Lundagård nr 7 2022

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920

SPÖKJAKT I LUNDAGÅRD

s. 10–11

GETTING GHOSTED

p. 14–15

- nr 7 2022

REPORTAGE FRÅN SÁPMI

s. 16–21

Lundagård nummer 3 2020 |

annonssida

Hitta ditt nästa jobb i Danmark!

Vi guidar dig på vägen över sundet

Besök oresunddirekt.se

Offentlig information om att arbeta, bo och studera i Danmark.

040 - 17 64 00 oresunddirekt@lansstyrelsen.se

É

URN

NET

SKÅ

Operan

30 nov i Lund Spelas till 4 dec Kävlinge, Sjöbo, Malmö Palladium, Båstad, Staffanstorp, Höganäs, Lund, Landskrona, Hässleholm

I Malmö till 18 dec

STUDENTRABATT 50% MALMOOPERA.SE

ledare

Det förflutna går igen En domedagsvision från femtiotalet känns plötsligt skrämmande aktuell.

För några veckor sedan arrangerade Lunds filosoficirkel en föreläsning om författaren Harry Martinsons epos Aniara. Boken, som publicerades 1956, följer passagerarna på rymdskeppet Aniara, som lämnat jorden efter en kärnvapenkatastrof. På väg till Mars krockas farkosten ur kurs, och är plötsligt på en evig färd mot Lyrans stjärnbild. Passagerarna blir levande begravda i en sarkofag som sakta flyter genom världsrymden.

OMBORD PÅ ANIARA tyr sig passagerarna till Miman, en superdator som samlar in bilder från universum och från den saknade Jorden.

Dessa minnen får en spöklik makt över resenärerna – i brist på hopp om räddning blir minnet allt de kan finna trygghet hos. ÄNDÅ FORTSÄTTER JORDENS katastrof att hemsöka dem när Miman plötsligt får in bilder av hur hela metropoler förintas av kärnvapen.

Bilderna blir för mycket för datorn, som själv går sönder. Tiden kommer ikapp passagerarna.

HARRY MARTINSONS EPOS känns skrämmande aktuellt, när atombombshot åter diskuteras på allvar i medierna. Ett fenomen som så snabbt efter kalla kriget kom att avfärdas, trots den stora mängd atomvapen som faktiskt ännu fanns kvar.

MYCKET AV DET som länge ignorerats, kanske av den enda anledning att det var bekvämt att göra just det, kommer tillbaka till ytan med

obönhörlig kraft. När Harry Martinson 1953 skrev de första stroferna i Aniara var det kalla kriget i sin begynnelse, och människan hade inte ens tagit sina första försiktiga kliv ut i världsrymden. verkar vi befinna oss på en lika hotfull plats. Att vi under denna tid dessutom har hunnit bädda in oss i en falsk trygghet bara för att hamna här igen är djupt obehagligt. Är vi människor verkligen så naiva?

70 ÅR SENARE

DET FÖRFLUTNAS ÅTERKOMST är också vad vi tagit som utgångspunkt för detta nummer av Lundagård. Vad som hemsöker oss, må det vara en historia präglad av koloniala övergrepp eller faktiska spöken.

ATT KUNNA BLICKA tillbaka, se hur saker hänger ihop, är kanske extra viktigt i en tid så oförutsägbar som vår. Utan att för den delen, som passagerarna på Aniara, bli hopplösa slavar under det förflutna. På så vis kan vi förhoppningsvis också låta Harry Martinsons domedagsvision förbli fiktion.

THEO VAREMAN REDAKTÖR

Q: Magdalena Andersson (S) Ett år efter att hennes företrädare tackades av på denna sida har turen kommit till Magdalena Andersson att lämna Sagerska palatset. Bakom sig lämnar hon ett krossat glastak och en bruten alliansfrihet. Lundagård önskar lycka till med flytten.

Tio korta månader på tronen med stålspira och järnäpple i hand nu tvingas lämna plats åt Kristerssonen när vi slumrar fram mot undergångens rand

Hon färdades mot toppen mol allena blev första kvinnan av sitt epitet högervinden drog i Magdalena tills den henne från ministerposten slet

Vi minns dig i talarstolens rampljus hand i hand med Joe och Erdogan landet kanske nu bara ett korthus Precis när Maggan Andersson försvann

ILLUSTRATION CAROLINE ULVROS RÄTTELSER: Från nr. 6 2022 : Emma Svensson hör hemma på Kristianstads nation (hon erkänner dock att hon varit mycket på Blekingska).

I ”Studentrösten” bytte Hjalmar Svensson och Daniel Eklund bild med varandra.

Filip Agnevalls efternamn råkade bli felstavat i artikeln ”Student life away from parties”. Och Ida Brorsson är inte en av ett fåtal kvinnliga medlemmar i Örebros nation. I webbversionen av artikeln förtydligas detta ytterligare.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus. Redaktör & ansvarig utgivare: Viktor Wallén, viktor.wallen@lundagard.se Redaktör: Theo Vareman, theo.vareman@lundagard.se Webbredaktör: Alexandra Roslund, alexandra.roslund@lundagard.se Bildchef: Saber Malmgren, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Anna Hasslöf, illustration@lundagard.se Redaktion: Lydia Löthman, Esther Arndtzén, Olof Bärtås, Victoria Källström.

Medarbetare detta nummer: Caroline Ulvros, Elsa Ivarsson, Oscar Lundberg, Sebastian Kaspár, Ellen Hertz, Vera Svahn, Alva Mårtensson, Arvid Grange, Maja Bjurman, Tomas Ström, Isak Aho Nyman, Catherine Ekström, Ida Hein Olsson, Bianca Raffone, Clara Castenfeldt, Ellen Gemback, Edvin Belin, Sofie Meurling.

Omslag: Alexandra Roslund.

Kattlogotyp: Sofia Kockum.

Prenumeration: 300 kr per år, kontakta theo.vareman@lundagard.se. Studentprenumeration för 150 kr.

Adressändring: Genom Ladok.

Tryck: V-Tab. Distribution: kundsupport@nimdistribution.se Pressläggning: 7 november 2022.

Deadline: nr 7/2022 28 oktober. Vi ansvarar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att korta i det.

Upplaga: 35 641.

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer.

Skriv ditt namn på din brevlåda.

Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration.

Om du har gjort ovanstående, kontakta Nim distribution.

Lundagård nummer 7 2022 |

3

webbuppslaget FOTO ALEXANDRA ROSLUND

24 OKTOBER – NYHET

Ökad spridning av gonorré Aldrig tidigare har så många smittats av gonorré i Skåne. Män i åldern mellan 20 och 29 år är de som drabbats främst.

1 NOVEMBER – UTRIKES

28 OCTOBER – STUDENT LIFE

25 OKTOBER – NYHET PRESSFOTO LOEY FELIPE/UN PHOTO

ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK

FOTO OLOF BÄRTÅS

Direkt från EU

A gudie to Tinder

LU dumpar FN

”Fuck this shit. Vad fan händer”, tänkte EU-parlamentarikern Abir Al-Sahlani (C) när EU inte tog tydlig ställning för de demonstrerande kvinnorna i Iran. Lundagård har rest till franska Strasbourg med frågan: Har en epok av europeisk utrikespolitik mot Iran nått sitt slut?

Finding love in the modern age is a constant struggle. Lundagård’s Alexandra Bradley guides you through the jungle that is Tinder: which profile-type is right for you? And who should you avoid?

I somras uppdagades en misstänkt misskötsel av investeringspengar inom FN-organet Unops där omkring 600 miljoner kronor ska ha gått till en familj i organets toppskikt.

Lunds universitet pausar nya samarbetsprojekt med verksamheten tills vidare.

4 | Lundagård nummer 7 2022

LÄS MER PÅ LUNDAGARD.SE

”Snygghetsstudie” inte anonym – student identifierade sig själv på tre minuter Datan i den uppmärksammade ”snygghetsstudien” från Ekonomihögskolan i Lund är inte tillräckligt anonym och studien har stora hål. Det menar studenter som – utan samtycke – fått sitt utseende betygsatt.

(Nyheten publicerades urspungligen på lundagard.se 1/11)

TEXT ELSA IVARSSON

Adrian Mehics, doktorand vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, uppmärksammade studie som analyserar korrelationen mellan studenters utseende och betyg fårnu kritik från de studenter som utgjort studieobjekt. Sydsvenskan (31/10) och Expressen (31/10) har tidigare rapporterat om hur studien saknat samtycke från studenter, vilket Mehic menar inte behövs i den här typen av forskning då alla uppgifter han hämtat är offentliga.

hävdar att det också varit så att andra moment än tentan blandats in.

– Studien är faktagranskad och godkänd.

Det är liksom redan klart, påpekar Adrian Mehic också och ställer sig frågande till kritiken från studenterna.

”

Jag tycker det känns olämpligt.

Rasmus Bäcklund är även kritiska till hur deras personuppgifter har hanterats och menar att rådatan, som studenterna fått ut från Adrian Mehic på begäran, inte har anonymiserats tillräckligt.

Rådatan består av indikatorer såsom kön, ålder, föräldrars inkomst, betyg och hemkommunens medelinkomst. I en tidigare upplaga av rådatan ska även föräldrarnas län och kommun funnits med. En student som Lundagård pratat med, som inte vill gå ut med namn, uppger att det tog tre minuter för henne att hitta sig själv.

– Datan är inte tillräckligt anonym. Vi kan ta reda på vem som är vem, säger Fanny Holmqvist och förklarar att uppgifterna tillsammans kan spåras till unika studenter.

Därför går det att själv lista ut vem som är vem om man begär ut betyg och klasslista.

FANNY HOLMQVIST OCH

Fanny Holmqvist och Rasmus Bäcklund studerar industriell ekonomi och är kritiska mot studien.

Foto: Alexandra Roslund FANNY HOLMQVIST OCH Rasmus Bäcklund studerar industriell ekonomi och går i en av de klasser som använts i studien. De menar att det finns stora hål i studien. Bland annat tycker de att Adrian Mehic har gjort en konstig uppdelning av kvalitativa och kvantitativa kurser. En kurs som Adrian Mehic menat är kvalitativ är kursen Programmering, men Fanny Holmqvist och Rasmus Bäcklund menar att den är kvantitativ, precis som de flesta av deras kurser.

– Programmering, den är då kvalitativ [i studien, reds. anm.], eftersom han tycker att man har ”seminars, presentations or group assignment.” Men betyget är helt baserat på en anonym programmeringstenta, förklarar Rasmus Bäcklund.

att det Rasmus Bäcklund beskriver gäller för vissa kurser, men ADRIAN MEHIC MENAR

upp bilder de har lagt upp på sociala medier.

Lundagård har tagit del av ett mejl där Adrian Mehic skrivit till studenterna: ”har det funnits fler än en [bild, reds. anm.] har jag tagit den jag tyckte var snyggast”.

TILL LUNDAGÅRD SÄGER Adrian Mehic att det snarare handlar om kvaliteten på bilden och att personen inte ska vara i profil.

– Att han suttit och tittat på mina offentliga bilder och valt ut vilken som är snyggast att använda till studien. Jag tycker det känns olämpligt, säger Fanny Holmqvist.

ATT DET ÄR Adrian Mehic som själv har valt ut bilderna är inte bara oetiskt, utan även ovetenskapligt, menar Rasmus Bäcklund.

– Redan där skapar han en bias som gör att allt efter kommer vara påverkat av vad han tycker. Det är inte vetenskapligt överhuvudtaget, säger Rasmus Bäcklund.

ADRIAN MEHIC DELAR emellertid inte den bilden.

– Det är svårt att se hur det blir biased, eftersom jag gör samma med alla. Gör jag det med bara några hade det varit biased, säger han.

ADRIAN MEHIC MENAR att datan visst är anonym, då det krävs väldigt mycket efterforskning för att faktiskt ta reda på vem som är vem. Han anser att det i princip är omöjligt.

– De har kanske en uppfattning om hur snygga de är jämfört med någon annan. Det är bara jag som har facit, så det är inte säkert att det stämmer [att studenter hittat sig själva, reds. anm.], säger Adrian Mehic.

VIDARE TAR STUDENTERNA upp de etiska aspekterna av studien. För att betygsätta studenternas snygghet letade Adrian Mehic

Adrian Mehic, doktorand i nationalekonomi.

Pressfoto: Johan Persson/LU

Lundagård nummer 7 2022 | 5

nyheter

Omorganisering av astronomiska proportioner Efter åratal av arbetsmiljöproblem bestämdes det att Institutionen för astronomi och teoretisk fysik skulle splittras och bli del av fysiska institutionen. Efter att doktorander och studenter slagit larm om utbredd psykisk ohälsa till följd av beslutet har fakulteten nu ändrat sig: astronomerna splittras inte – men inte på grund av protesterna.

TEXT OSCAR LUNDBERG

I åtminstone 14 år har arbetet på institutionen för astronomi och teoretisk fysik präglats av problem med arbetsmiljön, något som Sydsvenskan tidigare rapporterat om.

Efter flera misslyckade försök att lösa problemen kom den 30 augusti i år beslutet att upplösa institutionen och splittra astronomerna i grupper. De olika delarna skulle sedan integreras i andra institutioner under den naturvetenskapliga fakulteten, främst i fysiska institutionen.

Doktoranden Bibiana Prinoth och masterstudenten Victor Hrannar Jónsson är två av de som drabbats av beslutet. Foto: Saber Malmgren BESLUTET MÖTTES AV skarp kritik från masterstudenterna i astronomi, som menade att en sådan uppdelning skulle ödelägga ett mycket värdefullt inslag i deras utbildning.

– Det är en dålig idé att splittra astronomerna. Masterprogrammet i astronomi är unikt eftersom vi är så djupt integrerade i forskarnas och doktorandernas processer i forskningsmiljön. Vi samarbetar hela tiden över den föreslagna splittringsgränsen, och därför är det viktigt att vi är tillsammans, säger studenten Victor Hrannar Jónsson.

bibehålla sin utbildningskvalitet inom astronomi”*, skrev 18 masterstudenterna, som fick medhåll av doktoranderna. ”[...] alla indelningar skulle oundvikligen splittra forskningsgrupper och samarbeten.

Det skulle också förstöra en arbetsplats som i årtionden har fostrat nära samarbete med och lärorik träning för våra masterstudenter.”*, stod det i brevet undertecknat av 14 doktorander.

