BOENDET MED
TRO I CENTRUM
s. 10–11
ATT KOMBINERA
STUDIER OCH BARN
s. 12–15
HAN HAR VARIT
STUDENT I 50 ÅR
s. 20–21



BOENDET MED
TRO I CENTRUM
s. 10–11
ATT KOMBINERA
STUDIER OCH BARN
s. 12–15
HAN HAR VARIT
STUDENT I 50 ÅR
s. 20–21
I juli är det dags att ta farväl till den nuvarande redaktörstrion och säga hej till nya redaktörer.
LUNDAGÅRD ÄR SVERIGES äldsta studenttidning med en tryckt upplaga på runt 35 000 tidningar per månad och en webbupplaga med omkring 20 000 läsare i månaden. Här jobbar ett 60-tal ideellt engagerade studenter och tre heltidsarvoderade redaktörer.
FÖR PERIODEN 2025-07-01 till 2027-07-11 söker valberedningen redaktörer som ansvarar för pappersupplagan och webben.
VI SÖKER DIG som brinner för journalistik och studentfrågor, är kreativ och ansvarstagande samt gillar att jobba med både egna och andras texter. Erfarenheter inom journalistik, layout och/eller foto är meriterande men inget krav.
PASSA PÅ ATT söka en av posterna. Sista ansökningsdag är 31 mars. Ansökan och eventuella frågor skickas till valberedning@ lundagard.se. Ansökan ska innehålla CV, personligt brev, arbetsprover och referenser.
RÄTTELSER:
I faktarutan till artikeln ””LDK kritiken: ”Det finns inget att förlora på att ersätta doktorandkåren”” (LDG 01:25) stod det att LDK och TLTH är de enda kårerna som organiserar forskarstudenter. Detta stämmer inte utan det finns fler kårer i Sverige som organiserar forskarstudenter.
I artiken ”Var finns bästa kaffet på campus?” (LDG 08:24) stod det felaktigt att Café LUX ligger på Sölvegatan. Detta stämmer inte, Café LUX ligger självklart på Helgonavägen.
Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning.
Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.
Redaktör & ansvarig utgivare: Elmer Rikner, elmer.rikner@ lundagard.se
Redaktör: Isak Aho Nyman, isak.aho-nyman@lundagard.se
Webbredaktör: Vera Svahn, vera.svahn@lundagard.se
Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se
Illustrationschef: Stina Jonsson
Redaktion: Andrea von Essen, Elisabeth Tham, Marius Lyckå, Thea Sandin, Emmy Odeskog, Laura Lyall Folkman, Stina Jonsson.
Medarbetare detta nummer: Laura Lyall Folkman, Vera Svahn, Stina Jonsson, Fredrika Andersson, Erik Stengard, Ebba Westerlund, Bea Lignell, Tuva Strand, Neo Wikman, Elisabeth Tham, Solveig Nycander, Nancy Nilsson, Amanda Barratt, Bim Hellström, Emmy Odeskog, Tekla Svensson, Marius Lyckå, Thea Sandin, Kajsa Rosander, Molly Fornell, Andrea von Essen, Chiara Pecorelli, Ida Hein Olsson, Andrea Aram.
För annonsering: annons@lundagard.se
Omslag: Laura Lyall Folkman. Kattlogotyp: Sofia Kockum.
Prenumeration: 400 kr/år, kontakta isak.aho-nyman@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete.
Distribution: CityMail
Pressläggning: 3 mars 2025. Deadline: Nr 2:2025 17 februari. Vi ansvarar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar.
Upplaga: 8000
Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se
Anmärkning: Vanligtvis får alla studenter och anställda tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.
Ovan gäller inte för detta nummer. Tidningen går i stället att hämta på utvalda platser runt om i Lund. Läs mer om detta på lundagard.se
Lundabubblan är mer än sprit, baler och overaller.
När jag insåg att det var min tur att skriva ledaren till det här numret blev jag först handlingsförlamad. ”Den typiska studenten” – vad betyder det ens?
Jag funderade på att skriva om de lillgamla typerna som följer klädkoder till punkt och pricka och vet exakt vad ”mörk kostym” innebär. Eller om de som tar sig själva på alldeles för stort allvar och är totalt out of touch med resten av världen.
Men så slog det mig att jag tänkte helt fel. Det är lätt att fastna i klichéer, att förväxla det studentikosa med den typiska studenten – men det är ju inte alls samma sak.
FÖR ÄVEN OM de här egenskaperna finns, och kanske är överrepresenterade i vissa kretsar, är det långt ifrån hela bilden. Lunds universitet har över 45 000 studenter – ungefär lika många som i en medelstor svensk kommun. Här ryms alla sorter: nördarna, överliggarna, bytisarna, spexarna, vanlisarna. De som kommer direkt från gymnasiet och de som redan har ett helt arbetsliv bakom sig. De som lever för nationslivet och de som knappt vet vad en nation är. De som cyklar bakis till morgonföreläsningen och de som jonglerar blöjbyten med B-uppsatser.
Trots denna mångfald lever bilden av Studenten kvar. Den präglar hur vi pratar om studentlivet. Festerna, nollningarna och alkoholen ses ofta som självklara inslag – men hur många aktiviteter är anpassade för den som ska lämna på förskolan nästa morgon? Hur lätt är det att känna sig inkluderad i en studentkultur som fortfarande utgår från att alla är unga, fria och har all tid i världen?
DET ÄR KUL att kunna få sig ett stänk av klyschorna, men variationen och artrikedomen inom studentlivet är nog den verkliga styrkan. Det som gör Lund till en så rolig stad och som gör vårt jobb, att bevaka dess studentliv, till ett privilegium.
I det här numret har vi träffat tre mammor som balanserar studier med föräldraskap. Vi får en inblick i hur det är att bo på det kristna studenthemmet Laurentiistiftelsen. Och så möter vi Olof, 70, som har flera masterexamina i bagaget och valt att studera in i pensionen.
Kanske får du en ny bild av vem studenten är – eller så ser du din egen speglas.
Trevlig läsning!
ILLUSTRATION
Efter ett gediget arbete som förman för Lundaspexarna överlämnade nyligen Iris Bjerkén ansvaret för Lunds äldsta spex till Love Darte. Quatten reflekterar över sin närmsta kontorsgranne och minns en omtyckt spexledare med gedigen bakgrund i Lundaspexarna. Både för egen del och i familjen.
Qkvad:
En maskintekniker med förankring, från symaskin ända till spexking, på operan hon körat, med röst skön att höra, Iris fortsätter nu på sin vandring.
Oj vilken bakgrund jag skådar! Föräldrar och bröder de båda, alla varit i spexet, så nu med sin exit, Iris i ädelt sällskap inträder.
Med ledighet ges mer tid till annat, både virkning och korsord och plugget, ett lopp i Øresund, visst tar det en stund, men nog är min granne på hugget!
VERA SVAHN, redaktör
Med sina färgstarka och uttrycksfulla målningar har den tidigare lundastudenten Love Jansson gjort sig ett namn bland Lunds konstnärer. Hans konst, som porträtterar stadens ikoniska byggnader, gator och parker har fått stor uppmärksamhet via Instagram. Nu är han aktuell med sin allra första utställning, som handlar om våren i Lund.
– Magnolian blommar, folk är nykära och hela staden känns full av liv, säger Love.
Sedan mitten av december 2024 kan den Lund-Malmö-pendlande studenten som tar regionbuss 171 till universitetet inte gå av vid Professorsgatan. En förändring som förväntas gälla hela året.
– Väldigt frustrerande, säger studenten Anna Schager Almström.
På årets första Studentafton möttes Michael Diamant, grundare av Arkitekturupproret, och Jesper Magnusson, chef för Arkitektskolan vid LTH, i en debatt om svensk arkitektur. Lundagårds Elin Hilling var på plats, men hade hoppats på hätskare diskussioner.
Från och med höstterminen blir det obligatoriskt för studenter som läser statsvetenskap att skriva kandidatuppsatsen i par. Beslutet beror på att institutionens behöver spara pengar. – Jag kan tycka att det missgynnar akademisk nyfikenhet, säger studenten Adam Brandt-Karlsson.
KRÖNIKA
Flera studenter blev matförgiftade efter att ha ätit ostron på en dagsfest på Lunds nation. Två besökare som Lundagård pratat med saknar även utlovade återbetalningar, något som Joel Severinsson, kurator på Lunds nation, menar beror på tekniska problem på nationens kontaktformulär.
På lördagen anordnade Lunds nation en av sina återkommande dagsfester Dagspent där ostron med norovirus, som orsakar vinterkräksjuka, såldes. Sammanlagt 250 ostron såldes till festen, men det är svårt att säga exakt hur många det är som drabbats.
Joel Severinsson, kurator på Lunds nation, beklagar det som har hänt och berättar att nationens kuratel varit i kontakt med leverantören för ostronen.
– Det verkar tyvärr som att vi har haft otur och fått en dålig batch, något som tyvärr händer med jämna mellanrum med ostron, säger han.
Enligt Joel Severinsson har de stämt av med Lunds kommuns samordnare för livsmedelskontroll som anser att nationens åtgärder varit tillräckliga. Joel Severinsson menar att alla som drabbats av matförgiftning och hört av sig till nationen har fått återbetalning för ostronen och sin biljett till dagsfesten.
SOFIA NORDFJELL VAR en av de som råkade ut för de dåliga ostronen och kontaktade nationen på måndagen två dagar senare, men utan framgång.
– Jag skickade ett mail men har inte fått något svar. Min kompis skickade också ett, berättar Sofia Nordfjell. Ellen, som egentligen heter något annat, var också en av besökarna på dagsfesten som drabbades av matförgiftning. Ellen har återbetalats men berättar att hennes vän inte fått svar efter att ha kontaktat nationenen genom ett kontaktformulär på deras hemsida.
– Jag skickade in en rapport om misstänkt matförgiftning till kommunen någon dag efter att jag blivit sjuk. Jag har nu fått svar från Lunds nation som bad om ursäkt, sa att det var ett fall av norovirus och erbjöd pengarna tillbaka. Dock så har min vän som kontaktade Lunds nation direkt om magsjukan fortfarande inte fått något svar, säger Ellen.
JOEL SEVERINSSON MENAR att de uteblivna svaren beror på tekniska problem med kontaktformuäret, men att de som kontaktat nationen genom e-post har fått både återkoppling och återbetalning.
Ellen berättar även att en vän lade en kommentar som löd: ”Aldrig blivit så magsjuk” på en Tiktok-video som Lunds nation lagt ut på sitt konto på appen. Kommentaren togs sedan bort av nationen.
– Vi gjorde fel i att plocka bort kommentaren. Detta är inte något vi vanligtvis gör, det var fel beslut, säger Joel Severinsson.
De första månaderna på året är ofta tuffa för studenter: Plånböckerna ekar tomt, nyårslöftena känns långt bort och klagomålen hopar sig. Men Amanda Barratt funderar över hur synd man egentligen får tycka om sig själv.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Den bittra januarivinden biter i mina röda kinder samtidigt som jag trotsar kylan för att ta mig till mataffären. Trots att klockan bara är fem, känns det som att det har varit mörkt i ungefär åtta timmar. Väl framme står jag och stirrar på gurkorna, som på något sätt alltid känns dyrare än sist. Sorgset lägger jag ner min 28-kronorsgurka i korgen, och låter en påse godis slinka ner för att trösta mig själv. Det är ganska tufft att vara student ändå, tänker jag medan jag står och väntar på att betala. Först när kortterminalen säger blipp slår det mig hur tragisk nivån av min självömkan faktiskt är.
ATT JANUARI OCH februari är årets två tuffaste månader för studenterna vet alla, plånboken gråter efter jul, det är konstant mörkt och man är omringad av brutna nyårslöften. Många har dessutom precis lämnat den varma omfamningen av ett fullt kylskåp och gratis boende hos sina föräldrar för att komma tillbaka till Lund med dess eviga seminarier och permanenta blåst. Att både alla hjärtans dag och nästa tenta ligger precis runt hörnet, det är bara salt i såren.
Att tycka lite synd om sig själv är nog en hörnpelare i studentkulturen – på våra sittningar sjunger vi om hur tufft vi har det, vi pratar om det med varandra, och berättar för alla utomstående som har oturen av att lyssna (fråga bara mina föräldrar). Men sedan mitt oönskade inslag av självinsikt i mataffären så har jag inte kunnat sluta undra, hur synd får man tycka om sig själv som student egentligen?
