Kropp och knopp

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 1 2026

KROPP OCH KNOPP

TESTAR: KROKI

s. 10-11

s. 12-15 ANTIDEPPRESIVA SOM

EXPERTER OM

SINNE OCH SEX

s. 16-17

Gå med i Alumnnätverket!

Är du snart klar med dina studier? Gå med i Alumnnätverket! Medlemskapet är kostnadsfritt och ger dig chansen att behålla kontakten med Lunds universitet.

Registrera dig som medlem och få:

• inbjudningar till exklusiva föredrag och alumnevenemang

• ditt digitala medlemskort med alumnrabatter och förmåner

Plugga ihop med andra hos Studieverkstaden

Varje tisdag – hela terminen – kan du delta i Studieverkstadens skriv­ och studieträffar. Där kan du plugga i ett lugnt sammanhang med andra studenter och få hjälp av Studieverkstadens språkpedagoger.

Mer om träffarna och aktuella tider: www.lu.se/traffarstudieverkstaden

Utforska världen i sommar – ansök senast 10 februari!

• nätverksmöjligheter med alumner

• nyheter om den senaste forskningen och vad som är på gång vid Lunds universitet via nyhetsbrevet Lundensaren

Välkommen till Alumnätverket! www.lu.se/alumn

Sök betalt extrajobb som stödmentor

Just nu söker universitetet dig som vill påbörja ett betalt uppdrag som mentor.

Uppdraget handlar vanligtvis om att hjälpa en student att planera och strukturera studierna. Som mentor får du värdefulla erfarenheter som ofta är meriterande när du ska söka jobb efter studierna.

Mer om uppdraget och intresseanmälan: www.lu.se/bli ­ mentor

Har du 30 minuter för ditt mående?

Ge dig själv en halvtimme som gör skillnad under din studietid! Var med på en digital föreläsningsserie på studenthälsa.se online på torsdagar kl 12.15 med Q&A efter. Start 22 januari.

Vill du bredda din utbildning men har inte möjlighet att vara borta en hel termin? Då är en sommarkurs utomlands ett perfekt alternativ. Som student vid Lunds universitet kan du läsa vid ett av våra partneruniversitet under sommaren. Ansökningsperiod: 1–10 februari

Läs mer och ansök: www.lu.se/sommarkurser­utomlands

Vill du leva och studera i ett annat land?

Följ @lund_ university_ abroad på Instagram för inspiration! Här delar lundastudenter sina erfarenheter från utbytesstudier och praktik utomlands – med reseberättelser, tips och råd. Du kan även ställa frågor direkt till dem. Få en inblick i studentlivet världen över och börja planera ditt eget äventyr!

Utbytesstudier med riktat pedagogiskt stöd

Om du har riktat pedagogiskt stöd vid Lunds universitet så kan du ansöka om stöd vid ditt värduniversitet utomlands.

För destinationer i Europa kan du ansöka om ett extra Erasmus+ stipendium (top ­ up). Läs mer på www.lu.se/utbytesstudier

RÄTTELSER:

I Lundagård nr. 8 2025 i artikeln om familjen som driver falafelrestauranger stavas sonens namn Katab. Det är felstavat. Den korrekta stavningen är Khattab.

Smilla Sundén Pettersson:

Isak Aho Nyman, Vera Svahn och Elmer

Rikner:

Att vara en kropp

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är

Sveriges äldsta studenttidning.

Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.

Redaktör & ansvarig utgivare: Marius Lyckå, marius.lycka@ lundagard.se

Redaktör: Smilla Sundén Pettersson, smilla.sunden-pettersson@ lundagard.se

Webbredaktör: Amanda Barratt, amanda.barratt@ lundagard.se

Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Idun Andersson Lindblad, illustration@ lundagard.se

Säljchef: Max Lyth Bellman, annons@lundagard.se

Redaktion: Elisabeth Tham, Emmy Odeskog, Felix Perklev, Idun Andersson Lindblad, Laura Lyall Folkman, Molly Fornell, Mimosa Lu.

Medarbetare detta nummer: Idun Andersson Lindblad, Bim Hellström,Smilla Sundén Petterson, Ellen Gemback, Isak Wickholm, Elsa Jansson, Lukas Andersson, Neo Wikman, Amanda Barratt, Elisabeth Tham, Minna Falklöf Malmer. Tova Lundin Mylläri, Ella Kullgren, Mimosa Lu, Ida Möller Johansson, Felix Perklev, Bea Lignell, Miranda Harland Raunio, Daniela Vásquez Astudillo, Molly Fornell, Agnes Moulettes Melchert, Luna Besev, Tekla Svensson, Marius Lyckå, Andrea Aram.

För annonsering: annons@lundagard.se

Omslag: Idun Andersson Lindblom och Bim Hellström Kattlogotyp: Sofia Kockum.

Prenumeration: 400 kr/år, kontakta marius.lycka@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete. Distribution: CityMail.

Pressläggning: 18 januari 2026. Deadline: Nr 2:2026 16 februari. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar i inskickat material.

Upplaga: 33 901

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.

Vi vill ofta hålla kropp och sinne sepa rata, men de viktigaste insikterna nås genom att kombinera dem.

Är vi ett sinne eller är vi en kropp? Det korta svaret brukar bli: Ja. Det långa svaret brukar innehålla begrepp som ”psykofysisk parallellism”, ”res cogitans” och annat tjafs som gör en stolt över att Sverige tog död på Descartes.

KROPPEN ÄR STÄNDIGT närvarande i studenters vardag. Den bär hem kassarna efter storhandlingen, svettas under tentan och bränner sig på morgonkaffet. Vår fysiska uppenbarelse finns med oss i allt vi gör och är omöjlig att fly ifrån. Samtidigt finns en vilja hos många att bagatellisera den, att värdera sinnet över kroppen trots att de onekligen är sammanlänkade. Kroppen har en tendens att ses som något människan äger snarare än något hon är, medan sinnet upphöjs som det äkta jaget.

VARFÖR MÄNNISKAN SÅ gärna vill se sinne och kropp som två helt separata delar kan man bara spekulera i. Likaså varför vi tenderar att tänka på sinnet som det fundamentala jaget. Det kan bero på att kroppen är svårkontrollerad, och därför pinsam, med sin ofrivilliga rodnad och svängande armar. I motsats till kroppen ses sinnet som ett kontrollerat och eget system där allt sker utifrån den egna viljan, trots att detta är långt ifrån sanningen. Möjligen sammankopplar vi också kroppen med något primitivt och sinnet med det utvecklade, logiska och kreativa.

ATT BESTÄMMA SIG för att den delen som man upplever som mer sofistikerad är det sanna jaget är helt enkelt smickrande för självbilden. Det är ett smidigt sätt att dela upp existensen i ett försök att se sig själv som mer än den komplexa klump kött som stressat rör sig mellan föreläsningar. Det är såklart helt förståeligt att hellre identifiera sig med det medvetande som gör smarta inspel på seminariet snarare än den kropp som ligger bakfull på soffan efter en natt på nationsklubben. Jag är dock övertygad om att den mest sanna bilden framträder när alla aspekter får ta plats i diskussionen; när både kropp, sinne och alla dess medföljande aspekter tas i beaktande.

TROTS STUDENTERS, LIKT många andras, tendens att definiera sig själva utifrån sina mentala förmågor kvarstår dock ett faktum: Både kroppen och sinnet är viktiga, inte minst i relation till varandra. Vikten av dessa båda sammankopplade instanser syns i våra läsares frågor till experter, i besöket på en krokikurs och i upplevelserna av det tveeggade svärdet som är psykofarmaka. Arbetet med det här numret har kort sagt handlat om att försöka förstå det oändligt komplexa system som kroppen och sinnet verkar inom. ”Kropp och knopp” är, sin lättsamma formulering till trots, av yttersta vikt.

För en kropp är en kropp är en kropp är ett jag.

SMILLA SUNDÉN PETTERSSON, redaktör

ILLUSTRATION

ELLEN GEMBACK

QDag Blomgård

Studentspexens förmanligaste förman har nu gjort sorti. Att försöka leda den o tämjbara grupp som kallar sig toddyspexare är av många liknat med att försöka valla k atter. Det är ändock en uppgift som förmannen tagit sig an natt och Dag och gjort m ed ett engagemang större än vad många andra kunnat uppvisa.

Tänk om jag gjorde en Abel. Tänk om de hade gjort rätt. Toddy vore presentabel, som om inget hade skett.

Med benen kan jag kicka och med min tunga även slå an och spexet vill jag skydda, så mycket som jag kan.

Skribenter i sina tidningar och jag i min telefon.

Vi kämpar mot varandra.

På Facebook är jag en ikon. Studenter på min ära, hans driv bör ni se. Hurra för den militära!

Som har gjort mer än ni vet!

Primitiva hjärnor, pris per ligg och tjatsex

Sedan hösten har ett 42-sidor långt dejtingmanifest spridits i Lunds studentmiljöer. Dokumentet lär manliga studenter strategier och metoder som kan användas för att manipulera kvinnor i syfte att ha sex med dem.

Hallands blir större

Hallands nation har skickat in ett planförslag på en utbyggnad av de befintliga lokalerna. Planen innefattar två nya hus med 60 till 70 studentbostäder samt en expedition.

Ett historiskt avtal

Igår tecknade Studentlunds tolv nationer för första gången ett gemensamt avtal med en grossist. Avtalet omfattar all mat och dryck som serveras och kommer bland annat att innebära lägre inköpspriser för nationerna.

Under fredagen den 18 december intog Svart Ridå scenen på Blekingska som en del av sin Aponia-tour. Trots publikens varierade engagemang visade trion att de är avsedda för något större.

FOTO: NEO WIKMAN

Här stängs flest av för

AI-fusk

26 studenter vid Lunds universitet har blivit avstängda för AI-fusk sedan 2023. LU hamnar dock inte ens på topp tio-listan av de svenska lärosäten där flest studenter åker dit för AI-fusk.

TIDNINGEN UNIVERSITETSLÄRAREN HAR kartlagt hur många studenter som har stängts av för AI-fusk på 33 av landets lärosäten. Statistiken visar att tolv studenter vid Lunds universitet har blivit avstängda från sin utbildning på grund av AI-fusk under 2024 – en siffra som är något högre än föregående år. Lunds universitet har rapporterat totalt 26 avstängningar relaterade till AI-fusk sedan 2023 – en siffra som är relativt låg i förhållande till både universitets storlek samt andra lärosäten i Sverige. Malmö Universitet, som har ungefär hälften så många studenter som LU, rapporterade 57 avstängningar under samma period. Vid Uppsala universitet har 58 studenter stängts för AI-fusk de senaste tre åren, och vid Linköping universitet och Stockholms universitet är motsvarande siffror 63 respektive 77 studenter. Av de granskande lärosätena hamnar LU på en elfteplats.

En student kan bli anmäld för AI-fusk om det finns en grundad misstanke mot fusk enligt Högskoleförordningens tionde kapitel. Anmälan kan leda till avstängning från universitetet.

DET ÄR DISCIPLINNÄMNDEN som beslutar vilka studenter som stängs av för fusk. Hanna Stam är jurist vid Lunds universitet och sitter med i disciplinnämndens sammanträden som föredragande. Hon utreder därmed inkomna ärenden, tar fram beslutsunderlag och förslag gällande avstängningar. Hon förklarar hur processen går till:

– Man tittar på rent faktiska omständigheter: Har studenten ett uppsåt till vilseledande? Finns det tydliga instruktioner kring hur studenten får använda AI? Om det finns så borde kanske studenten ha tagit del av det, säger Hanna Stam.

HANNA STAM KAN inte svara på varför det är färre studenter som stängs av för fusk vid LU jämfört med andra lärosäten, utan hänvisar till de enskilda institutionerna och fakulteten. Hon exemplifierar dock hur ett AI-fusk kan leda till avstängning.

– Studenter har blivit avstängda för att de har fabricerat källor. De har bett AI ta fram citat från en källa som de saknar tillgång till. När inlämningsuppgiften granskades har det visat sig att AI-citatet inte stämmer överens med den riktiga källan, berättar Hanna Stam.

Hanna Stam berättar att påföljden av fusk beror på hur stor del av uppgiften studenten misstänks fuskat på, samt hur många högskolepoäng uppgiften är värd. Som längst kan en student bli avstängd i sex månader, men vanligast är sex veckor. Under denna tid får studenten inte delta under någon form av verksamhet inom ramen för utbildningen vid LU.

Se topp tio listan på lundagard.se

Elsa Jansson:

Alla är turister – förutom jag

Det är inte längre tillräckligt att resa – man ska även resa rätt. Äta rätt, välja rätt och undvika allt som någon annan redan gjort. För Lundagårds utbyteskrönikör Elsa Jansson blev jakten på det genuina en resa fylld med stress istället för magi.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.

JAG VILL RESA, men inte turista. Jag vill äta där menyerna inte är översatta och hamna på platser som inte är byggda för att fotograferas. Flygplatserna ska lukta kaffe och nystart. Ryggsäckar ska slängas över axlar och flödena fyllas av listor över allt vi inte får missa.

JAG LÄMNADE MELBOURNE med en tydlig ambition: Att inte bli en sådan som ”gör östkusten”. Jag ville inte åka på samma aktiviteter som alla andra, inte bara bli vän med andra turister. Jag skulle uppleva Australien på riktigt.

När jag tackade nej till snorkling i Stora barriärrevet kände jag mig näst intill cool, som om jag gjort ett medvetet stilval snarare än missat ett världsarv.

