Akademisk frihet

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 3 2025

HOTAR KVINNOR

AKADEMIN?

s. 8–9

TRUMPS KORSTÅG

MOT UNIVERSITETEN

s. 12–15

s. 18–19 HAN FORSKADE

Kvällsdopp efter föreläsningen?

Visste du att Landskrona ligger 2o minuter med tåg från Lund? Här kan du enkelt kombinera studentliv med att bo nära hav, bad och stad.

Landskronabon Christian Hovstadius, som gått mastersprogrammet i finans på Lunds universitet och nu jobbar som finansanalytiker, berättar:

– Det funkade väldigt bra att plugga i Lund och bo i Landskrona, eftersom det är enkelt att resa mellan städerna med tåg. Jag kände inte att jag behövde flytta till Lund, eftersom jag

har allt jag behöver här i Landskrona. Jag har också ett stort golfintresse, och då är Landskrona den bästa staden att bo i, med en golfklubb på cykelavstånd.

Christian arbetar i dag på en dansk bank i Malmö, men vill bo kvar i Landskrona.

– Det är en härlig stämning här. Man träffar alltid någon man känner och läget är fantastiskt. Jag tycker om den mysiga bykänslan som finns här, samtidigt som det är en växande stad och det händer mycket. Dessutom är det enkelt att resa till Helsingborg,

Malmö eller Köpenhamn när man vill ha variation eller besöka andra restauranger och butiker.

Christians tre favoritplatser i Landskrona:

• Restaurang Matscenen vid Teaterparken

• Landskrona Golfklubb med restaurangen Kvarteret Erikstorp

• Citystranden Lagunen på sommaren med restaurangen Lock, stock and barrel

Sommarkonserter i Landskrona

Landskrona bjuder på ett späckat konsertprogram i Slottsparken, Teaterparken och på Kasernplan. Alla konserter har fri entré!

3 juli Avantgardet 4 juli Allsång med Miriam Aïda 17 juli estraden 18 juli Silvana Imam 1 aug Hoffmaestro

RÄTTELSER:

I artikeln ”Radio AF installerade i nya lokaler” i Lundagård #2 2025 står det att ”Erik Stengard” tagit bilderna. Detta stämmer inte, han heter i själva verket Eric Stengård.

I artikeln ”Studentkorridoren som delar entré med kyrkan” står det att man firar högmässa tre gånger i veckan. Man firar mässa tre gånger i veckan, men det är såklart bara en av dessa som är en högmässa. I samma artikel står det att en person bott i sitt korridorsrum från 1973 till 2023. Rätt ska vara att mannen bodde i rummet mellan 1963 och 2023.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är

Sveriges äldsta studenttidning.

Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.

Redaktör & ansvarig utgivare: Elmer Rikner, elmer.rikner@ lundagard.se

Redaktör: Isak Aho Nyman, isak.aho-nyman@lundagard.se

Webbredaktör: Vera Svahn, vera.svahn@lundagard.se

Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Stina Jonsson, illustration@lundagard.se

Redaktion: Andrea von Essen, Elisabeth Tham, Marius Lyckå, Thea Sandin, Emmy Odeskog, Laura Lyall Folkman, Stina Jonsson.

Medarbetare detta nummer: Stina Jonsson, Laura Lyall Folkman, Isak Aho Nyman, Laura Fodor, Amanda Barratt, Marius Lyckå, Selma Rosenfeld, Nancy Nilsson, Solveig Nycander, Bim Hellström, Elisabeth Tham, Thea Sandin, Idun Andersson Lindblad, Kayla Dahlberg Pimentel, Ellen Gemback, Emmy Odeskog, Hampus Ågren, Smilla Sundén Pettersson, Ida Hein Olsson, Tekla Svensson, Andrea Aram.

För annonsering: annons@lundagard.se

Omslag: Stina Jonsson och Laura Lyall Folkman. Kattlogotyp: Sofia Kockum. Prenumeration: 400 kr/år, kontakta isak.aho-nyman@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete. Distribution: CityMail.

Pressläggning: 14 april 2025. Deadline: Nr 3:2025 31 mars. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar i inskickat material. Upplaga: 32 103.

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.

Isak Aho Nyman:

Hoten mot akademin är hot mot demokratin

Det som händer i USA kan komma att hända även i Sverige.

Det stormar i många delar av det amerikanska samhället, och universitetsvärlden är inget undantag. Inför det här numret begav jag mig till Boston för att höra från de som verkar i en av världens största universitetsstäder hur Trumpadministrationens nedskärningar och reformer påverkar högskolesektorn.

Det som mötte mig på plats var en oro inte bara för forskningen, utan också för studenterna. Vad kommer att hända med USA som forskningsnation om de levande campusområdena runt Harvard och MIT ekar tomma när studenter i stället söker sig till en säkrare anställning inom företagssektorn? Hur fungerar ett samhälle där demokratiska ideal om fritt samtal och fritt meningsutbyte inte respekteras ens inom akademin?

För ett år sedan publicerades Universitetskanslerämbetets (UKÄ) rapport ”Akademisk frihet i Sverige”. Av tio tusen tillfrågade forskare, universitetslärare och doktorander svarade över hälften att den akademiska friheten var utmanad i Sverige. Sammanlagt sex av tio menade att politisk styrning och bidragssystemet var de största utmaningarna. En av tio menade att likriktning och en smal åsiktskorridor var de största hoten.

I USA HAR många av de hoten som nämns i UKÄ:s rapport omvandlats till praktik. Sedan Donald Trump tillträdde som landets 47:e president har han och hans administration gjort omfattande nedskärningar i forskningsfinansieringen. Man har förbjudit ord man ser som politiskt laddade från federala kanaler och man har riktat ekonomiska hot mot universitet som anses gå emot regeringens linje.

I Sverige har vi ännu en bit kvar innan vi hamnar där USA är nu, men vi är inte immuna. Regeringens forsknings- och innovationsproposition som kom tidigare i år kritiserades till exempel av flera remissinstanser för att vara detaljstyrande och begränsa möjligheten till grundforskning.

DE SENASTE MÅNADERNAS utvecklingar i USA ger oss inget facit till hur vi i Sverige ska säkra den akademiska friheten. Men det kan ge oss en inblick i hur snabbt allt kan vända. I Donald Trumps USA går inte lagförändringar längre den vanliga vägen via domstolsbeslut och kongressomröstningar. I stället agerar den exekutiva makten helt efter eget huvud.

Precis som rösträtten och pressfriheten upprätthålls den akademiska friheten inte av sig självt. I stället måste forskare, universitet och civilsamhälle markera och reagera när staten ger sig in i den fria akademin. Det vi ser i USA just nu är hur snabbt den akademiska friheten kan monteras ner.

ISAK AHO NYMAN, redaktör

Noa Liungman

Jacob Tjerneld &

SQedan januari har Noa Liungman och Jacob Tjerneld varit orförande respektive vice ordförande för Kuratorskollegiet. Quatten reflekterar över två färgstarka företrädare för två av Lunds studentlivs mer anonyma poster.

Qkvad:

Två guldgossar har samsats på kontoret, eller kanske kivats mer ändå? på ceremonier älskade av CB, men nu är det nog faktiskt dags att gå.

Två stockholmare, som båda reppar Skåne, den ena en kattpappa utav rang, den andra har i köket varit maestro, tillsammans skapar testosteronfalang.

Två stilikoner, fräsiga som satan, sticker vidare mot gröna jaktmarker, man jag må då säga, aldrig har jag skådat, ett KK med två så granna partiarker.

Då inträffar

Lundakarnevalen

Det var med spänning som media, rektorer och studenter väntade på presentationen av datumen för nästa års Lundakarneval.

Efter en rebus och några minuters skådespel presenterades till slut datumen för Lunds största fest.

6 MARS – REFERAT

Rysslandsafton

Sveriges ambassadör i Moskva, Karin Olofsdotter, är chockad över USA:s president Donald Trumps bemötande av Ukraina. – Jag hade inte i min vildaste fantasi väntat mig att en amerikansk president gör upp med Putin över huvudet på Ukraina, säger Karin Olofsdotter under Studentaftonen med tema Ryssland.

18 MARS – NYHET

Nya studentlöss

Nu står det klart vilka som ska leda Lunds universitets studentkårer (Lus) under nästa verksamhetsår. Efter diskussion och omröstning valde kårerna Teo Houmann till ordförande och Elliot Borgstrand till vice ordförande. – Lus ska vara den starkaste studentrösten, men också det varmaste hjärtat, säger Elliot Borgstrand.

Ett av de äldsta spexen i Lund, Toddyspexarna, har en lång spextradition som sträcker sig ända bak till 1895. 130-årsjubileet firas med spexet ”Rasputin”.

– Det är en cool tanke att vi står här på samma plats som folk likt oss gjorde för 130 år sedan, säger Dag Blomgård, ordförande för Toddyspexarna.

FOTO ISAK AHO NYMAN 28

LTH Griparna bäst i Sverige

LTH Griparna är svenska mästare efter seger mot Linköpingslaget HKL Make believes. Guldet i svenska universitetshockeyligan (SUHL) säkrades i Kristianstad efter en jämn final.

När Griparna gick ut på isen i Kristianstads ishall lördagen den 29 mars, var det med förhoppningen att det skulle kunna gå hela vägen. Det skulle bli en första titel i den tvååriga ligan och revansch från förra årets finalförlust.

– Vi har några riktigt duktiga killar, hela laget är bra, så vi trodde verkligen på det. Vi kom till final förra året, men där snubblade vi tyvärr på målsnöret, säger William Svensson, spelare i Griparna och dessutom trippel framspelare i finalen.

– Men i år gick vi hela vägen, vilket var härligt.

Make believes hade man senast mött drygt en månad tidigare, i ligans avslutande omgång. Den gången vann Griparna hemma i Lund, men laget lade inte särskilt stor vikt vid det inför finalen.

– Hemmasupportrarna i Lund är helt fantastiska. Det säger alla lag i serien, berättar William Svensson.

– Vi fick med oss några supportrar till Kristianstad också, och det är vi oerhört tacksamma för. Innan matchen sa vi till varandra att det enda som gäller nu är vinst, framför allt för dem som har åkt hit ända från Lund för att heja på oss.

GRIPARNA INLEDDE STARKT och ledde med 2–1 efter första perioden, efter mål av Johan Allstrin och Ludvig Netteryd. I andra perioden ökade laget på till 3–1 genom Linus Högstedt och kort därefter 4–1 via Daniel Stjernkvist. Med en tremålsledning såg matchen så gott som avgjord ut. Men Make believes kom tillbaka. 4–2 kom i powerplay bara minuten senare, och tidigt i tredje perioden reducerade de till 4–3. Med drygt sex minuter kvar kvitterade Linköpingslaget till 4–4.

– Vi tar oss lite för mycket vatten över huvudet och tänker att matchen är avgjord vid 4–1. Men Make believes gör några fina mål och det blir lite darrigt, säger William Svensson.

Trots kvitteringen var han aldrig riktigt orolig.

– I min kedja kollade vi på varandra och kände att, vad fan, det här löser vi. Jag var egentligen inte darrig någon gång. Vi är ett skönt gäng och är ihopspelade väldigt bra, så jag trodde på oss under hela matchen.

Avgörandet kom snabbt – bara sekunder efter kvitteringen drog Make believes på sig en utvisning. Emil Kivistö utnyttjade överläget och satte det avgörande 5–4-målet med fyra minuter kvar.

– Vi hade ett grymt tempo, åker dit med mer än fyra kedjor och kör som fan. Jag tror att det är det som i slutändan gör att vi vinner, säger William Svensson.

Efter matchen firades guldet och enligt William Svensson levde laget upp till supportrarnas skylt ”Griparna är bäst, inkl. på fest”.

– Det blev ett par bärs efter matchen, och firande långt in på småtimmarna. Vi tycker att det var ett väl godkänt firande, säger han.

KRÖNIKA

Ella Kettula:

KAJ gör mig både omtyckt och ordinär

Plötsligt är Finland och finlandssvenska trendigt. Mitt i ”Bara bada bastu”-yran frågar sig Lundagårds kulturkrönikör Ella Kettula om inte KAJ:s melloframgångar även kommer bli den dialektala draghjälp hon behöver för att äntligen smälta in i Sverige.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.

Jag måste erkänna, som finlandssvensk boende i Sverige kändes det rätt så bra att se KAJ ta hem titeln som landets Eurovision-bidrag. Det var som en del av mig kunde dela vinsten med dem – eller åtminstone sola i värmen från deras bastu. Sen var ju låten också överlägset bäst. Och att en välpolerad Måns klåddes kändes inte så illa det heller. Men att KAJ:s framgångar även skulle kunna vara till fördel för arbetet med min masteruppsats var däremot inte något jag kunde föreställa mig när de segrande höjde mellostatyetten.

DET ÄR DRYGT två år sedan jag flyttade från Finland till Sverige. I början kändes det som att jag kommit hem verbalt – äntligen kunde jag använda mitt modersmål till fullo! Men Sverige var inte sent med att framhålla att ett gemensamt språk inte alltid räcker för att smälta in. Eller Sverige och Sverige, oftast var det bara medelålders män i butikskassor och på barer som stolt ville berätta om hur många finska svordomar de kan när de hörde mig prata. Men det räckte. Sedan jag flyttat till Sverige har jag befunnit mig i ett konstant språkligt förhandlande. Hur ska jag balansera mellan att förklara, inte förklara

eller motvilligt överge de ord jag under mitt liv i Finland kommit att använda och älska? Kiva (trevligt) och grynost (keso) brukar landa rätt bra på den här sidan av Östersjön. Något som ofta får folk att haja till är dock kämppis (rumskamrat) och roskis (papperskorg). Och krabbis (bakfylla) har jag nästan övergett totalt i min vokabulär. Jag kan verkligen sakna att bara få prata – och bli förstådd. Men det verkar som att det finns hopp för förändring.

