Genom att göra praktik utomlands skaffar du dig erfarenheter som ger din examen en unik profil.
Hitta en praktikorganisation någonstans i Europa och gör sedan din ansökan om Erasmus+ praktikstipendium senast en månad innan du
ska åka. Ansökningar tas emot löpande under terminstid.
Läs mer om Erasmus+ praktikstipendiet och ansökningsperioder på www.lu.se/ erasmus-praktik
Testa dina levnadsvanor anonymt!
Känner du till att Studenthälsan erbjuder anonyma livsstilstester där du kan lära dig mer om ditt mående och få personlig återkoppling med tips och råd?
Du kan bland annat testa dina vanor kring
• alkohol
• mental hälsa
• stress
• sömn.
Hitta alla Studenthälsans livsstilstester via QR-koden:
Vill
du
ha ett jobb?
Tre tips för att komma igång!
u 1. Håll i och utöka ditt nätverk
Många jobb annonseras inte ut utan tillsätts via kontakter och sociala medier.
u 2. Hitta arbetsgivare som gillar LU-studenter
I karriärplattformen Career Hub hittar du allt från jobb till praktik och karriärevenemang. Arbetsgivare både lokalt och globalt söker arbetskraft här och flera av dem är speciellt intresserade av studenter från Lund. Career Hub är gratis för alla studenter vid Lunds universitet: lucareerhub.jobteaser.com
u 3. Lyckas med utlandsjobbet
GoinGlobal är ett smart verktyg för dig som vill plugga utomlands eller vill satsa på en internationell karriär! Här finns mängder med jobbannonser, information om arbetskultur och annat som är bra att veta för i princip alla länder och stora städer i världen.
Hitta GoinGlobal i Career Hub under nyttiga länkar
Career Hub når du via QR-koden.
Sök betalt uppdrag som stödmentor
Just nu kan du söka ett betalt uppdrag som mentor till vårterminen!
Som mentor hjälper du en medstudent att planera och strukturera studierna. På så sätt stödjer du en student i att lyckas bättre med sina studier, samtidigt som du lär dig mycket själv.
Läs mer om uppdraget och ansökan på www.lu.se/bli-mentor
RÄTTELSER:
I artikeln ”Kan AI hjälpa dig med tentaångesten?” från Lundagård 6:2024 beskrevs Sverker Sikström som ”psykolog”, han är inte legitimerad psykolog utan forskar inom psykologi.
I debattartikeln ”Lund är inte Sveriges Manhattan!” från 7:2024 står att Lunds kommuns detaljplan godkändes i september 2023, inte i september 2024.
I ingressen till ”Månaden som gått” i 7:2024 beskrivs Marius Lyckå som kulturkrönikör. Han är i själva verket studentlivskrönikör.
Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning.
Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.
Redaktör: Isak Aho Nyman, isak.aho-nyman@lundagard.se Webbredaktör: Vera Svahn, vera.svahn@lundagard.se Bildchef: Ida Hein Olsson, illustration@lundagard.se Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se
Redaktion: Erik Lindberg, Thea Sandin, Ida Hein Olsson, Elsa Ivarsson, Emmy Odeskog, Hannes Eriksson Ahlström, Laura Lyall Folkman.
Medarbetare detta nummer: Ida Hein Olsson, Isak Aho Nyman, Tuva Strand, Neo Wikman, Hannes Eriksson Ahlström, Vera Svahn, Marius Lyckå, Laura Lyall Folkman, Idun Andersson Lindblad, Elisabeth Tham, Neomi Algani, Solveig Nycander, Ella Kullgren, Emmy Odeskog, Felix Perklev, Stina Jonsson, Monika Dabrowska, Ellen Gemback, Maria Henricsson, Ellen Beckmann, Andrea von Essen, Erik Lindberg, Ella Kettula, Tekla Svensson, Mateusz Sioch, Andrea Aram.
För annonsering: annons@ lundagard.se
Omslag: Laura Lyall Folkman. Kattlogotyp: Sofia Kockum. Prenumeration: 400 kr/år, kontakta isak.aho-nyman@ lundagard.se
Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete. Distribution: CityMail Pressläggning: 9 december 2024. Deadline: nr 8:2024 30 november. Vi ansvarar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar. Upplaga: 32 854
Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.
Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.
Isak Aho Nyman:
Vi behöver inte göra allt på tid
Ingen student kommer helt undan sina deadlines. Varken i akademin eller i privatlivet. Men några undantag kanske trots allt finns.
Studentens val, slutdatum och målsättningar är oändliga. Vi ska lista ut vad vi vill göra med resten av vår tid på jorden. Vi ska lista ut vilka vi är och kanske vilka vi vill vara med. Samtidigt ska vi hålla ett fokus på att nå de akademiska målen som krävs för att, förhoppningsvis, säkra en anställning i framtiden. Och allt detta ska ske på tid, hållas inom deadline.
I CSN:s rapport ”Studerandes hälsa 2020” har nästan en tredjedel av de tillfrågade heltidsstudenterna svarat att de påverkas negativt av kraven att prestera i sina studier som omgivningen ställer på dem. När samma undersökning gjordes 2017 var det ”bara” ungefär var tionde. Hela 43 procent av de tillfrågade heltidsstudenterna svarade att de påverkades negativt av sina egna prestationskrav. Även där hade siffran ökat rejält från de 19 procent som var värdet 2017.
DET ÄR INTE svårt att applicera logiken vi lär oss i akademin på den, ofta mycket mindre logiska, verklighet vi lever i. Även om det känns som att du måste förbättra dig själv och bli ditt bästa jag just nu, finns det sällan en deadline för just de processerna. I stället tvingas vi leva med våra beslut, våra misstag och våra framgångar så gott vi kan. Livet får anpassas därefter.
När jag ser siffrorna i CSN:s rapport kommer jag osökt att tänka på en scen ur Greta Gerwigs Lady Bird (2017). Lady Bird, eller Christine som hon egentligen heter, står med sin mamma i en second hand-butik och letar efter en balklänning. Efter att ha anmärkt på att klänningen inte passar ordentligt säger mamman: ”Jag vill bara att du ska vara den bästa versionen av dig själv.” Christine tittar på henne och svarar: ”Men det här kanske är den bästa versionen av mig?”
ATT VI SÄTTER en press på oss själva att möta deadlines, och att göra det på rätt sätt, är såklart helt naturligt. Rent krasst är det en av grundvalarna för både akademin och samhället i stort. Men att låta samma tänkande sippra in i hur vi ser på oss själva kan snabbt bli farligt. Vi riskerar då att tappa kontakten med att vi trots allt är personer, skeva som vi är, som inte kan passas in i en standardiserad betygsmatris. I stället får vi gå med på att det ser ut som det gör, och göra det bästa av det vi har. Kanske finns lösningen i att följa sina rutiner och deadlines ännu striktare, kanske finns den i att förkasta dem helt.
Det verkar – tyvärr – inte finnas några enkla lösningar. Att lista ut vilka anpassningar som behöver göras när, och hur allt ska passa samman, är det som tar ett helt liv att lära sig. Sätt inte ett slutdatum på just den processen.
ISAK AHO NYMAN, redaktör
QJoanna Bartczak (AF)
Precis som varje år i Lund innebär nyåret 2024 att många av ansiktena på studentlivets topp-poster byts ut. En av dessa är Joanna Bartczak, Akademiska föreningens (AF) kommunikationschef. Joanna har tidigare även suttit som koordinator på Studentlund och har även ett förflutet i styrelsen för Medicinska föreningen och som spexare. Quatten ser reflekterar över Joannas
Qkvad: En varbergare landade i Borgen, efter redan lång och trogen tjänst. Från MF via SL så till AF, på kommunikation hon särskilt glänst
Idog, vän och gladlynt syns Joanna, på stolar, verkar hon va bäst Men tydligen hon har ett alter-ego! ”Råttan” kommer in på varje fest.
Nu se, hon dansar vidare i livet, studsar över dansgolv i vår stad, mot nya, eller kanske gamla, mål visst lockar spexet, blott på nästa blad.
Fullmatad sagostund med Var Gladspexarna
12 NOVEMBER – RECENSION
Häxan är utbränd, prinsessorna är förvirrade och Mästerkatten i stövlar sjunger om Trump. Bröderna Grimms är spexet där gränsen mellan gott och ont suddas ut – och där publiken skrattar högt åt varje oväntad vändning, skriver Lundagårds spexrecensent Johan Larsson.
11 NOVEMBER – NYHET
Break-ins at Parran
Pant, gaming consoles and various electronics. Burglars have been breaking into Parentesen, climbing balconies and using crowbars to access residents’ belongings. Hampus Törnqvist witnessed one of the break-ins firsthand.
– I looked out the window and saw two men climbing onto another balcony with a ladder, he says.
Nedläggningshot
Raoul Wallenberg-institutets bibliotek för mänskliga rättigheter vid Lunds universitet riskerar nedläggning på grund av bristande ekonomiska resurser.
– Det är vår plats, där vi studerar och umgås. Studieplatserna är nästan alltid fyllda, säger studenten Edwina Magnus.
27 NOVEMBER – NYHET
Sydskånska nationens kurator Noa Liungman stod den 26 november inför en misstroendeomröstning. Nationsmötet beslutade dock att kuratorn får sitta kvar. – Jag vill väldigt gärna lägga den här processen bakom mig, säger Noa Liungman. Misstroende
KRÖNIKA
Slutspionerat i Göteborg
Studenttidningen Götheborgske Spionen vid Göteborgs universitet lägger ned efter 88 år. Det är inte första gången tidningen går i graven och förhoppningen är att den ska återuppstå. Chefredaktören Jazz Munteanu är dock kritisk till tidningens styrelse och menar att nedläggningen hade kunnat undvikas.
Sedan 1936 har Spionen rapporterat om studentlivet och akademin i Sveriges näst största stad. Men nu är det slut på det.
– Det är fruktansvärt tråkigt och det är tydligt att många andra också tycker det. Det är lärare från JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet), studenter och även andra journalistkollegor som hört av sig säger Jazz Munteanu, chefredaktör för Spionen.
Elina Falsafi Tonekaboni, styrelseordförande, förklarar att nedläggningen varit oundviklig och har varit på tal under flera år.
– Det är flera delar som har lett till det här beslutet. Främst handlar det om svårigheter med ekonomin, säger hon.
Spionen förlorade sin tryckta version 2019 på grund av minskade medel och har sedan dess kämpat med att upprätthålla en digital plattform som skulle nå lika många läsare. En annan bidragande faktor är att studentmedierna har blivit fler, vilket har lett till att Spionen fått minskade resurser från Göteborgs universitet. Falsafi Tonekaboni betonar också att det ideella engagemanget har varit otillräckligt:
– Allt detta har gjort det svårt att fortsätta driva verksamheten. Det leder till allvarliga risker och en försämrad arbetsmiljö för våra anställda. Det har varit väldigt tufft och tråkigt, men det är det vi har landat i, säger Elina Falsafi Tonekaboni.
JAZZ MUNTEANU ÄR kritisk till nedläggningen och anser att tidningen kanske hade kunnat räddas.
– Hade vi haft gott om styrelseledamöter som hade brunnit för att Spionen ska fortsätta existera, så tror jag att det hade funnits en chans. Det som vi medarbetare hade förväntat oss var att det skulle ske någon slags nedskärning i våra tjänsteomsättningar. Till exempel att gå ned till 1,5 eller 1,25 tjänster, säger hen. Elina Falsafi Tonekaboni svarar att en sådan nedskärning övervägdes men att det skulle ha påverkat arbetsmiljön negativt:
”Vi såg ingen möjlighet att fortsätta skära ner på vår redaktion och försämra våra anställdas villkor utan allvarliga konsekvenser för deras arbetsmiljö”, skriver hon i ett sms.