MEN ACK SÅ väl hamnade jag där ändå. Inte på revet, men i samma välorganiserade aktiviteter, snorklande sida vid sida med 30 andra flytvästklädda turister. Föga förvånande blev min resa längs östkusten exakt samma som alla andras. När resan fortsatte till Nya Ze -

eland blev det tydligt hur långt jag hade fallit in i turismens famn. Jag hyrde en knallgrön JUCY-bil – i samma färg, samma modell och med samma ambitioner som alla andra ressugna utbytesstudenter. Trots det försökte jag fortfarande hålla fast vid idén om det unika, ryggade tillbaka varje gång någon sa ”alla åker dit” eller ”det måste ni bara göra”. Jag såg det som ärofyllt att undvika det turistiga. Men ju mer jag jagade det genuina, desto mindre närvarade jag. Mitt i all rörelse finns en gnagande otålighet – en känsla av att det viktigaste riskerar att gå förlorat.

TILL SLUT INSÅG jag en ganska enkel sanning: Det turistiga är turistigt av en anledning. Det är vackert, kul och tillgängligt. Det är fullt av människor som, precis som jag, åkt långt för att se något nytt. Och framför allt är det inte särskilt coolt att låtsas stå över det. Jag trodde länge att det mest autentiska var det ingen annan hade upplevt. Med tiden insåg jag att det var mer ärligt att erkänna att jag ville se samma saker som alla andra. Jag ville ta samma bilder och bada på samma stränder – och det visade sig att upplevelsen inte blev sämre bara för att den delades med hundratals andra.

Nu är jag i Thailand och har precis firat nyår i Bangkok. Det är högljutt, svettigt, kaotiskt och helt omöjligt att inte vara en naiv turist. Det är glitter, blinkande ljus och souvenirer i överflöd. Det är en ganska passande avslutning trots allt.

TEXT ISAK WICKHOLM

Utvisade Lorenz får upprättelse – men experten uttrycker oro

Att demonstrera är en grundlagsskyddad rättighet i Sverige. Samtidigt har protester och aktivister under de senaste åren beskrivits allt mer som ett ordningsproblem eller en säkerhetsrisk. När dessa två synsätt möts uppstår en fråga: Vem har egentligen råd att använda demonstrationsfriheten?

TEXT LUKAS ANDERSSON

Demonstrationsfriheten gäller alla som vistas i landet, oavsett medborgarskap. Den är skyddad i grundlagen och i internationella konventioner som Sverige förbundit sig till. Men rättigheten är inte absolut. Med hänvisning till ordning och säkerhet kan den begränsas – och när sådana bedömningar kombineras med utlänningsrätt får de ibland konsekvenser långt bortom dagsböter och avhysning.

ETT TYDLIGT EXEMPEL är Lorenz Püttker. Han utvisades plötsligt och fick fem års inreseförbud i december. Enligt honom själv fick han ingen tydlig förklaring varför. Under fredagen upphävdes utvisningsbeslutet, först en månad efter att Püttker tvingats lämna landet. Lorenz flyttade till Sverige från Tyskland för

att studera sin master vid Lunds universitet. Under vårterminen 2024 deltog han i tältdemonstrationen Palestinagård. Han var en av flera studenter som fick bäras bort när polisen utrymde tältområdet. Som en följd av detta dömdes han till dagsböter för ohörsamhet mot ordningsmakten.

Püttker läste sedan klart sin utbildning i Lund och flyttade tillbaka till Tyskland. I början av december 2025 kom han tillbaka till Sverige för att besöka vänner och bekanta. I samband med besöket deltog han i en motdemonstration mot Salemmarschen i Stockholm, en demonstration där bland annat Nordiska motståndsrörelsen deltog. Püttker berättar att han mer eller mindre bara hann infinna sig på platsen innan han blev konfronterad och visiterad av polis. Vid tillfället var han även maskerad – vilket i sig inte är brottsligt.

– Trots att polisen inte hittade något fick jag följa med till stationen för att svara på frågor, säger Lorenz Püttker.

– Sedan fick jag veta att jag troligtvis kommer att utvisas. Tydligen var jag ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Anledningen var mitt beteende och den tidigare domen. Rent konkret har jag inte fått veta vad jag gjort för fel, fortsätter han.

Efter drygt en vecka i förvar meddelades Lorenz att han skulle utvisas med inreseförbud i fem år.

Beslutet, som innebar att Püttker förlorade rätten att vistas i Sverige, gjorde också att han inte längre kunde återvända till staden där han studerat och skapat vänskaper.

– För min egen skull blir jag arg och ledsen, eftersom jag har nära kopplingar till Sverige. I en större kontext är jag orolig. Om jag som EU-medborgare behandlas så här, hur blir då icke EU-medborgare behandlade? säger han.

NILS FUNCKE, JOURNALIST och expert i yttrandefrihet, håller inte med gränspolisens bedömning.

– Från den information jag fått om fallet framstår utvisningen av Lorenz vara obefogad. Det verkar inte föreligga någon brottsmisstanke, därför låter det oproportionerligt med ett beslut om utvisning, säger han.

Funcke syftar på skrivelser i utlänningslagen som reglerar när en utlänning kan utvisas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Där står det att utlänningens beteende måste utgöra ett ”verkligt, faktiskt och tillräckligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse”. Av lagen framgår även att tidigare domar i brottmål inte i sig kan utgöra skäl för denna sorts utvisning.

Lorenz deltog i Palestinagård när han var student på LU. Foto: Neo Wikman.

Tidigare lundastudenten Lorenz Püttker utvisades och fick fem års inreseförbud. Nu har beslutet hävts. Foto: Privat

FREDAGEN DEN 16 januari, lite mer än en månad efter att Lorenz utvisats, meddelar Migrationsverket att inreseförbudet upphävs. Ett beslut som Lundagård tagit del av.

Migrationsverket anser, till skillnad från Polismyndigheten, att det inte är sannolikt att Lorenz utgjort ett sådant hot vid demonstrationen i Salem som föranleder utvisning. De anser inte heller att den tidigare domen räcker som bevis för att visa att Lorenz i framtiden kommer att agera på ett lagstridigt sätt. De menar också att det ska mycket till för att kunna motivera inskränkningar på demonstrationsfriheten.

Med hänsyn till detta anser Migrationsverket att utvisningsbeslutet är felaktigt, och inreseförbudet är nu upphävt.

Även om Püttkers fall sticker ut är det inte helt unikt.

Under 2022 blev sex finska klimataktivister på väg till en klimatdemonstration på Gotland omhändertagna redan vid Vikingterminalen. Gränspolisen beslutade att aktivisterna skulle utvisas med ett inreseförbud som sträckte sig över två år. Anledningen var att gränspolisen bedömde att det förelåg en risk att aktivisterna skulle störa den allmänna ordningen och säkerheten. Efter en omprövning av Migrationsverket upphävdes beslutet.

Lundaforskaren David Alcer befann sig i en liknande situation. I höstas blev han föremål för en utredning av Migrationsverket till följd av sin

aktivism. Alcer, som bott i Sverige sedan 2019 och arbetar vid Lunds universitet, riskerade även han utvisning. Även Alcer ansågs av myndigheterna vara ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten.

Att demonstranter och aktivister utmålas som ett ordningsproblem är inte ett nytt fenomen, men Nils Funcke menar att utvecklingen går åt fel håll.

– Jag befarar att det kommit en förändrad syn på demonstranterna. Allt oftare målas de upp som ett störningsmoment, snarare än människor som utövar sin rätt, säger Funcke.

SOM EN AV orsakerna till det pekar han ut den hårdnande retoriken mot demonstranter som används av politiker.

– Om vi tar vår vice statsminister som exempel, så brukar hon gå ganska hårt mot demonstranter. Bland annat uttrycker hon att ”vi inte vill ha hit Palestinakonflikten”. Det är ett tydligt ställningstagande och ett bevis på att synen förändras, säger Funcke.

Den negativa synen på aktivister och demonstranter menar Funcke sprider sig i samhället, hela vägen till polis och andra myndigheter. Angående Lorenz Püttkers fall, undrar han om det är detta som har hänt.

– Det är möjligt att myndigheterna tar efter den hårda retoriken, det är inte första gången vi ser demonstranter åtalas oproportioneligt

Följ Lundagård på Tiktok!

På @lundagard hittar du nu Sveriges äldsta studenttidning i rörligt format.

hårt. Det är möjligt att det är ett ställningstagande, det är ett annat sätt att säga åt folk att inte komma hit och demonstrera, säger han.

ÄVEN LORENZ PÜTTKER resonerar i liknande banor. Han lämnar en skriftlig kommentar till Lundagård efter att Migrationsverket beslutat att upphäva hans inreseförbud. Kommentaren är översatt från engelska.

”Migrationsnämnden kom fram till att anklagelserna mot mig inte var tillräckliga och saknade juridisk grund. Jag är glad att man kom fram till den slutsatsen, givet att gränspolisens anklagelser mot mig var fabricerade och det saknades bevis. Beslutet visar att polisen inte får utvisa en av den enkla anledningen att man deltar i protester och utövar sina grundläggande rättigheter.

Samtidigt är jag orolig att polisen, trots nämndens beslut, kommer fortsätta att använda sig av liknande eller värre repressiva åtgärder mot demonstranter och aktivister, trots att de saknar laglig grund. Jag hoppas att mitt fall kan vara ett exempel på hur representanter för Polismyndigheten är villiga att tänja på eller bryta mot lagen för att förhindra utryckandet av åsikter. I mitt fall lyckades det, som tur var, bara tillfälligt.” skriver han.

Lus låser dörrarna under valting – behöver inte berätta varför

Den första december 2025 höll Lunds universitets studentkårer (Lus) valting för att tillsätta förtroendevalda. Mötet hölls delvis bakom lyckta dörrar – något som inte hänt på åratal.

TEXT AMANDA BARRATT

RESEARCH ELISABETH THAM

valtinget den första december och säger att stadgarna inte explicit beskriver hur den här sortens yrkanden ska se ut.

Måste man berätta varför man yrkar på lyckta dörrar?

– Nej, egentligen inte, säger Wendela Muhola.

utbildning (KPU) finns möjligheten att få högre bidrag för sina studier. Foto: CSN/Press

Den första december 2025 höll Lunds universitets studentkårer (Lus) valting, ett möte för att tillsätta förtroendevalda inom verksamheten. På valtinget hände dock något oväntat som i efterhand gav upphov till diskussion om en process som tagit plats under mötet. När det var dags att diskutera Kreditkassan, en av Lus stiftelser, begärde ordförande för Humanistiska och Teologiska Studentkåren (HTS)

Elisabeth Roos Lindell ordet. Hon yrkade på lyckta dörrar för diskussionen om Kreditkassan – något som inte har hänt på flera år.

TINGEN SKA ENLIGT Lus stadgar vara offentliga. Däremot kan tinget besluta att ha lyckta dörrar för att skydda en individ som skulle kunna skadas om personliga eller ekonomiska uppgifter röjs. När dörrarna stängts är det bara tjänstgörande tingsledamöter som får närvara – övriga adjungerade tvingas lämna salen.

ELISABETH ROOS LINDELL angav inte i sitt anförande varför hon ansåg att diskussionen om Kreditkassan skulle hållas bakom lyckta dörrar, trots det valde mötet att bifalla yrkandet. Inte heller i efterhand vill hon precisera anledningen.

– Det får jag inte säga eftersom det går emot principen av lyckta dörrar. Det får stanna mellan oss som var i rummet under diskussionen, säger Elisabeth Roos Lindell.

– Jag hade en tanke eller en synpunkt kring verksamheten i stort som jag ville dela med mig av.

WENDELA MUHOLA VAR mötesordförande vid

– Det finns ingen reglering för de processuella formerna kring hur ett sådant här yrkande ska hanteras. Därför hanteras det yrkandet som ett vanligt yrkande och där finns inga sådana krav, fortsätter hon.

Var uppgiften av sådan karaktär att den kunde skada någon enskild?

– I och med att uppgifterna som anges bakom lyckta dörrar är sekretessbelagda, så känner jag inte riktigt att jag kan uttala mig kring uppgifterna alls, säger Wendela Muhola.

EFTER VALTINGET EFTERFRÅGADE Lus revisor en diskussion om processen som följde att dörrarna stängts. Under diskussionen fastslog man att dörrarna stängts för tidigt: Trots att yrkandet endast gällde diskussionen så skickades alla förutom tjänstgörande tingsledamöter ut även för anförandena.

– Efter att man hade beslutat om lyckta dörrar, så gick processen till viss del fel. Även anförandena hölls bakom lyckta dörrar, när det bara var diskussionen som skulle ha varit det, säger Wendela Muhola.

ATT MAN STÄNGT dörrarna för tidigt samt rådande sekretess betyder att de 40 000 studenter som Lus representerar inte har någon möjlighet att få insikt i anförandena till en av organisationens förtroendevalda poster. Tinget har själva rätten att avgöra huruvida beslut som fattats är rätt eller fel om det uppstår en tvist mellan två parter gällande tolkningen av en process. I frågan om processen som följde de lyckta dörrarna uppstod ingen tolkningstvist. Trots att man vid diskussionen kommit fram till att man begått ett misstag i processen som följt stängande av dörrarna fann man ingen anledning att riva upp beslutet som fattats därefter.

– Efteråt diskuterade man den här händelsen och kom fram till att det var ett misstag, men att det var ett ursäktligt misstag som inte påverkar själva beslutets giltighet, säger Wendela Muhola.

Elisabeth Roos Lindell, ordförande för HTS, yrkade på lyckta dörrar under vid valtinget i december. Foto: Joakim Cnattingius

Wendela Muhola var mötesordförande vid valtinget. Foto: Rut Anna Nilsson.

