Lundagård nr 7 2022

Det förflutna går igen

En domedagsvision från femtiotalet känns plötsligt skrämmande aktuell.

För några veckor sedan arrangerade Lunds filosoficirkel en före läsning om författaren Harry Martinsons epos Aniara . Boken, som publicerades 1956, följer passagerarna på rymdskeppet Aniara, som lämnat jorden efter en kärnvapenkatastrof. På väg till Mars krockas farkosten ur kurs, och är plötsligt på en evig färd mot Lyrans stjärn bild. Passagerarna blir levande begravda i en sarkofag som sakta flyter genom världsrymden.

OMBORD PÅ ANIARA tyr sig passagerarna till Miman, en superdator som samlar in bilder från universum och från den saknade Jorden. Dessa minnen får en spöklik makt över resenärerna – i brist på hopp om räddning blir minnet allt de kan finna trygghet hos.

ÄNDÅ FORTSÄTTER JORDENS katastrof att hemsöka dem när Miman plötsligt får in bilder av hur hela metropoler förintas av kärnvapen. Bilderna blir för mycket för datorn, som själv går sönder. Tiden kom mer ikapp passagerarna.

HARRY MARTINSONS EPOS känns skrämmande aktuellt, när atom bombshot åter diskuteras på allvar i medierna. Ett fenomen som så snabbt efter kalla kriget kom att avfärdas, trots den stora mängd atomvapen som faktiskt ännu fanns kvar.

MYCKET AV DET som länge ignorerats, kanske av den enda anledning att det var bekvämt att göra just det, kommer tillbaka till ytan med

obönhörlig kraft. När Harry Martinson 1953 skrev de första strofer na i Aniara var det kalla kriget i sin begynnelse, och människan hade inte ens tagit sina första försiktiga kliv ut i världsrymden.

70 ÅR SENARE verkar vi befinna oss på en lika hotfull plats. Att vi under denna tid dessutom har hunnit bädda in oss i en falsk trygghet bara för att hamna här igen är djupt obehagligt. Är vi människor verkligen så naiva?

DET FÖRFLUTNAS ÅTERKOMST är också vad vi tagit som utgångspunkt för detta nummer av Lundagård. Vad som hemsöker oss, må det vara en his toria präglad av koloniala övergrepp eller faktiska spöken.

ATT KUNNA BLICKA tillbaka, se hur saker hänger ihop, är kanske ex tra viktigt i en tid så oförutsägbar som vår. Utan att för den delen, som passagerarna på Aniara, bli hopplösa slavar under det förflut na. På så vis kan vi förhoppnings vis också låta Harry Martinsons domedagsvision förbli fiktion.

THEO VAREMAN REDAKTÖR

Q: Magdalena Andersson (S)

Ett år efter att hennes företrädare tackades av på denna sida har turen kommit till Magdalena Andersson att lämna Sagerska palatset. Bakom sig lämnar hon ett krossat glastak och en bruten alliansfrihet. Lundagård önskar lycka till med flytten.

Tio korta månader på tronen med stålspira och järnäpple i hand nu tvingas lämna plats åt Kris terssonen när vi slumrar fram mot under gångens rand

Hon färdades mot toppen mol allena blev första kvinnan av sitt epitet högervinden drog i Magdalena tills den henne från ministerposten slet

Vi minns dig i talarstolens rampljus hand i hand med Joe och Erdogan landet kanske nu bara ett korthus Precis när Maggan Andersson försvann

Tidningen Lundagård gavs för första gång en ut 1920 och är Sveriges äldsta student tidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studen ter och anställda vid Lunds universitet. Lun dagård är redaktionellt obunden Lus. Redaktör & ansvarig utgivare: Viktor Wallén, viktor.wallen@lundagard.se

Redaktör: Theo Vareman, theo.vareman@lundagard.se

Webbredaktör: Alexandra Roslund, alexandra.roslund@lundagard.se

Bildchef: Saber Malmgren, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Anna Hasslöf, illustration@lundagard.se

Redaktion: Lydia Löthman, Esther Arndtzén, Olof Bärtås, Victoria Källström. Medarbetare detta nummer: Caroline Ulvros, Elsa Ivarsson, Oscar Lundberg, Se bastian Kaspár, Ellen Hertz, Vera Svahn, Alva Mårtensson, Arvid Grange, Maja Bjurman, Tomas Ström, Isak Aho Nyman, Catherine Ekström, Ida Hein Olsson, Bianca Raffone, Clara Castenfeldt, Ellen Gemback, Edvin Belin, Sofie Meurling.

Omslag: Alexandra Roslund. Kattlogotyp: Sofia Kockum.

Prenumeration: 300 kr per år, kontakta theo.vareman@lundagard.se. Studentpre numeration för 150 kr.

Adressändring: Genom Ladok. Tryck: V-Tab. Distribution: kundsupport@nimdistribu tion.se

Pressläggning: 7 november 2022.

Deadline: nr 7/2022 28 oktober. Vi ansva rar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att korta i det.

Upplaga: 35 641.

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhets nummer och korrekt postnummer.

Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration.

Om du har gjort ovanstående, kontakta Nim distribution.

Ökad spridning av gonorré

Aldrig tidigare har så många smittats av gonorré i Skåne. Män i åldern mellan 20 och 29 år är de som drabbats främst.

Direkt

från EU

A gudie to Tinder

Finding love in the modern age is a constant struggle. Lundagård’s Alexandra Bradley guides you through the jungle that is Tinder: which profile-type is right for you? And who should you avoid?

LU dumpar FN

I somras uppdagades en misstänkt missköt sel av investeringspengar inom FN-organet Unops där omkring 600 miljoner kronor ska ha gått till en familj i organets toppskikt. Lunds universitet pausar nya samarbetspro jekt med verksamheten tills vidare.

”Snygghetsstudie” inte anonym – student identifierade sig själv på tre minuter

Datan i den uppmärksammade ”snygghetsstudien” från Ekonomihögskolan i Lund är inte tillräckligt anonym och studien har stora hål. Det menar studenter som – utan samtycke – fått sitt utseende betygsatt.

TEXT ELSA IVARSSON

Adrian Mehics, doktorand vid Ekonomihög skolan vid Lunds universitet, uppmärksam made studie som analyserar korrelationen mellan studenters utseende och betyg fårnu kritik från de studenter som utgjort studie objekt. Sydsvenskan (31/10) och Expressen (31/10) har tidigare rapporterat om hur stu dien saknat samtycke från studenter, vilket Mehic menar inte behövs i den här typen av forskning då alla uppgifter han hämtat är of fentliga.

hävdar att det också varit så att andra mo ment än tentan blandats in.

– Studien är faktagranskad och godkänd. Det är liksom redan klart, påpekar Adrian Mehic också och ställer sig frågande till kriti ken från studenterna.

”

FANNY HOLMQVIST OCH Rasmus Bäcklund är även kritiska till hur deras personuppgif ter har hanterats och menar att rådatan, som studenterna fått ut från Adrian Mehic på begäran, inte har anonymiserats tillräckligt. Rådatan består av indikatorer såsom kön, ålder, föräldrars inkomst, betyg och hem kommunens medelinkomst. I en tidigare upplaga av rådatan ska även föräldrarnas län och kommun funnits med. En student som Lundagård pratat med, som inte vill gå ut med namn, uppger att det tog tre minuter för henne att hitta sig själv.

upp bilder de har lagt upp på sociala medier. Lundagård har tagit del av ett mejl där Adrian Mehic skrivit till studenterna: ”har det fun nits fler än en [bild, reds. anm.] har jag tagit den jag tyckte var snyggast”.

TILL LUNDAGÅRD SÄGER Adrian Mehic att det snarare handlar om kvaliteten på bilden och att personen inte ska vara i profil.

– Att han suttit och tittat på mina offent liga bilder och valt ut vilken som är snyggast att använda till studien. Jag tycker det känns olämpligt, säger Fanny Holmqvist.

ATT DET ÄR Adrian Mehic som själv har valt ut bilderna är inte bara oetiskt, utan även ove tenskapligt, menar Rasmus Bäcklund.

– Redan där skapar han en bias som gör att allt efter kommer vara påverkat av vad han tycker. Det är inte vetenskapligt överhuvud taget, säger Rasmus Bäcklund.

ADRIAN MEHIC DELAR emellertid inte den bilden.

– Det är svårt att se hur det blir biased , ef tersom jag gör samma med alla. Gör jag det med bara några hade det varit biased , säger han.

FANNY HOLMQVIST OCH Rasmus Bäcklund studerar industriell ekonomi och går i en av de klasser som använts i studien. De menar att det finns stora hål i studien. Bland annat tycker de att Adrian Mehic har gjort en kon stig uppdelning av kvalitativa och kvantitati va kurser. En kurs som Adrian Mehic menat är kvalitativ är kursen Programmering, men Fanny Holmqvist och Rasmus Bäcklund menar att den är kvantitativ, precis som de flesta av deras kurser.

– Programmering, den är då kvalitativ [i studien, reds. anm.], eftersom han tycker att man har ”seminars, presentations or group assignment.” Men betyget är helt baserat på en anonym programmeringstenta, förklarar Rasmus Bäcklund.

ADRIAN MEHIC MENAR att det Rasmus Bäck lund beskriver gäller för vissa kurser, men

– Datan är inte tillräckligt anonym. Vi kan ta reda på vem som är vem, säger Fan ny Holmqvist och förklarar att uppgifterna tillsammans kan spåras till unika studenter. Därför går det att själv lista ut vem som är vem om man begär ut betyg och klasslista.

ADRIAN MEHIC MENAR att datan visst är ano nym, då det krävs väldigt mycket efterforsk ning för att faktiskt ta reda på vem som är vem. Han anser att det i princip är omöjligt.

– De har kanske en uppfattning om hur snygga de är jämfört med någon annan. Det är bara jag som har facit, så det är inte säkert att det stämmer [att studenter hittat sig själva, reds. anm.], säger Adrian Mehic.

VIDARE TAR STUDENTERNA upp de etiska aspekterna av studien. För att betygsätta studenternas snygghet letade Adrian Mehic

(Nyheten publicerades urspungligen på lundagard.se 1/11)

Fanny Holmqvist och Rasmus Bäcklund studerar industriell ekonomi och är kritiska mot studien. Foto: Alexandra Roslund

Adrian Mehic, doktorand i nationalekonomi. Pressfoto: Johan Persson/LU

Jag tycker det känns olämpligt.

nyheter

Omorganisering av astronomiska proportioner

Efter åratal av arbetsmiljöproblem bestämdes det att Institutionen för astronomi och teoretisk fysik skulle splittras och bli del av fysiska institutionen. Efter att doktorander och studenter slagit larm om utbredd psykisk ohälsa till följd av beslutet har fakulteten nu ändrat sig: astronomerna splittras inte – men inte på grund av protesterna.

TEXT OSCAR LUNDBERG

I åtminstone 14 år har arbetet på institutio nen för astronomi och teoretisk fysik präg lats av problem med arbetsmiljön, något som Sydsvenskan tidigare rapporterat om.

Efter flera misslyckade försök att lösa problemen kom den 30 augusti i år beslutet att upplösa institutionen och splittra astro nomerna i grupper. De olika delarna skulle sedan integreras i andra institutioner under den naturvetenskapliga fakulteten, främst i fysiska institutionen.

bibehålla sin utbildningskvalitet inom ast ronomi”*, skrev 18 masterstudenterna, som fick medhåll av doktoranderna.

”[...] alla indelningar skulle oundvikligen splittra forskningsgrupper och samarbeten. Det skulle också förstöra en arbetsplats som i årtionden har fostrat nära samarbete med och lärorik träning för våra masterstuden ter.”*, stod det i brevet undertecknat av 14 doktorander.

BESLUTET BIDROG TILL den oro som redan fanns på institutionen. Den hade funnits där sedan det började talas om stora omorganise ringar på institutionen.

– Det hela var väldigt känslomässigt för mig och mina arbetskamrater. Många har va rit väldigt oroliga över var vi ska hamna och hur våra liv som forskare kommer att påver kas, säger Bibiana Prinoth, som är doktorand i astronomi.

Även masterstudenterna slog larm om ut bredd psykisk ohälsa bland eleverna i astro nomi.

BESLUTET MÖTTES AV skarp kritik från mas terstudenterna i astronomi, som menade att en sådan uppdelning skulle ödelägga ett mycket värdefullt inslag i deras utbildning.

– Det är en dålig idé att splittra astrono merna. Masterprogrammet i astronomi är unikt eftersom vi är så djupt integrerade i forskarnas och doktorandernas processer i forskningsmiljön. Vi samarbetar hela tiden över den föreslagna splittringsgränsen, och därför är det viktigt att vi är tillsammans, sä ger studenten Victor Hrannar Jónsson.

KONFLIKTEN KRING INSTITUTIONENS öde blev så infekterad att masterstudenter och doktorander oberoende av varandra författa de öppna brev till fakultetsledningen. I dessa vädjade författarna om att gruppen med astronomer skulle behållas intakt.

”Det är uppenbart att den nuvarande stu diemiljön måste behållas och tjäna som in spiration för andra om Lunds universitet ska

– Osäkerheten skapar ångest och har varit emotionellt dränerande för oss alla. Jag har stundvis haft sömnlösa nätter tänkandes på vad som skulle hända med utbildningen och vår djupt integrerade studiemiljö, som är en

Doktoranden Bibiana Prinoth och masterstudenten Victor Hrannar Jónsson är två av de som drabbats av beslutet. Foto: Saber Malmgren

Osäkerheten skapar ångest och har varit emotionellt dräneran de för oss alla.

”

Astronomihuset där astronomerna nu huseras på Sölvegatan. Foto: Alexandra Roslund

Sven Lidin är dekan för naturvetenskapliga fakulte ten. Pressfoto: Lunds universitet

förutsättning för att astronomernas inte gration i fysiska institutionen skulle vara framgångsrik.