ÄR DET RÄTT att klaga över hur tufft mitt liv är när det trillar in cirka 14 000 kronor på kontot, endast för att man är någon form av semi-seriös heltidsstudent? Jag har alltid kunnat betala hyran, något som många studenter utomlands behöver jobba flera extrajobb för att göra. Och ja, ibland har det blivit snabbnudlar till middag i slutet på månaden, men det är ju mest för att man köpte för många shots på nationsbaren i början. Kolla bara på nyheterna – vi studenter har det inte värst.
SYFTET HÄR ÄR inte att antyda att alla borde vara små solstrålar av positivitet hela tiden. Det är faktiskt min personliga mardröm. Att tycka lite synd om sig själv är en viktig mekanism för att överleva den ofta tuffa vardagen. Dessutom tror jag att det är en del av limmet som binder oss studenter samman, särskilt så här års. Men jag tror också att det man behöver mest i januari och februaris smärtsamma evighet är lite perspektiv. Så visst, tyck synd om dig själv, men tyck bara inte mest synd om dig själv. 28-kronorsgurkorna hade trots allt kunnat vara ännu dyrare.
Utrustningen i Radio AF:s livestudio, varifrån kanalen sänder live sju dagar i veckan, 24 timmar om dygnet.
Efter en lång period av osäkerhet och planering har Radio AF nu genomfört sin stora flytt från Aspegrenska huset till nyrenoverade, moderna lokaler. Från fjärde våningen i Borgen – med utsikt över universitetshuset – skriver Radio AF nu ett nytt kapitel.
TEXT FREDRIKA ANDERSSON
FOTO ERIK STENGARD
I över 30 år har Radio AF haft sin hemvist i Aspegrenska huset, beläget alldeles intill AF-borgen i studentlivets centrum. När huset såldes till AF Bostäder 2019 var framtiden för Radio AF:s lokaler osäker. 2021 stod det klart att huset skulle göras om till bostäder och att en flytt var oundviklig. Frågan om ”var?” stod dock länge obesvarad. – Ingen har velat plocka upp bollen, säger nuvarande stationschef André Krisping. Han menar att man skjutit på flytten för att man inte vetat exakt när den skulle behöva äga rum. Våren 2024 blev det till slut klart att Radio AF skulle vara ute ur sina gamla lokaler i slutet av året, och flytten genomfördes nu vid årsskiftet.
– Alla stationschefer har fått sitt stora projekt och flytten har varit mitt, säger André Krisping och beskriver flytten som sin mandatperiods stora utmaning.
FLYTTEN HAR VARIT komplicerad att planera, framför allt för att många varit lediga och det har varit tungt att flytta över all utrustning. Radio AF har även haft ett längre sändningsuppehåll sedan 15 december och inte kunnat sända live som vanligt.
– Den kreativa verksamheten är det man är här för och det ska bli kul att lokalen fylls av medlemmar igen, säger André Krisping.
Han ser fram emot att de återigen kan starta upp sändningen i början av vecka åtta.
Stationschefen är överlag nöjd med kommunikationen kring flytten och relationen med AF Bostäder beskrivs i dagsläget som god. Hyreskontraktet som Radio AF har nu gäller tills vidare och André Krisping hoppas på en långvarig vistelse.
– Jag hoppas att radion kommer kunna fortsätta bedriva verksamhet här fram tills i närheten av att jag går i pension, säger han.
DE NYA LOKALERNA är en tydlig uppgradering gentemot de förra, menar stationschefen. De gamla lokalerna hade onekligen en prägel av tradition och studentliv, men det fanns även brister.
– Mycket kändes som ett hemmabygge, säger
André Krisping och berättar om gigantiska hål i väggen och sladdar dragna härs och tvärs. När de befintliga lokalerna skulle anpassas till
att bli radiostudio fick Radio AF önska hur de nya lokalerna skulle se ut. Det viktigaste kravet – ljudisolerade studior.
– Vi har kanske Borgens bästa utsikt, tillägger André Krisping.
Utsikten från fjärde våningen som vetter ut mot universitetshuset och fontänen är minst sagt spektakulär.
Den kreativa verksamheten är det man är här för. ”
RADIONS VERKSAMHET ÄR nu förlagd till totalt fyra rum. Här finns en livestudio, en poddstudio, stationschefens kontor och ett stort sällskapsrum med en soffgrupp och fåtöljer.
– Vi har velat ha en gemensam lokal för att ha kvar den sociala miljön, säger André Krisping och beskriver hur utrymmet är viktigt för att bibehålla engagemang hos medlemmarna.
Inifrån stationschefens kontor kan man, genom stora fönster i väggarna, se ut till både
poddstudion, livestudion och sällskapsrummet. Fönsterna som löper genom lokalerna, ger ett kontinuerligt ”flow” och rummen knyts på så sätt ihop. Stationschefen tycker att detta upplägg skapar en levande verksamhet där man kan visa upp att det händer grejer.
– Det påminner också lite om Sveriges Radios lokaler, vilket var en stor inspiration för mig, påpekar André Krisping.
Även om flyttlådor ska packas upp och möbler ska beställas, så menar stationschefen att den värsta stressen nu har lagt sig.
– Nu gäller det bara att alla sladdar ska kopplas rätt, säger han.
VECKAN DÄRPÅ SKA sändningen återupptas och lokalerna kommer att fyllas med energiska medlemmar.
– Intresset för att sända radio och göra poddar finns, så det tror jag gör att radion kommer att leva länge till, säger André Krisping.
Han beskriver framtiden för verksamheten som stabil och påpekar att grundkursen i radioproduktion som Radio AF erbjuder är mycket populär. Det finns till och med planer på att skapa en grundkurs på engelska för internationella studenter, en idé som André Krisping hoppas kan bli verklighet under hösten.
Utöver sändningsstart så ligger nu fullt fokus på att rodda showen i stadsparken den siste april, som beskrivs som en av höjdpunkterna under Radio AF:s verksamhetsår.
”Studentbanken” Kreditkassan ger snabba smålån till studenter i tillfällig kris, som en trasig dator eller dubbelhyra. Satsningen är en del av en nystart – med målet att nå ut till fler.
TEXT EBBA WESTERLUND
FOTO LAURA LYALL FOLKMAN
Kreditkassans historia sträcker sig tillbaka till 1922, då organisationen grundades för att förmedla lån till studenter vid det som då hette Lunds studentkår. Åren efter att CSN ökade i popularitet lades Kreditkassans verksamhet ned, men återvände 1984 i form av stiftelsen Lunds studentkårs Kreditkassa. Syftet med stiftelsen är att, utan att ta ut vinst, förmedla lån till studenter vid Lunds universitet, Malmö universitet, Högskolan Kristianstad och SLU Alnarp. Kreditkassans ordförande Elliot Berggren berättar att stiftelsens aktivitet sedan 2015 varit liten och att få studenter ansökt om lån. Den nuvarande styrelsen vill bryta trenden och har genomfört stora förändringar av Kreditkassans verksamhet och lånevillkor.
– Vi har totalrenoverat verksamheten. Jag har vänt på vartenda dammkorn känns det som, säger Elliot Berggren.
FÖRÄNDRINGARNA BESTÅR BLAND annat av att lånetaket höjs till 25 000 kronor, att studentorganisationer kan låna och att räntan beslutas till fem procent.
– Vi vill att det ska finnas ett studiefrämjande syfte, säger Elliot Berggren.
Lånen delas nu in i olika kategorier och bland dessa finns bostad, utlandsresor kopplade till utbildningen och oväntade utgifter. Som en del i förändringarna kommer Kreditkassan nu att bevilja lån för specifika ekonomiska behov. Pengarna kan exempelvis användas för att betala en ny dator när den gamla går sönder.
– Det är en nödlösning, det är inget man ska göra för att det är kul med extra pengar, säger Elliot Berggren.
Elliot Berggren tror att många studenter upplever en stor press att exempelvis gå på baler eller följa med på skidresor, vilket kan göra det svårare att hantera andra utgifter.
HAN MENAR OCKSÅ att många nya studenter befinner sig i en obekant ekonomisk situation och att skillnaden mellan gymnasiets studiebidrag och CSN-lån är stor. Att dessutom ha ett hushåll att sköta är för många något nytt. Därför menar han att Kreditkassan är en viktig medlemsförmån för alla studentkårsmedlemmar.
– Vem som helst kan hamna i en ekonomisk knipa, särskilt när man är student, säger Elliot Berggren.
I samband med uppdateringen av lånevillkoren får stiftelsen också en ny hemsida. Med den hoppas Elliot Berggren att det ska bli lättare att nå ut till de potentiella låntagarna.
– Alla har ett behov av att veta att Kreditkassan finns. Både studenter och deras organisationer, säger han.
Flera av Kreditkassans lånevillkor kommer inte att ändras, exempelvis att låntagaren ska vara medlem i en studentkår, fri från betalningsanmärkningar samt ha svenskt personnummer. För lån över 5 000 kronor krävs dessutom en borgensman.
Elliot Berggren berättar att Kreditkassan i dagsläget lånar ut cirka 200 000 kronor, men har en större kapacitet om det skulle behövas.
– Vi lånar ut så länge vi har pengar, säger han.
Elliot Berggren upplever att få studenter känner till Kreditkassan och vill att fler ska veta att möjligheten till lån erbjuds.
– Min förhoppning är att ingen ska behöva låna, men man vet inte hur behovet ser ut om man inte frågar, säger han.
Åsikterna går isär om pedagogiskt stöd
”En funktionsnedsättning är inget hinder för roliga och spännande studier vid Lunds universitet”, står det på lärosätets hemsida. Men alla håller inte med.
– Jag fick intrycket att jag behövde överdriva lite för att tas på allvar, säger en student.
TEXT BEA LIGNELL
Riktat pedagogiskt stöd – hjälp i studierna för personer med varaktiga funktionsnedsättningar – erbjuds på alla svenska universitet. Skillnaderna är dock stora, eftersom varje enskilt lärosäte avgör både vilka anpassningsmöjligheter som ges och vilka som kan ta del av dem.
Vid Lunds universitet (LU) sker anpassningarna främst baserat på individen och inte kursen.
– Vi tar egentligen inte beslut eller lämnar rekommendationer som handlar om vilka kurser du är på just nu, utan om vilka saker som kan kompensera för din funktionsnedsättning, säger Kia Olsson, avdelningschef för studiestöd och lärande vid LU.
– Vissa besked vill man ha en tätare dialog kring, för att kolla om vi träffade rätt vid första beslutet eller om vi ska ändra nånting.
Förhoppningen med metoden är att lättare kunna anpassa stödet för enskilda studenters be-
hov, men ett individualiserat förhållningssätt är inte alltid möjligt. Alla beslut kring riktat pedagogiskt stöd fattas nämligen inte av avdelningen för studiestöd och lärande.
– Vi har ett utbud som är ganska standardiserat, vi kan inte hitta på precis vad som helst. Ofta handlar det om att titta på det kursnära, att göra anpassningar till tentamenssituationen, säger Kia Olsson.
EN STUDENT SOM Lundagård talar med har fått förlängd skrivtid för sin ADHD. Hen är nu nöjd med anpassningarna, men ifrågasätter universitetets process:
– Jag fick intrycket att jag behövde överdriva lite för att tas på allvar, säger studenten som vill vara anonym.
– Sedan var det inte heller som att det fanns en massa alternativ att välja mellan, utan jag tog vad jag fick och det verkade bara finnas en version.
En annan student som fått riktat pedagogiskt stöd för sin ADHD är Nelly Lundin, som också ställer sig skeptiskt till förhållningssättet på LU. Hon menar att det har resulterat i daterade hjälpverktyg och oberäkneliga beslut.
”Jag tycker det lätt blir fel när det ska vara så individanpassat, men helt styrt av kursplanen. Det blir opålitligt vilket stöd man kommer erbjudas inför varje kurs”, skriver hon till Lundagård.
VID BÖRJAN AV ansökan är det diskrimineringslagen som styr: Svenska lärosäten är skyldiga att vidta skäliga åtgärder för att ge personer med funktionsnedsättningar en studiesituation likvärdig sina medstudenters. Även FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning spelar in, och andra svenska regelverk avgör vissa av definitionerna. Däribland för betydelsen av begreppet ”varaktig” funktionsnedsättning.
En funktionsnedsättning som upphör inom ett halvår räknas som ett tillfälligt tillstånd, och gör inte att en student kvalificerar för riktat pedagogiskt stöd.
– Vi lutar oss mot Försäkringskassans formulering kring sex månader eller längre, säger Kia Olsson.
– Annars pratar vi om arbetsmiljölagen. Då kan du fortfarande ha rätt till anpassning, men inte via riktat pedagogiskt stöd.
Men även varaktigheten på sex månader kan bli lös i kanterna som juridiskt begrepp. Det är nämligen ingen självklarhet vilken start- och slutpunkt som ska användas för tidslinjen.
