Klimat

Helsingborgs Handelsförenings studiestipendier 2024

Handelsföreningen utlyser årets stipendium till ungdomar med anknytning till Helsingborg för utbildning inom handel och ekonomi – ansökan är öppen mellan 15 mars och 15 april 2024

Helsingborgs Handelsförening bildades 1847 med ursprungligt ändamål att verka till förmån för handels- eller fabriksidkare i Helsingborgs stad. Idag förvaltar föreningen fonder och donationsmedel där en stor del av avkastningen delas ut som stipendier till ungdomar med anknytning till Helsingborg för utbildning inom handel och ekonomi men även till annan hjälpverksamhet. De senaste 20 åren har föreningen delat ut studiestipendier på totalt 53 Mkr.

Studiestipendier kan sökas i följande kategorier

Generellt

Akademisk nivå. Utgår till sökande med svensk akademisk examen (t.ex. doktorandstudier, MBA m.m.)

2

För utbildning inom detaljhandel eller hantverksyrke med anknytning till affärsbranschen.

För utlandsstudier

Språkstudier, av längre eller kortare art. (För sökanden med minst gymnasieexamen eller motsvarande)

Annan utbildning, av längre eller kortare art. (För sökanden med minst gymnasieexamen eller motsvarande)

För studier på högskola eller universitet i Sverige som berättigar till studiemedel från CSN beviljas inga stipendier.

Ansök via www.handelsforeningen.com senast 15 april 2024. Ansökningsförfarandet är elektroniskt och kräver att sökande har e-legitimation. Skriftligt besked på ansökan meddelas under juni månad.

För mer information om bl a tidigare stipendiater se com

Klimatet drabbar oss alla, förr eller senare

Klimatförändringar är ett kollektivt problem oavsett vad varje individ har för åsikt om dem.

Ilåten ”Det ska hända dig med” sjunger artisten Säkert! om hur åldrandet drabbade henne: ”inte som en slägga utan som en svagt upplutande backe.” Plötsligt är man mitt i det, förändringen sker så gradvis att det inte är förrän man ser långt bak i tiden som man kan se hur utvecklingen gått till.

I klimatfrågan är den svagt uppåtlutande backen mer än en metafor. I alla grafer över planetens medeltemperatur syns den komma, från 1800-talet fram till 1950-talet går det långsamt. Men sen ökar stigningen, och backen blir till ett stup.

Till skillnad från åldrandet slår klimatförändringarna inte bara mot individen, utan mot människokollektivet i sin helhet. När temperaturen stiger förändras livsbetingelserna på jorden på alla möjliga oanade sätt.

I DET HÄR numret av Lundagård har vi försökt ta ett grepp om några sätt som klimatet kan förändras. Vi åker till Skanör-Falsterbo där stigande havsnivåer inom kort kan komma att förändra hela samhällen. Vi utreder klimatmyter och ser närmre på krisens estetik på

tv-skärmen. Vi har också närgranskat Lunds universitets ygvanor för att se hur universitetet efterlever sina egensatta klimatmål.

Men även i det privata märks klimatförändringarna. Vi har pratat med två personer på olika sidor av åsiktsspektrat om vilket ansvar varje individ har för sin klimatpåverkan och vi gick ut på stan i Lund för att se vilka klimatskelett vanliga studenter har i garderoberna.

Lundagård når över 30 000 studenter och anställda vid Lunds universitet, och i det här numret ville vi försöka ringa in så många olika röster som möjligt. För oavsett hur vi tänker om det, oavsett på vilken sida i den politiska debatten vi står och oavsett var vi bor så lever vi alla i samma värld. En värld vi trots allt måste dela på.

I Sverige märks inte de värsta klimatförändringarna av så tydligt som på andra delar av planeten, men även här börjar fogarna knaka. Förra sommaren var en av de varmaste någonsin, och SMHI varnar redan för att trenden kan komma att upprepas även det här året. Förändringarna går långsamt, men visst märks de redan av?

ILLUSTRATION

IDA

HEIN OLSSON

RÄTTELSER:

I artikeln ”Besparingar på LU – två lektorer sägs upp” från nr.1/2024 stod det i ett stycke att lektorerna ifråga avskedats. Detta stämmer inte, de blev inte avskedade utan blev så klart uppsagda.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus. Redaktör & ansvarig utgivare: Elmer Rikner, elmer.rikner@lundagard.se

Redaktör: Isak Aho Nyman, isak.aho-nyman@lundagard.se

Webbredaktör: Vera Svahn, vera.svahn@lundagard.se

Fotochef: Johanna Nilsson, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Ida Hein Olsson, illustration@lundagard.se

VI ÄR INGA forskare och vi är inga inspirationstalare. Vi kan varken erbjuda lösningar eller pep-talks. Som tidning är det enda vi kan göra att bjuda in till ett samtal och försöka rikta blicken och uppmärksamheten mot sådant som händer i världen.

Besluten om hur du ska leva där efter får du, kära läsare, fatta på egen hand. Men minns då att klimatet, precis som åldrandet, drabbar oss alla: inte som en slägga utan som en svagt upplutande backe / kommer det att hända / det ska hända dig med.

ISAK AHO NYMAN REDAKTÖR

Q: Den svenska alliansfriheten

Under många långa år har Sverige och svenskarna slagit sig för bröstet över den svenska neutraliteten och alliansfriheten. I och med inträdet i Nato är alliansfrihetens tidevarv tydligt förbi och en era går i graven. Även om hen inte är fullt lika gammal som alliansfriheten så har Quatten sett både det ena och det andra i sina dar, och tycker inte det känns så nytt att Sverige går in i konflikter.

Redaktion: Erik Lindberg, Thea Sandin, Ida Hein Olsson, Johanna Nilsson, Elsa Ivarsson, Emmy Odeskog, Hannes Eriksson Ahlström. Medarbetare detta nummer: Elton Wååg, Isak Aho Nyman, Vera Svahn, Elmer Rikner, Ida Hein Olsson, Erik Viberg, Neo Wikman, Joen Myrén, Ella Kettula, Johanna Nilsson, Thea Sandin, Laura Lyall Folkman, Hedda Berg, Dianne Kok, Ellen Gemback, Andrea von Essen, Mangi Bengtsson, Clara Castenfelt, Adam Biwall Sandberg, Alice Nyberg Westerlund, Emmy Odeskog, Erik Lindberg, Elin Syuleymanova, Stina Jonsson, Tekla Svensson, Elsa Ivarsson, Sofie Meurling. Omslag: Elton Wååg

Qvad: Bomber och granater, vad det stojas som vore Stockholm ett Mariehamn, men aldrig aldrig har väl någon infört demilitarisering i vårt långa land?

Klart svenskar alla fullständig panik får när tanken snuddar: ”krig på hemmaplan” men de darrar inte lika kraftigt när blodet spills, fast på entreprenad.

För inte är det nu som kriget kommer, undantag har gjorts båd’ då och då. Kanske dags att se djupt in i spegeln: ”Swedish guns” har smattrat länge nog...

Kattlogotyp: Sofia Kockum. Prenumeration: 400 kr/år, kontakta isak. aho-nyman@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok.

Tryck: V-Tab.

Distribution: CityMail Pressläggning: 4 mars 2024. Deadline: nr 2/2024 19 februari. Vi ansvarar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar. Upplaga: 33 290. Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund

E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se

För annonsering: annons@lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.

Mellan plugg och prepping

22 JANUARI – REPORTAGE

Konserver, krislådor och kontanter. Sovsäckar, stormkök och sårvård. Checklistan på hemberedskap inför kris eller krig är lång. Men hur förberedda är egentligen lundastudenterna med sin hemberedskap om kriget kommer? Lundagård har undersökt frågan. Läs hela reportaget på lundagard.se.

26 JANUARI – NYHET

Helgtentor stressar

Under intensiva tentamensperioder, som i januari, är det inte ovanligt att tentorna schemaläggs på helger.

– När man har helgtenta får man inte riktigt tid att vila och återhämta sig, säger maskinteknikstudenten Cecilia Nordström Pascual.

29 FEBRUARI – NYHET

Ruttna djur

Under julhelgen drabbades zoologiska samlingarna i Lund av ett strömavbrott som slog ut institutionens frysar och lämnade 500 djurkroppar att ruttna. Forskningsmaterial som samlats in under en tioårsperiod har förstörts, bland annat en gråsäl, igelkottar och fåglar.

1 MARS – NYHET

Forskande mammor

Kvinnliga forskare publicerar betydligt mindre efter att de fått sitt första barn. Samtidigt tycks mäns forskningskarriär oberörd av föräldraskap, enligt en pågående studie vid Lunds universitet.

FOTO UNSPLASH, EBBA

WELLERGÅRD

FOTO UNSPLASH

FOTO JONAS JACOBSSON

FOTO THOMAS HENRIKSON/MSB

LU inför digitala examensbevis

Nu är det bestämt: Lunds universitet byter till digitala examensbevis. Beslutet får kritik från Lunds universitets studentkårer (Lus) som menar att det äventyrar examens legitimitet och bortser från värdet av ett fysisk examensbevis.

TEXT JOEN MYRÉN

Den 8 februari fattade Lunds universitet (LU) beslut om att byta till digitala examensbevis. Studenter kommer från och med april inte få ett fysiskt bevis på sin examen. I stället kommer examensbeviset att laddas upp som en pdf i Ladok. Beslutet motiveras av att hantering av fysiska examensbevis är tidskrävande för personalen, och att digitala bevis sparar både tid och pengar.

Det nya beslutet innebär att examen kommer utfärdas av handläggare vid universitet och inte enbart av dekanen som det funkar nu. Enligt Anton Silverbern, vice ordförande för Lus, riskerar detta att försämra legitimiteten för examen och ställa till problem för studenter som söker sig utomlands där det ibland är viktigt att visa upp ett fysiskt examensbevis. Anton Silverbern är också kritisk till hur universitetet hanterat studentkårernas kritik mot förslaget och menar att Lus inte fått gehör för sina synpunkter.

– Jag upplever att de frågetecken vi lyft har varit rätt så liknande under hela processen. Vi har känt att vi inte har fått tillräckligt stort gehör för dem, helt enkelt.

DE DIGITALA EXAMENSBEVISEN ska korta handläggningstiden avsevärt, något som kan underlätta för studenter som söker en masterutbildning eller ska ta anställning i ett professionsyrke där man behöver uppvisa ett bevis på sin examen.

– Även om det kan kännas svårt med en förändring, tror och hoppas jag att studenter och doktorander kommer se stora fördelar med digital examen, inte minst med avseende på kortare handläggningstid, att bevisdokumentet alltid finns tillgängligt och enkelt kan delas med extern mottagare, säger Susanna Björklund som är avdelningschef vid Examensavdelningen och projektledare för projektet ”Införande av digitala examensbevis vid Lunds universitet” i ett pressmeddelande.

Lus tycker att den förkortade handläggningstid för digitala examensbevis är positiv. Men Anton Silverbern lyfter också värdet av att få ett fysiskt bevis på sin examen efter avslutad utbildning, i stället för att ladda ner en pdf från nätet.

– Folk tycker att det här är en viktig handling som enskild student. För de flesta är det kanske det högsta akademiska beviset man kommer få. Så vi har lyft fram att det kanske inte blir samma typ av bevis som om man skriver ut det på skrivaren hemma, säger han.

Erasmus-kulten

För Lundagårds utbyteskrönikör Maria Müllern-Aspegren innebär tillvaron i Nordirland en tvingad samhörighet med en grupp hon annars betraktat aningen misstänksamt –utbytesstudenterna.

Jag tror att ni alla vet vad jag menar när jag säger att utbytesstudenters vängrupper tenderar att se ut, ja ni vet, så där. Även om nationaliteterna skiftar, så kvarstår Erasmus-essensen ohotad och oförändrad. Som på Tehuset Java, när tysken försöker betala för lundablandingen med två eurosedlar. Eller på klubben, när spanjorerna vill köpa tre shots på raken utan att riktigt verka greppa svensk alkoholpolicy (”sorry, but it’s one unit per person only!”). Utöver dessa karaktäristiska beteenden har de alla rätt tydliga signalement: vita killar med dreads, tjejer med väldigt tajta byxor och knähöga stövlar, och amerikaner som går runt med täckjacka i april eftersom de hörde att det visst blir very cold in Sweden.

