerad av kocken på videon (som hade kunnat vara jag!) att jag övertalar mig själv att recepten kommer komma till användning. Jag sparar inlägget och tittar aldrig mer på det. Det kanske är dags att laga den där soppan jag sparade 2021 nu när hösten 2025 kommer.

DUSCH-DEBATTEN

Duschen har en märklig effekt på mig. Där inne, som i ett alternativt universum, förvandlas jag till både stjärnsångare och lysande politiker. Jag bygger upp argument som är så vassa att jag nästan applåderar mig själv. Men ingen ser ju dummare ut än mig när jag lyckats vinna mot mitt duschmunstycke i en diskussion som ägde rum en månad tidigare.

Den här långköraren till realityserie är min största guilty pleasure! Att se hur andra lever och slösar sina pengar hjälper både min nyfikenhet och kunskap om privatekonomi. Men viktigast är förstås att avsnitten slutar hoppfullt, så att man stänger av teven med en känsla av att allt löser sig för den som jobbar för det.

YOUTUBEKOMEDI

Det är skönt att få skratta när världen är som mörkast. När jag inte känner för att se Friends för sjätte gången så gillar jag att titta på några av mina favoritko miker på Youtube. Det enda krav jag har är att den som står för skämtet ska vara rimlig, ingen Andrew Tate- eller Trump-supporter alltså. Det må vara kontroversiellt, men humorn hjälper att bearbeta känslor.

ATT GÖRA: LISTA

Det händer ofta att jag har för mycket att göra och för lite tid på mig. Jag skri ver därför listor på saker som behöver göras för att inte glömma något. Pro blemet är att jag lägger ner mer tid på själva listan istället för att få något gjort. 30 minuter senare har jag färgko dat, strukturerat och satt ihop en felfri att-göra-lista. Och nu har jag bråttom.

KAYLA DAHLBERG PIMENTEL

FLORENCIA LARROSA

MIMOSA LU

LYXFÄLLAN

Lunds universitets studentkårer

Bostadsbristen – en flaskhals

för Lunds framtid

VARMT VÄLKOMNA alla nya studenter till Lunds universitet! Till dig som just klivit av tåget på Lund C med en resväska full av förväntningar, nervositet och kanske en ny kaffebryggare –du är inte ensam. Varje höst fylls staden av tusentals nya studenter som ska hitta sin plats i föreläsningssalar, studentkårer, nationer och vänskapskretsar.

MEN INNAN ALLT DET börjar måste en annan fråga besvaras. Var ska du bo? Bostadsfrågan är en av de mest akuta och återkommande utmaningarna för studenter i Lund. Inför höstterminen 2025 erbjöds över 22 000 personer en plats vid Lunds universitet i första antagningsomgången, men antalet studentbostäder är långt ifrån tillräckligt.

AF BOSTÄDER HAR cirka 6 200 bostäder, LU Bostäder drygt 1 200, och Bopoolen förmedlar omkring 300 andrahandsboenden. Det räcker inte. För många nya studenter är det så kallade novischlotteriet hos AF Bostäder den stora chansen att få ett boende snabbt. Varje hösttermin erbjuds cirka 900 bostäder till förstagångsstudenter, ett initiativ som är både uppskattat och nödvändigt. Men vad händer efter novischåret?

KÖTIDEN TILL ETT KORRIDORSRUM uppskattas oftast till under 6 månader. Men när det gäller lägenheter, särskilt de mer attraktiva, kan väntan bli flera år. Det innebär att många studenter

LUS

tvingas flytta runt, bo i andrahand, eller till och med pendla från andra orter under stora delar av sin studietid.

ATT HITTA EN BOSTAD är en sak, att ha råd med den är en annan. För många nya studenter i Lundär hyran en chock. Snitthyran hos de olika aktörerna ligger mellan cirka 4 300 och 5 500 kronor. Det kanske inte låter orimligt för vissa, men om man ställer det i relation till CSN ser det genast mer dystert ut. Med en hyra på 5 000 kronor är det nästan 40% av inkomsten som går till boende. Det som blir över är allt annat än generöst och det är innan mat, kurslitteratur, busskort, eller en fika på Ariman är betald.

NYBYGGDA STUDENTBOENDEN har ofta en snitthyra som ligger på uppemot 50% av studiebidraget. Det är ett tydligt tecken på att vi håller på att normalisera hyror som inte är rimliga för en studentekonomi. Detta handlar om Lunds framtid. Det är dags att vi slutar acceptera att studenter bor på soffor, pendlar från andra län eller tvingas tacka nej till sin framtid. Det är dags att vi bygger ett Lund där alla har råd att bo och där ingen behöver börja sin studietid med oro i magen.