– Det kan röra sig åt båda hållen. Du kan vara i början eller i slutet av dina sex månader, det gör vi ingen bedömning av. Det vi försöker titta på är hur långt framåt det är relevant att göra ett besked, säger Kia Olsson.
DET SLUTGILTIGA BESLUTET fattas inte alltid av avdelningen för pedagogiskt stöd. Är det tentan som behöver anpassas så skickas beskedet om studiestöd i stället vidare i form av en rekommendation, och anpassningsmöjligheterna bestäms i slutändan av kursens examinator. Då blir det kursmålen som avgör vad som är möjligt att genomföra, och det juridiska ramverket övergår från diskrimineringslagen till högskoleförordningen.
Ett besked om riktat pedagogiskt stöd innebär alltså inte nödvändigtvis att några anpassningar genomförs.
– Examinatorernas expertis handlar ju om kursen och kursinnehållet. Du behöver inte veta om det här är en anpassning baserad på bipolär sjukdom eller på NPF-diagnos. Det blir inte relevant i bedömningen, förklarar Kia Olsson. Vad som innefattas under de olika formerna av funktionsnedsättningar är inte heller helt fastställt. Bland annat psykisk ohälsa, en andel som motsvarar tio procent av de beviljade ansökningarna för riktat pedagogiskt stöd, saknar en ordentlig definition.
– Där kan det rymmas väldigt många olika saker. Det blir ganska mycket ett paraplybegrepp av det, säger Kia Olsson.
UNDER HÖSTEN 2024 anmälde en student Lunds universitet till diskrimineringsombudsmannen för bristande anpassningsmöjligheter för hennes sociala ångest. Att anpassa tentamenssituationen på hennes kandidatkurs i medie- och kommunikationsvetenskap ansågs inte möjligt.
”I och med att högskoleförordningens examensmål för en kandidatexamen är universella och att man måste ställa likvärdiga krav på alla studenter är det min uppfattning att man inte kan ge undantag eller anpassningar utan att bryta mot förordningen”, skriver Fredrik Schoug, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet.
möjligheter för studenter med behov av stöd.
Men vissa delar ligger möjligen lite efter, menar Nelly Lundin. Hon fick bland annat tillgång till talböcker via en tjänst som universitetet erbjuder. En vanlig lösning för studenter med koncentrations- eller läs- och skrivsvårigheter.
”Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska kunna koncentrera mig på att läsa och lyssna när det är en robotröst som läser texten och därmed uttalar varenda ord fel”, skriver hon.
Du behöver inte veta om det här är en anpassning baserad på bipolär sjukdom eller på NPF-diagnos.
”Att Pedagogiskt stöd ibland ändå utfärdar rekommendationer om att man ska ersätta skriftliga examinationer med muntliga eller att muntliga presentationer inte ska genomföras dialogiskt i klassen är i sig betänkligt”, menar han.
OMRÅDET FÖR PEDAGOGISKT stöd är under ständig utveckling. Allt från ett minskat samhälleligt stigma kring psykisk ohälsa, till pandemins plötsliga krav på tekniska inslag i lärosätenas undervisning, har gradvis öppnat upp för fler anpassnings-
”Det finns så himla bra digitala hjälpmedel i dag, med AI-röster som låter verkliga, men man väljer att stanna med (tjänsten) och röster från cirka 2005.”
JUST NU STÅR framför allt själva ansökningssystemet inför potentiella förändringar. Dels utvecklas en modul i Ladok som ska underlätta för anmälan till anpassad tentamen, och ännu större systematiska omställningar är på gång i framtiden.
– Nationellt står man litegrann inför ett vägskäl med att titta över ansökningsförfarandet, säger Kia Olsson.
Men att pedagogiskt stöd ges baserat på individen och kursplanen, snarare än själva funktionsnedsättningen, verkar bestå. Förhållningssättet står emellertid inte utan kritik.
”Det är väl i grunden en fin och rimlig tanke, men den är något nonchalant i mitt tycke”, skriver Nelly Lundin.
”Varje individ behöver olika anpassningar –ja. Men specifika diagnoser kräver också specifika anpassningar som inte erbjuds.”
Klockan börjar närma sig tio, det är dags för söndagens högmässa. I S:t Laurentii kyrka sitter barnfamiljer och åldringar, men i bänkraderna är majoriteten nyvakna studenter. Kyrkan delar nämligen entré med församlingens studentkorridor.
TEXT TUVA STRAND FOTO NEO WIKMAN
Präststudenten Paula Bon står och delar ut psalmböcker till besökare i S:t Laurentii kyrka när Lundagård kommer på besök.
Det är ett kristet studentboende. Men ursprungligen var ambitionen att blivande präster skulle bo tillsammans här, säger Paula Bon, som själv bor på studenthemmet.
Kyrkan utmärker sig inte mycket från de andra byggnaderna på “Larran”, som S:t Laurentii kallas i folkmun. Tegelbyggnaden smälter in bland studentkorridorerna, kanske är det poängen?
Boendet, som invigdes år 1950, är speciellt eftersom det inriktar sig på att utbilda framtida kyrkoarbetare. Därför är kyrkan alltid öppen. Som ett komplement till sina studier har de möjlighet att gå in i den för att sjunga, spela och öva sig i att hålla mässa.
Paula vrider sig om och pekar på en villa som skymtar mellan korridorsbyggnaderna på området.
– Mikael bor i huset här, säger Paula.
UTÖVER ATT VARA präst är Mikael Löwegren även föreståndare för studentboendet. Det är han som sitter i expeditionen, svarar på frågor
om hyran och är behjälplig för den som har tappat bort sin nyckel. Albin Axelsson, byggingenjörsstudent, berättar att man brukar stöta på Mikael flera gånger i veckan.
– Om man inte låser in sig i sitt rum, säger Albin och skrattar.
Är man aktiv i församlingen så brukar man bli inbjuden till hans hem, säger Sondre Björsvik, som assisterar Mikael på dagens mässa.
I församlingar i dag finns det ofta ett församlingshem, men förr i tiden användes i stället prästgården för sociala sammankomster, ett ideal som ”Larran” bevarat. Sondre berättar att Mikael brukar bjuda in till adventsfika, knytkalas och trädgårdsfester.
– Du får inte glömma hoppborgen! utbrister Albin.
För det verkar som att hoppborg, sockervaddsmaskin och popcornmaskin är ett givet inslag i prästens trädgårdsfester. Inte helt olikt en fest på nation.
– Det är ingen av oss som har bott på något annat (student)boende. Men om jag ska jämföra mina intryck från andra korridorer är det stor skillnad. Det kan saknas samma ambition för gemenskap och att inom korridoren mötas och utveckla en samhörighet, säger Albin.
ALBIN FÖRKLARAR ATT det är en stor bonus att kunna dela sin tro med människorna man bor med. Studenterna på ”Larran” träffas i kyrkan flera gånger varje dag. Man firar högmässa tre gånger i veckan, ber tillsammans två gånger varje dag, klockan 08 och klockan 21. Man äter soppmiddagar tillsammans innan lovsångsmässan och kyrkfrukost efter högmässan.
Paula menar att det är den största sociala knutpunkten – kyrkorummet fungerar som en stor del av det sociala livet. I Lund är det unikt, men S:t Laurentii har en systerstiftelse i Uppsala, S:t Ansgar.
– Med dem har vi en bönegemenskap. Så vi ber för dem varje dag och de ber för oss. Vi står varandra nära, säger Paula.
– Jag tycker det känns av att människor ber för boendet varje dag. Det känns väldigt tryggt och fint att bo här, jag känner en frid på det här boendet, säger sjuksköterskestudenten Alva Lundqvist.
SONDRE HAR BOTT här i två år, men förklarar att han lätt hade kunnat föreviga sitt hyreskontrakt. Det är han inte ensam om. Det finns präster som bott här under sin studietid och som väljer att flytta tillbaka till området efter sin pension. Boendet har även haft några överliggande
veteraner. En av dessa var en man som bodde i sitt korridorsrum från 1973 till 2023. Han hedrades efter utflytten genom att man satte upp ett guldplakat på dörren till hans korridorsrum.
– Han hade hemtjänst här sin sista tid, säger Paula.
På studentboendet finns utöver korridorsrummen ett antal lägenheter. När Lundagård får en visning av boendet hälsar Albin på sina grannar.
Stämningen är familjär fast att korridorerna är rätt så tomma. De flesta är på kyrkfika nu.
– Lägenheterna är till för gifta par egentligen, säger Paula.
MÅNGA AV STUDENTERNA som bor i lägenheterna på ”Larran” är gifta, trots att det inte längre är ett krav. Sedan 1950 har regelverken på boendet blivit lösare. Till exempel behöver man inte längre vara teologistudent eller medlem i Svenska kyrkan för att få flytta in.
– Många av fördomarna kring Larran handlar om att det här är en oerhört konservativ plats där man måste vara på ett visst sätt. Det handlar om frågor som samkönade par och kvinnliga präster. Här finns verkligen alla sorters människor så det är väldigt tråkiga fördomar, säger Paula. Samtidigt kan Paula förstå varför många ser
kristna som konservativa, och relatera till det. Hon tycker att ordet ”konservativ” har en tråkig politisk laddning.
– Vi söker att stå i enlighet med traditionen. Men det gör vi med mycket hjärta och värme för människor. Det viktiga är aldrig att definiera vad man inte får vara, snarare vad vi är. Vi är en plats för kristna människor helt enkelt, säger Paula.
– Det förekommer alkohol, men vi har kanske inte det hårda supandet som på andra studentboenden, säger Paula.
Hon berättar att årets största fest är kring påsken. Veckan innan laddar man upp med vaka, bön och fasta. När påsken väl kommer exploderar ”Larran” i festligheter. Folk som tidigare bott här vallfärdar med husvagn och tält, bara för att få fira påsk med församlingen.
För Albin och gänget är ”Larran” en fristad, med baksidan att livet här kan vara isolerat.
Det känns av att människor ber för boendet varje dag.
EN ANNAN FÖRDOM är att studenterna här skulle vara nykterister, men Sondre förklarar att nykterism är mer förknippat med frikyrkligheten. – Vi är inte en nation, men vi har ett sexmästeri. Vi fixar fyra större fester om året, en valborgssittning, en höstsittning, en välkomstmiddag och en husfest, säger Sondre.
– Jag upplever att de som bor här inte går ut på nation så mycket, man håller sig till ”Larran”. Det är förmodligen för att man trivs så bra, säger Sondre.
ALBIN KÄNNER ATT han är frånkopplad från Lunds studentliv. Lund för honom är lika med hans bubbla här. På samma sätt kan nog andra studenter tänka om ”Larran”, att det är en mystisk plats som verkar parallellt med nationer och baler. Det vill Alva ändra på.
– Det är inte stängda dörrar hit. Man kan komma hit på mässa eller soppmiddag. Man är alltid välkommen, även fast det kanske känns som att det är isolerat, säger hon.
– Kom hit och upptäck! utbrister Albin.
Det är en tillvaro som består av små, små stövlar, syskonbråk, Mello och vabb. Lundagård har träffat tre mammor som berättar om hur det är att studera samtidigt som man har barn.
TEXT ELISABETH THAM OCH SOLVEIG NYCANDER FOTO LAURA LYALL FOLKMAN
Namn: Linnea Lavesson
Ålder: 33 år
Pluggar: En master i tillämpad klimatstrategi
Barn: Två döttrar (6 och 8 år)
Bor: I en by i Eslövs kommun med sambo
ISverige har ungefär var sjätte student barn och majoriteten av dem är kvinnor. Enligt en rapport från CSN hade 14 procent av kvinnliga studenter ekonomiskt ansvar för ett barn i fjol. Motsvarande siffra för männen var 5 procent.
En av dessa mammor är Linnea Lavesson. Hon pluggar en master i tillämpad klimatstrategi och bor med sin sambo och sina två barn i ett gammalt bageri ”med möjligheter” tio minuter från Lund.
I första hand är man mamma och i andra hand är man student, förklarar Linnea. Det märks särskilt de dagar när det inte riktigt blir som hon har tänkt sig. Ibland börjar döttrarna bråka så fort hon har lämnat rummet:
– Mamma, hon petar på mig. Mamma, hon tar mina saker. Mamma, härmar Linnea.
– Och om man tänkt gå och plugga då så får man bara släppa det. Då får man vara förälder helt enkelt.
Linnea berättar att hon har blivit mer flexibel sedan hon fick barn. Det går inte alltid att planera när man ska repetera det sista inför tentan. I värsta fall får det bli när barnen somnat. Hon tänker tillbaka på omställningen det innebar att få barn:
– Plötsligt var det en annan liten person som
bestämde vad jag skulle göra och när jag skulle göra det, säger Linnea.