– När man flyttar en verksamhet in i en större verksamhet finns en påtaglig risk för att den lilla verksamheten vänder sig inåt och att man får ganska lite kon takt med omgivningen. Jag vill se till att kontaktytorna mellan de nya grupperna i den nya organisationen blir så stora som möjligt för att vi verkligen ska dra nytta av den här förändringen.

MEN NU HAR fakultetsledningen ändrat sig. På ett informationsmöte den 2 november kom beskedet att astronomgruppen inte alls ska splittras. Istället ska de inhysas i en ny avdelning för astrofysik.

Vad som föranledde den plötsliga vänd ningen vill Sven Lidin inte svara på, men han påpekar att förändringen innebär en stor utmaning med integrationsarbetet.

– Det kommer bli ett stort uppdrag för både den ansvariga och för studenter och anställda inom astrofysik. Vi måste säkerställa att vi dels har en professionell och dels en social arbetsintegration. Det är både viktigt att man har gemensamma seminarier och att man fikar ihop, säger han.

BESLUTET VÄLKOMNAS AV både master studenter och doktorander, även om det fortfarande är oklart hur vissa element ska förverkligas.

– Vi är definitivt mindre oroliga för framtiden nu, även om vinsten kommer med en viss bismak. De ska fortfarande upplösa vår institution, byta vårt namn, flytta oss och förändra vår utbildning på sätt vi ännu inte vet. Allt detta på grund av saker som vi inte kunnat styra, säger Bibiana Prinoth.

– Det är en lättnad på en front: Astro nomi kommer i alla fall inte lösas upp i in tet. Å andra sidan är det fortfarande oklart hur utbildningen kommer påverkas, vilket så klart skapar lite osäkerhet, säger Victor Hrannar Jónsson.

MEN ENLIGT SVEN LIDIN var beslutet inte ett svar på protester från studenter och doktorander.

– Nej, vi arbetar inte så. Självklart lyss nar vi på vad människor har att säga men vi kan inte ha ett styrelseskick som funkar så att den som ropar högst får rätt. Detta bygger på rent praktiska överväganden.

*Breven har blivit översatta från engelska.

En oskön skönhetsstudie?

I kölvattnet av den kritiserade ”snygghetsstudien”, som skrivs om på sidan 5, har Lundagård tagit tempen på lundastudenternas åsikter om den.

TEXT SEBASTIAN KASPÁR FOTO ELLEN HERTZ

Tamara Ivanovic Ålder: 23 år Studerar: Digitala kulturer

Vad tycker du om studien?

– Det är bra att studien gjorts, men det är synd att den behövde gö ras Hur hade du reagerat om du var med i studien ?

–Jag hade blivit ledsen om jag bedömdes utifrån mitt utseende. Bör LU vidta några åtgärder?

– Det viktigaste är att tjejer får rätt betyg i framtiden.

Marcus Forsberg Ålder: 21 år Studerar: Ryska

Vad tycker du om studien?

– Man måste undersö ka ämnet, men studien verkar vara moraliskt tvivelaktig. Hur hade du reagerat om du var med i studien ?

–Jag hade inte blivit så glad. Bör LU vidta några åtgärder?

– De borde undersöka om det är något som hade kunnat göras annorlunda.

Elias Klose

Ålder: 22 år Studerar: PPE

Vad tycker du om studien?

– Den är lite konstig, med det är inget jag är så upprörd över. Hur hade du reagerat om du var med i studien ?

– Jag hade mest tyckt det var en rolig grej Bör LU vidta några åtgärder?

– Nej. De har förklarat sig, så jag tycker inte det behövs.

Alva Kallio Ålder: 20 år Studerar: Ämneslärare

Vad tycker du om studien?

– Jag blir lite äcklad av den. Den känns som ett skämt. Hur hade du reagerat om du var med i studien ?

–Jag hade inte blivit glad. Utseende ska inte spela roll. Bör LU vidta några åtgärder?

– Be om ursäkt till de som blivit indragna i detta.

Så många sökte till Lunds universitet inför vårterminen

Sammanlagt sökte 29 626 personer till Lunds universitet för kommande vårtermin. Av de sökte 3 583 till LU:s juristprogram, vilket gör den till den fjärde mest sökta utbildningen i Sverige. På första, andra och tredje plats lan dar Stockholms universitets juristprogram, Uppsala universitets juristprogram respektive Karolinska institutets läkarprogram.

Lunds universitet (LU) kammar också hem sjunde och tjugonde plats, med läkarprogram mets 3 246 sökande och psykologprogrammet med 2 217.

ENLIGT UNIVERSITETS- OCH högskolerådet sjönk det totala antalet ansökningar till hö gre utbildning med 4,9 procent jämfört med vårterminen 2022. Förra årets rekordstora 243 000 sökningar tillskriver de pandemins påver kan på samhället. Då sökte 36 851 till LU. vårterminen 2022. sökte 3 558 till Lunds juristprogram, 3 093 till läkarprogrammet och 2 249 till psykologprogrammet. Juristpro grammet och läkarprogrammet har alltså fler sökande i år än förra våren.

TEXT VIKTOR WALLÉN

Vad vill den nya utbildningsministern?

Nytt förslag på studentbostadsfronten, men reformen av socionomutbildningen ligger fast. Det berättar nye utbildningsminister Mats Persson (L) i en exklusiv intervju med Lundagård, där han också dömer ut ett tidigare SD-förslag som ”ansvarslöst och antiintellektuellt”.

TEXT VERA SVAHN PRESSFOTO JOHANNES FRANDSEN/REGERINGSKANSLIET

När Ulf Kristersson (M) presenterade sin nya ministär den 18 oktober fick Liberaler nas Mats Persson posten som utbildningsmi nister, med ansvar för högre utbildning och forskning. Akademin ligger Mats Persson varmt om hjärtat, och han har en särskild re lation till Lund och Lundagård.

– Bästa tidningen! Jag har läst Lundagård sedan jag började plugga i Lund 1999, säger Mats Persson när Lundagård når honom över telefon.

EKONOMISTUDIER I LUND ledde Mats Persson till en doktorstjänst vid Ekonomihögskolan i samma stad. Han har, innan sin nuvarande ministerpost, haft flera förtroendeuppdrag och poster inom Liberalerna. Själv beskriver han vägen in i politiken som ett ”bananskal jag halkade in på”.

– Det har aldrig varit min plan, det bara blev så. När jag var liten ville jag bli fotbolls proffs, och när jag började doktorera ville jag bli forskare, och sen så blev jag politiker. Så är livet ibland.

MATS PERSSON SÄGER till Lundagård att ut bildning är ”det viktigaste för vårt samhälle”. På frågan om vad han vill åstadkomma de närmsta fyra åren svarar han att han vill se till att utbildningen håller hög kvalitet, ex empelvis genom satsningar på forskning och att det finns tillräckligt med lärarledda un dervisningstimmar. Utbildning ska leda till ett bra jobb på arbetsmarknaden. Men han beskriver också ett slags bildningsideal.

– Vi utbildar oss för att vi ska få ett jobb men vi utbildar oss också för att lära oss. Kunskap har ett egenvärde i sig själv.

I TIDÖAVTALET, EN överenskommelse mellan regeringspartierna M, KD och L och deras samarbetsparti SD, finns förhållandevis få skrivelser om högre utbildning. Sveriges för enade studentkårer har bland annat riktat särskild kritik mot att avtalet inte lyfter nå gonting om studentbostäder. Men i intervjun med Lundagård lyfter Mats Persson bland annat att en temporär lagstiftning som til l låter lärosäten att äga och erbjuda studentbo städer bör bli permanent.

NÅGOT SOM DÄREMOT nämns i Tidöavtalet är att socionomutbildningen ska reformeras, och att ungdomskriminalitet ska bli ett obli gatoriskt moment. Detta har väckt kritik från Socialhögskolan i Lund – men Mats Persson försvarar förslaget.

– Vi värnar den akademiska friheten och forskningens frihet. Men det är klart att poli tiken på olika sätt styr inriktningen på verk samheten genom de uppdrag politiken ger.

HAN SÄGER ATT det finns ett stort samhäll sintresse av ökad kunskap om orsaker fram förallt till gängkriminalitet. Detta behöver avspeglas i hur utbildningen formas, menar Mats Persson.

Hur går det ihop med principen om arm längds avstånd?

– Vi kommer alltid ha en armlängds av stånd. Politiken kommer aldrig och ska ald rig peta i detaljer men vi är tydliga med vil ken utveckling vi vill se de kommande åren.

DEN NYA REGERINGEN är beroende av SD:s stöd för att kunna styra Sverige. SD-toppen

Socialhögskolan kritisk mot planerad reform

I Tidöavtalet, som reglerar samarbetet mel lan regeringspartierna M, KD och L och samarbetspartiet SD, står det bland annat att socionomprogrammet ska reformeras. Utbildningen ska i framtiden inkludera ett moment om ungdomskriminalitet.

Planerna väcker emellertid kritik från Socialhögskolan i Lund. Ledningen uttala de tidigt att politiskt motiverade specialise ringar är ”mycket problematiskt”, och även

doktorandgruppen delar den bilden. – Jag vill inte att vi ska vara ett verktyg för en regering som driver något slags kul turkrig, säger Glenn Möllergren, doktoran drepresentant.

Läs mer på lundagard.se

utskott,

i svensk högre

2019 lade han fram en mo tion i riksdagen för ett förbud mot genusteori i högskolan. På frågan om huruvida SD-sam arbetet kommer leda till mer politisk styr ning av högre utbildning ger Mats Persson ett tydligt svar:

– Nej. Absolut inte. Jag ställer mig starkt kritisk till att politiker ska styra verksam heten på det sättet. Det är problematiskt och anmärkningsvärt att vi år 2022 har riksdags ledamöter som tror att de vet bättre än fors kare hur forskning går till. Att de på förhand vill begränsa olika teoriinriktningar och me toder tycker jag är ansvarslöst och antiintel lektuellt.

Sista knäckfrågan: Uppsala eller Lund?

– Det var ett enkelt val – Lund! Alla dagar i veckan, säger Mats Persson.

Lund i hållbarhetstopp

Lunds universitet (LU) är tredje bäst i Eu ropa vad gäller hållbar utveckling. Det är i rankingen QS World University Rankings: Sus tainability som LU placerar sig på tolfte plats av 700 granskade högskolor i världen. Av de europeiska universiteten hamnar Lund på plats tre. Det mest hållbara universitet i Sverige är emellertid Uppsala, och LU får nöja sig med andraplatsen.

Tobias Andersson, ledamot i partistyrelsen och nu ordförande för riksdagens närings

har tidigare kritiserat inslag

utbildning.

Personliga assistenter till kristen man sökes

Jag är en utåtriktad man, som har en CP-skada. Jag jobbar deltid som lärare på en katolsk bibelskola på nätet och skriver en masteruppsats i etik. Personlig assistans har jag hela dygnet. På natten rör det sig om jourtjänstgöring.

Jag söker nu flera nya assistenter fr o m jan 2023. Möjlighet finns till såväl heltid som större eller mindre deltid samt inhoppsvikariat vid behov. Ange önskad tjänstgöringsgrad i ansökan.

Körkort är nödvändigt. I övrigt har jag inga krav på utbildning. Jag föredrar om du kan dela min kristna tro. Jag tillhör den Katolska Kyrkan och är även associerad i Ad Fontes i Lund.

Arbetsgivare är Kooperativet Lila. Kollektivavtal tillämpas. Ansökan ska innefatta ett personligt brev och CV och skickas till: jud15osa@student.lu.se .

Ansök senast den 30 nov.

På spökjakt i Lundagård

23.30

Vi sitter i en glugg i Domkyrkans baksida. Den har en fönsterruta in till kryptan och utsikt mot Kraftstorg, beläget mellan kyrkan och Historiska museet. Det är alldeles tyst, sånär som på prasslande löv och råkorna som högljutt lyfter från ett träd i ett sjok när vi tar en bild med blixt.

Värmeljusen slåss mot vinden som pustar in i vårt läger. Ljusen förlorar. Det blir mörkt.

UTRYMMET ÄR PRECIS stort nog för att två personer ska kunna tränga ihop sig på en ljusblå yogamatta (ett måste i varje spökjäga res inventarie). Det är trettio minuter kvar till midnatt när vi packar upp väskorna och spri der ut vår utrustning mellan oss.

En batteridriven radio, en ficklampa, vär meljus, anteckningsblock, pennor, gifflar. I Arvids bälte sitter också en nödsändare med antenn, som kan skicka ut vår position via satellit, ifall något skulle gå snett.

Alva ville ta med ett Ouija board. Döds längtan?

Arvid ville ta med sig salt och dopvatten. Fegis.

MELLAN 1300- OCH 1800-talet låg en av Lunds största kyrkogårdar här. Sedan plock ades gravstenarna bort och platsen utjämna des till det torg vi har idag. Således, bakom oss i kryptan: gravar med gravstenar. Fram för oss: gravar utan.

– DET LIGGER TUSENTALS lundensiska in vånare begravda här under gräsmattan. Och det sägs att de gör sig påminda. Jacques Schultze, lundensisk spökkännare och stadsvandringsguide, har några dagar ti digare tagit med oss på en tur förbi stadens mest hemsökta platser – däribland torget bakom domkyrkan där vi nu sitter och vän tar.

– Om du går förbi här en dimmig höst- el ler vårkväll kan du i ögonvrån ana skugglik nande figurer som fladdrar fram och tillbaka i dimman. Det är andarna av de vars gravar rensats bort, förklarar Jacques Schultze.