MÅNDAGEN EFTER KAJ:S mellovinst har jag ett möte med min handledare. Vi diskuterar de intervjuer jag ska utföra som datainsamlingsmetod för uppsatsen samtidigt som jag nervöst undrar hur jag ska lyckas få dem bekräftade och inbokade. I slutet av mötet uppmuntrar min handledare skämtsamt mig att modigt ringa och tjata lite, särskilt som jag i den rådande KAJ-yran har en dialektal fördel att utnyttja – vem vill inte höra finlandssvenskans ljuva toner i dessa dagar?

Huruvida det var KAJ som hjälpte mig få till mina intervjuer lämnar jag obesvarat. Det jag åtminstone har dem att tacka för är att jag ideligen slipper upprepa ramsan om vad finlandssvenskar är. Förvisso har jag börjat befinna mig i rollen som uppslagsverk för ”Bara bada bastu”-uttryck som ”heittää” och ”ei saa peittää” på hemmafester. Men jag förutspår att intresset efterföljs av ett faktiskt kunnande om oss finländare och våra språk. Visst, KAJ kastar och leker med stereotyper om finländare. Men snarare än att spä på förlegade fördomar vill jag tro att det leder till att det blir lite mindre lockande att utbrista ”perkele” när jag försöker beställa en öl.

TEXT LOVA EKSTRAND

COMMON RESEARCH BIASES

Model selection bias: The outcome changes depending on which statistical model is chosen.

Confirmation bias: Prioritizing data that supports pre-existing beliefs or hypotheses while ignoring contradictory evidence.

Overfitting: Creating models so complex they capture random noise instead of the underlying trend.

Reporting bias: Only certain results are published or highlighted, often those that are positive or statistically significant.

P-hacking: Tweaking analyses or trying multiple methods until statistically significant results emerge.

Source: National Institutes of Health (NIH)

New study: Biases lead researchers to different results

Different conclusions can arise from identical data, a recent Biomedical Center (BMC) biology study reveals. Jessica Abbott, professor of biodiversity and evolution at Lund University, contributed in the study. Her analysis revealed a clear pattern, while others found different results. The study raises important questions about the reliability of scientific results. Can we really trust them?

TEXT LAURA FODOR

The ability to repeat experiments and get the same results has always been an important part of science. But there is another issue – even the same data can lead to different conclusions.

– The question is how big of a difference it makes just how you analyse the data. With complex datasets it is not always clear what the best method is and there are many decisions that researchers have to make, says Jessica Abbott.

In biological research, fieldwork often generates vast datasets with many possible methods and models of analysis. Which parameters

scientists include, how they handle outliers, and the statistical model they choose can all significantly influence the final conclusions. To investigate this variability in data interpretation, the BMC biology study was designed. This was a large-scale effort, spanning several years, and involving 174 analyst teams from different countries and universities. Both teams were given identical research questions and data sets –one on blue tit nestling growth and the other on eucalyptus tree recruitment – but were allowed to use different methodological approaches, and their resulting findings were compared.

JESSICA ABBOTT ANALYSED the blue tit dataset and peer-reviewed results from the eucalyptus dataset. Her approach was to first pick out a few models that seemed reasonable and then use a model comparison tool to find which fit the data best. She observed a strong relationship between sibling competition in bird nests and the weight gain of nestlings. However, not all research groups found significant results or even reported opposite correlation.

– It is surprising that they could build a model

that gave opposite results. My guess is that they included parameters that masked the effects, Jessica Abbott says.

ANOTHER SURPRISING RESULT from the study regarded random effects. These are variables that may affect the outcome of an experiment but are not necessarily relevant for the research question. For example, for the blue tit data, a random factor could be year-to-year variation between bird growth. Many biological researchers have argued that accounting for random effects lead to better results. However, there was nothing that indicated this in the study. – It is interesting, because the inclusion of random factors has been heavily debated, and now it was shown that it actually does not matter. But we also do not know what the best or true result is in this case. The mean value of all analysis was considered the truth, and that is a simplification, Jessica Abbott adds.

So how could research be trusted?

– If there are multiple studies with the same findings, there is no reason to be worried. The

Jessica Abbott, professor of biodiversity and evolution at Lund University.

A study showed that identical data about blue tits gave different answers.

PHOTO LAURA LYALL FOLKMAN

important thing is that the results can be reproduced, she says.

Jessica Abbott also emphasizes that in her experience, if an effect is strong, it will show up no matter what analytical method is used. The question of different outcomes mostly concerns datasets with less clear patterns. But one should be cautious and avoid overinterpreting findings.

– There is a known bias in scientific literature where new, striking results have a bigger chance to get published. For articles in leading scientific journals, it is not unusual that the effect is the strongest in the first study, Jessica Abbott says.

– It is quite common for the initial results to be overestimated, and that later studies show that the effect was not as striking as it first seemed. The top ranked journals also have the most retractions, meaning that articles are withdrawn because of this.

”There is no reason to be worried.

THE AUTHORS OF the study argue that in the future, many different analytical methods must be used to increase the reliability of results. Jessica Abbott supports this but points out that it also comes with a danger, namely p-hacking. P-hacking is when researchers select and only report the most striking result.

At the same time, Jessica Abbott sees a growing awareness and transparency in the research community. Raw data and the analysis code are now usually required and available. By sharing the actual computer script used to process the data, researchers make their methods more accessible and reproducible. Additionally, peer reviewers often request that other analytical methods are tested before accepting an article.

Pre-registered studies could also be a way to increase transparency. This BMC biology study, Jessica Abbott explains, is an example of that, where the authors publish their hypothesis and methods before conducting the study. Any deviations from the original plan then must be reported and explained.

– It is also about trust. That is how it is in the research world – we have to trust each other that we are trying to do the right thing, she says.

Tandem växlar

ner – kör

bara vartannat år

2025 blir det sista året som Tandemstafetten, eller ”Tandem”, arrangeras årligen. Från och med 2026 kommer det populära studentloppet i stället att genomföras vartannat år – och aldrig samma år som Lundakarnevalen. Anledningen är ökade kostnader och en allt tyngre arbetsbörda för arrangörerna.

TEXT AMANDA BARRATT

– Det första vi fick höra när vi tillträdde var att Tandem är för dyrt, säger Vilgot Landström ordförande för Idrottskollegiet (IK), som arrangerar Tandem.

Framför allt är det bussarna, som kör lagen upp och ner från Göteborg, som blivit för dyra. De uppskattas i dag stå för cirka 80 procent av deltagarnas kostnad.

– Jag skulle säga att lagen betalar cirka 45-50 000 för en buss nu, säger vice ordförande Arvid Sköld.

IK:S PRESIDIUM FÖR 2025 – bestående av Vilgot Landström samt de tre vice ordförandena Anton Strand, Pontus Frising och Arvid Sköld – har haft som främsta mål att skala ner tandembudgeten. Hela eventet har utvärderats: Färre bilar kommer att hyras in och tackverksamheten för funktionärerna har bantats. Att hitta sponsorer till stafetten har också varit en prioritet, men har visat sig bli allt svårare.

– Det är svårt. Det går sämre i världsekonomin, och då vill alla spara in, så det är svårt att få företag att sponsra, berättar vice ordförande Anton Strand.

Tandem är ett av Studentlunds största event med över 1000 deltagare och fler än 80 ideella funktionärer. Stafetten hölls för första gången 1971 och arrangeras främst av IK:s presidium,

som i år endast haft tre månader på sig att planera eventet. Det stora och stressiga arbetet inför

Tandem har varit en bidragande faktor till att stafetten arrangeras mer sällan framöver.

Trots nedskärningar bjuder årets Tandem på nyheter. Bland annat kommer ett nytt, hemligt pris att introduceras under tävlingen.

– För att inte säga för mycket så kommer det vara lite mer tävling på det traditionella sättet, säger Vilgot Landström.

ENTUSIASMEN FÖR TANDEM växer fortsatt i Lund och allt fler studentföreningar vill ställa upp i tävlingen, enligt IK. Det finns även hopp om att studenter från Göteborgs universitet kommer att delta i Tandem inom de kommande åren.

Trots den ansträngda ekonomin ser IK:s presidium positivt på Tandems framtid.

– Vi är jättepositiva till förändringarna, eftersom de gör det lättare för lagen att vara med, säger Vilgot Landström.

– Om detta gör att fler kan vara med och Tandem kan leva kvar längre så är det värt det.

VAD ÄR TANDEM?

Tandemstafetten är ett studentarrangerat cykellopp på tandemcykel från Götaplatsen i Göteborg till Lundagård i Lund.

Loppet hålls traditionellt i maj och samlar över 1 000 deltagare och 80 funktionärer. Kårer, sektioner och nationer tävlar om sex priser: pris till laget som går i mål först, Strulpriset, Supporterpriset, Idealpriset samt Lilla och Stora bergshackan.

Tandemstafetten går i mål i Lundagård. Bilden är tagen vid målgången 2024.

JOHANNA NILSSON

”Akademin bygger på maskulina värden”

Academic rights watch blev ett känt namn 2018. Organisationen försvarar akademiker som behandlas illa eller blir ”cancellerade”. Den i vissa kretsar omhuldade gruppen har dock mötts av allt mer kritik, särskilt för påståendet att fler kvinnor på universiteten kan utgöra ett hot mot den akademiska friheten.

TEXT MARIUS LYCKÅ

FOTO SELMA ROSENFELD

Under våren 2018 håller professorn i neurofysiologi, Germund Hesslow, en föreläsning om arv och miljö vid Lunds universitet. Redan innan föreläsningen har en läkarstudent skrivit till universitetet och kritiserat den för att vara antifeministisk. Hon uppmuntras att gå på föreläsningen och återkomma om hon har synpunkter – det har hon.

Hon motsätter sig att Germund Hesslow pratar om biologiskt rotade personlighetsskillnader mellan könen samt hans biologiska förklaring av kvinnlig homosexualitet. Hon skriver även att han uttrycker sig transfobiskt när han kallar transsexualitet för en sexuell läggning.

Germund Hesslow säger att han inte sagt något som det saknats vetenskapliga belägg för. Men i stället för att bli tagen i försvar ombeds han av programdirektören att be om ursäkt. – Jag blev rosenrasande, säger professorn.

Trots Germund Hesslows invändningar och ett brev där han försvaras av forskarkollegor inleds en utredning. Och fastän den fastslår att ingen diskriminering ägt rum, menar utredaren att det förelegat en risk för diskriminering. Han ombeds att använda korrekt terminologi i framtiden och en balanserande föreläsning om genus läggs till.

– Utredaren säger att man inte kan belägga att jag har gjort något fel. Men på något sätt så insinuerar man att jag ändå har det. Det tycker jag var skandalöst, säger Germund Hesslow.

Ärendet tas upp av Academic rights watch (ARW). Snart är både fallet och ARW på agendan i hela landet. Dagens Nyheters ledarsida kallar händelserna för en inkvisition. Germund Hesslow får fortsätta att hålla sin föreläsning i flera år till.

VÅREN 2025, SJU år senare, har ARW möte på Grand hotel i Lund. Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi, och Magnus Zetterholm, professor i nya testamentets exegetik, sitter med varsin öl och eftermiddagssolen strömmar in genom fönstret som vetter mot Bantorget.

De har båda varit med om olämpligheter inom akademin. Magnus Zetterholm bevittnade en professorstillsättning han menar var korrupt och Erik J Olsson fick reprimander för ha att uttalat vad som beskrivs som överdriven kritik.

– Det hela grundade sig i ett djupt missnöje

med hur akademin fungerar, säger Magnus Zetterholm.

Tillsammans bildade de 2015 ARW och sedan dess har de varit inblandade i ett flertal omtalade fall. Organisationen har som syfte att bevaka frågor som rör akademisk frihet.

– Folk blir av med sin yttrandefrihet. Det finns tjänstetillsättningar som inte går rätt till, där man väljer en vän som professor i stället för den mest meriterade. Det händer ju hela tiden i Sverige, säger Erik J Olsson.

Genom att dokumentera händelser på sin hemsida vill de visa hur mycket oegentligheter som faktiskt äger rum. Dessutom tror de att personer i maktpositioner tänker ett extra varv om de vet att det finns någon som håller koll. ARW publicerar fortfarande texter om fall då den akademiska friheten inskränks. Exempelvis i fallet med Adrian Mehic, mannen bakom den omtalade snygghetsstudien, och Sameh Egyptson, vars avhandling om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige väckt stor uppmärksamhet.

Problemen på universiteten är många, enligt Erik J Olsson och Magnus Zetterholm. Akademikers osäkra anställningsformer, politisk styrning av universiteten, forskningsfinansiering och det strikta systemet för etikprövningar tas upp.

Mest i ropet har dock organisationen, och särskilt ordföranden Erik J Olsson, varit för påståendet att det pågår en problematisk feminisering av akademin. Han skrev förra året,

Magnus Zetterholm och Erik J Olsson grundade 2015 av insamlingsstiftelsen Academic rights watch. Stiftelsens syfte är att ”främja den akademiska friheten främst i Sverige men även utomlands”.

tillsammans med Catharina Grönqvist Olsson, boken Den mjuka staten, som handlar om hur kvinnornas intåg i myndigheter har gjort Sverige till ett feminint land. På sin hemsida har ARW flera gånger lyft det ökande antalet kvinnor i akademin som ett hot mot den akademiska friheten. En tes som kritiserats.

ERIK J OLSSON refererar till forskning som visar att det på gruppnivå finns skillnader i personlighet och värderingar mellan män och kvinnor. Han säger att kvinnor i högre grad än män prioriterar ”mjuka värden”. Kvinnor står i dag för en majoritet av studenter och en stadigt ökande andel av anställda på universiteten. Vissa forskningsfält, såsom humaniora, säger Erik J Olsson i dag är kvinnodominerade.