På många sätt är Linnea den typiska mamma-studenten. Enligt en rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) från 2011 särskiljer sig studenter som är mammor genom att de är äldre och oftare bor ihop med sin partner, snarare än andra studentgrupper. Linnea har också pluggat innan hon fick barn. När hon läste en kandidat i biomedicinsk analys bodde hon i studentkorridor och levde ett ”klassiskt” studentliv. Det är en tillvaro som känns väldigt annorlunda när hon tänker tillbaka. – Jag har mycket mer självdisciplin nu. Just för att jag vet att om jag har tid så måste jag få saker och ting gjorda. Man har så mycket tid när man inte har barn. Jag hade all tid i världen, säger Linnea.
MALAK LAHAM, SOM är 27 år gammal och har en son på sex år, talar också om självdisciplinen man behöver som förälder. Hennes liv har sett annorlunda ut än Linneas. Hon fick barn när hon var 20 år och är ensamstående. Hon säger att hennes son ger henne drivkraften att arbeta målinriktat. – Jag har en målbild av hur vår framtid ska se ut. Jag vill se till att den går i uppfyllelse, säger hon.
Hon vaknar innan klockan sex varje vardag. Först gör hon i ordning sig själv. När hon är klar väcker hon sonen, ger honom frukost, lämnar honom på skolan och sedan åker hon till gymmet.
Efter det börjar studiedagen. Så fort den tar slut är det dags att hämta från fritids och sedan är det kvällsmat. Hon säger att den stöttning hon får från sin familj är avgörande för att få ihop vardagspusslet.
– Jag bor med mina föräldrar i ett hus i Malmö tills jag tar examen. För att jag ska få ihop ekonomin och få hjälp med min son, säger hon.
UNDER TENTAPERIODER HÄNDER det att Malaks föräldrar hämtar sonen och tar hand om honom på kvällen. Detsamma gäller när vi träffar henne en fredag på Lunds stadsbibliotek, som är pyntat för alla hjärtans dag. Kaféet, som ligger precis innanför barnavdelningen, är ganska folktomt. I ett hörn sitter ett sällskap med en bebis i blå body som ibland gurglar lite.
Även om föräldrarna hoppar in och passar sonen så är det alltid Malak som lägger honom. Nattningen är deras speciella stund.
– Vi skrattar, vi leker, vi busar. Vi läser och sjunger. Det betyder väldigt mycket för min son. Extremt mycket. Jag vill att jag är den sista han ser innan han somnar, säger Malak.
– Jag minns när han föddes. Jag tittade på honom och tänkte att han kommer vara med mig hela livet. Han är mitt ansvar.
MAMMAN EVELINA WAHLSTRÖM, som bor utanför Hässleholm, studerar till socionom. När hon började sin utbildning kunde hon ha dåligt samvete för att hon lämnade sina två ettåriga tvillingar på förskolan de dagar hon studerade hemifrån.
– Det var känslomässigt jobbigt. Men sedan fick jag bara acceptera det. Det är ingen annan som tycker att det är konstigt att jag lämnar mina barn för att jag studerar. Utan det var ju bara jag själv, säger hon.
Ingen av mammorna vi pratar med har fått någon information om vad för stöd som finns för studenter som är föräldrar. De upplever inte att det finns någon anpassning eller några avgörande förmåner för den som har barn och studerar. Det finns dock möjlighet att via CSN få tilläggsbidrag (ungefär 200 kronor som enbarnsförälder per vecka) och tilläggslån.
EN ANNAN STÖDFUNKTION för studenter är Lunds universitets studentkårers (Lus) daghem. Lus utser studentrepresentanter till styrelsen för förskolan, men få studenter använder den. Ingen av studenterna vi pratar med har hört talas om den. Lus gör ingen marknadsföring speciellt riktad mot föräldrar. Fokus har i stället legat på att få drivna studentrepresentanter att vilja engagera sig.
Namn: Evelina Wahlström
Ålder: 32 år
Pluggar: Till socionom
Barn: Fyra barn (som blir 9, 6 och 3 i år)
Bor: Utanför Hässleholm med sambo
På AF Bostäders hemsida finns inte heller någon information om huruvida det är tillåtet att ha barn i deras bostäder. I telefon uppger de dock att reglerna för samboende med andra studenter också gäller för barn. Det betyder att man inte får bo med barn i korridor, där bara en person per rum är tillåtet. Däremot får man bo med barn i lägenheter, men max ett barn om man bor i en etta.
Förutom den ekonomiska biten och boendet kan vabbandet också orsaka problem. Evelina menar att den största utmaningen för studenter som har barn är de obligatoriska momenten på utbildningen. Om barnen är små måste man kunna stanna hemma när de är sjuka.
– Nu när vi är på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) får vi bara ha fem frånvarodagar på hela terminen. Så jag och min partner har kommit överens om att han är hemma om barnen blir sjuka, säger hon.
– Jag hade aldrig klarat den här terminen om jag var ensamstående. Har man fyra barn kan vabbperioderna bli ganska långa.
TROTS VARDAGSPUSSLET TENDERAR föräldrar som studerar att vara effektivare än andra studenter. De blir fortare färdiga med sin utbildning och färre hoppar av, detta enligt rapporten
Det var känslomässigt jobbigt. Men sedan fick jag bara acceptera det.
från IFAU. Överlag tycker föräldrarna vi pratat med att det går bra att kombinera studierna med föräldraskapet, särskilt när barnen är lite äldre. Malak tänker tillbaka på sonens trotsålder och skrattar medan hon berättar:
– Oh my god. Det var en stor utmaning. Det var nästan… jag grät jättemycket. Många gånger sa jag till mina föräldrar: ”Ni får ta över. Jag måste ta mig ut. Jag måste ta en promenad och rensa tankarna”.
– Han försökte att provocera mig. Hur ska mamma reagera? Då måste man tänka: ”Okej, vad är smart? Hur ska jag reagera?”, säger Malak. Linnea har barn i ungefär samma ålder.
– De är mer självständiga och båda går i skolan. Därför tänkte jag att det är perfekt timing för mig att plugga, förklarar hon.
NÄR LINNEA BESTÄMDE sig för att börja studera igen hade hon arbetat tio år som biomedicinsk analytiker och var enhetschef på Region Skåne –ett fast jobb med bra lön.
– Men jag kände för något nytt. Just miljö och klimat har varit ett intresse jag haft länge, även om det inte var det jag pluggade min kandidat i, säger hon.
Trots lägre inkomst ser Linnea många fördelar med att kombinera plugg och familjeliv, framförallt flexibiliteten. Som student är det betydligt lättare att få ihop schemat som ska rymma allt ifrån utvecklingssamtal till skolavslutningar och tandläkarbesök.
– Jobbar man kan man inte ta ledigt när som helst, man måste ta hänsyn till andra som är beroende av en på jobbet. Missar man ett obligatoriskt moment [på universitet] kan man få kompletteringsuppgifter och blir man underkänd så finns det omtentor.
Dessutom tycker hon att masterstudierna är mindre tidskrävande än jobbet som enhetschef, även under förra terminen när hon läste på 150 procent.
– När jag var enhetschef var det väldigt mycket kvällsjobb och helgjobb. Det är lite tufft att få ihop det när du jobbar åtta till fem. Det är lättare när man studerar, säger hon.
EVELINAS VÄG TILL beslutet att börja studera är en helt annan. Till skillnad från Linnea hade Evelina inte studerat innan hon fick barn. I stället körde hon budbil för DHL, ett jobb som var ganska krävande fysiskt.
Efter en tvillinggraviditet fick Evelina vad som troligtvis var diskbråck. Vissa dagar kunde hon knappt gå upp ur sängen. Då var det helt avgörande att hennes sambo kunde vara hemma med barnen.
– Det blev ju en väldig påfrestning rent psykiskt. För där har man två små barn, och du kan inte lyfta eller ta dig ner på golvet. Du kan inte göra någonting. Jag levde mer eller mindre i soffan.
– När jag blev skadad insåg jag att jag aldrig skulle kunna gå tillbaka till DHL. Dels för att jag inte vill. Alltså rent yrkesmässigt. Och dels för att min kropp inte kommer att palla, säger hon medan hon pillar på sitt halsband med barnens månadsstenar på: Mars, juni och maj.
– Jag kom in på programmet i december samtidigt som jag hade svinont och det kunde inte ha blivit bättre, lägger hon till.
I BÖRJAN HOPPADE hon runt på kryckor men lyckades ändå sköta studierna samtidigt som hon hade fyra barn. Att det blev just socionomprogrammet berodde på en separation hon genomgått några år tidigare. När hon lämnade pappan till sitt första barn fick hon samtalsstöd från kommunen och insåg hur stor skillnad
socialt arbete kan göra.
– Jag kände att jag ville använda min erfarenhet till att hjälpa andra som är i samma sits som jag har varit i.
PRECIS SOM EVELINA började Malak plugga efter att hon separerat från sin partner.
– Först jobbade jag på en skola, men jag slutade när jag skilde mig. Jag behövde återhämta mig. Efter sex månader sökte jag till en folkhögskola. Där började min egen resa.
När Malak började på folkhögskolan var hennes son bara två år gammal och samtidigt höll hon på att ta körkort. Ekvationer varvades med körlektioner, blöjbyten och barnvagnspromenader. Med hjälp av pannben och stöttande lärare gick det ihop och två år senare hade hon högskolebehörighet. Direkt efter det påbörjade hon sin sociologikandidat på Lunds universitet.
Under Malaks första termin i Lund var det en annan i hennes klass som också hade barn. De fann varandra direkt.
– Vi båda hade barn och är uppväxta i samma område. Vi förstod varandras livssituation. Ibland pluggade vi tillsammans. Då såg vi till att barnen låg och sov, och efter det satt vi uppe och pluggade.
ALLA VI PRATAT med berättar att sättet de umgås på och med vilka har ändrats mycket sedan de fick barn.
– Min cirkel blev jätteliten. Nu umgås jag nästan bara med min familj och mina kusiner, säger Malak.
Förutom att man har mindre tid till kompisar så blir det också naturligt att umgås med andra som också har barn – gärna i samma ålder så att de kan leka, berättar studentmammorna.
Evelina fortsätter reflektera över hur hennes liv som student med barn skiljer sig från sina klasskompisars:
– Det är ju två helt olika liv. Jag kan ibland vara extremt avundsjuk på en 22-åring som bor i en studentlägenhet. Som inte behöver sätta något alarm, som kan kolla på ett avsnitt till på kvällen fastän klockan blir, vad vet jag, tvåtre på natten.
– Men det är ingen hemlighet att barn går upp tidigt och kräver tid. Så jag känner bara, ta vara på tiden som 22-åring.
I FRAMTIDEN VILL Malak skaffa en egen bostad till sig själv och sin son. För att ha råd med det jobbar hon extra några dagar i veckan på ett LSS-boende i Lund och lägger undan pengar. När hon är klar med sin kandidat vill hon ta en master inom socialt arbete så att hon sedan kan söka in på en doktorandutbildning. Linnea har inte någon konkret idé över vad utbildningen ska leda till eller vad hon ska göra sedan, men
Namn: Malak Laham
Ålder: 27 år
Pluggar: Kandidatprogram i sociologi
Barn: En son (6 år)
Bor: Med sina föräldrar i Malmö
Nu umgås jag nästan bara med min familj och mina kusiner. ”
verkar inte bekymrad över det. Hon säger att hon har insett att saker löser sig.
Hon berättar också att hon har träffat flera föräldrar som är sugna på att börja plugga och som blir inspirerade när de hör att hon gör det. – Vill man plugga och har barn men är tveksam så tänker jag bara kör. Gör vad du själv vill. Evelina tycker också att det har gått bra att börja plugga, men menar samtidigt att det kan kännas ovant i början.
– Jag minns första terminen när vi skulle skriva grupparbete och de andra i gruppen började prata om källhänvisningar och referenslista och allt. Jag kände bara: Hur ska det här gå? Det var så naturligt för dem, som tagit studenten ett halvår tidigare. Jag var tvungen att lära mig på nytt, säger Evelina.
Nu har hon koll på källhänvisningar och ser fram emot att jobba inom socialtjänsten, helst med barn och familj. Hon tycker också det känns kul att det finns möjlighet att karriärsklättra, till skillnad från hur det var på hennes tidigare jobb.
NÄR INTERVJUN MED Malak börjar lida mot sitt slut och gästerna i stadsbibliotekets kafé börjat tunnas ut, avrundar vi med en fråga om hur hon ser på hur det blev. Malak är glad och tacksam för sin son. Men hon skulle ändå tipsa om att plugga först och skaffa barn sedan.