Götheborgske Spionen har lagts ned förut, för att sedan återuppstå. Elina Falsafi Tonekaboni är hoppfull om att det ska kunna hända igen. Men då krävs ökat engagemang och förändringar, enligt ordföranden. Även Jazz Munteanu är positiv till att tidningen ska kunna uppstå igen.
– Vi hade också velat utveckla en mer social organisation, alltså att vi blir en mötesplats för studenter som vill arbeta journalistiskt eller brinner för demokratifrågor och yttrandefrihet och vill hitta gemenskap i det, säger chefredaktören.
Lund är en gravplats för nattklubbar
Klubbarna i svenska städer blir allt färre – Lund är inget undantag. T-bar har numera monopol på stans icke-studentikosa dansgolv. Så har det inte alltid varit, poängterar Lundagårds kulturkrönikör Emmy Odeskog.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Herkules, Lanas, Sodom. För er som bara bott i Lund några år kanske det kommer som en chock att det brukade finnas ställen som konkurrerade med T-bar om stans nationströtta, äldre eller icke-studerande festprissar. Men inte nu längre. Herkules gamla lokaler på Stortorget blev till en klädaffär 2018, och Lanas, en flervåningsklubb belägen mittemot stadsbiblioteket, stängde under pandemin. Sedan dess har inget nytt dansgolv gett sig tillkänna. Vill man hänga i Lund en fredagkväll får man därför bistert välja mellan att dela ett svettigt, nations-dansgolv med dyngraka tjugoåringar, eller dra till T-bar och göra precis samma sak för tio gånger pengarna.
DET HÄR, ATT det inte finns något annat icke-studentikost ställe att raggla in på efter 01 än T-bar, har jag naivt tolkat som en olycklig ”fas” i den lokala nattlivs-utvecklingen. Tyvärr verkar det i stället röra sig om en nationell trend: Klubbdöden.
Blekinge Läns Tidning var först med att rapportera om fenomenet. I slutet av sommaren konstaterade de att det inte finns en enda klubb kvar i hela Blekinge. Även i andra städer blir det nattliga utbudet allt glesare.
– Mina föräldrar pratar om att de hade jättemånga ställen att gå på, medan vi inte har någonstans att gå, säger tjugoåriga Selma Alm i Karlskrona till SVT Nyheter.
Enligt Sébastien Tutenges, som forskar om nattliv vid Lunds universitet, är anledningarna till detta att unga idag tänker mer på framtiden, bryr sig mer om sin hälsa och – inte minst – använder dejtingappar för att ragga. Och det låter förstås sunt och hälsosamt och allt det där. Moget. Genomtänkt. Men vet ni vad det inte låter? Kul!
OCH OM DET är något som hör ungdomen till är det väl att ha kul. Jag vägrar därför tro att klubbdödens enda förklaring skulle vara att alla under tjugofem blivit ersatta av pensionärer som för första gången i världshistorien saknar behov av den samhörighet och frihet som festandet stått för.
Nä, det haltande nattklubbsutbudet upprätthåller på sätt och vis sig självt. När bara T-bar står till buds är det inte så konstigt att man hellre stannar hemma och kollar på ”På spåret” ännu en fredag. Det blir en slippery slope. Finns det färre ställen (läs: ett ställe) att gå till är det förstås mer enformigt och förutsägbart att gå ut överhuvudtaget.
Det är oavsett vad en trist utveckling för Lund som stad, likväl som för oss studenter. För den som vill vända utvecklingen verkar det – åtminstone enligt Tutenges – inte alltför komplicerat: utbudet ökar med efterfrågan. Så radera Tinder, skippa ”På spåret” och gå motströms ner på stan. 5
TEXT ELMER RIKNER
Judiska studenter vittnar om otrygghet: ”Döljer sin identitet”
Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober eskalerade konflikten i Israel och Palestina, samtidigt som den skakade om tillvaron för judar – så även i Lund. Mira Kelber, ordförande för Judisk ungdom i Malmö, berättar att varje dag har präglats av en rädsla för att bli utsatt för hot och våld.
TEXT TUVA STRAND
FOTO NEO WIKMAN
– Det är inte samma sak att vara jude i dag som det var den 6 oktober 2023, säger Mira Kelber. Hon, tillsammans med tre andra judiska studenter, möter Lundagård i AF-borgen för att vittna om judarnas situation i Lund i dag. Mira berättar att antisemitismen i Lund har ökat kraftigt det senaste året. Nu ser Mira till att Davidsstjärnan hänger innanför kragen. På gatorna spanar hon efter farotecken och i möten är hon alltid beredd på att samtalet ska ta en antisemitisk vändning. Mira berättar också att det finns en gruppchatt för varje universitet där unga judar direkt kan rapportera sina incidenter.
INNAN ATTACKEN VAR det helt självklart för henne att vara öppen och stolt över sin judiska identitet, men nu har hon tagit ett steg tillbaka.
Man plockar ned mezuzan [kapsel med verser ur Toran, reds. anm.] från dörrkarmen i rädsla.
– För att skydda sig själv döljer man sin identitet, säger Mira.
Under gymnasiet var Rasmus öppen med sin tro men efter den 7 oktober 2023 vill han inte längre att någon ska veta att han är jude.
– Det finns ingen anledning till det nu, det känns inte tryggt, säger Rasmus, som egentligen heter något annat.
NÄR RASMUS SATT i bussen på väg till AF-borgen undrade hans vän vad han skulle göra härnäst. Då Rasmus inte ville att någon skulle överhöra att han var jude ville han inte svara på vännens fråga.
Mira förklarar att ingen hade gått med på den här intervjun om de inte kunde skydda sig bakom anonymitet.
Klara, som även hon går under ett annat namn, upplever att hon ständigt tvingas stå till svars för Israels handlingar. Detta trots att hon inte sympatiserar med Israel i kriget.
– Hela min familj kommer från Israel, säger Klara.
Sedan Klara var liten har hennes pappa velat flytta familjen till Israel eftersom Sverige är osäkert. När Klara var yngre tyckte hon att hennes pappa överdrev, men nu när hon inte
ens vågar säga att hon är judinna har hon börjat förstå honom.
”Sluta klaga, tänk på barnen i Gaza”, är vad Rasmus får höra när han uttrycker sin rädsla. Bara för att man lyfter det ena betyder det inte att man inte bryr sig om det andra, menar han.
– Mitt hjärta brister för dem och det måste få vara sant, samtidigt som jag känner mig otrygg, säger Rasmus.
Efter den 7 oktober har sociala medier svämmat över med antisemitiskt innehåll, menar Mira. Det handlar om propalestinsk aktivism med en antisemitisk underton.
– Många använder hat mot Israel som ett sätt att dölja sin antisemitism, säger Klara.
– Förr kunde man se att antisemitismen kom från ett högerhåll, men nu är det i alla kretsar, säger Mira.
STUDENTERNA BERÄTTAR ATT det har varit svårt att se propalestinska demonstrationer. Det räcker med att ha sett en Hamas-symbol i en demonstration – i en annan stad – för att det ska bli obehagligt.
– Det är det som är skrämmande. Det kan finnas någon som vill att judar ska utrotas, säger Olivia, som vittnar anonymt i intervjun.
När Olivia läser ”krossa sionismen” på plakat känner hon sig träffad eftersom hon, som-
Mira Kelber är ordförande för Judisk ungdom i Malmö.
många andra unga judar, identifierar sig som sionister. Hon menar att det är svårt att avgöra om slagordet betyder att Israel ska upphöra att existera eller om det är kopplat till en självständighetsrörelse.
– För oss betyder det att man tror på att det ska finnas en judisk stat som är självbestämmande. Det finns ingen politisk idé om att Netanyahu är den bästa som finns, säger Olivia.
GRÄNSLANDET MELLAN ISRAEL-KRITIK och antisemitism kan vara svårnavigerat. Rasmus berättar att olika läger definierar ordet på olika sätt och att det är svårt att dra en gräns. Enligt Mira är kritik mot Israel inte direkt antisemitiskt, det är ofta en fråga om ordval och sammanhang.
– Ett exempel är att säga ”judar” när man i stället menar ”Israels regering”, säger Mira.
DET SOM ÄR fint och roligt med att vara jude har infekterats av allt som är svårt. Rasmus berättar att man vid judiska sammankomster får reda på tid, men inte plats. Det skrivs ut i sista sekund så att ovälkomna gäster inte ska hitta dit. Mira förklarar att rädslan för antisemitism gör att hennes religionsfrihet inte kan realiseras.
– Vi kommer få se vad den här rädslan gör med oss. Kommer det att bli så att folk flyttar från Sverige? Kommer man sluta gå till synagogan för att risken är för stor? Eller att man aldrig har på sig sin Davidsstjärna? Vad händer när vi får barn själva? Jag hoppas på en positiv utveckling, men jag har svårt att se det, säger Mira.
Exempel på antisemitism:
TRADITIONELL ANTISEMITISM:
• Judarna har för stort inflytande i världen idag
• Judarna har stort inflytande över världsekonomin
• Judarna har stort inflytande över medierna
ANTISEMITISM RELATERAD TILL ISRAEL:
• På grund av Israels politik tycker jag allt mer illa om judar
• Så länge Israel finns kan vi inte få fred i världen
• Israels politik präglas av en i Gamla Testamentet rotad hämndlystnad (’öga för öga, tand för tand’)
Källa: Rapporten Antisemitism i Sverige: En jämförelse av attityder och föreställningar mellan 2005 och 2020, från Forum för levande historia. Skriven av Hpenrik Bachner och Pieter Bevelander.
De ska leda karnevalen 2026: ”Fantastiskt val”
Kommittén för Lundakarnevalen 2026 har nu tillsatts. Denna gång med färre chefsposter – och förhoppningsvis mer i arvode.
– Valberedningen gjorde ett fantastiskt val, vi är ett otroligt kul gäng, säger den nyblivne nöjeschefen Anna Lindner.
TEXT HANNES ERIKSSON AHLSTRÖM
I början av november utsågs vilka som får ta plats i kommittén inför karnevalen 2026. För den nya kommittén påbörjas nu arbetet att få ihop det jättelika pusslet som är en karneval.
– Det känns lite overkligt, men jättekul, säger ekonomichefen Saga Mossberg.
För henne blir det ett sätt att kunna blanda nytta med nöje.
– Jag pluggar ekonomi, så det fungerar bra med min bakgrund. Det här är också en möjlighet att lära sig och utvecklas.
Karnevalskommittén har det yttersta ansvaret inom sina respektive områden. Det är dessutom inom gruppen som beslutet tas om vem som blir karnevalsgeneral. Till Lundakarnevalen 2026 har antalet positioner i kommittén skalats ner, från elva till nio stycken.
Bland annat kommer posterna för spons-, press- och systemfrågor bli en enda roll – kommunikationschef. Den förra karnevalsgeneralen, Emil Fredberg, som i år är rådgivare för komittén hoppas att detta kan förenkla förarbetet.
– Det blir en smidigare beslutsgång. Är man färre kommer det att gå snabbare, säger han. Förra Lundakarnevalen genomfördes i svallvågorna av Covid-19-pandemin. Det var först i februari 2022, bara månader innan premiärdagen, som de visste att karnevalen kunde genomföras, och arbetet inför kunde påbörjas på allvar.
– Den här gången kan man komma igång
tidigare, säger Emil Fredberg.
Dessutom har ett förslag lagts fram för att förlänga tiden som kommittén får heltidsarvode. Från runt fem månader till tio. Om detta blir verklighet skulle kommittén bli heltidsarvoderad från hösten 2025 och fram till karnevalen, på grund av den höga arbetsbelastningen under perioden.