DESSA MÄNNISKOR HADE aldrig ens tittat på varandra i andra sammanhang, men tack vare slumpen och faktumet att de är minst fem landsgränser ifrån något som skulle likna ett socialt kontaktnät, sätter de tänderna (och i många fall mer än det) i varandra. De släpper inte taget om varandra den korta, men intensiva termin, då de konstituerar varandras hela värld.

I Lund såg jag ganska nedlåtande på dessa Erasmus-vängrupper. Det fanns helt enkelt inte rum i mitt smygnationalistiska hjärta eller bekantskapskrets för ett x antal högljudda sydeuropéer. Allt detta var såklart tvunget att förändras när jag förvandlades till den lägsta livsformen i universitetets näringskedja.

Nu var jag bytisen, ensam och fullkomligt blind för de kulturella sederna som rådde i min nya vardag. Jag har fått några nordirländare att tycka synd om mig nog för att ta en öl med mig ibland, men mitt huvudsakliga umgänge består av just de figurer jag en gång i tiden förkastat så totalt, fransmän med värdelös engelska och jävligt peppiga amerikanskor. Och jag älskar dem. Faktiskt. Såklart jag gör. Jag förstår nu helt varför bytisarna runt bordet på Kalmars nation, med sina gigantiska vängrupper, verkar vara mycket lyckligare än oss svenskar. Det är på många sätt väldigt vackert att bli en del av en sorts tidsbegränsad kult.

Samtidigt som utbytesstudenterna humaniserats och övergått från att vara en punchline till människor jag faktiskt bryr mig om, har deras beteenden också övergått från att vara pinsamma till försvarbara, kanske till och med relaterbara. Jag har nu också gett mig ut i totalt opassande kläder för att titta på rätt undermåliga ”sevärdheter” en regnig februariförmiddag. Likväl har jag varit grinig över att de inte har ”den rätta sortens mjölk” här. Herre gud. Vem ha r jag blivit?

Jag är en bytis och precis lika totaltöntig som alla andra här. Det är lönlöst att streta emot detta faktum. Så jag vill uppmana er alla på hemmafronten att kyssa nästa internationella student ni ser på munnen. Eller kanske åtminstone ge dem en kram och inbjudan till nästa korridorsfest. Vi är (trots allt) människor som alla andra.

Studenter kritiska mot AF Bostäders tvättmaskiner

Många studenter är kritiska till AF Bostäders tvättmaskiner. De självdoserande maskinerna gör att kläder går sönder och att varken lukt eller smuts försvinner.

– Det blir bara inte rent, säger Elin Odelberg.

TEXT

Runt om AF Bostäders studentområden ljuder studenternas klagosång, men missnöjet ligger mest och puttrar i bakgrunden. Det snackas i korridorer och skrivs i Facebook-grupper. Många delar samma mening, AF:s tvättmaskiner funkar inte, tvätten blir inte ren.

– Det finns ett generellt missnöje bland studenterna som bor på Ulrikedal, säger studenten Theodor Hallbeck.

– Systemet fungerar suboptimalt. Jag känner flera korridorskompisar som fått fläckar på kläderna samt haft kläder som gått sönder på ett sätt som inte hade hänt i en vanlig tvättmaskin.

NÄSTAN ALLA TVÄTTMASKINER som AF Bostäder tillhandahåller är självdoserande. Det

går alltså inte att på egen hand bestämma mängden eller typen av tvättmedel. En hållbarhetsåtgärd, säger Henrik Krantz, VD på AF Bostäder.

– Vi försöker ligga långt fram i hållbarhetstänkandet. En åtgärd var införandet av självdoserande tvättmaskiner. Just för att vi vet att det är bra för miljön. Det blir ingen överdosering, säger han.

Men maskinerna har också stött på mycket kritik. Theodor Hallbeck säger att kläderna fortfarande känns orena efter tvätt och får en lukt som inte är trevlig.

THEODOR HALLBECK IFRÅGASÄTTER miljövinsten av att potentiellt behöva tvätta samma kläder två gånger om i en självdoserande tvättmaskin, jämfört med en omgång i en vanlig tvättmaskin.

– När kläderna inte blir eller känns rena kommer studenter tvätta om sina kläder, och tvätta dem på tuffare program än vad som egentligen behövs. Vilket skapar en större miljöpåverkan, säger han.

– Huvudsyftet är faktiskt att kläderna ska bli rena. Att tvätta kläder och sedan uppleva att de

är lite unkna, den känslan är inte värd miljövinsten man får av mer miljövänliga tvättmaskiner.

DET UNDANTAG SOM finns från de självdoserande tvättmaskinerna hittar vi på Vildanden. Där har AF Bostäder valt att gå ett steg längre i och med införandet av ett mindre antal tvättmedelsfria tvättmaskiner.

För att göra kläderna rena och fina används filtrerat, så kallat ”ultrarent”, vatten i stället för tvättmedel. Filtret avjoniserar vattnet, som sedan rengör kläderna i tvätten, enligt AF Bostäder. Dessutom tvättar maskinen i ett genomsnitt på 7 grader i 20 minuter, vilket sparar energi. Då temperaturen på 7 grader inte räcker för att ta död på bakterier har temperaturen i torktumlare och torkskåp höjts.

Forskare har ifrågasatt hur stor effekt ultrarent vatten faktiskt har, speciellt här i Lund, något Lundagård tidigare rapporterat om. Henrik Krantz och AF Bostäder är väl medvetna om kritiken.

– Tekniken bakom de tvättmedelsfria tvättmaskinerna har hela tiden varit ifrågasatt. Det finns forskningsrön som går emot tekniken, säger Henrik Krantz.

AF Bostäders självdoserande tvättmaskiner har fått mycket kritik. Här i tvättrum på Ulrikedal.

– Vi har funderat på om det här är något vi ska avveckla helt och hållet. Men samtidigt vet vi att det finns studenter som vill tvätta med de här tvättmaskinerna. Vi kan se enligt statistiken, senast mätt i oktober förra året, att de tvättmedelsfria tvättstugorna är flitigt använda.

EN SOM INSTÄMMER i kritiken mot de tvättmedelsfria tvättmaskinerna är studenten Elin Odelberg, boende på Vildanden. Hon tycker att tvätten inte blir ren och att den luktar äckligt efteråt. I likhet med lundaforskarna är även hon kritisk mot tekniken bakom maskinerna.

– Ultrarent vatten är en sådan stor upptäckt att det borde finnas över hela världen om man nu har uppfunnit det på riktigt. Men uppenbarligen har de inte det. Det är som att tvätta i vanligt, kallt vatten. [Tvätten] blir lite renare, säger hon.

Henrik Krantz säger att det är valfritt för de boende på Vildanden att välja vilken tvättstuga man vill använda. Man kan använda de tvättmedelsfria tvättstugorna eller de konventionella, speciellt om man har väldigt smutsiga kläder.

Theodor Hallbeck tycker det är bra att AF Bostäder försöker ha ett miljövänligt fokus i alla delar av sin verksamhet. Men han tycker att de bör omvärdera sin syn på tvättmaskinerna, i och med det generella missnöje som finns och att maskinerna inte fungerar som tänkt.

LU ger kurs om psykedelisk terapi

Lunds universitet är först i Sverige med en kurs i hur psykedeliska preparat kan användas i terapi. Substanserna kan enligt ny forskning hjälpa mot mental ohälsa, men de illegala preparaten medför också risker.

TEXT JOEN MYRÉN

Psykedeliska substanser som medicin – det är ämnet för den nya kursen ”Psykedelisk vetenskap och terapi” vid Lunds universitet och är den första i Sverige i sitt slag. Kursen, som psykologstudenterna kan gå, handlar om hur psykedeliska upplevelser påverkar människan och hur de kan användas i terapi, men också de risker terapin innebär.

Sverker Sikström, kursansvarig, berättar att ny forskning visar att psykedelisk terapi kan ha goda effekter när det gäller många typer av mental ohälsa, och att effekterna av bara en terapisession varar länge. Den nya forskningen och den ändrade inställningen till psykedeliska preparat är bakgrunden till att kursen startat. – När de [psykologstudenterna, reds. anm.] kommer ut om några år har fältet mognat tror jag, så att det här blir en legal behandlingsform som visar sig väldigt effektiv, säger han. – Jag t ror att det är perfekt tajming att göra det just nu. Tidigare har det inte funnits tillräckliga studier, och senare så skulle man inte hinna förbereda psykologer.

MEN PSYKEDELISK BEHANDLING är inte riskfritt. Preparaten förstärker såväl positiva som negat iva känsloupplevelser, och kan framkalla en psykos. Sverker Sikström tillägger att bruk av psykedeliska preparat också kan påverka relationer, eftersom de ändrar människors beteende. Risken för psykos är däremot liten, säger Sverker Sikström. Han menar att det ofta är lätt att förutse om en person riskeras att drabbas av psykos, men att det krävs en kompetenshöjning för att kunna avgöra vilka som lider förhöjd risk.

I dagsläget är psykedeliska preparat narkotikaklassade och olagliga, därför är inte heller psykedelisk terapi laglig. Detta innebär att studenterna varken kan genomföra psykedelisk terapi i sitt yrke, eller genomföra kliniska tester under kursen. Det här är en nackdel, menar Sverker Sikström.

– I kursen blir det ju inget praktiskt moment,

vilket kan vara en nackdel. Men jag skulle inte påstå att det är en så stor nackdel att man inte kan genomföra [kursen] och få ut goda effekter av den i alla fall.

EN AV DE som gått kursen är psykologstudenten Maria. Det som lockade henne till att välja kursen var att psykedelisk vetenskap är nytt och spännande, och att det ännu är osäkert hur fältet kommer att utvecklas. Hon rekommenderar alla vårdyrken att gå en kurs i psykedelisk vetenskap, och lyfter fram fördelarna även om själva behandlingen inte är laglig.

– Människor tar ju psykedelika och har starka upplevelser oavsett, och det kommer vi aldrig komma ifrån. Och att inte ha en basic förståelse för hur vi kan hantera det och förstå det i våra patienter skapar problem. För jag kommer träffa jättemånga som har de erfarenheterna och som kanske har behov av att prata om det , säger Maria.

Att psykedelika likställs med andra droger tycker både Sverker Sikström och Maria är fel, och båda menar att den synen hindrat forskningen under lång tid. De framhåller att psykedelika inte är (fysiskt, reds.anm.) beroendeframkallande, och Sverker Sikström tillägger att forskning på ämnet är viktigt, oavsett vad forskningen kommer fram till.

– Jag har svårt att förstå att man försökt bromsa [forskningen], och visar det sig att det här har väldigt goda effekter har vi förlorat en generations möjlighet. Jag tycker inte att man ska vara rädd att undersöka det okända.

Så fungerar psykedelisk terapi

Första sessionen: Patienten tar en psykedelisk substans i samråd med en psykolog, som närvarar under upplevelsen som kan vara i upp till åtta timmar. Det här sker i en lugn och harmonisk miljö och man tar in det man upplever.

En andra integrerande session: Nu utvärderas och diskuteras de upplevelser man hade under den första sessionen. Detta sker genom ett samtal med psykologen, för att förstå hur de psykedeliska upplevelserna påverkar patientens liv.

Theodor Hallbeck, student och boende hos AF Bostäder.

LU når inte upp till sina egna hållbarhetsmål

Att minska koldioxidutsläpp är ett av de tydligaste målen i Lunds universitets hållbarhetsplan. Universitetet skulle halvera sina utsläpp  jämfört med referensåret . Men det var man inte i närheten av.

”Lunds universitet ska förstå, förklara och bidra till att förbättra vår värld och människors villkor och därigenom vara en drivkraft för hållbar utveckling.” Så står det på Lunds universitets hemsida.

Men faktum är att universitetet inte når upp till sina egna klimatmål.

 ANSLÖT SIG Lunds universitet (LU) till Klimatramverket för universitet och högskolor. Enligt ramverket ska universitetet senast år 2030 ha vidtagit åtgärder för att ligga i linje

med 1,5-gradersmålet. För LU innebär detta att minska sina utsläpp med 16 procent per år.

I hållbarhetsplanen som gäller för åren 2020–2026 är minskningen av koldioxidutsläpp ett av de tydligaste målen – universitetet skulle halvera sina utsläpp 2023 jämfört med referensåret 2018.