TILLBAKA TILL DOMKYRKAN. Det har snart gått en halvtimme sedan vi gick ut och det är tyst som i graven tills ljudet av en resväska som slår mot kullersten når oss. Ett resespö ke? föreslår Alva. På jakt efter en taxi?

En människa i vanligt kött och blod går snart förbi med sin bullrande väska på släp. Somliga har tydligen ingen respekt för de rastlösa döda.

00.00

Vi har tålmodigt och stilla inväntat de dö das tecken. Frågorna hopar sig i skallen. Hur kommer de se ut? Kommer de… vinka? Frå ga om vägen? Vi börjar bli kalla om fötterna och det är dags att ta saken i egna händer.

PLÖTSLIGT FYLLS GLUGGEN av ett hemskt brus och vi slår nästan huvudet i taket. I en sekund är paniken nära. Vad händer? Vi ser oss omkring efter svaret på en av mänsklig hetens största frågor: Finns det liv efter död en? En röst börjar sjunga för oss.

Till vår stora besvikelse (lättnad) var det bara radion, som vi råkat sätta på av misstag.

NÄR VI SAMLAT oss tar Alva till orda.

– Hej spöken. Vi vet att ni finns här, och letar efter era gravar. Vi förstår att det är fördjävligt. Vi vill i alla fall gärna ha kon takt med er. Om ni hör oss kan ni ge oss ett tecken via radion. Eller hur helst ni känner passar er.

– Hej levande, svarar ingen alls.

RADION BRUSAR OCH klagar mellan två sta tioner. Den välvillige skulle nog ha kunnat höra en liten lundensisk viskning där och då. Men som kritiskt granskande spökjournalis ter vill vi ha äkta vara, inget billigt halvspö ke. Spänningen ebbar ut.

I BRIST PÅ övernaturliga fenomen i vår om givning börjar vi dela med oss av egna kus liga händelser. Arvid berättar om en natt då han kom hem från en fest och plockade ut tvätten ur torktumlaren innan han gick och lade sig. Som vanligt lät han kläderna ligga i en svart sopsäck som han ställde bredvid sängen.

– När jag vaknade nästa morgon hängde mina byxor och ett par strumpor prydligt vikta över en stolsrygg.

NÄR VI ÄR uppackade sätter vi oss till rätta och observerar torget. En till synes oansen lig plats. Men det är inte vilket torg som helst.

– Ska vi annonsera till spökena klockan tolv att de kan kontakta oss via radion? fö reslår Alva.

– Bra idé, men måste vi? Arvid skruvar på sig, fingrar på nödsändaren och sneglar upp mot natthimlen efter närmsta satellit.

– Kan du inte bara ha glömt att du vek lite tvätt innan du somnade? frågar Alva med journalistisk skepsis.

– Det är troligare att spöken finns än att jag skulle vika tvätt innan jag går och lägger mig, svarar Arvid och sätter därmed punkt för diskussionen.

Vad händer kring Domkyrkan när solen gått ner? Enligt sägnen kryllar det av spöken. Lundagårds spökjournalister Alva Mårtensson och Arvid Grange gav sig ut en dimmig natt för att försöka få en skymt av de odöda.

TEXT & FOTO ARVID GRANGE & ALVA MÅRTENSSON ILLUSTRATION MAJA BJURMAN

Lundagårds spökreporter Arvid Grange.

– Vad var det? frågar Alva plötsligt och ser sig omkring.

ETT METALLISKT rasslande skärper våra sin nen på nytt.

– Jag hör det också, säger Arvid. Det är tyst en stund, sen kommer det igen. Det närmar sig. En väktare går förbi… det var väktarnycklar. Spökena ger oss inga teck en.

00.30

Torget ligger vid det här laget helt öde, bara en gräsmatta och rutiga stenar som stirrar tillbaka på oss. Slöjmolnen har sänkt sig ner över träden. Gifflarna börjar ta slut. Vi beslu tar oss för ett sista försök till kontakt innan vi ska röra oss vidare till vår slutstation.

VI SKA NU knacka på kryptans mörka föns ter. Kanske har det varit spöken bakom oss hela tiden, medan vi suttit och tittat åt andra hållet.

– Jag skulle kissa på mig om någon ban kar tillbaka, säger Alva och tvekar innan hon sträcker en knuten näve mot rutan. Bortsett från radioincidenten är detta kanske den läs kigaste delen av kvällen.

Första gången händer ingenting.

Andra gången däremot… händer inte hel ler något.

VI PACKAR IHOP våra saker, utan tecken på spöken men inte utan hopp. Jacques Schult ze har berättat fler historier om Domkyrkans hemsökthet. I trappan till orgelläktaren ska det ibland knarra trots att ingen är där. Och om man står framför kyrkan och ber Fader vår baklänges på långfredagen ska man kunna se häxorna från Blåkulla fara förbi.

Vi säger på återseende, och rör oss mot en hemsökt mordplats.

01.00

Vi står och spanar utanför det gamla korsvir keshuset Locus Peccatorum bakom AF-bor gen, invid Kulturen. Snart ska ett spöke ha vägarna förbi, åtminstone enligt sägen. Jacques Schultze berättade under vår rund

kroppen uppåt gatan. Blomdahl dömdes till döden av universitetets domstol – den siste studenten att avrättas på universitetets order.

– Vid tidpunkten för dådet, som lär vara klockan 01.12, kan man ibland få se Blom dahl. Då hör man springande steg uppåt ga tan. Sedan kommer en ung man klädd i gam maldags nerblodade kläder med ett förtvivlat ansiktsuttryck förbi, svänger till höger in genom portarna [till Locus Peccatorum, reds. anm.] och försvinner i en fin dimma, säger Jacques Schultze.

Vi räknar minuterna. 01.13

Ingen Blomdahl syns till, men vi passar på att kika in genom fönstret till syndernas hus. Kusligt, visst. Vålnader, noll. Inga springan de steg hörs längs gatan. Det är dags att ge upp och gå hem.

Den hemsökta(?) gränden vid Locus Peccatorum.

tur om huset, vars namn betyder ”syndernas hus” på latin. Namnet härrör från mordet på studenten Andreas Emanuel Landén 1829, som blev ihjälslagen av sin studiekamrat Ja cob Wilhelm Blomdahl.

DE BÅDA VÄNNERNA hade enligt Jacques Schultze haft en grabbkväll med kortspel som spårat ur. Blomdahl ska ha tagit en järnkäpp och slagit in ansiktet på sin vän och dumpat

Nästan så att vi tvingas överväga att spö ken inte finns. Men kanske är Blomdahl bara sen, just ikväll.

Lundagårds spökreporter Alva Mårtensson.

Hon ger Lund Kalla Kårar

Anette Sturesson hoppade av sitt jobb och började göra skräckpodd för Radio AF. I de fiktiva fasornas värld blir de djupa livsfrågorna om livet och döden lättare att hantera.

TEXT TOMAS STRÖM FOTO ISAK AHO NYMAN

Det är som att kliva in i vardagsrummet hos ett ovanligt välordnat studentkollektiv när man besöker Radio AF. Uppehållsrummet är överbelamrat med omaka men bekväma second hand-möbler. Längs med väggarna löper ljusslingor i rött, grönt och gult, och från taket hänger dekorativ spindelväv inför en stundande halloween-fest.

Det är kort sagt hemtrevligt och jag förstår varför Anette Sturesson gärna tillbringar en hel del tid här. På udda söndagar sänder hon programmet Kalla Kårar live från en av studi orna, en skräckshow om det oförklarliga och obehagliga i tillvaron. Inspirationen kommer från populära poddar som Creepypodden och Spöktimmen

– Jag har länge tänkt att det hade vart kul att göra [något liknande, reds, anm.] själv. Så jag kom hit till Radio AF med idén om en podd med skräcktema. De programansvariga nappade och gav mig grönt ljus och en sänd ningstid.

I PROGRAMMET BLANDAR Anette egna skräcknoveller med bidrag från gäster och anonyma konton på Reddit. I ett av de se naste avsnitten avhandlades temat spöktåg: bland annat det mytomspunna tunnelba netåget Silverpilen som sägs stanna på den övergivna spökstationen Kymlinge i Stock holm. Och det är den här typen av berättelser Anette ständigt håller utkik efter.

– Man måste alltid vara uppmärksam. Upplever man allra minsta som inte kan för klaras – ut på internet och läs på!

Det är främst på Reddit hon gräver, där finns ett stort antal underforum dedikerade till skräck i alla dess former. r/nosleep, r/pa ranormal och r/creepypasta är några av de som Anette frekvent besöker, och som alla har sin egen nisch inom genren.

– På r/nosleep är de väldigt tydliga med att det ska vara fiktiva skräckhistorier, och på r/paranormal ska allt vara självupplevt. Myck et handlar om att ge feedback på varandras historier, och det är ju väldigt varierande kvalitet…

ANETTE HAR VARIT lundabo i snart tretton år men blev student först i fjol. Hon är upp

vuxen utanför Sjöbo, på den lilla landsorten Eggelsta, och flyttade till Lund för att arbeta som medicinsk sekreterare på universitets sjukhuset. Efter mer än tio år i yrket var det dags för en förändring.

Och förändring blev det: från sjukhusjour naler till media- och kommunikationsveten skap – och skräckpodd så klart!

– Jag känner verkligen att jag har hittat hem. Jag har alltid trivts i Lund men det är ännu roligare när man är student.

INTRESSET FÖR SKRÄCK började med store bror Rickard som läste mycket skräcklittera tur och är ett stort fan av författarna Stephen King och Dean Koontz. När hennes bror återgav någon kuslig passage ur en av sina böcker satt Anette på helspänn och lyssnade.

– Mamma ropade ”ni får inte prata om sånt här med känsliga Anette! Stackars oskyl diga barn!”. Men jag bara ”Mer! Mer!”.

Anette uppfattades som lite ömtålig av sin omgivning. Det hindrade henne inte från att dyka djupare och djupare ner i de stora skräckförfattarnas bibliografier. Storebror Rickard hade, lägligt nog, litteratur i ämnet utgörande ett mindre bibliotek inne på sitt rum. Men för småsyskonen var de ”hands off”.

– Den som rörde hans böcker... det var ju dödsstraff. Men när jag var tolv så blev jag nyfiken: vad är det här för böcker som min bror är så tokig i egentligen? Så jag tjuvläste ibland och började önska mig egna samlingar av spökhistorier i present.

Till att börja med blev det mest ungdoms orienterade böcker, men efter att ha läst Knackarna av Stephen King fanns ingen åter vändo: då var det tyngre lektyr som gällde. Idag är det klassiker som H. P. Lovecraft och Edgar Allan Poe som är bland favoriterna.

– Poe är ju lite fadern till både skräcken och deckaren, och är det som jag verkligen älskar: ett mysterium som inte får ett svar fullt ut, utan att det är något man själv kan fundera över.

MEN VAD ÄR det i skräckgenren som lock ar en så stor publik? Som får folk att slå på slasherfilmer och jumpscares sent på kvällen,

trots sömnproblemen som följer? För Anette handlar det om ett väldigt konkret behov: att rikta sin oro mot någonting fast. En oro som annars kan vara svår att hantera för henne.

– Jag har alltid känt en väldigt stark ångest. Redan som rätt så liten i sex, sjuårsåldern.

Inom beteendeterapi arbetar man med ex ponering som metod för att möta och hante ra rädslor, och Anette tror att skräck kan ha just en sådan terapeutisk funktion. För vad är det vi egentligen är rädda för?

– Ja egentligen är det väl de här djupa livs frågorna. Eftersom jag känner skräck utan något egentligt fokus så har det här varit ett sätt att fokusera min oro på något. Det har ett psykologiskt värde för mig, säger Anette.

ATT BERÄTTELSERNA ÄR fiktiva är avgöran de för Anette. Hon förhåller sig skeptisk till ”true crime”, denna nya dokumentära skräckgenre som blivit omåttligt populär. Om fiktiv skräcklitteratur och film förhåller sig med viss distans till verklighetens fasor, gör ”true crime” det motsatta.

– Det berör mig illa för det handlar ju om riktiga människor. Jag använder skräck för att påminna mig om att det inte finns något att vara rädd för, för det hemska är påhittat. Men det är det ju inte i ”true crime” och då blir jag ledsen och så får jag ångest och så måste jag läsa en Stephen King-bok.

– Skräck fungerar som terapi tills verk ligheten överträffar fiktionen och det är där ”true crime” blir jobbigt.

Visst framstår fiktionen som en trevligare hemvist för skräcken, för rädslan, än i verk liga livet. Ja, kanske är Anette något på spå ren här – att det är dit vi ska hänvisa denna orosande som så gärna vill göra sig gällande i våra liv. Om inte alltid så åtminstone de da gar den faktiskt inte har någonting viktigt att säga oss. Eller..?

– Alltså en del av mig hoppas ändå att det finns lite sanning i de här spökhistorierna. Det blir ju mer spännande så. Jag önskar att jag får uppleva ett spöke. Det gör jag verk ligen.

the question

To ghost or be ghosted

Being ghosted can stir up a lot of different emotions; it is essentially rejection without any of the closure. Lundagård investigates how Lund’s students have experienced being ghosted – and why they themselves have ghosted people.

TEXT CATHERINE EKSTRÖM ILLUSTRATION ANNA HASSLÖF

Ghosting, while the term is new, it is by no means a new phenomenon. In the complex world of social relationships, people disap pearing out of each other’s lives without a trace is all too common.

JULIA, A STUDENT at Lund University (LU), first met her ghoster at a club in Malmö. A few weeks later she ran into him again and he asked for her number because she had been

“so nice and interesting”. But then, radio si lence: “I remember thinking ‘why do I care so much about this guy who I’ve just met twice and don’t have a relationship with?’ I guess I felt that if I was really that nice and interesting, then why isn’t he writing to me?”