Den nytillsatta festmästaren, Edvin Simonsson, har höga förväntningar på det kommande arbetet. Den svåra uppgiften, menar han, kommer bli att sköta mängden besökare. – Förra karnevalen såg rekordmånga besökare. Den stora utmaningen är att hantera alla människor, att alla ska ha någonting att göra, säger han.
Likt de flesta andra i kommittén har Edvin Simonsson en bakgrund som aktiv i studentlivet. Vid sidan om sin utbildning till gymnasielärare har han varit prokurator social på Lunds nation.
– Den här rollen är som handen i handsken för mig. Det är mycket tillstånd och sådant som man behöver ha koll på. Dessutom är det bra med erfarenhet av att ha jobbat med människor.
Kommunikationschef tillsätts troligen den 11 december.
Karnevalskommittén har redan inlett arbetet mot 2026 års karneval.
Diagrammet visar fördelningen av nationsmedlemmar HT24 där procentsiffran anger andel av den totala medlemmssiffran (27 529 personer). Den lilla siffran visar förändringen i andel medlemmar jämfört med HT23 i procentenheter.
Smålands ökar mest i medlemskampen
Röken har lagt sig efter inskrivningsperioden. Kalmar och Göteborgs nation har ökat sina medlemmar med 130 procent de senaste fem åren, medan Wermlands har tappat nästan hälften under samma tidsperiod. Samtidigt växer Smålands som aldrig förr.
TEXT VERA SVAHN & ISAK AHO NYMAN
Nationernas kamp om terminens nya studenter har börjat stillna. Ur den har Smålands nation klivit fram som en av de största vinnarna. De har fått 200 fler medlemmar i höst och ökat med 57 procent gentemot förra året – en tillväxt som är unik bland Lunds nationer.
– I och med att vi har varit tydliga med att ta ställning mot folkmordet* i Palestina så tror jag att många som sympatiserar med det har blivit medlemmar. Vi tror att det absolut är en bidragande del till att vi har fått en så stor medlemsökning, säger Hedvig Sävenryd, nationsombud på Smålands nation.
SMÅLANDS HAR NU cirka 600 medlemmar vilket, trots ökningen, gör dem till en av Lunds mindre nationer. Nationen har tydligt positionerat sig i olika frågor, bland annat genom sitt stöd för Palestinarörelsen och sitt deltagande i den omfattande bojkotten av israeliska varor, tjänster och företag. Det här har gett dem en skjuts och lockat nya medlemmar som sympatiserar med deras
politiska ståndpunkter, menar Hedvig Sävenryd. – Smålands roll som en politisk plats och politisk mötespunkt har varit väldigt viktig de senaste månaderna, eller det senaste året, tror jag. Det är uppfriskande att studenter i Lund i allmänhet hittar någonting de brinner för. Vi är jättegärna en mötesplats för det. Jag tror att många kan tjäna mycket på att lyssna på alla de här studenterna, säger hen och fortsätter: – Vi har haft bra koncept och folk har haft väldigt kul. Vi har jobbat mycket med att vara synliga och öppna. Det bidrar nog också till att många söker sig till nationen.
wermlands minst i klassen
När nationerna ska locka till sig så många som möjligt av de nya studenterna varje termin, är det en kamp om att säkra en fortsatt god återväxt. Och i den kampen har det gått olika bra för nationerna.
En nation det går sämre för är Wermlands, som nu är Lunds minsta nation. De har minskat med över 200 medlemmar, eller 27 procent, jämfört med för ett år sedan. Anton Wimmerstedt, kurator, är dock inte särskilt orolig över utvecklingen.
– Att tappa medlemmar är såklart inte kul. Men det är inte heller någonting som vi fokuserar på i vårt arbete. Vi fokuserar på det vi kan bedriva och den verksamhet vi har för våra medlemmar, säger han.
ANTON WIMMERSTEDT MENAR att det är viktigare för nationen att fokusera på att göra verksamheten intressant för de medlemmar man har, och inte fokusera på det specifika medlemstalet alltför mycket.
– Vi försöker arbeta så att vi kan skapa en nation som vi själva trivs att vara i. Och jag tror att när man väl har gjort det så har man kommit en bra bit på vägen för att få in nya människor som också är intresserade.
Minskningen i antalet medlemmar går nedåt även på lång sikt för Wermlands. Nationens medlemmar har nära på halverats sedan höstterminen 2019. Även den här utvecklingen ser Anton Wimmerstedt på utan större oro.
– Ja, jag tycker egentligen inte att det är konstigt att medlemstal fluktuerar över tid. Nationer är hundraåriga organisationer, det är klart att det svänger.
– För mig känns det inte lönt att jag spekulerar för mycket i varför det är som det är. Det är klart att man har sina aningar, men det är ingenting som jag försöker lägga någon vikt vid, säger Anton Wimmerstedt.
Men vad har du för aningar?
– Det finns ju en del olika grejer som vi har
gått igenom under åren. Det är ingenting som jag väljer att lägga mycket tid på att fundera över. Jag fokuserar enbart framåt.
dubblering på fem år
Nationsvärldens absoluta giganter – Lund, Helsingkrona, Malmö och Göteborgs nation – fortsätter att ligga stabilt i topp. En av dem sticker dock ut från resten. På fem år har Göteborgs nation ökat sitt medlemsantal med 130 procent och toppar nu medlemsligan. Även Kalmar nation har ökat med 130 procent.
Gustaf Boström, kurator på Göteborgs nation, vet inte säkert varför medlemsantalet har skjutit i höjden, men pekar på ett par tänkbara anledningar. Bland annat att nationen var väl förberedd när studentlivet återupptogs efter pandemin och kunde erbjuda en välkomnande miljö för nya studenter. Han tror också på något av en ”snöbollseffekt”, där nya studenter lockas till nationen av sina vänner och bekanta som redan är medlemmar.
– Lund förändras ju vart tredje till femte år och nya studenter kommer in varje termin, och många av dem har ofta dålig koll på hur studentlivet fungerar eller var man kan engagera sig. Att då ha en kompis eller ett syskon som varit här en
eller två terminer och säger: ”Jag har hört att Göteborgs nation är trevligt”, kan nog locka folk.
Ni har ökat väldigt mycket på ganska kort tid. Har ni växtvärk?
– Jag tror att det är ett problem som alla snabbt växande studentorganisationer stöter på, om man blir för stora för att hålla sammanhanget till vad man faktiskt gör och är. Vi försöker verkligen se till att det finns en stark gemenskap och att man känner att man hör hemma på Göteborgs nation, säger Gustaf Boström.
– Men sedan måste man vara ödmjuk inför att vi har haft väldigt bra utveckling de senaste åren. Saker kan svänga snabbt och om fem, tio år kan det se helt annorlunda ut för vår del.
PÅ KALMAR NATION har man sett en snarlik utveckling. Även de har ökat med 130 procent sedan höstterminen 2019. Gustaf Morenius, kurator, tror att nationens internationella profil är en bidragande faktor. För cirka tio år sedan började man integrera mer engelska i nationens verksamhet, och i dag är samtliga evenemang och möten på engelska. Det gör att nationen har lockat många icke-svensktalande medlemmar. Samtidigt tror han att en mix av internationella och svensktalande studenter är viktig. – Vi vill också göra det klart att vi är nation-
en för alla. Vår nya måndagspub, med konceptet att bjuda på lite mer klassisk svensk husmanskost var ett sätt för oss att göra det klart för svensktalande att de också är välkomna.
GUSTAF MORENIUS TYCKER inte heller att man ska stirra sig blind på medlemsantalet.
– Det är väldigt kul att öka så mycket i medlemmar. Men när det kommer till att driva nationer så är det ändå folk som är aktiva på nationen som är den definierande faktorn. Om man går från 2 500 till 2 300, fast man får många fler aktiva medlemmar, så är det också en jättebra situation. Antalet medlemmar är då inte en så stor deal, säger han.
– Man ska absolut inte se det som ett nederlag om man förlorar medlemmar. Allting handlar om vilken nation man vill ha och om man lyckas få folk att bli aktiva.
* I Internationella domstolen (ICJ) i Haag pågår sedan december 2023 en rättsprocess där Sydafrika anklagar Israel för folkmord. Där har något utslag ännu inte kommit.
Statistiken bygger på siffror från Terminsräkningsföreningen. Siffrorna är inhämtade den 31 oktober 2024. Sedan 2019 har det totala antalet inskrivna nationsmedlemmar ökat med knappt 5 000 personer. Procentsatserna i artikeln tar inte detta i beräkning.
Unik försäkring för lärarstudenter:
Studentförsäkring Leva
Inga andra studenter har något liknande
Studentförsäkring Leva hjälper dig om du råkar ut för både små och stora olyckor.
Råkar du till exempel ut för ett olycksfall eller en sjukdom som gör att du inte kan studera på ett tag, och du förlorar ditt studiemedel, får du ersättning från försäkringen.
Besök vår webb eller kontakta oss så hjälper vi dig.
Varför fruktar vi vissa tentor?
Vissa tentor har en nästan legendarisk status. Vi bävar inför dem när de närmar sig och minns dem långt efter att de är gjorda. Men är de verkligen tuffare än andra examinationer, eller känns det bara så?
TEXT MARIUS LYCKÅ
ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD
FOTO LAURA LYALL FOLKMAN
Spänd kommer jag in i en av Matteannexets grå tentasalar. Den spartanska inredningen står i bjärt kontrast till den kokande stämningen. Med ett duns ställer jag ner min Ikea-kasse med böcker. Över hundra studenter i salen. Vissa sitter knäpptysta, andra skämtar nervöst med kompisarna. Lagböckerna ser ut som igelkottar med hundra färggranna märklappar i stället för taggar.
Tentan kallas ”Väggen”, förmodligen den mest ökända tentan på juristprogrammet. Den täcker flera rättsområden och resultatet på den avgör i praktiken betyget på hela kursen. Det är med marginal den tuffaste tentan jag har gjort.
Eva Lindell-Frantz är docent i civilrätt och kursansvarig för kursen i allmän förmögenhetsrätt, där ”Väggen” är sluttenta.
– Kursen går över en hel termin. Vi har ändrat
ALVA LUNDAHL KANDIDATPROGRAM I MOLEKYLÄRBIOLOGI
Vilken är den svåraste tentan du gjort?
– Organisk kemi-tentan! Det var väldigt mycket olika grejer att kunna, väldigt stora frågor och alla
lite i upplägget nyligen. Innan hade vi en hemtenta och en salstenta, nu har vi två salstentor. Den första tentan täcker två rättsområden, den andra fyra. Utöver detta ska man för godkänt delta i ett rättegångsspel och åtta seminarier, säger hon.
– Det är ett ganska späckat program, nästan varje dag är det något.
På frågan om Väggen är en svår tenta ger Eva Lindell-Frantz ett något förvånande svar.
– Vi tycker ju inte det. Om man jämför med andra terminer så ligger vi inte så hemskt långt ifrån dem. Det är mellan 80 och 90 procent som blir godkända, säger hon.
HON HAR PÅ sätt och vis rätt. Statistiken tyder inte på att ökända tentor skulle vara särskilt svåra att bli godkänd på. På Väggen blir ungefär lika många underkända som på resten av juristprogrammets tentor. Detsamma verkar gälla andra mytomspunna tentamina som läkarnas patologitenta, ingenjörernas flerdim eller nationalekonomernas mikroekonomisk teori med tillämpningar.