Hälften av alla ingenjörsstudenter tar inte examen

Endast hälften av alla som påbörjar en civil- eller högskoleingenjörsutbildning tar examen. Ingenjörsutbildningar tillhör de program som ger en yrkesexamen med flest avhopp, många väljer att lämna trots att de kommit långt på utbildningen.

TEXT MINNA FALKLÖF

DET ÄR BARA drygt hälften av de som börjar läsa till ingenjör som tar sin examen – det visar en ny rapport från Universitetskanslersämbetet (UKÄ). Enligt rapporten sker den största andelen avhopp från ingenjörsprogrammen i början av utbildningen, statistik som även återfinns i andra yrkesutbildningar. Ingenjörsutbildningar särskiljer sig dock då en stor andel av de som hoppar av har kommit långt på utbildningen: En femtedel av de som inte tagit

ut sin examen har mindre än 10 procent kvar av sin utbildning.

Enligt rapporten är en sannolik förklaring till skillnaden är att en examen inte är lika viktig på arbetsmarknaden för ingenjörsstudenter. Det finns inget legitimationskrav för att jobba som ingenjör och det är en hög efterfrågan på utbildad arbetskraft inom teknikområdet. Vissa studenter får därför jobberbjudanden innan de har gått klart sin utbildning.

CIVILINGENJÖRSPROGRAMMEN HAR ÄVEN vuxit generellt. De senaste tio åren har antalet studenter som påbörjar ett civilingenjörsprogram nationellt ökat från 4500 till 7200 om året. Högskoleingenjörsprogrammen har dock gått i motsatt riktning och tagit emot färre studenter.

Andelen ingenjörsstudenter som tar examen skiljer sig stort mellan olika grupper av

studenter. Personer med högre gymnasiebetyg och högutbildade föräldrar tar examen i högre utsträckning på civilingenjörsprogrammen. Även kvinnor har en högre examensfrekvens, något som inte enbart går att förklara med att kvinnor generellt har bättre gymnasiebetyg än män enligt rapporten.

Dessutom spelar det roll vilken inriktning man går. Högst andel som tar examen bland civilingenjörerna, 68 procent, går inriktningen industriell ekonomi och organisation. Bland högskoleingenjörerna är det byggnadsteknik och anläggningsteknik som tar förstaplatsen, med en examensfrekvens på 59 procent. I botten ligger inriktningen elektronik, datateknik och automation, som finns att läsa både som civil- och högskoleingenjör. På civilnivå tar 44 procent av de som läser inriktingen examen, och på högskolenivå är det endast 36 procent.

Har du alltid velat jobba med budgetering och avtal?

Är du intresserad av reklam och strategisk kommunikation?

Såg du nyligen Mad Men och upptäckte en fascination för annonser som du inte visste att du hade?

Om du svarar ja på någon (eller alla) av dessa frågor, ta då chansen att la på dina säljfärdigheter, bättra på CV:et och arbeta med reklam på en tidning som går ut till över 35 000 personer varje månad!

Skicka ett mejl till lundagard@lundagard.se med ett personligt brev och (eventuella) tidigare referenser

MALMER

Kroki: Den konstnärliga kroppen

Hur förhåller man sig till kroppen som objekt? Inom kroki blir den nakna kroppen varken privat eller märkvärdig. Under ett två timmar långt krokipass på Kliger galleri suddas både blygsel och förutfattade meningar bort, för både modell och tecknare.

TEXT TOVA LUNDIN MYLLÄRI

ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD

Galleri Kligers stora fönster mot Klostergatan är förtäckta med papper och tunga skynken. Längst in i galleriet, framför en vit vägg, ligger två yogamattor, ett lakan och en pall som tillsammans bildar kvällens scen. Här har en grupp konstintresserade samlats för att finslipa sin teknik i kroki, de nakna skissernas konstform.

Bland deltagarna är åldersspannet brett, i framställda fällstolar och nedsjunkna sammetsfåtöljer ryms allt från pensionärer till studenter. Här blandas både nybörjare och experter, med enkla medel eller proffsigt material. Stämningen innan kursen har börjat är både avslappnad och förväntansfull.

På väggen bredvid scenen hänger schemat för kvällens två timmar långa pass. Som kro -

kimodell kan passet se väldigt annorlunda ut från gång till gång, ibland sitter de still i samma pose i flera timmar, men idag är det ett högt tempo som gäller.

Att rita är ett livslångt lärande. ”

KURSEN INLEDS MED 20 snabba poser med 30 sekunder per position. Dessa stegras gradvis och avslutas med en ställning på 20 minuter. Efter en snabb introduktion av kursens förhållningsregler, schemat och kvällens modell sätts timern igång, badrocken kastas åt sidan och krokin är i full rullning.

De korta poserna är först ut och de avverkas i rasande fart. Med mina något tafatta konstmaterial (ett linjerat block och en bläckpenna) försöker jag hänga med i svängarna och prova mig på en snabb skiss. Jag hinner inte mer än till armbågen innan timern går av och model-

len intar nästa pose. Tempot lämnar ingen tid för eftertanke.

ATT DET STÅR en naken kropp framför mig blir socialt oväsentligt förvånansvärt snabbt och känslan av nervositet eller pinsamhet hinner aldrig ens infinna sig. Under de hastiga ställningarna hinner jag inte reflektera över det bisarra i situationen. All tankekraft går till att försöka fånga kroppens former och rörelser i min skiss. I galleriet råder en respektfull tystnad. Det enda man hör är pennor som snabbt dansar över papper.

Alla är koncentrerade och uppslukade i skissande. Trots det intensiva tempot skapas ett lugn i galleriet, det hela känns väldigt avslappnande.

Modellen är förberedd med ett arsenal av olika poser, vissa mer invecklade än andra. Stående, liggande eller vänd mot publiken, alla sidor och vinklar av kroppen är välkomna. Allt eftersom blir ställningarna längre, vilket gör tecknandet än mer komplicerat då det finns betydligt mer tid för detaljer. Det känns dock befriande att analysera kroppen med nya konstnärliga ögon.

Det är inte alltid som modellen intar de mest smickrande positionerna. Försköningen

närer som ställer ut på galleriet och har lång erfarenhet av kroki genom sin konstutbildning. Nu arrangerar hon krokiskursen på Kliger galleri för andra intresserade. Initiativet för kursen växte fram ur en avsaknad av kroki i Lund.

– Jag saknade kroki, så jag frågade om jag kunde använda lokalen. Tidigare studerade jag på Saraskolan (Swedish Academy of Realist Art) i Simrishamn där vi hade kroki varje dag i flera timmar. Jag har även gått på kroki genom galleriet Pictura här i Lund, men kursen stängdes ner under pandemin. Sedan dess har jag inte hittat kroki i stan och jag tyckte det saknades. Sakta men säkert har folk hittat hit, säger Molly Zimmerman-Feeley.

Kursen startades i april 2025 och hålls nu mera varannan vecka, men innan deltagarna kunde lockas till galleriet var det en större pus selbit som behövde falla på plats: Modellerna.

– Jag hade ingen aning om hur man fick tag i modeller så jag satte upp affischer i stan och fick svar från några stycken. En som jobbade på folkuniversitetet, och en från Saraskolan. Genom dessa två fick vi fler kontakter, berät tar Molly.

ATT FÅ TAG i modeller visade sig vara lättare än förväntat och majoriteten av dem var erfarna inom kroki.

– Det har ändå varit enkelt att få tag i mo deller. Vi har ju väldigt stora fönster här så vi tänkte först att modellerna kanske skulle få vara iklädda badkläder för att känna sig mer bekväma, men det tyckte de själva var väldigt konstigt, att det inte var så kroki går till. Det har faktiskt tagit längre tid att få hit deltagar na, men det blir fler och fler varje gång. Det finns verkligen ett intresse för kroki i Lund,

säger Molly.

För Molly är kroki ett roligt och lärorikt sätt att hålla igång konsten.

– Man måste fortsätta öva för att inte tappa känslan för det, dessutom hjälper krokin mig med min egen är också något med stämningen som är väldigt fin, alla sitter tysta och fokuserar och alla jobbar i sin egen takt, menar

Hon beskriver kursen som en plats där både deltagarna och modellerna ska kunna känna

– Jag hoppas att kursen väcker intresse för nya deltagare och att det känns som en bra blandning av tider med kortare och längre poser. Vi vill även att kursen ska kännas trygg och bra för modellerna, säger Molly.

UNDER EN KROKIKURS ändras synen på kroppen men även på konstutövandet, menar Molly.

– Innan jag började min utbildning hade jag alltid velat kunna måla, men var inte naturligt begåvad. Ibland tror vi att det bara är något som man föds med: En talang för att måla, men det stämmer inte. Man kan lära sig jättemycket genom att lära sig tekniken. Jag kände att med tiden så tittar man på allt på ett annat sätt, med ett mer konstnärligt öga för detalj.

Kvällens modell har ställt upp ett flertal gånger tidigare och är en erfaren krokimodell.

– Det är en utmaning, att våga stå inför publik. Jag har tidigare varit statist på filmer och dylikt men det var en vän som sa åt mig att prova kroki. Med tiden blir man van. Första gången var jag väldigt nervös men med tiden har man lärt sig, menar modellen.

Modellen beskriver hur timmarna flyger iväg under kursens gång och att det hela blir med itativt.

– Det är rätt kul, och när man väl har stått där i två timmar så är det som att man är inne i ett yogapass, eller som att gå in i en bubbla. Det är ganska behagligt, man tänker inte på nakenheten och de som målar är så himla fokuserade. Jag tror verkligen inte att de hade känt igen mig om vi möttes på stan.

GENOM KROKI ÄR det inte bara deltagarna som gynnas av konstformens avdramatiserande effekt – även modellen har fått en annan syn på sin kropp.

– Det är inte så konstigt längre med en naken kropp, det är inte så märkvärdigt utan känns helt naturligt, säger modellen.

Att ta del i en krokikurs väcker funderingar kring hur mycket mer engagerande det är att teckna av en annan människa, jämfört med att krysta fram ett stilleben av frukt i en skål eller blommor i en vas. Kroki erbjuder en annan komplexitet och dynamik än någon annan konstform: Det som först kunde framstå som

Den lyckliga studenten i kris

Det sägs att tiden som student ska vara den bästa i livet. Man ska träffa nya vänner och upptäcka sig själv – samtidigt lider var tredje student av psykisk ohälsa. Mia, Hannes, Love och Elias tar antidepressiv medicin och berättar om ett studentliv präglat av biverkningar och stigmatisering.

TEXT ELLA KULLGREN

FOTO MIMOSA LU

ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD

Studenter lider mer av psykisk ohälsa än icke-studerande. Enligt studien Eurostudent 8 upplever nästan var tredje svensk student psykisk ohälsa, medan siffran ligger på fjorton procent hos befolkningen i stort. Problemet är så utbrett att regeringen 2024 gav Folkhälsomyndigheten i uppdrag att stärka och utveckla arbetet för studenters välmående.

De mörka siffrorna går stick i stäv med bilden av studentlivet som vilt, fritt och glädjefyllt.

LÄRARSTUDENTEN MIA* UPPLEVDE krepansen när hon först började på universitetet. Mia levde med och behandlades för ångest och depression redan innan hon började studera, men hon upplevde inte att den behandling och medicinering hon fick då fungerade. Vid stu diestart hade hon slutat med medicinerna.

– Mycket av studentlivet i bör jan är socialt och mycket av min ångest uppkommer i sociala situationer. När det är mycket folk, studentsammanhang där man ska vara pepp och glad hela tiden, i kombination med adhd blev det ganska svårt i början, säger Mia.

Hon hade svårt att sätta gränser med sin nya umgängeskrets. Inför sociala situationer brukade Mia ge sig själv en utväg om hon fick ångest genom att hitta på ursäkter till varför hon kanske behövde gå hem.

lärdomshistoria, började med antidepressiv medicin redan när han var elva år.

– Jag hade tics och det är tillåtet att sätta barn på antidepp vid en lägre ålder då. Sedan började man höja doserna väldigt mycket när jag var runt femton, berättar han.

Även Hannes vittnar om biverkningar som han upplever finns kvar också efter insättningsperioden.

– På antidepressiva blir man lite sociopatisk, man stänger av känslorna en hel del. Man börjar tänka rätt annorlunda, jag

Enligt Eurostudent 8 är tankar på att hoppa av studierna åtta procent vanligare bland studenterna som upplever psykisk ohälsa. Varken Mia eller Hannes upplever att deras studieresultat kraftigt påverkats av deras psykiska ohälsa. Annat är det med Love Källman, som studerade statsvetenskap fram till i somras, men som idag jobbar inom studentlivet. När han berättar om sin vardag har han tagit sertralin i två till tre månader.

– Jag har alltid haft en del ångestbesvär sedan jag var yngre. Men jag hade inte fattat att det var ångest. När man växer upp som pojke får man väl inte riktigt lära sig sådant, säger

han också att medicinen gör att hans motivation och driv blir mindre. Han känner att informationen gällande alla biverkningar var bristfällig från läkaren när han ökade sin dos.

– Framför allt när man ska lära känna nya personer blir det ofta att de ser en som tråkig. Men när man sedan förklarar att man egentligen vill gå hem på grund av ångest är det sällan någon som reagerar.

Först efter ett år på universitetet blev Mia diagnostiserad med adhd och behandlad med både adhd- och antidepressiv medicin. Sedan dess har Mia mått bättre.

– Jag kände stor skillnad rent ångestmässigt redan innan jag började med adhd-medicinen. Från att ha haft ångest i princip varje dag, alltså alltid, till att inte ha det. Det är ganska trevligt, om man säger så.