Lunds universitets studentkårer (Lus) är kritiska till att målen för 2023 inte uppnåtts.

– Vi ställer oss jättenegativa till att LU inte når upp till sina klimatmål. Vi tycker att det är väldigt tråkigt att man inte har lyckats nå de mål som man har satt upp för sin egen verksamhet, säger Linnea Landegren, ordförande för Lus.

Har LU för ambitiösa mål, tycker du? – Nej, det tycker jag absolut inte. För studenterna och för samhället i stort så är det här en av de absolut viktigaste frågorna för

framtiden och för universiteten. LU är en väldigt viktig samhällsaktör som har chansen att ta ett extra stort ansvar i hållbarhetsfrågan och borde göra det.

DET HAR DOCK skett framsteg inom vissa områden av miljöarbetet. Till exempel har man introducerat hållbarhetsdialoger med fakulteter och tecknat ett nytt avtal med en resebyrå för tågresor som ska förenkla internationella tjänsteresor med tåg. Men utsläppen från tjänsteresor, som minskade under pandemin, har återgått till 90 procent av nivån jämfört med 2019.

Linnea Landegren tror att flera faktorer bidragit till att man inte uppnått målet om tjänsteresor. Hon menar att LU är en komplex organisation och det krävs att man skapar incitament och stöd längs med hela kedjan på universitetet.

TEXT VERA SVAHN

FOTO ARKIVBILD

– Man behöver hitta olika incitament- och stödstrukturer så att de personer som faktiskt ska jobba med de här frågorna i praktiken får det stödet de behöver för att kunna fatta goda beslut som är bra för klimatet, säger hon.

– Jag förstår Lus synpunkter och tycker att det är bra att de ställer krav på universitetet, säger han.

– Lus brukar alltid vara väldigt insatta i de frågor som de tar ställning till och de brukar ha väldigt välgrundade åsikter. Jag upplever att så även är fallet i den här frågan. Lus och studenterna är de som väldigt mycket drivit på Lunds universitets hållbarhetsarbete och det tycker jag är bra. Jag ser fram emot att vi jobbar tillsammans med dem för att vi ska uppnå ambitiösa mål i framtiden.

HAN BETONAR OCKSÅ att man behöver ta hänsyn till fler delar än bara resandet.

Tycker Lus att LU har gjort det?

– Nej, vi tycker inte att man har gjort det. Man har ju inte nått de här målen och det som är lättast att mäta blir såklart tjänsteresorna, och där är det väldigt tydligt att man inte är i närheten av det som målet faktiskt var, säger Linnea Landegren.

PER MICKWITZ , VICEREKTOR med ansvar för forskning, hållbarhet och campusutveckling, menar ändå att universitetet är på god väg i sitt hållbarhetsarbete. Samtidigt har han respekt för Lus kritik.

– Vi hade väldigt ambitiösa mål och det var en ganska kort tid att göra en stor omställning, säger han.

– När det kommer till klimatet så är ju resandet en del av det, men vi måste också titta på de övriga delarna. Våra lokaler och upphandlingar är viktiga delar.

Universitetet arbetar på flera fronter för att bli mer hållbara, enligt Per Mickwitz. Bland annat ska man under 2024 utreda möjligheten att införa interna avgifter på flygresor. LU håller också på att ta fram en ny campusutvecklingsplan med hållbarhet och klimat som ett huvudtema. En central åtgärd är att öka effektiviteten i

LÄS FLER NYHETER PÅ LUNDAGARD.SE

användningen av befintliga lokaler för att minska energiförbrukningen och se över behovet av nybyggnation som har stor klimatpåverkan.

Men ni hade ju som mål att halvera tjänsteresornas koldioxidutsläpp. Nu ser man ändå att tjänsteresornas utsläpp är på 90 procent av vad de var 2019. Det måste väl ändå ses som ett misslyckande?

” Hitta ditt nästa jobb i Danmark! Vi guidar dig på vägen över sundet Besök oresunddirekt.se Offentlig information om att arbeta, bo och studera i Danmark. 040 - 17 64 00 oresunddirekt@lansstyrelsen.se

– Jag tänker att vi inte nått ända fram ännu. Man ska heller inte underskatta vilken utmaning det finns i det hela. Vi är och vill vara ett internationellt toppuniversitet och det förutsätter en hel del resande. Samtidigt vill vi hålla fast vid det här målet att minska koldioxidutsläppen från tjänsteresorna, bland annat genom att genomföra en hel del saker digitalt. Där är vi mycket bättre nu än vi var 2019, säger Per Mickwitz.

Per Mickwitz tror inte heller på att införa striktare krav på medarbetarna när det gäller resande, såsom att förbjuda inrikesresor.

– Jag tror att det är viktigt med information, att visa på goda exempel och att motivera. Och göra det lätt att välja ett mer hållbart sätt att resa, säger han.

Läs mer om universitetets ygresor på nästa sida.

LUanställda yger

1 000varvrunt jorden

lovade Lunds universitet 2020. Men nå gon halvering har det inte blivit, i stället flög anställda på universitetet över 43 miljoner kilometer förra året – till en summa av 54 miljoner kronor.

tan som våra medarbetare gör, säger Lunds

TEXT ELMER RIKNER RESEARCH VERA SVAHN ILLUSTRATION IDA HEIN OLSSON

För drygt fem år sedan satte Lunds universitet en hållbarhetsplan. Utsläppen från anställdas tjänsteresor skulle halveras. Och till en början såg det ganska ljust ut. Flygresorna dök och utsläppen minskade, men det var under pandemin. När världen sedan återvände till ”normaltillstånd” ökade både resor och utsläpp i gen.

Under 2023 var tjänsteresorna till 90 procent detsamma som 2019. Mer specifikt så reste LU-anställda 43 miljoner kilometer. Det motsvarar cirka 1 000 varv runt jordklotet – på ett år.

Detta innebar också ett totalt koldioxidutsläpp på ungefär 9 000 ton. Det är jämförbart med 4 000 Thailandsresor tur och retur.

DEN TOTALA KOSTNADEN för universitetets ygresor 2023 landade på 54 miljoner kronor. – Det är naturligtvis mycket pengar och 1 000 varv runt jorden är också en lång sträcka. Men vi måste jämföra det med nyt-

– Vi är långt över 8 000 anställda. Så ser man per anställd så blir det rimligare sträckor och rimligare belopp.

Erik Renström säger att anställda kommer att fortsätta flyga, men att de strävar mot att minska utsläppen.

– Vi kommer inte att kunna ta bort flygresor, men naturligtvis så ska vi minska klimateffekten på de vis vi kan – genom vår forskning. Det är långsiktigt. Det är målet som finns i dagsläget, säger han.

Ni har det här målet, men ni lever inte upp till det. Varför gör ni inte det?

– Det finns ju naturligtvis olika skäl till det. Det finns ett grundläggande behov efter pandemin av att träffas och att återknyta kontakter. Men sedan ska man inte glömma att vi är på en lägre nivå än vad vi var tidigare, säger Erik Renström.

– Men målsättningen är förstås att minska ytterligare.

ÅTTA AV DE tio svenska myndigheter som släpper ut mest från långa flygresor är uni -

uni

verkets rapport

versitet. Av dessa myndigheter är Lunds universitet den myndighet i Sverige som släpper ut allra mest. Det framkommer i NaturvårdsMiljöledning i staten 2022

– Vi är Sveriges största universitet. Vi är också ett universitet som har en hög andel forskning och forskningsverksamhet i internationella samarbeten. Båda de sakerna gör att vi ligger i topp, säger Erik Renström.

– Vi tittar på hur vi kan göra för att kompensera att vi flyger. Därför tittar vi också på hela vårt klimatavtryck. Transporten står för en fjärdedel av vårt totala klimatavtryck, så det finns mycket annat att arbeta med också.

FÖR ERIK RENSTRÖMS egen del så flög han, tillsammans med prorektorn och de fem vicerektorerna, för drygt 350 000 kronor under 2023. En av vicerektorerna, Kristina Eneroth, flög dock inte alls.

Rektor Erik Renström flög personligen för drygt 150 000 kronor.

– Jag reser väldigt mycket. Det är nödvändigt som rektor för ett universitet utanför huvudstaden och där vi är internationellt verksamma. På nationell nivå så är Lunds närvaro både nödvändig, efterfrågad och uppskattad, säger han.

Erik Renström berättar att 70 procent av hans resor förra året mellan Lund och Stockholm var med tåg. En siffra han strävar efter att höja.

– Det är alltid det som är förstahandsvalet om inte banarbeten, platsbrist, inställda tåg eller tidsskäl gör det omöjligt, säger han.

Flera gånger tog du tåg till Stockholm, sedan fl ög du hem. Finns det någon förklaring till det?

– Det är ofta så att det kan vara att jag behöver komma hem till en viss tidpunkt. Där det helt enkelt inte går att få ihop på ett annat sätt. Det kan vara att det inte fanns biljetter tillgängliga på tåget, säger han.

Naturvetenskapliga och tekniska institutioner dominerade 2023 flygkostnaderna för anställda på universitetet.

Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö (som är en del av LU) spenderar 2,9 miljoner kronor varje år på flygresor, vilket placerar dem tvåa på listan över de institutioner som flyger mest. Bara slagen av motsvarande institution i Lund.

– Jag kan tänka mig att det finns två faktorer. Dels är det så att vi är en stor institution, med många människor. Vi har också många som inte är anställda. En stor del av våra doktorander, till exempel, är deltidsdoktorander och regionanställda, säger Patrik Midlöv, prefekt vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö.

– Den andra aspekten är att vi har mycket internationella samarbeten.

MIKAEL BODELSSON, PREFEKT vid institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, har en liknande förklaring som Patrik Midlöv.

– Vi är den största institutionen på universitetet. Vi har 400 anställda och ytterligare 500 doktorander så vi är nästan 1 000 personer, säger han.

Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund lade knappt 4 miljoner kronor på flygresor 2023. En rimlig summa, enligt Mikael Bodelsson.

– Jag tar fram miniräknaren här. 4 miljoner, då blir det ungefär 4 000 kronor per person. Jag kan säga att det är mycket pengar, säger han.

– Jag tycker nog ändå att det är rimligt. Det viktiga är att medarbetare följer de policys som finns.

DE RIKTLINJER SOM finns är bland annat att anställda vid universitetet ska välja flyg enbart om tidsvinsten är minst två timmar.

Vid biologiska institutionen läggs ungefär 2,7 miljoner kronor på flygresor varje år, vilket placerar dem på en tredje plats. Precis som de andra institutionerna förklaras summan av många konferenser utomlands och mycket fältarbete.

– Vi har en del personer som har samarbete på långväga håll, som åker till till exempel Sydafrika och Australien regelbundet i samband med sina projekt och det är ganska dyrt, säger Jessica Abbott, prefekt vid biologiska institutionen.

OM UNDERSÖKNINGEN

• Till universitetsledningen har vi räknat rektorn, prorektorn och de fem vicerektorerna.

• Uppgifterna om koldioxidutsläpp har hämtats från den redovisning över utsläpp från tjänsteresor som LU varje år lämnar in till Naturvårdsverket.

• Uppgifterna om kostnaderna för ygresorna är baserade på de resor som bokats genom LU:s resebyrå, BCD Travel.

• Universitetsanställda reser ibland på uppdrag av andra aktörer, exempelvis till konferenser eller möten med vetenskapsråd. Dessa resor bokas i regel av respektive aktörs resebyrå. Den statistiken är därmed inte inräknad i denna undersökning.

När Skåne läggs

Skånska kuststäder har alltid påverkats av vattnet invid. Men de höjda havsnivåerna, som klimatförändringarna medför, ställer regionen inför nya utmaningar –något som dessutom förväntas tillta över tid. Men vad som kommer hända, hur ansvaret ska fördelas, samt vilka åtgärder som bör vidtas, råder det osäkerhet om.

TEXT ELLA KETTULA FOTO JOHANNA NILSSON

Solen skiner, luften är kall men frisk och vågorna svallar. På stranden i Skanör-Falsterbo njuter många lokalbor av sportlovsveckans sista dagar. Tanken på att det hav som breder ut sig inför oss skapar stora problem i området känns i stunden främmande. Längst ut på piren står Karin med sitt barnbarn Maja och spanar ut över vattnet.