BESLUTET BIDROG TILL den oro som redan fanns på institutionen. Den hade funnits där sedan det började talas om stora omorganiseringar på institutionen.

”

Osäkerheten skapar ångest och har varit emotionellt dränerande för oss alla.

Sven Lidin är dekan för naturvetenskapliga fakulteten. Pressfoto: Lunds universitet

– Det hela var väldigt känslomässigt för mig och mina arbetskamrater. Många har varit väldigt oroliga över var vi ska hamna och hur våra liv som forskare kommer att påverkas, säger Bibiana Prinoth, som är doktorand i astronomi. Även masterstudenterna slog larm om utbredd psykisk ohälsa bland eleverna i astronomi.

– Osäkerheten skapar ångest och har varit emotionellt dränerande för oss alla. Jag har stundvis haft sömnlösa nätter tänkandes på vad som skulle hända med utbildningen och vår djupt integrerade studiemiljö, som är en så stor del att vi valt denna utbildning, säger Victor Hrannar Jónsson.

SVEN LIDIN ÄR dekan för den naturvetenskapliga fakulteten. I en intervju den 28 oktober berättade han att uppdelningen var en

KONFLIKTEN KRING INSTITUTIONENS öde blev så infekterad att masterstudenter och doktorander oberoende av varandra författade öppna brev till fakultetsledningen. I dessa vädjade författarna om att gruppen med astronomer skulle behållas intakt. ”Det är uppenbart att den nuvarande studiemiljön måste behållas och tjäna som inspiration för andra om Lunds universitet ska Astronomihuset där astronomerna nu huseras på Sölvegatan. Foto: Alexandra Roslund 6

| Lundagård nummer 7 2022

LÄS FLER NYHETER PÅ LUNDAGARD.SE

förutsättning för att astronomernas integration i fysiska institutionen skulle vara framgångsrik.

– När man flyttar en verksamhet in i en större verksamhet finns en påtaglig risk för att den lilla verksamheten vänder sig inåt och att man får ganska lite kontakt med omgivningen. Jag vill se till att kontaktytorna mellan de nya grupperna i den nya organisationen blir så stora som möjligt för att vi verkligen ska dra nytta av den här förändringen.

En oskön skönhetsstudie?

I kölvattnet av den kritiserade ”snygghetsstudien”, som skrivs om på sidan 5, har Lundagård tagit tempen på lundastudenternas åsikter om den.

TEXT SEBASTIAN KASPÁR FOTO ELLEN HERTZ

Tamara Ivanovic

Elias Klose

Ålder: 23 år

Ålder: 22 år

MEN NU HAR fakultetsledningen ändrat sig.

Studerar: Digitala kulturer

Studerar: PPE

På ett informationsmöte den 2 november kom beskedet att astronomgruppen inte alls ska splittras. Istället ska de inhysas i en ny avdelning för astrofysik.

Vad som föranledde den plötsliga vändningen vill Sven Lidin inte svara på, men han påpekar att förändringen innebär en stor utmaning med integrationsarbetet.

– Det kommer bli ett stort uppdrag för både den ansvariga och för studenter och anställda inom astrofysik. Vi måste säkerställa att vi dels har en professionell och dels en social arbetsintegration. Det är både viktigt att man har gemensamma seminarier och att man fikar ihop, säger han.

Vad tycker du om studien?

– Det är bra att studien gjorts, men det är synd att den behövde göras.

Hur hade du reagerat om du var med i studien?

–Jag hade blivit ledsen om jag bedömdes utifrån mitt utseende.

Bör LU vidta några åtgärder?

– Det viktigaste är att tjejer får rätt betyg i framtiden.

Vad tycker du om studien?

– Den är lite konstig, med det är inget jag är så upprörd över.

Hur hade du reagerat om du var med i studien?

– Jag hade mest tyckt det var en rolig grej Bör LU vidta några åtgärder?

– Nej. De har förklarat sig, så jag tycker inte det behövs.

Marcus Forsberg

Alva Kallio

Ålder: 21 år

Ålder: 20 år

Studerar: Ryska

Studerar: Ämneslärare

Vad tycker du om studien?

– Man måste undersöka ämnet, men studien verkar vara moraliskt tvivelaktig.

Hur hade du reagerat om du var med i studien?

–Jag hade inte blivit så glad.

Bör LU vidta några åtgärder?

– De borde undersöka om det är något som hade kunnat göras annorlunda.

Vad tycker du om studien?

– Jag blir lite äcklad av den. Den känns som ett skämt.

Hur hade du reagerat om du var med i studien?

–Jag hade inte blivit glad. Utseende ska inte spela roll.

Bör LU vidta några åtgärder?

– Be om ursäkt till de som blivit indragna i detta.

både masterstudenter och doktorander, även om det fortfarande är oklart hur vissa element ska förverkligas.

– Vi är definitivt mindre oroliga för framtiden nu, även om vinsten kommer med en viss bismak. De ska fortfarande upplösa vår institution, byta vårt namn, flytta oss och förändra vår utbildning på sätt vi ännu inte vet. Allt detta på grund av saker som vi inte kunnat styra, säger Bibiana Prinoth.

– Det är en lättnad på en front: Astronomi kommer i alla fall inte lösas upp i intet. Å andra sidan är det fortfarande oklart hur utbildningen kommer påverkas, vilket så klart skapar lite osäkerhet, säger Victor Hrannar Jónsson.

BESLUTET VÄLKOMNAS AV

MEN ENLIGT SVEN LIDIN var beslutet inte ett svar på protester från studenter och doktorander.

– Nej, vi arbetar inte så. Självklart lyssnar vi på vad människor har att säga men vi kan inte ha ett styrelseskick som funkar så att den som ropar högst får rätt. Detta bygger på rent praktiska överväganden.

*Breven har blivit översatta från engelska.

Så många sökte till Lunds universitet inför vårterminen Sammanlagt sökte 29 626 personer till Lunds universitet för kommande vårtermin. Av de sökte 3 583 till LU:s juristprogram, vilket gör den till den fjärde mest sökta utbildningen i Sverige. På första, andra och tredje plats landar Stockholms universitets juristprogram, Uppsala universitets juristprogram respektive Karolinska institutets läkarprogram.

Lunds universitet (LU) kammar också hem sjunde och tjugonde plats, med läkarprogrammets 3 246 sökande och psykologprogrammet med 2 217.

ENLIGT UNIVERSITETS- OCH högskolerådet sjönk det totala antalet ansökningar till högre utbildning med 4,9 procent jämfört med vårterminen 2022. Förra årets rekordstora 243 000 sökningar tillskriver de pandemins påverkan på samhället. Då sökte 36 851 till LU. vårterminen 2022. sökte 3 558 till Lunds juristprogram, 3 093 till läkarprogrammet och 2 249 till psykologprogrammet. Juristprogrammet och läkarprogrammet har alltså fler sökande i år än förra våren.

TEXT VIKTOR WALLÉN

Lundagård nummer 7 2022 | 7

nyheter

Vad vill den nya utbildningsministern?

Nytt förslag på studentbostadsfronten, men reformen av socionomutbildningen ligger fast. Det berättar nye utbildningsminister Mats Persson (L) i en exklusiv intervju med Lundagård, där han också dömer ut ett tidigare SD-förslag som ”ansvarslöst och antiintellektuellt”.

TEXT VERA SVAHN PRESSFOTO JOHANNES FRANDSEN/REGERINGSKANSLIET

När Ulf Kristersson (M) presenterade sin nya ministär den 18 oktober fick Liberalernas Mats Persson posten som utbildningsminister, med ansvar för högre utbildning och forskning. Akademin ligger Mats Persson varmt om hjärtat, och han har en särskild relation till Lund och Lundagård.

– Bästa tidningen! Jag har läst Lundagård sedan jag började plugga i Lund 1999, säger Mats Persson när Lundagård når honom över telefon.

I TIDÖAVTALET, EN överenskommelse mellan regeringspartierna M, KD och L och deras samarbetsparti SD, finns förhållandevis få skrivelser om högre utbildning. Sveriges förenade studentkårer har bland annat riktat särskild kritik mot att avtalet inte lyfter någonting om studentbostäder. Men i intervjun med Lundagård lyfter Mats Persson bland annat att en temporär lagstiftning som til�låter lärosäten att äga och erbjuda studentbostäder bör bli permanent.

EKONOMISTUDIER I LUND ledde Mats Persson till en doktorstjänst vid Ekonomihögskolan i samma stad. Han har, innan sin nuvarande ministerpost, haft flera förtroendeuppdrag och poster inom Liberalerna. Själv beskriver han vägen in i politiken som ett ”bananskal jag halkade in på”.

– Det har aldrig varit min plan, det bara blev så. När jag var liten ville jag bli fotbollsproffs, och när jag började doktorera ville jag bli forskare, och sen så blev jag politiker. Så är livet ibland.

NÅGOT SOM DÄREMOT nämns i Tidöavtalet är att socionomutbildningen ska reformeras, och att ungdomskriminalitet ska bli ett obligatoriskt moment. Detta har väckt kritik från Socialhögskolan i Lund – men Mats Persson försvarar förslaget.

– Vi värnar den akademiska friheten och forskningens frihet. Men det är klart att politiken på olika sätt styr inriktningen på verksamheten genom de uppdrag politiken ger.

MATS PERSSON SÄGER till Lundagård att utbildning är ”det viktigaste för vårt samhälle”.

På frågan om vad han vill åstadkomma de närmsta fyra åren svarar han att han vill se till att utbildningen håller hög kvalitet, exempelvis genom satsningar på forskning och att det finns tillräckligt med lärarledda undervisningstimmar. Utbildning ska leda till ett bra jobb på arbetsmarknaden. Men han beskriver också ett slags bildningsideal.

– Vi utbildar oss för att vi ska få ett jobb men vi utbildar oss också för att lära oss.

Kunskap har ett egenvärde i sig själv.

HAN SÄGER ATT det finns ett stort samhällsintresse av ökad kunskap om orsaker framförallt till gängkriminalitet. Detta behöver avspeglas i hur utbildningen formas, menar Mats Persson.

Hur går det ihop med principen om armlängds avstånd?

– Vi kommer alltid ha en armlängds avstånd. Politiken kommer aldrig och ska aldrig peta i detaljer men vi är tydliga med vilken utveckling vi vill se de kommande åren.

Tobias Andersson, ledamot i partistyrelsen och nu ordförande för riksdagens näringsutskott, har tidigare kritiserat inslag i svensk högre utbildning. 2019 lade han fram en motion i riksdagen för ett förbud mot genusteori i högskolan. På frågan om huruvida SD-samarbetet kommer leda till mer politisk styrning av högre utbildning ger Mats Persson ett tydligt svar: – Nej. Absolut inte. Jag ställer mig starkt kritisk till att politiker ska styra verksamheten på det sättet. Det är problematiskt och anmärkningsvärt att vi år 2022 har riksdagsledamöter som tror att de vet bättre än forskare hur forskning går till. Att de på förhand vill begränsa olika teoriinriktningar och metoder tycker jag är ansvarslöst och antiintellektuellt.

Sista knäckfrågan: Uppsala eller Lund?

– Det var ett enkelt val – Lund! Alla dagar i veckan, säger Mats Persson.

DEN NYA REGERINGEN är beroende av SD:s stöd för att kunna styra Sverige. SD-toppen

Socialhögskolan kritisk mot planerad reform

Lund i hållbarhetstopp

I Tidöavtalet, som reglerar samarbetet mellan regeringspartierna M, KD och L och samarbetspartiet SD, står det bland annat att socionomprogrammet ska reformeras.

Utbildningen ska i framtiden inkludera ett moment om ungdomskriminalitet.

Planerna väcker emellertid kritik från Socialhögskolan i Lund. Ledningen uttalade tidigt att politiskt motiverade specialiseringar är ”mycket problematiskt”, och även

Lunds universitet (LU) är tredje bäst i Europa vad gäller hållbar utveckling. Det är i rankingen QS World University Rankings: Sustainability som LU placerar sig på tolfte plats av 700 granskade högskolor i världen. Av de europeiska universiteten hamnar Lund på plats tre. Det mest hållbara universitet i Sverige är emellertid Uppsala, och LU får nöja sig med andraplatsen.

doktorandgruppen delar den bilden.

– Jag vill inte att vi ska vara ett verktyg för en regering som driver något slags kulturkrig, säger Glenn Möllergren, doktorandrepresentant.

Läs mer på lundagard.se

TEXT THEO VAREMAN 8

| Lundagård nummer 7 2022

annonssida

Personliga assistenter till kristen man sökes Jag är en utåtriktad man, som har en CP-skada. Jag jobbar deltid som lärare på en katolsk bibelskola på nätet och skriver en masteruppsats i etik. Personlig assistans har jag hela dygnet. På natten rör det sig om jourtjänstgöring.

Jag söker nu flera nya assistenter fr o m jan 2023.

Möjlighet finns till såväl heltid som större eller mindre deltid samt inhoppsvikariat vid behov.

Ange önskad tjänstgöringsgrad i ansökan.

Körkort är nödvändigt. I övrigt har jag inga krav på utbildning. Jag föredrar om du kan dela min kristna tro. Jag tillhör den Katolska Kyrkan och är även associerad i Ad Fontes i Lund.

Arbetsgivare är Kooperativet Lila. Kollektivavtal tillämpas. Ansökan ska innefatta ett personligt brev och CV och skickas till: jud15osa@student.lu.se .

Ansök senast den 30 nov.

Vi älskar Lund!

CAMPUS COFFEESHOP Cafét som har det mesta en student behöver under en dag på Campus. Allt från frukost, lunch, fika, drycker och godis till studentvänliga priser.

Varmt välkomna önskar Gitte med personal.

Följ oss på facebook 042-128087

Med reservation för slutförsäljning och tryckfel.

Helsingborg

BRICKA RUND

249:Ø 31 CM

HANDDUK LUND

179:-

TERMOFLASKA LUND

349:-

35x50 CM

0,5 L

BRICKA REKTANGULÄR

199:27x20 CM

EMALJMUGG LUND

199:0,4 L

Våra öppettider är Mån-tor 8.00-16.00 Fredag 8.00-15.30

LUND V Mårtensgatan 8A Tel 046 211 19 86 STHLM Tel 08 20 40 04 WWW.TEHUSETJAVA.SE

tema spöken

På spökjakt i Lundagård Vad händer kring Domkyrkan när solen gått ner? Enligt sägnen kryllar det av spöken.