Den tuffa tentan är alltså något annat än en tenta som många blir underkända på. Den påverkar oss. Ofta kommer tentan tidigt på utbildningen och är en chock efter en lugnare start. Och den är inte en individuell upplevelse. I regel har man hört talas om tentan långt innan man ska göra den. Den har sin egen mytologi.
satt i salen hela tiden, vilket inte händer så ofta. Den var svår! Det var ett högt tempo och mycket ny information under hela kursen. Jag tror att de flesta upplever kursen som ganska mycket. Men det gick bra, jag tror att det gick bättre för de flesta än vad vi trodde. Man blir ju lite piskad att prestera bättre i de svåra kurserna. Jag kände mig väl förberedd.
Blev du godkänd?
– Ja, det blev jag.
Vilken är den svåraste tentan du gjort?
– Det var andra delkursen på min första termin, Quantitative Data Analysis in R, en metodkurs om
statistisk inkodning. Det var första gången jag programmerade och använde R, programmet vi jobbar med. Jag hade inte sysslat med matte och statistik på ett tag. Det var ett annat sätt att tänka på än jag är van vid. Jag tror nog att det var det svåraste jag har gjort hittills. Vi hade inte så mycket tid att lära oss väldigt mycket.
Blev du godkänd?
– Ja! Och jag fick ett bra betyg!
LINNEA DEFLORIAN SOCIAL SCIENTIFIC DATA ANALYSIS
JORIS VAN AALST MASTER I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP
Vilken är den svåraste tentan du gjort?
– Jag läste en grundkurs i historia. Där hade vi några tentor som var svåra. En sträckte sig från antiken
Men vad är det då som gör vissa tentor så tuffa? Enligt Johanna Bergqvist Rydén, adjunkt i högskolepedagogik vid Lunds universitet, beror det på många olika faktorer, till exempel ett svårt kursinnehåll eller en stor mängd material. Hon lyfter dock särskilt fram hur kursen är strukturerad.
– Pedagogiskt sett är att kursen byggs runt en stor tenta på slutet bland det sämsta, om det inte är en viktig kompetens inom just det fältet att kunna ta in stora mängder material och sen kunna leverera på det under en begränsad tid, säger Johanna Bergqvist Rydén.
PÅ LÄKARPROGRAMMET AVSLUTAS varje kurs med en stor multiple choice-tenta. Olga Hogedal, som går termin sex, berättar att det kan vara svårt att avgöra hur mycket man behöver kunna för att bli godkänd.
När vi kommer till omtentan, det är då det blir bekymmer.
– Det är höga krav på alla tentor, så man pluggar alltid för mycket för att se till att man klarar det. Eftersom man bara har en tenta per termin så blir det ju automatiskt mycket mer press. Man vill inte riskera att inte få godkänt, säger hon.
Även Johanna Bergqvist Rydén nämner just svårigheten att avgöra hur man ligger till som en avgörande faktor.
– Man kan ställa väldigt höga krav på studenter om man bara stöttar dem i processen att nå de kraven och som lärare vet hur man gör det genom att lägga upp kursen. Vet studenten vad man faktiskt ska klara av och hur man når dit så har man
till senmedeltiden, så det var ju några tusen år som skulle in. Det är Dick Harrisons kurs. Å ena sidan var det ganska lätt, för det var tydligt vad som skulle komma med. Inte exakt vilka frågor, men hur många poäng man behövde på varje fråga. Det lite kluriga var ju omfånget.
Blev du godkänd?
– Ja, jag blev godkänd!
bättre förutsättningar att klara av kursen än om allt är abstrakt, säger hon.
Men det kanske största orosmomentet inför en tuff tenta är vad som händer sen, om man skulle bli underkänd. Allt från en ökad arbetsbörda till problem med CSN eller att man blir spärrad är möjliga konsekvenser.
– Om jag inte klarade detta kanske jag inte klarar omtentan heller och då blir det två tentor att plugga till. Sen kommer jag bli spärrad och kanske sluta, säger Olga Hogedal om sina egna tankar efter att ha kuggat en tenta.
Det är inte bara något studenter oroar sig för. Eva Lindell-Frantz ser samma problematik.
– När vi kommer till omtentan, det är då det blir bekymmer. Första terminen är lite luftigare och man har mer tid. Sen kommer [vår tenta]. Då blir det väl en vägg för vissa, säger hon.
EVA LINDELL-FRANTZ SÄGER att betygshetsen ofta bidrar till en onödig stress. Hon hade gärna sett att man inte hade betyg på juristprogrammet. Johanna Bergqvist Rydén menar att fokuset på betygsgrundande examination är för stort. Hon hade önskat att man satte lärandeprocessen i centrum.
– Examinationen kan vara något som påminner mer om hur man kommer jobba i framtiden eller lärorik i sig. Uppsatsskrivande eller projekt av olika slag är bra exempel, där man lär sig genom att göra uppgiften som man examineras på, säger hon.
Men oavsett hur tentan faktiskt ser ut tillkommer ju också mytbildningen. Även om en kurs är upplagd på ett bra sätt kan berättelserna kring vissa tentor skapa stress. Eva Lindell-Frantz tror att studenter gärna överdriver hur jobbiga tentor som ”Väggen” är.
– Det finns en viss tendens att vilja skrämma upp varandra. Att de som har tagit sig igenom detta gärna berättar om hur jobbigt det var.
MARKUS AAZAR LÄKARPROGRAMMET TERMIN ELVA
Vilken är den svåraste tentan du gjort?
– Jag skulle säga patologitentan på termin fyra. Det är då man lär sig om alla sjukdomar. Det var väldigt svårt för
man hade väldigt mycket man skulle ta in. Det är nog den första tentan som alla pratar om. Ganska många kuggar den. Jag läser gamla läkarprogrammet, så det kanske är annorlunda nu. Varje gång man gjorde en ny extenta kändes det som att det dök upp information. Man dök ner väldigt mycket på molekylnivå. Så är det inte längre, tack och lov.
Blev du godkänd?
– Absolut! Men hela klassen låg ändå lägre än vi brukade göra.
Utbränd av studierna
Vad händer när strävan att ständigt bli bättre leder en rakt in i väggen? Stressrelaterade sjukdomar ökar i Sverige och kryper ner i åldrarna. Och vägen tillbaka för den som blir sjuk är tuff.
TEXT ELISABETH THAM FOTO NEOMI ALGANI
De stora vinterkapporna balanserar på stolsryggarna i Samhällsvetenskapliga fakultetens bibliotek. I korridoren går studenter som letar efter kursböcker eller en läsplats. Simon Håkansson, student i lingvistik, sjunker ned bredvid sin jackhög och tänker tillbaka på de senaste åren. Han blev utbränd i gymnasiet och sedan dess har han arbetat för att komma tillbaka.
– Jag skulle vara bäst på allting, säger han.
– Jag ifrågasatte aldrig min motivation för jag kände att det var fundamentet till allt.
Han börjar träna fem dagar i veckan. Han läser extra kurser och tänker att han ska få högsta betyg i allt. Till slut är det en specialpedagog som skickar hem honom.
– Då sa hon bara: ”Släpp det här och gå hem och vila”. Precis när man gick in i väggen så var det verkligen en riktig panikkänsla. Det var som en röst inne i mig skrek att jag skulle stanna och sluta med allting jag höll på med, säger han.
– Efteråt så var det mer av en stark ångest associerad till studierna, fortsätter han.
I dag kan Simon Håkansson se att det fanns tecken som han borde ha reagerat på.
– Det kommer inte från ingenstans. Man ser ofta de här signalerna innan, men man ignorerar dem. Till exempel var mitt korttidsminne fruktansvärt dåligt sista året jag gick i gymnasiet. Det var väldigt ofta som jag kunde gå in i ett rum och sedan hade jag ingen aning om vad jag skulle göra där inne, säger han.
– Det var väldigt många som sa till mig att slappna av. Men jag ville inte göra det.
SIMONS HÅKANSSONS ERFARENHET är inte unik. I dokumentären ”Kampen mot stressen” på SVT beskrivs hur psykisk ohälsa blir allt vanligare bland yngre. Utmattningssyndrom som diagnos var något man uppmärksammade först under finanskrisen på 90-talet, när man såg hur trötthet och utmattning relaterat till arbetet steg. En bidragande faktor till den ökande stressen är enligt Hugo Westerlund, professor vid Stressforskningsinstitutet, uppfattningen om att man kan bli vad som helst.
– Om du inte blir det här du drömmer om, då är det ditt fel för du har ju alla möjligheter. Och så ser man i sociala medier hur alla andra lyckas och så tänker man att jag har inte lyckats, förklarar han för SVT i dokumentären.
Hugo Westerlund tar exemplet att alla inte kan bli astronauter, men resonemanget gäller alla livsbanor. Alla studenter har olika förutsättningar att klara studierna. Deras liv ser dessutom olika ut och de är i olika stadier av sina studier.
Vissa har precis börjat studera och andra har flera år av studier bakom sig och kanske en påbörjad doktorsavhandling.
I ett nedsläckt rum i Lunds doktorandkårs (LDK) lokaler sitter Monika Larsson, medordförande för LDK med ansvar för externa frågor. Den snurrstol jag lånar för intervjun tillhör en kollega som är sjukskriven – för stress.
– Doktorander har väldigt olika livssituationer. Vi har folk som är fyrtioplus, femtioplus och som har barn. De äger hus. De har jättemycket ansvar utanför jobbet, säger Monika Larsson.
DOKTORANDTJÄNSTEN ÄR KRÄVANDE i sig. Det är inte bara att arbeta på sin avhandling utan man kan förväntas läsa kurser, vara med i en forskarskola, nätverka eller vara engagerad i kåren eller i andra organisationer. Arbetsbördan har fått många anställda på bland annat den biologiskaiInstitutionen att reagera. Flera forskare, lektorer och professorer på institutionen menar att det är hög tid att sänka kraven på antalet poäng i forskarutbildningen för doktoranderna, just för att sänka stressnivån. Därtill är många doktorander ambitiösa.
Det var väldigt många som sa till mig att slappna av. ”
– Man vill visa att institutionen har tagit rätt beslut att välja oss. Man vill visa handledarna att man är duktig på det man gör, säger Monika Larsson.
Samtidigt kan det leda till stress. – Jag hörde direkt när jag började doktorandtjänsten att doktorander inte mår bra, och det märktes tydligt på min institution. Jag vet inte hur många doktorander vi har, men kanske 25-30 stycken, varav ungefär tio som alltid är sjukskrivna. Det är en gissning, säger hon.
Monika Larsson tror också att det kan vara svårt att sänka sin ambitionsnivå som doktorand. Om du inte arbetar hårt kan du halka efter i en bransch där konkurrensen är hård. Dina kollegor är också potentiella kandidater till jobben du kan söka och du kan inte arbeta mindre än vad de gör. Konkurrensen om tjänsterna skapar också ett stigma att prata om psykisk ohälsa.
– Vi själva och vissa handledare, förväntar sig att vi ska vara lika produktiva som de är. I stället för att se att vi kanske alla är lite olika och att vi är individer som har olika behov, säger hon.
– Det är svårt att prata om för man vill inte säga ”det här hanterar inte jag”. Man vill inte tacka nej till en massa grejer för då blir man den personen som tackar nej till en massa grejer.
När doktorander är stressade kan de inte vända sig till Studenthälsan för hjälp, utan måste söka sig till Företagshälsovården eller Doktorandombudsmannen. Monika Larsson menar på samma gång att det inte räcker. LDK håller på att rekrytera en ”well-being and career mentor” och hoppas att den personen ska kunna bidra till att förbättra arbetssituationen för doktorander i Lund.
EFTER INTERVJUN SKICKAR LDK ut ett mejl till sina medlemmar och frågar om någon vågar, trots stigmat, dela med sig av sin erfarenhet om stress i Lundagård. Dagen efter trillar mejl efter mejl in i inkorgen. En av doktoranderna skriver:
”För mig kändes utbrändheten som att jag inte kunde tänka. Min hjärna gick på strejk. Jag var rädd att jag hade fått Alzheimers.”