– Det är ju en utmaning, du har ansvar för ett litet liv. Det handlar inte bara om att vara hemma, laga mat och städa. Det handlar om att alltid avsätta tid och omsorg.
Precis som hon konstaterade i början av vårt samtal:
– Min mammaroll kommer före allt. Före att plugga, före jobb, före allt.
Sista anmälningsdag till höstterminen är den 15 april. Under perioden 3–15 april har allmänna studievägledningen därför öppet för drop in vägledning på telefon och Zoom.
Ta chansen att lyfta dina frågor och
Engagera dig som internationell mentor!
Tycker du om att träffa nya människor?
Som internationell mentor lär du känna studenter från hela världen. Tillsammans med andra mentorer välkomnar du nya internationella studenter som påbörjar sina studier vid Lunds universitet under höstterminen 2025.
Anmäl dig senast den 20 april. Läs mer på: www.lu.se/ internationell mentor
funderingar om val av utbildning, ansökan och vilka yrkesområden olika utbildningar leder till. Mer information hittas på: www.lu. se/studievagledning
Sök stipendium för fältstudier utomlands
Minor Field Studiesstipendiet ger dig möjlighet att göra fältarbete utomlands för att samla material till ett examens arbete på kandidat, magister eller masternivå. Ansök under perioden 5–25 april. Läs mer på: www.lu.se/mfs
Just nu söker Lunds universitet dig som vill ta ett betalt uppdrag som anteckningsstöd. Som anteckningsstöd delar du med dig av tydliga anteckningar efter varje föreläsning och seminarium till en eller flera studenter. Ta chansen och medverka till att förbättra studiesituationen för studenter med behov av pedagogiskt stöd!
Läs mer om uppdraget och anmälan på: www.lu.se/ bli anteckningsstod
Snart öppnar ansökan för Crafoordska stiftelsens resestipendium. Du kan söka stipendium för:
• materialinsamling för uppsats/ examensarbete
• praktik utomlands och klinisk placering
• utbytesstudier
Ansök under perioden 5–25 april. Läs mer om behörighet skrav med mera på: www.lu.se/crafoordresestipendium
Find your path into the Swedish language at Tora Vega SFI. (previously Hvilan SFI)
You may want to learn Swedish to quickly continue your career or your studies here. Or to better understand Swedish people and culture. Regardless of your motivation, you will find an
Av Bertolt Brecht och Ruth Berlau
15 mars–26 april
Fågelfantaster, tiggande munkar och rasbiologer. Lunds gator och torg bär namn som viskar om historiska normbrytare – vissa beundransvärda, andra problematiska. Följ med på en promenad genom stan för att ta reda på vad det är för vägar vi vandrar på egentligen.
TEXT OCH ILLUSTRATION NANCY NILSSON
VI STARTAR VID Mejeriet och vandrar upp längs med Stadsparkens östra kant. Solstrålarna lyser på de färgglada fasaderna och till vänster står ståtliga träd på rad. Vi befinner oss på Gyllenkroks allé, döpt efter friherren och godsägaren Axel Gustaf ”Gösta” Gyllenkrok (1783-1865). Det kanske inte låter så häpnandsväckande, men utöver dessa fina titlar var han en sann fågelfantast.
På sitt slott i Genarp hade han en samling med fjäderfän av alla tänkbara slag, allt från vita påfåglar ute i trädgården till papegojor i vestibulen. Totalt hade han över 1 000 fåglar, döda som levande. Lägg därtill åtskilliga sköldpaddor, en apfamilj och en varg som vaktade hans slott.
Men Göstas hjärta slog inte bara för djuren, han hade även ett starkt engagemang för att hjälpa kriminella ungdomar tillbaka in i samhället. När hans son begick ett brott och fick sparken från officersjobbet bestämde sig Gyllenkrok för att hjälpa andra ungdomar på glid. Han startade Råby räddningsinstitut som finns kvar än i dag under namnet Råby ungdomshem.
FRÅN GYLLENKROKS ALLÉ rör vi oss norrut mot stan. Träden har ersatts av affärer och fik och allt fler människor rör sig omkring oss. Snart tornar Juridicum upp sig och den som är uppmärksam kan lägga märke till de lite mystiska namnen på gatorna i området. Här korsar nämligen Lilla och Stora Gråbrödersgatan varandra, döpta efter gråbrödernas kloster, som låg i kvarteret. Vilka var då dessa grå bröder? Jo, de var katolska
munkar, även kallade Franciskaner, som för 800 år sedan vandrade runt i sina grå mantlar och predikade för folket. För dem var fattigdom och avhållsamhet något att sträva efter. De skulle avstå från alla egendomar och i stället leva på Lundabornas gåvor.
Gråbröderna var inte de enda munkarna i stan under medeltiden. Här fanns också svartbröder som även de har fått en gata döpt efter sig, nämligen Svartbrödragatan intill Mårtenstorget. Svartbrödraklostret, eller Dominikanklostret som det också kallades, var en tiggarorden. Men till skillnad från gråbröderna låg deras fokus mer på utbildning och lärande. Klostret var faktiskt det första Dominikanklostret som upprättades i Norden.
Båda klostren, svartbrödernas och gråbrödernas, raserades under den protestantiska reformationen. Vem vet, om det inte varit för Martin Luther kanske det fortfarande hade vandrat runt grå- och svartbröder på Lunds gator.
VI HÅLLER OSS kvar i svartbrödernas kvarter för här intill ligger nämligen ett av Lunds mest välbesökta torg: Mårtenstorget. I kvarteret låg den medeltida Sankt Mårtens kyrka, som gav torget sitt namn.
Men det vi alla undrar – vem är egentligen Mårten? Jo, vi har att göra med en mycket mytomspunnen man vid namn Martin av Tours, eller Sankt Mårten i svensk form – klostergrundare och biskop i 300-talets romerska rike.
Mårten gick sin egen väg. Som tioåring sökte han sig självmant till kyrkan för att döpa sig men blev stoppad av sina hedningar till föräldrar som i stället ville se honom i den romerska armén, något
som skulle förändra hans liv.
Enligt legenden mötte Mårten en frusen tiggare under en ridtur. Utan pengar att ge honom delade Mårten med sig av sin mantel – bokstavligen. Han skar den mitt itu och gav bort den ena halvan. Samma natt drömde han om Jesus iklädd den avskurna manteln och på morgonen var den hel igen. Händelsen sägs ha gett upphov till begreppet palliativ vård – vård i livets slutskede – från latinets pallium (mantel). Hur nära döden tiggaren var må vara oklart men Mårtens gest sägs vara den första palliativa handlingen.
En närmare blick på stans statyer avslöjar spår av en mörkare tid.
Vid första anblick verkar Sankt Mårten vara felfri, men faktum är att han indirekt har miljontals gäss på sitt samvete. Nej, skämt åsido – det är faktiskt honom vi har att tacka för högtiden Mårten Gås. Det sägs att Mårten gömde sig i en grisstia för att slippa bli utvald till biskop av Tours, men när gässen började kackla blev han avslöjad. Nu äter vi gåsamiddag varje år den 10 oktober som ett slags straff mot de förrädiska gässen. Men när allt kommer omkring följde de bara sina instinkter och gjorde honom dessutom till den biskop vi känner honom som i dag.
FRÅN MÅRTENSTORGET TAR vi oss uppåt mot de pittoreska små kvarteren intill Lundagård där de låga pastellfärgade gathusen står på rad, hemvist åt bland annat Östgöta nation. Mellan gatstenen har stora stockrosor letat sig upp. Vi har hamnat på Själbodgatan. Det är svårt att tro att den här idylliska gatan döljer ett betydligt mörkare förflutet. Faktum är att kvarteret vi befinner oss i var hem för Lunds allra mest utsatta och fattiga från 1600-talet och ända in på 1900-talet.
Längs Själbodgatan stod fattighusen uppradade, eller själabodarna som de kallades. Råttor, möss och löss plågade gatans boende och sanitet var det inget vidare med. Men tiderna förändras. Numera finns inga spår av gatans förflutna som hem för stadens olycksbarn. Efter hätska debatter i tidningarna bestämde man sig under 60- och
70-talen för att riva fattighusen.
Om man är sugen på att bosätta sig i ett av gatans radhus, som ersatt själabodarna, kan man behöva punga ut runt åtta miljoner kronor. Men vissa spår finns kvar, som fattigvårdsinrättningens huvudbyggnad från 1860-talet, som nu har renoverats till bostadshus. Och så gatans namn såklart.
LÄNGS PROMENADEN HAR vi inte bara sett gator som vittnat om svunna tider. En närmare blick på stans statyer avslöjar spår av en mörkare tid. I Lundagård, framför universitetsbyggnaden, har vi Sven Nilssons (1787-1883) byst. Han var zoolog och arkeolog men även pionjär inom svensk rasforskning. Hans kontroversiella undersökningar av samiska kranier var några av de första i sitt slag
i Sverige och kom att influera den rasbiologiska forskningsmetoden. Han har beskrivits som en av arkitekterna bakom den nya vågen av rasforskning som skulle leda till betydande förtryck av minoritetsgrupper och socialt utsatta.
På Petriplatsen står en staty av Carl von Linné (1707-1778). Den kända botanikern klassificerade växter och djur – men även människor. Kategorierna baserades på världsdelarna Afrika, Europa, Amerika och Asien. Dessa rangordnade Carl von Linné och gav olika personlighetsdrag, där den friska amerikanen stod överst.
Såväl Sven Nilssons som Carl von Linnés metoder och idéer har i efterhand mött stark kritik. Under Black lives matter-demonstrationerna under 2020 skrev nära 2 000 personer på en protestlista för att riva Carl von Linnés staty. Andra menade att hans forskning var ett resultat av sin tid och att hans staty skulle stå kvar, vilket den gör än i dag.
I Sverige är medianåldern för att börja studera på högskola eller universitet för första gången 22 år, och två tredjedelar av alla examinerade varje år är under 30. Hur är det då att plugga när man inte längre är i tjugoårsåldern? Lundagård har träffat Olof von Knorring, 70, som har varit lundastudent av och på i nästan 50 år, och som har valt att studera in i pensionsåldern.
TEXT AMANDA BARRATT
FOTO BIM HELLSTRÖM
Det är en kall och solig vinterdag när jag möter Olof von Knorring utanför AF-Borgen. I Lundagård går studenter på väg till och från sina föreläsningar, de allra flesta ser ut att vara i tjugoårsåldern. Många hade nog därför inte gissat att Olof också är en lundastudent, och har varit det från och till i nästan 50 år. Trots att han ofta har varit bland de äldsta på sina föreläsningar menar Olof, som är pensionär utöver studierna, att han inte är så annorlunda från Lunds yngre studenter. – Jag märker ingen skillnad alls mellan mig och andra studenter. Det är samma sak vi är där för. Den enda skillnaden är kanske att jag har lite mer erfarenhet och kan se saker och ting från ett annat håll än vad man kan som lite yngre, berättar Olof von Knorring.
I VÅR LÄSER Olof ”Kina i dag – politisk utveckling, samhällsfrågor och globalt inflytande”, en distanskurs på 7,5 högskolepoäng. Vägen hit började på 70-talet i Söderbärke, en ort med 750 invånare i södra Dalarna, där Olof växte upp och gick i grundskolan. Efter att han gått klart gymnasiet i Fagersta några mil bort, kände Olof att han var redo för något större. – Det var dags att göra någonting mer. Mina föräldrar gick knappt ut skolan ens, så jag var den första som sökte vidare. Då hamnade jag här i Lund, berättar han.
Mellan 1974 och 1979 bodde Olof i Lund och läste en civilingenjörsutbildning inom maskinteknik, innan han sedan flyttade tillbaka norrut för att arbeta. Han återvände dock till Lund redan 1985, och har stannat här sedan dess. Det var när Olof jobbade på företagen Tetra Pak och Alfa Laval tillsammans med personer från hela världen, som han valde att återvända till universitetet. Inspirerad av skillnaderna mellan sig själv och sina utländska kollegor bestämde sig Olof för att studera religionsvetenskap i hopp om att förstå människan lite bättre.
– Vad är det som är den största skillnaden mellan oss? Ja, det är nog hur religionerna har påverkat oss och de kulturer vi lever i. Så då började jag studera religionsvetenskap fram till en master, förklarar Olof von Knorring.
EFTER MASTERN I religionsvetenskap fortsatte
Olof studera, men då var ämnet antropologi, där han först tog en kandidat och sedan en master. Det är samma strävan att förbättra sin insikt i hur människor fungerar och utvecklas som driver Olof att fortsätta plugga än i dag.