Lund­agårds spökjournalister Alva Mårtensson och Arvid Grange gav sig ut en dimmig natt för att försöka få en skymt av de odöda.

TEXT & FOTO ARVID GRANGE & ALVA MÅRTENSSON ILLUSTRATION MAJA BJURMAN

23.30 Vi sitter i en glugg i Domkyrkans baksida.

Den har en fönsterruta in till kryptan och utsikt mot Kraftstorg, beläget mellan kyrkan och Historiska museet. Det är alldeles tyst, sånär som på prasslande löv och råkorna som högljutt lyfter från ett träd i ett sjok när vi tar en bild med blixt.

Värmeljusen slåss mot vinden som pustar in i vårt läger. Ljusen förlorar. Det blir mörkt.

UTRYMMET ÄR PRECIS stort nog för att två personer ska kunna tränga ihop sig på en ljusblå yogamatta (ett måste i varje spökjägares inventarie). Det är trettio minuter kvar till midnatt när vi packar upp väskorna och sprider ut vår utrustning mellan oss.

En batteridriven radio, en ficklampa, värmeljus, anteckningsblock, pennor, gifflar. I Arvids bälte sitter också en nödsändare med antenn, som kan skicka ut vår position via satellit, ifall något skulle gå snett.

Alva ville ta med ett Ouija board. Dödslängtan?

Arvid ville ta med sig salt och dopvatten.

Fegis.

Lundagårds spökreporter Arvid Grange.

NÄR VI ÄR uppackade sätter vi oss till rätta och observerar torget. En till synes oansenlig plats. Men det är inte vilket torg som helst.

810 | Lundagård nummer 7 2022

MELLAN 1300- OCH 1800-talet låg en av Lunds största kyrkogårdar här. Sedan plockades gravstenarna bort och platsen utjämnades till det torg vi har idag. Således, bakom oss i kryptan: gravar med gravstenar. Framför oss: gravar utan.

– DET LIGGER TUSENTALS lundensiska invånare begravda här under gräsmattan. Och det sägs att de gör sig påminda.

Jacques Schultze, lundensisk spökkännare och stadsvandringsguide, har några dagar tidigare tagit med oss på en tur förbi stadens mest hemsökta platser – däribland torget bakom domkyrkan där vi nu sitter och väntar.

– Om du går förbi här en dimmig höst- eller vårkväll kan du i ögonvrån ana skuggliknande figurer som fladdrar fram och tillbaka i dimman. Det är andarna av de vars gravar rensats bort, förklarar Jacques Schultze.

TILLBAKA TILL DOMKYRKAN. Det har snart gått en halvtimme sedan vi gick ut och det är tyst som i graven tills ljudet av en resväska som slår mot kullersten når oss. Ett resespöke? föreslår Alva. På jakt efter en taxi?

En människa i vanligt kött och blod går snart förbi med sin bullrande väska på släp.

Somliga har tydligen ingen respekt för de rastlösa döda.

00.00 Vi har tålmodigt och stilla inväntat de dödas tecken. Frågorna hopar sig i skallen. Hur kommer de se ut? Kommer de… vinka? Fråga om vägen? Vi börjar bli kalla om fötterna och det är dags att ta saken i egna händer.

– Ska vi annonsera till spökena klockan tolv att de kan kontakta oss via radion? föreslår Alva.

– Bra idé, men måste vi? Arvid skruvar på sig, fingrar på nödsändaren och sneglar upp mot natthimlen efter närmsta satellit.

PLÖTSLIGT FYLLS GLUGGEN av ett hemskt brus och vi slår nästan huvudet i taket. I en sekund är paniken nära. Vad händer? Vi ser oss omkring efter svaret på en av mänsklighetens största frågor: Finns det liv efter död­ en? En röst börjar sjunga för oss.

Till vår stora besvikelse (lättnad) var det bara radion, som vi råkat sätta på av misstag.

oss tar Alva till orda.

– Hej spöken. Vi vet att ni finns här, och letar efter era gravar. Vi förstår att det är fördjävligt. Vi vill i alla fall gärna ha kontakt med er. Om ni hör oss kan ni ge oss ett tecken via radion. Eller hur helst ni känner passar er.

– Hej levande, svarar ingen alls.

NÄR VI SAMLAT

RADION BRUSAR OCH klagar mellan två stationer. Den välvillige skulle nog ha kunnat höra en liten lundensisk viskning där och då.

Men som kritiskt granskande spökjournalister vill vi ha äkta vara, inget billigt halvspöke. Spänningen ebbar ut.

I BRIST PÅ övernaturliga fenomen i vår omgivning börjar vi dela med oss av egna kusliga händelser. Arvid berättar om en natt då han kom hem från en fest och plockade ut tvätten ur torktumlaren innan han gick och lade sig. Som vanligt lät han kläderna ligga i en svart sopsäck som han ställde bredvid sängen.

– När jag vaknade nästa morgon hängde mina byxor och ett par strumpor prydligt vikta över en stolsrygg.

– Kan du inte bara ha glömt att du vek lite tvätt innan du somnade? frågar Alva med journalistisk skepsis.

– Det är troligare att spöken finns än att jag skulle vika tvätt innan jag går och lägger mig, svarar Arvid och sätter därmed punkt för diskussionen.

LÄS FLER UTFORSKANDE TEXTER PÅ LUNDAGARD.SE

Lundagårds spökreporter Alva Mårtensson.

– Vad var det? frågar Alva plötsligt och ser sig omkring.

ETT METALLISKT rasslande skärper våra sinnen på nytt.

– Jag hör det också, säger Arvid.

Det är tyst en stund, sen kommer det igen.

Det närmar sig. En väktare går förbi… det var väktarnycklar. Spökena ger oss inga tecken.

VI PACKAR IHOP våra saker, utan tecken på spöken men inte utan hopp. Jacques Schultze har berättat fler historier om Domkyrkans hemsökthet. I trappan till orgelläktaren ska det ibland knarra trots att ingen är där. Och om man står framför kyrkan och ber Fader vår baklänges på långfredagen ska man kunna se häxorna från Blåkulla fara förbi.

Vi säger på återseende, och rör oss mot en hemsökt mordplats.

01.00 Vi står och spanar utanför det gamla korsvirkeshuset Locus Peccatorum bakom AF-borgen, invid Kulturen. Snart ska ett spöke ha vägarna förbi, åtminstone enligt sägen.

Jacques Schultze berättade under vår rund-

00.30 Torget ligger vid det här laget helt öde, bara en gräsmatta och rutiga stenar som stirrar tillbaka på oss. Slöjmolnen har sänkt sig ner över träden. Gifflarna börjar ta slut. Vi beslutar oss för ett sista försök till kontakt innan vi ska röra oss vidare till vår slutstation.

VI SKA NU knacka på kryptans mörka fönster. Kanske har det varit spöken bakom oss hela tiden, medan vi suttit och tittat åt andra hållet.

– Jag skulle kissa på mig om någon bankar tillbaka, säger Alva och tvekar innan hon sträcker en knuten näve mot rutan. Bortsett från radioincidenten är detta kanske den läskigaste delen av kvällen.

Första gången händer ingenting.

Andra gången däremot… händer inte heller något.

Den hemsökta(?) gränden vid Locus Peccatorum.

tur om huset, vars namn betyder ”syndernas hus” på latin. Namnet härrör från mordet på studenten Andreas Emanuel Landén 1829, som blev ihjälslagen av sin studiekamrat Jacob Wilhelm Blomdahl.

kroppen uppåt gatan. Blomdahl dömdes till döden av universitetets domstol – den siste studenten att avrättas på universitetets order.

– Vid tidpunkten för dådet, som lär vara klockan 01.12, kan man ibland få se Blomdahl. Då hör man springande steg uppåt gatan. Sedan kommer en ung man klädd i gammaldags nerblodade kläder med ett förtvivlat ansiktsuttryck förbi, svänger till höger in genom portarna [till Locus Peccatorum, reds. anm.] och försvinner i en fin dimma, säger Jacques Schultze.

Vi räknar minuterna.

01.13 Ingen Blomdahl syns till, men vi passar på att kika in genom fönstret till syndernas hus.

Kusligt, visst. Vålnader, noll. Inga springande steg hörs längs gatan. Det är dags att ge upp och gå hem.

Nästan så att vi tvingas överväga att spöken inte finns. Men kanske är Blomdahl bara sen, just ikväll.

DE BÅDA VÄNNERNA hade enligt Jacques Schultze haft en grabbkväll med kortspel som spårat ur. Blomdahl ska ha tagit en järnkäpp och slagit in ansiktet på sin vän och dumpat

Lundagård nummer 7 2022 |

11

porträttet

Hon ger Lund Kalla Kårar Anette Sturesson hoppade av sitt jobb och började göra skräckpodd för Radio AF. I de fiktiva fasornas värld blir de djupa livsfrågorna om livet och döden lättare att hantera.

TEXT TOMAS STRÖM FOTO ISAK AHO NYMAN

Det är som att kliva in i vardagsrummet hos ett ovanligt välordnat studentkollektiv när man besöker Radio AF. Uppehållsrummet är överbelamrat med omaka men bekväma second hand-möbler. Längs med väggarna löper ljusslingor i rött, grönt och gult, och från taket hänger dekorativ spindelväv inför en stundande halloween-fest.

Det är kort sagt hemtrevligt och jag förstår varför Anette Sturesson gärna tillbringar en hel del tid här. På udda söndagar sänder hon programmet Kalla Kårar live från en av studiorna, en skräckshow om det oförklarliga och obehagliga i tillvaron. Inspirationen kommer från populära poddar som Creepypodden och Spöktimmen.

– Jag har länge tänkt att det hade vart kul att göra [något liknande, reds, anm.] själv. Så jag kom hit till Radio AF med idén om en podd med skräcktema. De programansvariga nappade och gav mig grönt ljus och en sändningstid.

I PROGRAMMET BLANDAR Anette egna skräcknoveller med bidrag från gäster och anonyma konton på Reddit. I ett av de senaste avsnitten avhandlades temat spöktåg: bland annat det mytomspunna tunnelbanetåget Silverpilen som sägs stanna på den övergivna spökstationen Kymlinge i Stockholm. Och det är den här typen av berättelser Anette ständigt håller utkik efter.

– Man måste alltid vara uppmärksam.

Upplever man allra minsta som inte kan förklaras – ut på internet och läs på!

Det är främst på Reddit hon gräver, där finns ett stort antal underforum dedikerade till skräck i alla dess former. r/nosleep, r/paranormal och r/creepypasta är några av de som Anette frekvent besöker, och som alla har sin egen nisch inom genren.

– På r/nosleep är de väldigt tydliga med att det ska vara fiktiva skräckhistorier, och på r/paranormal ska allt vara självupplevt. Mycket handlar om att ge feedback på varandras historier, och det är ju väldigt varierande kvalitet…

lundabo i snart tretton år men blev student först i fjol. Hon är uppANETTE HAR VARIT

12 | Lundagård nummer 7 2022

vuxen utanför Sjöbo, på den lilla landsorten Eggelsta, och flyttade till Lund för att arbeta som medicinsk sekreterare på universitetssjukhuset. Efter mer än tio år i yrket var det dags för en förändring.

Och förändring blev det: från sjukhusjournaler till media- och kommunikationsvetenskap – och skräckpodd så klart!

– Jag känner verkligen att jag har hittat hem. Jag har alltid trivts i Lund men det är ännu roligare när man är student.

INTRESSET FÖR SKRÄCK började med storebror Rickard som läste mycket skräcklitteratur och är ett stort fan av författarna Stephen King och Dean Koontz. När hennes bror återgav någon kuslig passage ur en av sina böcker satt Anette på helspänn och lyssnade.

– Mamma ropade ”ni får inte prata om sånt här med känsliga Anette! Stackars oskyldiga barn!”. Men jag bara ”Mer! Mer!”.

Anette uppfattades som lite ömtålig av sin omgivning. Det hindrade henne inte från att dyka djupare och djupare ner i de stora skräckförfattarnas bibliografier. Storebror Rickard hade, lägligt nog, litteratur i ämnet utgörande ett mindre bibliotek inne på sitt rum. Men för småsyskonen var de ”hands off”.

– Den som rörde hans böcker... det var ju dödsstraff. Men när jag var tolv så blev jag nyfiken: vad är det här för böcker som min bror är så tokig i egentligen? Så jag tjuvläste ibland och började önska mig egna samlingar av spökhistorier i present.

Till att börja med blev det mest ungdomsorienterade böcker, men efter att ha läst Knackarna av Stephen King fanns ingen återvändo: då var det tyngre lektyr som gällde.

Idag är det klassiker som H. P. Lovecraft och Edgar Allan Poe som är bland favoriterna.

– Poe är ju lite fadern till både skräcken och deckaren, och är det som jag verkligen älskar: ett mysterium som inte får ett svar fullt ut, utan att det är något man själv kan fundera över.

MEN VAD ÄR det i skräckgenren som lockar en så stor publik? Som får folk att slå på slasherfilmer och jumpscares sent på kvällen,

trots sömnproblemen som följer? För Anette handlar det om ett väldigt konkret behov: att rikta sin oro mot någonting fast. En oro som annars kan vara svår att hantera för henne.

– Jag har alltid känt en väldigt stark ångest.

Redan som rätt så liten i sex, sjuårsåldern.

Inom beteendeterapi arbetar man med exponering som metod för att möta och hantera rädslor, och Anette tror att skräck kan ha just en sådan terapeutisk funktion. För vad är det vi egentligen är rädda för?

– Ja egentligen är det väl de här djupa livsfrågorna. Eftersom jag känner skräck utan något egentligt fokus så har det här varit ett sätt att fokusera min oro på något. Det har ett psykologiskt värde för mig, säger Anette.

ATT BERÄTTELSERNA ÄR fiktiva är avgörande för Anette. Hon förhåller sig skeptisk till ”true crime”, denna nya dokumentära skräckgenre som blivit omåttligt populär.

Om fiktiv skräcklitteratur och film förhåller sig med viss distans till verklighetens fasor, gör ”true crime” det motsatta.

– Det berör mig illa för det handlar ju om riktiga människor. Jag använder skräck för att påminna mig om att det inte finns något att vara rädd för, för det hemska är påhittat.

Men det är det ju inte i ”true crime” och då blir jag ledsen och så får jag ångest och så måste jag läsa en Stephen King-bok.