En annan doktorand i biokemi berättar om sin erfarenhet på telefon:
– Det är fortfarande så att jag bara kan arbeta två till fyra timmar per dag. Efter det börjar jag bli distraherad av en vit vägg, säger han.
– Du börjar din dag redan utmattad. Jag behö ver inte ens göra något och jag är redan utmattad. Och det är hela tiden det här, att jag bara måste sätta mig ner en stund, jag behöver bara ligga ner, bara vila en minut.
Något dessa doktorander kan enas om är att det ofta är en kombination av faktorer som leder till ”den perfekta stormen”. Det kan vara sjukdom i familjen, att flytta till ett annat land, handled ares förväntningar, egna förväntningar, covid och arbetsbördan. De säger också att hjälpen de fått inte varit tillräcklig.
– Gör inte en doktorandutbildning om du inte verkligen brinner för ditt ämne och känner din handledare, säger doktoranden i biokemi.
Sjukskrivningstalen för doktorander vid Lunds universitet ligger på 3,70 procent för 2023 medan sjukfrånvaron totalt vid Lunds universitet är 2,45 pro cent, enligt Caroline Amarelle på HR-sektionen vid uni versitetet. Det nationella snittet för sjukskriv ningar bland statligt anställda som arbetar inom utbildningssektorn är 2,8 procent, enligt Arbetsgivarverkets statistik.
Jimmie Kristensson, vicerektor med ansvar för
För mig kändes utbrändheten som att jag inte kunde tänka. Min hjärna gick på strejk. Jag var rädd att jag hade fått Alzheimers.
kurage och karaktär, noterar att Lunds universitet inte har särskilt höga sjukskrivningstal. Likväl finns det fortfarande ohälsa och där har universitetet ett ansvar för arbetsmiljön och det förebyggande arbetet.
– Anställda doktorander har möjlighet att gå till Företagshälsovården, säger Jimmie Kristensson. För studenter finns Studenthälsan.
– Det är inte särskilt långa väntetider på Studenthälsan. Man har ökat sin beredskap. Man är mer synlig. Man tar emot fler, framför allt i de förebyggande insatserna. Det tycker jag är bra, säger han.
Universitetet försöker också anpassa undervisningen genom att till exempel justera schemaläggningen av tentor.
– Vi har ett ansvar att samverka med studentkårerna när vi planerar utbildning. Studentinflytande är jätteviktigt, säger han.
Jimmie Kristensson pekar särskilt ut universitetets samarbete med Fontänhuset som centralt för studenters återhämtning och väg tillbaka till studierna. Organisationen beskriver sig själva som en ”arbetsgemenskap” på sin hemsida. De anordnar aktiviteter och erbjuder stöd till den som lider av psykisk ohälsa.
EN STUDENT SOM har engagerat sig i just Fontänhuset är Greta Petersen. Hon sjukskrevs för utmattningssyndrom 2019 men har nu kommit tillbaka till studierna. Hennes egen erfarenhet har väckt en vilja att hjälpa andra. Nu arbetar hon på en enkät som ska kartlägga den hjälp sjukskrivna studenter får.
– Jag ser att det är många brister i vad de har fått för information.
SIMON HÅKANSSON studerar lingvistik och har tidigare varit utbränd. Än i dag kan han känna spår av utmattningen.
Det är inte säkert att studievägledare och andra vet exakt hur det ligger till med sjukskrivningar.
– På Fontänhuset känner jag flera som har fått rekommendation av sina studievägledare att ta studieuppehåll. Men det som händer då är att man hamnar utanför systemet. Och då förlorar man sin sjukpenningsgrundande inkomst och kan inte få någon sjukpenning, säger hon.
Som systemet ser ut nu anser Greta Petersen att för mycket ansvar läggs på studenten.
– När man är en sjuk student så är man sin egen arbetsgivare. Du ska hålla koll på all ting, säger Greta Petersen.
DET ÄR LÄTT att tappa bort sig i den kafkaeska byråkratin. Du kan inte kombinera CSN och sjukpenning på ett sådant sätt att du kan vara sjukskriven på till exempel 50 procent.
– Det är också problematiskt att vara sjukskriven under sommaren när du inte får CSN, för då står du oftast utan pengar. Jag vet inte om tanken är att man ska söka ett jobb och sedan sjukskrivas ifrån det, säger Greta Petersen.
Det är bland annat denna typ av frågor som Fontänhuset kan hjälpa till med.
– Det är sådana organisationer som jag önskar att de gjorde mer reklam för i början. Hade jag hittat Fontänhuset i början av mina studier så hade jag nog kanske inte behövt bli utmattad, säger hon. Greta Petersen tycker att universiteten och högskolorna borde ta ett större ansvar för studenternas mående. Likt vad en arbetsgivare gör mot sina anställda.
– Jag tror att på de här lite äldre universiteten så har man lite tanken att de som passar in de stannar kvar och de andra kan lite försvinna.
Det finns flera delar av systemet som Greta Petersen inte tycker främjar en hälsosam studiemiljö. Hon är kritisk mot att föreläsare lägger ut läsanvisningar en fredag eftermiddag till en föreläsning måndag förmiddag. Hon anser också att studenter inte får tillräckligt med lov. Om man hade startat höstterminen lite tidigare hade inte tentorna behövt läggas i januari. När hon föreslog det till vicerektor Jimmie Kristensson fick hon svaret att så har man alltid gjort.
– I arbetslivet är det krav på att du ska vara ledig. Så varför är det inte det för studenter också? frågar hon sig. – Jag hörde någon som sa att om man anpassar efter de som mår dåligt, så mår alla bra av det. Det är ingen som kommer må dåligt över att få en helg ledigt, säger hon.
Fakta
60 %
SÅ MÅNGA UPPGAV att deras studier var i all afall delvis till grund för deras stress och oro. Som jämförelse svarade bara ungefär 25 procent att ekonomin delvis var grunden till deras stress och oro.
JIMMIE KRISTENSSON är vicerektor med ansvar för karaktär och kurage på Lunds universitet.
Jimmie Kristensson svarar i ett mejl till Lundagård att universitetet ”tar frågor om psykisk hälsa bland studenter på stort allvar och har en välfungerande studenthälsoenhet. Vi har också ett bra studentinflytande och där har man möjlighet att driva frågor om utbildningens innehåll”.
PSYKISK OHÄLSA ÄR ett problem för universiteten. I Universitets- och högskolerådets rapport
”Att studera på högskolan med psykisk ohälsa” från i maj i år framkommer det att nästan en tredjedel av svenska studenter lider av någon form av psykisk ohälsa. Depression, oro och stress är vanligare bland studerande än bland människor i samma ålder som arbetar.
Simon Håkansson som blev utbränd i gymnasiet tror att det är bra att tala om psykisk ohälsa just för att det finns ett stigma kring det. Det kan utifrån sett verka självklart att man bör stressa ner, men det är inte alltid så enkelt.
– Jag tror att orsaken till stigmatiseringen av psykisk ohälsa är att det i samhället finns en väldigt bred övertygelse om att vi har fri vilja och kontroll över våra tankar. Vi skulle aldrig säga till en person som har brutit armen att ”sträcka ut den” för vi vet att vi inte kan kontrollera vår kropp på samma sätt som vi tror att vi kan kontrollera våra tankar.
30 %
AV TILLFRÅGADE UPPGAV att de kände en press från sin omgivning att prestera i sina studier på ett sätt som påverkade dem negativt.
15 %
UNGEFÄR SÅ MÅNGA fler är antalet studerande med nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med yrkesarbetande i samma ålder.
– Jag tror att det finns två sätt att minska stigmatiseringen kring psykisk ohälsa. Dels att man pratar om det, dels att man är ödmjuk och erkänner att psyket är otroligt komplext, med många olika variabler, och att vi inte känner till alla faktorer som påverkar vårt beteende och våra tankar, att det är svårt helt enkelt, säger Simon Håkansson. För honom har familjen hjälpt mycket och det mentorstöd han har fått genom universitetet. Han har även talat med Studenthälsan och fått hjälp från vården. I dag ser han positivt på studierna och har till och med en dröm om att bli forskare. – Jag vill resa. Lära känna världen. Vidga mina vyer. Läsa mycket böcker. Lära mig om historia och samhälle, filosofi och psykologi. Och språk såklart.
Scouterna tog Siri till FN
Lundastudenten Siri Ankarfors började engagera sig för klimatet i scouterna. I november åkte hon med den svenska delegationen till FN:s klimatmöte
COP29 i Baku.
– Vi var i arenan nästan dygnet runt. Man såg inte solljus och när man var ute luktade det olja överallt, berättar Siri Ankarfors.
TEXT SOLVEIG NYCANDER
FOTO LAURA LYALL FOLKMAN
Siri möter oss på stadsbiblioteket i Lund med ett glatt leende och ett fast handslag. Att det bara är dagar sedan hon kom hem från klimatmötet COP29 i Azerbadjans huvudstad Baku märks inte på hennes energinivå – tvärtom.
På COP29 samlas alla FN:s medlemsländer i två veckor för att enas om en gemensam klimatpolitik. För att förstå hur Siri hamnade där får vi backa bandet till när hon var tio år och tittade på Lilla Aktuellt. Där såg hon ett reportage från scouternas internationella världsläger ”World Scout Jamboree”. Det gjorde ett stort intryck.
– Det här är ju skitcoolt och man kan få en massa internationella kompisar. Det här vill jag också göra, säger hon.
När Siri blev äldre blev scoutrörelsen en plattform för hennes klimatengagemang. Hon har hållit i hållbarhetsutbildningar för yngre scouter och för tre år sedan åkte hon med scouterna som observatör på COP26 i Glasgow. Som observatör får man bara gå på de öppna förhandlingarna, där även media får komma in. För att få gå på de stängda förhandlingarna måste man vara mötesdeltagare, som Siri var på årets möte.
Siri beskriver COP29 som ett ordnat kaos. På mötet, som hålls i en stor fotbollsarena, pågår det massor av förhandlingar samtidigt.
– Folk sitter på heltäckningsmattan med kaffe i plastmuggar och har jätteviktiga möten på golvet, för att det inte finns någon annanstans att vara.
Olika aktörer, till exempel Svenskt Näringsliv och Nordiska ministerrådet, har paviljonger där de anordnar panelsamtal, mottagningar och föreläsningar. Men även demonstrationer är en del av mötet.
– En gång kom det 30 personer gåendes med en stor orm och ropade ”weed out the snakes, weed out the snakes”, som en manifestation mot att det fanns oljelobbyister på mötet. Senare samma dag gick två av statstjänstemännen och nynnade på aktivisternas ramsa. Siri imiterar en av tjänstemännen: – ”Åh, den var så catchy”.
MÅNGA AV STATSTJÄNSTEMÄNNEN har sina rötter i klimatrörelsen. Själv är hon utvald av Landsorganisation för Sveriges ungdomsföreningar (LSU) för att representera det unga svenska civilsamhället. LSU är en paraplyorganisation för ungefär 80 ungdomsföreningar i Sverige, bland andra scouterna, som skickar ungdomsrepresentanter till olika politiska toppmöten från
medlemsorganisationerna. Utöver det bestod den svenska delegationen till största delen av forskare, politiker och tjänstemän.
DET MÄRKS ATT scouterna ligger Siri varmt om hjärtat. Under samtalet återkommer hon flera gånger till värderingarna som rörelsen bygger på – att man ska se sig själv som en världsmedborgare och göra något för sitt lokala community. Det kan vara alltifrån att anordna en ”klädswap” till att driva ett soppkök med matsvinn från lokala mataffärer.