– De här kurserna har hjälpt mig att öppna
mina ögon och se både mig själv och andra lite annorlunda, säger Olof.
– Det har inte varit raka spåret hela vägen heller, för jag är ju tekniker i botten, och då är man ju ganska fyrkantig om jag får säga så.
Studentmiljön i Lund präglas av unga vuxna: I Sverige är medianåldern för att påbörja högskolestudier för första gången 22 år, och två tredjedelar av examinerade varje år är under 30, enligt statistik från läsåret 2022/2023. Med en medelålder som ligger på 39,3, är Lund dessutom en av de städer med yngst befolkning i hela landet. Trots detta är det sällan någon reagerar på att en äldre person kliver in i föreläsningssalen. Enligt Olof märker de yngre studenterna knappt att det går en pensionär på programmet. En insikt som kom med blandade känslor.
oavsett ålder. Skulle man vilja, finns en plats för äldre i Lund.
– Vi är välkomna precis som alla andra, jag märker inte någonstans att någon har gjort skillnad på mig eller någon yngre.
INOM STUDENTKULTUREN UPPLEVER Olof inte att det har skett någon större förändring nu jämfört med hur det var när han först började studera på LTH 1974. Det som gör större skillnad för upplevelsen av att studera i Lund, menar han, är snarare vilken utbildning man läser och de man läser tillsammans med.
– När jag läste maskinteknik, så var bara 2 av 120 studenter kvinnor. På kurserna jag läser nu är det ungefär 50-50. Det tror jag gör betydligt större skillnad än de 20, 30, 40 år som har gått sedan min första examen.
Allt som allt tycker jag att min utbildning har gjort det tydligt för mig att vi alla är lika, men också olika.
– Första gången jag gick på en föreläsning på Lux så hade jag en liten tanke: Vad kommer att hända nu? Här kommer jag som gammal pensionär och så sitter det en massa unga studenter här. Nej, det hände inte ett dugg, ingen reaktion över huvud taget, berättar Olof.
– Det var ju dels en lättnad och dels en liten besvikelse! fortsätter han och skrattar.
FÖR OLOF PASSAR det bra att studera i pensionsåldern och det är något som han önskar att fler valde att göra.
– Jag skulle nog vilja se fler äldre som dyker upp på föreläsningarna. Dels för att berika sig själva, men dels för att förhoppningsvis ge någonting till de yngre studenterna också.
Lund är en stad som är känd för sin studentkultur: Här fylls studenternas kalendrar av allting ifrån spex till nollning och nationsengagemang. För Olof ser studentlivet lite annorlunda ut jämfört med många yngre studenter, eftersom han lägger mer tid på familj och mindre tid på att vara ute på nationsklubbarna. Även om han själv inte testat, så tror Olof att man kan vara del av studentlivet
En skillnad mellan att studera i tjugoårsåldern och när man är pensionär är vad som motiverar en att fortsätta med studierna. Det som driver många unga studenter genom jobbiga tentaperioder och tuffa seminarier är vetskapen om att man behöver sin utbildning för yrkeslivet, en motivation som inte finns när man har jobbat klart. När jag frågar Olof vad som får honom att fortsätta även när studierna blir tunga, så svarar han snabbt: Nyfikenhet.
– Det är lite annorlunda för mig, jag behöver inte studierna för resten av livet i fråga om jobb och sånt där. Men i fråga om att utvecklas själv, då behöver jag det faktiskt, förklarar Olof.
VAD HAN SKA läsa efter att han är klar med ”Kina i dag”, vet Olof inte ännu. Genom religionsvetenskapen och antropologin tycker Olof att han har sökt sig så långt som man kan från maskintekniken där han började för ungefär 50 år sedan. Ska det bli fler studier, då ska han bara läsa enstaka kurser på halvtid eller kvartstid, inget som leder till en examen.
– Fler examina, nej det behöver jag inte! säger han.
För Olof har den långa och blandade utbildningen inneburit mycket mer än bara högskolepoäng, framför allt en ökad förståelse för andra människor och för sig själv. Studierna som tog honom från Söderbärke till Lund, bort och sen tillbaka igen, har för Olof varit nyckeln till att se världen ur nya perspektiv.
– Allt som allt tycker jag att min utbildning har gjort det tydligt för mig att vi alla är lika, men också olika. Den insikten har hjälpt mig att bredda mitt tänkande och ifrågasätta mina egna stereotyper och förutfattade meningar.
För den som vill bli förälder finns mängder med mallar för hur livet ska se ut att hämta i närmaste streamingtjänst, Pocket shop eller radiokanal. För den som inte vill det är det desto mer oklart. Emmy Odeskog utforskar varför vi vet så lite om det barnfria livet, och vad det får för konsekvenser.
TEXT EMMY ODESKOG
ILLUSTRATION TEKLA SVENSSON
När Ryssland invaderade Ukraina för snart tre år sedan satt hundratals gravida surrogatmödrar och nyfödda surrogatbebisar gömda i skyddsrummen under Kiev. Att Ukraina är ett slags Mecka dit ofrivilligt barnlösa par vandrar med ägg, spermier och livsbesparingar har egentligen varit känt länge. Till skillnad från i Sverige finns i Ukraina en mer liberal surrogatlagstiftning, i kombination med stor desperation och fattigdom.
Man behöver inte gå utanför landets gränser för att hitta exempel på hur långt människor är beredda att gå för ett barn. Uppsalabon Lisa Borg har under tre års tid postat om otaliga IVF-sprutor, äggplockningar, insemineringar och missfall på sina sociala medier. I SVT:s serie Barn till varje pris? medverkar svenska par som med alla medel tillgängliga – inseminering, adoption, IVF – försöker uppfylla den dröm som av ansträngningarna att döma är större än alla andra – att fullborda sitt eget liv genom att skapa ett annat.
Men snarare än en dröm beskrivs barnahavandet i regel vara drivet av ett slags urbehov. När längtan efter ett barn slår ner i kvinnan (och det förutsätter man att den någon gång kommer att göra) är hon maktlös. Utelämnad åt sin egen natur. För mitt inre ser jag bilder av Daenerys Targaryen framför mig, när hon i tv-serien Game of thrones ivrigt tuggar i sig ett blodigt hästhjärta efter att ha fått reda på att hon är gravid. Något djuriskt har inte bara fallit över henne – det har fullbordat henne. Gjort henne stark, mäktig och fullkomlig.
I BOKEN KVINNOR utan barn resonerar Sara Martinsson kring att det är just den här biologiska synen på barnlängtan som möjliggör att moralen i frågan blir så töjbar att människohandel plötsligt verkar som ett helt okej alternativ.
– Den får oss att tro att kroppar är enklare att modifiera än drömmar om hur livet ska se ut, skriver hon.
Idén att kvinnan är satt på jorden för att föda barn har tusentals år på nacken. Enligt
Hippokrates, läkekonstens fader, var det direkt farligt att inte nyttja sin livmoder, eftersom den då kunde börja vandra upp i kroppen och skada andra organ. Också i Bibeln framstår barnlöshet som skamligt och sjukligt. Sara, gift med Abraham, plågas av sin infertilitet under hela sin livstid. Det är först när Gud uppenbarar sig och skänker henne sonen Isak som hon blir kvitt sina sorger.
Samtidens Sara kan kanske sägas vara Therése Lindgren, en av Sveriges största influencers. Medan hennes kollegor tjänar sexsiffriga belopp på förlossningsvideor och barnvagnsreklamer har hon, som nu närmar sig 40, inte skaffat barn. Den avgörande detaljen som skiljer Therése från Sara verkar vara: Varför? Therése vill inte. I SVT-serien Slippa bli mamma vittnar hon om motståndet som beslutet mött.
– Folk blir arga på mig, de säger att jag berövar min fästman Anders på barn, att jag kommer ångra mig och att det är egoistiskt av mig att inte skaffa barn. Det är som om jag är här på jorden för att det ska bli fler barn, säger Therése Lindgren i serien.
Snarare än en dröm beskrivs barnahavandet i regel vara drivet av ett slags urbehov.
Trots att hon aldrig har haft en barnlängtan, eller ens tyckt om barn särskilt mycket, har frågan varit svår och ångestladdad. Dessutom saknar hon kvinnliga, barnfria förebilder, och därmed idéer om vad ett liv utan barn som 40-, 50- och 60-åring innebär.
– Jag vet inga kvinnor som valt att inte skaffa barn, finns de ens? säger Therése Lindgren.
I POPULÄRKULTUREN LYSER det barnfria perspektivet, precis som Therése påpekar, med sin frånvaro. I boken Childfree across the disciplines (2022) beskriver Melanie Elyse Brewster och Olivia Snow representationen av barnfria kvinnor som just sällsynt. När de väl är med innehar de ofta rollen som häxor, enstöringar eller nunnor, medan barnfria män ofta har Peter Pan-drag: De vägrar att växa upp. Föräldraskapet gestaltas på det här sättet som en slags hållpunkt för vuxenhet, att inte skaffa barn står i motsats till detta för något barnsligt och själviskt.
Också författaren Rachel Cusk beskriver i boken
A life’s work (2019) hur föräldraskapet ses som en naturlig del av det vuxna livet, vilket implicerar att alternativet är onaturligt och avvikande. Att ändå välja detta, alltså att aldrig skaffa barn, blir således att aktivt avvika från en huvudväg som är upplyst och skyltad. Detta för att i stället köra rakt ut i intet, utan någon egentlig uppfattning om vad som kan tänkas vänta där.
”Moderskapet har skildrats tusenfalt, dess berättelse är skarp, tydlig och lätt att efterlikna. Men icke-erfarenheten är fortfarande suddig”, skriver Sara Martinsson i Kvinnor utan barn.
Martinsson menar att många kvinnor som väljer att inte skaffa barn upplever en känsla av tomhet – inte nödvändigtvis på grund av barnlösheten i sig, utan snarare för att de hamnar utanför den dominerande berättelsen om vad det innebär att vara kvinna.
DEN BARNLÄNGTAN SOM i 30-årsåldern plötsligt beskrivs stiga från kvinnans djupa, biologiska vrår skulle, sett ur det här perspektivet, snarare kunna vara en omtolkning av ett annat behov: Att passa in. Att hamna utanför flocken var synonymt med direkt dödsfara för våra förfäder, och hjärnan har inte riktigt glömt den ekvationen. Ett hot mot den sociala tillhörigheten uppfattas som ett hot mot överlevnaden, och det väcker förstås ångest.
– Min värsta tanke som jag tänker varje gång jag går och lägger mig är: Ska jag dö själv? säger Therése Lindgren i Slippa bli mamma.
I takt med att bilden av äktenskapet som någonting livslångt och allomfattande alltjämt monteras ned kan man tänka sig att den här aspekten av föräldraskapet blivit mer framträdande. Att gifta sig med någon håller (statistiskt sett) i några år, sedan skiljer sig ungefär hälften. Men ett barn är forever, och i de tillfälliga förbindelsernas tidevarv har det en särdeles stor dragningskraft.
För såväl sig själv som för andra blir kvinnan därmed till en slags biologisk bro in i en alltmer sällsynt intimitet. Vad gör det med henne? Jag vet inte, men jag kommer inte helt osökt att tänka på berättarjaget i Ellika Lagerlöfs absurdistiska novell Dopet ur samlingen Den sista kastraten (2025). Hon förvarar sitt reproduktiva system utanför kroppen – i badkaret – i stället för inom sig.
Genom att låna ut det hjälper hon sin gamla förälskelse och hans sambo att skaffa barn. Under graviditeten spenderar alla tre tid tillsammans i lägenheten och pysslar om det växande fostret. Det annars ensamma jaget överöses av omtanke och närhet. Själva förlossningen är ett slags klimax på detta, som följs av att paret ger sig av med sitt nyfödda barn. Efter det blir det tyst.
Förändringar präglar samtiden! Både det privata och det allmänna tar plats när Lundagårds studentlivskrönikör Marius Lyckå sammanfattar februari.
Unga vill tjäna pengar – inte ha sex
Ungdomsbarometern har intervjuat 15 000 svenskar i åldrarna 15-24 för att ta pulsen på generation Z. Slutsatserna är många och i regel varken uppmuntrande eller förvånande. Den ekonomiska oron växer och unga i dag är mindre idealistiska och mer materialistiska. När unga får beskriva hur de vill uppfattas av andra säger allt färre ”tolerant” och ”intellektuell”. Viktigare är att vara ”rolig”, ”självständig” och ”mogen”. De sociala trenderna får mig dock att höja på ögonbrynen. Unga i dag verkar helt enkelt inte vara så sugna på det där sociala. Intresset för att festa och träffa nya människor har minskat. Mest frapperande är det minskade intresset för sex. 2011 uppgav 74 procent av ungdomar att de var intresserade av sex – motsvarande siffra 2024 var 51 procent. Rapporten får mig, kort sagt, att känna ett oerhört främlingskap gentemot dagens 15-24-åringar. Jag, liksom de flesta tonåringar, fick varken ligga eller festa speciellt mycket. Men jäklar vad intresserad jag var av det! Det blir allt tydligare för mig när jag läser att det är något helt annat att vara tonåring i dag än det var för bara några år sedan. Side hustles, gymmet och att träffa den rätte är ungdomens nya ansikte. Att supa och ligga är passé.