– Hela den traditionella akademin bygger på maskulina värden, som yttrandefrihet och meritokrati, säger han.

– Om man har en organisation med ett visst syfte, då måste man tänka på vilken könsfördelning man ska ha för att uppnå det på bästa sätt, säger han.

Ett exempel som lyfts är just förhållandet till yttrandefrihet.

– Det finns amerikanska studier där man frågar folk vad de tycker är viktigast, yttrandefrihet eller att skydda utsatta grupper. Då väljer

Är du försäkrad under studietiden?

män yttrandefrihet, men kvinnor att skydda utsatta grupper. Alla är för yttrandefrihet, men när du ställer det mot ett annat värde, då får du den här könsskillnaden, säger Erik J Olsson.

Björn Lundberg är historiker vid Lunds universitet. När han först stötte på ARW upplevde han att de förde fram relativt okontroversiell kritik av universiteten. I dag är han kritisk. Han säger att de har radikaliserats åt höger.

skulle påverka den akademiska friheten negativt är obefintlig. Dessutom anser han tesen vara moraliskt förkastlig.

– De har cherrypickat [att välja ut data som stödjer ens tes, reds. anm.] enskilda punkter i teoribildningar som inte hänger ihop för att driva tesen att kvinnor skulle bidra till feminisering –som i sin tur skulle utgöra ett hot mot akademin.

Det är snudd på oförskämt med tanke på det långa arbet som lagts ner.

– De började alltmer ta politisk ställning för konservativa frågor i debatten. Dessutom började de kritisera det de kallade för feminiseringen av universiteten, säger han.

På sin blogg skrev han ett inlägg där han kritiserar olika uttalanden som ARW gjort. Han menar att den vetenskapliga grunden för att universiteten skulle feminiseras och att det

– Jag tycker det är snudd på oförskämt med tanke på det långa arbete som har lagts ner för att förändra högskolesektorn – som historiskt varit en otroligt ojämställd institution – till att bli någonting som ändå har gått i riktning mot ökad jämställdhet. Att i det läget beskriva jämställdhetsarbete som ett hot mot den akademiska friheten och forskningens kvalitet är magstarkt, säger han. Kritiken mot ARW är omfattande. Erik J Olsson och Magnus Zetterholm medger också att de kan ha fel om könsfördelningens inverkan på akademin. De båda männen vill dock poängtera att frågor om kön inte är vad de fokuserar mest på.

Det största hotet mot akademin är enligt dem att ingen ställs till svars när man bryter mot lagen.

– Om det är så att man faktiskt, när man begår ett brott inom akademin – som att anställa utan utlysning – skulle kunna få tre månader på öppen anstalt, skulle det ha en återhållande effekt, säger Magnus Zetterholm.

Unika försäkringar för dig som studerar till lärare

Det är viktigt att du är försäkrad under din studietid ifall något skulle hända dig eller ditt hem.

Lärarförsäkringar en del av din medlemsservice. Vi har tagit fram två billiga och unika försäkringar som är speciellt anpassade för dig som studerar till lärare, Studentförsäkring Leva och Studentförsäkring Bo.

I Studentförsäkring Bo ingår bland annat 365 dagars reseskydd och med Studentförsäkring Leva får du ersättning om du till exempel råkar ut för ett olycksfall eller en sjukdom, som gör att du inte kan studera på ett tag, och du förlorar ditt studiemedel.

Läs mer på vår webb eller kontakta oss så hjälper vi dig.

Vad är poängen med seminarium?

En plantskola som fostrar den bildade samhällsmedborgaren eller ett forum där de som tar mest plats får stå oemotsagda? Seminarier på universitetet ska vara ett fria och öppna samtal. Men är det verkligen så det ser ut?

TEXT ELISABETH THAM

ILLUSTRATION NANCY NILSSON

I

högskolelagen står det att studenter ska utveckla förmågan att ”självständigt urskilja, formulera och lösa problem” och på ett sätt är detta grundtanken bakom seminariet. ”Semen” betyder frö på latin och följaktligen kan ”seminarium” översättas till en typ av plantskola.

Sinikka Neuhaus är prefekt för institutionen för utbildningsvetenskap och beskriver seminariets grundidé:

– Det finns en tanke att man planterar något som ska gro under lång tid, och det är ömtåligt. Seminariet sker när plantan inte är fullvuxen, utan det är ju på väg dit. Sedan är det också

det här brutala. Det vill säga, du sorterar, du förkultiverar, du rensar, säger Sinikka Neuhaus. – Det är en gammal idé. Vi kan hitta den hos romarna, i antiken men också under medeltiden. Den får ett stort genomslag på 1800-talet.

SEMINARIET PÅ UNIVERSITETET beskrivs i litteraturen som det demokratiska samtalets bastion. Framför allt inom samhällsvetenskap och humaniora ska seminarier vara ett meningsutbyte.

Men frågan är om denna idealbild motsvaras av vad som faktiskt sker så gott som varje dag på Lunds universitets campus. Dana Alkabi är ordförande för Konservativa förbundet (KF) i

Lund. Hon upplever att den som inte håller med den dominerande politiska synen, inte respekteras

– Om man säger emot den riskerar man att få en stämpel på sig i stället för att bemötas i sak, säger Dana Alkabi.

DET MENAR HENNES styrelsekollega Vilhelm Fornbacke hände honom på ett seminarium om etik och visitationszoner.

– Jag försökte göra en etisk avvägning. Antingen får man gå igenom en kontroll på ett torg, eller så riskerar man att bli sprängd i sin säng, säger han.

Det känns oftast som att det är samma tre personer som pratar. ”

Vilhelm Fornbacke kände sig personligen påhoppad när gruppen på ett, enligt honom, nedvärderande sätt kallade hans argumentation för SD-retorik.

– De sa att det är dumt att vara apologetisk till sådana förslag, och att de endast slår mot folk som redan har det dåligt, säger han.

Katarina Mårtensson är professor vid Institutionen för utbildningsvetenskap och hon poängterar också vikten av att mötas i sak i stället för att gå till personangrepp.

– Ibland har det hettat till, säg att två studenter i rummet kanske har haft väldigt hätsk och aggressiv ton. Då har lärare fått bryta och ta en paus, förklarar hon.

Prorysk student

LÄRAREN HAR ETT ansvar för seminariet men det är inte alltid lätt att till exempel fördela ordet.

– Det är många lärare som pratar om hur utmanande det är att vara seminarieledare. Man måste verkligen i stunden kunna följa dynamiken och fatta snabba beslut om hur man ska leda detta. Och det råd jag brukar ge är att man från början, innan seminariet startar, säger hur man kommer att göra, säger Katarina Mårtensson.

– Har man klargjort det från början så blir det oftast lättare och bättre.

VIKTOR SKOGSBERG, ORDFÖRANDE för Centerstudenter Skåne, tycker att seminarier i Lund oftast är respektfulla, men håller med om att politiska ståndpunkter kan spela roll. Han tror att åsikter i mitten av det politiska spektrumet har lättare att accepteras.

– Men så länge du utgår från kursmaterialet så borde det inte uppstå så stora konflikter, för då har alla samma spelplan.

En annan knepig del av seminarier är hur man ska hantera mer eller mindre kontroversiella ämnen. Isabel Bramsen är föreläsare i freds- och konfliktvetenskap och poängterar vikten av att kunna se frågor ur olika perspektiv, snarare än att säga till en student att hen har fel.

Hon ger exempel på ett seminarium med en student som hade en prorysk hållning till Rysslands invasion av Ukraina.

– Eftersom han var så talför behövde jag presentera fler perspektiv. Jag fick säga: ”Ja, det är ett sätt att se på det, men här är ett annat”, säger hon.

Ny generation

MEN DET ÄR inte bara politiska åsikter eller kontroversiella ämnen som kan stoppa folk från att prata på seminarier. Vissa tycker helt enkelt att det blir för stelt eller tråkigt.

– Det känns oftast som att det är samma tre personer som pratar, säger studenten Ylva till Lundagårds reporter, som begett sig ut på campus.

– Jag hade ett seminarium som var fem timmar. Vi var tio grupper som hade presentationer i 20 minuter. Så det tog rätt lång tid. Det var ingen som lyssnade, säger Ylvas kompis Ellen.

EN ANNAN STUDENT menar att det inte heller blir bättre för att seminarieledaren ställer krav på att alla ska tala.

– Då måste man säga saker bara för att säga saker. Det blir ingen vettig diskussion.

Så hur ska man göra då för att seminarierna ska bli just vettiga? Katarina Mårtensson hänvisar till pedagogisk forskning som pekar på att relevanta förberedelser och klara instruktioner är jätteviktigt.

– Det är oftast inte svårt att få studenter att engagera sig i samtalet. Men de behöver vägledning. Det räcker inte att säga att de ska läsa det här kapitlet utan man ska kanske säga att de ska läsa och samtidigt fundera på hur författarna kunnat komma fram till så olika slutsatser.

SINIKKA NEUHAUS MENAR att studenter i varje ny generation måste lära sig om seminariet som utbildningsform. Själv gillar hon seminarier, men förstår att hon behöver övertyga andra om det.

– Om det nu är helt nya studenter, hur lär man dem att ge kritik som är konstruktiv? Kan man öva det? Och det tror jag att man kan, säger hon. – Det är en kollektiv process. Därför måste man ibland säga till studenter som inte vill komma på seminarier, att det är att du deltar i samtalet som är det viktiga.

ROSALINE NGUM

SOCIAL SCIENTIFIC DATA ANALYSIS

Vad kännetecknar ett bra seminarium?

– Att studenterna i förväg får veta vad de ska diskutera under seminariet. Placering spelar också roll. Om vi till exempel sitter runt ett runt bord blir det mer av en konversation.

GUSTAF FAHLGREN FREDS- OCH KONFLIKTVETENSKAP

Brukar du prata mycket på seminarier?

– På seminarier vet jag inte om jag pratar så mycket, men jag pratar nog generellt jättemycket.

Vilket är det sämsta seminarium du varit på?

– Mitt första seminarium i just den här kursen. Det räckte med att jag gick dit och hade en skärm. Så klarade jag mig jättebra. En del sitter och spelar på seminarier.

MAX BERLIN POLITICES KANDIDATPROGRAM

Brukar du prata mycket på seminarier?

– Nej, det brukar jag inte. Jag brukar inte vara så kunnig tyvärr.

Vilket är det bästa seminarium du varit på?

– På fredskursen när det var presentationer. Det var tydliga krav på vad som förväntades. Alla hade förberett.

Det fria landet?

USA har sedan andra världskriget varit världens främsta forskningsnation.

Sedan Donald Trump kom till makten i januari har förändringar genomförts som vissa menar kommer orsaka irreparabla skador på forskarsamhället

Lundagårds Isak Aho Nyman har åkt till Boston och träffat forskare som påverkas av förändringarna i realtid.

Solens sista strålar skiner in genom ett oputsat fönster. Jag sitter på en diner i Brandeis, en universitetsförort ungefär två mil utanför Boston. Jag har en kopp svart bryggkaffe framför mig, det sitter en handfull personer i olika bås och fikar eller äter en sen lunch. Mittemot sitter en åttioårig forskare. Han har kort, vitt skägg och har precis lagt sin stora mössa på bordet mellan oss. Mannen i fråga heter Michael Rosbash. 2017 tilldelades han, tillsammans med Michael W Young och Jefferey C. Hall, Nobelpriset i medicin för forskning om cellens roll i att reglera dygnsrytmen hos både djur och människor.

– Det är inte särskilt väl genomtänkt. Om man kastar en bomb in i en folkmassa så kommer det bli en del collateral damage, säger han.

TEXT OCH FOTO ISAK AHO NYMAN

Han pratar om de förändringar som genomförts sedan Donald Trump för andra gången blev USA:s president. Förenklat handlar det om att den federala regeringen radikalt skurit ner på forskningspengar och anslag till universitet. Specifikt kan man dela in förändringarna i två kategorier: effektivisering och politisering.

SPINDELN I NÄTET bakom effektiviseringsspåret är techmiljardären Elon Musk. Musks enhet Doge (Department of government efficiency) har åtagit sig att spara pengar från den federala staten genom att stryka vad man ser som överflödiga utgifter.

Bland annat har man genomfört massuppsägningar på de flesta federala myndigheter, däribland National institute of health (NIH) och National science fund (NSF). NIH och NSF är de två största federala forskningsfinansiärerna i USA och står för 47 respektive 9,7 miljarder dollar i forskningsbidrag varje år.

Som del av nedskärningarna föreslås att NSF, som bekostar ungefär 25 procent av all grundforskning i USA, ska få sin budget nerskuren till ungefär 3-4 miljarder dollar. På NIH, som är världens överlägset största forskningsfinansiär, har hittils 780 forskningskontrakt avslutats.

– Jag tror absolut att det hade kunnat påverka min framtid om, säg ett år från nu. Men jag är en gamling, jag har fått ha min tid i solen. Så om jag inte kan göra det här längre så hade jag blivit besviken, men jag får göra något annat i så fall.

Michael Rosbash är inte särskilt orolig för egen del, han tror snarare att det är den yngre generationen som kommer ta smällen av nedskärningarna.

– Man stör flödet av unga in i branschen. Om du är en ung student så kanske du tänker att du valt fel yrke. Sett lite bredare så handlar det om demokrati. Till vilken grad följs lagar och regler? Kommer vi ens ha ett val om fyra år?