A MONTH LATER he did end up texting, and planed to meet the coming Sunday. They texted the morning of, and later Julia tried

to finalize both the place and time of their date: “I suggested that we could go for a walk or bouldering or cold bathing, I was open to anything. He didn’t respond at all.”

JULIA SPENT MOST of the day waiting for him to text, reflecting that “the waiting creates a lot of questions in your head, like ‘why isn’t he responding?’ Maybe, I was too much, and scared him off with all my suggestions?

When you meet someone in real life and make plans, you create a sort of trust in that person that they will stick to the plan, and that if something comes up, they will let you know. I’ve been ghosted and ghosted people on Tinder before, but there you’re behind a screen, you don’t feel bad about it, this was different.”

SEXOLOGIST JACK LUKKERZ seconds this explaining that “As digital fora [digital medi ums such as Tinder, Snapchat etc., editor’s note ] mean a physical distance; it also means it’s ea sier to ignore a person without feeling bad or ashamed. It’s the same phenomenon as hate speech online or bullying online, since the person on the other side might be imagina ry, abstract, or just on a safe distance without meaning you have to face the person’s reac tions.”

FORTUNATELY, JULIA’S TALE has a happy en ding, after waiting in vain she decided to take herself out on a date: “I tried bouldering for the first time. I ended up having a blast and got reminded that I shouldn’t wait around for some guy.”

me. I’m self-conscious about the things that I say and do because what if it will be the rea son they will ghost me?”

THESE FEELINGS OF self-blame that both Julia and Valentina describe are very common. Jack Lukkerz explains: “It may make you feel like there’s something wrong with you, your per sonality, approach, body, or qualities. I would recommend making a clear-cut line between yourself and the other person. Who are they to judge you? Does it say more about them at the end of the day? Try to analyze your own reactions and emotions and talk to a friend or a professional if it really feels tough.”

BUT WHAT IF the person ghosting you is some one you had an actual romantic relationship with? Anna, another student at LU, has ex perienced just this. After seeing her ex-boy friend at a friend’s party for the first time since the breakup, she felt bad about the way things ended. So, under the influence, she en ded up texting him a lengthy apology. Three days later she saw that the message had been opened but he did not respond: “I wasn’t an gry; but I do think it’s kind of pathetic. It’s not like we broke up just because I was at fault, it went both ways, it just didn’t work out and the fact that I apologized and he didn’t say anything, I think that’s kind of pathetic. So, I was just disappointed.”

“At this point, I was just like ‘what the fuck. ’If I felt I was being purposefully shaken off, which he clearly did, I would move on. Also, what did he want me to reply, ‘yes, here’s proof that I’m busy’ or ‘no I’m purposefully ignoring you’? I was just really fed up with it all. So yeah, I just never replied. I ghosted him, I suppose.”

LU STUDENT VALENTINA had a far worse ex perience with being ghosted: “Long story short we were best friends but eventually he stopped replying or even reading my messa ges. I kept reaching out for 1–2 weeks: ‘Why are you not answering me?’ ‘Did I do so mething?’ ‘Did I say something?’ and even tually he just sent a message saying, ‘I don’t want to be friends with you anymore, bye’ and that’s it.”

THE EXPERIENCE OF being ghosted was detri mental to Valentina’s mental wellbeing. She explains that it still impacts her relationships: “I struggled with mental health issues and self-harming. To this day it’s still hard to think and talk about it. I don’t want to say trauma, but when you’re that young and you put so much trust in someone else and then they disappear and push you away, it hurts. So now I’m constantly scared of people leaving

JACK LUKKERZ SUGGESTS that one of the reasons people, including Anna’s ex, may ghost others is because “it doesn’t force you to explain yourself, you don’t have to face any reactions and you can deal with your own fear of conflicts.” Thus, by not replying, the ghos ter avoids accountability.

ON THE OTHER side of the interaction is LU student Kate. Kate admits to ghosting a guy she met at a friend’s party because he beca me “pushy and creepy”: “He was constantly trying to sext or hook up. He became incre asingly desperate to meet up and I told him I couldn’t because I was gone for summer bre ak. He told me to just send him my location and he would fly over to me. At this point we had been texting for like a week and met exactly once. So obviously, I didn’t react posi tively, it was fucking creepy.”

BUT SINCE KATE and the guy had a mutual friend, she did not want to be “a total bitch”. She tried to fade out of his life instead by rep lying less. He didn’t take that well and would question her if she replied that she was busy:

KATE ALSO ADMITS that she does not feel par ticularly torn up about it: “I’m sure I could have handled it in a more mature way, but I was in high school, and he was creeping me out. If anything, I wish I’d stopped texting him earlier, but I felt guilty about it since we had a mutual friend, a stupid reason in retro spect.”

JACK LUKKERZ SUGGESTS that a better way of discontinuing contact than ghosting would be “Being honest and communicating it. Say it! ‘I don’t think we should be upholding our contact; I think we should break up’ for in stance. It doesn’t have to be that hard and maybe it’s even better for you to end a con tact in a proper way, which eliminates future complications of any kind.”

AS A FINAL THOUGHT, Anna, who got ghosted by her ex, adds that she believes communica tion is key and that ghosting is a cruel way of ending the contact as it can leave the other person questioning their self-worth. Kate however stresses that there tends to be more to a story than may appear. Just remember, as per Jack Lukkerz: if someone ghosts you, it is usually about them and not you.

”

I wish I’d stopped text ing him earlier.

”

”Det är inte bara samisk historia. Det är svensk historia.”

LUND-ARJEPLOG: För två månader sedan kunde en samisk kvarleva, efter 170 år i LU:s arkiv, begravas i norrbottniska Arjeplog. I Sápmi märks akademins mörka historia än i dag. Lundagård har mött några av de berörda.

TEXT ALEXANDRA ROSLUND OCH THEO VAREMAN ILLUSTRATION IDA HEIN OLSSON FOTO ALEXANDRA ROSLUND

Graven där den repatrierade kvarlevan från LU ligger begravd.

– Det är ju en väldigt smutsig, obehaglig histo ria. De skändade ju gravar!

ULRIKA BERGMAN, ORDFÖRANDE för Arje plogs sameförening, hastar mellan hyllorna i det långsmala storköket. Vi befinner oss i medborgarhuset i centrala Arjeplog, Sveriges till ytan fjärde största kommun belägen mellan Arvidsjaur och den norska gränsen. I hjärtat av Sápmi.

DE BEIGEAKTIGA KÖKSBÄNKARNA är fyllda till kanten av kantiner, mjölpåsar och burkar med renblod. Det är samisk kulturvecka, och på kvällen väntas hundratals lokalbor, med och utan samiskt ursprung, komma för att njuta av en traditionell samisk middag bestå ende av kokt renkött, blodpalt och märgben. Ann-Christin ”Anki” Blind, också hon med lem i sameföreningen, fyller bestämt en rostfri bunke med renblod.

– Det samiska samhället är väldigt mycket uppbyggt av sådana här gemensamma träffar eftersom vi är så geografiskt spridda, konstate rar hon. Några droppar blod skvalpar över och gör plastgolvet rödprickigt.

DET ÄR TIDIG oktober, och det har gått nästan precis en månad sedan ett kranium efter en sa misk man, som i 170 år har legat i flera olika arkiv på Lunds universitet (LU), återlämnades till Arjeplog för att begravas.

VI GÅR UT i matsalen. På bordet ställs det fram kaffekannor, laktosfri mjölk och vita koppar. Med en fylld kaffekopp i handen börjar Anki Blind berätta hur återlämningen, eller repatri eringen, började.

– Det var 2021 som vi lämnade in en begä ran om att få återbörda kraniet och kroppen.

Det var från Lund, kraniet, och kroppen från Gustavianum i Uppsala.

DET VAR 1852 som Erik Magnus Waldenström, provinsialläkare i Norrbotten, donerade kra niet av en anonym samisk man från Arje plogstrakten till Zoologiska museet vid LU. Hur Waldenström hade kommit över mannens skalle är okänt men en utredning från LU pe kar på att kvarlevan troligtvis kommer från en plundrad grav då det finns spår av jord och växter på skallen.

”

Det är så sjukt så att man inte tror att det är möjligt.

KRANIET SOM WALDENSTRÖM donerade blev en del av LU:s anatomiska samling, grundad under tidigt 1800-tal av docent Arvid Henrik Florman. Samlingen bestod av kvarlevor från urfolk, så som samer, och minoriteter som an vändes i ämnet ”fysisk antropologi”. Frame mot 1900-talet skulle detta fält komma att läg ga grunden för rasbiologisk forskning. Syftet var att jämföra och belägga skillnader mellan olika befolkningsgrupper – eller ”raser”.

PÅ LU VAR arkeologen Sven Nilsson (1787–1883) länge ledande inom denna typ av forsk ning. I en rapport om de samiska kvarlevorna vid LU nämns han som särskilt viktig vid in samlingen av kvarlevor till universitetets sam ling, som han använde i forskning om olika ”rasers” historia. Sven Nilsson var en av de första i Sverige med att genomföra skallmät ningar på äldre kranier.

1909 FÖRDES KRANIET över från Zoologiska museet till universitetets anatomiska samling. En samling som sedan 1995 förvaltas av His toriska museet vid LU.

DEN 23 JUNI 2021 inkom en begäran om åter lämnande från Arjeplogs sameförening till Historiska museet vid LU. I december 2021 godkände universitetet sameföreningens an sökan som då skickades vidare till regeringen. Ett godkännande från Rosenbad krävdes ef tersom kvarlevorna ägs av ett universitet och därmed ses som statlig egendom. Den 17 fe bruari i år beslutade regeringen att universite tet ska återlämna kvarlevan.

– Vi vet att det finns kapitel i vår historia som inte är vackra, dit hör den rasbiologiska forskningen. Men uppgiften för akademin och politiken är inte att gömma obekväma delar av Sveriges historia, utan att se till att de inte

upprepas. Lunds universitet kan till följd av dagens beslut lämna över kvarlevan till Arje plogs Sameförening, som kommer att se till att kvaslevan får ett värdigt mottagande, sa den dåvarande utbildningsministern Anna Ek ström (S) om beslutet.

EFTER 170 ÅR i LU:s arkiv, och efter mycket ideellt arbete från Anki Blind och Ulrika Berg man, fraktades både kraniet och skelettet från Uppsala norrut. Den 9 september i år lades de två kvarlevorna till vila på Arjeplogs kyr kogård.

SÅVÄL ANKI BLIND som Ulrika Bergman upp lever att LU hanterade ärendet på ett bra sätt och känner att begravningen var både vacker och viktig.

– Det som tog längst tid var när det låg hos Regeringskansliet, och jag tycker egentligen inte att det är de som ska ha sista ordet. Om man vet att den här kvarlevan är uppgrävd i Arjeplog, då är det ju bara att återbörda, säger Ulrika Bergman och fortsätter:

– Varför är det deras ägodel? Eller det är klart, det var ju de som grävde upp den… Det är så sjukt så att man inte tror att det är möjligt.

HON DRAR EFTER andan när hon ska förklara varför repatriering är viktigt.

– De har varit uppgrävda, de har stulits! Här finns ju ättlingar och familjer kvar, och det är ju självklart att de ska få komma i jorden. De ska inte ligga som något forskningsföremål på museum. Det kan ju vara en ganska känslig fråga också – framför allt om det finns familj kvar.

Ulrika Bergman, ordförande för Arjeplogs sameför ening.

Ann-Christin ”Anki” Blind ansvarade, tillsammans med Ulrika Bergman, för repatrieringen.

MANNENS KRANIUM LIGGER nu begravt i en omärkt grav på Arjeplogs kyrkogård. Ulri ka Bergman och Anki Blind berättar åter kommande om en känsla av tacksamhet mot Svenska kyrkan som var till stor hjälp under repatrieringen. Men relationen till den kristna kyrkan är inte heller okomplicerad.

– Kyrkan har ju gjort så mycket. Samerna fick inte tro på det de ville tro på, de blev in tvingade in i kristendomen, berättar Ulrika Bergman.

DET KNACKAR PÅ en dörr och Anki Blind vän der sitt fokus till att välkomna fler av sameför eningens medlemmar. Ulrika Bergman hälsar glatt och återgår sedan till begravningen av mannens kranium. Det är, menar hon, en svå righet att hans identitet är okänd.

– Man vet inte ens om han låg på en kyrko gård, samerna hade ju sina egna ceremonier. Många tyckte inte om kyrkan, så det är inte säkert att det här var en kristen person.

I ETT INTERNT PM från Historiska museet till LU kan man läsa att det fanns möjligheter att ta reda på mer om mannens identitet genom DNA-prov, radiometrisk datering och stron tiumanalys. Anki Blind berättar att sameför eningen visste att en DNA-analys skulle kun na ge mer information om vem mannen var – men att de valde att inte fråga universitetet

kring möjligheterna att göra den, då de kände sig osäkra på vilken information ett test egent ligen skulle ge.

– Eftersom vi inte vet vem som är anhö rig och vad det finns för släktingar så kände vi att vi bara är glada att få tillbaka kraniet som Waldenström grävde upp. Får vi bara det, bara gesten och viljan att hjälpa till och göra någon ting, så kände vi oss ganska nöjda.

”

Han var med på skallmätningarna, han var fyra år då.

HON UTTRYCKER OCKSÅ en ovilja att behöva be om mer från universitetets sida, i och med att LU redan bekostade både kista och trans port av kraniet.

VARKEN ULRIKA BERGMAN eller Anki Blind levde under den tid då rasbiologin hade sitt största inflytande. Ändå präglade denna tid deras uppväxt. En annan medlem i sameför eningen, Henry Labba-Karlsson, lyfter den tystnadskultur som länge präglade det samiska samhället efter assimileringsprocesser och ra sistiskt förtryck sanktionerade av den svenska staten.