– Skräck fungerar som terapi tills verkligheten överträffar fiktionen och det är där ”true crime” blir jobbigt.

Visst framstår fiktionen som en trevligare hemvist för skräcken, för rädslan, än i verkliga livet. Ja, kanske är Anette något på spåren här – att det är dit vi ska hänvisa denna orosande som så gärna vill göra sig gällande i våra liv. Om inte alltid så åtminstone de dagar den faktiskt inte har någonting viktigt att säga oss. Eller..?

– Alltså en del av mig hoppas ändå att det finns lite sanning i de här spökhistorierna.

Det blir ju mer spännande så. Jag önskar att jag får uppleva ett spöke. Det gör jag verkligen.

”

Skräck påminner mig om att det inte finns något att vara rädd för.

Anette Sturesson ÅLDER: 35

GÖR: Radioprogrammet ”Kalla Kårar” STUDERAR: Media- och kommunikationsvetenskap BOR: Lundalägenhet med katten Kelly

Anettes top 5 skräcktips: 1. ”The Shining” (1980) 2. ”Riket” (1994) 3. ”Seven” (1995) 4. ”Twin Peaks” (1990-1991, 2017) 5. ”American Horror Story”, säsong 2 (2012)

Lundagård nummer 7 2022 | 13

the question

To ghost or be ghosted Being ghosted can stir up a lot of different emotions; it is essentially rejection without any of the closure. Lundagård investigates how Lund’s students have experienced being ghosted – and why they themselves have ghosted people.

TEXT CATHERINE EKSTRÖM ILLUSTRATION ANNA HASSLÖF

Ghosting, while the term is new, it is by no means a new phenomenon. In the complex world of social relationships, people disappearing out of each other’s lives without a trace is all too common. at Lund University (LU), first met her ghoster at a club in Malmö. A few weeks later she ran into him again and he asked for her number because she had been

“so nice and interesting”. But then, radio silence: “I remember thinking ‘why do I care so much about this guy who I’ve just met twice and don’t have a relationship with?’ I guess I felt that if I was really that nice and interesting, then why isn’t he writing to me?”

JULIA, A STUDENT

14 | Lundagård nummer 7 2022

A MONTH LATER he did end up texting, and planed to meet the coming Sunday. They texted the morning of, and later Julia tried

to finalize both the place and time of their date: “I suggested that we could go for a walk or bouldering or cold bathing, I was open to anything. He didn’t respond at all.”

JULIA SPENT MOST of the day waiting for him to text, reflecting that “the waiting creates a lot of questions in your head, like ‘why isn’t he responding?’ Maybe, I was too much, and scared him off with all my suggestions?

READ MORE ENGLISH ARTICLES AT LUNDAGARD.SE

When you meet someone in real life and make plans, you create a sort of trust in that person that they will stick to the plan, and that if something comes up, they will let you know. I’ve been ghosted and ghosted people on Tinder before, but there you’re behind a screen, you don’t feel bad about it, this was different.”

SEXOLOGIST JACK LUKKERZ seconds this explaining that “As digital fora [digital mediums such as Tinder, Snapchat etc., editor’s note] mean a physical distance; it also means it’s easier to ignore a person without feeling bad or ashamed. It’s the same phenomenon as hate speech online or bullying online, since the person on the other side might be imaginary, abstract, or just on a safe distance without meaning you have to face the person’s reactions.”

FORTUNATELY, JULIA’S TALE has a happy ending, after waiting in vain she decided to take herself out on a date: “I tried bouldering for the first time. I ended up having a blast and got reminded that I shouldn’t wait around for some guy.”

”

It hurts. I’m constantly scared of people leaving me.

LU STUDENT VALENTINA had a far worse experience with being ghosted: “Long story short we were best friends but eventually he stopped replying or even reading my messages. I kept reaching out for 1–2 weeks: ‘Why are you not answering me?’ ‘Did I do something?’ ‘Did I say something?’ and eventually he just sent a message saying, ‘I don’t want to be friends with you anymore, bye’ and that’s it.”

THE EXPERIENCE OF being ghosted was detrimental to Valentina’s mental wellbeing. She explains that it still impacts her relationships: “I struggled with mental health issues and self-harming. To this day it’s still hard to think and talk about it. I don’t want to say trauma, but when you’re that young and you put so much trust in someone else and then they disappear and push you away, it hurts. So now I’m constantly scared of people leaving

me. I’m self-conscious about the things that I say and do because what if it will be the reason they will ghost me?”

THESE FEELINGS OF self-blame that both Julia and Valentina describe are very common. Jack Lukkerz explains: “It may make you feel like there’s something wrong with you, your personality, approach, body, or qualities. I would recommend making a clear-cut line between yourself and the other person. Who are they to judge you? Does it say more about them at the end of the day? Try to analyze your own reactions and emotions and talk to a friend or a professional if it really feels tough.”

BUT WHAT IF the person ghosting you is someone you had an actual romantic relationship with? Anna, another student at LU, has experienced just this. After seeing her ex-boyfriend at a friend’s party for the first time since the breakup, she felt bad about the way things ended. So, under the influence, she ended up texting him a lengthy apology. Three days later she saw that the message had been opened but he did not respond: “I wasn’t angry; but I do think it’s kind of pathetic. It’s not like we broke up just because I was at fault, it went both ways, it just didn’t work out and the fact that I apologized and he didn’t say anything, I think that’s kind of pathetic.

So, I was just disappointed.”

JACK LUKKERZ SUGGESTS that one of the reasons people, including Anna’s ex, may ghost others is because “it doesn’t force you to explain yourself, you don’t have to face any reactions and you can deal with your own fear of conflicts.” Thus, by not replying, the ghoster avoids accountability.

ON THE OTHER side of the interaction is LU student Kate. Kate admits to ghosting a guy she met at a friend’s party because he became “pushy and creepy”: “He was constantly trying to sext or hook up. He became increasingly desperate to meet up and I told him I couldn’t because I was gone for summer break. He told me to just send him my location and he would fly over to me. At this point we had been texting for like a week and met exactly once. So obviously, I didn’t react positively, it was fucking creepy.”

“At this point, I was just like ‘what the fuck. ’If I felt I was being purposefully shaken off, which he clearly did, I would move on. Also, what did he want me to reply, ‘yes, here’s proof that I’m busy’ or ‘no I’m purposefully ignoring you’? I was just really fed up with it all. So yeah, I just never replied. I ghosted him, I suppose.”

”

I wish I’d stopped texting him earlier.

KATE ALSO ADMITS that she does not feel particularly torn up about it: “I’m sure I could have handled it in a more mature way, but I was in high school, and he was creeping me out. If anything, I wish I’d stopped texting him earlier, but I felt guilty about it since we had a mutual friend, a stupid reason in retrospect.”

JACK LUKKERZ SUGGESTS that a better way of discontinuing contact than ghosting would be “Being honest and communicating it. Say it! ‘I don’t think we should be upholding our contact; I think we should break up’ for instance. It doesn’t have to be that hard and maybe it’s even better for you to end a contact in a proper way, which eliminates future complications of any kind.”

AS A FINAL THOUGHT, Anna, who got ghosted by her ex, adds that she believes communication is key and that ghosting is a cruel way of ending the contact as it can leave the other person questioning their self-worth. Kate however stresses that there tends to be more to a story than may appear. Just remember, as per Jack Lukkerz: if someone ghosts you, it is usually about them and not you.

BUT SINCE KATE and the guy had a mutual friend, she did not want to be “a total bitch”.

She tried to fade out of his life instead by replying less. He didn’t take that well and would question her if she replied that she was busy:

Lundagård nummer 7 2022 | 15

reportage

”Det är inte bara samisk historia.

Det är svensk historia.”

LUND-ARJEPLOG: För två månader sedan kunde en samisk kvarleva, efter 170 år i LU:s arkiv, begravas i norrbottniska Arjeplog.

I Sápmi märks akademins mörka historia än i dag. Lundagård har mött några av de berörda.

TEXT ALEXANDRA ROSLUND OCH THEO VAREMAN ILLUSTRATION IDA HEIN OLSSON FOTO ALEXANDRA ROSLUND

16 | Lundagård nummer 7 2022

Graven där den repatrierade kvarlevan från LU ligger begravd.

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE

– Det är ju en väldigt smutsig, obehaglig historia. De skändade ju gravar!

Det var från Lund, kraniet, och kroppen från Gustavianum i Uppsala.

ULRIKA BERGMAN, ORDFÖRANDE för Arjeplogs sameförening, hastar mellan hyllorna i det långsmala storköket. Vi befinner oss i medborgarhuset i centrala Arjeplog, Sveriges till ytan fjärde största kommun belägen mellan Arvidsjaur och den norska gränsen. I hjärtat av Sápmi.

DET VAR 1852 som Erik Magnus Waldenström, provinsialläkare i Norrbotten, donerade kraniet av en anonym samisk man från Arjeplogstrakten till Zoologiska museet vid LU. Hur Waldenström hade kommit över mannens skalle är okänt men en utredning från LU pekar på att kvarlevan troligtvis kommer från en plundrad grav då det finns spår av jord och växter på skallen.

DE BEIGEAKTIGA KÖKSBÄNKARNA är fyllda till kanten av kantiner, mjölpåsar och burkar med renblod. Det är samisk kulturvecka, och på kvällen väntas hundratals lokalbor, med och utan samiskt ursprung, komma för att njuta av en traditionell samisk middag bestående av kokt renkött, blodpalt och märgben.

Ann-Christin ”Anki” Blind, också hon medlem i sameföreningen, fyller bestämt en rostfri bunke med renblod.

– Det samiska samhället är väldigt mycket uppbyggt av sådana här gemensamma träffar eftersom vi är så geografiskt spridda, konstaterar hon. Några droppar blod skvalpar över och gör plastgolvet rödprickigt.

DET ÄR TIDIG oktober, och det har gått nästan precis en månad sedan ett kranium efter en samisk man, som i 170 år har legat i flera olika arkiv på Lunds universitet (LU), återlämnades till Arjeplog för att begravas.

VI GÅR UT i matsalen. På bordet ställs det fram kaffekannor, laktosfri mjölk och vita koppar.

Med en fylld kaffekopp i handen börjar Anki Blind berätta hur återlämningen, eller repatrieringen, började.

– Det var 2021 som vi lämnade in en begäran om att få återbörda kraniet och kroppen.

”

EFTER 170 ÅR i LU:s arkiv, och efter mycket ideellt arbete från Anki Blind och Ulrika Bergman, fraktades både kraniet och skelettet från Uppsala norrut. Den 9 september i år lades de två kvarlevorna till vila på Arjeplogs kyrkogård.

Det är så sjukt så att man inte tror att det är möjligt.

KRANIET SOM WALDENSTRÖM donerade blev en del av LU:s anatomiska samling, grundad under tidigt 1800-tal av docent Arvid Henrik Florman. Samlingen bestod av kvarlevor från urfolk, så som samer, och minoriteter som användes i ämnet ”fysisk antropologi”. Framemot 1900-talet skulle detta fält komma att lägga grunden för rasbiologisk forskning. Syftet var att jämföra och belägga skillnader mellan olika befolkningsgrupper – eller ”raser”.

PÅ LU VAR arkeologen Sven Nilsson (1787– 1883) länge ledande inom denna typ av forskning. I en rapport om de samiska kvarlevorna vid LU nämns han som särskilt viktig vid insamlingen av kvarlevor till universitetets samling, som han använde i forskning om olika ”rasers” historia. Sven Nilsson var en av de första i Sverige med att genomföra skallmätningar på äldre kranier.

över från Zoologiska museet till universitetets anatomiska samling.

En samling som sedan 1995 förvaltas av Historiska museet vid LU. 1909 FÖRDES KRANIET

DEN 23 JUNI 2021 inkom en begäran om återlämnande från Arjeplogs sameförening till Historiska museet vid LU. I december 2021 godkände universitetet sameföreningens ansökan som då skickades vidare till regeringen.

Ett godkännande från Rosenbad krävdes eftersom kvarlevorna ägs av ett universitet och därmed ses som statlig egendom. Den 17 februari i år beslutade regeringen att universitetet ska återlämna kvarlevan.

– Vi vet att det finns kapitel i vår historia som inte är vackra, dit hör den rasbiologiska forskningen. Men uppgiften för akademin och politiken är inte att gömma obekväma delar av Sveriges historia, utan att se till att de inte Ulrika Bergman, ordförande för Arjeplogs sameförening.

upprepas. Lunds universitet kan till följd av dagens beslut lämna över kvarlevan till Arjeplogs Sameförening, som kommer att se till att kvaslevan får ett värdigt mottagande, sa den dåvarande utbildningsministern Anna Ekström (S) om beslutet.

Ann-Christin ”Anki” Blind ansvarade, tillsammans med Ulrika Bergman, för repatrieringen.

SÅVÄL ANKI BLIND som Ulrika Bergman upplever att LU hanterade ärendet på ett bra sätt och känner att begravningen var både vacker och viktig.

– Det som tog längst tid var när det låg hos Regeringskansliet, och jag tycker egentligen inte att det är de som ska ha sista ordet. Om man vet att den här kvarlevan är uppgrävd i Arjeplog, då är det ju bara att återbörda, säger Ulrika Bergman och fortsätter: – Varför är det deras ägodel? Eller det är klart, det var ju de som grävde upp den… Det är så sjukt så att man inte tror att det är möjligt.

HON DRAR EFTER andan när hon ska förklara varför repatriering är viktigt.

– De har varit uppgrävda, de har stulits! Här finns ju ättlingar och familjer kvar, och det är ju självklart att de ska få komma i jorden. De ska inte ligga som något forskningsföremål på museum. Det kan ju vara en ganska känslig fråga också – framför allt om det finns familj kvar.

Lundagård nummer 7 2022 | 17

reportage stund.

– Han skulle fyllt 100 år i år min morfar.

Men det var ingenting de pratade om, man pratade inte om känsliga saker. När de var lite på fyllan, då kom det… Det brukar vara så.

– Var det andra medel i kroppen, då kom det fram. Det förtryckta, instämmer Henry Labba-Karlsson.

HON TYSTNAR EN

Utdrag ur Historiska museets arkivregister över kvarlevor. Skärmdump från rapporten om samiska kvarlevor.

MANNENS KRANIUM LIGGER nu begravt i en omärkt grav på Arjeplogs kyrkogård. Ulrika Bergman och Anki Blind berättar återkommande om en känsla av tacksamhet mot Svenska kyrkan som var till stor hjälp under repatrieringen. Men relationen till den kristna kyrkan är inte heller okomplicerad.