DET POLITISKA BENET av förändringarna som drabbat universitetsvärlden kretsar kring Trumps

nya linje mot vad han ser som ”woke”-ideologi. Ett tydligt exempel är det presidentdekret som fastslår att allt som rör inkludering, mångfald och jämställdhet ska strykas ur den federala statens verksamheter. Det handlar om allt ifrån att säga upp jämställdhetskoordinatorer till att stryka specifika ord från federala hemsidor. I USA pratar man om förkortingen DEI, ”diversity, equity and inclusion”, för att referera till de här förändringarna. ***

ESTHER, SOM EGENTLIGEN heter något annat, arbetar som forskare inom vårdsektorn. Hon berättar om hur begränsningarna av DEI drabbat hennes arbete.

– Det finns tydligen en lista hos NIH, med en rubrik i stil med ”de här orden får ni inte ha med när ni söker bidrag.” Ett av de orden är ”kvinna”. De vill väl att vi inte ska hålla på med genus.

Listan som Esther pratar om innehåller hundratals ord vars användning ska begränsas eller undvikas, rapporterar New York Times. I listan återfinns förutom ”women” också ”injustice”, ”diverse”, ”climate crisis”, ”minority”, ”sex” och ”political”.

Esther berättar om en kollega som forskar om sjukdomar som främst drabbar kvinnor. Hennes forskningspengar drogs in mer eller mindre från ena dagen till den andra. Hon berättar också om hur man försöker kringgå de begränsningar som satts i bruk.

– Min erfarenhet är att alla byter ut ord som finns på listan mot andra ord när man skriver sina ansökningar och så, men att man fortsätter som innan med själva forskningen.

– Jag undervisar och pratar fortfarande om health equity och social determinants of health och så vidare. Man pratar om “hold the line”: Vi fortsätter med det vi gör, säger Esther

ESTHER BERÄTTAR OM hur man kommunicerat från universitetets sida om hur man som lärare och anställd ska förhålla sig till migrationspolisen (ICE). Under Trumps andra mandatperiod har ICE inte bara utfört massdeportationer, utan även börjat avvisa amerikanskfödda medborgare med icke-dokumenterade föräldrar i linje med en allt hårdare invandringspolitik.

ICE har inte tillträde till klassrum eller liknande, då majoriteten av universitetslokalerna räknas som privat egendom. Det enda sättet som ICE-agenter kan ta sig in och gripa studenter på privata universitet är om universitetet släpper in dem.

– Jag pratade med min närmaste chef efter en briefing och hon sa att om de inte går från campus så slår vi en mänsklig kedja kring studenterna. Och jag kände bara… det är väldigt rörande, men det är också… lever vi i Tysklands 30-tal?

– DET FINNS en bok som kom för fem, sex år sedan som heter A perfect mess, och det är en väldigt bra beskrivning av det amerikanska systemet.

Det säger Mats Benner, professor i forskningspolitik vid ekonomihögskolan vid Lunds universitet (LU). Han ger mig en bakgrund till hur forskningen och universitetsvärlden ser ut i USA, där turbulens och oreda varit en del av systemet sedan långt innan Donald Trumps tid vid makten. – Det finns inget utbildningsdepartement, det finns inget forskningsdepartement. NIH kom till för att man inte kunde enas om att instifta en omfattande sjukförsäkring. Så i grund och botten är till och med NIH ett komplement till ett sjukvårdssystem snarare än en forskningsfinansiär.

AVSAKNADEN AV EGNA myndigheter, departement och ministrar som överser högre utbildning har gjort amerikanska universitet

Ingången till Tsai performance center, en del av den humanistiska avdelningen av Boston University. Universitetet grundades 1838 och har i dag drygt 37 000 studenter.

Michael Rosbash fick Nobelpriset i medicin 2017 och forskar forfarande, vid 81 års ålder, vid Brandeis University.

anpassningsbara och fria att fatta egna beslut, men det har också biragit till en brist på struktur. Mats Benner beskriver det som att det inte riktigt finns någon plan för forskningen i USA.

– Det är kaos, kan man säga. Det är en mild form av anarki, säger han.

– Trots eller möjligen på grund av detta så har man ett system som är oerhört effektivt egentligen. Om man tittar på insatsen och genomslaget av det som görs på i princip alla forskningsområden så är USA störst i både volym och genomslag.

Mot bakgrund av hur väl systemet presterat tidigare tror Mats Benner att forskar- och utbildningsvärlden kommer att skadas av den sittande regeringen.

– Och det är inte ens en naturkatastrof utan det är en skapad katastrof. Så det är klart att det kommer att ta tid. Men den är inte för evigt, säger Mats Benner.

BETYDLIGT MINDRE POSITIV är Julie MacNamara, biträdande policychef på intresseorganisationen Union of concerned scientists (UCS). UCS grundades i slutet av 60-talet med målet att reglera den amerikanska militärens inflytande på forskningssamfundet, med ett särskilt fokus på att hämma utvecklingen av kärnvapen.

– Det vi ser nu är en nedmontering av vår federala regering som helt saknar motstycke. Attackerna på våra myndigheter, på myndighetsanställda och på de här myndigheternas möjlighet att faktiskt genomföra sitt arbete. Allt det här kommer leda till enorma konsekvenser även utanför branschen, säger Julie McNamara.

Jag träffar Julie på UCS:s kontor, några minuters promenad från Harvards campus. Hon har jobbat för UCS i tio år, och var på organisationen redan när Donald Trump tillträdde som president första gången. Julie menar att det som skiljer sig den här gången inte nödvändigtvis är politiken, utan sättet som den genomförs på.

– Mycket av det som regeringen gör just nu gör är olagligt, allt är helt ogenomtänkt. Vi ser redan väldigt konkreta konsekvenser drabba hela det vetenskapliga projektet.

De gör det omöjligt att överhuvudtaget ägna sig åt forskning. ”

EN AV DE stora förändringarna som Julie pekar på som extra problematiska för att fortsätta det vetenskapliga arbetet är det som kallas för ”indirekta kostnader”. I den här kategorin ryms saker som i Sverige ofta täcks av ett universitets basanslag, som lokalhyra, elförbrukning och liknande.

I februari beslutade NIH att man inte längre skulle utvärdera varje institutions egna behov för indirekta kostnader, utan att alla anslag skulle beräknas utifrån att 15 procent av anslaget skulle gå till indirekta kostnader. För jämförelse uppskattar MIT att ungefär en tredjedel av hela

universitets federala anslag går till indirekta kostnader, andra institutioner har uppskattat att det ibland kan handla om 70 procent av anslaget.

– Universitet meddelar att man sänker budgetar med fem, tio, femton procent, man slutar med nyanställningar, man tar inte in doktorander. Vi kan inte bara spola tillbaka bandet och ångra de här sakerna.

I slutändan är inte Julia McNamara orolig för forskarsamhället, som hon beskriver som ”robust”. Snarare är det vilken typ av forskning som kommer kunna utföras som oroar henne.

– Forskningen kommer fortsätta. Det kommer fortfarande finnas företag som går med vinst, men möjligheten att ägna sig åt forskning som kan gagna allmänheten är illa ute.

NATHAN PHILLIPS, FORSKARE i ekologi vid Boston University är rakare i sin kritik av den amerikanska regeringen och deras nya linje gentemot forskarsamhället:

– De gör det omöjligt att överhuvudtaget ägna sig åt forskning, säger han.

Vi ses på hans kontor i mitten av den nästan oändliga gatan Commonwealth Avenue. Nathan sitter i ett hus som påminner om en katedral utifrån, med stora välvda fönsterbågar och ljus stenfasad. Utanför går ett fåtal studenter som stannat kvar på universitetet över vårlovet. Inne på kontoret ligger solpaneler, böcker, en wokpanna och olika mätinstrument staplade huller om buller. Jag lägger ner min telefon som spelar in vårt samtal på en huvudlös byst som döljs under några papper. Nathan Phillips har forskat på hur gasläckor

Julie McNamara är biträdande policychef på Union of concerned scientists. Hon jobbar primärt med bränsle- och hållbarhetsfrågor.

När jag kommer in till Nathan Phillips kontor är han i full gång med att sätta upp papper med budskapet ”FREE MAHMOUD” på sitt fönster ut mot gatan.

uppstår och hur de påverkar resten av omgivningen. Ett av hans forskningsprojekt resulterade i att man upptäckte flera större gasläckor mitt i Boston, där pengarna kom från National science foundation (NSF). Han menar att det finns självklara fördelar med fortsatt statsfinansierad forskning.

– Om folk älskar att slösa på naturgas, om de vill ha massa luftföroreningar och explosioner, och framför allt om man önskar att den federala regeringen inte bidrog till att uppdaga de här problemen; ja då kanske man ska montera ner hela vetenskapen.

PÅ GOLVET I Nathan Phillips kontor ligger ett tiotal A4-papper. Varje papper fylls av en stor bokstav skriven i svart märkpenna, tillsammans stavar papprerna ”FREE MAHMOUD”. Mahmoud syftar i det här fallet på Mahmoud Khalil, en av de mest synliga personerna på de stora propalestinska protesterna på Columbia University i New York förra våren. Donald Trump har gått ut och rakt av försökt förbjuda politiska demonstrationer på universitetscampus. Bara några dagar innan jag landade i Boston greps Khalil av ICE inne på Columbias campus. – Columbia blidkade trumpadministrationen. De bidrog till och underlättade gripandet av en person som var en del av gemenskapen på universitetet och som fortfarande bodde på universitetets mark. De gjorde det som efterfrågades, men de blev ändå av med 400 miljoner dollar i federala bidrag. Så om någon vill inbilla sig att man kan ligga lågt eller ställa sig in och därmed bli

Nathan Phillips beskriver sig själv som mijlöforskare, ekolog och aktivist. Sedan Donald Trump tillträdde som president i januari har han protesterat och visat sitt misstycke gentemot presidenten och regeringen.

skonad… dålig strategi, tycker Nathan Phillips. I fallet Columbia menar Nathan Phillips att universitetet gick med på regeringens krav för enkelt. Flera jag pratar med använder termen preemptive obedience, att verksamheter utanför regeringens räckvidd går med på regeringslinjen utan en rädsla för repressalier. Nathan Phillips nämner som exempel att Northeastern University, som också ligger i Boston, tagit bort DEI-sidan från sin hemsida efter regeringsskiftet. Nathan tycker dock att det enda sättet för universiteten att överleva är att stå upp för sina värderingar.

Vi reagerar alltid när politiken går in och har väldigt detaljerade synpunkter. ”

– Att universiteten bara sticker huvudena i sanden, försöker vara tysta och bara hoppas att problemet går dem obemärkt förbi misstar sig å det grövsta, säger Nathan Phillips.

LUNDS UNIVERSITETS REKTOR Erik Renström ser kritiskt på sättet som den amerikanska regeringen använder ekonomiska medel för att påverka hur universiteten bedriver sin verksamhet.

– Det är uppenbart att det är vissa områden som är speciellt utpekade. Även i Sverige påverkar politiken forskningen genom att välja var man satsar pengar. Men det är en väldig skillnad mellan det, och att gå ut och jaga specifika ämnen och mer eller mindre förbjuda dem.

Erik Renström menar att den akademiska friheten i USA är hotad och att det i förlängningen också kommer påverka hur man ser på att samarbeta med USA i forskningsfrågor.

– Vi reagerar alltid när politiken går in och har väldigt detaljerade synpunkter. Även om vi har många kollegor i USA som är väldigt duktiga så vet vi att USA som land inte riktigt går att räkna med längre.

Trots detta vill Erik Renström inte stänga dörren för samarbeten med amerikanska lärosäten. Han menar dock att det finns gränser för hur länge ett samarbete kan fortgå

– När vi får forskningsmedel så måste villkoren vara sådana att vi kan garantera den akademiska friheten.

Var går den gränsen?

– Om kollegor skulle säga att de inte kan uttrycka sådant som är etablerad kunskap, om man känner att man inte kan ha friheten att arbeta i den andan, då har gränsen passerats.

MÅNGA FORSKARE SOM verkar inom fält som pekas ut som farliga eller problematiska av

regeringen är oroliga. I nyhetsartiklar från USA är det sällsynt att se någon uttala sig under eget namn och journalister pratar om att det är ovanligt svårt att hitta intervjupersoner som ens vill ställa upp. De flesta mejl jag skickat har inte fått något svar, och många som väl svarat har avböjt en intervju. Att hitta forskare och universitetsanslutna som delar Trumpadministrationens synsätt har visat sig vara ännu svårare.

Caroline, som egentligen heter något annat, forskar inom epidemiologi vid ett statligt universitet. Fältet hon forskar inom har på senare år ifrågasatts mycket, speciellt under coronapandemin där kritiken mot det amerikanska smittskyddsinstitutet var både stark och aggressiv. Trots det är Caroline slagen av vad som händer med forskarsamhället i USA just nu. – Mitt universitet har inte skickat några hot eller ens några krav än, utan bara riktlinjer och rekommendationer. Men det är helt olikt allt jag sett tidigare, säger hon.

Universitetet har bland annat rekommenderat att all offentlig information och kommunikation ska rensas från referenser till DEI.

– De har rekommenderat oss som forskar om de ämnena att vi ska byta till forskningsämnen som går mer i linje med regeringens egen agenda, säger Caroline.

NÄR CAROLINE NÅGRA veckor innan vårt samtal skulle skicka in en ansökan till NIH märkte hon att myndigheten inte längre tog emot några som helst ansökningar. Hon jobbar nu på ett nytt

försök tillsammans med ett gäng kollegor, i den nya texten har de formulerat om syftesavsnittet för att undvika att flaggas som att de arbetar med DEI-relaterade frågor.

– Jag tror att det är en del av regeringens plan att försöka göra det svårt att jobba inom våra fält, så att vi helt enkelt sticker av egen vilja, säger hon. Om forskningsinstitutioner gick samma öde till mötes som exempelvis den federala biståndsmyndigheten USAID hade det varit nästan omöjligt att bygga upp dem igen, menar Caroline. Hon pekar specifikt på riskerna med att förlora data och kompetens i och med att labb och liknande lägger ner.