– Vi går här och pratar om medelåldern om tusen år. Hur gamla är vi då? Kommer det finnas någon jord att vara gammal på? säger hon.

Karin har bott i Skanör-Falsterbo ända sedan hon var liten och har märkt hur klimatet förändrats på många sätt.

– Extremväder har jag absolut märkt av. Och förut var vintrarna kallare, bara för tio, femton år sedan skottade jag mer snö än vad jag gör nu, berättar hon.

Att jordens klimat blir allt varmare är sedan länge etablerat. Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC slår fast att jordens medeltemperatur stigit med drygt en grad sedan mitten på 1800-talet. Samma rapport fastställer att det är en ökning som sker på grund av de klimatutsläpp som människan orsakar. Ju större den globala uppvärmningen är, desto större blir riskerna som klimatförändringarna medför. För de som lever i kuststäder är den största risken att havsnivåerna stiger i takt med att temperaturen på planeten ökar.

EN BIT FRAM på stranden kommer Henrik och Karin gåendes hand i hand. De har bott i Skanör-Falsterbo i 25 år och har under den tiden noterat hur havet höjts och stränderna

försvunnit allt mer.

– Vi märker det när vi är ute och går, det är väldigt påtagligt. Det är bara att titta hur det ser ut här, konstaterar de och pekar ut mot det försvinnande strandbrynet.

Globalt sett har havsnivån i medeltal stigit med tjugo centimeter sedan mitten på 1800-talet. Det här är en process som är tätt förknippad med klimatförändringen mer generellt och beror framför allt på två faktorer: – När klimatet blir varmare så blir det också varmare i havet och då händer något som kallas termisk expansion där varmare vatten tar mer plats. Den andra effekten är när landbaserad is, såsom glaciärer i bergstrakter, Grönlands isar och Antarktis isar smälter. Detta ökar mängden vatten i havet, förklarar Markku Rummukainen, professor vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet.

Globalt och lokalt problem

Trots att havshöjningen är ett globalt fenomen drabbas vissa områden mer än andra.

under havsytan

Skånes kust är till exempel betydligt mer utsatt än resten av Sverige. Det här kan i mångt och mycket förklaras med att landhöjningen i Skåne är förhållandevis liten. Anledningarna till det här är komplexa och sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden då stora mängder is pressade ner jordskorpan.

– Än i dag, 10 000 år efter den senaste glacialperioden, fortsätter jordskorpan återhämta sig genom landhöjning. Största delen av ismassan låg norr om Skåne, så det är där det pressades ner och där återhämtningen nu sker. Medan vi ser en betydligt mindre effekt här i Skåne och längre söderut. Det betyder att till exempel en halvmeters havsnivåhöjning kommer att synas fullt ut här, säger Markku Rummukainen.

MEN HAVSNIVÅHÖJNINGEN KAN inte ensamt förklara de utmaningar Skånes kust står inför. Kusterosionen är även den en påverkande faktor. Vid erosion bryts berg och jord ner och transporteras bort av naturen – en process som även sker vid kusten och gör att den nöts ner. I en rapport från Statens geotekniska institut och Myndigheten för samhällsskydd

och beredskap identifieras Skåne-Hallandskusten som ett riskområde på grund av just kusterosionen. Anledningen är södra Sveriges mjuka sandkust och bebyggelsen där.

– Är kusten mjuk befinner sig strandlinjen i jämnvikt med havsnivån. Om havet stiger med en meter kan en vanlig sandstrand röra sig ungefär hundra meter inåt land. Eftersom man ofta bygger väldigt kustnära, särskilt i Skåne, blir det ett problem, förklarar Caroline Hallin, kustingenjör och forskare vid Lunds tekniska högskola.

Tvärvetenskapliga perspektiv

Vi träffar Caroline Hallin tillsammans med Åsa Knaggård, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, på Pufendorfinstitutet i Lund. Där sitter de och flera andra forskare från olika discipliner en dag i veckan för att inom ramen för temaområdet Kustperspektiv utforska de problem som kusterna ställs inför. Båda håller med om att det tvärvetenskapliga elementet i projektet är berikande.

– Som kustingenjör jobbar jag mest med korta tidsperspektiv, men vi försöker ta ett större grepp och titta på frågan ur olika vinklar. Till exempel har vi frågat oss vilka tidsperspektiv som är relevanta och hur man ska förhålla sig till osäkerheter kring klimatförändringarna både på kort och lång sikt, berättar Caroline Hallin.

Jag har insett att det inte bara är havsnivåhöjning som är problemet.

ÅSA KNAGGÅRD HÅLLER med och förklarar att det naturvetenskapliga perspektivet har fått henne att se på kustens utmaningar mer nyanserat.

– Jag har insett att det inte bara är havsnivåhöjning i sig som är problemet. Om vi får

mer tryck i stormar och vågor och mer intensitet i systemet så kan det leda till väldigt mycket mer översvämningar och erosion, konstaterar Åsa Knaggård.

Under samtalet blir det tydligt att det är svårt att komma ifrån osäkerheten och oberäkneligheten som klimatförändringarna medför. Åsa Knaggård menar att våra samhällssystem och vår infrastruktur inte är anpassade för den typ av påverkan klimatförändringarna har och att vi börjar närma oss den tröskel där effekterna börjar märkas betydligt mer i samhället.

– Med stormen Hans i somras gick det upp för mig att vi står inför en helt ny verklighet. Det var som ett helt nytt väderfenomen vi inte haft innan, med den extrema värmen och helt andra vindmönster. Efter det har jag börjat tänka betydligt mer förutsättningslöst, mindre i termer av sannolikhet för vad som kan hända i framtiden och mer på vad som skulle kunna hända och vad vi behöver förbereda oss för, säger Caroline Hallin.

Vallar – inte hela lösningen

Klimatförändringarnas påverkan på kusten kräver handling. Men de många osäkerheterna kring klimatförändringarna gör det svårt att säga vilka specifika åtgärder som bör vidtas. Dels för att man inte kan veta hur kli-

matförändringarna kommer ta sig uttryck, dels för att man inte vet hur samhället kommer att se ut om flera hundra år, menar Åsa Knaggård och Caroline Hallin. Att se på både förändringarna och åtgärderna ur den här typen av storskaliga perspektiv lyfter dock båda två som avgörande.

– Man kan inte lägga alla ägg i samma korg utan behöver lite olika lösningar. Ett sätt att minska osäkerheten är att arbeta med kortsiktigare lösningar som man har möjlighet att ändra över tid, säger Åsa Knaggård.

än om de inte hade varit där, menar hon. Trots det är just att bygga vallar längs stränderna en av många åtgärder som diskuterats i Skånes kustkommuner. Ett projekt att bygga en 2,1 mil lång vall kring Falsterbonäset har nyligen fått klartecken efter många omgångar i mark- och miljödomstolen. Att arbetet, som väntas vara klart inom tio år, är i gång syns redan på väg in mot centrum. Där skymtar en skylt med texten: ”Vi bygger vallar – för vågorna svallar! Här bygger Vellinge kommun ett översvämningsskydd”.

Den dagen vallarna fallerar blir konsekvenserna större.

Caroline Hallin menar också att det är viktigt att se på infrastruktur som något tillfälligt och framhåller att man måste tänka på vad som händer vid designtidens slut. När en vall uppförs utgår man från att den ska klara en viss nivå av vatten, vilket gör den mindre flexibel och begränsar tiden den kan användas. – Vallar gör oss sårbara. Den dagen vallarna fallerar blir konsekvenserna större

Huruvida skylten ska fungera som information eller marknadsföring är oklart. Åtminstone verkar alla i trakten medvetna om vad det är som pågår. Lokalborna framstår som positiva till de vallar som byggs och anser att de är en nödvändig åtgärd. Samtidigt lyfts vissa orosmoment.

– Det beror på var man lägger vallarna. Man måste skydda både naturen och naturlivet, både för människor och djur, och där vet jag inte riktigt om man är överens. Men man måste nog bygga vallar, havet kommer ju höjas, så annars försvinner vi, resonerar Ingrid, en lokalbo från trakten.

Caroline Hallin berättar att de inom projektet Kustperspektiv har pratat mycket om att det saknas en samlad vision om vilka värden man vill bevara och menar att det är viktigt att ha när man ska klimatanpassa kusten.

Caroline Hallin (t.v.) redogör för fenomenen bakom havsnivåernas höjning inför Åsa Knaggård (t.h.).

– Det är kanske inte att ett enskilt hus ska ligga på en viss plats. Utan det kanske är sandstranden, naturmiljön, biodiversiteten, allmänhetens tillgång till stranden eller kulturvärden. Det finns så många värden som ingen i dag riktigt bevakar, säger hon.

Att inte ha bestämt sig för vilka värden man vill bevara leder till paniklösningar när det till exempel är ett hus eller en väg som drabbas av höjda havsnivåer, menar Caroline Hallin. Och då är det redan för sent för att bevara stranden.

NÄR KARIN FÅR frågan om vad hon känner inför klimatets påverkan på regionen blickar hon ut över havet och konstaterar att hon tänker på hur fint det är nu och att hon vill att hennes barn och barnbarn ska ha möjlighet att växa upp till det också. Vad beträffar vallarna anser Karin att de nog behövs, men att andra och större åtgärder är viktigare.

– Vi kan sitta här och pyssla med våra vallar i vår lilla ankdamm men problemet är ju så enormt mycket större, säger hon.

Att problemet är stort och komplext råder det ingen tvekan om. Åsa Knaggård understryker att havsnivåhöjningen inte är ett isolerat problem utan en del av en komplex helhet. Något som även det ökar osäkerheten. Samtidigt menar hon att det här inte får förhindra att beslut fattas.

– Vi måste agera trots osäkerhet. Ju längre vi väntar, desto mer sårbara kommer vi att vara, säger hon.

Konsekvenser nu och framåt

En bit fram på Falsterbonäsets strand skymtar de för orten kända badhytterna. De står uppradade men med en viss stökighet som vittnar om att det inte är alldeles genomtänkt hur de har placerats där. Det är inte så konstigt. Efter varje större storm är det flera hytter som skadats av vattnet och behövts flyttas.

TROTS ATT HAVSNIVÅHÖJNINGARNA ständigt är på tapeten i Skanör-Falsterbo är det inte något som oroar alla. Åtminstone inte för stunden. På frågan om sin uppfattning om den allmänna opinionen bland ortens invånare svarar Ingrid att hon önskar att ämnet skulle komma på tal mer.

– Det är väldigt många som inte bryr sig och tänker ”det spelar ingen roll, jag lever inte då”, menar hon.

Jag tror inte det händer något under vår levnad.

Vid de små husen går Liselott och Christer som bott i området sedan 1976. På den tiden brukade deras barn leka och fånga fisk i vikarna på stranden. Nu har vikarna slukats av vattnet. På ett personligt plan har Liselott och Christer dock skonats från att drabbas av någon förödelse.

– Vi har klarat oss. Vi har en badhytt där borta, den står högst och det är de som klarar sig bäst. Det är en bra bit kvar till vattnet, jag tror inte det händer något under vår levnad, säger Liselott.

Men även när man väljer att agera finns det inga snabba lösningar till hands. Och att utsläppen och den globala uppvärmningen upphör betyder heller inte att havsnivåhöjningen gör det. Det finns en eftersläpning i klimatsystemet på minst flera hundra år. Trots eftersläpningen beror storleken på de långsiktiga förändringarna till syvende och sist på hur väl vi lyckas begränsa temperaturhöjningen de närmaste årtiondena. Men att klimatförändringen är ett faktum går inte att förbise.

– Vi kommer uppleva det successivt. Det är redan många som påverkas av klimatförändringen och ännu fler kommer göra det i framtiden. Det kommer hända saker de närmaste 10 åren, det kommer hända saker de närmaste 100 åren. Vi lever i en pågående klimatförändring och kommer att göra det en lång tid framöver, säger Markku Rummukainen.

Badhytterna i Skanör-Falsterbo har under de senaste åren utstått så hårda stormar att vissa hytter behövt flyttas.