– Kyrkan har ju gjort så mycket. Samerna fick inte tro på det de ville tro på, de blev intvingade in i kristendomen, berättar Ulrika Bergman.

en dörr och Anki Blind vänder sitt fokus till att välkomna fler av sameföreningens medlemmar. Ulrika Bergman hälsar glatt och återgår sedan till begravningen av mannens kranium. Det är, menar hon, en svårighet att hans identitet är okänd.

– Man vet inte ens om han låg på en kyrkogård, samerna hade ju sina egna ceremonier.

Många tyckte inte om kyrkan, så det är inte säkert att det här var en kristen person.

DET KNACKAR PÅ

I ETT INTERNT PM från Historiska museet till LU kan man läsa att det fanns möjligheter att ta reda på mer om mannens identitet genom DNA-prov, radiometrisk datering och strontiumanalys. Anki Blind berättar att sameföreningen visste att en DNA-analys skulle kunna ge mer information om vem mannen var – men att de valde att inte fråga universitetet

kring möjligheterna att göra den, då de kände sig osäkra på vilken information ett test egentligen skulle ge.

– Eftersom vi inte vet vem som är anhörig och vad det finns för släktingar så kände vi att vi bara är glada att få tillbaka kraniet som Waldenström grävde upp. Får vi bara det, bara gesten och viljan att hjälpa till och göra någonting, så kände vi oss ganska nöjda.

”

Han var med på skallmätningarna, han var fyra år då.

HON UTTRYCKER OCKSÅ en ovilja att behöva be om mer från universitetets sida, i och med att LU redan bekostade både kista och transport av kraniet.

VARKEN ULRIKA BERGMAN eller Anki Blind levde under den tid då rasbiologin hade sitt största inflytande. Ändå präglade denna tid deras uppväxt. En annan medlem i sameföreningen, Henry Labba-Karlsson, lyfter den tystnadskultur som länge präglade det samiska samhället efter assimileringsprocesser och rasistiskt förtryck sanktionerade av den svenska staten.

– Jag minns på slutet av 50- och 60-talet, det var ju nästan tabu att prata om det samiska.

– Det märkte jag på mamma också, när vi bodde i Skellefteå. Hon ville inte föra över det på mig. Hon hade väl upplevt inte så trevliga saker när hon var yngre, fyller Ulrika Bergman i.

HENRY LABBA-KARLSSON instämmer. Han menar att den samiska identiteten länge undertrycktes genom vad som närmast låter som en typ av påtvingad självcensur. Först på 70-talet började personer återigen kunna ”visa vem man var”. Ulrika Bergman tänker tillbaka på sin egen släkthistoria.

– Som morfar, han hade ingen kolt. Icke att han använde kolt [traditionellt samiskt klädesplagg, reds. anm.]. Han var med på skallmätningarna, han var fyra år då. De blev tvingade att klä av sig och…

Henry Labba-Karlsson.

18 | Lundagård nummer 7 2022

ATT UNGA SAMER i dag har andra förutsättningar än vad de själva hade när de var yngre är något som alla tre är överens om och känner stor glädje för.

– Det är väl som en frihet kanske, när man har varit förtryckt och så får man någonting, då tror jag man känner frihet. En styrka.

ANKI BLINDS BLICK är stolt och intensiv när hon berättar om ungdomarna.

DET NYSS SÅ allvarliga, tunga samtalet mynnar ut i en hoppfull och varm diskussion om framtiden. Om ungdomar som syr egna, moderna varianter av koltar, som går på samisk konfirmation, som brinner för att återuppliva ett språk och en kultur som länge tystats ner och varit nära utrotning.

– Ungdomar i dag är mer tuffa. Det finns aktivism, de är inte rädda för att säga vad de tycker och tänker. De vågar sätta ord på sånt som det förr rådde en tystnadskultur kring, som man vill sopa under mattan, berättar Ulrika Bergman innan hon behöver återvända till paltlagningen.

Silvermuseet i Arjeplog.

PÅ SILVERMUSEET, ARJEPLOGS kulturella stolthet, är det full fart. En skolklass vallas genom de futuristiska korridorerna med utsikt över Skellefteälven. Museichefen Malin Brännström känner igen sin son i massan och hälsar glatt innan hon återgår till att prata med Lundagård. Hon delar bilden av att den nya generationen samer bär på en helt annan relation till arvet – en stolthet och en trygghet som tidigare generationer har förnekats.

SILVERMUSEET ÄR OCKSÅ en del av Arjeplogs samiska historia. I det gula tvåvåningshuset från 1800-talet rymdes länge en så kallad ”nomadskola” – en internatskola för samiska barn från nomadiska grupper att gå i medan föräldrarna följde med renarna. I dag samsas

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE

här i stället världens största samling samiska silverföremål med andra artefakter från Arjeplogs långa historia. Utöver den öppna museiverksamheten finns även forskningsinstitutet Institutet för arktisk landskapsforskning (INSARC), som fokuserar på människans relation till landskapet i de nordliga och arktiska områdena.

”

Här har retoriken kring ”lappjävlar” funnits kvar, nu har den börjat flytta in i de finare rummen igen. utöver chef för museet också verksam vid INSARC. I sitt akademiska arbete – hon har en doktorsexamen i juridik från Umeå universitet – har hon fokuserat särskilt på markkonflikter i Sápmi. Hon har själv samiskt ursprung på sin mammas sida, och har renar tillsammans med sin man, som också är same. Med ett skratt säger hon att hon lever i ”två världar”.

– Jag flyttar mig jättelätt mellan en svensk akademisk kontext och ett samiskt liv. Men jag är alltid mer hemma i det samiska, det är alltid mycket närmare den jag är.

MALIN BRÄNNSTRÖM ÄR

HON HAR SJÄLV inte

varit aktiv i repatrieringsprocessen från Lund och Uppsala, men har följt den intensivt och har tidigare föreläst om

liknande frågor.

– Det här är ju något som har pågått över hela världen. Att man från koloniala samhällen har kommit in och så har man tagit föremål och så var det en handel med skelett, mycket i rasbiologins namn. Och mycket finns då på museer, institutioner och universitet.

MALIN BRÄNNSTRÖM MENAR att repatrieringsprocessen handlar om något större än ”bara” återbegravning. Hon lyfter dels det symboliska värdet av att historiska orättvisor och förtryck i någon mån görs upp med – men också att själva gravplundringen rör något större än bara förflyttning av kvarlevor. Det handlar helt enkelt om mer än att bara återföra benen till jorden.

– Här är det [enligt samisk tradition, reds. anm.] en till dimension som handlar om att de här kropparna också skulle vända tillbaka till naturen och bli en del av den.

GRAVPLUNDRINGARNA HAR ”brutit av” samiska relationer, menar Malin Brännström. Hon anser att detta är något som det än i dag finns en oförståelse inför från forskningsvärlden.

På en konferens där hon själv deltog menade vissa forskare att ”benmaterial” var intressant att studera.

– Jag tror att många som representerar det samiska blir fruktansvärt upprörda över det, för då har inte de här forskarna förstått att det här inte ”bara” är ett benmaterial i den samiska världen. Det är någon man relaterar till som sin, som någon man har fått något av.

MEN ÅTERBEGRAVNINGAR KOMMER också med sina egna problem. Malin Brännström lyfter, precis som Ulrika Bergman, tvångskristnandet av samer som pågick från 1600-talet

Malin Brännström är museichef på Silvermuseet och jurist med en expertis inom markfrågor.

och framåt. Det är svårt att veta hur den begravde mannen från Lund egentligen skulle ha ställt sig till en kyrklig begravning.

KOLONISERINGEN AV SÁPMI hör dock inte bara historien till. Malin Brännström lyfter att retoriken från rasbiologins tid ännu lever kvar. Även om hon är noga med att påpeka att just Arjeplog är relativt fritt från konflikter, ser hon större problem i övriga delar av norra Sverige.

– Här uppe har ju retoriken kring ”lappar” och ”lappjävlar” funnits kvar, men nu har den börjat flytta in i de finare rummen igen. Uppe i Kiruna har det ju hetsats på politisk nivå mot renskötseln och samer, och det är riktigt läskigt att det pågår. Så det har ju med nutid att göra, det är inget snack om saken.

HON LYFTER OCKSÅ konflikterna kring vem som äger rätten till jakt och fiske – och gruvorna förstås. Allt kokar ner till vem som egentligen kontrollerar marken. Här har nationsbygget från söder också fått än mer konkreta konsekvenser: när gränserna mellan Sverige och Norge befästes i början på 1900-talet tvångsförflyttades samer från områden de såg som sina. Som en följd av detta består det samiska livet i Arjeplog i dag av flera olika samiska grupperingar och flera olika, vitt skilda, samiska språk.

MALIN BRÄNNSTRÖM ÄR genomgående lugn, men ändå märkbart passionerad kring frågorna om rättvisa. Hon betraktar heller inte frågorna om stöld av kvarlevor och kulturföremål som isolerade från den större politiska utvecklingen – tvärtom. Universitet och museer är i stället en central del i det nationsbygge som

Strax utanför Arjeplogs stadskärna ligger en damm. Dammar gör isen på älvar mindre stabil – något som bland annat skapar problem för renarna som är vana vid att kunna röra sig fritt över de frusna älvarna.

Lundagård nummer 7 2022 |19

reportage präglade det sena 1800- och tidiga 1900-talet.

– Det här är inte bara samisk historia. Det är svensk historia, konstaterar Malin Brännström.

urfolk som ännu finns i läroverkets arkiv. Att kunna lyfta fram de mörkare delarna av den egna historien – men allt ligger ännu på diskussionsplanet.

”

Det är mycket som göms i våra källare.

DEN RENODLAT POLITISKA dimensionen är emellertid inte något som Lunds universitet tycker sig kunna ta ansvar för. Lundagård träffar vicerektor Ann-Kristin Wallengren, som ansvarade för återlämningen och representerade LU:s ledning under begravningen i Arjeplog. Hon ser inte att det är universitetets roll att ta ansvar för politiska beslut som legitimerades av rasbiologin eller vilka effekter det får i dag.

– Det är ju en politisk fråga, så jag vet inte riktigt om det är vår uppgift, svarar Ann-Kristin Wallengren snabbt.

DÄREMOT PÅPEKAR ANN-KRISTIN Wallengren att universitetet kan ge stöd till dagens Sápmi genom sin forskning – samt via återlämningar och samtal i samband med dessa.

ANN-KRISTIN WALLENGREN berättar att universitetet länge har diskuterat att organisera en seminarieserie om de kvarlevor från olika

Trummor hade stor betydelse för det samiska samhället men få finns kvar i dagens Sápmi– majoriteten förstördes i samband med tvångskristnandet eller fördes till museer.

20 | Lundagård nummer 7 2022

samling. Här finns hundratals medeltida skelett från Skåne, men också kvarlevor från andra urfolk – bland annat från ursprungsbefolkningar i Nordamerika. Tidigare under 2000-talet har repatrieringar genomförts till Australien och Nya Zeeland, och 2005 begravdes ett kranium från en judisk man efter ett drygt århundrade i LU:s arkiv.

LU-FORSKAREN SVEN NILSSON var under 1800-talet ledande i insamlingen av just samiska kvarlevor. Än i dag står hans staty utanför universitetshuset, något Lundagård tidigare har skrivit om (Lundagård nr. 5 2020). Då ville universitetsledningen inte kommentera den specifika statyn.

Ann-Kristin Wallengren, vicerektor för LU. EFTER REPATRIERINGEN TILL ARJEPLOG finns det fortfarande kvarlevor från sju samiska individer i den anatomiska samlingen på Historiska museet. Eller kanske snarare sex stycken – ett kranium från en namngiven samisk man har tappats bort någon gång mellan 1984 och -95. Jenny Bergman, antikvarie med ansvar för den anatomiska samlingen, och som sammanställt en rapport om de samiska kvarlevorna, arbetar dock med en inventering av samlingen för att kunna hitta borttappade föremål och kvarlevor.

DET ÄR HELLER inte bara samiska kvarlevor som ryms i Historiska museets anatomiska

NÄR VI FRÅGAR vicerektor Ann-Kristin Wallengren om hur universitetet ser på statyn av Sven Nilsson återkommer hon till den ännu inte planerade seminarieserien.

– Det är precis sånt som vi skulle vilja diskutera vid de här seminarierna. Det finns ju jättemycket sånt här på de olika fakulteterna.

Min personliga åsikt är att det är bra att inte bara ta bort och låtsas som det inte funnits, utan jag tror det bästa är att, åtminstone till att börja med låta det vara kvar och ta upp det i ljuset och diskutera, vad är det här för person, vad hände…

– Vi får avvakta lite och se vad vi kan göra, men att det ska diskuteras, det tycker jag absolut att det ska göra. Tillsammans med de här kvarlevorna som finns. Det är ju mycket som göms i våra källare, det är det.

På bussen mellan Arjeplog och Arvidsjaur skymtar Lundagård flera renflockar. Renskötseln har fortfarande en central roll för den samiska befolkningen – även om det är färre som försörjer sig på sina renar i dag.

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE

En gråmulen himmel vilar över lövtäkt mark. På en liten udde utanför centrum, i ett avskilt hörn av stadens kyrkogård, ligger en liten kvadrat av nygrävd jord. Ett par renhorn har varsamt placerats ovanpå. Det är inte mycket som indikerar att detta är en plats där delar av en människa ligger begraven. Graven är lika anonym och ensam som den okända man vars kranium nu lagts till vila.

TILLBAKA TILL ARJEPLOG.

STRAX INTILL ÄR en något större jordplätt, omsorgsfullt pyntad med grenar, mossa, renhorn och en ripa i gips. Här vilar den man som repatrierades från Uppsala samtidigt som kraniet från Lund. En man vars identitet var känd, som hade ättlingar med på begravningen den 9 september. Kontrasten mellan de två är slående.

ULRIKA BERGMAN BERÄTTAR att det i framtiden kommer finnas minnesmärken över de båda männen. De väntas även att få sällskap av fler gravar.

– Det kan ju komma fler – det vet man inte, vi har ingen aning. Det kan ju finnas i gömmorna på universiteten eller museerna, konstaterar Anki Blind.

DE TVÅ VÄNNERNA ÄR

märkbart lättade över att processen nu är klar, och att den gått så pass smidigt till. Ulrika Bergman lyfter att det ändå nästan per automatik är en sorts protesthandling att begära en repatriering.