Jag känner till folk som redan försöker lämna landet. ”

– Jag känner till folk som redan försöker lämna landet. I andra auktoritära regimer har vi sett att folk sticker och att det finns en efterfrågan på forskare i de delarna av landet som fortfarande värderar vetenskap. Risken är att det inte kommer finnas någon kvar här som kan bygga upp systemet igen.

NÄR CAROLINE BERÄTTAR om sina vänner som överväger att lämna landet minns jag tillbaka till några dagar tidigare, på den där dinern i Brandeis där jag träffade Michael Rosbash. Rosbashs föräldrar var judiska flyktingar till USA under andra världskriget och lämnade sitt hem i Europa på grund av nazisternas folkmord. Jag frågade Michael Rosbash om var han trodde att amerikansk forskning skulle vara om fyra år, förutsatt att Donald Trump faktiskt kliver av som president 2029.

– Det är svårt att säga. Kommer det få följder? Absolut. Kommer det vara allvarliga följder? Ingen aning, men det är risk som man inte vill ta. – Ärligt talat så är nazityskland en passande liknelse. I början av 1900-talet så var Tyskland likt USA i dag, man hade världens överlägset bästa forskningsmiljö. På bara några år förstördes allt eftersom nazisterna slängde ut alla judar och kommunister ur landet.

Michael Rosbash menar att det finns en jämvikt inom forskarsamhället som gör att det hela fungerar. Inte bara ekonomin spelar in utan även den allmänna kulturen, utbildningen, möjligheterna för att skapa sig en karriär och så vidare. Om balansen rubbas kan hela systemet lätt slås ut.

– En enda bombräd kan jämna historiska landmärken med marken. Nu är det här inte en enda handling, men man kan göra oerhörd skada väldigt snabbt. Det tar lång tid att bygga upp det där igen.

Framtida studenter är på testdagar på MIT, medan de reguljära studenterna är på vårlov. MIT påverkas extra starkt av åtstramningarna kring indirekta kostnader. Universitetets indirekta kostnader ligger på runt 69 procent av deras totala anslag, Från och med nu kommer federala anslag bara täcka 15 procent.

Vad innebär akademisk frihet?

I USA stryps forskning om mångfald, i Ungern hotas självständiga universitet och i Indien censurerar forskare sig själva. Den akademiska friheten sägs vara under attack världen över, och så även i Sverige, men vad innebär egentligen akademisk frihet och vilka hot står den inför?

TEXT NANCY NILSSON

FOTO LAURA LYALL FOLKMAN

Idag vittnar många forskare om ett svårare akademiskt klimat. I USA motarbetar Trumpadministrationen utbildningar med fokus på mångfald, rättvisa och inkludering. I Indien har politiseringen av universiteten blivit så pass stor att forskare avstår från att publicera sin forskning. Och inom EU, där akademisk frihet länge setts som en självklarhet, har Ungern steg för steg nedmonterat såväl forskares som hela lärosätens frihet.

Det finns ett tydligt samband: Med demokratisk tillbakagång kommer minskad frihet för akademin. Det berättar Tim Ekberg, stabsråd och

före detta planeringschef vid Lunds universitet. – Autokratin börjar flytta fram sina positioner genom att först hoppa på media, domstolar och sedan akademin.

MEN VAD ÄR egentligen akademisk frihet? Det handlar om två saker, förklarar Tim Ekberg.

1. Att forskare fritt får välja vad de studerar.

2. Att universiteten får styra sin verksamhet utan politisk inblandning.

I Sverige är denna frihet inskriven i högskolelagen. I princip kan forskare studera vad de vill, så länge de använder vetenskapliga metoder och följer lagen – men i praktiken ser det annorlunda ut. Forskningen i Sverige styrs i själva verket till stor del – och det genom pengar.

– Under 20 års tid har regeringen i allt större utsträckning styrt var forskningspengarna ska gå och ju mer man styr ju mindre utrymme för egna val hos forskare, menar Tim Ekberg.

Samtidigt finns en balansgång mellan politisk styrning och demokratins grundprinciper.

I en parlamentarisk demokrati är det trots allt folkvalda som väljer vilka områden de vill prioritera. Till exempel satsar nuvarande regering på forskning om psykisk hälsa och kvinnors sjukdomar.

– Lever vi i en demokrati där folkvalda väljer att satsa pengar på en viss sektor är det inte orimligt att politiken har ett inflytande över hur pengarna används. Risken blir att den politiska styrningen går över till något mer hotfullt, säger Tim Ekberg.

I DAG ANSER många lärare och forskare att denna risk blivit verklighet. Forskare i Sverige vittnar om hur deras autonomi urholkas – inte bara av politisk styrning och riktad finansiering, utan också av cancelkultur och lågt tak inom akademin – men vari ligger det största hotet?

En färsk rapport från Universitetskanslersämbetet visar att mindre än en procent av de tillfrågade upplever cancelkultur som det stora problemet, medan nästan 60 procent pekar på riktad finansiering och politisk styrning som de huvudsakliga hoten.

– Cancelkulturen är ett så pass litet problem att vi inte bör lägga vårt fokus där. Politisk styrning är huvudproblemet, konstaterar Tim Ekberg.

Men hotet kan också komma inifrån. Fyra av tio forskare i Sverige uppger att de utsatts för hot och trakasserier för sin forskning. Det visar en kartläggning gjord av Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf).

– Man har sett att forskare som upplever hat ändrar sina beteenden och undviker vissa områden. Det är såklart en farlig utveckling och ett stort hot mot den akademiska friheten, säger Tim Ekberg.

MEST UTSATTA ÄR forskare inom genus, klimat och könsidentitet. Kvinnor drabbas i också högre grad än män. Och hotet – det kommer inifrån, från studenter och kollegor.

– Det är svårt att hantera när ens kollegor hugger en i ryggen eller när studenterna försöker ta över vissa moment.

Oavsett var hotet kommer ifrån ser utvecklingen mörk ut. I världen har autokratin vind i seglen och samhällsdebatten är målad i svart och vitt, menar Tim Ekberg. Han pekar på akademins nya men viktiga roll i detta: att ta hand om demokratin, att ge studenter verktyg för att mötas och hantera olika åsikter. Trots att det är en lång väg att gå är han hoppfull, om än något drastisk.

– Om vi inte tar ihjäl oss i en stor smäll kommer den akademiska friheten att komma tillbaka.

Från Sovjet till Lund

Tönu Pullerits startade sin akademiska karriär i Sovjetunionen. Han har med egna ögon sett hur det går när staten styr undervisningen i skolan och forskningen på universiteten. Byråkrati, tristess och spioneri – det är resultatet.

TEXT SOLVEIG NYCANDER FOTO BIM HELLSTRÖM

Vi möter Tönu Pullerits i entrén till Lunds stadsbibliotek en solig aprilmorgon. På vägen till kafét berättar han att han har blivit intervjuad förut, men bara om sin forskning. Tönu är professor i kemisk fysik vid Lunds universitet och forskar om ljus och materia. Men det ska han inte prata om med oss. Ämnet för dagen är frihet, eller snarare bristen därpå.

TÖNU ÄR NÄMLIGEN estländare och doktorerade i Sovjetunionen innan han och hans familj flyttade till Annehem i Lund.

Tönu beskriver sin barndom på den estniska landsbygden som ”rätt så trevlig”.

– Jag var inte så politiskt intresserad. Jag gjorde min sport, jag var bra på matte och så sjöng jag. – När man började fatta saker och ting blev livet lite mer komplicerat, tillägger han sedan.

Tönu föddes i början på 60-talet. Då hade varje stad i Sovjetunionen fortfarande en staty av Lenin i centrum. På gatorna satt affischer med kommunistiska slagord och jämförelser mellan öst och väst: Sovjeterna skickade en man till rymden medan amerikanerna sköt Martin Luther King och sin president. Propagandan var bara en del av vardagen, till slut tänkte man inte på den.

– Om man går på stan i dag tänker man inte på reklamskyltarna. Under den tiden märkte jag inte propagandaskyltarna, förklarar Tönu.

INDOKTRINERINGEN SKEDDE OCKSÅ i media och i skolan. Tönu minns när han på lågstadiet fick lära sig om statsbygget och konstitutionen. Där stod det att varje land fritt kan träda ut ur Sovjetunionen.

– Någon frågade: Varför stannar vi kvar? Då märkte man hur läraren blev lite uneasy och så man fick inget riktigt svar, säger han.

Censuren gjorde att ämnen som historia och samhällsvetenskap blev ointressanta eftersom inget riktigt gick ihop. Tönu berättar om en lärobok i statsvetenskap.

– Det var den värsta boken. Jag var en plikttrogen student så jag försökte förstå, men formuleringarna var helt omöjliga. Den försökte förklara skillnaden mellan parlamentet och regeringen, men parlamentet hade ingen roll i systemet.

Boken försökte dölja den icke-existerande maktdelningen mellan statens institutioner genom dunkla och ogenomträngliga formuleringar. Det var bara till att memorera och recitera.

PÅ UNIVERSITETET STUDERADE Tönu fysik. Inte heller då var han förskonad från statens inflytande över undervisningen. Dels var det obligatoriskt att studera materialistisk filosofi, eller ”vetenskaplig kommunism” som ämnet hette, där man främst läste Engels och Marx.

Dessutom gick en dag i veckan åt till obligatorisk militärundervisning. Tack vare den är Tönu officer – i alla fall på pappret. Men enligt honom var undervisningen helt värdelös.

– Jag kan inte förstå hur man skulle bli en bra officer av det vi gjorde på den utbildningen, säger Tönu.

Han beskriver militärundervisningen som en slags teoretisk krigsvetenskap. Tönu minns en lektion när en major höll en föreläsning om atomfysik. Tönu skakar avfärdande på huvudet. – Vi är fysiker, vi vet vad atombomber är. Och så kommer en major och börjar förklara hur atombomber funkar, men han förstår ingenting om fysiken bakom.

Tönu berättar att majorens förklaring av kärnfysik blev ett slags internskämt med fysikstudenter från andra universitet.

FÖRSTA GÅNGEN TÖNU skulle till Sverige i slutet av 80-talet blev han själv erbjuden att spionera. Under processen för att söka tillstånd för sin resa kallades han till ett möte.

– Det var en ung man som pratade ryska. Han sade ungefär: Sverige är ett vänligt och neutralt land, inga problem med Sverige. Men det är många amerikaner där också. Om någon skulle kontakta dig så vill vi gärna att du berättar det för oss, berättar Tönu.

– Jag svarade ingenting. Jag sa inte att jag inte skulle göra det heller, konstaterar han.

Tönu var rädd för att han inte skulle få åka till Sverige om han sa fel saker. Han sa bara att det var osannolikt att någon skulle försöka få information från honom eftersom hans forskningsområde var militärstrategiskt ointressant.

Inom forskningsområden som däremot kunde ha en militär tillämpning rådde väldigt strikt kontroll. Tönu berättar att atomforskning skedde på slutna områden där enbart forskarna själva hade tillträde. Dessutom var atomforskarna förbjudna att åka utomlands.

Under den tiden märkte jag inte propagandaskyltarna.

Ibland fick statens inflytande värre konsekvenser än tidsslöseri. När Tönu var student försvann en ung och framstående kemilektor från universitet. Lektorn var en aktiv medlem i kommunistpartiet och fick chansen att åka till Frankrike i ett halvår.

– Det öppnade hans ögon. Han såg att allt han trodde var fel. Han kom tillbaka och, som en ärlig människa, så började han prata om det, berättar Tönu.

Lektorn förbjöds från att undervisa och när det inte tystade honom tillgrep staten hårdare medel. – Han låstes in på en psykiatrisk klinik. Han slutade äta och så dog han bara, säger Tönu.

Trots att Tönu var student på samma fakultet så märkte han ingenting. Några år senare, när landet blev mer öppet och yttrandefriheten var på uppgång, läste han om vad som hänt i en tidning.

Det gällde med andra ord att vara försiktig med vad man sa och till vem. I Tönus fysikklass var det en kille som stack ut.

– Om man inte klarade sina tentor kastades man ut. Han klarade inte tentorna, men ändå blev han inte utkastad. Då börjad man fundera lite. Vad pågår här? Varför är han fortfarande kvar?

Klasskompisarna var överens om att det var bäst att vara försiktig med vad man sa när han var med. Ingen visste säkert, men de misstänkte att killen var en spion.

TROTS

ATT TÖNUS område inte var strategiskt intressant så kontrollerades allt som publicerades.

– Det gällde all universitetsverksamhet. Att skicka forskningsartiklar utomlands krävde att man först publicerade dem på ryska, följt av en lång byråkratisk process.

– Det var ett heldagsjobb att få alla de stämplar som behövdes, berättar Tönu.

Efter att man intygat att artikeln publicerats på ryska och en tjänsteman kollat igenom att det inte stod något intressant så fick man skicka den utomlands.

– Jag vet inte vem som skrev under, artiklarna hade aldrig publicerats på ryska. Det var nog väldigt liten risk att någon skulle upptäcka det.

BARA EN SÅDAN enkel sak som att kopiera ett papper – oavsett vad det var – krävde mängder av signaturer och pappersarbete. Tönu ler när han minns tillbaka.

– Jag kopierade så mycket när jag var i Sverige första gången. Jag kopierade allt möjligt.

Mot slutet av samtalet säger Tönu att pappersarbetet har ökat även i Sverige de senaste åren och tecknar en linjär kurva med handen för att visa hur. Det handlar om alltifrån hur man redovisar sina forskningsanslag till vad man måste göra för att anställa en doktorand.