– Jag minns på slutet av 50- och 60-talet, det var ju nästan tabu att prata om det samiska.

– Det märkte jag på mamma också, när vi bodde i Skellefteå. Hon ville inte föra över det på mig. Hon hade väl upplevt inte så trevliga saker när hon var yngre, fyller Ulrika Bergman i.

HENRY LABBA-KARLSSON instämmer. Han menar att den samiska identiteten länge under trycktes genom vad som närmast låter som en typ av påtvingad självcensur. Först på 70-talet började personer återigen kunna ”visa vem man var”. Ulrika Bergman tänker tillbaka på sin egen släkthistoria.

– Som morfar, han hade ingen kolt. Icke att han använde kolt [traditionellt samiskt klädes plagg, reds. anm.]. Han var med på skallmät ningarna, han var fyra år då. De blev tvingade att klä av sig och…

HON TYSTNAR EN stund.

– Han skulle fyllt 100 år i år min morfar. Men det var ingenting de pratade om, man pratade inte om känsliga saker. När de var lite på fyllan, då kom det… Det brukar vara så.

– Var det andra medel i kroppen, då kom det fram. Det förtryckta, instämmer Henry Labba-Karlsson.

ATT UNGA SAMER i dag har andra förutsätt ningar än vad de själva hade när de var yngre är något som alla tre är överens om och känner stor glädje för.

– Det är väl som en frihet kanske, när man har varit förtryckt och så får man någonting, då tror jag man känner frihet. En styrka.

ANKI BLINDS BLICK är stolt och intensiv när hon berättar om ungdomarna.

DET NYSS SÅ allvarliga, tunga samtalet myn nar ut i en hoppfull och varm diskussion om framtiden. Om ungdomar som syr egna, mo derna varianter av koltar, som går på samisk konfirmation, som brinner för att återuppliva ett språk och en kultur som länge tystats ner och varit nära utrotning.

– Ungdomar i dag är mer tuffa. Det finns aktivism, de är inte rädda för att säga vad de tycker och tänker. De vågar sätta ord på sånt som det förr rådde en tystnadskultur kring, som man vill sopa under mattan, berättar Ulri ka Bergman innan hon behöver återvända till paltlagningen.

PÅ SILVERMUSEET, ARJEPLOGS kulturella stolthet, är det full fart. En skolklass vallas genom de futuristiska korridorerna med ut sikt över Skellefteälven. Museichefen Malin Brännström känner igen sin son i massan och hälsar glatt innan hon återgår till att prata med Lundagård. Hon delar bilden av att den nya generationen samer bär på en helt annan re lation till arvet – en stolthet och en trygghet som tidigare generationer har förnekats.

SILVERMUSEET ÄR OCKSÅ en del av Arjeplogs samiska historia. I det gula tvåvåningshus et från 1800-talet rymdes länge en så kallad ”nomadskola” – en internatskola för samiska barn från nomadiska grupper att gå i medan föräldrarna följde med renarna. I dag samsas

Henry Labba-Karlsson.

Silvermuseet i Arjeplog.

Utdrag ur Historiska museets arkivregister över kvarlevor. Skärmdump från rapporten om samiska kvarlevor.

här i stället världens största samling samiska silverföremål med andra artefakter från Arje plogs långa historia. Utöver den öppna muse iverksamheten finns även forskningsinstitutet Institutet för arktisk landskapsforskning (IN SARC), som fokuserar på människans relation till landskapet i de nordliga och arktiska om rådena.

”

liknande frågor.

– Det här är ju något som har pågått över hela världen. Att man från koloniala samhällen har kommit in och så har man tagit föremål och så var det en handel med skelett, mycket i rasbiologins namn. Och mycket finns då på museer, institutioner och universitet.

MALIN BRÄNNSTRÖM MENAR att repatrierings processen handlar om något större än ”bara” återbegravning. Hon lyfter dels det symboliska värdet av att historiska orättvisor och förtryck i någon mån görs upp med – men också att själva gravplundringen rör något större än bara förflyttning av kvarlevor. Det handlar helt enkelt om mer än att bara återföra benen till jorden.

– Här är det [enligt samisk tradition, reds. anm.] en till dimension som handlar om att de här kropparna också skulle vända tillbaka till naturen och bli en del av den.

MALIN BRÄNNSTRÖM ÄR utöver chef för mu seet också verksam vid INSARC. I sitt akade miska arbete – hon har en doktorsexamen i juridik från Umeå universitet – har hon foku serat särskilt på markkonflikter i Sápmi. Hon har själv samiskt ursprung på sin mammas sida, och har renar tillsammans med sin man, som också är same. Med ett skratt säger hon att hon lever i ”två världar”.

– Jag flyttar mig jättelätt mellan en svensk akademisk kontext och ett samiskt liv. Men jag är alltid mer hemma i det samiska, det är alltid mycket närmare den jag är.

HON HAR SJÄLV inte varit aktiv i repatrierings processen från Lund och Uppsala, men har följt den intensivt och har tidigare föreläst om

GRAVPLUNDRINGARNA HAR ”brutit av” samis ka relationer, menar Malin Brännström. Hon anser att detta är något som det än i dag finns en oförståelse inför från forskningsvärlden. På en konferens där hon själv deltog menade vissa forskare att ”benmaterial” var intressant att studera.

– Jag tror att många som representerar det samiska blir fruktansvärt upprörda över det, för då har inte de här forskarna förstått att det här inte ”bara” är ett benmaterial i den samiska världen. Det är någon man relaterar till som sin, som någon man har fått något av.

MEN ÅTERBEGRAVNINGAR KOMMER också med sina egna problem. Malin Brännström lyfter, precis som Ulrika Bergman, tvångskrist nandet av samer som pågick från 1600-talet

och framåt. Det är svårt att veta hur den be gravde mannen från Lund egentligen skulle ha ställt sig till en kyrklig begravning.

KOLONISERINGEN AV SÁPMI hör dock inte bara historien till. Malin Brännström lyfter att re toriken från rasbiologins tid ännu lever kvar. Även om hon är noga med att påpeka att just Arjeplog är relativt fritt från konflikter, ser hon större problem i övriga delar av norra Sverige.

– Här uppe har ju retoriken kring ”lappar” och ”lappjävlar” funnits kvar, men nu har den börjat flytta in i de finare rummen igen. Uppe i Kiruna har det ju hetsats på politisk nivå mot renskötseln och samer, och det är riktigt läs kigt att det pågår. Så det har ju med nutid att göra, det är inget snack om saken.

HON LYFTER OCKSÅ konflikterna kring vem som äger rätten till jakt och fiske – och gru vorna förstås. Allt kokar ner till vem som egentligen kontrollerar marken. Här har na tionsbygget från söder också fått än mer kon kreta konsekvenser: när gränserna mellan Sve rige och Norge befästes i början på 1900-talet tvångsförflyttades samer från områden de såg som sina. Som en följd av detta består det sa miska livet i Arjeplog i dag av flera olika sa miska grupperingar och flera olika, vitt skilda, samiska språk.

MALIN BRÄNNSTRÖM ÄR genomgående lugn, men ändå märkbart passionerad kring frågor na om rättvisa. Hon betraktar heller inte frå gorna om stöld av kvarlevor och kulturföremål som isolerade från den större politiska utveck lingen – tvärtom. Universitet och museer är i stället en central del i det nationsbygge

som

Här har retoriken kring ”lappjävlar” funnits kvar, nu har den börjat flytta in i de finare rummen igen.

Strax utanför Arjeplogs stadskärna ligger en damm. Dammar gör isen på älvar mindre stabil – något som bland annat skapar problem för renarna som är vana vid att kunna röra sig fritt över de frusna älvarna.

Malin Brännström är museichef på Silvermuseet och jurist med en expertis inom markfrågor.

reportage

präglade det sena 1800- och tidiga 1900-talet.

– Det här är inte bara samisk historia. Det är svensk historia, konstaterar Malin Bränn ström.

”

Det är mycket som göms i våra källare.

DEN RENODLAT POLITISKA dimensionen är emellertid inte något som Lunds universi tet tycker sig kunna ta ansvar för. Lundagård träffar vicerektor Ann-Kristin Wallengren, som ansvarade för återlämningen och repre senterade LU:s ledning under begravningen i Arjeplog. Hon ser inte att det är universitetets roll att ta ansvar för politiska beslut som le gitimerades av rasbiologin eller vilka effekter det får i dag.

– Det är ju en politisk fråga, så jag vet inte riktigt om det är vår uppgift, svarar Ann-Kris tin Wallengren snabbt.

DÄREMOT PÅPEKAR ANN-KRISTIN Wallengren att universitetet kan ge stöd till dagens Sápmi genom sin forskning – samt via återlämningar och samtal i samband med dessa.

ANN-KRISTIN WALLENGREN berättar att uni versitetet länge har diskuterat att organisera en seminarieserie om de kvarlevor från olika

urfolk som ännu finns i läroverkets arkiv. Att kunna lyfta fram de mörkare delarna av den egna historien – men allt ligger ännu på dis kussionsplanet.

samling. Här finns hundratals medeltida skelett från Skåne, men också kvarlevor från andra ur folk – bland annat från ursprungsbefolkningar i Nordamerika. Tidigare under 2000-talet har repatrieringar genomförts till Australien och Nya Zeeland, och 2005 begravdes ett kranium från en judisk man efter ett drygt århundrade i LU:s arkiv.

LU-FORSKAREN SVEN NILSSON var under 1800-talet ledande i insamlingen av just samis ka kvarlevor. Än i dag står hans staty utanför universitetshuset, något Lundagård tidigare har skrivit om (Lundagård nr. 5 2020). Då vil le universitetsledningen inte kommentera den specifika statyn.

EFTER REPATRIERINGEN TILL ARJEPLOG finns det fortfarande kvarlevor från sju samiska in divider i den anatomiska samlingen på Histo riska museet. Eller kanske snarare sex stycken – ett kranium från en namngiven samisk man har tappats bort någon gång mellan 1984 och -95. Jenny Bergman, antikvarie med ansvar för den anatomiska samlingen, och som samman ställt en rapport om de samiska kvarlevorna, arbetar dock med en inventering av samlingen för att kunna hitta borttappade föremål och kvarlevor.

DET ÄR HELLER inte bara samiska kvarlevor som ryms i Historiska museets anatomiska

NÄR VI FRÅGAR vicerektor Ann-Kristin Wal lengren om hur universitetet ser på statyn av Sven Nilsson återkommer hon till den ännu inte planerade seminarieserien.

– Det är precis sånt som vi skulle vilja dis kutera vid de här seminarierna. Det finns ju jättemycket sånt här på de olika fakulteterna. Min personliga åsikt är att det är bra att inte bara ta bort och låtsas som det inte funnits, utan jag tror det bästa är att, åtminstone till att börja med låta det vara kvar och ta upp det i ljuset och diskutera, vad är det här för person, vad hände…

– Vi får avvakta lite och se vad vi kan göra, men att det ska diskuteras, det tycker jag abso lut att det ska göra. Tillsammans med de här kvarlevorna som finns. Det är ju mycket som göms i våra källare, det är det.

Ann-Kristin Wallengren, vicerektor för LU.

Trummor hade stor betydelse för det samiska sam hället men få finns kvar i dagens Sápmi– majoriteten förstördes i samband med tvångskristnandet eller fördes till museer.

På bussen mellan Arjeplog och Arvidsjaur skymtar Lundagård flera renflockar. Renskötseln har fortfarande en central roll för den samiska befolkningen – även om det är färre som försörjer sig på sina renar i dag.

TILLBAKA TILL ARJEPLOG. En gråmulen him mel vilar över lövtäkt mark. På en liten udde utanför centrum, i ett avskilt hörn av stadens kyrkogård, ligger en liten kvadrat av nygrävd jord. Ett par renhorn har varsamt placerats ovanpå. Det är inte mycket som indikerar att detta är en plats där delar av en människa ligger begraven. Graven är lika anonym och ensam som den okända man vars kranium nu lagts till vila.

STRAX INTILL ÄR omsorgsfullt pyntad med grenar, mossa, ren horn och en ripa i gips. Här vilar den man som repatrierades från Uppsala samtidigt som kraniet från Lund. En man vars identitet var känd, som hade ättlingar med på begravningen den 9 sep tember. Kontrasten mellan de två är slående.

ULRIKA BERGMAN BERÄTTAR det i framtiden kommer finnas minnesmärken över de båda männen. De väntas även att få sällskap av fler gravar.

– Det kan ju komma fler – det vet man inte, vi har ingen aning. Det kan ju finnas i gömmorna på univer siteten eller museerna, konstaterar Anki Blind.

DE TVÅ VÄNNERNA ÄR

märkbart lättade över att processen nu är klar, och att den gått så pass smidigt till. Ulrika Bergman lyfter att det ändå nästan per automatik är en sorts pro testhandling att begära en repatriering.

– Det är ju lite sjukt egentligen att det ska behöva vara så. Men sen är det ju också så, att man får inte gräva ner sig i det som hände för hundra år sedan, men sam tidigt får man inte glömma bort vad som har skett.

Sorgen ärinte linjär – den är banal

De flesta upplever sorg åtminstone någon gång i livet. Trots denna allmängiltighet kan det kän nas ensamt och bottenlöst att befinna sig i det. Lundagårds Victoria Källström undersöker vad litteraturen kan säga oss om att hantera en förlust.

TEXT & ILLUSTRATION VICTORIA KÄLLSTRÖM

Det enda vi människor vet med säkerhet är att vi en dag kommer att dö. Det är en tanke som väcker obehag i många – inte minst i mig.

RÄDSLAN INFÖR DÖDEN, oavsett om den be rör ens egen eller ens närståendes bortgång, kan hanteras på olika sätt. Vissa finner stöd i religion eller hos en psykolog. Andra i lit teraturen.