Är det verkligen privatjet som om det

Klimatkrisen är ständigt närvarande i många ungas liv, men hur mycket måste man egentligen bry sig? Lundagård har träffat Alice Lindén, som tycker att individen har ett stort ansvar i sin vardag, och Johanna Trapp, som menar att det är fritt fram att flyga om man vill det.

2023 blev det hittills varmaste året som uppmätts enligt e Copernicus Climate Change Service. Det senaste COP-mötet ansågs som framgångsrikt och allt er lagar och regler kommer på plats för att minska koldioxidutsläppen, men svenskar yger också mer än någonsin. Ungdomar i dag bryr sig också mindre om klimatet än för två år sen, enligt Ungdomsbarometern.

Som student kan det vara svårt att navigera i djungeln av moraliska pekpinnar när det kommer till klimatet. Hur mycket ska en privatperson egentligen bry sig? Får man yga upp till Stockholm när tågbiljetterna är 20 gånger dyrare än yget, något SVT tidigare bekräftat, eller måste man göra allt man kan för att minska sina utsläpp?

JOHANNA TRAPP OCH Alice Lindén är två klimatengagerade studenter med olika syn på det individuella ansvaret inom klimatfrågan. Johanna Trapp är en 22-årig pol. kand-student som är politiskt engagerad i föreningen Ateneum, tankesmedjan Timbro och för några år sedan även som utbildningspolitisk krönikor för Lundagård. Alice Lindén är 25 år och läser en master i tillämpad klimatstrategi. Hon har inga o ciella engagemang för klimatfrågan men säger att hon valt att påverka bland annat genom sitt val av utbildning.

– Jag tänker vad kan jag ändra i min vardag, och hur jag kan inspirera andra med mitt

eget agerande, säger hon.

Johanna och Alice är på motsatta sidor av klimatdebatten, men på frågan om hur viktig klimatfrågan egentligen är visar det sig att de är förvånansvärt lika.

– Jag skulle säga att det är det viktigaste vi har, men att det inte pratas tillräckligt mycket om det, säger Alice Lindén.

– Jag tycker också att klimatfrågan, tillsammans med frågan om demokrati, är den viktigaste frågan vi har just nu, menar Johanna Trapp.

Men hur mycket måste man som individ bry sig om klimatet?

- Jag tycker att alla kan se över sina liv och försöka göra vad man känner att man kan. Men om världens tusen rikaste personer yger privatjet som om det vore tunnelbana så spelar det kanske inte så stor roll [om jag yger eller ej reds. anm.], menar Johanna Trapp.

Här säger dock Alice Lindén ifrån. Hon påpekar att svenskar är bland de rikaste i världen och att de topp tio procenten vi ingår i släpper ut mer än hälften av alla utsläpp globalt.

– Jag tror att många svenskar inte tror att de hör hemma bland de topp tio procent rikaste människorna. Jag ser bara ett automatiskt större ansvar hos individer i den här delen av befolkningen, om man har så stora utsläpp, säger hon.

Just det med att individer borde minska sina utsläpp kan dock vara svårt att acceptera för många. När nya lagar och utsläppsmål börjar implementeras kan sociala oroligheter skapas, något som bevittnats i exempelvis Frankrike med både bondeuppror och Gula västarna. Hur mycket behöver man egentligen ge upp som individ för klimatets skull?

ALICE LINDÉN MENAR att det handlar om att påverka i det lilla. Om man är en inspiration för andra, genom att exempelvis välja bort kött eller resa miljövänligt, så kommer er

TEXT THEA SANDIN FOTO LAURA LYALL FOLKMAN

okej att yga vore tunnelbana?

och er att göra de livsstilsförändringar som hon anser är nödvändiga.

– Sedan har vi inte heller tid att bara inspirera individen bredvid oss, men vi gör det för att vinna tid för politiker och forskare att göra de stora förändringarna, säger hon.

Johanna Trapp håller inte med. Hon tycker i stället att det måste göras stora insatser på nationell och global nivå, det är där hon menar att de stora förändringarna kommer ske. Hon nämner den svenska gruvdriften och att hon är väldigt positiv till den. Enligt henne är de svenska gruvorna de bästa som nns och med mer inhemsk produktion skulle utländska gruvor, som använder sig av barnarbete, bli utkonkurrerade.

Lindén och Johanna Trapp. Alice Lindén menar att man ska engagera sig i det privata och Johanna Trapp förespråkar det o entliga. Det nns många parametrar att ta hänsyn till men båda återkommer hela tiden till att man borde försöka sprida ett positivt budskap om sitt klimatengagemang, så att er vill engagera sig, på vilken nivå som helst.

Tre halvsnabba med Johanna och Alice:

Var ligger det största ansvaret för klimatfrågan enligt er?

– Det skulle också släppa ut mindre koldioxid då vi slipper importera från Kina och Ryssland, som har bovgruvor med skurkmetall.

”

Det största ansvaret ligger på politiker på statlig nivå.

JOHANNA: Jag tycker att ansvaret ligger på politikerna i regeringen, men jag tror att lösningen ligger i näringslivet.

ALICE : Jag håller med om att det största ansvaret ligger på politiker på statlig nivå för att sätta ramar, så att kommunalpolitiker sen kan skapa goda förutsättningar för individers nollutsläpp. Sedan måste individer inse sitt ansvar. Både genom att ge mer tid åt politiker och forskare att göra de stora förändringarna som behövs, men också, för att stänga loopen, så måste individer rösta på rätt partier också.

Hur gör man då om man har en oro över klimatet och det känns som att inget man gör som individ spelar någon roll?

– Jag tycker att det är synd att inte er engagerar sig politiskt. Jag tror inte att folk förstår hur mycket makt kommuner har över våra liv, säger Johanna Trapp och menar att genomslagskraften är mycket större för dessa typer av engagemang än för de individuella.

Samtidigt betonar hon att det inte ska nnas något krav på människor att engagera sig i kommunfullmäktige, men att man kan ställa krav på människor att ha koll på nyheterna och att förstå vad de tycker i aktuella frågor.

Att sammanfatta hur mycket man borde göra som individ är svårt för både Alice

Vad är ert bästa typ av klimatengagemang?

JOHANNA: För mig är det ju att engagera sig politiskt.

ALICE : Att vara inspirerande på vilket plan som helst. Som sagt, ett positivt budskap kommer folk vilja lyssna på mycket mer än ett bestra ande budskap.

Borde studenter källsortera?

JOHANNA: Ja, och sedan spelar det kanske inte så stor roll som man hoppas, det ger mig åtminstone inre frid att sopsortera.

ALICE : Det är klart du ska källsortera!

Klimatpussel: kött, kompost & kompromisser

Att undvika kött, sopsortera eller åka kollektivtrafik till skolan är några av de klimatvänliga åtgärder som en privatperson kan vidta i sin vardag. Men även den främste klimathjälten kan begå ringa miljöbrott. Vad är det lundensarna slarvar med när det kommer till klimatet?

TEXT HEDDA BERG FOTO NEO WIKMAN

– Jag hade haft svårt att ge upp kött. Högrev och grillat är jävligt gott, säger Mårten Wedekull.

Det är en gråmulen dag i februari. Trots regn myllrar det av människor som traskar över vattenpölar i Lundagård för att ta sig till föreläsningar. Mårten är en av de studenter som med raska steg rör sig in mot universitetsområdet. Han pantar och källsorterar, men att ge upp kött känns svårt.

Mårten har även för vana att ta långa och

varma duschar som man gärna unnar sig under de kalla vintermånaderna.

– Jag glömmer ofta att släcka lampor också, säger han.

TORA BERGSTRÖM SITTER skyddad från regnet under taket på Eden, den statsvetenskapliga institutionens näste. Tora, som pluggar statsvetenskap, sitter och skriver på en kommande inlämning. Tora åker mycket kollektivtrafik i vardagen.

– Jag undviker också kött så mycket som möjligt och skiter i mejeriprodukter till maten, om det går. Second hand-kläder köper jag dock inte, där går min röda linje, skrattar hon.

Kändisar som använder privatjet är något som Tora tycker borde förbjudas.

– Jag tror att man måste komma åt stora utsläppare. Jag hade velat se flygskatt samt att fler undviker långa distanser, säger hon.

Tora tvekar lite på frågan om hon verkligen

hade tackat nej till en privatjet om det hade erbjudits ett till henne i dag.

– Du sätter mig lite på pottkanten här, skrattar hon och fortsätter, men jag måste stå för mina principer och tacka nej.

VID EN STUDIEPLATS på Eden står Daniel Bedö och Daniel Werner försjunkna i ett samtal.

– Jag tenderar att inte vilja slänga mat och jag brukar inte köpa så mycket nya kläder heller, för det känns mest onödigt. Det låter fint om jag säger att jag gör det för miljön, men det är nog mer mina preferenser helt ärligt.

Daniel Werner sticker in i samtalet och berättar att han sällan sopsorterar.

– Det skäms jag inte för att säga.

Ibland är det också kyligt i lägenheten och då kan Daniel Werner sätta på ugnen på max för att få upp värmen.

– Det är ändå inte jag som betalar strömmen, skämtar han.

Tora Berg.

Daniel Bedö.

Daniel Werner.

Något som Daniel Werner aldrig skulle kunna ge upp för klimatet är god mat, och då framför allt kött.

Daniel Bedö tycker inte att privatjets ska förbjudas. Han tror generellt inte på tvång när det kommer till reglering av sådant som inte är miljövänligt. Skulle det stå en privatjet till honom på gräsplätten utanför Eden skulle han ta det.

– Om jag får ett gratis?! Ja, tack så mycket. Taget! säger han.

RUNT UNIVERSITETSHUSET ÄR många ute och strosar med sina hundar. En av de är Anders Carlsson, vars hund lydigt stannar när Lundagård frågar om en intervju med husse.

När det kommer till miljöåtgärder kör Anders elbil till jobbet och sopsorterar noggrant. Men resor och flyg är något han aldrig hade kunnat ge upp. Favoritdestinationen är London.

– Jag skulle säga att det är bättre att man flyger fler i samma flygplan, precis som att det är bättre att åka buss än bil.

UTANFÖR JURIDICUM PROMENERAR Annika

Melhov och Sara Strelöv. Annika berättar att det är mycket småsaker i vardagen hon gör för miljön.

– Jag sorterar det som går att sortera, jag ser

över mina resor till och från jobbet. Kan jag cykla så gör jag det, kan jag åka kollektivt gör jag det. Det är de små vardagliga sakerna. Det är det som är det viktiga ju, säger hon.

”

Som student kan det ju vara tufft att alltid köpa närodlat.

Annika menar att det inte finns mycket hon slarvar med.

– Klimatet är ju viktigt, säger hon.

Inget papper åker ner i plasten för Sara Strelöv. Men när den bruna kompostpåsen sjunger på sista refrängen och börjar bli härligt tung av bananskal och andra rester kan det ibland slinka ner sådant som inte ska vara i restavfallet.

– Det kommer mest matavfall i restavfallet, säger Sara.

ANNIKA OCH SARA vandrar vidare mot Lundagård, medan vi rör oss mot Socialhögskolan i paradisområdet. Där befinner sig Klara och

Bianca som har tagit en paus i plugget för att få i sig lite lunch. Mellan tuggorna berättar de om sina klimatvanor i vardagen.

– Om jag handlar bananer och sådant med skal skulle jag knappast ta en påse till det. Sedan har jag ingen bil och går gärna mycket över allt, berättar Klara.

Hon önskar att hon kunde handla mer ekologisk och närodlat. Sådana varor kan dock ofta vara dyrare.

– Som student kan det ju vara tufft att alltid köpa närodlat, konstaterar Klara.

Second hand har haft ett uppsving de senaste åren, men Bianca tycker fortfarande det är svårt att inte köpa nya kläder. Att ha 100 procent second hand är något som båda tjejerna tampas med.

– Det är en grej jag borde förbättra, säger Klara.

Bianca tycker att skolor borde satsa på att ha ännu fler vegetariska och veganska alternativ. Personligen vill hon äta mindre kött i vardagen.

– Men jag är inte så bra på det, säger hon.

Hade du hade tagit en saftig hamburgare med pommes om du fått det som lunch serverad i dag, i stället för matlådan?

– Den hade jag absolut tagit, säger Bianca och skrattar.

Anders Carlsson.

Annika Melhov.

Sara Strelöv.