– Jag bara fixar det och försöker tillbringa så lite tid som möjligt med det. Om man tar onödig byråkrati seriöst, då blir det riktigt illa, säger Tönu.

Och som tur är har Tönu kommit på en riktigt fiffig lösning.

– Nu för tiden använder jag Chat GPT. Saker och ting som tog sin tid innan är bara... gjort direkt! säger Tönu nöjt.

Fira in våren i Lund!

Här kommer tiderna för det traditionella siste april- och första maj-firandet i Lund med mösspåtagning, rektorsuppvaktning och Lunds Studentsångare som sjunger in våren i Lundagård.

Mösspåtagning

Tid: 30 april kl 17.20–18.00

Plats: Tegnérsplatsen, Lundagård

Den 30 april håller Lunds universitets studentkårers vice ordförande Axel Simonsson tal till våren och Bella Voce –Lunds Studentsångerskor – sjunger.

Rektorsuppvaktning

Tid: 1 maj kl 12.20

Plats: Universitetsplatsen, Lundagård

Den första maj är det dags för Lunds universitets rektor att bli utvärderad av Lunds universitets studentkårers ordförande.

Rektorsuppvaktningen börjar kl 12.20 med att Lunds studenters fanborg, Lunds Studentsångare och Lunds universitets studentkårer går i procession från AF ­ borgen till Universitetshuset. Därefter kommer Lunds universitets studentkårers ordförande Mia Huovilainen att tala, följd av Lunds universitets rektor Erik Renström. Åhörare välkomnas att lyssna på talen, sång från Lunds Studentsångare och musik från AMC Bleckhornen. Uppvaktningen varar i cirka en timme.

Lunds Studentsångare sjunger in våren

Tid: 1 maj kl 18.00–19.00

Plats: Universitetshusets trappa, Paradisgatan 2, Lund.

Lunds Studentsångare sjunger traditionsenligt in våren på universitetstrappan. Konserten direktsänds i SVT1.

Testa dig anonymt för hiv och syfilis

Lunds universitet, RFSL Rådgivningen Skåne och Kuratorskollegiet samarbetar för att erbjuda studenter möjlighet att testa sig för hiv och syfilis snabbt, anonymt och gratis.

Tid: 7 maj kl 13.30–17.00

Plats: Kalmar nation, Biskopsgatan 12, Lund

Det är drop ­ in, så du behöver inte boka tid i förväg. Testet sker med ett litet blodprov från fingret. Resultatet av testet får du på några minuter.

Läs mer om testningen på: lu.se/ anonyma ­snabbtesthiv­ och ­syfilis

Studievägledningen flyttar till Botan

Allmänna studievägledningen flyttar och finns från den 28 april i det tidigare Botaniska museet i Botaniska trädgården på Östra Vallgatan 18 i Lund. Observera att studievägledarna endast tar emot personer som har bokat vägledningssamtal på lu.se/studievagledning.

Allmänna studievägledningen vänder sig till dig som behöver vägledning och information före eller under din studietid. Om du behöver stöd i att hitta alternativ till pågående studier är du också varmt välkommen att boka ett vägledningssamtal.

Sök stipendium för praktik i Europa!

Genom praktik utomlands skaffar du dig värdefulla erfarenheter som ger din examen en helt unik profil. Hitta en praktikorganisation någonstans i Europa och ansök om stipendium inom Erasmus+. Läs mer på lu.se/erasmus­ praktik

Lunds Studentsångare sjunger in våren på Universitetshusets trappa. foto: petra francke

Find your path into the Swedish language at Tora Vega SFI. (previously Hvilan SFI)

You may want to learn Swedish to quickly continue your career or your studies here. Or to better understand Swedish people and culture. Regardless of your motivation, you will find an SFI* alternative at Tora Vega SFI that fits your needs All our SFI-classes are located in central Lund.

*SFI = Swedish for immigrants

Read more and register

Find out more about ways to study Swedish at Tora Vega SFI and how to register. toravega.se | sfiinfo@toravega.se

Yrkesradarn. Upptäck allt du kan bli efter examen.

Testa fritt här!

Från den 15e april fram till den 15e maj går det att ansöka om studiestipendier från Stiftelsen.

Behörig att söka är studerande ungdom som är född, uppväxt, boende eller har gått i skola i Öveds församling.

Elektroniskt ansökningsformulär finnes på Stiftelsens hemsida: www.gyllenstierna-weitz-stiftelse.se

Värdet av en utbildning

Förväntningarna på universitetet är stora – bildning, framtid, välstånd. Men lever verkligheten upp till myten som ofta förmedlas till oss via kulturen? I en tid där vissa utbildningar inte längre lönar sig, ställer Thea Sandin frågan: Vad är högre utbildning värd?

TEXT THEA SANDIN

ILLUSTRATION

IDUN ANDERSSON LINDBLAD

Sedan jag var liten har jag fått höra att en utbildning kommer att hjälpa mig i livet. Såväl mina föräldrar som mina lärare på gymnasiet sa med övertygelse att det var viktigt att läsa på universitetet, då skulle jag lätt kunna få ett jobb. Många sa dessutom att det var väldigt roligt. Men det där med jobbet betonades kraftigt, och när jag gick runt på olika mässor inför skolvalet kändes det som att alla universitet lovade att en examen från just deras fakultet skulle ge både arbete och välstånd. Eftersom jag hade så kallat ”läshuvud” var det självklart för mig att jag ville fortsätta på universitetet, men efter sex år som student funderar jag på om universitetet verkligen har hållit vad det lovade?

Jag tror att min enda bild av universitetet, innan jag började, var från filmer som En förlorad värld, The theory of everything och Legally blonde. Kulturen fullkomligt svämmar över av skildringar där en universitetsutbildning öppnar dörrar, vissa mer explicita än andra.

TARA WESTOVER SKRIVER i sin självbiografi

Allt jag fått lära mig om hur utbildningen blev ett sätt för henne att distansera sig från sin destruktiva familjesituation. Hon växer upp i en mormonsk familj vars aversion mot staten gör att Tara under lång tid inte ens finns med i statliga register. Hon hemskolas också under hela sin uppväxt. Trots detta lyckas hon ändå ta sig in på universitetet och får genom sina studier på Brigham Young University ett stipendium till att börja läsa på Cambridge, där hon bryter med sin familj och doktorerar i idéhistoria.

Tara personifierar på många sätt drömbilden av universitetet. Dels blir hennes utbildning ett sätt för henne att frigöra sig från det religiösa förtryck och den desinformation hon vuxit upp med. Dels blir det ett sätt att göra en klassresa från Idaho till Cambridge, en klassresa som i Taras fall innebär ett avsevärt ekonomiskt välstånd.

Samtidigt har klassresor kommit med ett högt

pris för andra i litteraturen, som i Donna Tarts Den hemliga historien. Huvudpersonen Richard börjar läsa klassisk litteratur och grekiska på ett elituniversitet i USA, men hans arbetarklassbakgrund gör att han initialt inte inkluderas i den gemenskap som råder mellan hans klasskompisar från överklassen. Han är dock djupt fascinerad av de ritualer och traditioner de har och han gör allt för att bli en i gänget. Tyvärr vet han inte att det på sikt också innebär att han blir en del av en grupp med knarkande överklassbarn som i en masspsykos mördar en man och sen även tar livet av en av gruppmedlemmarna.

Om du vill satsa på att göra en klassresa i dag så ska du i stället bli egenföretagare, det har fyra årtionden av premierande av företagsamhet sett till. En stegrande utbildningsinflation gör att fler utbildningar inte lönar sig ur ett livsinkomst-perspektiv och det blir allt svårare att få jobb efter utbildning för många av de vanligaste utbildningarna inom exempelvis humaniora och pedagogik, enligt en rapport från Svenskt näringsliv. Men då glömmer vi varför vi studerar, och det är kanske inte primärt för att få ett jobb.

Universitetet borde vara en plats för att utforska idéer.

Förutom att vara en sedelärande historia om att man ska passa sig för hemliga sällskap som gör tvivelaktiga festaktiviteter (Hinkus medicus jag tittar på er), fångar Den hemliga historien också romantiseringen och mytbildningen kring en akademisk utbildning. De mörkbetsade träinredda biblioteken, sittningar i salar med kandelabrar i taken och en rosaskimrande blick på filosofi och humaniora är för många det första som dyker upp i huvudet när man tänker ”universitetsliv”.

SAMTIDIGT ÄR DET få universitet som satsar på klassiska språk och filosofi i dag. I verkligheten skriker humaniorafakulteterna efter pengar. Det är också de med lägst antal undervisningstimmar och minst utbildningsanslag enligt Sveriges förenade studentkårer (SFS) och fackförbundet Dik. När Saco undersökte vilka utbildningar som lönar sig, alltså om man i sin livsinkomst tjänar på att ha tagit flera potentiellt yrkesverksamma år för att få en utbildning, så var en tredjedel av de undersökta utbildningarna olönsamma. Röster höjs för att utbildningsplatserna ska minska på grund av denna olönsamhet och vissa menar till och med att det går för många studenter på universiteten. I ett nyliberalt samhälle där nytta beräknas i monetära värden blir många utbildningar lidande. Utifrån detta perspektiv känns också löftet om arbete och välstånd genom utbildning allt mer svåruppnåeligt.

Förutom de uppenbara livskvalitetsfördelar som en utbildning ger, såsom längre och hälsosammare liv, så borde en utbildning vara en möjlighet att lära sig att tänka och utmana sig själv och världen man lever i. Huvudpersonen Connell i Sally Rooneys Normala människor är den populära fotbollskillen som alla gillar, men som när en dröm om att skriva och bli författare. I den lilla irländska staden Sligo vågar han inte riktigt utforska den sidan av sig själv och han börjar på Trinity College i Dublin för att följa sin dröm. Där läser han litteraturhistoria och får utforska sin kreativa sida. Utbildningen utmanar honom också, han hamnar i debatter om yttrandefrihet som kanske aldrig hade uppstått i Sligo. För Connell blir universitetet en svår tid, präglad av perioder av depression och utanförskap, men det öppnar också upp för ett nytt sätt att tänka och ifrågasätta.

DET ÄR KANSKE just denna funktion som blir extra viktig för universiteten att fylla i dag. Det är nästan löjligt att skriva det rätt ut, men utbildning är möjligheten för oss att syna propaganda och desinformation, vilket är alltmer relevant i en samtid som börjar likna kulturens dystopiromaner. För att utbildningens skydd ska fungera måste dock universiteten möta de nya globala utmaningarna. Vi måste prata mer om vad som är moraliskt försvarbart att göra i politiken och vi måste diskutera och kritisera vad som pågår i vårt samhälle, även på skoltid.

Det löfte jag trodde universitetet gav mig innan jag började, om ekonomisk framgång, är kanske inte det viktigaste vi borde ta med oss från vår studietid. Vissa kommer inte att tjäna ekonomiskt på sin utbildning, men det raderar inte ut värdet av utbildningen i sig, eller det borde det i alla fall inte göra. Universitetet borde vara en plats för att utforska idéer samt utmana och vidga våra perspektiv. Men för att universitetet ska fortsätta vara en sådan plats måste vi stå upp för den. Det kräver reform och nytänkande från universitetets sida och att man vågar satsa på en typ av utbildning som också leder till ett fritt sinne.

gått:

Måns-mani & magiska stenar Månaden som

Våren är här! Mellan alla uteserveringar och luncher i solen kan det vara lätt att missa ett och annat. Lundagårds Amanda Barratt sammanfattar årets tredje månad.

Mums-Måns no more

Hur lång tid tar det att gå från folkkär mello-ikon till nationellt hatobjekt, kanske du undrar? Frågar man Måns Zelmerlöw tar det cirka en minut och tjugosju sekunder. I årets final av Melodifestivalen lyckades eurovisionvinnaren endast kamma hem en andraplats, något han inte var nöjd med. Efter tävlingen deltog en ilsken Måns i en kort intervju med Aftonbladet där han uttryckte stor besvikelse över såväl resultatet som de internationella jurygrupperna. ”Det här vetefan om jag gör om”, sade han surt. I och med intervjun gjorde Zelmerlöv det värsta man kan göra som svensk: Han erkände att han ville vinna, och att han tyckte att han var bäst. Upprörda tittare fördömde artisten och hans sociala medier översvämmades av hatkommentarer. Alla kvinnor i övre medelåldern, som i flera år kärleksfullt benämnt honom som ”Mums-Måns”, suckade kollektivt av besvikelse. Hatstormen blev så stor att Zelmerlöw gick ut med ett meddelande till sina ”trångsynta hatare”, där han försvarade sin vinnaranda och hejade på KAJ till Eurovision. Med det lade sig situationen något, men det är svårt att tro att det svenska folket någonsin kommer glömma hans dödssynd mot jantelagen. Dessutom verkar Mums-Måns ha större problem nu, och mellofiaskot är bara ett av flera skelett i skvallergarderoben.

Kärleken är evig blind

I mars släpptes den andra säsongen av den populära Netflixserien Love is blind Sverige. För de som inte vet är Love is blind en amerikansk realityserie som hade premiär under pandemin och som kom till Sverige 2024. Programmet går ut på att femton kvinnor och femton män dejtar varandra helt blint genom en vägg. Par bildas, men det är först om de förlovar sig som de får se varandra. Paren som väljer förlovning har fyra korta veckor på sig att bestämma om kärleken verkligen är blind innan de står vid altaret. Jag ska försöka att inte avslöja något, men är nästan imponerad om någon därute

lyckats undvika feberyran runt serien – särskilt runt en av deltagarna. Det är allt folk vill prata om: chokladen i Olas kylskåp, Olas kompis Bea, Olas ”hmmande”. Som vanligt ger även denna säsong av Love is blind inte så mycket av en inblick i kärleken och dess förutsättningar, utan snarare mer i hur udda folk egentligen kan vara. I år är det ute att kalla sin partner ”sitt hjärtas fröjd och eviga längtan”, och inne att samla energi från magiska stenar och att ”grunda sig” på berghällar (glöm inte att ta av dig strumporna!). Denna omgång får vi även se par som kämpar med attraktion såväl som sibling-issues. Spännande lärdomar från alla håll helt enkelt.