DOCK UPPLEVDE HON biverkningar vid insättningen av medicinen.

– I början var jag väldigt illamående. Jag kunde inte äta och kräktes hela tiden. Det påverkade ju skolan eftersom jag blev så känslig för lukter.

Drygt en miljon svenskar tar antidepressiva läkemedel, en ökning med fyrtio procent på tio år. Bland unga ökar användningen som mest. Hannes*, en student i idé- och

– De sa att SSRI-preparat inte har så mycket biverkningar. Om man ska vara helt ärlig är det antingen okunskap eller ren lögn. Det är väldigt mycket biverkningar.

Inledningsvis kändes det nästan mirakulöst.

TROTS BIVERKNINGARNA ÄR det inte smärtfritt att sänka dosen. Hannes berättar att han snabbt blir nedstämd om han trappar ner på medicinen. Han funderar på att testa andra sorters antidepressiva för att se om det har mindre biverkningar.

– Det går att leva, men man får inte mycket glädje av det, det är det som är det jobbiga.

Det var först när Love började studera som han förstod att hans mående inte var normalt.

– Man ska inte ha så mycket ångest som jag hade över att lämna in sin kandidatuppsats. När jag gick på opponering kändes det som att jag skulle gå på min egen avrättning. Det var inlämning efter inlämning samtidigt som det var svårt att fokusera på grund av måendet. Det gjorde det svårare att komma igång samtidigt som det gjorde måendet sämre. Det blev en ond spiral, säger han.

Love klarade av sitt kandidatprogram, men kom inte in på mastern han sökte. Han undrar om han hade kunnat få ett bättre betyg och kommit in om han hade mått bättre. Samtidigt tror han inte att han skulle klara av en masterutbildning med den ångest han hade då.

EFTER EXAMEN BESTÄMDE sig Love för att gå till en privat vårdcentral. Han hade testat KBT tidigare, men inte upplevt att det fungerade, och han hade hört att privata vårdcentraler skriver ut medicin lättare. Där fick han ett recept för det antidepressiva läkemedlet sertralin direkt. För att undvika ökad ångest, en av sertralins biverkningar vid insättningen, fick han också lugnande.

– Inledningsvis kändes det nästan mirakulöst. Jag hade tre bra dagar i rad, och det var väldigt länge sedan jag hade tre bra dagar i rad. Sedan trappades det så klart av lite och nu känner jag mig mer okej än bra, men det är betydligt bättre än vad det var innan, säger han.

Johan Bengtsson, ST-läkare i psykiatri på Akademiska sjukhuset i Uppsala, beskriver depressioner som perioder av djup nedstämdhet som kommer och går, och som inte har någon förklarlig orsak.

– Det ska inte vara en förväntad respons eller ett förväntat svar på någon yttre

omständighet, för då är det inte att anse som en störning över huvud taget, berättar han.

JOHAN BENGTSSON ÄR kritisk till vad han anser är lättvindig utskrivning av antidepressiva läkemedel. Han menar att läkemedelsföretag försökt omdefiniera vardagliga mänskliga besvär till sjukdomar för att kunna skriva ut läkemedel. Problemet är särskilt stort i Sverige.

– För barn är det lite av en vårdskandal hur många som har fått det i onödan, säger Johan Bengtsson och pekar på att FN:s barnrättskommitté uttryckt oro över förskrivningen av psykiatriska läkemedel till svenska barn.

Han förklarar att antidepressiv medicin fungerar genom att blockera de så kallade serotonintransportörerna som annars återupptar serotonin i nervcellerna. Detta ökar mängden serotonin i hjärnans synapser och ska leda till bättre psykiskt mående. Men Johan Bengtsson menar att även den önskade effekten kan orsaka problem.

– Det är många som beskriver att man får som ett skal eller skydd, att man kan hantera motgångar lättare. Det här kan upplevas som positivt, men på sikt är det många som börjar uppleva det som negativt att man inte är i kontakt med sina känslor, säger Johan Bengtsson.

HANNES UPPLEVELSE AV att ha fått dålig information om biverkningar överensstämmer med Johan Bengtssons pågående forskning. Den visar att många upplever samma brist på information. Huruvida man får biverkningar och i så fall vilka varierar stort, berättar han. En tredjedel av de som tar antidepressiva får dock någon sorts biverkning, som exempelvis nedsatt sexlust. Johan Bengtsson menar att man inte kan

ta ett grundat ställningstagande till medicinering om man inte fullt ut känner till risken för biverkningar.

– När man sedan försöker sluta har kroppen vant sig vid molekylen. Kombinera det med att vi fram till nu inte har haft tillräckligt bra förståelse för hur de här preparaten ska sättas ut och att de därför har satts ut för snabbt. Då har man fått utsättningssymtom som tolkas som en återkomst av det tillstånd man behandlade från början, säger Johan Bengtsson.

Det är många som beskriver att man får som ett skal ”

Studenten Elias* har varit helt utan antidepressiv medicinering i två veckor när han berättar om sin behandling. Han hade gått i KBT för tvångssyndrom i fyra månader när hans psykolog föreslog medicinering. Elias upplevde inte att terapin gav honom de önskade resultaten, och medicinen hjälpte honom att orka ta sig till möten med psykologen. Han fick också mer energi och motivation i allmänhet.

– Bara att orka med vardagen, det var någonting som jag inte riktigt gjorde innan. Antideppen var väl lite av en förutsättning för att jag skulle kunna studera över huvud taget. Han tror att hans förbättrade mående beror

på en kombination av KBT och medicinen.

– Jag skulle inte säga att medicinen hade en direkt påverkan på hur jag mådde, men det var den lilla knuffen jag behövde för att orka jobba med det här.

EFTER UNGEFÄR ETT år av medicinering och terapi började Elias känna att biverkningarna vägde tyngre än medicinens positiva effekter.

– Jag har gått upp ganska mycket i vikt och kände minskad lust. I början tyckte jag att det var värt det i utbyte mot att må bättre, men när jag sedan mådde tillräckligt bra tyckte jag inte längre det.

Att sluta med medicinen, utsättningen, som det brukar kallas, kom med abstinensbesvär som sömnproblem och domningar i kroppen. Något som innebar att han kunde känna rysningar i hela benet varje gång han tog ett steg. Detta var dock något Elias läkare varnat för redan innan han slutade.

– Jag har fortfarande lite nu, trots att jag slutade helt för två veckor sedan. Men det blir bättre och bättre för varje dag.

Elias hade precis avslutat en samborelation, och kände att uppbrottet kunde vara ett tillfälle att ställa om.

– Jag tänkte att så mycket värre kan det inte bli om jag slutar med det här. Det kanske bara är bättre att jag får känna de här känslorna fullt ut utan medicin.

LOVE KÄLLMAN OCH Mia har en annan relation till utsättning. Mia tänker vänta med att avsluta sin behandling med antidepressiva till efter att hon tagit sin examen. Hon slutade abrupt med medicinen på gymnasiet och abstinensen var tuff. Hon vet inte vilka konsekvenser en utsättning skulle ha nu. Därför planerar hon att tajma

Love Källman har tagit antidepressiva mediciner i några månader. Han förstod att hans mående inte var normalt först när han kom till Lund. Foto: Mimosa Lu.

det med livet.

– Jag vill ju inte behöva ta det hela livet, men samtidigt finns det en risk i att sluta med det, säger hon.

Love känner sig inte redo att avsluta sin medicinering inom någon snar framtid, men är rädd att hans läkare kommer vilja att han gör det.

– Det kanske är obefogat men det känns som att de gett vinkar om det. De säger ”längre fram, när du inte behöver gå på medicin längre”.

HANNES, SOM HADE tagit antidepressiva sedan han var elva år, försökte likt Elias fasa ut sin medicin förra året, men upplevde så kraftiga biverkningar att han fick återgå till sin gamla dos. Under sommaren gjorde han ett nytt försök att sänka dosen, vilket gick bättre, men under hösten fick den höjas igen för att studierna blev svårare när humöret sjönk. Han tror att det är svårare för honom att sluta eftersom han tagit medicin så länge. Utfasningen var så tuff att han jämför den med att sluta med droger.

– Det har väldigt många likheter med att försöka sluta med opiater. Sådana kraftiga fysiska sidoeffekter är det. Man blir till exempel hur yr som helst, man kan börja se dåligt, allt möjligt sådant, säger Hannes.

Johan Bengtsson menar att de flesta kan sluta med sin antidepressiva medicin, så länge man trappar ner den långsamt.

– Det är inga farliga symtom som återkommer, men det kan vara obehagliga symtom. Så länge man är medveten om att det här är normala utsättningssymtom går det för de flesta bra att sluta.

Även efter att behandlingen har upphört och huvudsymtomen har försvunnit är inte resan mot psykisk hälsa över. Åsa Hammar

är professor i neuropsykologi på Lunds universitet och undersöker vad som händer med människor efter att behandling mot depression upphört och patienten friskförklarats.

– Det vi har kartlagt är att många har kvarstående kognitiva svårigheter, säger hon. Åsa Hammar berättar att svårigheterna kan leda till negativa tankemönster som i sin tur kan leda till ett återfall i sjukdomen.

– Vi vet att har du blivit diagnostiserad med din första depression och behandlats för den är det 50 procents risk att du hamnar i den gruppen som får en ny återkommande depression.

Då säger man upp sitt fungerande i samhället. ”

NU HOPPAS HON att behandling av dessa kognitiva svårigheter ska inkluderas i behandlingar mot depression. Hon menar att en ökad medvetenhet bland vårdgivare om dessa kvarstående symtom vore positivt.

– De flesta som har blivit behandlade för depression är ju inte kvar i sjukvårdssystemet, så det är upp till dem att söka ny hjälp. Så det är ju ett av målen att kognitiv remediering ska bli standard practice , säger Åsa Hammar.

Trots biverkningar, risk för abstinens och dämpade känslor tycker Mia, Elias, Love och

Hannes att antidepressiv medicin ofta är värt det. Alla fyra uppmuntrar de som mår dåligt att söka hjälp.

– Ja, det finns jättemycket negativt med antidepressiva. Jag var jättetveksam till att börja igen just för att jag haft så dåliga upplevelser, men får man rätt hjälp och en person som lyssnar på en kan det verkligen hjälpa en, säger Mia.

HANNES BESKRIVER EN motvilja mot medicinering och att söka hjälp bland vissa, som kan göra det svårare att bli frisk.

– Jag har känt folk med väldigt kraftig depression som av konstiga principer vägrar ta kontakt med studenthälsan. Jag känner till och med en person som hoppat av sina studier på grund av depression utan att ha sökt hjälp. Då säger man upp sitt fungerande i samhället. – På klassiskt tonårsmanér tänkte jag att ingen kommer att förstå det här. Men så är det ju inte riktigt, psykologer och psykiatriker kan ju allt om detta. Det finns otroligt bra hjälp att få, säger Elias.

Elias tycker att antidepressiv medicin bara ska insättas om den deprimerade personen mår tillräckligt dåligt, att fördelarna måste väga tyngre än nackdelarna.

– Om man har något som kan behandlas med enbart terapi så tycker jag absolut inte att man ska börja på antidepp. Men är man i en situation där man känner att man dels inte orkar gå i terapi eller att terapin inte biter på det tycker jag absolut att man ska överväga det.

*Mia, Hannes och Elias heter egentligen något annat.

FAKTA OM

SSRI (selektiv serotoninåterupptagshämnare) är ett samlingsbegrepp för en grupp antidepressiva mediciner som påverkar serotoninsystemet i hjärnan.

SSRI är den vanligaste sorten antidepressiv medicin och används vid behandling av depression och ånges. Vanigt förekommande aktiva substanser är bland annat sertralin, fluoxetin och citalopram.

KROPP, PSYKE OCH SEX

Studenter har likt många andra funderingar kring kroppen, mental hälsa cch sexualitet. För att reda ut några av frågetecknen har Lundagård kontaktat två experter, psykologen Per Johnsson och sexologen Suzann Larsdotter.

EXPERTER PER JOHNSSON, SUZANN LARSDOTTER ILLUSTRATION SMILLA SUNDÉN PETTERSSON

När vet man om man ska sluta med antidepp? Jag har tagit SSRI i ett år och det har haft bra effekt på mig, men när vet man om man ska sluta? Jag är rädd för att falla tillbaka i gamla ångestspiraler.

Jag tycker så här: Håll på med det så länge det har effekt. Det finns en allmän sak som åker runt i luften hos många människor ”vi ska inte vara beroende”, men vi är beroende av en helvetes massa saker. Mår du bra av antidepressiv medicinering, ta det. Du ska vara glad för det är jättemånga som inte har någon nytta av antidepressiv medicinering. Ska vi hålla oss till statistiken och den senaste undersökningen så är det ju faktiskt nästan 60 procent som inte har nytta av [antidepressiv medicin, reds.anm] av 1,2 miljoner medicinerade. Det är väldigt många i Sverige som använder antidepressiv medicinering. Börja med att vara glad för att du får effekt och håll på med det så länge som du känner effekten.

– Per Johnsson

Varför kan hjärnan inte se förbi de förlamande effekterna under en ångestattack och rycka upp sig?

Det är samma sak med ångest som med stress: Vi måste transformera det här ordet till något annat, för det handlar återigen om rädsla. Ångest är inget annat än rädslor. Försök att tänka att ångest handlar om att du är rädd för något, och att det inte är ovanligt att rädslor är irrationella. I existentiell psykologi har ångesten som syfte att påkalla din uppmärksamhet på något val du ska och måste göra. Ångesten är ju ofta irrationell, men du kan försöka begripa vad du ska göra. Tänk: ”Vad är jag rädd för?”. Då kan du se tydligare vad det är du vill undvika och vad du egentligen behöver konfrontera.