Myths and truths about climate change

Prophecy or myth – storytelling has been part of human life for near eternity. Although we have moved on from seeking truth in the flight of birds, there are certain myths and legends we hold onto, also in our current time of climate crisis.

TEXT DIANNE KOK ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK

– Stories are really powerful and need to be harnessed for good. Yet there is a lot of focus on the wrong things, such as the continued questioning of electric vehicles’ positive impact on the environment. Yes, they are beneficial, the end. That is really clearly established by science.

Lundgård discusses the potential and risks of myths regarding the climate crisis with Kimberly Nicholas, associate professor at Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS).

– In answering or discussing questions that have been really firmly settled, a lot of time and energy is wasted, including that of scientists. We need to move on from these perceived public debates, she says.

KIMBERLY NICHOLAS EXPLAINS that the actions shown by research to substantially reduce greenhouse gas emissions fall into five ‘climate superpowers’. These superpowers cover our roles as consumers, role models, investors, citizens, and professionals. Her study has shown that these are the five social roles in which high-emitters can achieve the highest impact of climate action.

– The easiest of these to quantify is our position as consumers, as we can directly and effectively reduce emissions by going flight, car, and meat-free. In that particular order, she says.

ALTHOUGH THIS SEEMS straightforward, Kimberly Nicholas immediately goes on to add that most people remain unaware of the effectiveness of reducing these particular high-emission actions.

– We know from research that most people are not very good at understanding what actions make the biggest difference, she says.

– People are unaware how they can devote their limited time and energy to effectively reducing their emissions, and helping those changes happen in their community and broader political spheres. We’re trying to make that easier.

ONE REASON FOR the lack of awareness around high-impact actions is that public debates focus on the wrong thing. Kimberly Nichols explains that many people certainly have good intentions and want to do the right thing by raising concerns about the efficacy of certain climate actions. Still, this scepticism continues a social debate about questions that scientists have already found clear answers to.

Kimberly Nicholas considers that things that seem unlikely now might happen in the future, for better or worse.

– I hope we avoid the scary and dangerous climate tipping points that feel very unlikely but could have very catastrophic consequences, she says.

– I am sure that some innovations and developments that haven’t been foreseen now or seem very difficult now will come to pass – humans are good at developing and innovating.

Do positive narratives around science and development give us something to believe in and fight for, or do they create false hope and steer away from effective climate adaptation?

– If you believe that technology will come up with solutions sometime in the future, you might erroneously feel you don’t have to engage yourself.

– I want to be open to possibilities and humble about exactly what will happen in the future, but also to be data-driven, realistic, and precautionary about making sure that we don’t lock in a bad future by relying on future generations to solve a problem that is up to us to solve now.

So-called ‘eco-modernist’ perspectives rely on technological development to find solutions to human environmental impact and could work counterproductively.

ACCORDING TO KIMBERLY Nicholas, most emissions from high emitting individuals currently come from transport. She argues that we should therefore focus on science-based high-impact actions, such as switching to electric vehicles and staying on the ground.

– I do not expect to see commercial electric planes that will cross the ocean. According to my understanding of physics, it doesn’t seem to be possible to have a battery operate at this scale.

– I am not too excited about the electric planes that already exist for short distances, as those are the distances that would be easiest to replace with much more sustainable, lower-impact, inherently lower emitting ground- or water-based transportation.

– If we are serious about climate commitments, future planes will have to burn something other than fossil fuels, she says.

INSTEAD OF DREAMING of long-distance electric planes, we should start addressing our high-emission habits today already. Especially since science also tells us we need climate action now, and in a systematic way, Kimberly Nicholas says.

– Things like the superpower domain of citizen action: we know voting is really important, joining and supporting organisations that help lobby for and push for political change, and electing politicians who will actually implement high-impact climate policies.

According to Kimberly Nicholas, humans are complex and stories do not hold a secret key to unlocking sustainable behaviour. Still, dialogue and stories can be powerful ways to communicate about things that matter to us and inspire impactful action.

EMOTIONALLY GRIPPING STORIES could be really powerful, especially if they reflect diverse experiences on climate change and take a peek at science, Kimberly Nichols concludes.

– It is important to harness stories for good and find ways to reach a sustainable world from the world that we live in today.

Bilden av krisen

Mänsklighetens undergång har bidragit med stoff till berättelser i hundratals år, men vad händer med undergångsberättelserna när de grundar sig i en pågående verklighet? Andrea von Essen funderar över estetik i en tid av konstant kris.

Som medlem av den globalt uppvärmda generationen är bilder från de senaste somrarnas skogsbränder och översvämningar lätta att frammana ur minnet. Nyhetsrapporter av alla dessa händelser, som med stor sannolikhet är resultatet av klimatförändringarna, är dock inte hela bilden av hur klimatkatastrofen framställs. Populärkulturen genomsyras av klimatkrisens estetik – vi tycks vara fullkomligt besatta av vår egen civilisations undergång.

Snarare än gudomliga stra har samtidens undergångsberättelser en annan premiss. Populärkulturens apokalyps lmer tenderar att ge vetenskapliga förklaringar som stöd till sina ktiva händelser. I den hisnande populära serien e Last of Us orsakar en mutering av svamparten cordyceps en pandemi. I seriens illavarslande första scen, som utspelar sig årtionden före pandemiutbrottet, förklarar en vetenskapsman att mutationer kan uppstå till följd av stigande temperaturer.

Ett annat exempel är e Day After Tomorrow, där kollapsen av Atlantens havsströmmar leder till att befolkningen på norra halvklotet måste y en annalkande istid. Allt sker med krisens puls dunkandes från början till slut.

De som inte kommer undan fryser ihjäl mitt

i rörelsen – New York blir ett insnöat Pompeji. Havens uppvärmning som föregår händelserna går i verkligheten inte fullt lika fort som i denna blockbuster. Men visst visar forskningsrön att golfströmmens kollaps skulle kunna innebära en påtaglig temperatursänkning i Europa. Och cordyceps infekterar trots allt redan myror. Så tänk om? Climate ction-genren, med den nurliga förkortningen cli- , framställer en pikant verklighet när en tvist på klimatförändringarna får agera grundpremiss.

GENOM ATT STÄLLA miljön i centrum avhandlar katastro lmen även den uråldriga sagan om kampen mellan människan och naturen. Berättelserna som skildras på vita duken tycks blottlägga det mänskliga urtillståndet när vi får följa den lilla gruppen överlevande. Karaktärerna lever inte sällan i en värld där alla sociala konstruktioner bryts ner och ersätts av en postapokalyptisk jägar-samlarkultur, kombinerat med ett naturtillstånd av ”allas krig mot alla”. Den avslöjar misstanken som många av oss redan har: civilisationen är skör.

När asfalten vittrat, bergvärmen svalnat och reningsverket stannat är vi bara en bräcklig kropp i ett hem som vi inte längre kan hantera. Det vilar nästan något kittlande över apokalypsen. Den väcker frågan om vilka vi blir när vi står utelämnade till naturens krafter.

Men att vi alla skulle bära på en hemlig dröm om civilisationens undergång kan tyckas vara en långsökt förklaring till strypgreppet genren har om populärkulturen. Ailise Bul n, kulturvetare vid University College Dublin, menar snarare att den populärkulturella vågen av alla typer av katastrofskildringar, inklusive zombieapokalypser och alieninvasioner, ”är besläktad på makronivå till rädslan för en mänskligt orsakad ekologisk katastrof, och särskilt klimatförändringar.”

DE SENASTE ÅRTIONDENA har apokalypsgenren låtit människan stå som orsaken till katastrofen. Bul n anser att dessa representationer av vårt problematiska förhållande till miljön kan ses som inlägg i den bredare debatten om vart klimatet är på väg – och cli- - lmerna ställer sig i princip enade på pessimisternas sida. För ofta är det ju extremt negativa perspektiv vi får ta del av. I lmer som Interstellar och den satiriska Don’t Look Up tar mänskligheten sin till ykt till rymden. Det är konsekvenslöst mänskligt beteende som trots alla varningar lett till en punkt där de biologiska system som vi är beroende av kollapsar. Valet står mellan att gå under eller y.

J. Jesse Ramirez är forskare i nordamerikastudier vid Sankt Gallens universitet och har studerat hur apokalyptiska berättelser fått fäste i amerikansk kultur. Han menar att fascinationen för apokalypsen är ett symptom på motsättningarna som uppstår av förnekelse av klimatförändringar. Vad Ramirez kallar ”apokalyptisk njutning” kan bli ytterligare ett sätt att hantera det ständiga ödet av apokalypsskildringar. Domedagstänkandet kan gå över i en förvrängd politisk dröm, där den hastiga undergången ”äntligen” skulle leda till en förändring.

Jag har suttit på middagar där samtalet kring det senaste halvhjärtade klimatpolitiska beslutet slutar med ett krasst konstaterande – politikernas handfallenhet spelar ändå ingen roll.

TEXT ANDREA VON ESSEN ILLUSTRATION MANGI BENGTSSON

Känslan är att det oavsett är för lite och för sent. En tragikomisk skål till världen som vi känner den, och sedan vidare till nästa samtalsämne.

Att vi uppe i Norden inte märker av klimatförändringarna i vardagen i någon bredare bemärkelse lär inte vara den enda anledningen till att vi har mage att höja glasen i en hopplös skål. Kanske kan denna pessimistiska gest även ses som ett tecken för medvetenheten om, och samtidigt avståndstagandet från, att det är en katastrof för oss, orsakad av oss. Det är som att katastro lmerna går från att vara ktion till en avslutning på århundradets stora true crime, där vi alla är skyldiga.

”

I verkligheten är global uppvärmning inte spännande.

DEN KONSTANTA CIRKULATIONEN av bilder av mänsklighetens undergång skriver Bul n är ”en indikation på verkligheten av det nya mänskliga tillståndet som innebär en störning av själva miljön som upprätthåller vår existens”. Ja, vid närmare eftertanke är det lätt att bli nedslagen.

Jag tänker inte förneka att klimatförändringar är riktigt bra sto till thrillers och draman, och jag missunnar varken mig själv eller någon annan att underhållas av en go’ apokalyps lm. Men i verkligheten är global uppvärmning inte spännande. Det är inte sexigt. Det är rätt och slätt en pågående katastrof. Med Hollywoods sensationella prägel beskriver cli- - lmerna ett skeende som vi alla lever igenom.

Personligen hade jag inte dragit mig för att betala de för närvarande hutlöst dyra biobiljetterna för att se ett dramatiserat COP-möte. Efter ett kammarspel av intensiva dispyter, politisk kohandel och lite obligatoriskt personligt drama enas världssamfundet kring uppgiften. Till tonerna av Hans Zimmer-kodad musik skrivs ett dokument under. Vi räddar världen från oss själva. Slutscen är förslagsvis att vår protagonist Toppdiplomaten står på ett tak och blickar ut över the bright beautiful tomorrow samtidigt som solen går upp. Kanske låter det om något som science ction. Men är det verkligen för mycket begärt att lmen ska vara baserad på verkliga händelser?

Bio lm & politiska vildar Månaden som gått:

Årets kortaste månad är förbi, men minnet av dessa flyktiga dagar kommer att bestå. När vi blickar mot ljusare tider passar Lundagårds studentlivskrönikör Clara Castenfelt på att sammanfatta månaden som gått.

Dune -hysterin

Snart faller nördvärlden återigen i famnen på regissören Denis Villeneuve när Dune: Part Two sista dagen i februari ska avrunda tolkningen av Frank Herberts enorma universum. Det här inte är Harry Potter – de två första lmerna skrapar bara på ytan av den första Dune-boken av sex. Mycket av det som gör Dune till ett litterärt mästerverk är utelämnat, exempelvis att en stor del av historien berättas genom diverse karaktärers interna monologer. Många, såsom Lundagårds kulturredaktion, rekommenderar att se den första lmen igen, såväl som den ännu äldre Dune-tolkningen från 1984, för att förfriska minnet. Men – som min pålästa och sci- -älskande pojkvän ständigt påminner mig – ingen skärm är tillräckligt stor för Dune. Jag tycker ändå om möjligheten att Dune: Part Two låter en helt ny demogra upptäcka bokserien – en smältdegel av kulturell intertextualitet och politiska intriger. Kanske det är det sista som behövs för att folk äntligen ska överge Marvel och Star Wars för något de verkligen kan sätta tänderna i.