SÖK PÅ ORDET ”DÖDEN” i valfri bokkatalog och du får tusentals träffar. Jag tänker att döden i bokformat gestaltas primärt på två sätt – tiden före respektive efter döden. Det första alternativet vanligen i form av rädslan för att dö och det senare som sorgen efter att någon dött.

DEN SOM KANSKE gjort störst avtryck i po pulärkulturens sorgelitteratur är psykiatri kern Elisabeth Kübler-Ross. I Samtal inför dö den (1969) formulerade hon det som kommit att kallas ”sorgens fem faser” – en modell av de känslomässiga stadier en individ går igenom vid ett dödsbesked. Den har senare kommit att användas även för att beskriva sorgeprocesser vid andra personliga kriser, såsom ett uppbrott, och behöver inte nöd vändigtvis tolkas som linjär.

Röster från öst

I september gav Ariel förlag ut Un der Ukrainas öppna himmel, en anto logi med samtida ukrainsk poesi översatt till svenska. Antologin är inte bara läsvärd i sig själv, den är också en viktig del av ett litterärt solidaritetsarbete från Sveriges håll för att stöt ta författare i Ukraina under denna tid av krig. Finnes där böcker finns.

FÖRNEKELSE ÄR Kübler-Ross-modellens första fas. Medvetet eller inte vägrar den drabbade att acceptera faktum. Det är ett slags självförsvar för att slippa ta itu med sorgen just nu. Författaren Joan Didion beskriver något liknande i Ett år av magiskt tänkande (2005).

UNDER ETT ÅR FÖRLORADE Joan Didion först sin livskamrat sedan 40 år och strax därefter deras gemensamma dotter. Så kallat ”magiskt tänkande”, vilket hon använder sig av för att hantera sin sorg, är ett antropo logiskt begrepp. Det beskriver en förhopp ning, eller vanföreställning, om att tankar i sig själva kan få faktiska utfall. Ett exempel i Didions fall är hennes motsättning mot att rensa ut sin döde makes kläder – för vad ska han annars ha på sig när han kommer tillbaka?

DET ÄR OCKSÅ vanligt att döden gör en arg. Diktsamlingen Det här är hjärtat (2015) av Bodil Malmsten uppvisar symptom på den na sorgens andra fas – ilska. Känslan riktas både mot henne själv, den hon förlorat, dö den och folk runtomkring. ”Personer som säger/ Gå bort/ när de menar dö/ Jag hatar dem” skriver hon.

DIDIONS MAGISKA TÄNKANDE kan också be traktas som köpslående – sorgens tredje fas. Om hon bara förstår vad som gick fel – vad som rent medicinskt orsakat hennes närstå endes bortgångar – är de kanske faktiskt inte döda. Hon tycker inte att det är logiskt att de kunnat ryckas bort från henne.

DEPRESSION, MODELLENS FJÄRDE fas, är möjligen den som flest förknippar med dö den. Perioder där nedstämdhet, samman brott och känslomässig avtrubbning löser av varandra. Ett tydligt exempel i litteraturen är Roland Barthes Sorgedagbok (2009). Då Barthes mamma dör upplever han att livet förlorar mening. Han måste skriva, känner han, men kan inte tänka på någon annan än sin mamma. Det är en saknad som fullkom ligt slukar honom.

ÄVEN BODIL MALMSTEN erfor denna totala uppgivenhet som en förlust kan innebära. I en dikt åker hon tunnelbana och tycker sig se den bortgångne. Kroppen, hållningen, huvudformen – allt stämmer överens. Men så visar det sig givetvis inte vara denne: ”Det var inte du/ Kniven i hjärtat/ Den vrids om/ Det kommer alltid/ att inte vara du”.

TILL SIST SKA den sörjande enligt ”sorgens fem faser” nå acceptans. Det är något som

Internets obehag

I internets mest avskilda hörn kan man ibland hitta saker som känns genuint okända, saker som inte borde gå att hitta och som inte riktigt går att för stå. Ett sådant exempel är youtubekanalen ”_Boisvert” som laddat upp korta, anime rade skräckfilmer under de senaste två åren. Filmerna är alltid svartvita, överstiger sällan två minuter i längd och kretsar ofta kring teman som isolering eller ensamhet. Bekan ta bilder förvrängs sakta och omärkligt in i

något annat, något främmande. Precis som all bra skräckfilm fångar ”_Boisvert” en uni versellt dold skräck: insikten om att det inte är spöken eller demoner som är det verkligt skrämmande. Det som hemsöker oss djupast är det som hela tiden lever längst bak i våra medvetanden.

ARNDTZÉN

ISAK AHO NYMAN

ESTHER

anses ofint med att som anhörig finna sig i att någon man älskat inte längre finns och gå vidare med sitt liv. Barthes skriver: ”Genom hela denna tid av sörjande, av Sorg (så svår att: jag inte klarar mer, jag kommer inte över det, osv.) fortsatte orubbligt (nästan oupp fostrat) mina vanor av flirt och förälskelser, att fungera”. Det betyder inte nödvändigtvis att Barthes är över sin döda mor men att li vet ofrånkomligen fortgår.

EN MINDRE OANSTÄNDIG syn på att vänja sig vid dödens närvaro finner jag i min gamla favoritbok Adjö, herr Muffin (2002) av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm. En bil derbok om det åldrade marsvinet herr Muf fin som tänker tillbaka på sitt liv. Han bor i en blå, uppochnedvänd skokartong och får då och då små brev i sin lilla brevlåda i papp. De är från hans ägare, ett barn som uttrycker oro över herr Muffins höga ålder.

HERR MUFFIN SJÄLV är däremot inte orolig. Han har haft det så bra, tycker han, med en snäll fru och söta små barn. Huruvida han

ska dö reflekterar han inte över. Till slut bör jar det lilla barnet också förlika sig med tan ken. I det allra sista brevet står det: ”Visst är det så att antingen är döden en vila och då är döden ingenting att vara rädd för. Eller så förs man någonstans till ett evigt liv och lever där i lycka.”

JAG UPPLEVER DET som att det kommer en punkt, kanske vid en viss ålder, då man slu tar att främst oroa sig för sin egen död och istället börjar reflektera över sina närståen des bortgång. Jag tänker att det handlar om att man som barn inte förstår vad döden är men efterhand lär sig vad den faktiskt inne bär. Okunskapen blir inte längre det som är otäckt, utan faktumet att döden kan drabba någon man älskar. Malmsten skriver åter kommande gånger i sin diktsamling frasen ”Kärlek är/ att jag vill att du finns” och jag tycker att det sammanfattar rädslan bra.

ELISABETH KÜBLER-ROSS sorgemodell har utstått kritik för att känslor varken går att ra tionalisera eller sker i en förutbestämd ord

ning. Och så är det givetvis – nedstämdhet, förnekelse och acceptans kan komma om vartannat. Ena dagen tror man att sorgen blivit lite enklare att bära bara för att vakna dagen efter med ett hjärta som känns alldeles för stort för ens bröst.

SORGEN ÄR INTE linjär men den är banal. När en nära vän till mig dog kom jag på mig själv med att säga helt triviala saker som att ”det är så sjukt hur man en sekund kan fin nas och en sekund senare inte göra det läng re.” I själva verket är det ju rätt uppenbart att det är precis vad döden innebär – men att acceptera tanken är svårt. Kanske är det där för mina tankar gång på gång, även i vuxen ålder, går till Adjö, herr Muffin när jag reflek terar kring sorg. Den är så enkel att ett barn ska kunna förstå den – samtidigt beskriver den likväl det smärtsamma med avslut som faktumet att livet går vidare.

Coronakonst

Under coronapandemin köp te Statens konstråd över 500 verk av svenska konstnärer för att stötta den svenska konstscenen. Verken kommer så småningom placeras ut på olika statliga myn digheter men innan dess visas ett urval av för värvet på Skissernas museum i Lund och är där till februari 2023. Utställningen består av 70 verk av varierande konstformer och bland de medverkande konstnärerna hittar man

bland annat Andreas Glad och Ella Tillema. Inköpen följde inget bestämt tema vilket gör att utställningen uppvisar en ovanlig och in tressant bredd. Inträdet är trevligt nog gratis för alla studenter och när man besöker ut ställningen bör man inte heller missa museets utmärkta permanenta samling.

LYDIA LÖTHMAN

Spökhuset

Har du hört några läskiga däng or någon gång? Skräck-house är tydligen en grej, och det är oemotståndligt. ”Afterlife” med Drezo låter som ett begrav ningsrejv medan ”The Spook Returns” av KSHMR är en perfekt kombination av ben rangel och bas. För finsmakare som söker sig bredare tillbringas en efterfest i höstmörkret bäst med genrekusinen Skrillex i öronen. Oljud går att dansa till.

SEBASTIAN KASPÁR

Är man en person som börjar läsa i ung ålder är det nog främst litteraturen, inte föräldrar na, som uppfostrar en. När litteraturen speg lar våra känslor, tankar och förnimmelser lär vi oss saker om oss själva, saker vi annars kanske inte hade lärt oss. Berättelser har en sådan inverkan på en – de formar oss.

HUVUDPERSONEN I DEN brittiska författaren Claire-Louise Bennetts andra roman Kassa 19 bär ständigt runt på massvis med böcker. När hon är liten lånar hon dem i drivor från skolbiblioteket, och här börjar umgänget med litteraturen. Hon vänder ivrigt på bla den, hinner knappt bli klar tills hon måste börja med nästa. Det är ett läsande på liv och död, en sorts mani.

NÅGON GÅNG I tjugoårsåldern skriver hon en sinnrik berättelse om en ung man, Tarqui nius Superbus, som i en ansats att bättra på sin image köper upp hundratals böcker och upprättar ett bibliotek. Det visar sig dock att boksidorna är helt tomma, men att det i nå gon av alla böcker gömmer sig en mening. En enda sublim mening, som innehåller allt. Kärleken som huvudpersonen har till skri vandet och läsandet framkommer tydligt, och det är så fint att läsa.

VAD ÄR DET den unga flickan, och mannen i hennes berättelse, letar efter i sitt maniska bladvändande? Berättaren är vilsen, hon le ver i en känsla av att sakna agens i den verk liga världen. Men när hennes lärare upptäck er en berättelse hon skrivit i ett kvarglömt anteckningsblock och berömmer henne får hon plötsligt en försmak på det egna berät tandets utjämnande kraft. Hon känner sig sedd för första gången, och det blir ett avgö rande ögonblick.

Ett läsande på liv och död

En kvinna växer upp med litteraturen och skrivandet som sällskap. Esther Arndtzén har läst Claire-Louise Bennetts Kassa 19, en annorlunda sorts bildungsroman om sökandet efter en enda mening.

TEXT ESTHER ARNDTZÉN

FLICKAN BLIR UNG kvinna och texten veck lar ut sig till en väv av intertexter – refe renser till andra författare och deras verk, diskussioner om specifika passager och ge staltningar, böcker hon lånat och de hon har förlorat.

för berättaren själv, hur ska historien sluta? Det får vi inte veta, men drömmen om den där enda sublima meningen, den som är en nyckeln allt, brinner kvar i den unga kvin nan.

I PERIFERIN RÖR sig också en nästan-pojk vän som förbjuder henne att läsa Anne Sex ton och Sylvia Plath eftersom ”kvinnor är vackra och sköra varelser och poesin knäck er dem”. Han är rädd för att de kvinnliga poeternas svärta ska ha ett dåligt inflytande medan han själv ironiskt nog) vältrar sig i den bukowskiska dekadensen som så många killar i tjugoårsåldern fascineras av.

BERÄTTAREN, SOM TILL en början är relativt lös i kanterna blir till viss del mer och mer närvarande mot slutet men utgör aldrig tex tens centrum på något uppenbart sätt. Hon är ambivalent, eftersom hon till syvende och sist existerar i spännvidden mellan å ena si dan sig själv och den litteratur hon läser och å andra sidan sig själv och sitt eget förfat tande. Det är detta mikrokosmos som Clai re-Louise Bennett så fängslande skildrar.

EN DAG RIVER en pojkvän till berättaren sön der anteckningsboken där historien om Tar quinius Superbus är nedtecknad, eftersom han känner sig hotad av hennes skrivande. Det är lika sorgligt för mig som läsare som

PÅ DET SÄTTET som Claire-Louise Bennett skriver en persons medvetande blir jag direkt medryckt, betagen av berättarens otämjda associationskedjor av egna och andra förfat tares tankar och idéer. Prosan är pricksäker och trollbindande vacker på ett sätt som går rakt in i mig – ett bevis på att Carl-Johan Linds översättning från engelskan är otro ligt välgjord. Kassa 19 är det bästa jag har läst i år, och en brännande angelägen roman om litteraturens och läsandets unika villkor.

Claire-Louise Bennett | Wahlström & Widstrand 2022-10-26

Det är lika sorgligt för mig som läsare som för berättaren själv.

”

Allt som hemsöker oss

Tragisk kärlek, dubbad film, påminnelser om vem man har varit eller kunde bli. En del saker släpper aldrig taget om ens inre. Lundagårs kulturredaktion avslöjar vad som spökar i deras tankar.

ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK

BROKEBACK MUMINDALEN

Deras dynamik är bara så tragisk. Mumintrollet är en hemmabjörn, medan Snusmumriken är en kro nisk nomad. Helt oförstående var för hans vandrande vän lämnar ho nom så står Mumin där varje höst, och ser hur hans allra bästa väns toppiga hatt försvinner in i dim man. De kommer aldrig att helt få varandra. Är det inte fruktansvärt?