– Det är ju lite sjukt egentligen att det ska behöva vara så. Men sen är det ju också så, att man får inte gräva ner sig i det som hände för hundra år sedan, men samtidigt får man inte glömma bort vad som har skett.

Lundagård nummer 7 2022 |21

kultur

Sorgen är inte linjär – den är banal

De flesta upplever sorg åtminstone någon gång i livet. Trots denna allmängiltighet kan det kännas ensamt och bottenlöst att befinna sig i det. Lundagårds Victoria Källström undersöker vad litteraturen kan säga oss om att hantera en förlust.

TEXT & ILLUSTRATION VICTORIA KÄLLSTRÖM

Det enda vi människor vet med säkerhet är att vi en dag kommer att dö. Det är en tanke som väcker obehag i många – inte minst i mig.

RÄDSLAN INFÖR DÖDEN, oavsett om den berör ens egen eller ens närståendes bortgång, kan hanteras på olika sätt. Vissa finner stöd i religion eller hos en psykolog. Andra i litteraturen.

SÖK PÅ ORDET ”DÖDEN” i valfri bokkatalog och du får tusentals träffar. Jag tänker att döden i bokformat gestaltas primärt på två sätt – tiden före respektive efter döden. Det första alternativet vanligen i form av rädslan för att dö och det senare som sorgen efter att någon dött.

DEN SOM KANSKE gjort störst avtryck i populärkulturens sorgelitteratur är psykiatrikern Elisabeth Kübler-Ross. I Samtal inför döden (1969) formulerade hon det som kommit att kallas ”sorgens fem faser” – en modell av de känslomässiga stadier en individ går igenom vid ett dödsbesked. Den har senare kommit att användas även för att beskriva sorgeprocesser vid andra personliga kriser, såsom ett uppbrott, och behöver inte nödvändigtvis tolkas som linjär.

Röster från öst I september gav Ariel förlag ut Under Ukrainas öppna himmel, en antologi med samtida ukrainsk poesi översatt till svenska. Antologin är inte bara läsvärd i sig själv, den är också en viktig del av ett litterärt solidaritetsarbete från Sveriges håll för att stötta författare i Ukraina under denna tid av krig.

Finnes där böcker finns.

ESTHER ARNDTZÉN 22 | Lundagård nummer 7 2022

FÖRNEKELSE ÄR Kübler-Ross-modellens första fas. Medvetet eller inte vägrar den drabbade att acceptera faktum. Det är ett slags självförsvar för att slippa ta itu med sorgen just nu. Författaren Joan Didion beskriver något liknande i Ett år av magiskt tänkande (2005).

DIDIONS MAGISKA TÄNKANDE kan också betraktas som köpslående – sorgens tredje fas.

Om hon bara förstår vad som gick fel – vad som rent medicinskt orsakat hennes närståendes bortgångar – är de kanske faktiskt inte döda. Hon tycker inte att det är logiskt att de kunnat ryckas bort från henne.

UNDER ETT ÅR FÖRLORADE Joan Didion först sin livskamrat sedan 40 år och strax därefter deras gemensamma dotter. Så kallat ”magiskt tänkande”, vilket hon använder sig av för att hantera sin sorg, är ett antropologiskt begrepp. Det beskriver en förhoppning, eller vanföreställning, om att tankar i sig själva kan få faktiska utfall. Ett exempel i Didions fall är hennes motsättning mot att rensa ut sin döde makes kläder – för vad ska han annars ha på sig när han kommer tillbaka?

DEPRESSION, MODELLENS FJÄRDE fas, är möjligen den som flest förknippar med döden. Perioder där nedstämdhet, sammanbrott och känslomässig avtrubbning löser av varandra. Ett tydligt exempel i litteraturen är Roland Barthes Sorgedagbok (2009). Då Barthes mamma dör upplever han att livet förlorar mening. Han måste skriva, känner han, men kan inte tänka på någon annan än sin mamma. Det är en saknad som fullkomligt slukar honom.

vanligt att döden gör en arg.

Diktsamlingen Det här är hjärtat (2015) av Bodil Malmsten uppvisar symptom på denna sorgens andra fas – ilska. Känslan riktas både mot henne själv, den hon förlorat, döden och folk runtomkring. ”Personer som säger/ Gå bort/ när de menar dö/ Jag hatar dem” skriver hon.

DET ÄR OCKSÅ

ÄVEN BODIL MALMSTEN erfor denna totala uppgivenhet som en förlust kan innebära. I en dikt åker hon tunnelbana och tycker sig se den bortgångne. Kroppen, hållningen, huvudformen – allt stämmer överens. Men så visar det sig givetvis inte vara denne: ”Det var inte du/ Kniven i hjärtat/ Den vrids om/ Det kommer alltid/ att inte vara du”.

TILL SIST SKA den sörjande enligt ”sorgens fem faser” nå acceptans. Det är något som

Internets obehag I internets mest avskilda hörn kan man ibland hitta saker som känns genuint okända, saker som inte borde gå att hitta och som inte riktigt går att förstå. Ett sådant exempel är youtubekanalen ”_Boisvert” som laddat upp korta, animerade skräckfilmer under de senaste två åren.

Filmerna är alltid svartvita, överstiger sällan två minuter i längd och kretsar ofta kring teman som isolering eller ensamhet. Bekanta bilder förvrängs sakta och omärkligt in i

något annat, något främmande. Precis som all bra skräckfilm fångar ”_Boisvert” en universellt dold skräck: insikten om att det inte är spöken eller demoner som är det verkligt skrämmande. Det som hemsöker oss djupast är det som hela tiden lever längst bak i våra medvetanden.

ISAK AHO NYMAN

LÄS MER KULTUR PÅ LUNDAGARD.SE

anses ofint med att som anhörig finna sig i att någon man älskat inte längre finns och gå vidare med sitt liv. Barthes skriver: ”Genom hela denna tid av sörjande, av Sorg (så svår att: jag inte klarar mer, jag kommer inte över det, osv.) fortsatte orubbligt (nästan ouppfostrat) mina vanor av flirt och förälskelser, att fungera”. Det betyder inte nödvändigtvis att Barthes är över sin döda mor men att livet ofrånkomligen fortgår.

ska dö reflekterar han inte över. Till slut börjar det lilla barnet också förlika sig med tanken. I det allra sista brevet står det: ”Visst är det så att antingen är döden en vila och då är döden ingenting att vara rädd för. Eller så förs man någonstans till ett evigt liv och lever där i lycka.”

EN MINDRE OANSTÄNDIG syn på att vänja sig vid dödens närvaro finner jag i min gamla favoritbok Adjö, herr Muffin (2002) av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm. En bilderbok om det åldrade marsvinet herr Muffin som tänker tillbaka på sitt liv. Han bor i en blå, uppochnedvänd skokartong och får då och då små brev i sin lilla brevlåda i papp.

De är från hans ägare, ett barn som uttrycker oro över herr Muffins höga ålder.

som att det kommer en punkt, kanske vid en viss ålder, då man slutar att främst oroa sig för sin egen död och istället börjar reflektera över sina närståendes bortgång. Jag tänker att det handlar om att man som barn inte förstår vad döden är men efterhand lär sig vad den faktiskt innebär. Okunskapen blir inte längre det som är otäckt, utan faktumet att döden kan drabba någon man älskar. Malmsten skriver återkommande gånger i sin diktsamling frasen ”Kärlek är/ att jag vill att du finns” och jag tycker att det sammanfattar rädslan bra.

HERR MUFFIN SJÄLV är däremot inte orolig.

Han har haft det så bra, tycker han, med en snäll fru och söta små barn. Huruvida han

ELISABETH KÜBLER-ROSS sorgemodell har utstått kritik för att känslor varken går att rationalisera eller sker i en förutbestämd ord-

JAG UPPLEVER DET

Coronakonst Under coronapandemin köpte Statens konstråd över 500 verk av svenska konstnärer för att stötta den svenska konstscenen. Verken kommer så småningom placeras ut på olika statliga myndigheter men innan dess visas ett urval av förvärvet på Skissernas museum i Lund och är där till februari 2023. Utställningen består av 70 verk av varierande konstformer och bland de medverkande konstnärerna hittar man

ning. Och så är det givetvis – nedstämdhet, förnekelse och acceptans kan komma om vartannat. Ena dagen tror man att sorgen blivit lite enklare att bära bara för att vakna dagen efter med ett hjärta som känns alldeles för stort för ens bröst.

SORGEN ÄR INTE linjär men den är banal.

När en nära vän till mig dog kom jag på mig själv med att säga helt triviala saker som att ”det är så sjukt hur man en sekund kan finnas och en sekund senare inte göra det längre.” I själva verket är det ju rätt uppenbart att det är precis vad döden innebär – men att acceptera tanken är svårt. Kanske är det därför mina tankar gång på gång, även i vuxen ålder, går till Adjö, herr Muffin när jag reflekterar kring sorg. Den är så enkel att ett barn ska kunna förstå den – samtidigt beskriver den likväl det smärtsamma med avslut som faktumet att livet går vidare.

Spökhuset bland annat Andreas Glad och Ella Tillema.

Inköpen följde inget bestämt tema vilket gör att utställningen uppvisar en ovanlig och intressant bredd. Inträdet är trevligt nog gratis för alla studenter och när man besöker utställningen bör man inte heller missa museets utmärkta permanenta samling.

LYDIA LÖTHMAN

Har du hört några läskiga dängor någon gång? Skräck-house är tydligen en grej, och det är oemotståndligt. ”Afterlife” med Drezo låter som ett begravningsrejv medan ”The Spook Returns” av KSHMR är en perfekt kombination av benrangel och bas. För finsmakare som söker sig bredare tillbringas en efterfest i höstmörkret bäst med genrekusinen Skrillex i öronen.

Oljud går att dansa till.

SEBASTIAN KASPÁR Lundagård nummer 7 2022 | 23

kulturkritik CLAIRE-LOUISE BENNETT FOTO MARK WALSH/WAHLSTRÖM & WIDSTRAND

Ett läsande på liv och död En kvinna växer upp med litteraturen och skrivandet som sällskap.

Esther Arndtzén har läst Claire-Louise Bennetts Kassa 19, en annorlunda sorts bildungsroman om sökandet efter en enda mening.

TEXT ESTHER ARNDTZÉN

Claire-Louise Bennett | Wahlström & Widstrand 2022-10-26

Är man en person som börjar läsa i ung ålder är det nog främst litteraturen, inte föräldrarna, som uppfostrar en. När litteraturen speglar våra känslor, tankar och förnimmelser lär vi oss saker om oss själva, saker vi annars kanske inte hade lärt oss. Berättelser har en sådan inverkan på en – de formar oss.

HUVUDPERSONEN I DEN brittiska författaren Claire-Louise Bennetts andra roman Kassa 19 bär ständigt runt på massvis med böcker.

När hon är liten lånar hon dem i drivor från skolbiblioteket, och här börjar umgänget med litteraturen. Hon vänder ivrigt på bladen, hinner knappt bli klar tills hon måste börja med nästa. Det är ett läsande på liv och död, en sorts mani.

NÅGON GÅNG I tjugoårsåldern skriver hon en sinnrik berättelse om en ung man, Tarquinius Superbus, som i en ansats att bättra på sin image köper upp hundratals böcker och upprättar ett bibliotek. Det visar sig dock att boksidorna är helt tomma, men att det i någon av alla böcker gömmer sig en mening.

En enda sublim mening, som innehåller allt.

Kärleken som huvudpersonen har till skrivandet och läsandet framkommer tydligt, och det är så fint att läsa.

VAD ÄR DET den unga flickan, och mannen i hennes berättelse, letar efter i sitt maniska bladvändande? Berättaren är vilsen, hon lever i en känsla av att sakna agens i den verkliga världen. Men när hennes lärare upptäcker en berättelse hon skrivit i ett kvarglömt anteckningsblock och berömmer henne får hon plötsligt en försmak på det egna berättandets utjämnande kraft. Hon känner sig sedd för första gången, och det blir ett avgörande ögonblick.

24 | Lundagård nummer 7 2022

FLICKAN BLIR UNG kvinna och texten vecklar ut sig till en väv av intertexter – referenser till andra författare och deras verk, diskussioner om specifika passager och gestaltningar, böcker hon lånat och de hon har förlorat.

”

Det är lika sorgligt för mig som läsare som för berättaren själv.

I PERIFERIN RÖR sig också en nästan-pojkvän som förbjuder henne att läsa Anne Sexton och Sylvia Plath eftersom ”kvinnor är vackra och sköra varelser och poesin knäcker dem”. Han är rädd för att de kvinnliga poeternas svärta ska ha ett dåligt inflytande medan han själv ironiskt nog) vältrar sig i den bukowskiska dekadensen som så många killar i tjugoårsåldern fascineras av.

BERÄTTAREN, SOM TILL en början är relativt lös i kanterna blir till viss del mer och mer närvarande mot slutet men utgör aldrig textens centrum på något uppenbart sätt. Hon är ambivalent, eftersom hon till syvende och sist existerar i spännvidden mellan å ena sidan sig själv och den litteratur hon läser och å andra sidan sig själv och sitt eget författande. Det är detta mikrokosmos som Claire-Louise Bennett så fängslande skildrar.

EN DAG RIVER en pojkvän till berättaren sönder anteckningsboken där historien om Tarquinius Superbus är nedtecknad, eftersom han känner sig hotad av hennes skrivande.

Det är lika sorgligt för mig som läsare som

för berättaren själv, hur ska historien sluta?

Det får vi inte veta, men drömmen om den där enda sublima meningen, den som är en nyckeln allt, brinner kvar i den unga kvinnan.

PÅ DET SÄTTET som Claire-Louise Bennett skriver en persons medvetande blir jag direkt medryckt, betagen av berättarens otämjda associationskedjor av egna och andra författares tankar och idéer. Prosan är pricksäker och trollbindande vacker på ett sätt som går rakt in i mig – ett bevis på att Carl-Johan Linds översättning från engelskan är otroligt välgjord. Kassa 19 är det bästa jag har läst i år, och en brännande angelägen roman om litteraturens och läsandets unika villkor.

LÄS MER KULTURKRITIK PÅ LUNDAGARD.SE

Allt som hemsöker oss Tragisk kärlek, dubbad film, påminnelser om vem man har varit eller kunde bli. En del saker släpper aldrig taget om ens inre. Lundagårs kulturredaktion avslöjar vad som spökar i deras tankar.

ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK

BROKEBACK MUMINDALEN

NÄR DU INTE SER

PIRACY IS A CRIME

Deras dynamik är bara så tragisk.

Mumintrollet är en hemmabjörn, medan Snusmumriken är en kronisk nomad. Helt oförstående varför hans vandrande vän lämnar honom så står Mumin där varje höst, och ser hur hans allra bästa väns toppiga hatt försvinner in i dimman. De kommer aldrig att helt få varandra. Är det inte fruktansvärt?

Vi kommer alla att någon gång uppleva konstgjorda fasor bortom vår förståelse. En av dem måste ju vara föreställningen att det står någon bakom oss när vi inte ser något, exempelvis när vi duschar och har tvål i ögonen. Sen vågar man inte vända sig om, bara för det.

Både kontraproduktivt och läskigt.

Tänk dig att det är tidigt 2000- tal, och att din DVD-film snart ska börja. Plötsligt svartnar skärmen, musiken försvinner, och du möts av en röd varningstext. Inte för att du fattar vad piratkopiering är – du är typ sju i det här scenariot – men nu tittar inte bara du på din TV, utan den tittar också på dig.

CLARA CASTENFELT

EN RIKTIGT SUR DEG

SKÄRMTIDSDOMEN

SKRÄCKFILM PÅ TYSKA

Under pandemin närde jag liksom många en bubblande deg i kylen.

Jag bakade mycket bröd, men med en ständig rädsla för att glasburken skulle explodera. I dag har burkens innehåll blivit något annat: en möglande sörja som påminner mig om vem jag en gång har varit och vem jag i framtiden återigen skulle kunna bli.

Varje måndag får jag en notis om hur många timmar jag har slösat på att stirra in i mobilen. Notisen utvärderar veckan och jämför den med föregående. Jag bävar alltid inför denna stund. Att få en siffra på hur många timmar som har försvunnit i meningslös förströelse. Allt över 1,5 timmars skärmtid per dag anser jag vara ett misslyckande.

Jag brukar av goda skäl inte kolla på moderna skräckfilmer. De är för extrema och jag tror inte att mitt klena lilla hjärta klarar av dem. Men när jag var i Berlin förra sommaren övertalades jag av min flickvän att se på ”The Conjuring” – att den var dubbad gjorde inte saken bättre. Än idag kan jag i minnet plågas av tyska skrik.

OLOF BÄRTÅS

LÄSKIG PRODUKTIVTET

SPÖKEN FRÅN FÖRR

OBEHAGLIGT BARNKALAS

Ibland faller jag ner i Youtube-hålet ”My productive week”.

Studenter på fina universitet som vloggar sina dagar. Minutscheman med yoga, välgörenhetsarbete och plugg. Mitt eget liv känns bortslösat. Sedan skakar jag av tanken om ständigt produktivitet, som jag tror hemsöker oss alla. De ständigt produktiva är säkert tråkiga människor.

Nyligen gick min vän igenom bilder från vår högstadietid. Mysigt nostalgiskt tänker ni? Inte alls. Jag sköljdes över av starka skamkänslor. Det är märkligt hur obehagligt det är att påminnas om sitt forna jag. Det är också dystert att veta att bilderna jag tar just nu framtiden kommer hemsöka mig. Kanske även denna text?

Internets bästa person, Isabella ”Blondinbella” Löwengrip, följde i oktober med sin sjuåring på kalas. Dotterns kompis hade bjudit in sina vänner och deras mammor till övernattning och spa på trendiga Ellery Beach House på Lidingö.

Bilderna på barnen som checkar in på lyxhotell kommer följa med mig livet ut.

BIANCA RAFFONE Lundagård nummer 7 2022 | 25

Lunds universitets studentkårer

Meet LDK

Denna sida består av icke-redaktionellt material.

FOTO ALEXANDRA ROSLUND

Lund’s Doctoral Student Union (LDK) represents all non-TLTH PhD students at LU. While PhD students share the right to a student card with “regular” students, we are also unique, since we have both the problems of student and working life! In 22/23, LDK are working on three main issues: Wellbeing, Internationalisation, and Equal and Transparent rights.

LDK IS FOCUSING on how mental health problems related to doctoral studies are prevented and treated at the university.

We are contributing by supporting the interaction among doctoral students across faculties through co-working sessions and social events.

Studenternas ekonomi måste stärkas!

Att de ekonomiska förutsättningarna i samhället blir allt mer svårmanövrerade är ett faktum.

Inflationens ökade matpriser och högre levnadskostnader leder till ekonomiska svårigheter för många grupper i samhället. Framför allt för grupper med redan låg inkomst. Hit räknas de flesta studenter i Sverige, vars inkomst i regel består av studiemedel och lån från CSN. Den förra regeringen beslutade tidigare i år att prisbasbeloppet för 2023 höjs med 8,7 %, vilket leder till en höjd summa studiemedel från CSN. Det innebär visserligen mer pengar i plånboken, men inte mer pengar att leva för.

FRÅN OCH MED 2023 får studenterna visserligen mer pengar i plånboken, men inte mer pengar att leva för. Höjt studiemedel är en stor och svårarbetad fråga, där vi som ensam aktör har svårt att påverka. Lus vill uppmana Lunds universitet att arbeta tillsammans med studentrörelsen för att förändra narrativet om att lösningen på lågt studiemedel är extrajobb. Vi ska inte behöva jobba extra när vi studerar för dräglig ekonomi. Vi ska jobba hela livet efter våra studier. Bränn inte ut oss, låt oss plugga!

LUS kramar: Studentrabatt i matbutikerna!

LUS sparkar: (upp) storleken på studiemedlet!

SINCE 1996, LDK has been working for PhD students rights and 22/23 is not going to be different. We are always working to collaborate and bring ideas to life. We are here, if you want to get in touch.

EMMY SVENSSON, ORDFÖRANDE LUS ALVA SÖDERBÄCK, VICE ORDFÖRANDE LUS

DETTA ÄR LUS Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet.

Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

26 | Lundagård nummer 7 2022

EQUALITY IS FUNDAMENTAL for LDK. Therefore, our goal is to improve predictability, fairness, and transparency connected to prolongation due to Covid, parental leave, engagement etc. It is also important to ensure that teaching opportunities are accessible to all.

PHOTO: PRIVATE

STUDENTERS EKONOMI ÄR en mångfacetterad utmaning som relaterar till både de ekonomiska förutsättningarna i sig, men också till studenters välmående och hälsa. Studentrörelsen i Sverige har under lång tid drivit frågan om att höja studiemedlet. Lus ifrågasätter starkt, och finner det anmärkningsvärt att, förslag på en lösning alltid är att studenter kan arbeta extra istället. Studier med en studietakt på 100% ses som en heltidssysselsättning avseende både sjuk- och föräldrapenning. Varför är förväntningarna på en student annorlunda än yrkesverksamma kring hur tiden utöver ens arbete ska spenderas? Att som

lösning anse att studenter ska ha en sysselsättning på över 100% är under all kritik. Studenter är på många sätt en samhällsgrupp med speciella behov. Men ett område där vi inte alls skiljer oss åt, är behovet av återhämtning.

IT IS IMPORTANT to support the university’s goal of being an international and inclusive organisation. LDK wants LU to increase awareness about the importance of non-Swedish speaking PhD students’ accessibility to participate in meetings and receive information. Connected to this, we are working for better access to Swedish language courses.

LDK will continue working to deal with the challenges the Aliens Act brought at an individual, department, and university level.

Lund’s Doctoral Student Union (LDK) JENNIFER EMSFORS, CHIEF FINANCIAL OFFICER/ VICE-CHAIR JOHANNE ARNFRED, EXECUTIVE DIRECTOR OF EXTERNAL AFFAIRS/CO-CHAIR JUAN OCAMPO, EXECUTIVE DIRECTOR OF INTERNAL AFFAIRS/CO-CHAIR

Detta är en icke-redaktionell sida från Lunds universitet.

Bli mentor i höst!

Pedagogiskt stöd söker just nu mentorer till studenter med extra utmaningar i sin studiesituation.

För att bli mentor är det önskvärt att du studerat några terminer och att du själv har en väl fungerande studiesituation. Vi ser gärna att du också har följande meriter/egenskaper: • • • • University of Pretoria, Sydafrika.

Ansök nu för att åka på utbytesstudier 2023–2024 Varje år åker cirka 1 000 studenter utomlands via Lunds universitet. Som utbytesstudent vid något av våra 500 partneruniversitet runt om i världen läser du en termin eller ett år av din utbildning utomlands. Du kan ta med dig ditt studiemedel och ansöka om stipendium för att täcka extrakostnader.

Kursutbud på engelska finns över hela värl-

den. Oavsett vart du åker kommer du att möta människor från hela världen. Internationella erfarenheter under studietiden breddar din kompetens, ger din utbildning en unik profil och ger dig personliga erfarenheter som du har nytta av hela livet.

Gör din ansökan senast 15 november 2022: www.lu.se/utbytesstudier

Åk till University of California som utbytesstudent

Lugn, trygg och tålmodig person God förmåga att planera och strukturera Erfarenhet av att motivera och coacha Kännedom om hur funktionsnedsättningar kan påverka studiesituationen

Mer information om uppdraget och hur du gör en intresseanmälan: www.lu.se/bli-mentor

Bli pluggproffs och del av en studiegemenskap!

Under hela höstterminen arrangerar Studieverkstaden lästräffar och skrivträffar! Här får du som student en inspirerande arbetsplats, tillgång till språkpedagoger att fråga om råd och en gemenskap med andra studenter som läser sin kurslitteratur eller skriver på en uppgift.

Aktuella datum och hur du anmäler dig: www.lu.se/studieverkstaden

Känner du till Studenthälsan?

Studenthälsan kan stötta dig på olika sätt om du upplever problem relaterade till livet som student. Du kan till exempel:

Som utbytesstudent vid University of California får du möjlighet att tillbringa ett år vid ett framstående forskningsuniversitet. Universitetets nio campus är spridda över Kalifornien, vart och ett med sin speciella karaktär. Studier vid UC erbjuder undervisning i spännande

utbildningsmiljöer, akademiska meriter och värdefulla färdigheter så som interkulturell kommunikation.

Gör din ansökan 1–15 november 2022 för utbytesstudier vid University of California läsåret 2023–2024: www.lu.se/uc

• Testa dina levnadsvanor genom att göra ett av Studenthälsans livsstilstester • Ta del av deras information och tips om olika områden kopplade till ditt mående • Delta i någon av deras hälsorelaterade aktiviteter, till exempel kursen Våga tala som riktar sig till dig med talängslan

Din digitala studiemiljö

Your digital study environment

Du hittar mer information om allt detta på www.lu.se/studenthalsan

u Tips om hur du hittar rätt i en helt eller delvis digital studievardag

u Tips on how to manage your studies when they are fully or partially online

Under din studietid kommer du att använda en rad digitala verktyg – när du deltar i undervisningen, när du studerar själv eller i grupp och i samband med tentor eller annan examination. Din digitala studiemiljö är minst lika viktig som din fysiska, och dessutom påverkar de varandra.

På webbplatsen Din digitala studiemiljö presenterar vi några av de vanligaste verktygen och användbara studietekniktips för en helt eller delvis digital studievardag.

Du når webbplatsen från startsidan på student.lu.se

You will make use of a host of digital tools over the course of your studies – whether in the classroom, when studying alone or in groups, or when sitting exams. Your digital study environment is just as important as your physical one, indeed they affect each other.

On the webpage Your digital study environment we cover some of the most common tools and useful study technique tips for a study environment that is either wholly or partially online.

You access the website from the start page of lunduniversity.lu.se/current-students

WWW.LU.SE

Möt världen i Lund!

Engagera dig som internationell fadder Möt världen i Lund och lär känna studenter från hela världen. Tillsammans med en grupp faddrar välkomnar du nya internationella studenter till Lund, vid Arrival Day den 9 januari och två veckor framåt.

Läs mer och anmäl dig senast 11 november: www.lu.se/fadder

debatt

Politik är att vilja ha makt – och dömas därefter

Om Sverige går mot ett ökat fokus på politikern som individ, då kan en statsminister klassas som stark eller svag, skriver statsvetare Olof Ruin i DN Debatt. Lundastudenten Marcus Rossheim erbjuder ett teoretiskt perspektiv, och menar att ett individfokus leder till ökat ansvarsutkrävande.

Det ska pustas och frustas när en ny regering tillträder.

STATSVETAREN OLOF RUIN skriver i DN debatt (4/11-22) att den svenska statsministern sedan 1974 års regeringsform ”fått jämförelsevis stark ställning; man kan helt enkelt tala om en viss ’presidentialisering’”. Ruins slutsats motsägs emellertid av den grundlagsutredning han själv hänvisar till, vilken konstaterar att ”den påstådda förskjutningen av de parlamentariska styrelseskicken mot presidentialism förefaller överdriven”.

”

UTREDNINGEN ÄR FÖRVISSO från 2007 och Ruin lägger stor vikt vid de senaste årens politiska händelser. Exempelvis ser Ruin i årets svenska valrörelse en tendens mot en amerikanisering, ”där presidentkandidaternas personlighet står i fokus”.

Ruin avslutar sin debattartikel i DN med kritik mot den nya statsministern, som ”småmyndigt talade om ’min regering’” i riksdagens partiledardebatt. Avslutningsvis och något motsägelsefullt gentemot sin allmänna slutsats om en ökad presidentialism, konstaterar Ruin att Kristersson riskerar att bli ”en svag statsminister”.

sen (2008), migrationskrisen (2015), Covid-19 (2020–2022) samt inte minst en pågående klimatkris och krig i Europa är alla exempel på hur 1990-talets optimism förvandlats till realism. Detta har i sin tur bidragit till ett ökat ansvarsutkrävande av politiska ledare i den offentliga debatten. var ny partiledare för moderaterna, läste han Dick Harrisons bok Jag har ingen vilja till makt: biografi över Tage Erlander. Den nu tillträdda statsministerns måtto att ”hålla två saker i huvudet samtidigt” framstår emellertid som en kontrast till Erlanders byråkratiska förhållningssätt, i vilket den historiska statsministern med dagens glasögon framstår som en ”konsensussamordnare”, utan en personlig vilja eller politiska övertygelser.