LUS KRAMAR: Modeller där hyra ställs i relation till CSN. LUS SPARKAR: Påståenden om ”tillräckligt utbud” när hyrorna utestänger studenter.

TEO HOUMANN, ORDFÖRANDE LUS ELLIOT BORGSTRAND, VICE ORDFÖRANDE LUS

Kunskap kan inte mätas i pengar

HÖSTERMINEN GRYR över Lunds tinnar och torn, och ännu ett år av akademisk lära tar sin början. Vi välkomnar er, novischer och nestorer, till Sveriges rikaste studentliv! Här väntas ett myller av nationer, celestiala karnevaler och stämningsfulla ceremonier - en traditionstung studentkultur som få städer i världen kan mäta sig med. Men om du rest hit i hopp om ett universitet som värnar om alla läroämnen, inser du snart att resurserna inte flödar lika till alla fakulteter.

Alltmer låter sig akademin påverkas av vad arbetsmarknaden snävt utnämner som lönsamt. Även vid vårt universitet styr ekonomisk vinning vilka ämnen som prioriteras och i det statliga resurstilldelningssystemet är HT-ämnena klara förlorare. Resultatet? Mindre lärarledd tid, doktorandstopp och nedlagd SI-verksamhet.

VISST KAN MAN hävda att resurser bör läggas där arbetsmarknaden är hetast, men universitetets uppdrag är större än att leverera kortsiktiga vinster. Utbildningens värde mäts även i demokrati, kultur och kritiskt tänkande, och där är humaniora och teologi ovärderliga. Men trots ekonomisk nedprioritering står HT-ämnena fortsatt stadigt i globala rankningar, vilket visar på att verklig rikedom mäts i ämnesbredd, forskarglöd, skickliga lärare och kunskapstörstande studenter - inte i kronor och ören.

Det är dags att Lunds universitet inser att humaniora och teologi inte är ett smalt sidospår, utan en grundpelare i akademins uppdrag. För att Sveriges rikaste studentliv ska kunna fortsätta blomstra måste vi även värna om de kunskaper som inte alltid kan mätas i pengar men som är ovärderliga för vår framtid.

Lund är mer än bara studier

Ideellt engagemang i studentlivet är inte bara oerhört roligt och fullt av intressanta möjligheter. Det är även en viktig del av vårt samhälle och något som behövs allt mer, skriver Anton Silverbern, masterstudent och vice ordförande för LUS 2023-24.

Jag började studera socionomprogrammet vid Lunds universitet våren 2019, utan att ana hur det skulle forma mig – min syn på livet, framtiden och inte minst mig själv. Jag bodde i Malmö och var osäker på om Novischperioden verkligen var något för mig. Men det var just där, i början, jag fann den första gnistan av något större. Den där korta perioden, med sina möten och upptåg, blev min ingång – en slags gateway drug till mer än bara kurser och tentor. Det var där mitt studentengagemang började och jag har aldrig ångrat det.

Min resa i Lunds studentliv har gett mig så mycket. Den har tagit mig till flera länder, till möten med statschefer, vd:ar och diplomater – men framför allt till nya vänner, minnen och till och med kärleken. Jag ska inte påstå att Novischperioden är för alla –men oroa dig inte, det finns så mycket mer att engagera sig inom Lunds studentliv. Och om du inte hittar något som passar, ja, då finns det garanterat någon annan med liknande idéer och ett forum att förverkliga dem i. Jag lovar, i Lund finns alltid ett sätt att engagera sig, och du kommer att hitta din plats.

det osjälviska engagemanget i en tid där fokus alltför ofta hamnar på egna intressen.Det är uppfriskande att veta att det finns människor som är villiga att sätta vi:et framför jaget. Ideellt engagemang är en viktig byggsten i vårt samhälle, och det behövs särskilt i dessa tider. I en tid där mycket känns orättvist är det viktigare än någonsin att vi engagerar oss för varandra utan att förvänta oss något tillbaka. Det handlar om att skapa något större än oss själva, bygga gemenskap, och ibland bara ha kul på vägen. För som någon en gång sa: ”Hjärtat i en sann student kan ingen tid förfrysa.” och i Lund håller vi hjärtat varmt.