– Per Johnsson

Jag är 21 och fortfarande oskuld, hur kommer jag över den barriären? Jag vill ha sex, men vågar inte.

Många debuterar senare än de själva eller omgivningen tror, men vi pratar inte så ofta om det. Ofta är det inte sex i sig man är rädd för, utan till exempel att bli bedömd eller ”göra fel”. Man känner kanske sig inte bekväm med att visa sig naken, fysiskt eller känslomässigt. Att då försöka sätta ord på vilken rädsla som är starkast är ett viktigt första steg, då blir det mer hanterbart. Det är viktigt att sex inte blir en prestation utan en lekfull situation. Oftast behöver man prata med varandra för att kunna justera så att det blir bra för alla inblandade. Man lär sig sex genom att skapa erfarenheter tillsammans med någon – inte genom att kunna allt på förhand. De första sexuella erfarenheterna blir oftast bättre om du känner dig respekterad och får pausa utan konsekvenser. Berätta att du är lite ovan och vill ta det lugnt, en person som inte kan hantera det är inte rätt person att debutera med.

– Suzann Larsdotter

Jag har sedan tonåren haft jättemycket problem med närhet. Jag har väldigt svårt att uttrycka mig emotionellt till andra, inklusive mina föräldrar som aldrig har fått höra ett ”jag älskar er”. Dessutom sträcker det sig även till fysisk närhet. jag blir helt stel och känner mig extremt obekväm när folk vill vara närgångna. Kramar, pussar eller att någon bara slänger sin arm runt mina axlar, vilket har ställt till det med vänner, och folk jag dejtat. Varför har jag dessa problem och hur kan jag bli av med dem? Jag vill verkligen kunna vara nära folk och uttrycka mig emotionellt för att de ska förstå hur mycket jag uppskattar dem?

Kära frågande, det här är ju ett väldigt vanligt problem, vanligare än man tror. Många människor som har de här problemen med närhet har, om vi ska ta den vanligaste psykologiska förklaringen, själva blivit avvisade. Det är inte alldeles ovanligt att de har blivit lite utsatta på skolgården. Närhet har blivit problematisk, man har blivit sviken av vänner och övergiven, sen tar det lite tid att reparera. Det måste man ha respekt för. Om jag ska ge något råd så tror jag att du skulle försöka utröna vilken människa du litar mest på och bestämma dig för att det måste få ta tid när du närmar dig en person. Det är ett stort steg att hålla någon i handen. Gå inte direkt från att hålla i handen till att bli omkramad, ta det försiktigt. Du behöver mycket tillit och trygghet. Känner du att det är ett väldigt stort problem så kan du också gå och prata om det här med någon, en psykolog till exempel. Det är inte alldeles ovanligt när man söker vård privat.

– Per Johnsson

Under sommaren hade jag ett situationship som var intensivt men väldigt on–off, med perioder av närhet följt av tystnad, vilket gjorde att jag aldrig fick någon tydlig avslutning. När vi sedan sågs igen vid ett gemensamt event väcktes allt till liv på nytt genom kemi och blandade signaler, men utan att det ledde till konsekvent kontakt. Det har gjort det svårt att gå vidare. Varför kan det vara så svårt att släppa taget om ett situationship, trots att man håller sig sysselsatt, fokuserar på studier, socialt liv och ”går vidare” rationellt?

Det du beskriver är ett vanligt sätt att fastna på, även om man vet att det inte är hållbart. Ett situationship kan bli svårare att släppa än ett tydligt förhållande just för att det saknar struktur, avslut och gemensam verklighetsbild. Studier, socialt liv och rutiner är jättebra för stabilitet, men de bearbetar inte automatiskt det inträffade. Vad som brukar hjälpa är att tydligt definiera vad som hänt: ”Det här var en on-and-off relation med blandade signaler. Det är inte en relation jag kan bygga trygghet i.” Upprepa detta när hjärnan vill förhandla. Sörj potentialen, inte bara personen. Formulera vad du trodde det kunde bli och vad som faktiskt hände. Man kan också göra ett tydligt avslut utan den andra. Skriv ett brev du inte skickar, ha ett samtal med en vän eller terapeut där du formulerar slutet som om det vore tydligt. Minska reaktivering, det vill säga undvik vidare kontakt.

– Suzann Larsdotter

Vid min hemtenta nu till jul så fick jag tekniska problem när jag skulle ladda upp tentan. Samtidigt som detta inträffar så går deadlinen ut för inlämningen. Jag får ett oerhört stresspåslag i kroppen, nästan så allt låser sig. Till slut får jag in tentan. Men sviterna efter stresspåslaget sitter i flera dagar. Jag hade nervryckningar i mitt öga i tre dagar efter händelsen. Är även helt slut i hjärnan och kroppen i flera dagar. Varför blir det en så stark och oproportionerlig reaktion? Det värsta som kan hända är ju egentligen bara att tentan får göras om. Tack på förhand.

Det är vårt fight-flight system som aktiveras av att det finns ett hot och det hotet är i grunden emanerat från rädsla. Rädsla för att inte prestera, att inte kunna och så vidare. Förutsättningen för att vårt stressystem ska slå till är rädsla, det kan vara psykologiskt eller fysiologiskt, kroppen bryr sig inte om det utan den slår på. Det viktiga är att det först och främst är positivt. Sen kan det såklart bli överväldigande, det är kanske så att när man ska lämna in tentauppgiften så har man varit stressad under tiden. Då blir det ett extra påslag när man ska lämna in och det strular där, och då tömmer man mycket av krafterna. Om man gör en uppgift som är på gränsen till ens kapacitet så ska man, när man har lämnat in, vara väldigt noga med att återhämta sig. Det vill säga, göra saker som gör att man kopplar av. Det finns många saker som är bra, till exempel promenader. Var snäll mot dig själv och tänk på vad du äter så att magen stabiliserar sig.

– Per Johnsson

OM EXPERTERNA

PER JOHNSSON

Per Johnsson är legitimerad psykolog och docent i klinisk psykologi. Han undevisar i diagnosttik vid Lunds Universitet men har 45 års erfarenhet inom psykiatrin. Ätstörningar och utmattningssyndrom hör till Per Johnssons specialområden.

Källa: Per Johnsson

SUZANN LARSDOTTER

Suzann Larsdotter är auktoriserad sexolog och socionom. Hon är även legitimerad hälsooch sjukvårdskurator och har grundläggande utbildning i psykoterapi. Hon har stor kunskap gällande frågor om sex, relationer och lust. Hon har även varit expert i Gift vid första ögonkastet.

Källa: suzannlarsdotter.se FOTO: SEBASTIAN ROZENBERG FOTO: PRIVAT

”Jag går upp, lyfter och går tillbaka”

Att lyfta 370 kg låter dramatiskt, explosivt, nästintill omöjligt. Men vägen dit är inte dramatisk. Den består av stillsamt, metodiskt och disciplinerat arbete där kropp och huvud samverkar. För studenten och tyngdlyftaren Axel Isberg handlar sporten inte om yta eller medaljer, utan om kontroll, repetition och respekt för kroppen.

TEXT OCH FOTO MIMOSA LU

Det är torsdag eftermiddag och solen skiner över vinterlandskapet i Helsingborg. Kylan är påtaglig, men vid Idrottens hus väntar Axel Isberg med ett varmt leende. Inne i gymmet omges han av skivstänger, vikter och surrande lysrörsbelysning.

Det finns inget överdådigt i hur Axel rör sig i gymmet. Han justerar ställningen för skivstången som ska användas under dagens träningspass och börjar lasta på vikterna. Detta är något han gjort många gånger och han pratar mer än gärna medan han förbereder.

21 ÅRIGA AXEL Isberg är född och uppvuxen på familjens gård i Kvidinge. I dag bor han i Helsingborg men pluggar till sjukhusfysiker i Lund. Resan mot styrkelyft på elitnivå började med vanlig gymträning, som successivt gick över till mer målmedveten styrketräning. Axel har styrketränat i åtta år och tävlat sedan fem år tillbaka.

– Jag fick höra att jag skulle prova att tävla i styrkelyft och det gick ju rätt bra, så jag fortsatte, berättar han.

Utöver skivstänger har Axel lyft däck i strongman och även försökt lyfta en bil, något som visade sig vara betydligt svårare än väntat.

– Jag är egentligen rätt så dålig på att lyfta saker som inte är skivstänger, berättar han.

Redan vid sin första tävling i styrkelyft blev Axel uttagen till EM. Sedan dess har det gått fort. När vi pratar behöver han ibland dubbelkolla vilka tävlingar han har vunnit och vilka rekord han har slagit. Förra året tog han guld i senior-SM och satte även svenska seniorrekord i både knäböj och marklyft.

I klassiskt styrkelyft placerar Axel sig högt även internationellt. I knäböj har han lyft 370 kg, vilket är det tyngsta lyft som någonsin genomförts i Sverige. I marklyft ligger hans personbästa på 371 kg och i bänkpress på 205 kg. – Jag har vunnit två VM och fem EM, då har det varit både klassiskt och utrustat, säger han.

I DAG TÄVLAR Axel i den tyngsta viktklassen i klassiskt styrkelyft. Det innebär användning av knävärmare, bälte och handledslindor vid lyft. Han har även tävlat i utrustat styrkelyft, vilket innebär att man får använda mer utrustning och kan utföra tyngre lyft.

– Jag kommer att fortsätta med enbart klassiskt i år. Det tar mer tid med utrustat och jag känner inte att jag får ut så mycket av det. Det är rätt läskigt också, det är rätt så tunga vikter i utrustat, förklarar han.

Vägen till EM- och VM-medaljer har dock inte varit spikrak. Han har tidigare studerat

till civilingenjör i Karlstad där studentlivet tog större plats. Festandet blev mer frekvent, särskilt under nollningen. Kosten blev sämre och han gick samtidigt ner i viktklass.

– Det har gått upp och ner. Under tiden i Karlstad sa kroppen ifrån, det syntes i träningen och resultaten, berättar Axel.

– Det kan ju såklart gå dåligt ibland, men det är ju inte hela världen. Jag tycker att det viktigaste är att man gör sitt bästa, säger han.

AXEL TRÄNAR FYRA dagar i veckan, två till tre timmar per pass. De dagar han inte tränar ägnas tiden åt studier eller långa promenader.

– Jag vaknar rätt tidigt, flera gånger i veckan, för att pendla till skolan. Då är jag oftast väldigt trött efter att ha varit där en hel dag, säger Axel.

Samtidigt är Axel noga med grunderna: sömn och kost. Eftersom han tävlar i den tyngsta viktklassen behöver han inte längre förhålla sig till kosten på samma sätt som tidigare.

Innan lyften tänker jag oftast inte att jag ska klara det.

– Det viktigaste med en måltid är att den är proteinrik, annars äter jag det mesta.

Axel förhåller sig till sin träning metodiskt och rationellt. Det handlar inte om ett konstant högt tempo eller att pressa varje pass till sin yttersta gräns. Snarare tvärtom. Under större delen av året ligger fokus på volym och repetitioner.

– Jag har ett schema som jag följer. Det är ungefär en månad innan en tävling som volymen dras ner och vikterna upp, för att vänja kroppen vid tyngre lyft, förklarar han.

Axel tvekar lite inför frågan på hur mycket av prestationen som är psykisk. Mental träning är inget han aktivt arbetar med eller känner ett behov av. Nervositeten kommer främst inför det första lyftet i en tävling, därefter släpper den.

– Innan lyften tänker jag oftast inte att jag ska klara det. Men det brukar ju gå rätt bra ändå, säger han.

Inför ett lyft luktar han på luktsalt för att vakna till och skärpa fokuset. Axel beskriver varken sporten eller träningen som några större känslostormar. Han tänker inte särskilt mycket och upplever inga starka känslor när han tränar eller tävlar. Självklart gör förluster honom

ledsen och vinster gör honom nöjd och stolt, men inte mer än så.

– Jag har inte jättemycket känslor när jag tränar. Jag går upp, lyfter och går tillbaka, förklarar Axel Isberg.

I HELSINGBORG TRÄNAR Axel i föreningen HAK-greppet. Gruppen är liten och åldrarna varierar från 19 till 35 år. Flera tävlar internationellt och har, likt Axel, nått stora framgångar. I möten med nya människor blir reaktionerna ofta starka och blandade när de får höra om Axels styrketräning. Många imponeras, ställer frågor och vill veta hur mycket han lyfter. Axel ser samtidigt att han på gymmet bara är en bland många.

– Träningen är inget jag skryter om, men det är såklart kul när andra säger något.

Som professionell tyngdlyftare tjänar man inga stora summor och att kunna träna på heltid är ovanligt.

– Det finns inga pengar i sporten. De som lever på det får det mesta via sponsring.

En bonus är att förbundet står för flyg och hotell vid tävlingar. För Axel har resandet varit en stor del av upplevelsen: Costa Rica, Malta, Tjeckien, Polen, och Budapest. I sommar väntar VM i Dubai och Sydafrika. Hans familj följer ofta med på tävlingar, och medaljerna ligger samlade hemma hos föräldrarna på gården.

– De hänger tyvärr inte så fint där, säger han och skrattar.

Drömmarna finns där, men uttalas lågmält.

– Att vinna senior-VM och ta Europarekord hade såklart varit häftigt, säger han.

AXEL FÖRSTÅR DOCK att det är mål som ligger långt fram och långt bort. Han pratar om framtiden utan överdrifter. Prestationerna är inte orsaken till att han fortsätter att träna. Det är inte medaljerna och titlarna som motiverar kroppen.