– Scouterna är väldigt ”learning by doing”. Man kastas in i olika sammanhang där man inte alls är bekväm.
Oavsett om det handlar om att sova i vindskydd i tio minusgrader eller att åka på läger i Bosnien-Hercegovina så växer ens självförtroende.
Att det blev just klimatfrågan som Siri engagerar sig i beror på flera saker.
Man vill kunna stå på barrikaderna och skrika: Gör någoting! ”
– Jag brukar säga att det beror på att mina föräldrar är skogsägare och att jag har varit med och hjälpt till i skogen sedan jag var liten. Att jag har sett träd dö på grund av granbarkborrar – och hur det har kommit fler granbarkborrar när det blivit varmare. Men framför allt handlar det om att växa upp i vår generation.
Förhandlingarna på COP29 drog ofta ut på tiden och fortsatte långt in på småtimmarna. I snitt fick man fem timmar sömn per natt.
– Vi var i arenan nästan dygnet runt. Man såg inte solljus och när man var ute luktade det olja överallt, säger Siri och tillägger:
– Jag hade mina svaga moments när jag gick till delegationen med massa frågor: Hur ska jag lägga upp min tid? Hur brukar det gå till? Vad gör jag ens här?
Då fick hon mycket pepp. En av tjänstemännen sade att det fanns ett värde bara av att hon var där, eftersom klimatkrisen riskerar att bara bli punkter, texter och formuleringar inne på mötet. Hon blir en påminnelse om världen utanför och det klimatengagemang som de själva har haft.
– När, som de sa, de var ”unga idealister”. Siri berättar att det var jobbigt att inse hur svårt det är att komma överens i förhandlingarna.
– Man vill kunna stå på barrikaderna och skrika: Gör någonting då, gör det nu! Och sedan förstår man att folk försöker, men att systemet är konsensusbaserat, och då kan man inte alltid ”göra någonting nu”.
Mötet var polariserat från början, menar Siri. Den stora frågan på COP29 var klimatfinansiering. Sedan 2009 har de rika länderna – bland andra USA, flera EU-länder och Kanada – tillsammans gett 100 miljarder dollar om året till fattiga länder som är extra utsatta för klimatförändringarna. På årets COP-möte skulle siffran omförhandlas. Från de fattiga länderna – bland annat Indien, många länder i Afrika och små ö-nationer – var signalen tydlig: Läget är akut.
Siri förklarar att länderna i behov av finansiering inte ville förhandla om något innan de fått en siffra på hur stor klimatfinansieringen skulle bli. Samtidigt ville länderna som varit med och bidragit inte förhandla om en summa innan man kommit överens om vilka som skulle vara med och betala. Värdlandet Azerbadjan, som är en stor oljenation, gjorde inget för att medla mellan de två lägren utan spädde bara på polariseringen. – En av Azerbadjans representanter sade till exempel att olja ”luktar pengar” och är en gåva från Gud, säger Siri och konstaterar:
– Det går inte långsamt för att folk inte bryr sig. Folk i den svenska delegationen lade sin själ i förhandlingarna och jobbade dag och natt.
Eller som huvudförhandlaren uttryckte det: – ”Vi är inte här för att sova”.
TROTS ATT MÖTESDELTAGARNA jobbar hårt så märks det att de bara är människor, konstaterar Siri. Basbehov som inte tillfredsställs gör sig påminda. Inne på arenan kostade en kaffe 120 kronor.
– Det var några – inga namn nämnda – som startade världens operation för att smuggla in en kaffebryggare i delegationsrummet.
Som tur är för mötesdeltagarna gick kaffeplanerna i lås.
I framtiden vill Siri arbeta internationellt på något sätt. Jobb på FN eller en ambassad står högt upp på listan. Men först ska hon läsa klart sin kandidat i utvecklingsstudier i Lund. Fokuset de närmsta dagarna blir dock att vara med och ro i land Hallandsspexet där hon ansvarar för ljus och regi.
Ångestvrål
Delphi-studenternas ångestvrål klockan elva varje kväll har blvit en tradition. Men den som vill lära sig mer om fenomenet får söka sig till en mytomspunnen historieskrivning och en sedan länge bortglömd psykoterapeutisk traumabehandling.
TEXT ELLA KULLGREN
FOTO LAURA LYALL FOLKMAN
För några år sedan blev Flogstavrålet i Uppsala internationellt känt efter att ett videoklipp av det spridit sig på internet, men det är inte det enda vrålet i sitt slag. I svensk studenttradition har vi många. I Lund kan du under särskilt tuffa tentaperioder även här höra skriken eka mellan studentbostäderna. Här kallas det för Delphivrålet.
Ekosystemteknikstudenten Isak Arvidsson bor på Delphi och är bekant med vrålet. Han har dessutom själv deltagit.
– Klockan elva på kvällen under tentaperioder går man ut på Delphi och bara vrålar så högt man kan.
– Jag minns var när jag pluggade med några klasskompisar en kväll och så gick vi ut på balkongen och kom på att klockan var elva, så då körde vi ett vrål. Vi tänkte väl att det var en kul grej, en kul tradition som vi ville vara del av.
De bestämde sig för att göra det eftersom de kände till vrålet sedan innan och själva hade hört folk skrika då och då.
– Ibland hör man ett vrål och så tänker man: ”Oj, har det hänt någonting?”, men så kommer man på att det nog bara är ett Delphivrål och då är det lugnt.
STUDENTVRÅLENS URSPRUNG ÄR svåra att nåla fast och det finns många olika historier och myter bakom dem. Många kretsar kring studenters gemensamma tentaångest, och i Flogsta, ett av Uppsalas studentbostadsområden, finns det
från
till och med ett rykte om att en självmordsvåg skulle ha varit en utlösande faktor.
När det kommer till Delphivrålet förklarar Fredrik Tersmeden, arkivarie vid Lunds univer sitet, i en artikel i Sydsvenskan från 2012 att:
– Den vanligaste historien är att några stu denter satt i vardagsrummet på Delphi och såg en dokumentär om primalskrik och konstate rade att de hade så jädra mycket tentaångest och så gick de ut på balkongen och vrålade.
Vilken studentstad som var först och av vilken orsak vrålet började kan dock, som med många studenttraditioner, inte säkert fastställas.
Lättare kan det vara att ta reda på varför vi skriker. Det är till exempel inte konstigt att det är just Delphi som står för Lunds vrål. Tersme den förklarar i Sydsvenskan:
– Det är nära till LTH. Teknologerna har regelbundna gemensamma tentamensperioder – alla har ångest samtidigt.
Som Tersmeden är inne på är den mest populä ra historien att Delphivrålet började som en med veten behandling av tentaångest – en behandling inspirerad av en dokumentär om primalskrik.
PRIMALSKRIKSTERAPI ÄR, ENLIGT docent i klinisk psykologi, legitimerad psykolog och lektor på Lunds universitet, en sorts terapi grundad i en tanke om att det finns något förlö sande i att skrika sig ur sina barndomstrauman.
– Det hade en viss spridning i Sverige. Egent ligen inte så mycket här i Lund och över huvud taget inte speciellt mycket på universitetet. Det var ingenting som man undervisade i.
Även om det aldrig fick fäste i universitets undervisningen var det ändå en någorlunda populär behandling under 70-talet. Metoden grundades av Arthur Janov och spreds genom hans bok Primalskriket (1970), och ett institut han öppnade i Los Angeles, där stora namn som John Lennon fick behandling.
Vi tänkte att det var en kul grej, en kul tradition. ”
Per Johnsson förklarar att terapimetoden spreds i Sverige genom en tidning som hette
Johnson att det är möjligt.
– Så kan det vara. Den kom 1977, man kan ha sett den och ville kanske prova, så då gick man ut på balkongen.
Vrålet var i alla fall redan etablerat, och riktigt populärt, under Per Johnsons tid som student. Även bland de som inte själva bodde på Delphi.
– Jag hade kamrater som åkte upp och deltog
man sig i en tradition. Jag tänker att man be finner sig i en kontinuitet och det här har man sysslat med på Delphi jättelänge. Och man gör det på ett visst klockslag, det är lite formaliserat och rutin, det är ju perfekt. Alltså den goda sidan av nostalgi. Att befinna sig i en kontinuitet har vi människor ett stort behov av. Det tror jag är bra. Skrik på, är min uppmaning.
Alla studenter vet att en hög utbildning kommer med ett högt koffeinintag. Men var avnjuter man egentligen bäst sin kaffepaus? Lundagård guidar dig till kaféerna på campus.
TEXT EMMY ODESKOG & FELIX PERKLEV ILLUSTRATION STINA JONSSON FOTO EMMY ODESKOG
Juridicum
Lilla gråbrödersgatan
PRIS: 20 KRONOR
SMAK: LITE SVAGT
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: CLEAN GIRL FRÅN NØRREBRO
Där Dark academia möter Mormors bageri. Klädkoden kan avskräcka, men några besökare berättar lugnande att en krage räcker för att bli insläppt. Ett vattenhål för juriststudenter – prestationsångesten sitter i väggarna.
Café Ester
Kemicentrum
PRIS: 12 KRONOR
SMAK: DRICKBART, MEN INTE MER.
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: FÖRBUD MOT LABBROCKAR
Testets sorgebarn. Förutsättningarna är goda – billigt kaffe i pluggvänlig miljö. Men den sterila miljön och den dåliga stämningen drar ner betyget avsevärt. Det verkar dessutom råda interna konflikter i personalen.
Studiecentrum
LTH
PRIS: 10 KRONOR
SMAK: LITE SURT
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: WEEKDAYS HÖSTKOLLEKTION
”Lite sovjet” menar en besökare, men den brutalistiska 70-tals byggnaden är faktiskt ganska smakfullt inredd. Klassisk kafeteria-känsla med goda förutsättningar för tentaplugg.
LUX
Sölvegatan
PRIS: 17 KRONOR
SMAK: VARMT OCH GOTT!
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: DIN LOKALA BIBLIOTEKARIE
Trots den kollektiva stressen över vilken kurs man ska söka nästa termin är stämningen runt borden på LUX god. Utöver gott kaffe och god lunch finns det glögg och ett stort utbud av bakverk.
Socialhögskolan
Kvarteret Paradis
PRIS: 14 KRONOR
SMAK: GOTT
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: OTHER STORIES (FRÅN SELLPY)
”Second hand och smink” sammanfattar en besökare lite raljant. Det är inte svårt att förstå varför kaféet lockar socionomerna. Lokalen är ljus och personalen är ovanligt trevlig.
Café Holger
Holger Crafoords Ekonomicentrum
PRIS: 15 KRONOR
SMAK: SNUTKAFFE
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: SKINNY JEANS
Med tanke på hur ful Crafoord-byggnaden är från utsidan förvånade ekonomernas öppna, simhallslika kafé. Trots konkurrens från närliggande Ica Tuna verkar kebabmenyn(!) gå varm. OBS: Alla pratar engelska.
Café Bryggan
IKDC
PRIS: 16 KRONOR
SMAK: KLASSISKT BRYGGKAFFE – GOTT!
PLUGGVÄNLIGT: NEJ
KLÄDKOD: PENNOR I BRÖSTFICKAN
Som lunchrestaurangen på ett finare museum. Matsalen lockar Lunds äldre studenter och en hel del professorer. Frekvensen av nyckelband och passerkort är hög, men desto lägre är den studentikosa charmen.
Kvarnen
Forum medicum
PRIS: 17 KRONOR
SMAK: SVAGT
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: SCRUBS
Eden
Kvarteret Paradis
PRIS: 15 KRONOR
SMAK: MILT
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: MACBOOK OCH KLÄTTERSKOR
Tvärvetenskapligt mecka för stats- och beteendevetare. Jeansen är vida och totebags ligger slängda över de plastiga borden. Ljuset strömmar in genom de stora fönsterna och studsar mot den själlöst kala interiören.