Det handlar om att skapa något större än oss själva

FRÅN ÖLHÄVARTÄVLINGAR TILL ful- och finkultur och allt däremellan – det intellektuellt stimulerande, det lättsamt flamsiga, det akademiskt skarpa – hela den heliga treenigheten finner du inom studentkåren (men även på andra ställen har jag hört). Engagemang genom studentkårerna och andra studentorganisationer handlar inte om att göra något för egen vinning. Det är inte sällan så att de som driver förändring inte själva ser resultaten under sin studietid, utan gör det för studentgenerationer som kommer efter dem. Det är något jag verkligen beundrar:

SÅ OM NÅGON frågar dig om du vill dricka kaffe på deras rum säg då ja, och bli aktiv för första gången av förhoppningsvis många, tveka inte att ta chansen. För det handlar inte bara om att vara en passiv observatör. Engagemang i studentlivet handlar om att vara en aktiv del i att forma din egen och andras tid på universitetet. Det handlar om att ge och få – att skapa något meningsfullt, eller kanske bara något roligt och flamsigt. Här kan du träffa vänner – kanske för livet – och upptäcka din framtida karriär. Även om du inte ser resultaten direkt, så ger det dig en ovärderlig erfarenhet som kan leda till mer än du kan föreställa dig.

Så välkommna hit, nya studenter! Här i Lund kommer du att få chansen att inte bara utvecklas akademiskt, utan också forma din tid som student. Ta chansen att engagera dig – för det är där ditt riktiga studentliv börjar. Och du kommer inte att ångra det.

ANTON SILVERBERN, GAMMAL OCH DRYG <3

Anton Silverbern

Ca 4 portioner

Lundagårds Elin Hilling bjuder denna månaden på en tofubowl med hummus. En riktigt versetil rätt som passar till middar med vännerna, en trevlig lunch eller som uppladning innan utgång. Helt enkelt en måltid som passar i tid och otid!

BOWL

1 paket tofu (á 400 g)

3 vitlöksklyftor

1,5 msk ingefära

1-2 dl japansk soja (tillsätt efter smak)

3 msk sesamolja

2 st pak choi

4 portioner ris

Crispy chili oil efter smak

4 ägg

Salladslök

HUMMUS

1 vitlöksklyfta

1 burk kikärtor (á 400 g)

2 msk tahini

2 msk citronjuice

3 msk olivolja

Salt

GÖR SÅ HÄR

1.Finhacka vitlöken. Häll av och skölj kikärtorna. Lägg vitlök, kikärtor, tahini, citronjuice och olivolja i en bunke eller matberedare.

2.Mixa samman till en slät sås. Smaka av med salt och späd eventuellt ut med vatten för att nå önskad konsistens. Ställ in i kylen.

3.Stek finhackad vitlök, finriven ingefära och tofun skuren i 1,5 cm stora kuber.

4.Häll i soja och sesamolja. Låt tofun marinera i vätskan och stek tills den har fått yta – lägg tofun åt sidan.

5.Dela pak choi i fyra delar på längden, lägg i samma panna som användes för tofun och häll över 1-2 dl vatten. Låt ånga med lock på medelhög värme tills pak choien mjuknat.

6.Servera tofun tillsammans med pak choi, hummus, crispy chili oil, ris, ett kokt ägg och salladslök.

MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON

LUNDGRENS AV TEKLA SVENSSON

Recept: Elin Hilling

HEJ STUDENT!

MANDA ROSENBERG Ålder: 20 Från: Lysekil Pluggar: Bioteknik

Är du tidsoptimist eller pessimist?

–Pessimist.

Vad är det sämsta med optimisterna?

–Att de inte förstår att man väntar på dem.

Vad är du alltid i tid till, oavsett vad?

–Jag lurar mig själv genom att alltid lägga till en halvtimme. Om någon säger 19.00 tänker jag 19.30, och då kommer jag i tid.

Om du hade en extra timme varje dag – vad skulle du använda den till?

–Lagat mat för jag hinner aldrig göra det. Det slutar alltid med att jag bara äter en skål cornflakes.

När känns Lund som mest tidlös för dig?

–Novischperioden för då håller man inte koll på klockan eller dagarna, de går in i varandra. Man festar dricker, äter, sover och sen repeteras det.

Mjauuuu mjauuu....

Terminen börjar så smått, Men inga tips har Morris fått,

Studenterna har härjat på annan ort, Synd, att jag inte vet vad ni gjort.

Men nu kommer hösten, med visor, sittning och bal, Förhoppningsvis kan ni bjuda på en eller annan skandal

Så skriv och tipsa Morris, som vaknat ur sin slummer, Så hen har nått att skriva till nästa nummer!

Välkomna tillbaka önskar Morrhoppan!

Morrhoppan

Mjau! Tipsa Morrhoppan på morrhoppan@lundagard.se

Nästa nummer av Lundagård kommer den 3 oktober. Tidningen kommer att finnas att hämta i Studentinfo i AF-borgen.

Lundagård är ingenting utan sina läsare och många av artiklarna med störst genomslag har kommit ur tips från just läsare. Tveka inte att höra av dig om du känner att det är något som vi borde få veta. Självklart har du rätt att vara anonym.

Mejla oss på lundagard@lundagard.se

KORSORD

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund

Adressändring via Ladok

Bokstäverna i de rosa rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 15 september och meddelas via mejl.