– För mig handlar det först och främst om att ha roligt när jag tränar, betonar han.

När det är dags att värma upp sätter han på sin träningsmusik. Veronica Maggio följs av Hov1. Dagens träningspass består av knäböj.

– Jag tycker det är kul att träna knäböj men i tävling är marklyft definitivt roligast, säger Axel Isberg.

Han lastar på vikter, kör ett set, pausar, ökar vikten och repeterar. När vi skiljs åt har han precis ställt upp sin telefon för att filma ett par set till sin coach för att få teknisk feedback.

När Axel går fram till stången igen är det metodiskt. Ingen publik, inga applåder, inte en massa ögon som ser på. Bara kroppen, vikterna och rörelsen han gjort tusentals gånger tidigare.

Trubbel i Paradis?

Stämningen på Kvarteret Paradis är långt ifrån harmonisk. Efter en gemensam julmarknad mellan studentföreningarna i paradis och Samhällsvetarkåren blev det tydligt: Samarbetet fungerar inte.

TEXT IDA MÖLLER JOHANSSON

Den fjärde december arrangeras Paradis julmarknad i AF-borgen. Det är Lupef, Samhällsvetarkåren och de åtta andra studentföreningarna vid Paradis som är arrangörer. I Facebook-evenemanget utlovas fantastisk julstämning och en kväll som man inte vill missa.

Men bakom ridån råder konflikt. Lunds nations kör är inbokad och ska sjunga på marknaden, en kostnad som föreningarna och kåren beslutat att dela på. Överenskommelsen ifrågasätts dock: I samband med planeringen av

julmarknaden bokar representanter från föreningarna ett möte där Samhällsvetarkåren, enligt föreningarna, är inbjudna för att diskutera finansieringen av kören.

och föreningarna. Hon berättar att kommunikationen och samarbetet är mycket bristande. Alice vittnar om hur det är näst intill omöjligt att få tag på kåren och att de gånger man väl får svar tar det lång tid.

– Det är lite svårt att få insyn i vad det är de gör, berättar Alice.

Det är lite svårt att få insyn i vad det är de gör.

Men kåren dyker inte upp på mötet, och senare vägrar de godkänna kostnaden för bokningen. Alice*, som är förtroendevald inom en förening på Paradis, berättar att julmarknaden bara är en av många konflikter mellan kåren

KÅREN UPPLEVS SOM frånvarande och oengagerad enligt många av de som är föreningsaktiva på Paradis. När Alice försökte komma i kontakt med kåren fick hon skicka flera mail innan hon tillslut fick ett svar. Eftertåt kände Alice att hon inte fått svar på sina frågor och hörde av sig igen. Hon blev lovad ett svar inom kort, något som ännu inte kommit.

Alice har förståelse för julledigheten men tycker att det finns ett mönster i kårens beteende och engagemang.

– Kåren ska ju vara som en stöttning för oss,

Gamla kirurgen i Paradis. Foto: Bim Hellström.

de ska finnas där för oss, menar Alice.

Linnea*, som också är förtroendevald inom en förening på Paradis, delar Alices syn på saken. När det kommer till kommunikationen med kåren har även hon stött på problem. Trots att hon har hört av sig med frågor rörande hennes kårengagemang, har hon inte fått svar.

– Jag tycker det är rätt otydligt vad kårens roll är, säger Linnea.

Linnea berättar att hon inte är ensam om uppfattningen av kåren. Enligt henne råder det irritation bland många av de som är engagerade i föreningarna vid Paradis.

– De är lite svåra, det tar ett tag för dem att svara. Det gör det svårt att veta vad som förväntas av mig och vad jag kan förvänta mig av dem. De får ju betalt också och det får inte jag, jag gör allt detta frivilligt, säger Linnea.

Jakob Dahlén, ordförande för Lunds universitets Politiska och Ekonomiska Förening (Lupef), berättar att deras samarbete med kåren är ganska begränsat. Han förklarar att Lupef och kåren är skilda verksamheter med olika fokusområden.

– Vi är ganska självgående i Lupef, så vi har ju inte så mycket kontakt med kåren, berättar Jakob Dahlén.

Däremot anser han att det finns utvecklingspotential, bland annat när det kommer till ansvaret för de utbildningar som är aktuella för båda parterna. Det är i frågorna rörande dessa utbildningar som Lupef hade velat få inblick i diskussionen och vara med och påverka.

SAMARBETET MELLAN KÅREN och Lupef är inte så bra som det skulle kunna vara. Enligt Jakob Dahlén kan kåren anstränga sig mer för att underlätta samarbetet, men han erkänner även att det inte bara är kårens fel. Lupef har ett eget ansvar också, menar han. – Jag tycker det är dumt att skylla allt på

kåren, de har en viktig roll och vi måste också underlätta för dem så gott vi kan. Det finns utvecklingspotential från båda hållen och mycket att vinna för både kåren och Lupef om samarbetet hade utvecklats, säger Jakob Dahlén.

Vilka föreningar utöver Lupef som till slut fick dela på körkostnaden efter Paradis julmarknad kan Jakob inte svara på. Han berättar att han fick frågan om Lupef kunde stå för hela summan men att det landade i en uppdelning.

Finns det något som kåren kan göra för att förbättra samarbete och kommunikation med föreningarna?

– Absolut! Jag tror att vi absolut kan bli bättre på att nå ut till föreningarna. Vi borde dessutom bli bättre på att ta det första steget och inte vänta på att de ska behöva komma till oss, säger Lukas.

Lukas Schultz menar att kåren är väldigt mån om relationen till föreningarna och studenterna. Med det sagt trycker han på att kåren alltid kommer att prioritera sitt lagstadgade

Jag tror att vi absolut kan bli bättre på att nå ut till föreningarna.

Lukas Schultz, ordförande för Samhällsvetarkåren, delar inte bilden att det skulle finnas en dålig stämning mellan dem och föreningarna.

– Nu igår när jag fick reda på detta så tyckte jag att det var jättetråkigt. Det är något som vi absolut inte vill, säger Lukas Schultz.

INTE HELLER NÄR det kommer till Paradis julmarknad och finansieringen av kören delar kåren föreningarnas bild. Lukas berättar att kåren till en början inte hade fått reda på att en kör hade bokats då kårens representant hade missat mötet där det bestämdes. I efterhand bad hon om en sammanfattning.

– Det stod ingenting om någon kör eller tillhörande kostnad, säger Lukas.

Någon dag innan julmarknaden skulle ta plats skrevs det om kören i en chatt. Först då fick kårens representant reda på att en kör bokats. Eftersom kåren inte uppfattat att en extra kostnad hade tillkommit hade inte heller kostnaden hunnit godkännas av ekonomiansvarig, berättar Lukas.

– Det var exakt så det var. Jag är ekonomiansvarig. Det var ingenting jag hade hört.

Lukas Schultz berättar vidare att kåren inte varit medvetna om irritationen som uppstått runt dem. Efter att ha kommit underfund med situationen har kåren hört av sig till Lupef, löst situationen och bett dem skicka fakturan, säger han.

– Det hela verkar ju vara ett jättestort missförstånd som är ganska tragiskt, för vi har aldrig haft något emot att betala, menar Lukas.

uppdrag att sköta utbildningsövervakningen. Lukas Schultz anser dessutom att kåren redan har börjat anstränga sig mer för ett förbättrat samarbete och nämner att kåren ska närvara vid fler arrangemang som rör föreningarna på Paradis.

– Den typen av engagemang tror jag vi måste fortsätta med för att nå ut. Det skulle vara för studenternas bästa, säger Lukas.

ENLIGT LUKAS ÄR det dessutom väldigt enkelt att komma i kontakt med kåren. Det räcker med att skicka ett mail eller komma förbi, åtminstone på drop-in, menar han.

– Så om man vill nå oss så är vi väldigt lättillgängliga, om man bara kommer över det där steget att knacka på dörren. Om fler hade gjort det tror jag att det hade bidragit ganska mycket. Men jag förstår samtidigt föreningarna eftersom det ändå ibland kan uppstå svårigheter när kåren försöker nå ut till gemene student och förening.

*Alice och Linnea heter egentligen något annat.

FOTO: JULIA KINGHAM

Jakob Dahlén är ordförande för Lupef.

FOTO: NICOLE FACILE

Enligt Lukas Schultz är det bara att komma och knacka på för att komma i kontakt med kåren.

Varelsen i vardagen

Världen och vardagen ter sig ofta tom och meningslös. Hur ska vi förhålla oss till det? Lundagårds kulturskribent Felix Perklev funderar på vad vi kan lära oss av ett av gotikens mest kända monster.

TEXT FELIX PERKLEV

ILLUSTRATION SMILLA SUNDÉN PETTERSSON

Powerpoint-slides avlöser varandra. Föreläsaren strösslar med anekdoter vars relevans för ämnet är tveksam. Jag antecknar några ord. Det blir oläsligt, men jag kommer ändå inte att titta på dem igen. Medan min blick sjunker mot golvet börjar jag tvångsmässigt koordinera nästa ICA-besök inför kvällens obligatoriska födointag. Pyttipanna är ett alternativ, men det kan jag inte göra matlåda av – och hur blir det med morgondagens lunch i så fall? En skrumpen macka från campuskaféet antar jag. Jag blickar mot klockan. En 25 minuter lång nedräkning inleds.

Vardagen är full av obehag, förberedelser och måsten. Jag genomlider kurser som inte intresserar mig, middagar jag inte vill vara på och sysslor jag hade velat outsourca. Under tiden väntar jag på glimtar av det ”verkliga” livet. Jag väntar på att det ska bli helg, på att bli kär och på att bli vuxen på riktigt. Vardagens bestyr blir ett projekt för att få till stånd allt det där jag väntar på – en parentes i den större bilden.

Eftersom allt verkar vara ett medel för framtiden frågar jag mig ständigt vart det leder; vilka karriärmöjligheter min utbildning ger och vad jag kommer minnas från de weekend-resor jag har råd med. ”Det blir meningsfullt i ett större sammanhang”, tänker jag, för att i nästa sekund inse att jag inte är religiös, och inte tror på något större sammanhang.

SEDAN JAG UNDER hösten såg den nyfilmatiserade Frankenstein på bio har jag funderat på titelkaraktärens skapelse. Han är ett kollage av förbrukade kroppsdelar, men hans medvetande är alldeles blankt. Inkastad i världen utan något bagage eller förutfattade meningar, ser han på sin omgivning med förundran och nyfikenhet. I skapelsens ögon rymmer varje höstlöv ett eget universum av detaljer och buckligheter. Jag funderar på om jag kan leva mitt liv mer som skapelsen. Han blir en påminnelse om att livet inte är det som händer när tentan är

inlämnad eller när man tar steget över tröskeln till en första dejt. Livet är känslan av Lunds duggregn i ansiktet, av nednötta tangenter mot fingertopparna och av att försöka diska en matlåda som aldrig vill bli ren.

”

Det är i vår kropp som livet över huvud taget blir till.

FRANKENSTEINS SKAPELSE GÖR det tydligt att jag inte saknar mening – jag saknar bara närvaron i mötet med världen. Han påminner mig om att inte betrakta livet, utan istället känna hur livet redan angår mig, känns i mig och drar i mig. Med belåtenhet inser jag att dessa resonemang faktiskt klassas som ett fält inom filosofin: Fenomenologin.

Trots att fenomenologi låter pretentiöst är det en slags motreaktion till snirkliga och otillgängliga resonemang inom filosofi. Det är ett sätt att ta vardagliga erfarenheter på allvar. Djupare mening skapas genom att undersöka hur världen faktiskt framträder för oss i upplevelsen, innan vi förklarar, värderar eller abstraherar bort den. Världen sker inte först där ute och sedan i oss –den sker i mötet.

Fenomenologi är egentligen inget vi måste lära oss för att dra nytta av. Det är något vi redan har tillgång till, genom känslan av hur livet finns i kroppen. Våra kinder bränner när vi säger något dumt, våra spruckna händer svider när vi diskar för hand och våra mungipor drar åt alla håll när vi biter i en citronskiva. Det är genom kroppen som världen framträder för oss. Det är i vår kropp som livet över huvud taget blir till.

VI BEHÖVER INTE gå ut och leta efter mening. Kroppens reaktioner på vår fysiska omgivning – små signaler av nervositet, glädje eller nyfikenhet – är ett sätt för världen att träda fram och tala till oss. Att leva fenomenologiskt handlar alltså inte om att tänka efter mer, utan om att följa kroppen tillbaka till upplevelsen som den

är i dess levda form.

Det finns förstås en avgörande skillnad mellan mig och Frankensteins skapelse. Medan skapelsen upplever allting för första gången så har jag redan historia, minnen och relationer som formar mitt sätt att se på världen. Min värld filtreras genom mina erfarenheter och mitt språk. Jag placerar in mina nya upplevelser i fack och begrepp, för att kunna navigera genom världen. Om jag ska börja ta vardagen på allvar måste jag kanske sluta bagatellisera mina upplevelser till vad jag lärt mig att kalla dem. Jag måste sluta nonchalera känslan av tryckande huvudvärk och ett rusande hjärta som bakfylla, sluta avskriva isflaken i vattenpölarna som vinter och sluta reducera varma läppar som möter mina till en puss.