Le Mani
Ekologihuset
PRIS: 15 KRONOR
SMAK: GOTT
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: FJÄLLRÄVEN
SOL
UB-Parken
PRIS: 15 KRONOR
SMAK: LITE SURT
PLUGGVÄNLIGT: NEJ
KLÄDKOD: YOGAMATTA UNDER ARMEN
En väletablerad smältdegel för såväl Gerdahallens fysioterapeuter som LTH-studenter. Den rymliga lokalen påminner lite om en bullrig flygplatsterminal, men stämningen är god och utbudet brett.
LED Café
E-huset
PRIS: 6 KRONOR
SMAK: HELT OKEJ
PLUGGVÄNLIGT: JA
KLÄDKOD: SEKTIONS-MERCH
Precis som Forum medicum i stort är kafé Kvarnen futuristiskt, grått och avskalat. Allt är nytt, till och med den lilla rustika hörnan av ”lantliga lådor” och krukor à la Espresso house.
På det italienska temat finns, förutom italienskt kaffe, cannellonis, paninis och dagens pasta. I anslutning till kaféet finns ett trädäck med bord och stolar utomhus. Ytterligare ett plus är att det finns klippkort på kaffet.
Testets billigaste kaffe serveras av en trevlig, oavlönad student som gör det för ”gemenskapen”. Samma gemenskap verkar vara det som driver besökarna till det lilla kaféet i E-huset. ”Jag känner typ alla här”, säger en av dem.
In defence of the deadline
While deadlines and rigorous planning are often associated with stress and anxiety, could there be another perspective to the story of the schedule? Monika Dabrowska takes a deep dive into the culture of the deadline.
TEXT MONIKA DABROWSKA ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK
To many students who are dealing with endless deadlines, the idea of a life not limited by obligations seems like a dream. Especially now, at the end of a semester. There are many perceived advantages to a carefree reality. We become the only decisive agent in our lives, we are not bound by any commitments, we can change where we are, what we do, and how we do it every day. Still, it is not possible to be completely autonomous in a world that depends on deadlines in order to keep running. In the entirely free life, we are affected by the lack of responsibilities. A life without assignments and due dates does not automatically become an untroubled one.
Deadlines impose a rhythm on our lives that is almost addicting: Some people cannot live without them. As we check off tasks from our to-do list we get a serotonin boost as we do it. When we get an ”A” after pulling an all-nighter on an assignment we somehow feel like the effort was all worth it. Sometimes when we feel homesick and tired we can rely on academic validation to keep us from giving up. Is it healthy to base our self-worth on grades alone? Obviously not. However, positive feedback can give us the little push we desperately need to keep on going.
AS ESTHER GREENWOOD, the protagonist of Sylvia Plath’s The Bell Jar (1963), is touring the UN building in New York City, she suddenly falls into a vision of her future as a fig tree. Each fig on the tree symbolizes a possible future for Esther. For the heroine, to choose only one fig feels like a tragic choice: ”I wanted each and every one of them, but choosing one meant losing all the rest”.
Plath’s fig tree was briefly a trend on social media. People would post a photo of a fig tree and write different professions they saw themselves someday choosing on its fruits. Among the many futures envisioned by young adults on
the symbolic branches of possibility, a desk job is rarely among them. Nowadays there is a pressure to object to the ”office life” and find one’s ”true destiny” somewhere else. However, is it impossible to find fulfillment in going to scheduled meetings and working with deadlines? Do you automatically lose your identity once you give up your life to a strict schedule of cut-off dates?
WHILE IT MIGHT seem restrictive, the strictly-planned lifestyle can also help foster a feeling of self-worth. This idea is explored in the movie Good Will Hunting (1997). The main character, Will, is a maths genius whose abilities are discovered when he proves an equation written on a chalkboard in a corridor at MIT where he works as a janitor. Recognizing Will’s talent, a mathematics professor offers to take Will under his wing and direct his future career.
Our responsibility is not to be perfect, but to keep going. ”
As unnatural as it is for Will to fit into the new reality where things are expected of him and where the value of his input is greatly appreciated, he grows to fit into it. Will realizes that the rule-free life he is used to comes with its own sacrifices. Although he has to give up the advantages of his previous life, he finds more in his new one. This new, more organised life, which seems so strange to him at first, actually offers a chance for structure and consistency in a life that previously was chaotic and unpredictable. Although the validation that Will finds in his work does not lead directly to his self-actualisation, it allows it to happen.
Nevertheless, the idea of deadlines as a self-esteem booster is neither the only perspective there is, nor the culturally predominant one. It is more common to see a fictional character seek self-fulfillment outside of their ordered life. As if planning and scheduling were a hurdle for anyone to realise their true potential.
IN THE MOVIE Ferris Bueller’s Day Off (1986) we are presented with a utopian reality that waits for us just behind the everyday reality of lectu-
res, deadlines and exams. The title character pretends to be sick so he can skip one day of school with his friend Cameron and his girlfriend Sloane. Ferris steals a car, impersonates a millionaire to eat at an elegant restaurant, and dances on a top of a platform in a parade in the middle of New York. While watching a basketball game, Ferris asks Cameron: ”Do you realize if we played by the rules, right now we’d be in gym?” This idyllic lifestyle of abandoning any rules, of doing what we want when we want it, strikes as too good to be true. Is ”the game” impossible to play with the rules we were given?
Ferris not so much breaks the rules, as bends them. He always manages to land on his feet, no matter the height he is jumping from. His sister Jeanie hates him for it. When asked why it bothers her so much that her brother skips school, she says: ”Why should he get to ditch when everybody else has to go?”. Still, Ferris does not quit school or run away from home. He does not burn his bridges and his one day off does not determine his whole future. The lesson from Ferris is not to abandon responsibilities but redefine them. What we can learn from him is to enjoy life with all the deadlines, obligations, and assignments it comes with. At last, Ferris says to his parents: ”Please, don’t make me stay home again. I wanna go to school”. Ultimately, it does not matter if we mess up or take a break from time to time. Our responsibility is not to be perfect, but to keep going.
DESPITE THE CONSTANT pressure to reinvent oneself into something more than just an office worker, there is nothing wrong with wanting a desk job. There are many perks that come with working with deadlines and structure. It introduces regularity into our days, validate our work and often push us to keep striving for our goals. Like Will Hunting, we can find safety in the predictability of a strictly scheduled life.
From boosting our self-confidence to assuring security, deadlines can complement our lives. They can challenge us, teach us responsibility and, contrary to popular belief, bring in worklife balance. After all, deadlines divide our time, they don’t steal it. Even Ferris Bueller eventually comes back to his responsibilities, if only for the thrill of breaking the rules again. As long as we are able to find a silver lining in time limits and remember to live our life a little outside of them, there is no reason why we should not strive to have them and thrive within their framework.
Snösmocka & Black friday Månaden som gått:
Det börjar med USA-val och slutar med USA-helg, men därimellan kommer väder. Lundagårds studentlivskrönikör Maria Henricsson sammanfattar november.
Demokratibevakning
Inte ens den mest världsfrånvända studenten kan ha missat att USA valde en ny president i början av november. Varenda nyhetskanal, tidning och tiktok-konto uppmärksammade vad som hände på andra sidan dammen. Det var faktiskt helt ofrånkomligt. Om du har lyckats undvika att veta någonting om detta är jag både imponerad och konfunderad. Det var mer mediebevakning om USA-valet än EU-valet, som ändå skedde på hemmaplan. Kommer ni ens ihåg att det var EU-val i början av sommaren? Då höll studenterna inga valvakor eller satt fastklistrade framför tv:n när det hölls tal. En vän sa att politik är realityserier för fula människor, men jag vet inte om jag håller med. Fulhet är subjektivt, men att det var en massa snack om ”tariffs”, ekonomi, kvinnliga rättigheter och invandring – det är objektiv fakta. Helt plötsligt var alla Nobelpristagare i ekonomi, krig- och konflikter och mänskliga rättigheter. Ingen annan gång har ”tariffs”, eller tullar, intresserat världen på samma sätt. Kul att ekonomistudenterna äntligen får briljera med sin annars så trista kunskaper om import, export, tillgång och efterfrågan. Men helt ärligt: visst är det skönt att medierna har slutat rapportera om Amerikat, och visst är det skönt att vara svensk?
Totalt snökaos
Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Vilken skräll: Det kom snö i år igen, det hade jag aldrig kunnat ana. Men om man ska fråga Skånetrafiken verkar detta ha kommit som en blixt från klar himmel. Vi dödliga hade dock sett prognosen flera dagar i förväg och förberett oss med vinterjackor, kängor och snöbollskrigsplaner. Eller hade ni alla verkligen förberett er? Jag vet att Skånetrafiken har gränslösa priser, men är det inte värt det för att ha äran i behåll och inte göra en vurpa med cykeln innan morgonföreläsningen? Jag kan i alla fall tycka det.
Ni som cyklar kanske gör rätt ändå, för vi alla vet ju att kollektivtrafiken fullständigt fallerar under den första veckan med snö. Jag hoppas bara att ni modiga har en bra försäkring och en hög tröskel både för smärta och för att skämma ut er. Kämpa på! Men det finns annat kul med snö än att ramla med cykeln och klaga på kollektivtrafiken. Helt plötsligt är det lika kallt utomhus som i mitt korridorsrum. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga elpriser eller hur uttrycket nu lyder. Det är faktiskt toppen om man inte orkar byta om och är sen till föreläsningen. För sena kommer vi alla bli, oavsett vilket transportmedel vi använder.
Shoppa loss
Om november inleddes med tullar, import och export avslutas det nästan poetiskt med Black friday shopping hysterin. Äntligen kan den fattiga studenten shoppa loss – som vi har väntat. Nu måste vi alla ta chansen att hjälpa ekonomin och fördärva miljön genom att handla. Har butikerna höjt priserna innan Black friday för att sedan kunna sätta röda realappar på varorna? Kanske det. Men det angår inte mig och min reptilhjärna som helt plötsligt måste ha allt jag ser. Man vet aldrig när man får chansen att handla billigt igen i den rådande ekonomin. I ärlighetens namn lär de flesta av oss enbart ha köpt onödiga saker som vi rättfärdigar med att det var ett kap. Bara för att vakna upp dagen efter när shoppingens lyckorus har runnit av och inse att allt som glittrar inte är guld och att pengarna som var menade till julklapparna är borta. Oroa er inte, vi sitter i samma båt. Vi är alla slavar under kapitalismen och ibland måste man bara ge sig hän. Det kommer nytt CSN förr eller senare och materiell lycka är också en form av lycka. Så innan det blir alltför dyrt för att unna sig något, är jag glad att vi alla har passat på. Även om det betyder att det blir färre julklappar till familjen.
Ny pjäs i Helsingborg imponerar
I föreställningen Som bröder på Helsing borgs stadsteater spelas samtiden upp på scenen. Genom relationen mellan två brö der tecknas ett porträtt av dagens Sverige. Ett lyckat och högst efterlängtat por trätt menar Ellen Beckmann.
TEXT ELLEN BECKMANN
Flera desperata försök av Sveri ges scener har gjorts för att göra teater relevant igen. Generiska musikaler och försök till block busters sätts upp över hela lan det. Med det redan låga antalet besökare, anser sig teatern inte ha råd att expe rimentera, testa gränser, våga visa det råa och personliga. Det är där den danska dramatikern Alexander Mayah Larsen nu börjar bryta tren den med sin pjäs Som bröder, spelad på Helsing borgs stadsteater.