Inga barn ska bli underkända i skolan! Lösningen är enligt skolminister Lotta Edholm och utredaren Magnus Henrekson att ta bort betyget F. Henreksons betygsutredning föreslår ett nytt betygssystem. Skalan A–F ska ersättas av en tiogradig skala. Som sagt ska inte längre ett underkänt betyg finnas, så att färre hindras från att få börja på gymnasiet. Enligt utredaren ska det nya systemet även råda bot på betygsinflationen. Henrekson menar att många skolor i dag ger så kallade glädjebetyg, alltså betyg som är avsevärt högre än resultatet på de nationella
proven. Enligt utredningen ska nationella prov i framtiden rättas centralt och skolornas genomsnittsbetyg inte få avvika från genomsnittet på nationella proven. Dessutom ska nationella proven stå för 30 procent av meritvärdet, alltså det genomsnittsbetyg som används för att söka till gymnasium och universitet, i stället för att det som i dag endast utgörs av betygen. Förslaget påverkar även oss studenter! Vi kommer nu ha haft ett annat betygssystem än vad framtidens barn kommer att ha. Våra småsyskon, yngre kusiner och framtida barn kommer gapande lyssna när vi berättar om att man kunde bli underkänd på vår tid. Det ser åtminstone jag fram emot.
På östfronten ganska mycket nytt. USA:s utrikesminister Marco Rubio och hans ryske motpart har haft ett möte i Saudiarabien om ett möjligt slut på kriget i Ukraina. Ukrainare eller européer närvarade inte. Trump avfärdar Ukrainas invändningar kring att inte få delta med att ”ni aldrig borde ha startat det”. Kriget alltså. Det verkar kort sagt som att vi i Europa inte fortsatt kan räkna med att pappa USA sköter vår försvarspolitik åt oss. Frågan är hur Europas försvar ska se ut i framtiden. Ska det fortsatt koordineras genom Nato eller blir det kanske en EU-armé? Oavsett vad blir nog att stärka försvaret fortsatt en aktuell fråga i vår del av världen. Att gå med i Nato var inte någon mirakelkur. Sverige har höjt försvarsanslagen till 2,4 procent av BNP. Det är en ökning på nästan 85 procent sedan 2022. Nästa år ska anslagen dessutom ligga på 2,6 procent av BNP, men frågan är om det är tillräckligt. Litauen har till exempel bestämt sig för att öka sina försvarsanslag till mellan 5 och 6 procent av bruttonationalprodukten från och med 2026. Vad ska man tycka om det? Ja, det är väl upp till var och en. Faktum är dock att försvarspolitik och försvarsanslag kommer att vara ett ämne i den politiska debatten under många år framåt, oavsett om vi vill det eller ej.
Drakar, sexiga tjejer och shadowdaddys – fantasyklichéerna haglar i Onyx storm, Rebecca Yarros tredje bok i Empyrion-serien. Thea Sandin har läst en tjock bok som vinner i underhållningsvärde vad den förlorar i litterarär kvalitet.
OSKÖNLITTERATUR
Onyx storm
Rebecca Yarros
Gondol 25-01-2025
nyx storm är den tredje boken i Rebecca Yarros Empyrean-serie som handlar om drakryttaren Violet Sorrengail och hennes kamp för att rädda sitt hemland Navarre från ”den stora ondskan”. Till sin hjälp har hon ett helt entourage av drakryttare, sin sexiga och moraliskt tvivelaktiga pojkvän Xaden Riorson, samt de två drakar som hon är bunden till.
Ni hör på min ton att jag raljerar lite, men det är svårt att låta bli när det kommer till böcker som denna. Onyx storm faller in under genren romantasy, en blandning mellan romance och fantasy, och är tyvärr en ganska medioker sådan. Den här typen av böcker följer nästan alltid samma typ av handling: En ung tjej överlever mot alla odds i en miljö som konstant vill ta hennes liv. Hon blir motvilligt kär i anti-hjälten, en otrevlig men jätte-, jättesnygg kille vars väldefinierade magmuskler alltid dryper av svett. Han har en tendens till svartsjuka och allmän ruffighet, men är av någon anledning snäll mot enbart henne.
ROMANTASY HAR TRENDAT i något år nu och 2024 hamnade genren på nyordslistan. Vissa av dessa böcker har jag en tonårsaktig besatthet av. Författaren Sarah J Maas har exempelvis varit stilbildande här och anses av många som drottningen av hela romantasygenren. Tyvärr når Rebecca Yarros inte riktigt upp dit och i stället blir Onyx storm ett hopkok av fantasyklichéer.
Till att börja med är huvudkaraktären Violet tråkig. Denna undernärda och väldigt, väldigt sköra kvinna är vackrast på jorden och dessutom den mäktigaste drakryttaren i modern tid. Hon är också badass och tvekar aldrig på att försätta sig i fara för sina vänners skull, en sann hjältinna som det knappt finns några fel på, med samma djup som en plaskdamm.
DESSUTOM MÅSTE VI prata om sexet. Romantasy förutsätter ju ett visst mått av sex. I vissa böcker är det mer än i andra, och på Tiktok brukar böcker recenseras baserat på ”spice-level”. Tänk dig Fifty shades of grey fast med övernaturliga element, exempelvis någon som kan kontrollera skuggor och som kan både hålla fast armar och göra annat. Detta har gett upphov till den vedertagna termen shadowdaddy, Men här gör Yarros oss besvikna. Xaden, Onyx storms skugg-papi, levererar inte alls och vana romantasyläsare skrattar åt det som kallas spicy i den här boken.
Trots detta sugs jag in i Onyx storm. Det är ett gediget världsbygge som kanske hade gynnats av att sammanfattas lite mer i början av boken. Jag började läsa och blev väldigt förvirrad av alla karaktärer och deras drakar, vilka infanterier de är i, vilka som tillhör den ena folkgruppen eller den andra samt vad som faktiskt hände i den förra boken. Det är dock en stor
värld som Yarros bygger upp, komplett med tillhörande karta över kontinenten, precis som en klassisk fantasybok.
BOKEN FÅR MIG att undra över varför romantasy är en sån trendande genre just nu, för ingen kan säga att det är för att det är bra litteratur. För det första är det enkelt att försjunka i. En fantasivärld målas upp och sedan skrivs berättelsen fram med ett driv och med så många cliffhangers att det känns närmre deckargenren än en värld fylld av drakar och magi. Sedan är det nog många tjejer som drömmer om en kille som tar kommando, som är hård och tuff och lite farlig, utan att man behöver hantera några av verklighetens komplikationer av sådana attribut. Det som framför allt lockar är att det är långt ifrån det mörker vi hör om på nyheterna varje dag. I stället är det en sexig och spännande fantasi att fly till. Men om du vill sluta tänka på verkligheten finns det bättre böcker än Onyx storm.
Vissa normer mår bra av att ifrågasättas, men visst finns det också de som man gärna håller fast vid? Lundagårds kulturredaktion har sammanställt sina exempel på normer som aldrig borde förändras, oavsett hur mycket de ifrågasätts.
SOLDYRKANDET
Principen är inpräntad i folksjälen: Solen skiner och alla ska rusa ut, oavsett månad eller humör. Det är bland det vackraste vi har – en glädjens massrörelse i det vackra vädret. I solsken försvinner vinterdepression och sorg – solbrillor dyker upp på gator och torg. Bryter du normen, bryter du bara ner din kropp – gå ut och få din dos D-vitamin.
I rulltrappor, på trottoarer och i gångtunnlar – vi går till höger. Det är en av de mest grundläggande normerna för smidig rörelse i samhället, och ändå finns det alltid någon som envisas med att gå (eller stå) mot strömmen. Kanske har de bott för länge utomlands? Kanske saknar de skam i kroppen? Oavsett vilket, vi andra vet: Håll höger!
Att offentligt deklarera sin kärlek för jantelagens alla tio kommenderingar är att ta i. Men den sjätte, ”du skall inte tro att du är förmer än vi”, är svår att inte vurma för. Naturligtvis får man känna stolthet över eventuella framgångar, men sitt ner i båten. Högmod är en dödssynd, och framförallt irriterande. (Note to self, Lundagårds kulturredaktion?)
SKOFÖRBUDET
Snuskigt med skor! Mer smuts än du tror lurar under sulan, bajsbakterier bland annat som inte syns. ”Det är helt lugnt att ha skorna på”, säger du för att vara reko, och kompisarna klampar in. Mysstämningen sjunker snabbt när smuts och grus sprids på golvet. Låt oss bevara den svenska skofria normen. Offra outfiten och ”ta av dig skorna”, som Povel Ramel sa.
Fascism är rätt dåligt – förutom vid matbordet. Ingen vill se dig smaska, prata med mat i munnen eller – Gud förbjude – slicka kniven. Bordsskick handlar inte om snobberi, det handlar om att visa respekt för både maten och sällskapet. Inget är väl lika heligt som att dela en måltid ihop? Det visste både salig Magdalena Ribbing och Jesus Kristus.
DET STADIGA HANDSLAGET
Handskakningen, en strålande hälsningsgest. Kort och bestämt som ett tecken på respekt. Slappt och utan ögonkontakt som ett tecken på avsky (alternativt ett bevis på bristande karaktär). Långt och ömt, eller entusiastiskt skakande. Det finns så många möjligheter. Och ganska rart egentligen – främlingar möts och instinktivt vill vi hålla hand.
Vår favoritkvart – ett oundvikligt inslag för en tidsoptimist som mig. Genom att sikta på prickprick, kommer jag aldrig för sent till föreläsningen. Råkar du pricka klockslaget är ingen skada skedd. Under femton minuter en kvart hinner du köpa kaffe och komma ikapp kompissnacket. Dessutom gäller dubbelkvart från klockan 18 – din tidspessimist!
Ett ställe som genomgår en total moralisk förflackning är mikrorummet på Lux. Jag vill inte behöva torka upp din smaklösa linsgryta eller potatis- och purjolökssoppa. Det är mikrovågsugnar vi alla solidariskt ska dela på, inte biologiska vapenkammare. Ingen vill öppna luckan och mötas av en sörja som ser ut att ha egen vilja och syrebehov.
Plötsligt händer det. På ett tåg, en buss, en tunnelbana eller en spårvagn. Det stilla sorlet rivs upp av att någon scrollar genom apparnas flöde av korta klipp – på full volym! Denna gränslösa nonchalans som förorenar ljudbilden, man tappar ju hakan! Samtidigt sitter alla andra lydigt inrättade i ledet och stirrar på sin skärm med hörlurar på, som man bör.
DET ÄR LÄTT att ta bra utbildning för given. Föreläsningar, tentor och kurslitteratur flyter på, men bakom kulisserna pågår ett ständigt arbete för att säkerställa att kvaliteten håller högsta nivå. Kvalitetssäkring är något som ofta känns abstrakt, men i praktiken påverkar det varje students vardag – från kursinnehåll och undervisningsmetoder till möjligheten att göra sin röst hörd.
LUS undersökning om kvalitetssäkring visar att studenters deltagande i universitetets centrala kvalitetsdialoger fungerar relativt väl. De flesta kårer får möjlighet att samverka med sin fakultet inför mötena och upplever att deras röst hörs. Samtidigt ser vi att detta inte är en självklarhet överallt. För att säkerställa att studenternas inflytande är en integrerad del av kvalitetsarbetet krävs det att alla fakulteter arbetar systematiskt med att inkludera studenter – både på central och lokal nivå. Att studenter, som själva går utbildningarna, delger sina perspektiv och erfarenheter är ett billigt och effektivt sätt att kvalitetssäkra verksamheten.
ETT OMRÅDE SOM lämnar mycket att önska är kursvärderingar. För många studenter är detta det enda forumet där de kan ge återkoppling på sin utbildning, men trots det saknas ofta en tydlig struktur. Flera kårer rapporterar att kursvärderingar sällan genomförs under schemalagd tid, och på vissa fakulteter är de dessutom inte anonyma, vilket riskerar att minska studenternas vilja att svara. Det handlar inte bara om att genomföra kursvärderingar, utan också om att hantera resultaten. Utan en systematisk återkoppling till studenterna och en
DETTA ÄR LUS
tydlig uppföljning av resultaten förlorar kursvärderingar sitt värde. För att Lunds universitet ska fortsätta utvecklas måste kursvärderingssystemet förbättras och studenternas synpunkter få verklig betydelse.