Macron: Je suis också full på AF

Alla och deras mamma vet att Frankrikes president Emmanuel Macron var i Lund för ett tag sedan. Som lundastudent kändes det bra att stå i rampljuset. Även om han är en världsledare, kunde jag inte låta bli att fundera över våra likheter, invaggad av ljudet av hans fruktansvärda helikoptrar ovanför Sparta. När mina Lundagårdskollegor var upptagna med att liverapportera händelsen, fnissade jag åt det faktum att där han nu satt hade jag också varit. Sprungit mellan husen och letat efter min vän som sa att hon skulle kissa, på samma kullersten som Macrons dyra skor klivit över. Eller i det sto-

ra rummet i AF-borgen, en godtycklig natt, i mina kitten heels, svajande i takt med shoten jag tagit två sekunder tidigare. Vem säger att han inte gjorde detsamma bara några minuter innan han gick upp på scen? Han var typ 1,5 timme försenad, och mycket kan hända under den tiden. Sluta idolisera, börja humanisera. Vem som helst kan gå vilse i studentstadens charm – särskilt en fransman.

Från politiker till popkultu- rell vilde

Martin Melins utspel om Gucci-kepsar och de individer som bär dem kan mycket väl ha etsat sig fast i modern svensk meme-historia. Dagens gängkriminella ungdomar, menar han, löper amok på våra gator med sina förfalskade lyxmärken. Det är tydligen en epidemi av såna episka proportioner att kepsarna ska vara underlag för visitering. Melin såg ju faktiskt ett gäng killar i bomberjackor en gång och de var nazister – precis som han misstänkte! Tack och lov är Sverige ett land av jämlikar, så vi kan nog förvänta oss att samma sak kommer att hända med Eton-skjortor och dunvästar. Khakichinos också, kanske. Medan Martin Melin menar att brottslingarnas klädstil skiljer sig från den hos väluppfostrade ungdomar i samma område, tvivlar jag starkt på att snubbarna som tog kola i Avanzas badrum hade på sig falska Gucci-kepsar. Personligen tycker jag att det är lite av ett dick move (som barnen kallar det) att kriminalisera fejkade märkeskläder. Inte bara kriminaliserar man totala främlingar, utan även unga människor som helt enkelt inte har råd med det äkta. I så fall kan vi lika gärna förbjuda dålig klädstil – då sitter hela riksdagen, och särskilt Melin, i skiten. Jag stod framför honom på Gyllene Tider-konserten i somras och var allt annat än imponerad.

Skruvad berättelse om berättelser

Natalie Portman och Julianne Moore är strålande i Todd Haynes absurda såpopera som utforskar den obekväma jakten på sanning och intentioner.

TEXT

VFilm

May December

Regi: Todd Haynes Netflix Premiär 8:e mars

SANDBERG

id 36 års ålder upptäcks butiksbiträdet Gracie (Julianne Moore) ha en sexuell relation med sin 13-åriga kollega Joe. Efter att ha fött hans första barn under sitt fängelsestra gifter de sig och ska ar två barn till. 23 år senare kommer skådespelaren Elizabeth (Natalie Portman) för att spendera tid med familjen. Hon ska porträttera Gracie i en ny lång lm om den omskakande händelsen. Men ju längre Elizabeth stannar, desto er obehagliga sanningar upptäcker hon.

Todd Haynes obekväma upplägg gör att May December är långt ifrån en mysig lmstund. Än mer drabbande blir det då manuset är löst baserat på en riktig händelse. Men trots liknelser med det riktiga fallet är det tydligt att lmens fokus är att utforska hur ett sådant förhållande skulle kunna se ut, snarare än en verklig återberättelse.

Detta utforskande gör Haynes med brännande konversationer som varvas med absurd humor. En dramatisk och svulstig pia-

nomelodi bryter mot lmens estetiska ton och känns som plockad ur en såpopera. Julianne Moore är i samma anda på gränsen till överspel, men lyckas få fram en uppriktighet i Gracies barnsliga och naiva framsyn. Som kontrast levererar Charles Melton, som den vuxna Joe, ett hjärtskärande porträtt av underliggande trauma med små, odramatiska medel. Att lmen blivit hans stora genombrott är inte svårt att förstå.

HAYNES VERKAR dessutom medveten om faran att underminera verkliga o er, där lösningen blir att rikta en lika stark strålkastare på Elizabeth som protagonist.

För Elizabeth må verka som en helylle person som är intresserad av att göra Gracie rättvisa, men hennes verkliga avsikt är att ändra sin karriär i hopp om att äntligen bli betraktad som en seriös skådespelare. Natalie Portman är som bäst när hon försöker förkroppsliga karaktären Gracie och börjar leka, förföra och utnyttja folk som redan är skadade, allt för egen vinning.

När Elizabeth ändå inte lyckas med att fånga den ”verkliga” Gracie väcks lmens ultimata frågor: Vem nyttjas egentligen av en biogra när slutprodukten aldrig kan gestalta hela sanningen? Och är åskådare egentligen intresserade av sanning framför en saftig skandal? Vad svaren är vet jag inte och det är okej, för det skapar bara ett större sug att vilja se May December igen.

Omskakande generationsdrama

Gabriella Pichlers första verk på sex år, Painkiller, är en serie i sex delar där både humor och svärta får plats. En imponerande blanding av socialrealism och idealistiskt drömmande.

TV-Serie Painkiller

Regi: Gabriella Pichler SVT Januari 2024

Dijana har arbetat som städerska hela livet. Hennes kropp är utsliten och hon har aldrig haft semester. Ibland (för det mesta) har hon svårt att förstå sig på dottern Andrea, en banbrytande performancekonstnär som tänjer på gränser och använder konsten som politisk plattform. En stor del av serien rör sig kring Dijanas krämpor. Hon lider av bromyalgi – kronisk smärta. Det är underförstått att smärtan kommer från många år av slitsamt arbete. Ännu tydligare blir det att bromyalgi kan läsas som arbetarklassens ok när vi möter den nystartade smärtkursen där människor ska lära sig att hantera sin värk. Där samlas undersköterskor och städerskor, murare och fabriksarbetare, alla med kroppar som ständigt värker. Abrupt läggs kursen ner efter bara några träffar. Resurserna räcker inte till.

ANDREA BESTÄMMER SIG för att hjälpa sin mamma med en ny approach: Hon ska använda sig

av konsten för att få Dijana att tänka på annat. Ett gemensamt, och på sätt och vis oavsiktligt, projekt växer fram och får eget liv. I detta tvingas mor och dotter möta varandra trots olikheter. Här tvingas också konstvärldens dörrar upp för människor som annars inte är lika välkomna. Som en kuliss bakom dramat ligger en ilska och kritik mot staden och den aggressiva gentri eringen. Mot vården och de bristande resurserna. Vem får egentligen plats i staden? Som små ledtrådar dyker då och då bilder på a scherade elskåp upp: ”Våra hem är inga varor”, står det. Från balkongen i mammans lägenhet ser man det ödesdigra Karlatornet byggas. Det blir en symbol för hotet om att pressas längre bort från staden, och en påminnelse om var samhällets resurser läggs: inte på vård av människor med kronisk värk i alla fall.

DET ÄR EN vacker och smärtsam serie som får mig att längta efter ett samhälle där alla får plats, inte bara den bostadsrättsköpande medelklassen. Jag lämnas med en utopisk känsla av att konsten kan läka de djupaste av sår. Men mest av allt, en tydlig insikt om att vi behöver varandra. Tillsammans är vi starka, ensamma är vi bara vilsna små lortar. Painkiller visar vägen för gemenskap bortom institutioner och kommunala karum. Gabriela Pichler visar vägen för konst som berör och skakar om.

TEXT ALICE NYBERG WESTERLUND

ADAM BIWALL

Behovet av berättelser, konst och underhållning försvinner inte bara för att polarisarna gör det. Lundagårds kulturredaktion har plockat fram de mediafavoriter som håller dem sällskap genom klimatkrisen.

FRAMSTEGENS MONSTER

Klimatkrisen stod inte på agendan då Mary Shelley författade Frankenstein i början av 1800-talet. Däremot hade industrialiseringens (för klimatet förödande) tidevarv inletts. Som en analogi för detta ställer sig romanens vetenskapsman Victor över sin natur, men tappar i samma veva kontrollen över den. Det får som allmänt känt oanade, monstruösa konsekvenser.

OM DU MÖTER VARG

När den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig får syn på en varg i skogsbrynet förändras hans förhållande till jakten, djuren och skogen. Den branta pannan, den ädla nosen och de höga vita frambenen väcker en känsla av att en värld håller på att tyna bort. Kerstin Ekmans Löpa varg är en tät, tystlåten och drabbande eko-elegi av Sveriges största nu levande författare. Läs!

HUMOR I HÅRT VÄDER

I klimatångest-mörkret finns Hårt väder, Svt-serien med lundensaren och komikern David Batra som tar sig till platser för att se hur människor överlever i extrema väderförhållanden. Allt från utedass i 57 minusgrader till löprunda i 46 plusgrader. Humor med en mörk underton. Trevligt, det efterföljs av magont vid närmare eftertanke om vad serien verkligen handlar om.

VALAR PÅ VIFT

Ingen råder lika effektivt bot på världslig stress som David Attenborough. Av alla naturdokumentärer han ackompanjerar står Our Planet II, sedan den släpptes i somras, främst i ledet. Serien är ett kameratekniskt mästerverk i vilken man genom fyra avsnitt får följa djurens förflyttningar runt jorden. Det är bildande, högupplöst och framförallt; otroligt vackert.

EN STOR GUL TAXI

Joni Mitchells låt ”Big Yellow Taxi” är en underfundig minnesruna över ett utarmat landskap. Till en av pop- och rockhistoriens mest trallvänliga melodier sätter hon fingret på den eftertankens kranka blekhet som så ofta utmärker klimatkrisen: Don’t it always seem to go/That you don’t know what you’ve got/Till it’s gone/They paved paradise/ And put up a parking lot.

KÄRLEKSKLIMAT

Inflation, krig och klimatkriser som närmar sig. Då vill man ha realityserier fyllda med kärlek för att glömma verkligheten för en stund. Netflix-serien Dating Around är en favorit för min del. En person går på fem blind-dates, med fem olika personer på samma restaurang. Målet? Att någon ska bjudas ut på en andra dejt. Flörtigt, fina samtal och en mysig verklighetsflykt.

GENERATION HOPPLÖS

Det överhängande hotet om jordens annalkande undergång får också konsekvenser för människors psykiska hälsa. I P3 Dystopias avsnitt ”Klimatångest och förlorad framtidstro” redogör man för klimatångestens omfattning. Särskilt intressant är diskussionen kring vad den ödesmättade stämningen gör med narrativet – och vad narrativet i sin tur gör med oss.

ETT GLAS ÖL

När man ser på hur barn´a växer upp och står i/Kan man undra om barn´a nånsin får det som vi? Hasse å Tages ”Ett glas öl” är en vemodig och stillsam ku plett. Men när Hasse Alfredsson tar ton på knarrande helsingborgska är mysfaktorn hög: Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl/Men man hoppas att barn´a ändå får ett glas öl!

MÖTA VERKLIGHETEN

Översvämningar, värmeböljor och orkaner är, eller hotar att bli, mångas verklighet. En dag kan vi behöva packa våra väskor och söka efter nya hem. Boken Araben av Pooneh Rohi skildrar just flykten där två livsöden lämnat sina rötter i andra länder och navigerar en känsla av skuld och ensamhet i ett land som inte alltid känns som hemma.

EMMY ODESKOG

ERIK LINDBERG

ELIN SYULEYMANOVA

Otillräckligt hållbarhetsarbete vid Lunds universitet

Klimatet är en avgörande framtidsfråga, och kräver samarbete och aktiva åtgärder från alla i samhället. Lunds universitet som ett av världens främsta universitet och en viktig samhällsaktör har möjligheten att ta en ledande roll i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Universitet ska bidra genom utbildning, forskning, och samverkan så att samhället kan uppnå uppsatta hållbarhetsmål. Frågan är, gör universitetet tillräckligt?