EN RIKTIGT SUR DEG

Under pandemin närde jag liksom många en bubblande deg i kylen. Jag bakade mycket bröd, men med en ständig rädsla för att glasburken skulle explodera. I dag har bur kens innehåll blivit något annat: en möglande sörja som påminner mig om vem jag en gång har varit och vem jag i framtiden återigen skulle kunna bli.

NÄR DU INTE SER

Vi kommer alla att någon gång uppleva konstgjorda fasor bortom vår förståelse. En av dem måste ju vara föreställningen att det står någon bakom oss när vi inte ser nå got, exempelvis när vi duschar och har tvål i ögonen. Sen vågar man inte vända sig om, bara för det. Både kontraproduktivt och läskigt.

PIRACY IS A CRIME

Tänk dig att det är tidigt 2000- tal, och att din DVD-film snart ska börja. Plötsligt svartnar skärmen, musiken försvinner, och du möts av en röd varningstext. Inte för att du fattar vad piratkopiering är – du är typ sju i det här scenariot – men nu tittar inte bara du på din TV, utan den tittar också på dig.

SKÄRMTIDSDOMEN

Varje måndag får jag en notis om hur många timmar jag har slösat på att stirra in i mobilen. Notisen ut värderar veckan och jämför den med föregående. Jag bävar alltid inför denna stund. Att få en siffra på hur många timmar som har försvunnit i meningslös förströelse. Allt över 1,5 timmars skärmtid per dag anser jag vara ett misslyckande.

SKRÄCKFILM PÅ TYSKA

Jag brukar av goda skäl inte kolla på moderna skräckfilmer. De är för extrema och jag tror inte att mitt klena lilla hjärta klarar av dem. Men när jag var i Berlin förra sommaren övertalades jag av min flickvän att se på ”The Conjuring” – att den var dubbad gjorde inte saken bättre. Än idag kan jag i minnet plågas av tyska skrik.

OLOF BÄRTÅS

LÄSKIG PRODUKTIVTET

Ibland faller jag ner i Youtu be-hålet ”My productive week”. Studenter på fina universitet som vloggar sina dagar. Minutscheman med yoga, välgörenhetsarbete och plugg. Mitt eget liv känns borts lösat. Sedan skakar jag av tanken om ständigt produktivitet, som jag tror hemsöker oss alla. De stän digt produktiva är säkert tråkiga människor.

SPÖKEN FRÅN FÖRR

Nyligen gick min vän igenom bil der från vår högstadietid. Mysigt nostalgiskt tänker ni? Inte alls. Jag sköljdes över av starka skamkäns lor. Det är märkligt hur obehagligt det är att påminnas om sitt forna jag. Det är också dystert att veta att bilderna jag tar just nu framti den kommer hemsöka mig. Kanske även denna text?

OBEHAGLIGT BARNKALAS

Internets bästa person, Isabella ”Blondinbella” Löwengrip, följde i oktober med sin sjuåring på ka las. Dotterns kompis hade bjudit in sina vänner och deras mammor till övernattning och spa på trendiga Ellery Beach House på Lidingö. Bilderna på barnen som checkar in på lyxhotell kommer följa med mig livet ut.

BIANCA RAFFONE

CLARA CASTENFELT

Lunds universitets studentkårer

Lund’s Doctoral Student Union (LDK) represents all non-TLTH PhD students at LU. While PhD students share the right to a student card with “regular” students, we are also unique, since we have both the problems of student and working life! In 22/23, LDK are wor king on three main issues: Wellbeing, In ternationalisation, and Equal and Trans parent rights.

LDK IS FOCUSING on how mental health problems related to doctoral studies are prevented and treated at the university. We are contributing by supporting the interaction among doctoral students across faculties through co-working ses sions and social events.

Studenternas ekonomi måste stärkas!

Att de ekonomiska förutsättningarna i samhäl let blir allt mer svårmanövrerade är ett faktum. Inflationens ökade matpriser och högre lev nadskostnader leder till ekonomiska svårigheter för många grupper i samhället. Framför allt för grupper med redan låg inkomst. Hit räknas de flesta studenter i Sverige, vars inkomst i regel består av studiemedel och lån från CSN. Den förra regeringen beslutade tidigare i år att pris basbeloppet för 2023 höjs med 8,7 %, vilket le der till en höjd summa studiemedel från CSN. Det innebär visserligen mer pengar i plånbo ken, men inte mer pengar att leva för.

STUDENTERS EKONOMI ÄR en mångfacetterad utmaning som relaterar till både de ekonomiska förutsättningarna i sig, men också till studenters välmående och hälsa. Studentrörelsen i Sverige har under lång tid drivit frågan om att höja stu diemedlet. Lus ifrågasätter starkt, och finner det anmärkningsvärt att, förslag på en lösning alltid är att studenter kan arbeta extra istället. Studier med en studietakt på 100% ses som en heltids sysselsättning avseende både sjuk- och föräldra penning. Varför är förväntningarna på en stu dent annorlunda än yrkesverksamma kring hur tiden utöver ens arbete ska spenderas? Att som

lösning anse att studenter ska ha en sysselsätt ning på över 100% är under all kritik. Studenter är på många sätt en samhällsgrupp med speciel la behov. Men ett område där vi inte alls skiljer oss åt, är behovet av återhämtning.

FRÅN OCH MED 2023 får studenterna visserligen mer pengar i plånboken, men inte mer peng ar att leva för. Höjt studiemedel är en stor och svårarbetad fråga, där vi som ensam aktör har svårt att påverka. Lus vill uppmana Lunds uni versitet att arbeta tillsammans med studentrö relsen för att förändra narrativet om att lösning en på lågt studiemedel är extrajobb. Vi ska inte behöva jobba extra när vi studerar för dräglig ekonomi. Vi ska jobba hela livet efter våra stu dier. Bränn inte ut oss, låt oss plugga!

LUS kramar: Studentrabatt i matbutikerna!

LUS sparkar: (upp) storleken på studiemedlet!

IT IS IMPORTANT to support the univer sity’s goal of being an international and inclusive organisation. LDK wants LU to increase awareness about the impor tance of non-Swedish speaking PhD students’ accessibility to participate in meetings and receive information. Con nected to this, we are working for bet ter access to Swedish language courses. LDK will continue working to deal with the challenges the Aliens Act brought at an individual, department, and university level.

EQUALITY IS FUNDAMENTAL for LDK. Therefore, our goal is to improve pre dictability, fairness, and transparen cy connected to prolongation due to Covid, parental leave, engagement etc. It is also important to ensure that teaching opportunities are accessible to all.

SINCE 1996, LDK has been working for PhD students rights and 22/23 is not going to be different. We are always working to collaborate and bring ideas to life. We are here, if you want to get in touch.

DETTA ÄR LUS

Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

PHOTO: PRIVATE

EMMY SVENSSON, ORDFÖRANDE LUS ALVA SÖDERBÄCK, VICE ORDFÖRANDE LUS

FOTO ALEXANDRA ROSLUND

Denna

Lund’s Doctoral Student Union (LDK)

JENNIFER EMSFORS, CHIEF FINANCIAL OFFICER/ VICE-CHAIR

JOHANNE ARNFRED, EXECUTIVE DIRECTOR OF EXTERNAL AFFAIRS/CO-CHAIR

JUAN OCAMPO, EXECUTIVE DIRECTOR OF INTER NAL AFFAIRS/CO-CHAIR

Ansök nu för att åka på utbytesstudier 2023–2024

Varje år åker cirka 1 000 studenter utomlands via Lunds universitet. Som utbytesstudent vid något av våra 500 partneruniversitet runt om i världen läser du en termin eller ett år av din utbildning utomlands. Du kan ta med dig ditt studiemedel och ansöka om stipendium för att täcka extrakostnader.

Kursutbud på engelska finns över hela värl

den. Oavsett vart du åker kommer du att möta människor från hela världen. Internationella erfarenheter under studietiden breddar din kompetens, ger din utbildning en unik profil och ger dig personliga erfarenheter som du har nytta av hela livet.

Gör din ansökan senast 15 november 2022: www.lu.se/utbytesstudier

Åk till University of California som utbytesstudent

Som utbytesstudent vid University of California får du möjlighet att tillbringa ett år vid ett fram stående forskningsuniversitet. Universitetets nio campus är spridda över Kalifornien, vart och ett med sin speciella karaktär. Studier vid UC erbjuder undervisning i spännande

Din digitala studiemiljö

u Tips om hur du hittar rätt i en helt eller delvis digital studievardag

Under din studietid kommer du att använda en rad digitala verktyg – när du deltar i under visningen, när du studerar själv eller i grupp och i samband med tentor eller annan exami nation. Din digitala studiemiljö är minst lika viktig som din fysiska, och dessutom påverkar de varandra.

På webbplatsen Din digitala studiemiljö pre senterar vi några av de vanligaste verktygen och användbara studietekniktips för en helt eller delvis digital studievardag.

Du når webbplatsen från startsidan på student.lu.se

utbildningsmiljöer, akademiska meriter och värdefulla färdigheter så som interkulturell kommunikation.

Gör din ansökan 1–15 november 2022 för utbytesstudier vid University of California läs året 2023–2024: www.lu.se/uc

Your digital study environment

u Tips on how to manage your studies when they are fully or partially online

You will make use of a host of digital tools over the course of your studies – whether in the classroom, when studying alone or in groups, or when sitting exams. Your digital study envi ronment is just as important as your physical one, indeed they affect each other.

On the webpage Your digital study envi ronment we cover some of the most common tools and useful study technique tips for a study environment that is either wholly or partially online.

You access the website from the start page of lunduniversity.lu.se/current-students

Bli mentor i höst!

Pedagogiskt stöd söker just nu mentorer till studenter med extra utmaningar i sin studie situation.

För att bli mentor är det önskvärt att du studerat några terminer och att du själv har en väl fungerande studiesituation. Vi ser gärna att du också har följande meriter/egenskaper:

• Lugn, trygg och tålmodig person

• God förmåga att planera och strukturera

• Erfarenhet av att motivera och coacha

• Kännedom om hur funktionsnedsättningar kan påverka studiesituationen

Mer information om uppdraget och hur du gör en intresseanmälan: www.lu.se/bli-mentor

Bli pluggproffs och del av en studiegemenskap!

Under hela höstterminen arrangerar Studie verkstaden lästräffar och skrivträffar! Här får du som student en inspirerande arbetsplats, tillgång till språkpedagoger att fråga om råd och en gemenskap med andra studenter som läser sin kurslitteratur eller skriver på en uppgift. Aktuella datum och hur du anmäler dig: www.lu.se/studieverkstaden

Känner du till Studenthälsan?

Studenthälsan kan stötta dig på olika sätt om du upplever problem relaterade till livet som student. Du kan till exempel:

• Testa dina levnadsvanor genom att göra ett av Studenthälsans livsstilstester

• Ta del av deras information och tips om olika områden kopplade till ditt mående

• Delta i någon av deras hälsorelaterade ak tiviteter, till exempel kursen Våga tala som riktar sig till dig med talängslan

Du hittar mer information om allt detta på www.lu.se/studenthalsan

Möt världen i Lund! Engagera dig som internationell fadder

Möt världen i Lund och lär känna studenter från hela världen. Tillsammans med en grupp faddrar välkomnar du nya internationella stu denter till Lund, vid Arrival Day den 9 januari och två veckor framåt.

Läs mer och anmäl dig senast 11 november: www.lu.se/fadder

University of Pretoria, Sydafrika.

Detta är en icke-redaktionell sida från Lunds universitet.

Politik är att vilja ha makt – och dömas därefter

Om Sverige går mot ett ökat fokus på politikern som individ, då kan en statsminister klassas som stark eller svag, skriver statsvetare Olof Ruin i DN Debatt. Lundastudenten Marcus Rossheim er bjuder ett teoretiskt perspektiv, och menar att ett individfokus leder till ökat ansvarsutkrävande.

Det ska pustas och frustas när en ny regering tillträder.

STATSVETAREN OLOF RUIN skriver i DN debatt (4/11-22) att den svenska statsministern sedan 1974 års regeringsform ”fått jämförel sevis stark ställning; man kan helt enkelt tala om en viss ’presiden tialisering’”. Ruins slutsats motsägs emellertid av den grundlagsut redning han själv hänvisar till, vilken konstaterar att ”den påstådda förskjutningen av de parlamentariska styrelseskicken mot presidenti alism förefaller överdriven”.

UTREDNINGEN ÄR FÖRVISSO från 2007 och Ruin lägger stor vikt vid de senaste årens politiska hän delser. Exempelvis ser Ruin i årets svenska val rörelse en tendens mot en amerikanisering, ”där presidentkandidaternas personlighet står i fokus”. Ruin avslutar sin debattartikel i DN med kritik mot den nya statsministern, som ”småmyndigt talade om ’min regering’” i riksdagens partiledar debatt. Avslutningsvis och något motsägelsefullt gentemot sin allmänna slutsats om en ökad presidentialism, konstate rar Ruin att Kristersson riskerar att bli ”en svag statsminister”.

JAG, PRECIS SOM Ruin, har redan refererat till den utredning som sammanställer det forskningsläge vilket konstaterar att trenden mot presidentialism är överdriven. Vidare instämmer jag med Ruin i att det ännu inte går att bestämma huruvida en sådan trend går att fast ställa baserat på den politiska utvecklingen under 2022. Givet Ruins skarpa spekulationer, tillåt mig erbjuda ett teoretiskt perspektiv.

I NIETZSCHES FOTSPÅR definierar jag politik som en ”vilja till makt”. I synnerhet politiska kriser, oavsett om de handlar om ekonomi el ler pandemi, måste grundas i politikerns vilja att prioritera . Finanskri

SKRIV TILL LUNDAGÅRD

Lundagård tar emot debattartiklar och insändare löpande.

Om du vill skriva till debattsidan finns mer information på lundagard.se/skriv-till-debatt.