Gruppchattsgrabbar

Denna månad har det inte bara varit drama på tv-skärmen, utan även på den säkerhetspolitiska arenan. I mars avslöjade Jeffrey Goldberg, chefredaktör på tidningen The Atlantic, att han lagts till i en gruppchatt på kommunikationsappen Signal, där högt rankade i Vita huset diskuterade diverse krigsplaner i realtid. I chatten fanns bland annat USA:s nationella säkerhetsrådgivare Mike Waltz, vicepresidenten JD Vance och USA:s försvarsminister Pete Hegseth – och så Goldberg, som Waltz råkat lägga till av misstag. Hatar när det händer! Chatten hette ”Houthi PC small group” och inkluderade planer att bomba Jemen, med specifika tider, platser och vapen inkluderat. I gruppen kallades Europa ”patetiskt” och ett flertal emojis förekom i samband med Jemen-bombningen. Trots detta förnekar Vita huset att någon hemligstämplad information har utbytts i chatten. Om man bortser från det massiva hotet en gruppchatt som denna skapar mot USA:s nationella säkerhet, visar den också att de mäktigaste männen i världen är precis som vi. Även de kan klanta sig med en gruppchattinbjudan och använda opassande emojis. Vi kan väl dock alla komma överens om att eld-emojin är något vi sparar för stelt online-flörtande, och inte för att planera militära anfall i Mellanöstern? Jag tittar på dig, Mike Waltz…

Hungerspelens kärna är skrämmande aktuell

Ett decennium har passerat sedan Hungerspelens storhetstid. Frågan är om det fortfarande finns något at hämta i berättelserna om Panem, eller om den nya boken bara en blek kopia av sina föregångare?

SKÖNLITTERATUR

TEXT KAYLA DAHLBERG PIMENTEL

Sunrise on the reaping, den femte och senaste boken i Hungerspelen-serien, kom ut i slutet av mars i år. Det svenska förlaget Bonnier Carlsen har valt att använda originaltiteln, vilket inte är ovanligt för genren men ändå smått frustrerande med tanke på att de tidigare böckerna har svenska titlar... Nåväl. Liksom den fjärde boken, Balladen om sångfåglar och ormar (2020), är det här en förlaga till berättelserna om Katniss Everdeen och Peeta Mellark. Boken handlar om Haymitch Abernathy, känd från originaltrilogin som en alkoholiserad medelålders man vars uppgift det är att förbereda Katniss och Peeta för spelen.

Tjugofyra år tidigare är Haymitch som tonåringar är mest. Han vaknar upp på sin födelsedag och hoppas få tillbringa dagen med sin flickvän. Tyvärr är det också slåtterdag, den dag då årets tävlande i hungerspelen ska lottas fram. Som straff för att ha tagit emot extra ransoner för att förse sin familj med mat står Haymitchs namn med tjugo gånger i namnlängden. Och eftersom det är jubileumsår ska dubbelt så många ungdomar lottas fram… Hans odds är allt annat än gynnsamma.

JAG SKA INTE sticka under stol med att intrigen i Sunrise on the reaping i hög grad liknar den från den första Hungerspelen-boken. Jag kommer att tänka på fenomenet nostalgia baiting: att förlita sig på gamla omtyckta karaktärer i hopp om att fansen ska förväxla det bekanta med det välgjorda. Frågan är om det är vad Suzanne Collins sysslar med?

Nja, inte riktigt. För det första tycker jag inte

det gör något att Sunrise on the reaping påminner om Hungerspelen. Den första boken har i mitt tycke alltid varit den mest gripande. Berättelsen är ett vinnande koncept: en vanlig tonåring som tvingas delta i en dödslek som regeringen infört som straff för att befolkningen en gång i tiden försökt göra revolt. Det hela direktsänds sedan för att underhålla överklassen, men huvudpersonen vägrar låta sig avhumaniseras. Premissen är så beckmörk att även George Orwell hade fått rysningar!

PREMISSEN FUNKADE NÄR den första Hungerspelen-boken gavs ut och den funkar ännu bättre i dag. För genom att skildra den splittrade nationen Panem och dess medborgare lyckas Suzanne Collins kasta ljus på mycket av det som är fel i den riktiga världen: ökande klassklyftor, demokratier som urholkas och regeringar som manipulerar informationsflöden och sprider propaganda. Suzanne Collins har hittat

tillbaka till själva kärnan i Hungerspelen: en kärna som är skrämmande aktuell.

Det blir också snabbt tydligt när man läser boken att Suzanne Collins inte förlitar sig på gamla meriter. I stället använder hon det läsarna minns från de tidigare böckerna som ett sätt att skapa förväntningar. Genom att sedan ömsom infria, ömsom krossa dem, skriver hon fram hjärtslitande vändningar och cliffhangers som får läsaren att flämta till om och om igen. Sunrise on the reaping är så. Fruktansvärt. Spännande. Under tiden det tog mig att läsa färdigt boken försummade jag både disk, städning och partner. Jag fann mig själv mitt i en uppslukande, nästan frenetisk läsupplevelse.

Nostalgia baiting eller ej, det här är en berättartekniskt mästerlig roman med en samhällskritisk ansats i en värld som behöver det som mest! Det kan mycket väl vara den bästa boken i hela serien.

Suzanne Collins blev ett världsfenomen när hennes debut Hungerspelen kom ut 2008. Boken har sedan dess fått fyra uppföljare och serien har sålt i över 100 miljoner exemplar världen över.

Kulturredaktionen väljer:

Gränsen för akademisk frihet

INGA-JOBB-PROGRAMMET

Valfrihet och teoretisk fördjupning i all ära – men någonstans går gränsen. Det finns inte i närheten av varken lika många jobb eller doktorandtjänster som det finns examinerade filosofer och genusvetare. Att belåna sig sexsiffrigt för studier med haltande framtidsutsikter borde inte vara förbjudet, men det borde inte vara så enkelt som det är nu heller.

BARFOTASTUDENTEN

Jag erkänner. Varma vårdagar har jag också gått till föreläsning i Birkenstocks, fått suget att vifta på tårna och kört andra halvan barfota. Sånt händer. Men när jag på ett seminarium såg min klasskamrat träda in i klassrummet helt utan skor, då tyckte jag att en gräns hade passerats. Gränsen för den akademiska friheten bör gå vid anklarna.

BAKFULL PÅ SEMINARIET

Okej, många har väl planerat lite dåligt någon gång och råkat festa alltför hårt kvällen innan en föreläsning. Det kan man förlåta! Men på ett seminarium där man förutsätts prata och engagera sig är det desto jobbigare om en kursare kommer in och luktar utspilld öl och fyllemisstag. En akademisk diskussion gör sig trots allt bättre utan bakisångest.

TA EN RIKTIG SEMESTER

Den student som inte kan leva på bistånd från rika föräldrar står varje vår inför en stor ekonomisk utmaning: sommaren. Snarare än en välförtjänt paus från plugget blir det årliga avbrottet i studierna (läs: i utbetalningen av CSN) tillfälle för ännu mer arbete. När får studenten ta en ordentlig paus? Och med ordentlig menar jag betald.

TOAPAUS FÖRSTA TIMMEN

Är det bara jag, eller blir tentareglerna striktare för varje termin som går? Till exempel får man inte längre ta en toapaus under första timmen av en tenta. Resultatet: ett absurt utbyte mellan student och tentavakt under min förra tenta som mynnade ut i de bevingade orden: ”Ja, gå då, men ta din tid därinne så att vi inte bryter mot regelverket.”

MEAN-GIRL-BETEENDE

Alla borde ha växt ur det vid det här laget. Är man gammal nog att gå på universitetet är man också gammal nog att veta att det är både oskönt och en dålig look att viska om kursare i korridorerna. Ta dig i kragen och ansträng dig för att vara lite trevlig. Du vinner varken högskolepoäng eller några sociala fördelar på att vara fakultetens mean-girl.

Som student är man såklart fri att bedriva sina studier mer eller mindre som man vill (inom lagens gränser). Men visst finns det också några mer informella gränser för den akademiska friheten? Lundagårds kulturredaktion listar sina informella, akademiska lagar.

MÅNDAGSTENTAN

Det är lördag, solen skiner och alla jag känner verkar sitta på ett torg och dricka öl. Framför mig på bordet i läsesalen står i stället dagens tredje – men inte sista – Nocco. Fomo:n är skyhög, och helgkänslan död. Men tentasalen är bokad till klockan åtta (prick tid) på måndag, så jag har inget annat val än att kasta helgen under plugg-bussen.

EMMY ODESKOG

JA MÅ HEN LEVA

Det är inte ofta födelsedagssång leder till ilska och förskräckelse. Men följ god sed på en bal och gratulera din marskalk till hens stundande bemärkelsedag, så kommer du garanterat få en styv tillrättavisning. Andra godhjärtade initiativ som att förse marskalken med lösgodis transporterade via pappersflygplan tenderar dessvärre att möta samma öde.

BESSERWISSERN

Det finns minst en i varje kurs och de är alltid jättejobbiga och helt omedvetna om att de begår en dödssynd. Nej, du vet inte bättre än föreläsaren och nej, jag vill inte höra din utläggning om din favoritförfattare, filosof, psykoanalytiker eller kärnforskare. Varför går du ens en utbildning om du redan tycker att du kan allt? Sätt dig ner och lyssna.

HAMPUS ÅGREN

SMILLA SUNDÉN PETTERSSON

ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK

Lunds universitets studentkårer

Studentinflytande kostar –men vad kostar bristen på det?

I VÅR SENASTE krönika skrev vi om studentinflytande som den billigaste och främsta kvalitetssäkringen av utbildningarna. Även om studentinflytandet är billigt kommer det till en kostnad och i dag är finansieringen långt ifrån tillräcklig.

När kårobligatoriet avskaffades 2010 och det inte längre var ett krav att vara medlem i en studentkår för att studera, föreslogs det att studentkårerna skulle kompenseras genom ett statligt bidrag på 310 kronor per helårsstudent. I verkligheten infördes ett stöd på knappt 100 kronor per student. Trots att Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i sin utvärdering av reformen 2017 konstaterade att studentkårerna är underfinansierade och att studentinflytandet behöver utökad finansiering, har bidraget förblivit lågt.

RESURSBRISTEN FÅR KONSEKVENSER. När det saknas pengar att betala lokaler, arvoden och löner är det färre som engagerar sig och utan möjlighet att ägna sig åt tackverksamhet för ideellt engagerade är det en utmaning att säkerställa ett brett och långsiktigt engagemang. Trots den svåra situationen gör studentkårerna ett bra jobb, men ges inte de förutsättningar som krävs för att uppnå sin fulla potential.

I slutändan blir det utbildningens kvalitet som lider skada av att studentkårerna inte har

DETTA ÄR LUS

möjlighet att bevaka den och föra fram studenternas talan.

Kårerna har allt svårare att delta i beslutsprocesser, bevaka studenternas intressen och genomföra viktiga projekt som rör studenternas arbetsmiljö och studiesociala frågor. Studentinflytandet blir därmed en fråga om resurser – och när resurserna inte räcker, urholkas möjligheten att påverka.

VI SER HUR våra medlemskårer gör ett enormt arbete, men vi ser också hur de pressas av ekonomiska begränsningar. Studentinflytandet är en grundbult i den svenska högskolesektorn, och det är hög tid att det finansieras därefter.

Frågan är inte om studentinflytande är viktigt, för det är alla överens om. Frågan är om Sverige har råd att fortsätta underfinansiera det. Svaret borde vara självklart.

LUS kramar: Universitetets stöd till studentinflytande.

LUS sparkar: Regeringens underfinansiering av studentkårerna.

MIA HUOVILAINEN, ORDFÖRANDE LUS

AXEL SIMONSSON, VICE ORDFÖRANDE LUS

Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

Att doktorandernas situation inte är hållbar har knappast undgått någon, gång på gång har Lundagårds läsare mött bilden av dålig arbetsmiljö och utbrändhet. Lyckligtvis är det första steget mot en lösning enkelt: LU måste finansiera ytterligare en doktorandombudsman (DOMB).

För gemene grundutbildningsstudent finns flera stödfunktioner att tillgå vid problem i utbildningen. Studieråd, studerandeskyddsombud och heltidare står på rad för att underlätta studiesituationen innan studentombudet kopplas in.

Den doktorand som behöver hjälp möts i stället av den långa kön till DOMB:ens arbetsrum. Doktorandärendenas natur gör att de inte kan drivas av studentkårerna, samtidigt som DOMB:en i dag har alldeles för mycket att göra. Detta leder till långa väntetider och att möjligheterna till hjälp ofta begränsas till rådgivande samtal.

MED EN ENSAM DOMB som ansvarar för samtliga doktorander finns det ingen möjlighet att ge doktorander den hjälp de behöver. Inte heller kan DOMB:en arbeta långsiktigt och proaktivt för att stoppa problemen innan de uppstår. I nuläget finansierar LU en DOMB för 2800 doktorander, i kontrast betalar LiU också för en DOMB — för endast 1300 doktorander. När dessutom både antalet doktorander vid LU och komplexiteten i deras problem ökar finns det helt enkelt ingen annan lösning än att DOMB-tjänsten dubbleras. Problemet med doktorandernas situation är inte enkelt löst, men att LU finansierar ytterligare en DOMB är en grundläggande förutsättning för dess lösning. Välmående doktorander ligger i såväl doktorandernas som studenternas och LU:s bästa intresse.