NÄR JAG SITTER på min tråkiga föreläsning och iklär mig rollen som Frankensteins fenomenologiska skapelse består stunden plötsligt av mycket mer. Jag lyfter handflatan från den gråa bordsskivan och ser ett fuktigt spår av kondens, tittar på insidan av handen och ser mikroskopiska svettpärlor glittra i ljusrörsbelysningen. Jag känner mitt ben som vill studsa mot linoleumgolvet. Plötsligt märker jag att jag inte längre hör ett ord av vad föreläsaren säger. Jag har missat flera minuter av innehåll medan jag suttit och vältrat mig i min existens. Det visar sig vara svårt att ha den kroppsliga närvaron av Frankensteins skapelse samtidigt som man genomför studier på universitetsnivå.

VARDAGENS KRAV OCH logistiska utmaningar verkar inte alltid vara förenliga med att undersöka den existentiella tyngden av handsvett. Det är svårt att undkomma bruset av alla förberedelser och måsten. Det är svårt att vara människa. Jag kommer förstås fortsätta gå runt och vänta på helgen, men med en ödmjukhet inför att livet inte är något mer än en lång rad av vardagliga ögonblick.

Eller som diktaren Stig Johansson uttryckte det:

Alla dagar som kom och gick

Inte visste jag att det var livet.

Boll, Bardot och fallande bockar Ledigheten som gått:

Det har hänt mer under ledigheten än jul, årskifte och snöfall. Bea Lignell listar de mest uppseendeväckande händelserna i skarven mellan 2025 och 2026.

FIFA och fredspriset

”Trump får fredspris” är rubriken som mot alla odds och allt sunt förnuft blev till verklighet den femte december, även om FIFAs helt nyinstiftade utmärkelse visserligen inte tilldelades av någon Nobelkommitté. Med tanke på att ingen riktigt vet hur eller av vilka som Donald Trump utsågs till dess första vinnare får det väl helt enkelt antas att det var historiens bästa, största och smartaste kommission. Guldpokalen som presenterades under lottningen till fotbolls-VM 2026 utgörs av en gropig jordglob med trevande händer som rispar med naglarna i dess undersida. En metafor för samhörighet, eller kanske en realistisk skildring av zombier i ett slagsmål om en gigantisk köttbulle. Ceremonin skedde på The John F. Kennedy Memorial Center for the Performing Arts, som sedan ett namnbyte numera har “Donald J. Trump” först i titeln. I en extraordinär uppvisning av hur en välmående demokrati fungerar röstades namnändringen enhälligt igenom av styrelsen, som presidenten redan i mars blev ordförande för. Som av en händelse tillträdde han sin nya post i samband med att ha sparkat hälften av ledamöterna och därefter tillsatt 13 nya. Vinnaren av Nobels fredspris 2025, den venezuelanska oppositionsledaren María Corina Machado, har personligen försökt överlåta även medaljen till Donald Trump sedan dess. Nu är han alltså i besittning av hela två nya meningslösa guldklumpar! Corina Machados välkomnande inställning till den amerikanska militären verkar också ha inspirerat Trumps prompt verkställda nyårslöften. Krig är fred, som det väl brukar sägas.

En 50-tals-babes bortgång

Fransk skådespelare och sexsymbol, senare djurrättskämpe och... uttalad rasist, homofob och förespråkare av högerextrema konspirationsteorier? Filmikonens bortgång vid 91 års ålder, och de många hyllningarna som följde från artister som Chappell Roan via sociala medier, övergick snabbt till en riktigt obehag

lig allmänbildning för både kändisar och fans. Utöver sitt inflytande över modetrender som bikupehår, vingad eyeliner och ”the Bardot neckline” var Brigitte Bardot nämligen känd för en rad kontroversiella åsikter. Bland annat skrev hon en rad islamofobiska utläggningar i sin bok Un cris dans le silence, vilket resulterade i en bötfällning i fransk domstol för hets mot folkgrupp. Hon motsatte sig också äktenskap mellan personer av olika hudfärg eller samma kön. Med sina parallella protester mot bland annat massavlivning av hundar i Rumänien och den årliga delfinjakten på Färöarna lämnar hon ett riktigt outgrundligt arv efter sig. Som hon själv sagt gav hon sin ”skönhet och ungdom till män”, och ville därefter ge sin ”visdom och erfarenhet till djur”. Uppenbarligen höll hon sitt ord, för de egenskaperna hamnade sannerligen ingen annanstans.

Den omkullblåsta bocken

Att utmana brottsbalken genom att tända eld på Gävlebocken är en vördad tradition och en praktuppvisning i svensk passiv aggressivitet. Den brann senast 2021, efter att ha fått vara ifred i flera år. Bockens överlevnad sammanföll med katastrofala värmeböljor, en global pandemi och ökande politisk instabilitet för mänskligheten. En slump? Möjligen, men inte en risk som svenskarna borde vara villiga att ta. Ändå har den inte utsatts för något sabotage på senare år, om man inte räknar fåglarna 2023. Udda väderförhållanden under sommaren gjorde att halmen fortfarande hade kärnorna kvar efter skörden, och dessa bakades sedan in i konstruktionen. Kornen lockade dit kajorna som åt hål i bocken, men trots sina skador stod den kvar över både jul och nyår. Nu har den äntligen besegrats av större makter än både fåglars hunger och mänsklig pyromani, nämligen av stormen Johannes. Visst gav den omkullvälta nosen i marken inte ett lika effektfullt intryck som halm och rött band i lågor, men kanske kommer Gävlebockens offer ändå att inleda en ljusare halva av årtiondet.

Ett välgjort farväl till 80-talsromansen

Femte säsongen av den hyllade sci-fi serien Stranger Things (2016) är något tröttare än de tidigare, men erbjuder ändå ett vackert avslut på en älskad serie.

TEXT DANIELA VÁSQUEZ ASTUDILLO

Seriens femte säsong har delats upp i tre olika släpp som sträckt sig från slutet av november 2025 till den första januari i år. Det har gjort underverk för marknadsföringen, anspänningen och teorier om handlingens utveckling.

I första avsnittet möts vi av de välkända karaktärerna som definitivt växt ur sina kläder och frisyrer, men som ändå lyckats bibehålla charmen. Fansens favorit Dustin Henderson är deppig efter den dramatiska förlusten i slutet av förra säsongen och har (till en början) tappat sin oemotståndliga humor. I övrigt är relationerna och jargongerna intakta. Detta är seriens största förtjänst: Att den lyckas blanda allt det hemska och actionfyllda med vänskap och äkthet. Spänningen är högre än någonsin när absolut allt ställs på sin spets. Säsongens många actionscener bidrar inte direkt till att relationerna mellan karaktärerna utvecklas utan snarare att de sammanfattas. Undantaget är paret Lumax (Lucas och Max) som får det finaste slutet av alla i serien.

I EN STAD som befinner sig i upplösningstillstånd har gruppen lyckats skapa en undangömd motståndsrörelse med målet att stoppa antagonisten Vecna en gång för alla. Spänningen är total och alla perspektivbyten håller en på tårna. Stundtals är det dock lätt att tappa bort sig när man får följa så många olika karaktärer samtidigt. Det kvarstår en rörighet som serien löpande gjort sig skyldig till. 80-tals-estetiken må vara död i januari 2026 men hålls fortfarande vid liv i Hawkins. Perukerna har om möjligt blivit ännu yvigare och fluffigare sen förra säsongen och jag kan inte låta bli att tänka att allt känns fejk. Det är en tillrättalagd och nästan schabloniserad bild av årtiondet vi får ta del av. Samtidigt funkar det tillräckligt bra. Musiken fungerar som en otrolig

förstärkare. Trots att det inte finns någon låt som dominerar så totalt som Kate Bushs ”Running up That Hill” gjorde i seriens fjärde säsong, är användandet av ”When Doves Cry” och ”Purple Rain” av Prince ett oväntat men effektfullt val i säsongens upplösning.

SKÅDESPELARNA HAR BLIVIT unga vuxna sedan seriens premiär för nästan tio år sedan, och det märks. Vissa skådespelare har växt i sitt konstnärskap (Gaten Matarazzo och Sadie Sink) medan andra stagnerat (Finn Wolfhard och Noah Schnapp). Introduktionen av en ny generation yngre barn i form av rollfigurerna Holly Wheeler (Nell Fisher) och ”Dipshit” Derek (Jake Connelly) fungerar därför oväntat bra för att blåsa liv i

en annars trött skådespelar-skara. De nya barnen gör imponerande arbeten trots att de haft stora skor att fylla.

ATT GE UTRYMME för en lång epilog är helt rätt val av seriens skapare. Mycket av säsongens bästa ögonblick kommer från dessa minuter. Förväntningarna på en omtyckt serie är alltid höga och ofta svåra för serieskaparna att införliva. Den som sett Stranger Things från dess första säsong vet att det känns som att titta på en helt annan serie nu, ett årtionde senare. Den femte säsongen är inte seriens bästa, men inte heller dess sämsta. Stranger Things engagerar och fångar fortfarande sina tittare.

SERIE

Matt and Ross Duffer Stranger Things 27-11-2025 Netflix

Millie Bonnie Bongiovi (tidigare Bobby Brown) återvänder som den telekinetiskt begåvade Eleven i Stranger Things sista säsong.

Kropp och kultur Kulturredaktionen väljer:

Vart hittar man intersektionen mellan kropp och kultur? Lundagårds kulturredaktion tipsar om aktiviteter, filmer och böcker som kombinerar dessa till synnes vitt skilda världar.

KONST I TRÄNINGSFORM

Det finns inget som skriker identitetskris mer än att signa upp sig på en pardanskurs. Men i bakgrunden av ditt ”nya jag” finns också möjlighet att svettas ut det gamla året. Den konstnärliga träningsformen slipar både kropp och hjärna och du träffar ofta spännande människor. I januarimörkret finns det få saker som är lika uppiggande som att låtsas befinna sig på en solig paradisstrand i Colombia.

YOGAKVÄLLEN

Du står på alla fyra och svankar till panflöjten. Lånemattan osar svett och högtalaren sprakar, ändå är det veckans bästa fyrtiofem minuter. Yogan på gymmet är en folkfest för de vardagsslitna, för såväl ballerinor som kylskåp. Hunden, duvan och krigaren smörjer muskler och sinne, trötta efter nattaplugg och fylledans. ”Namaste” viskar ni i halvmörkret och mår lite bättre i mötet mellan träning och spiritualitet.

RÖRELSE I FILMFORM

Jag minns fortfarande den första filmen jag såg på bio med min mormor: Den gröna cykeln. Filmen har ett par år på nacken, men är fortfarande sevärd. Jag kommer ihåg hur jag satt i den röda stolen och nästan trampade med benen av iver att själv få cykla. Är det någon film som påminner om hur fri, lätt och lycklig en kropp kan känna sig på en cykel så är det den.

LJUDBOKENS ROLL

Är konsumtionen av ljudböcker verkligen läsning? Vem bryr sig, säger jag. Mitt bästa tips för att lockas till vardagsmotionen är att använda berättelserna som hjälp. Både springturen och promenaden görs mer njutbar om du inte kan slita dig från den fiktiva världen i lurarna. Även sömnproblem botas lätt med att låta en uppläsare vagga dig till ro på småtimmarna.

KALLBADSTRADITIONEN

Kylan ger dig en käftsmäll. Du kan knappt andas, men känner dig mer levande än någonsin. Kallbadet är en lång och stolt tradition som går ut på att trycka på omstart och programmera om sig själv. Under de få sekunderna är vi enkla reptilhjärnor utan några andra tankar än att överleva. Belöningen är adrenalin, endorfiner och dopaminer – en shot lyckorus. Så säg ”man ångrar aldrig ett bad” efter mig och plumsa i.

KROPP I LITTERATUR

Karolina Ramqvist skriver om något alla med en kropp måste förhålla sig till: Mat, ätande och att växa upp. Med stark sinnesnärvaro och maten som utgångspunkt skildras relationer, känslor, klass och ideal genom generationer. Bröd och mjölk är en roman att glupskt sluka, en kaka man inte behöver plocka russin ur. Ändå lämnar den en inte mätt, utan väcker än större aptit på Ramqvists språk.

KROPPSPOSITIVITETEN

I en tid där ”kroppspositivitet” känns ute, glöms den enkelt bort i varda gen. Jag älskar att påminna mig om att vi egentligen bara är ett gäng apor som bestämt oss för att mura in oss och systematisera slumpmässiga nor mer. Så låt fläsket hänga, låt håret växa eller raka av allt – i en självupp tagen värld har vi inget behov av att betrakta andra.

VÁSQUEZ ASTUDILLO

KONSTEN ATT KRAMAS

Handtag, famntag eller kyss? Du omfamnar en bekant, som kör handslaget i magen på dig. En kompis ger dig en heimlich-manöver-ryggdunk, annars blir kramen bögig. Ett fjäderlätt famntag med kindpuss är inte franskt, bara stockholmsgrisch. Hälsningsfrasernas kulturella koder borde vara ett eget universitetsämne. Tills dess, varför inte visa lite mer platonisk kärlek? Krama kompisen!

STRESSRAPPORT FRÅN ÖSTER

Att stress sätter sig i kroppen är inte direkt någon nyhet. Mia Blomgrens radiodokumentär Som en skållad råtta om utbrända stockholmare må låta deppig, men lyssnandet skänker snarare en känsla av lugn. Inte minst tack vare fattigpensionären Anita, som trots sin trötta, sjuka kropp och sina bankägda tänder kommer med visa avslutningsord om att vara bäst på att vara sig själv.

AGNES MOULETTES MELCHERT

DANIELA

MOLLY FORNELL

Lunds universitets studentkårer

Likvärdig utbildning kräver likvärdig kollektivtrafik

TÄNK ER SKÅNE år 2050: Ett sammanlänkat campuslandskap där studenter rör sig fritt mellan Lund, Helsingborg och Malmö. Tågen går ofta, kvällsavgångarna är självklara och priset är så lågt att ingen ens funderar på om de har råd att delta i undervisning, söka stöd eller vara en del av studentlivet.