UNDER INLEDNINGEN AV 2024 har det blivit tydligt att Lunds universitet inte lyckats uppnå sina egna hållbarhetsmål, och detta visar att universitetet inte genomfört de åtgärder som krävs. Samtidigt som mycket arbete genomförs inom forskning och utbildning om hållbarhet, lyckas universitetet inte nå målen för sina egna utsläpp. Ett tydligt misslyckande.

Detta synliggör behovet av att universitetet tar ett omtag, och genomför åtgärder som faktiskt möjliggör att uppnå sina egna mål och ta sitt ansvar i hållbarhetsfrågan. Det krävs utveckling av universitetets insamling av data om sin egen klimatpåverkan, så det går att göra kvali cerade bedömningar av universitetets klimatpåverkan. Detta har inte genomförts inom era områden i dag, trots att era av hållbarhetsmålen kräver sådan data.

FÖR STUDENTERNA ÄR hållbarhetsfrågan avgörande. Det är vi som kommer leva i den framtid som skapas i dag. Det är därför av yttersta vikt att säkra studentin ytande på varje nivå inom universitetets verksamhet där dessa frågor behandlas. Studenters rätt att kunna ta en aktiv roll i förändrings- och förbättringsprocesser inom hållbarhetsfrågor och kunna göra sina åsikter hörda och få genomslag för dessa måste stärkas. Detta kräver stor transparens i miljö- och klimatarbetet och en tydlighet i var hållbarhetsfrågorna ska behandlas och implementeras på universitetet.

Under de kommande åren kommer hållbarhet fortsätta bli en allt viktigare fråga. Studenterna kräver att Lunds universitet tar sitt ansvar och faktiskt genomför ett aktivt hållbarhetsarbete snarare än att ha hållbarhetsmål, som till följd av bristande arbete, enbart bidrar med ett signalvärde. Det krävs nu att universitetet beslutar om, och genomför, förändringar som möjliggör för universitetet att faktiskt nå sina mål. Frågan om hållbarhet är för viktig för att skjuta på framtiden.

LUS kramar: Ett välorganiserat och ambitiöst hållbarhetsarbete.

LUS sparkar: Missade hållbarhetsmål.

Vem

Som bekant belönades lundaprofessorn Anne L’Huillier nyligen med ett Nobelpris. Hurraropen har hörts hela vägen från universitetsledningen till studenterna, oberoende av fakultetstillhörighet. Många hungrar nog efter att sälla sig till samma skara, men vägen dit är lång. Första steget stavas doktorandtjänstgöring. Doktorander är såväl forskare inom sina ämnen som lärare och handledare. Således är de nästa generations pedagoger och forskare samt grundläggande för LU:s och kårernas mål om framstående utbildning. Det är därför viktigt att de blir korrekt representerade, vilket vi inte upplever är fallet idag. Doktorander vid LU representeras antingen av TLTH eller Lunds Doktorandkår, alltså faller inget ansvar för doktorander på de övriga studentkårerna.

SOM ENSAM KÅR som representerar alla studenter vid fakulteten är det för oss en självklarhet att forsknings- och grundutbildningsfrågor hör ihop. Med dagens system upplever vi att det är svårt för resterande kårer att förstå sig på hur doktorander bäst ska representeras. Detta leder exempelvis till att frågor om deras arbetsmiljö konsekvent bortprioriteras av Lunds universitets studentkårer. För att säkerställa att utbildning och forskning fortsatt håller hög standard måste vi gemensamt ta ansvar för alla studenters situation, oavsett på vilken nivå man studerar.

Det är dags för övriga studentkårer att ta ansvar för doktoranderna vid sin fakultet. Endast genom att betrakta forsknings- och grundutbildning som en helhet kan vi säkerställa att våra långsiktiga mål om utbildningen uppnås. För vem ska annars ta hand om doktoranden?

DETTA ÄR LUS

Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet.

Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

Huvudansvarig

FOTO

AHO NYMAN

Good news for international students

Lund University often talks about internationalisation. We want to be an attractive destination and the University strives to provide the best possible conditions for international students, doctoral students and researchers.

There are, however, external factors such as regulations that can make life easier or more complicated for those wishing to study or conduct research in Sweden.

On 16 February there was good news for international students when Lund University signed an agreement with the Swedish Migration Agency, which means that our students will be able to obtain a residence permit for two years, rather than just one.

With a one-year permit, nearly all international students have had to apply for a permit extension. While awaiting a decision, many students’ permits expire, so they cannot travel home to see their families or

engage in exchange studies. With the new two-year permit, students will not have to worry about a lengthy and administratively complicated extension process, which locks them inside Sweden.

Later in February, the government inquiry on rules for labour immigration presented its final report. This includes proposals that would improve conditions for those who have residence permits for doctoral studies or research.

Current regulations mean that some major changes in researchers’ lives – a new baby or a new job – entail having to apply for the appropriate permit from abroad. The

new proposals would mean that seeking a residence permit for a newborn or a permit for studies or research necessary for a new job could be done in Sweden. Another important proposal is exemption from new high salary thresholds for many graduates.

If these proposals are adopted, it would mean, together with the new agreement regarding two year-permits for fee-paying students, a higher degree of freedom and flexibility for international talent – and less administration to worry about for everyone concerned.

Erik Renström Vice-Chancellor

Är du vårdutbildad? Läser till ett vårdyrke eller socionom?

”Klart du ska sommarjobba inom hälsa, vård och omsorg!”

Eller är du “bara” extra bra på att ta hand om människor?

Malmö stad söker vikarierande:

 Vårdbiträden, undersköterskor och avancerade undersköterskor

 Arbetsterapeuter och fysioterapeuter

 Biståndshandläggare

 Timanställda sjuksköterskor

 Hemtjänstkoordinatorer

 Kockar och köksbiträden

Du får ett utvecklande jobb, värdefulla yrkeserfarenheter och chans till fast arbete!

Sök

Hälsa, vård & omsorg

– när varje dag är viktigast!

Bli internationell mentor hösten 2024

Som internationell mentor får du träffa människor från hela världen och hjälpa internationella studenter att komma in i sin nya vardag.

Tillsammans med andra mentorer utgör du den sociala länken mellan de internationella studenterna i din mentorsgrupp och Lunds studentliv.

Att vara internationell mentor ger dig en unik möjlighet att

Jobbigt att prata för publik ?

Just nu kan du anmäla dig till Studenthälsans grupp Prata för publik. Gruppen är till för dig som upplever obehag och rädsla inför olika muntliga situationer. I gruppen får du stöd med att komma till rätta med talängslan genom att öva tillsammans med andra.

Mer information och anmälan hittar du på www.lu.se/studenthalsan-aktiviteter

Jobb, praktik och mycket mer på Career Hub

Gå med i Lunds universitets plattform för att hitta jobb, praktik, examensarbeten och

• utöka ditt personliga och professionella nätverk

• utveckla kompetenser inom ledarskap och kommunikation

• få interkulturell erfarenhet

• lära känna nya människor

Läs mer och anmäl dig till att bli internationell mentor för nya internationella studenter hösten 2024 senast den 18 april www.lu.se/internationell-mentor

karriärevenemang. Förutom karriärmöjligheter finns också den användbara ingången till GoinGlobal och flera quiz.

Du loggar in med ditt studentkonto. lucareerhub.jobteaser.com

Funktionsnedsättning ? Ansök om pedagogiskt stöd !

Universitetet erbjuder olika former av riktat pedagogiskt stöd till studenter med varaktig funktionsnedsättning. En varaktig funktionsnedsättning kan exempelvis vara läs- och skrivsvårigheter, nedsatt syn eller psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Du gör din ansökan via www.nais.uhr.se och blir därefter kontaktad av någon av Pedagogiskt stöds samordnare.

Mer information om riktat pedagogiskt stöd hittar du på www.lu.se/pedagogisktstod

Crafoordska stiftelsens resestipendium

Snart öppnar ansökan för Crafoordska stiftelsens resestipendium.

Du kan söka stipendium för

• datainsamling för uppsats/examensarbete

• praktik utomlands

• utbytesstudier

• klinisk placering

Läs behörighetskrav och gör din ansökan 5–25 april. www.lu.se/crafoord

Ställ dina frågor om höstens studieval !

Inför sista anmälningsdag till höstterminen den 15 april har allmänna studievägledningen öppet för drop-in-vägledning under perioden 4–15 april.

Ta chansen att lyfta dina frågor och funderingar om val av utbildning, ansökan och antagningsregler och vilka yrkesområden olika utbildningar leder till.

Mer information och aktuella tider hittar du på www.lu.se/studievagledning

FOTO: JOHAN PERSSON

FOTO: YINGCHOU HAN, UNSPLASH

FOTO: ASHRAF KHOSHIWAL

Ny serie i Lundagård

Den etablerade serien ”Månadens tankebana” av Ida Hein Olsson får från och med detta nummer sällskap av den nya serien ”Lundgrens” av Tekla Svensson.

Tekla Svensson har tidigare bidragit till Lundagård som illustratör och har nu efter ett uppehåll återvänt till tidningen som serietecknare.

I ”Lundgrens” kommer läsaren att få följa en students olika vedermödor när hon försöker navigera sig genom Lund och studentlivet. Från tentor och stress till läkarbesök och etiska dilemman.

Tekla Svensson är 23 år gammal och kommer ursprungligen från Göteborg. Nu är hon bosatt i Lund och studerar på läkarprogrammet.

15

MUSIK Tom Kitt MANUS & SÅNGTEXTER Brian Yorkey

HEJ STUDENT!

WILHELMINA MÜLLER

Ålder: 26

Från: Stockholm

Pluggar: Lärare i biologi

Vad tycker du om att universitetet sammanlagt har ugit 1000 varv runt jorden under 2023?

– What? Oj… Lunds universitet är ju en plats för forskning och en plats där det nns väldigt mycket kunskap. Vi vet att yget orsakar väldigt stora utsläpp. Jag tror att många av ygresorna de har gjort hade kunnat ersättas med tåg, om det är i Sverige och Europa.

Har du några tips för hur man kan klimatkompensera?

– Det är viktigt att organisera sig på olika sätt. Sen nns ju de här klassiska grejerna som att äta mer veganskt, skippa att yga, köpa second hand, men det viktigaste tror jag är att engagera sig.

Vilken stad hade du helst velat se under vatten?

– Kanske Dubai eller någon lyxkapitalist-stad. Något vräkigt ställe som bara tjänar pengar på olja.

MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON

Mjauuu mjauuu…

Oj oj oj – vilken röra Aldrig dessa kon ikter upphöra

Utskottet rekryterar på nytt, har hört att än er nu ytt

Kan det på kommande val bråk bli? När pamptoppen ska byta regi

En av spekulanterna poppis på fest, två dejter – vad blir det härnäst?

Handtag, famntag, klapp eller kyss, are i lustfylld cirkel upp till hyss

Och så var det den där kårbilen Nån’ orkade visst inte gå den extra milen Morrhoppan

KORSORD

INTE CELSIUS

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund Adressändring via Ladok I DAGSLÄGET

HAR LEDAREN

FRÄSCHA

HÖJD

HÖJS I SKANÖR

...MAX

RAMLAR

Bokstäverna i de gröna rutorna bildar ett tävlingsord. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 7 april och meddelas via mejl.

DÄR BÅTARNA RULLAR IN MÅR BRA AV SERUM

TÄT I LUND FÖR PAKET

PÅ TERMOMETERN

DEN TILLHÖR ER

KAN BYXA VARA

SPEX

SKRÄCKFILM

SOLGUD I KAIRO

BÄR ROLIG MÖSSA

PENSIONSKONTO ETT RIKTIGT FAN

DEN INDISKA

GRIPA

ATT FÅNGA IN

ETT SKRATT

BLÖT

(O)intelligent design?

VÄRLDENS BÄSTA ARGUMENT FÖR OCH EMOT GUDS EXISTENS 7,5 HP

Centrum för teologi och religionsvetenskap ger fyra spännande sommarkurser på distans i år:

• Biblisk sexualitet: sex, makt och kärlek i antiken

• Mellan kontinuitet och förändring – judendomen

i Sverige och världen

• Religionshistoria: Satanism – en historisk introduktion

• (O)intelligent design? Världens bästa argument för och emot Guds existens

Läs mer på ctr.lu.se/sommar och anmäl dig på antagning.se senast 15 mars.