LJUNGGREN, ordförande

LUNDGREN , utbildningsansvarig

WADENBÄCK , externa frågor

Samarbetet mellan universitetet

och studentlivet ska stärkas

– samlad strategi på gång

Utan studenter skulle det inte finnas något universitet, så enkelt är det. Lunds fantastiskt rika och omfattande studentliv är en av de främsta anledningarna till att studenter söker sig hit. De tre studentlivsaktörerna – kårerna, nationerna och Akademiska Föreningen – erbjuder ett brett spektrum av aktiviteter och sammanhang. Vi är beroende av varandra, för utan universitetet finns inget studentliv och utan studentlivet förlorar universitetet mycket av sin själ. För att stärka våra relationer och identifiera särskilt viktiga områden som vi kan samverka ytterligare kring har jag fått i uppdrag att ta fram en övergripande studentlivsstrategi. Strategin kommer att fokusera på de områden som vi kan arbeta med gemensamt och där universitetet har ett särskilt ansvar eller möjlighet att bidra genom

stärkt samverkan. Det handlar till exempel om studenthälsa, lärandemiljö, olika former av stöd, introduktion av nya studenter och bostäder.

Det finns idag flera styrdokument som direkt eller indirekt berör livet som student, såsom rättighetslistan, policyer för breddad rekrytering och kvalitetsutveckling. Men det saknas en samlad strategi och en sådan är viktig bland annat för att synliggöra frågornas betydelse internt, men också externt och inte minst internationellt. Det är angeläget att strategin arbetas fram i nära samarbete med studenter och därför kommer jag och LUS:s vice ordförande Axel Simonsson att genomföra en serie workshoppar under våren. Jag hoppas kunna presentera strategin före sommaren och jag återkommer till den längre fram. Jag har tidigare skrivit om samarbetet

Bordering on spring

There is a change in the weather. Spring is on the way. It is an exciting and expansive time in which we often become more outward-looking and make new contacts that give us new insights that can enrich our lives. And this feeling in the personal sphere is usually reflected in academia as a whole.

But the political climate is changing, too. It is a time of constriction and contraction. Barriers are going up within countries, threatening freedom of thought, and between countries, jeopardising freedom of movement for people and knowledge.

As the Vice-Chancellor of a large international university with numerous global connections, I consider this a troubling period in which the conditions for academic and research coooperation across borders have never been more challenging.

It is not possible to be anything other than deeply concerned by the growing threats against academic freedom in many parts of the world and by the increasing level of protectionism that impedes exchanges and collaborations for students and reseachers.

If academia is to address the most difficult problems of our time and have access to the latest findings, the free exchange of knowledge with other countries is crucial.

However, we must remember that the cycle of the seasons is mirrored in the cycles of politics. After every winter a spring will come. We must be resilient, stand up for our values, and weather the current situation.

It is the role of academia to help us confront today’s problems and also prepare us for the times ahead. And that is what we

mellan Studenthälsan, RFSL Rådgivningen

Skåne och Kuratorskollegiet, som handlar om att erbjuda gratis och anonyma tester för hiv och syfilis. I höstas ordnades två tillfällen och intresset var mycket stort. Vi kommer därför att arrangera ytterligare fyra tillfällen under 2025. Den huvudsakliga målgruppen är homo- och bisexuella män och transpersoner som har sex med män. Nästa möjlighet att få rådgivning och att testa sig är den 7 maj klockan 13.30–17.00 på Kalmar nation. Testet sker med ett litet blodprov i fingret och resultatet får du på några minuter.

Mer information hittar du på lu.se/ anonyma-snabbtest-hiv-och-syfilis

Jimmie Kristensson vicerektor med ansvar för kurage och karaktär

Erik Renström.

do, in fair weather and foul, as expressed in Lund University’s vision, by understanding, explaining and improving the human condition.

Erik Renström

Vice-Chancellor

Jimmie Kristensson.

Slopa produktivitetsavdraget!

Staten borde slopa produktivitetsavdraget – ett sparkrav för myndigheter – för universitet och högskolor. Det menar Samhällsvetarkåren vid Lunds universitet.

Har du någonsin undrat varför du har färre föreläsningar och mindre kontakttid med dina lärare, eller varför grupperna på seminarierna bara blir större? Svaret är enkelt, och deprimerande: Staten har under flera decennier skurit ner resurserna till utbildning per student. Ett av de största problemen är något som kallas produktivitetsavdrag – ett automatiskt sparkrav som varje år minskar statens anslag till universitet och högskolor med tanken att utbildningen ska bli ”mer effektiv”.

MEN HÖGRE UTBILDNING är ingen fabrik och utbildning är inte fast fashion, detta system har allvarliga konsekvenser för både kvaliteten på undervisningen och arbetsmiljön för lärare.

Produktivitetsavdraget bygger på en felaktig föreställning om att undervisning och lärande kan effektiviseras som vilken produktionsprocess som helst. Men det är skillnad på att skicka ett mejl snabbare, bygga en bil på ett löpande band, och att undervisa bättre. Undervisning bygger på interaktion, förberedelser och tid – något som produktivitetsavdraget helt ignorerar.

betsbelastning, minskad tid för individuell handledning och stress, något som i många fall riskerar att driva bort kompetenta lärare från akademin. Utan dessa lärare blir det svårt att upprätthålla kvaliteten på utbildningen, vilket påverkar både studenter och samhället i stort.

Det finns exempel på andra länder som har valt en annan väg. Danmark avskaffade redan 2021 sitt produktivitetsavdrag för hela utbildningssektorn. Genom detta erkände de utbildningens särställning som en investering i samhällets framtid och visade att det är möjligt att skapa ett system som prioriterar kvalitet och långsiktig utveckling. Sverige borde följa Danmarks exempel.

Undervisning bygger på interaktion, förberedelse och tid. ”

FÖR ATT ÅTERGÅ till de resurser som fanns 1994/1995 skulle svenska högskolor behöva ett tillskott på nästan sju miljarder kronor – en investering som skulle stärka både undervisningen och forskningen. Detta skulle dessutom ge bättre förutsättningar för samhällsbärande yrken som lärare, psykologer, läkare och socialarbetare, vars kompetens och arbetsinsatser utgör en grund för ett hållbart och välfungerande samhälle.

Lärare behöver tid för att utveckla pedagogik, förbereda lektioner och ge feedback. Samtidigt behöver studenter tid för att förstå, reflektera och lära sig. Resultatet av det system vi har i dag är mindre tid för varje student, större undervisningsgrupper och sämre kvalitet på utbildningen.

Sedan mitten av 1990-talet har resurserna per student ”minskat” så kraftigt att högskolorna och universiteten i princip utbildar en hel årskull studenter utan att få betalt för det. Samtidigt har antalet studenter ökat med nästan 50 procent, och fler än någonsin kommer från studieovana miljöer eller behöver extra stöd.

Det är positivt att högre utbildning blir mer inkluderande, men det kräver också resurser som inte finns i dag. Lärare rapporterar om ökande ar-

Om inget görs kommer urholkningen av svensk högre utbildning att fortsätta. Studenter får färre föreläsningar, mindre stöd och sämre möjligheter att utvecklas, samtidigt som våra lärares arbetsmiljö försämras ytterligare. Vi måste sätta press på politikerna och kräva en förändring. Slopa produktivitetsavdraget och höja ersättningarna till utbildning. Det handlar om att satsa på kvalitet i stället för att skära ner – för oss som studerar i dag och för framtida generationer.

PRESIDIET VID SAMHÄLLSVETARKÅREN: SAGA PETERSSON, ordförande VERONIKA KLETEČKOVÁ, vice ordförande ELLIOT BORGSTRAND, vice ordförande

Veronika Kletečková, Elliot Borgstrand och Saga Petersson från Samhällsvetarkåren.

Helsingborgs Handelsförenings studiestipendier 2025

Handelsföreningen utlyser årets stipendium till ungdomar med anknytning till Helsingborg för utbildning inom handel och ekonomi – ansökan är öppen mellan 1april o och 30 a april 2025.

Helsingborgs Handelsförening bildades 1847 med ursprungligt ändamål att verka till förmån för handels- eller fabriksidkare i Helsingborgs stad. Idag förvaltar föreningen fonder och donationsmedel där en stor del av avkastningen delas ut som stipendier till ungdomar med anknytning till Helsingborg för utbildning inom handel och ekonomi men även till annan hjälpverksamhet. De senaste 20 åren har föreningen delat ut studiestipendier på totalt 55 Mkr.

Studiestipendier kan sökas i följande kategorier

Generellt

Akademisk nivå. Utgår till sökande med svensk akademisk examen (t.ex. doktorandstudier, MBA m.m.)

2

För utbildning inom detaljhandel eller hantverksyrke med anknytning till affärsbranschen.

För utlandsstudier

Språkstudier, av längre eller kortare art. (För sökanden med minst gymnasieexamen eller motsvarande)

Annan utbildning, av längre eller kortare art. (För sökanden med minst gymnasieexamen eller motsvarande)

För studier på högskola eller universitet i Sverige som berättigar till studiemedel från CSN beviljas inga stipendier.

Ansök via www.handelsforeningen.com senast 30 april 2025. Ansökningsförfarandet är via vår hemsida och kräver att sökande har e-legitimation. Skriftligt besked på ansökan meddelas under juni månad.

För mer information om bl a tidigare stipendiater se com

KORSORD

GÖR StUDENt AV AFb

FEBrIG

GÖR SÖKANdE

NYHETsBYRÅ

KOMmER | POStEN

AVsLAPpNADE

BrÅK

POSITIVt VID VIGsEL

SOLgUD

Bokstäverna i de rosa rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 12 maj och meddelas via mejl.

UPpSkATtAD ANkOMsTTID FÖRLÖJlIGA

NEuTrONSpECIFIK ÄMnESVARIaNt VINhUSARtISt IBlANd | DrAMAT

LÅTsASVERkLIGhET

SOMnAR VISsA TILl

TYSk KAMERA

MELlAN

ANdREW OCh WEBbER

TITEL EFtER AVhANdLINg

TrÄFf

TORrHET | ARmVECk

KAN MAN SlÅ

VITmÖGELOSt

SnABbSÄNkA

KILOGrAM

FIKtIV ORm

LILlLÖRdAG

NÄStAN HALvÖ

HAN HÄMtAR OSs | SlUTET

KORt TjEJ PÅ ENgELsKA

Konstruktör: Andrea Aram

IRlÄNdSkT GULd

LEVER VI | FrUStRERAT LÄTE

FÖRsVARA AVhANdLINg

ÖNsKAS EJ OM LOTt

REFERERAR TILl ETt VISsT TINg

PUBlIC SERvICERADIo TrENdIGt

INtE VÅR

SIMsSkAPARE

NATIoNELlA PrOV

GÖR MAN MED BIL OCh SAMtAL

RIMmAR PÅ BEaT

PERsONlIG ASsIStENt

KÅNkADE

KAN StON VARA |

PrOGrAM FÖR StATIStIKER

| MELjSvARET

DET SOM GÖMs | SnÖ KOMmER UPp |….

KAN MAN ETt PAR KÄNgOR

HÖGsTA BETYG DrOG | KORtFORm

RAMENKOMpONENt

MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON

HEJ STUDENT!

RASMUS HARLING

Ålder: 22 Från: Tjörn

Pluggar: Antropologi

Vilka friheter tar du dig i studentlivet?

– Jag använder den fria tiden jag har så mycket jag kan. I dag till exempel, hade jag inget mer plugg att göra och kunde spela piano i fyra timmar och dricka en massa kaffe.

Vilka oskrivna regler finns i Lund?

– Det finns en dominerande akademisk norm att man ska intressera sig för samhällsfrågor, inte minst som samhällsvetare. Man förväntas vara insatt i samhällsdebatter och teoretiker, för att prestera både akademiskt och socialt.

Har du någon favoritregel i Lund?

– Jag tycker om sammanhang som till exempel det här (Paradisbalen). Att man klär upp sig fint och får vara engagerad i människorna runt omkring en, vilket jag tycker är väldigt vackert.

Slutligen, finns det någon dålig regel?

– Pressen att man måste hinna med mycket på en kort tid. Det finns ett tryck att man ska vara engagerad i allt möjligt – sällan får man ta det i sin egen takt.

LUNDGRENS AV TEKLA SVENSSON

Mjauuu mjauuu…

Skämt och bus är det som får Lund att gå runt, och lättare att komma undan med i internkanal

Åh kära fifflare, ni pratar ofta massa strunt, men den här gången ni slapp offentlig skandal

Vad gör man inte när nöden gör sig påmind Behövs en latrin, när en container duger väl?

En yngre romans är bättre än ljum vårvind, men inte döma någon som hittat tvillingsjäl Morrhoppan

Saknar du tidningar?

DE TVÅ FÖRSTA numren av Lundagård 2025 har inte skickats ut till lundastudenternas brevlådor. Detta på grund av ekonomiska anledningar som går att läsa mer om på lundagard.se. Vill du ha nummer ett och två finns de att hämta i Studentinfo på AF-borgen, din kår eller nation.

Minne

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund

Adressändring via Ladok

Livet är en fest. I nio fall av tio.

Det är välkänt att alkohol tar stor plats i studentlivet, och att andra droger förekommer. Kanske är det mindre känt att drygt tio procent av Sveriges vuxna har bekymmer med alkohol eller droger, och att andelen är ännu större bland unga vuxna.

Var rädd om dig, håll huvudet kallt och tänk efter före. Om du är orolig att du eller någon du känner är den där tionde på festen, finns det råd och hjälp att få. På vår webb hittar du bra länkar, dels till praktiska tips om hur du festar nyktrare och smartare, dels till livsviktig information och stöd.

Det är alltid okej att fråga, gärna åt en kompis.

Alkohol och droger