MEN SÅ SER inte verkligheten ut för dagens studenter. Skåne är en kunskapsregion med över 75 000 studenter. Lunds universitet bygger på att människor rör sig mellan fyra campusorter. Ändå är just möjligheten att ta sig mellan dem en av regionens största flaskhalsar. En enkät från Campus Helsingborg visar att majoriteten av studenterna mellan Helsingborg och Lund har missat undervisning på grund av kollektivtrafikens kostnad eller tidsåtgång. Och priset är inte bara högt – det är orättvist.

ATT PENDLA MELLAN Helsingborg och Lund kostar nästan dubbelt så mycket som mellan Malmö och Lund, trots att båda sträckorna är lika viktiga för universitetet.

Det är en fråga om utbildningskvalitet, likvärdighet och studenthälsa. De centrala stödresurserna – Studenthälsan, bibliotek, kuratorer

DETTA ÄR LUS

och studieplatser – finns i huvudsak i Lund. Det gör också stora delar av studentlivet. När det är dubbelt så dyrt att resa från Helsingborg som från Malmö blir tillgången till stöd och gemenskap en fråga om plånbok.

DÄRFÖR BEHÖVER SKÅNE ta nästa steg: En sammanhållen campuszon där studenter kan resa fritt och obehindrat mellan universitetets orter. En zon där priset inte avgör om man kan delta i undervisning, söka stöd eller vara en del av studentlivet. En zon där kollektivtrafiken är en självklar del av infrastrukturen kring ett av landets största universitet – inte ett hinder.

EN CAMPUSZON ÄR en investering i Skånes framtida kompetensförsörjning, i hållbarhet och i regionens attraktionskraft.

KRAMAR: När Region Skåne satsar på studenter istället för zonkartor.

SPARKAR: Biljettpriser som kräver att man säljer sin kurslitteratur i förväg.

TEO HOUMANN, ORDFÖRANDE LUS ELLIOT BORGSTRAND, VICE ORDFÖRANDE LUS

Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

Ifrågasätt

Varje dag påverkas din utbildning av politikens intrång. Politiker försöker korta ner socionom- och sjuksköterskeprogrammen, audionomprogrammet tvingas pausas och studenter hindras från masterutbildningar utomlands på grund av parskrivna uppsatser. Dessa exempel tyder på inskränkningar i den akademiska friheten, som möjliggörs av dagens associationsform.

ASSOCIATIONSFORMEN SYFTAR PÅ universitetens juridiska form, alltså om lärosäten är myndigheter, stiftelser eller någonting annat. Enstaka universitet verkar idag i stiftelseform, men majoriteten är förvaltningsmyndigheter som lyder direkt under regeringen.

TROTS NORMEN ATT låta ”universiteten bestämma över sig själva”, innebär myndighetsformen att regeringen tillåts detaljstyra. Vissa program prioriteras på andras bekostnad beroende på vad som är politiskt hett och samma ekonomiska sparkrav ställs på universiteten som på andra myndigheter, vilket successivt urholkar utbildningens resurser.

VAD ÄR NÄSTA steg för att akademin själv ska bestämma hur den ska se ut? Svaret är enkelt: En ny associationsform som möjliggör akademisk frihet. För att nå dit behöver vi dock komma överens om hur den ska se ut och i denna debatt är studenternas röst väsentlig.

VARE SIG I korridoren, Lundagård eller riksdagsvalet är det viktigt att vi alla tar ansvar för att forma debatten om vår nästa associationsform och gör våra röster hörda! Lärosätena i Sverige är inte vanliga myndigheter, utan fyller en unik funktion via utbildningen. Låt oss därför tillsammans forma en ny associationsform som speglar denna realitet.

LUKAS SCHULTZ, Ordförande Samvetet NORA MISZTI, Vice ordförande Samvetet

Celebrating close connections and cooperation

The connections and cooperation within our region that are important to Lund University go largely unnoticed in our everyday activities. However, two highlights in January reflect the goals and values that we share with our closest major city, Malmö, and our neighbouring country, Denmark.

Lund University and Malmö have close connections and a long history of cooperation. The University has conducted education and research in Malmö in various forms for over 70 years. Malmö is one of Lund University’s campuses and the base for the Faculty of the Fine and Performing Arts and parts of the Faculty of Medicine.

Importantly, Malmö is home to a growing number of students – currently around 19,000 – many of whom study in Lund. Lund University has just signed a new cooperation agreement with the City of Malmö and Malmö University on student life. The agreement, for the period 2026–2028, aims to develop Malmö as a student city and ultimately the academic landscape of the region as a whole.

Denmark and Sweden are old adversaries that became modern allies – Lund only became Swedish after Denmark ceded Skåne to Sweden in 1658. The two countries have a shared history and share important values such as scientific progress, democracy, free expression and artistic freedom. And nobody personifies those connections and shared values more than Denmark’s former regent Queen Margrethe II, not only through family ties – she and the Swedish King Carl XVI Gustav are first cousins – but through her commitment to science and art as an academic and well ­ renowned artist, uniting a classical education in the humanities with artistic creation. Queen Margrethe has for many years been an inspiring role model for Lund’s students, not least after the strong impression she made at the popular Student Evening in 2005. Lund University is delighted to confer Queen Margrethe with the title of Honorary Fellow at this year’s annual academic ceremony.

Erik Renström Vice-Chancellor

Former regent Queen Margrethe II of Denmark, The Øresund Bridge and students from Malmö Acdemy of Music. photo: kongehuset, stella salander /mortphotos , michel thomas

Vice-Chancellor Erik Renström.

Skäliga hyror och hållbarhet kan kombineras

Att AF Bostäder tar halva CSN i hyra för en etta är inte rimligt. Att lägenheten råkar vara hållbar är inte en undanflykt. Staten och hyresvärdarna behöver ta sitt ansvar så att lägenheter kan förmedlas till ett skäligt pris – utan att klimatet blir lidande.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i debattartikeln.

AF Bostäder beskriver sig som ett prisvärt och hållbart alternativ, där studenternas behov står i centrum. Samtidigt kostar en nyproducerad etta omkring 6500 kronor i månaden, nästan hälften av det totala CSN:et. Lundagård diskuterade 2024 hur hållbarhet prioriterades högre än prisvärdhet, samtidigt som AF Bostäders egen hållbarhetsredovisning visar att studenter efterfrågar billigare bostäder. Uthyrningschefen Claes Hjortronsteen svarade att den som inte gillar hyrorna får söka sig någon annanstans.

Ådahl

DENNA ATTITYD VÄCKER frågan: Vilken roll spelar AF Bostäder längre? Vad ger AF Bostäder – vårt eget bostadsbolag – rätten att göra massiva investeringar som genererar sexiga rubriker, samtidigt som vi studenter får bära kostnaden?

Situationen i Lund är ingen isolerad händelse. När studenter behöver jobba extra utöver studierna för att betala hyran minskar fokuset på studierna. CSN rapporterar att studenter känner ökad press kopplat till att få CSN att räcka. Konsekvensen blir ökad ojämlikhet: Vem får tillgång till en bostad av god standard? De som kommer från familjer med hög socioekonomisk status där föräldrarna kan hjälpa till eller de som jonglerar heltidsstudier och jobb – med risk att bränna ut sig?

Vi S-studenter ser en lösning – men den kräver ett nytt sätt att tänka hos AF Bostäder och Sveriges regering.

tryggt boende på CSN ska väga tyngre än bostadsbolagens vinster och sexiga priser för klimatanpassning. Men framförallt hoppas vi att bostadsbolagen, däribland AF Bostäder, förstår sitt agerande och anpassar sin nyproduktion självmant.

AF BOSTÄDER SÄGER att de måste bära sina egna kostnader vilket vi anser är rimligt. Men då tycker vi att frågan blir rimlig, vad är AF Bostäders huvudsakliga uppdrag? Att göra vinst på klimatanpassning eller tillhandahålla studentbostäder i Lund?

Vi tror på att hyran och mervärdet alltid måste sättas i perspektiv till hyresgästen. Det är inte rimligt att studenten bär hela kostnaden för klimatanpassningen, där måste staten gå in och stötta upp. För rätten till en trygg bostad måste alltid gå före.

AF Bostäder måste välja väg. Med dagens hyror på 6500 kronor riskerar ni att spela ut er roll som lundastudenternas bostadsbolag. Det är dags för er och regeringen att ta ansvar – så att billiga, hållbara studentbostäder blir verklighet.

DAVID SANDSTÖM, LUNDS SOCIALDEMOKRATISKA STUDENTKLUBB

VI RESPEKTERAR AF Bostäders klimatarbete, men det måste bli realistiskt. En lägenhet kan inte kosta 6500 SEK för att vara klimatsmart och samtidigt rikta sig mot studenter. En hållbar omställning kan inte bygga på studenter med 13 500 kronor i CSN, utan måste vara öppen för alla – inte bara de med hög socioekonomisk status eller med rika föräldrar.

Vi föreslår en nationell standard där hyran för en studentetta inte överstiger 30 procent av CSN. Det skulle innebära att en lägenhet i AF Bostäders nyproduktion skulle kosta 4000 SEK i månaden – inte 6500 SEK. Staten måste bära huvudansvaret för finansieringen av hållbar nyproduktion av studentbostäder. Genom statliga bidrag kan bostadsbolag bygga klimatanpassade lägenheter till hyror som studenter kan klara på sitt CSN utan att behöva arbeta extra.

Vi vill se ett regelverk där bostadsbolag inte får bygga efter en standard som hyresgäster inte rimligen kan betala. Studenters rätt till ett

Filippa Torsvik

Mattias Horrdin

Anders

David Sandström, Lunds socialdemokratiska studentklubb. Foto: Privat.

Är du försäkrad under studietiden?

Unika försäkringar för dig som studerar till lärare

Det är viktigt att du är försäkrad under din studietid ifall något skulle hända dig eller ditt hem.

Lärarförsäkringar en del av din medlemsservice. Vi har tagit fram två billiga och unika försäkringar som är speciellt anpassade för dig som studerar till lärare, Studentförsäkring Leva och Studentförsäkring Bo.

I Studentförsäkring Bo ingår bland annat 365 dagars reseskydd och med Studentförsäkring Leva får du ersättning om du till exempel råkar ut för ett olycksfall eller en sjukdom, som gör att du inte kan studera på ett tag, och du förlorar ditt studiemedel.

Läs mer på vår webb eller kontakta oss så hjälper vi dig.

LUNDGRENS AV TEKLA SVENSSON

HI STUDENT!

ABDUL REHMAN KHAN

Age: 20

Studies: Information systems technology

What’s best, body or mind? – I’d say mind.

What do you relate to the most, body or mind? – Also mind.

Which part of the body is the most difficult to control? – The tongue. It’s responsible for speech, and it shapes how others understand and interpret you.

What is the most attractive trait in a person? – It’s subjective, but for me, it’s intellect.

Gillar du att teckna? Kan du berätta roliga, uppseendeväckande eller studentikosa berättelser i rut-form? Vill du nå ut till studenter? Då kan du bli Lundagårds nya serietecknare! Maila oss arbetsprov i formen av en skiss, seriestripp eller annat alster samt en presentation av dig själv på lundagard@lundagard.se!

Mejla oss på lundagard@lundagard.se

Husmanskost –tryggt, mättande och billigt. Vad mer kan man önska när pengarna har bränts på julklappar och kurslitteratur?

Redaktörens kötffärslimpa

Recept: Marius Lyckå

Portioner: 8

INGREDIENSER

Köttfärslimpa:

– 1 dl ströbröd – 2 dl mjölk – 2 ägg

– 2 msk senap – 1 tsk salt – 0,5 tsk peppar – 500 g köttfärs – 500 g vegofärs

Ungefär 2 kg potatis

INSTRUKTIONER

Gräddsås: – 1 rödlök – 5 dl grädde – 2 dl mjölk – 2 köttbuljongskuber – 2 tsk majsstärkelse

Tomatsallad: – 6 tomater och gräslök

1. Sätt ugnen på 225°C och koka potatisen.

2. Köttfärslimpa: Blanda ströbröd, mjölk, ägg, senap, salt och peppar och låt svälla en stund. Blanda sedan ned färsen. Lägg blandningen i en ugnsfast form. Skjut in limpan i ugnen i 30-45 minuter, beroende på tjocklek. Om du har en köttermometer: Den inre temperaturen ska upp till 72°C.

3. Sås: Hacka löken så fint som möjligt. Fräs den i olja i en kastrull och tillsätt sedan resterande ingredienser och koka ner till önskad tjocklek.

4. Sallad: Hacka tomater och gräslök. Blanda och tillsätt salt, peppar och andra kryddor du gillar.

5. Smaklig spis!

Mjauuu Mjauuu...

Kårutal på internetforum, Är det kotym och dekorum?

Någon har plötsligt svårt att prata, När stämningen blir tryckt, Vågar vägra svara och Tar den fega mannens flykt: Förhala, undvik, klaga.

Tuff vecka för katt, löss och... alla 42 sidor, är det det som krävs För att studentlivet ska förfalla?

En hel uppsats utan högskolepoäng, I denna stan krävs källhänvisning för att ligga, Om du inte får nån i säng: Dags att ljuga, tjata, tigga...

Pssst! Tipsa Morrhoppan på morhoppan@lundagard.se.

Morrhoppan

Nästa nummer av Lundagård kommer den 5 mars.

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund

Adressändring via Ladok

KORSORD

Bokstäverna i de gröna rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@ lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas ut den 16 februrari och meddelas via mejl.