2017, NÄR ULF KRISTERSSON

Är det inte en god sak att politiker tvingas formulera en egen vilja och ta ansvar?

JAG, PRECIS SOM Ruin, har redan refererat till den utredning som sammanställer det forskningsläge vilket konstaterar att trenden mot presidentialism är överdriven. Vidare instämmer jag med Ruin i att det ännu inte går att bestämma huruvida en sådan trend går att fastställa baserat på den politiska utvecklingen under 2022. Givet Ruins skarpa spekulationer, tillåt mig erbjuda ett teoretiskt perspektiv.

I NIETZSCHES FOTSPÅR definierar jag politik som en ”vilja till makt”.

I synnerhet politiska kriser, oavsett om de handlar om ekonomi eller pandemi, måste grundas i politikerns vilja att prioritera. Finanskri-

SKRIV TILL LUNDAGÅRD Lundagård tar emot debattartiklar och insändare löpande.

Om du vill skriva till debattsidan finns mer information på lundagard.se/skriv-till-debatt.

Om du har frågor är du välkommen att kontakta vår chefredaktör Viktor Wallén på viktor.wallen@lundagard.se.

Notera också att debattsidorna är redaktionellt obundna Lundagård, och enbart representerar skribenternas egna åsikter. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre språkliga ändringar i inskickade texter.

28 | Lundagård nummer 7 2022

JAG TROR ATT Erlanders erfarenhet vittnar om att det i Sverige är svårt att stå emot byråkratens sökande efter rationalisering och konsensus. Ruin har rätt i att svensk politik, som historiskt präglats av politiska kollektiv (kommunitarism), står mitt i en pendel av moralisk individualism, i vilket inte minst landets politiska ledare hamnar i centrum.

MEN ÄR DENNA moraliska individualism, som Ruin antyder, nödvändigtvis en dålig utveckling? Är det inte en god sak att politiker tvingas formulera en egen vilja och ta ansvar för sitt politiska ledarskap? Är det inte en god ledaregenskap hos en statsminister att vilja använda sin tid och landets resurser i enlighet med sina vallöften?

KANSKE FÅR FRAMTIDENS politiker läsa om Kristerssons misslyckade tid som statsminister. Men historikern inom mig vägrar skriva under på att individens framtid är förutbestämt. Tvärtom bör akademiker uppmuntra de som söker politiskt ansvar, oberoende politisk hemvist, ty det är en modig uppgift.

Marcus Rossheim, Masterstudent i idéhistoria och statsvetenskap vid Lunds universitet.

ÅSIKTERNA SOM FRAMFÖRS ÄR SKRIBENTERNAS. LÄS MER DEBATTER PÅ LUNDAGARD.SE

Befria akademin från politikens pekpinnar

Oavsett vilken politisk agenda som drivs bör akademin hållas fredad, menar representanter från Kristdemokratiska Studentförbundet Skåne. Detta innefattar även könskvotering.

I århundraden har professorer och forskare försett vårt land med bildning och kunskap, något som bidragit till framåtskridande och format framstående svenskar, alltifrån Esaias Tegnér till Tage Erlander. Dessvärre har progressiva jämställdhetsideal på senare tid börjat tillåtas undergräva akademins frihet och bildningsideal.

I 2016 ÅRS regleringsbrev påbjöd den socialdemokratiska regeringen en så kallad jämställdhetsintegrering vid samtliga lärosäten; detta i enlighet med 1 kap 5§ i Högskolelagen. Detta innebar mål om könskvotering vid nyanställningar, samt lokala bestämmelser rörande bland annat litteraturlistor. 2017 uppstod en debatt när Erik Ringmar, lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet, skulle ge en kurs om 1800-talets moderniseringskritiker. När litteraturlistan skulle fastställas uppstod dock problem; målet om en tillräckligt hög andel kvinnliga författare visade sig svåruppnåeligt. Även Anna Victoria Hallberg, litteraturvetare vid Södertörns högskola, är kritisk, och menar att den politiska klåfingrigheten liknar den som sker i länder som Ungern. Vidare slog regeringen 2018 fast en målsättning om att genusperspektiv ska inkluderas i all forskning som får ekonomiskt stöd. Alla som vill ha statligt stöd för att bedriva forskning tvingas således redogöra för genusperspektivets relevans, oavsett vad forskningen faktiskt handlar om.

begränsas av politiska pekpinnar; varje sådant försök är ett steg bort från Sverige som bildningsnation. Det brukar sägas att vägen till helvetet är kantad av goda intentioner, och så är även fallet med lärosätena. Att göra våra universitet och högskolor till en plats för “goda handlingar” riskerar att kraftigt skada kvaliteten på den utbildning och forskning som bedrivs.

”

MÅNGA ÄR DE som, liksom vi kristdemokrater, är positiva till jämställdhet, till ett samhälle präglat av respekt för alla och envars värde, oavsett kön och personliga tillkortakommanden. Många är också de som, liksom vi, samtidigt ser det problematiska i dagens jämställdhetsdebatt, som så ofta präglas av en relativistisk normkritik och allmän politisk radikalism, som helt bortser från såväl mänsklig fysiologi som vårt behov av att leva i ett samhälle präglat av stabilitet och normer.

En livskraftig akademi tarvar fria tankar.

DEN PÅTVINGADE KÖNSKVOTERINGEN står i bjärt kontrast mot det som bör vara huvudsyftet vid rekryteringen av lektorer och professorer; nämligen att få så hög kompetens som möjligt. Genom könskvoteringen riskerar man gå miste om värdefull kompetens, eftersom kön oundvikligen i vissa fall värderas högre än skicklighet.

DET SPELAR INGEN roll vad syftet är, eller vilken politisk agenda man driver: politiska pekpinnar i undervisningen utgör ett betydande hot mot den akademiska friheten. I jämförande studier är Sverige, till följd av detta, bland EU:s bottenländer när det kommer till akademisk frihet. Vi kristdemokrater står fast vid en akademi där alla discipliner har sin naturliga plats, utifrån sina egna förutsättningar, och utan påtvingade jämställdhetspolitiska pekpinnar. Vi står för en akademi där begåvade studenter inte känner sig alienerade av en för ämnet irrelevant jämställdhetsdiskurs, utan en akademi där envar tillåts studera obehindrat, och bidra till samhällelig utveckling. Universiteten bör drivas enkom av objektiva meritokratiska ideal; allt annat hämmar den akademiska och intellektuella utvecklingen.

EN LIVSKRAFTIG AKADEMI tarvar fria tankar. Således får den utbildning och forskning som bedrivs vid ett lärosäte inte hämmas eller

Kristdemokratiska Studentförbundet Skåne

Martin C E Kullberg, skolpolitisk talesperson, KSF Sverige samt ordförande, KSF Skåne

Gabriel Nordquist, styrelseledamot, KSF Skåne

Martin Löfström, styrelseledamot, KSF Skåne

Oscar Olsson, medlem, KSF Skåne Lundagård nummer 7 2022 | 29

D E T TA Ä R E N I C K E - R E D A K T I O N E L L S I D A F R Å N L U N D S U N I V E R S I T E T

Vi kan alla bidra till att skapa ett inkluderande universitet även när de inte hade något vettigt att säga, där de flesta hade minst en doktor eller professor i släkten och där det var helt normalt att någon gång ha spelat tuba. På ett sätt var allt detta fascinerande och imponerande. Samtidigt så gav det mig också en förnimmelse av att mycket av det som jag identifierade mig med inte riktigt passade in. Att jag inte riktigt passade in. En rätt otäck och existentiellt präglad känsla.

Kanske bottnade min känsla av utanförskap i att jag kom från det man idag kallar för ett studieovant hem? Kanske handlade det bara om en osäkerhet inför allt som var nytt? Det är egentligen inte så viktigt att gräva i orsaken.

Det viktiga är att fundera på varför den känslan förändrades.

Idag upplever jag nämligen Lund på ett helt annat sätt. Jag känner en innerlig kärlek till både staden och universitetet. Jag älskar myllret av människor, kompetensen, vetgirigheten, den lätt humoristiska värmen som finns under den ibland krassa och kritiska ytan. Jag älskar att man får lov att vara nörd i Lund utan att riskera att få stryk. Så var det inte där jag växte upp.

Jag har också lärt mig att akademiskt självförtroende ibland ligger väldigt nära prestationsångest. Saker och ting är inte så enkla. Sällan svart eller vitt.

Det är inte så konstigt egentligen att jag ändrat mig kan man tycka. Två decennier, en forskarutbildning och en hyfsad akademisk karriär har säkert bidragit till att jag adapterat

och att mitt utifrånperspektiv ersatts av en mer introspektiv blick. Jag har helt enkelt blivit en del av det sammanhang som jag som nyinflyttad upplevde som främmande. Kanske ser jag inte längre det som andra kan uppfatta som svårgenomträngligt. Det är värt att reflektera över det ibland.

Det var framför allt två saker som gjorde att jag ändrade min syn. Det första var att jag bestämde mig att försöka lyfta blicken, att inte fastna i mina egna fördomar och mitt eget dåliga självförtroende. Det krävdes en del arbete att inse att jag själv kunde påverka hur jag såg på saker och ting. Det andra var de personer jag mötte och som på olika sätt visade att jag hade en plats, att jag fick hänga på och att det var helt okej att inte ha frack – eller att ha frack och samtidigt käka smörgåstårta och lyssna på Kikki Danielsson. Det sista försöker jag tänka på så ofta jag kan: att försöka vara en sådan person som kanske kan bidra till att andra känner sig välkomna, uppskattade och viktiga för universitetet. Kanske kan det göra skillnad för någon. Det gjorde det för mig.

FOT O: KE N N E T R U ON A

N

är jag flyttade till Lund för många år sedan så hade jag svårt att finna mig till rätta. Jag kände mig utanför och mycket långt hemifrån. Det handlade främst om att jag flyttat till en ny stad, lagt vantarna på en ganska eländig musinvaderad bostad, saknade socialt nätverk och upplevde att vart jag än cyklade så var det i en isande motvind.

Det handlade också om att jag flyttade till Lund för att jobba och därför inte hade tillträde till allt det roliga som de flesta jämnåriga hade genom studentlivet. Vi som inte pluggade var hänvisade till sportbaren mitt emot stadsbiblioteket där majoriteten av klientelet var i samma ålder (och hade samma Mona Sahlininspirerade frisyr) som min mamma. Men det handlade också om något mycket mer diffust; den akademiska air som jag tyckte genomsyrade stan. Det välutbildade, det traditionella och det kulturella.

I Lund verkade det inte bo några rörmokare, barnskötare eller svetsare. Här verkade ingen äta smörgåstårta, köra Opel Manta eller lyssna på Eddie Meduza. De få gånger jag lyckades planka in på någon studentfest så fattade jag inte grejen med medaljer, sånger och sexmästeri. Jag hade bara sett frackar på film och teknologoveraller hade jag aldrig trott kunde vara ett potentiellt vardagsplagg. Det var som en helt annan värld. En värld där akademiskt självförtroende kändes som en självklarhet, där människor förväntade sig att bli lyssnade på

Jimmie Kristensson, vicerektor med ansvar för kommunikation, kurage och karaktär

Mastering the life-study balancing act It is midway through the semester, a peak period for academic endeavour with a succession of assignments and assessments.

F OTO: K ENNET R UONA

Steering successfully though your studies means somehow mastering the life-study balancing act, maintaining a healthy lifestyle and managing the stress that to some degree will always accompany worthwhile education.

Looking after yourself comes first and is fundamental for wellbeing on both sides of the life-study balance.

Getting enough sleep, exercising and eating well will help you cope better with the diverse challenges WWW.LU.SE

that await in both higher education and everyday life.

Although there are many positive ways to manage and reduce stress, there may be times when external assistance is needed. And here it is important to remember that help is always at hand through the University, in particular via the Student Health Centre, which offers consultations and support for handling stress and stress-related issues.

Time management is important – even when you are having the time of your life – and is an essential strategy for getting the balance right as a student. Planning well-defined periods for study will give you time to enjoy all the

enriching social and cultural aspects of student life. Another part of good time management is to allow yourself some deliberately undefined slots: time to absorb new information, time to think, time for fresh ideas to percolate.

Having fun and relaxing in whatever form you find most appealing enables you to alleviate stress, recharge your batteries and feel revitalised to focus on your studies.

I hope your semester continues in a well-balanced way towards your life-study objectives.

Erik Renström, Vice-Chancellor

hejdå student TEXT OCH FOTO EDVIN BELIN

Mjauuu mjauuu…

HEJ STUDENT! HJALMAR DURLING

22 år Stockholm Studerar sociologi

Tror du på spöken?

– Nej, det gör jag inte.

Hur kommer det sig?

– Jag tror det beror på att jag hade en relativt sekulär uppväxt.

Har du varit med om något paranormalt fenomen och i så fall vad?

– Ja, ett av mina starkaste minnen är från när jag var kanske fyra–fem år och hade en dröm om att jag träffade ett gäng aliens. Det var ganska obehagligt vid den åldern.

Om du fick äta lunch med valfri kändis, levande eller död, vem hade du valt och varför?

– Det skulle nog vara Charlie Parker, en jazzsaxofonist som var verksam på 40- och 50-talen. Han är liksom den gemensamma nämnaren för hela jazzhistorien, tillsammans med Louis Armstrong och Ella Fitzgerald.

På finfin fest möts kropp och lag Rättvisan blev fyllesvag tog en matta utan att fatta att kroppar finns i många slag Upp på bord och lek barbar Stickor kvar efter tatar Dubbelborgen hade budskap: ”ge ej pärlefolk nåt fanskap” Men hårda buden blev till grus stenen kastades i glashus Mellan nestorns inspektioner flamingos ger implikationer Mitt i jobbet katten stack stod med västkust klädd i frack Soldater saknar disciplin Borg blev nästan till kamin

Morrhoppan

MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON

Lundagård nummer 7 2022 | 31

Posttidning B

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund Adressändring via Ladok Universitetsanställda: kontakta LDC vid Lunds universitet

KORSORD

Bokstäverna i de turkosa rutorna bildar ett tävlingsord.

Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 25 november.

TIPSA LUNDAGÅRD! VILL DU PÅVERKA

innehållet i tidningen? Har du koll

på de bästa scoopen eller du är helt enkelt nyfiken på något särskilt inom Lunds studentliv?

HÖR AV DIG! KONTAKTA OSS VIA

lundagard@lundagard.se och

märk ämnesraden med "Tips".