Om du har frågor är du välkommen att kontakta vår chef redaktör Viktor Wallén på viktor.wallen@lundagard.se.

Notera också att debattsidorna är redaktionellt obundna Lundagård, och enbart representerar skribenternas egna åsikter. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre språkliga ändringar i inskickade texter.

sen (2008), migrationskrisen (2015), Covid-19 (2020–2022) samt inte minst en pågående klimatkris och krig i Europa är alla exempel på hur 1990-talets optimism förvandlats till realism. Detta har i sin tur bidragit till ett ökat ansvarsutkrävande av politiska ledare i den of fentliga debatten.

2017, NÄR ULF KRISTERSSON var ny partiledare för moderaterna, läs te han Dick Harrisons bok Jag har ingen vilja till makt: biografi över Tage Erlander. Den nu tillträdda statsministerns måtto att ”hålla två saker i huvudet samtidigt” framstår emellertid som en kontrast till Erlanders byråkra tiska förhållningssätt, i vilket den historiska stats ministern med dagens glasögon framstår som en ”konsensussamordnare”, utan en personlig vilja eller politiska övertygelser.

JAG TROR ATT Erlanders erfarenhet vittnar om att det i Sverige är svårt att stå emot byråkratens sökande efter rationalisering och konsensus. Ruin har rätt i att svensk politik, som historiskt präglats av politiska kollek tiv (kommunitarism), står mitt i en pendel av moralisk individualism, i vilket inte minst landets politiska ledare hamnar i centrum.

MEN ÄR DENNA moraliska individualism, som Ruin antyder, nödvän digtvis en dålig utveckling? Är det inte en god sak att politiker tving as formulera en egen vilja och ta ansvar för sitt politiska ledarskap? Är det inte en god ledaregenskap hos en statsminister att vilja använda sin tid och landets resurser i enlighet med sina vallöften?

KANSKE FÅR FRAMTIDENS politiker läsa om Kristerssons misslyckade tid som statsminister. Men historikern inom mig vägrar skriva under på att individens framtid är förutbestämt. Tvärtom bör akademiker uppmuntra de som söker politiskt ansvar, oberoende politisk hem vist, ty det är en modig uppgift.

Marcus Rossheim, Masterstudent i idéhistoria och statsvetenskap vid Lunds universitet.

Är det inte en god sak att politiker tvingas formulera en egen vilja och ta ansvar?

”

Befria akademin från politikens pekpinnar

Oavsett vilken politisk agenda som drivs bör akademin hållas fredad, menar representanter från Kristdemokratiska Studentförbundet Skåne. Detta innefattar även könskvotering.

I århundraden har professorer och forskare försett vårt land med bildning och kunskap, något som bidragit till framåtskridande och format framstående svenskar, alltifrån Esaias Tegnér till Tage Erlan der. Dessvärre har progressiva jämställdhetsideal på senare tid börjat tillåtas undergräva akademins frihet och bildningsideal.

I 2016 ÅRS regleringsbrev påbjöd den socialdemokratiska regeringen en så kallad jämställdhetsintegrering vid samtliga lärosä ten; detta i enlighet med 1 kap 5§ i Högskolelagen. Detta innebar mål om könskvotering vid nyanställningar, samt lokala bestämmelser rörande bland annat litteraturlistor. 2017 uppstod en debatt när Erik Ringmar, lektor i statsvetenskap vid Lunds univer sitet, skulle ge en kurs om 1800-talets modernise ringskritiker. När litteraturlistan skulle fastställas uppstod dock problem; målet om en tillräckligt hög andel kvinnliga författare visade sig svårupp nåeligt. Även Anna Victoria Hallberg, litteraturve tare vid Södertörns högskola, är kritisk, och menar att den politiska klåfingrigheten liknar den som sker i länder som Ungern. Vidare slog regeringen 2018 fast en målsättning om att genusperspektiv ska inkluderas i all forskning som får ekonomiskt stöd. Alla som vill ha statligt stöd för att bedriva forskning tvingas således redogöra för genusperspektivets relevans, oavsett vad forskningen faktiskt handlar om.

DEN PÅTVINGADE KÖNSKVOTERINGEN står i bjärt kontrast mot det som bör vara huvudsyftet vid rekryteringen av lektorer och professo rer; nämligen att få så hög kompetens som möjligt. Genom könskvo teringen riskerar man gå miste om värdefull kompetens, eftersom kön oundvikligen i vissa fall värderas högre än skicklighet.

EN LIVSKRAFTIG AKADEMI tarvar fria tankar. Således får den utbild ning och forskning som bedrivs vid ett lärosäte inte hämmas eller

begränsas av politiska pekpinnar; varje sådant försök är ett steg bort från Sverige som bildningsnation. Det brukar sägas att vägen till hel vetet är kantad av goda intentioner, och så är även fallet med lärosä tena. Att göra våra universitet och högskolor till en plats för “goda handlingar” riskerar att kraftigt skada kvaliteten på den utbildning och forskning som bedrivs.

MÅNGA ÄR DE som, liksom vi kristdemokrater, är positiva till jäm ställdhet, till ett samhälle präglat av respekt för alla och envars värde, oavsett kön och personliga tillkortakommanden. Många är också de som, liksom vi, samtidigt ser det problematiska i dagens jämställd hetsdebatt, som så ofta präglas av en relativistisk normkritik och allmän politisk radikalism, som helt bortser från såväl mänsklig fysiologi som vårt behov av att leva i ett samhälle präglat av stabilitet och normer.

DET SPELAR INGEN roll vad syftet är, eller vilken politisk agenda man driver: politiska pekpinnar i undervisningen utgör ett betydande hot mot den akademiska friheten. I jämförande studier är Sverige, till följd av det ta, bland EU:s bottenländer när det kommer till akademisk frihet. Vi kristdemokrater står fast vid en akademi där alla discipliner har sin naturliga plats, utifrån sina egna förutsättningar, och utan påtvingade jämställdhetspolitiska pekpinnar. Vi står för en akademi där begå vade studenter inte känner sig alienerade av en för ämnet irrelevant jämställdhetsdiskurs, utan en akademi där envar tillåts studera obe hindrat, och bidra till samhällelig utveckling. Universiteten bör dri vas enkom av objektiva meritokratiska ideal; allt annat hämmar den akademiska och intellektuella utvecklingen.

Kristdemokratiska Studentförbundet Skåne

Martin C E Kullberg, skolpolitisk talesperson, KSF Sverige samt ordförande, KSF Skåne

Gabriel Nordquist, styrelseledamot, KSF Skåne

Oscar Olsson, medlem, KSF Skåne

Martin Löfström, styrelseledamot, KSF Skåne

En livskraftig akademi tarvar fria tankar.

”

Vi kan alla bidra till att skapa ett

inkluderande universitet

När jag flyttade till Lund för många år sedan så hade jag svårt att finna mig till rätta. Jag kände mig utanför och mycket långt hemifrån. Det handlade främst om att jag flyttat till en ny stad, lagt vantarna på en ganska eländig musinvaderad bostad, saknade socialt nätverk och upplevde att vart jag än cyklade så var det i en isande motvind. Det handlade också om att jag flyttade till Lund för att jobba och därför inte hade tillträde till allt det roliga som de flesta jämnåriga hade genom studentlivet. Vi som inte pluggade var hänvisade till sportbaren mitt emot stadsbiblio teket där majoriteten av klientelet var i samma ålder (och hade samma Mona Sahlininspirerade frisyr) som min mamma. Men det handlade också om något mycket mer diffust; den akademiska air som jag tyckte genomsyrade stan. Det välutbildade, det traditionella och det kulturella.

I Lund verkade det inte bo några rörmokare, barnskötare eller svetsare. Här verkade ingen äta smörgåstårta, köra Opel Manta eller lyssna på Eddie Meduza. De få gånger jag lyckades planka in på någon studentfest så fattade jag inte grejen med medaljer, sånger och sexmäs teri. Jag hade bara sett frackar på film och teknologoveraller hade jag aldrig trott kunde vara ett potentiellt vardagsplagg. Det var som en helt annan värld. En värld där akademiskt självförtroende kändes som en självklarhet, där människor förväntade sig att bli lyssnade på

även när de inte hade något vettigt att säga, där de flesta hade minst en doktor eller professor i släkten och där det var helt normalt att någon gång ha spelat tuba. På ett sätt var allt detta fascinerande och imponerande. Samtidigt så gav det mig också en förnimmelse av att myck et av det som jag identifierade mig med inte riktigt passade in. Att jag inte riktigt passade in. En rätt otäck och existentiellt präglad känsla. Kanske bottnade min känsla av utanförskap i att jag kom från det man idag kallar för ett studieovant hem? Kanske handlade det bara om en osäkerhet inför allt som var nytt? Det är egentligen inte så viktigt att gräva i orsaken. Det viktiga är att fundera på varför den känslan förändrades.

Idag upplever jag nämligen Lund på ett helt annat sätt. Jag känner en innerlig kärlek till både staden och universitetet. Jag älskar myllret av människor, kompetensen, vetgirigheten, den lätt humoristiska värmen som finns under den ibland krassa och kritiska ytan. Jag älskar att man får lov att vara nörd i Lund utan att riskera att få stryk. Så var det inte där jag växte upp. Jag har också lärt mig att akademiskt självför troende ibland ligger väldigt nära prestations ångest. Saker och ting är inte så enkla. Sällan svart eller vitt.

Det är inte så konstigt egentligen att jag ändrat mig kan man tycka. Två decennier, en forskarutbildning och en hyfsad akademisk karriär har säkert bidragit till att jag adapterat

och att mitt utifrån perspektiv ersatts av en mer introspektiv blick. Jag har helt enkelt blivit en del av det sammanhang som jag som nyin flyttad upplevde som främmande. Kanske ser jag inte längre det som andra kan uppfatta som svårgenomträng ligt. Det är värt att reflektera över det ibland. Det var framför allt två saker som gjorde att jag ändrade min syn. Det första var att jag bestämde mig att försöka lyfta blicken, att inte fastna i mina egna fördomar och mitt eget dåli ga självförtroende. Det krävdes en del arbete att inse att jag själv kunde påverka hur jag såg på saker och ting. Det andra var de personer jag mötte och som på olika sätt visade att jag hade en plats, att jag fick hänga på och att det var helt okej att inte ha frack – eller att ha frack och samtidigt käka smörgåstårta och lyssna på Kikki Danielsson. Det sista försöker jag tänka på så ofta jag kan: att försöka vara en sådan person som kanske kan bidra till att andra känner sig välkomna, uppskattade och viktiga för universitetet. Kanske kan det göra skillnad för någon. Det gjorde det för mig.

Jimmie Kristensson, vicerektor med ansvar för kommunikation, kurage och karaktär

Mastering the life-study balancing act

It is midway through the semester, a peak period for academic endeavour with a succession of assignments and assessments.

Steering successfully though your studies means somehow mastering the life-study balancing act, maintaining a healthy lifestyle and managing the stress that to some degree will always accompany worthwhile education.

Looking after your self comes first and is fundamental for well being on both sides of the life-study balance. Getting enough sleep, exercising and eating well will help you cope better with the diverse challenges

that await in both higher education and every day life.

Although there are many positive ways to manage and reduce stress, there may be times when external assistance is needed. And here it is important to remember that help is always at hand through the University, in particular via the Student Health Centre, which offers consultations and support for handling stress and stress-related issues.

Time management is important – even when you are having the time of your life – and is an essential strategy for getting the balance right as a student. Planning well-defined periods for study will give you time to enjoy all the

enriching social and cultural aspects of student life. Another part of good time management is to allow yourself some deliberately undefined slots: time to absorb new information, time to think, time for fresh ideas to percolate.

Having fun and relaxing in whatever form you find most appealing enables you to alle viate stress, recharge your batteries and feel revitalised to focus on your studies.

I hope your semester continues in a well-bal anced way towards your life-study objectives.

Erik Renström, Vice-Chancellor

HEJ STUDENT!

HJALMAR DURLING 22 år Stockholm Studerar sociologi

Tror du på spöken?

– Nej, det gör jag inte.

Hur kommer det sig?

– Jag tror det beror på att jag hade en relativt sekulär uppväxt.

Har du varit med om något paranormalt fenomen och i så fall vad?

– Ja, ett av mina starkaste minnen är från när jag var kanske fyra–fem år och hade en dröm om att jag träffade ett gäng aliens. Det var ganska obehagligt vid den åldern.

Om du fick äta lunch med valfri kändis, levande eller död, vem hade du valt och varför?

– Det skulle nog vara Charlie Parker, en jazzsaxofonist som var verksam på 40- och 50-talen. Han är liksom den gemensamma nämnaren för hela jazzhistorien, tillsammans med Louis Armstrong och Ella Fitzgerald.

MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON

Mjauuu mjauuu…

På finfin fest möts kropp och lag Rättvisan blev fyllesvag tog en matta utan att fatta att kroppar finns i många slag Upp på bord och lek barbar Stickor kvar efter tatar

Dubbelborgen hade budskap: ”ge ej pärlefolk nåt fanskap” Men hårda buden blev till grus stenen kastades i glashus Mellan nestorns inspektioner flamingos ger implikationer

Mitt i jobbet katten stack stod med västkust klädd i frack Soldater saknar disciplin Borg blev nästan till kamin

Morrhoppan

TEXT OCH FOTO EDVIN BELIN

KORSORD

Bokstäverna i de turkosa rutorna bildar ett tävlingsord. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 25 november.

TIPSA LUNDAGÅRD!

VILL DU PÅVERKA innehållet i tidningen? Har du koll på de bästa scoopen eller du är helt enkelt nyfiken på något särskilt inom Lunds studentliv? HÖR AV DIG!

KONTAKTA OSS VIA lundagard@lundagard.se och märk ämnesraden med "Tips".