På fakultetsnivå finns många exempel på god samverkan mellan kåren och lärosätet. Kårerna har på många håll ett nära samarbete med fakultetsledningen, men samtidigt vet vi att den på vissa håll kan bli bättre. För att kvalitetssäkringen ska fungera krävs det att studentinflytandet inte blir beroende av enskilda eldsjälar, utan att det finns långsiktiga strukturer som säkerställer studenternas delaktighet.
LUS KOMMER ATT fortsätta arbeta för att Lunds universitet beaktar studenternas åsikter. Kvalitetssäkring är en förutsättning för att alla studenter ska få en utbildning av högsta möjliga kvalitet. För att uppnå detta måste universitetet lyssna på sina studenter, utveckla kursvärderingssystemet och stärka studentinflytandet i samtliga delar av kvalitetsarbetet. Kvalitet är inte något som skapas av sig självt, utan ett ständigt pågående arbete. Och i det arbetet ska studenternas röst väga tungt.
LUS kramar: Att studenter har rätt till inflytande i alla beredande och beslutande organ! LUS sparkar: Bristande hantering av kursvärderingar!
MIA HUOVILAINEN, ORDFÖRANDE LUS
AXEL
SIMONSSON, VICE ORDFÖRANDE LUS
Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.
”EDUCATION IS NOT the filling of a pail, but the lighting of a fire”– WB Yeats. Kvalitet i högre utbildning handlar inte bara om innehållet utan om hur vi lär oss. Genom att stärka studenters inflytande över undervisningsformer och examinationssätt kan vi säkerställa en akademi där kunskap inte är något som förmedlas från lärare till student, utan något som skapas och utvecklas tillsammans. Det kräver kunniga lärare som, inom ramarna för sitt undervisande mandat och sin kompetens, orienterar studenterna mot processer som kräver engagemang och aktivitet med kursinnehållet. Kunskap är en dialog, en möjlighet till ett iscensättande av transformation. Inom konstnärliga utbildningar lär studenter sig att experimentera, misslyckas och ompröva – en pedagogik som borde genomsyra hela akademin.
STUDENTAKTIVT LÄRANDE ÄR avgörande för motivation, kritiskt tänkande och inflytande. Konsten ger oss möjlighet att ställa frågor, ifrågasätta normer och testa egna idéer, vilket rustar oss för att navigera i en komplex värld. I en tid där världen ständigt förändras behöver vi individer som kan tänka utanför ramarna, skapa nya möjligheter och driva utvecklingen framåt. Genom att uppmuntra kreativt och kritiskt tänkande bidrar framtidens studenter till innovation, genombrott och lösningar på komplexa utmaningar. Studentaktivt lärande är alltså inte bara en pedagogisk metod – det är grunden för framtidens kunskapssamhälle, där studenter inte bara tar emot kunskap, utan aktivt skapar den och omsätter den i handling.
These are turbulent times with several ongoing wars and conflicts and what can be seen as an ever intensifying technological race between different regions. These developments affect universities in many parts of the world, including Lund University, and necessitate increased security measures concerning how we process information such as personal data and research data. On top of all this is the highly volatile political situation, which in the past few weeks has shifted from day to day, and sometimes even from hour to hour.
In such challenging times, it is important to remember and uphold Lund University’s fundamental assignment: to conduct education and research – often in collaboration with partners outside the University – in order to understand, explain and improve our world and the human condition.
Lund University, like other universities, emphasises that in the long term, the only viable option for achieving increased understanding is collaboration – even with colleagues in countries and regions of the world marked by conflict or with societies that sometimes are very far removed from our vision of a democratic ideal.
Knowledge provides us with the best compass for navigating through challenging times. And the best and most positive action we can take for humanity as a whole is to continue to develop and advance our knowledge. Lund University welcomes students from all over the world. Our aim is to give them all a rewarding and enriching experience, and for them to take away knowledge which can make a world of difference.
Erik Renström Vice-Chancellor
Morgondagens arbetskraft ser hur samhällskontraktet urholkas. Vi unga kräver bättre förutsättningar för att skapa en rättvis framtid, skriver styrelsen för Akademikerförbundet SSR:s studentråd.
Som studenter ser vi med oro på vår framtid. Snart är remisstiden för angiverilagen slut och det är bara ett av många förslag som drastiskt förändrar vårt samhälles byggstenar. Vi ser med oro på detta förslag och vad det kommer att innebära för våra framtida jobb. Vilket samhälle är det vi kommer att ta över och behöva förvalta?
När det väl är dags för oss att komma ut i arbetslivet kommer flera av Tidöavtalets reformer ha skapat ett ohållbart samhällstillstånd för oss som samhällsvetare. Det är ett samhälle där klyftorna har ökat markant mellan de som är rikast och de som vi kommer att möta som anställda i socialtjänsten, på arbetsförmedlingen, i skolan och vården. Ett samhälle där en del av vår blivande arbetskraft är exkluderad och marginaliserad. Inget samhälle mår dåligt av jämlikhet, och alla samhällen mår dåligt av ökad ojämlikhet.
VI HAR SETT hur politiken, driven av sin iver att tvinga igenom ett paradigmskifte, är på väg att skapa en helt annan ordning och ett samhälle som bygger på exkludering. Vi ser förslag som slår hårdast mot de som redan har det tufft. Med förslag som tolkavgifter, angiverilag och
att sekretessen tas bort, urholkas tilliten till samhället och de lika möjligheter som Sverige tidigare så stolt kunnat erbjuda sina invånare. I punkt efter punkt är det slutgiltiga resultatet detsamma i den sociala och ekonomiska bemärkelsen – ett splittrat samhälle som styrs av uppfattningar om ett ”vi” och ett ”dem”. Och i slutändan drabbar detta hela vårt samhälle.
På längre sikt står Sveriges konkurrenskraft på spel. ”
När vi unga nu går på universitetet för att ta över ett samhälle och en arbetsmarknad, måste vi känna glädje över att göra så. Men många vi möter känner inte den glädjen. I stället är det uppgivenhet många av oss känner. Vi riskerar att tvingas städa upp efter själviska generationer och kortsiktiga beslut. Vi behöver förutsättningar för att utvecklas och utveckla, inte att lappa ihop ett trasigt samhällskontrakt.
VILL DU, LIKT oss, stoppa den samhällsomvändning som sker? Ta chansen att göra din röst hörd. Den 12 mars går remisstiden ut för förslaget om en ny angiverilag/anmälningsplikt. Fram tills dess har du, likt alla andra i Sverige möjligheten att lämna dina synpunkter på förslaget, för ett starkare samhälle som alla kan ta del av på lika villkor. Vi säger nej till ett samhälle där vi i våra framtida jobb tvingas ange.
STYRELSEN FÖR AKADEMIKERFÖRBUNDET SSR:S STUDENTRÅD
RABAAB MONA ALI Ordförande
MATILDA ERICHS LÅNG Vice ordförande
JAKOB NADIR Ledamot
DANIAL SOHAIL Ledamot
FOTO ANDY MABBETT/WIKIMEDIA COMMONS
VÄLkOMnA EFtERfRÅGA
GAMmALDAGs ”ÄR” IVrIG
SlAPpT JA
SkJUTER KULA
BUScHs PARtI
MÅStE MAN DEG
HÄR FINnS MASAR OCh KULlOR
ÄR SID FrÅN ICEaGE
ÄR LUTANdE BOKsTÄVER TIo UPpHÖJt TILl MINUS 18
DEN TrEDjE BOKsTAVEN
ÄR PINgStFIRAREN
FANn DORIS
Bokstäverna i de rosa rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 1 april och meddelas via mejl.
”JA” | NORrLANd
LINkÖPINgS UNIVERsITET
GÅ TrÖGt HAR NAKEN GrAN
UNdERhÅLlA
LÅNgVARIG StUDENt
FÄRdMEDEL
SlÅS IHOP | FrANkRIKE
SÄMrE VARIaNt
INtE SOM ALlA ANdRA
HÄR JOBbADE SnOWdEN
DrIVAXEL | BIL
ScHwEiZISk FlOD
LUNdATORg QUaTARs HUVUDsTAD
OeRfAREN
”OCh” PÅ NORsKA
WEBbDOMÄN PÅ TONgA
SkAPAR
UTANfÖRsKAP
RED BULl KORt
INfRARÖD
GÖR KlOROFORm
BADA MED RÖR
AVsLÖJA
SpÅR
VARgLÄTE
ANvÄNdS FÖR ATt HUGgA VED
PIPsISsEWABlOMmA
StÄDnINg
SvENsK NYHETsBYRÅ
SkRIVER FÖR ALlA SINA FANs
HÅL
SmÄRtLINdRINg
LIKgILtIGA
SmISkAS
ÄNdTARmEN
DENnA TIDnINg MINUS ”-DAGÅRd”
ARgON
JAPANsK ERA
”VÄL” | GÖTEBORg
| MEJlSvAR
KlINgA
Sm-SpORt | KALmAR 2012
Lundagård tar emot debattartiklar och insändare löpande Om du vill skriva till debattsidan finns mer information på lundagard.se/skriv-till-debatt.
Om du har frågor är du välkommen att kontakta redaktör Elmer Rikner på elmer.rikner@lundagard.se.
Notera också att debattsidorna är redaktionellt obundna Lundagård, och enbart representerar skribenternas egna åsikter. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre språkliga ändringar i inskickade texter.
FÖRsT | ALfABETET
INTE ENS NÄR DEN GÖRS AV STUDENTER
MÄRK BETALNINGEN ”GÅVA LUNDAGÅRD” VARJE BIDRAG GÖR SKILLNAD.
CHIACC... WHAT? TALKING SNACKS?
NO, BUT ONCE YOU START EATING THEM, YOU CAN’T STOP... JUST LIKE CHATTING WITH FRIENDS!
MMM, WHAT A CRUNCH! THIS IS MORE DANGEROUS THAN SMALL TALK!
I BROUGHT YOU THE CARNIVAL CHIACCHIERE
(“small talk”)
OTTO BERGNEHR SMITH Ålder: 22 Från: Lund Pluggar: Ekonomi
Vilken norm bryter du helst?
– När man går på ett förkrök så brukar det spelas en viss typ av musik. När kröket är hemma hos mig gillar jag att spela något annat.
Vad brukar du spela?
– Jag gillar det lite rockigt, Guns N’ Roses, Europe, men det kan också vara något lugnare, någon gång har jag spelat Beethoven. Magnus Uggla är högt upp på listan också!
Vilken norm tycker du om?
– Den var mycket svårare att besvara. Att man tittar varandra i ögonen tycker jag är en bra norm. Det blir trevligare att prata med folk då. Nu gör jag det, haha.
Vad är det konstigaste du har varit med om i studentlivet?
– Det känns som att allt är konstigt, så det är svårt att välja. Att det har börjat komma in 05:or kanske? Det var lite konstigt.
Vad gör dig till en ovanlig student?
– Jag går inte på några föreläsningar. Jag har annat för mig. Det gör nog mig lite konstig.
Mjauuu mjauuu…
Oj, oj, oj – snart dags för lössen i val, Intresset för posterna långt ifrån sval
Men varför sin kandidatur tillbaka dra? Ett smutsigt förflutet, får man kanske anta?
Härlig ostronfrossa på Lunds nation, Blev till kräkfest utan pardon
Någon borde kanske ha dåligt samvete, Bordet är ju paj, det blir merarbete
Under terminens första KK-fest, Alkoholtoleransen sattes på test Morrhoppan
Lundagård är ingenting utan sina läsare och många av artiklarna med störst genomslag har kommit ur tips från just läsare. Tveka inte att höra av dig om du känner att det är något som vi borde få veta. Självklart har du rätt att vara anonym.
Nästa nummer av Lundagård kommer den 17 april. Tidningen kommer att finnas att hämta i Studentinfo i AF-borgen. Har
Mejla oss på lundagard@lundagard.se
Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund
Adressändring via Ladok
Centrum för teologi och religionsvetenskap ger fyra spännande sommarkurser på distans i år:
• Vid världens slut: Apokalyptiska föreställningar i historia och nutid
• Biblisk sexualitet: sex, makt och kärlek i antiken
• Religionshistoria: Satanism – en historisk introduktion
Läs mer på ctr.lu.se/sommar och anmäl dig på antagning.se senast den 17 mars.
• (O)intelligent design? Världens bästa argument för och emot Guds existens www.ctr.lu.se