En iransk man flyr till Sverige, bosätter sig i en svensk förort och får två söner med en svensk kvinna. I skolan möts sönerna av frågor kring var de kommer ifrån, om de ber till Muhammed, har paraboler hemma och är omskurna. Nu har sönerna blivit vuxna och står på scen för att återberätta sin uppväxt.
I pjäsen möter vi en storebror, spelad av Einar Bredefeldt, och en lillebror, spelad av Sakib Zabbar. Storebror fick mammas ljusa hy och pappas våldsamma natur. Han skuggboxas i mörkret i sitt rum. Inkasserar skulder från ”Kurden’’. Äter resterna från kylen. Lillebror fick pappas mörka hy och mammas milda sätt. Han ber i smyg. Läser gärna Selma Lagerlöf. Äter vid middagsbordet. Storebror låter sällan lillebror prata till punkt, han avbryter, härmas, överröstar. Men storebror finns alltid där för lillebror. Han färgar honom vit av babypuder så att han ska passa in. Han skyddar honom från tjockisen som slåss på skolgården. Han river lappen där tjejen kryssat i ”NEJ”. Lillebror älskar honom i gengäld. ”Bror, du betyder allt för mig”.
Det komplexa brödraskapet får dock ännu en dimension när storebror plötsligt får tio nya bröder, bröderna där ute. Grabbarna. Ett brödraskap som bygger på gränslös lojalitet, ära och heder utan undantag. Något sånt kan inte lillebrorsor förstå sig på.
BERÄTTANDET ÄR DELVIS uppbyggt av fragmentariska minnen uppradade efter varandra. Sinnesintryck och känslor lösryckta ur sin kontext men som stannat i medvetandet. Enskilda dofter av en maträtt, en syn av mamma i ett genomskinligt nattlinne, ett ljud av när pappa kom hem från jobbet, en känsla av de persiska mattorna mot handflatan. I uppradandet av isolerade upplevelser vilar en av pjäsens styrkor. Genom tillit till publikens förmåga att själva måla upp en mer komplett bild av ett liv och en vardag genom endast ensamma nyckelord blir upplevelsen ännu starkare och bilden ännu klarare än om vi hade fått sentimentala vittnesmål. Och visst är det också endast fragmentariskt vi minns våra egna liv? Inte känns de mindre levande för det.
Pjäsen skildrar teman vi alla på ett eller annat sätt är bekanta med. Om det inte är ens egen verklighet, så introduceras man till den via Nyhetsmorgons reportage eller radions låtar där
teman om våld och kriminalitet, kulturkrockar, fördomar och rädsla är centrala.
Historier som vi hör om varje dag bör snappas upp av teatern också. Teatern kan vara ett verktyg för att hjälpa oss se vår samtid i ett nytt ljus. Den borde vända och vrida, ifrågasätta, kritisera och peta på de ämnen som är närvarande i både vårt medvetna och undermedvetna.
Som bröder behandlar de konflikter som är närvarande i samhället i dag, men som hittills utelämnats från scenen. Den behandlar de kontraster som vi lever i, och spänningarna däremellan. Paranoian och det gränslösa övermodet. Kaos och tystnad. Arla mellanmjölk och Ayran 250 ml. Storebror och lillebror.
Med tidlösa teman är den ändå onekligen aktuell. Inte minst för den simpla anledningen att efter pjäsen tagit slut och jag applåderat en sista gång, överhör jag en i publiken gå fram till den ena skådespelaren, Sakib Zabbar, och fråga: ”Var är du ifrån?”.
Som bröder
Manus: Alexander Mayah Larsen Helsingborgs stadsteater 15 november 2024 – 25 januari 2025
Sakib Zabbar och Einar Bredefeld i rollerna som storebror och lillebror på scen på Helsingborgs stadsteater.
Kulturredaktionen väljer: Nyhetslöftena vi kommer att bryta
När fyrverkerierna smäller på tolvslaget är det lätt att, stärkt av stundens allvar, åta sig att helt ändra sitt livs riktning. Men när krutet lagt sig och solen gått upp igen är de där löftena sällan lika övertygande.
NATTUGLANS MOTSTÅND
Varje årsskifte är det dags: Jag ska ta makt över sömnen, denna hälsans heliga graal. Med regelbundna sovvanor ska alla mina problem lösas. Löftet bryts lagom till tjugondag knut, med ursäkten att morgonmänniskans välde inte utgör något annat än en djup orättvisa mot alla oss vars synapser blixtrar som mest efter midnatt. Nattugglandet är mitt motstånd.
KÖPSTOPP: BÖCKER
Att läsa böcker och att köpa böcker är två helt olika saker. I skrivande stund har jag dock nästan lika många olästa böcker på mina hyllor som lästa. Någon måtta får det vara. Nu får jag faktiskt lov att läsa klart de böcker jag redan har, innan jag köper nya. Fast tänk om man får ett presentkort på Akademibokhandeln i julklapp? Det vore ju oartigt att låta det förfalla.
LÄMNA LINKEDIN
Förut var det finnklämmarvideos, nu är det Linkedin. Det beckmörka hål där nyfikenhet möter avsky. Men nu får det vara slut på att läsa de tunnaste av tankeväckande frågor och självtjänande hejarop. Även om jag älskar att få utlopp för mitt hat där. Och fortfarande lever på hoppet om att ett av de autogenererade meddelandena till sist ska vara ett jobberbjudande…
FLY IN I SERIERNA
Slaget om skärmtiden är förlorat, som student är jag klistrad till digitala pdf:er. Men i år ska det åtminstone bli slut på det huvudlösa serie-tittandet om kvällarna. I stället ska böcker läsas och språkkunskaper dammas av. Det är en fåfäng tanke. Kan redan se hur jag på soffan erkänner mig besegrad och myser i vardagseskapismen som strömningstjänsterna erbjuder.
SLUT PÅ STUDENTLIVET
I januari tar jag examen och flyttar från Lund. Då blir jag en ex-student, en före detta student – en icke-student. Alla har stött på någon gammal Lundalumn som vägrar sluta tjata om sina glansdagar vid universitetet. Det ska inte bli jag. Oddsen för att jag i ett ögonblick av nostalgisk svaghet försöker lära min nya umgängeskrets ”Jesus lever” är dock pinsamt låga.
D-ORDEN
Det enda som är värre än när ”de” och ”dem” används felaktigt är när folk hävdar att ”dom” är lösningen på problemet. Men jag är trött på att i tysthet kämpa vid Björn Ranelids sida. Det är dags att kliva ner från min höga språkriktighetshäst och bejaka att språket förändras. Kör hårt Lena på Språkrådet, låt 2025 bli dom-reformens år! Jag lovar att inte bry mig.
STUDIESPIRALEN
Säg aldrig aldrig, men efter varje mörk november och stressig december gör jag det ändå. Aldrig igen ska traven av kursböcker med ofullständiga anteckningar växa tills seminariet gör sig påmint och det är med andan i halsen som ögonen flyger över sidorna. Dessvärre tycks det vara en naturlag. Life happens, oavsett studiebörda. Men visst är ambitionen god.
NY MUSIKSMAK
Någon mer än bara jag som har haft ungefär – läs: exakt – samma artister i topp-fem-listan på Spotify Wrapped de senaste åren? Nu får det vara nog med att sätta samma gamla spellista på tvångsmässig repeat. Fast vem försöker jag egentligen att lura? Den 2 januari har jag bergis hemfallit åt tryggheten i Bruce Springsteens varma armar igen.
INFLATION AV RUTINER
Nytt år, nya vanor. Det är hög tid att äntligen bli kvitt vardagsstressen. På riktigt denna gång. Inga milslånga att göra-listor eller dansande på deadlines. Morgonyoga och kvällste är dock givet. Kanske en varm dusch och ett kallbad för bibehållet lugn. Med sisådär tio nya rutiner att klämma in på dagsschemat löser det sig nog.
ANDREA VON ESSEN
ERIK LINDBERG
ELLA KETTULA
FOTO
JOHANNA NILSSON
Lunds universitets studentkårer
Denna sida består av icke-redaktionellt material.
Ska studier vara att lida mot sitt slut?
Studenttiden – ofta beskriven som en av de bästa perioderna i livet. Friheten att forma sin egen framtid, nya vänner och spännande kunskaper.
Men för många är verkligheten en annan. Statistiken talar sitt tydliga språk: Studenter rapporterar högre nivåer av psykisk ohälsa än yrkesverksamma i samma ålder, något som framkommer i Folkhälsomyndighetens folkhälsoenkät ”Hälsa på lika villkor”. Även doktorander är en särskilt utsatt grupp, vilket går att läsa i ”The Impact of PhD Studies on Mental Health – A Longitudinal Population Study” av Bergwall et al. För många innebär universitetslivet att möta en ny typ av ansvar, en frihet som också bär med sig stora förväntningar. Scheman fylls med föreläsningar, inlämningar, tentor och olika forskningsprojekt. Samtidigt brottas man med känslan av att ”alla andra klarar det här bättre”. Det är lätt att vifta bort dessa känslor med tanken att ”det hör till”, men det är dags att lyssna när studenter berättar att de inte mår bra.
UNIVERSITETET HAR REDAN tagit flera viktiga steg, vilket syns i deras arbetsmiljömål för 20242027. Studenthälsan gör ett ovärderligt arbete med förebyggande insatser, och för doktorander pågår bland annat arbete med utveckling och kompetensutveckling av handledarrollen.
För att stärka den psykiska hälsan och minska ohälsan behövs insatser på flera nivåer. Det
DETTA ÄR LUS
handlar om att fånga upp studenter tidigt och utrusta dem med verktyg för att hantera stress och balansera studier med fritid. På gruppnivå krävs ett aktivt arbete för att skapa inkluderande och stödjande miljöer. Skyddsronder och riskbedömningar är viktiga verktyg för att fånga upp vilka risker som finns i studiesituationen och hur vi lägger in åtgärder som kommer åt de faktiska problemen. Lärare och handledare behöver få stöd i att identifiera och bemöta studenter som inte mår bra i sin studiesituation.
En utmaning för studenter som lider av psykisk ohälsa är otydligheten i hur olika aktörer som arbetar med frågan förhåller sig till varandra. Det är inte lätt att som student veta vart man ska vända sig. En särskilt viktig grupp som behöver stöd här är internationella studenter som kommer hit och som kanske inte har samma kännedom om den svenska vården och vilka stödfunktioner som finns.
LUS KRAMAR: Det förebyggande arbetet för att främja hälsa!
LUS SPARKAR: Otydligheten i vart man kan vända sig för stöd!
MIA HUOVILAINEN, ORDFÖRANDE LUS AXEL SIMONSSON, VICE ORDFÖRANDE LUS
Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.
UPHOLDING AND IMPROVING the quality of education is the primary role of student unions and a cornerstone of Sweden’s Higher Education System. To continue to push for improvements in student-related matters (such as education quality, equal representation and mental health), unions require stable funding for their survival. Unfortunately, this funding is often insufficient, and with the government’s latest budget proposition, the future looks even more uncertain. The funding is taken from allocation 2:67, which today totals 71 million SEK. The vast majority of this goes to student influence, however a cut of 20 million SEK is proposed from 2026 onwards. This is a betrayal of students and threatens to limit the unions’ ability to carry out their legally mandated mission of education monitoring.
FINANCIAL SECURITY OF unions is often highest in those that rely heavily on corporate partnerships. By offering sponsorships or partnerships with external actors, they can bring in resources, but this does not come without consequences. When unions become dependent on corporate partnerships, it can threaten their independence and risk shifting priorities away from students’ interests. If student influence is to continue to be a strong force for change, the state must take its responsibility and strengthen support for student unions. A well-funded allocation 2:67 is crucial for all unions to be able to run their operation independently and focus on the best interests of students, without having to compromise their values.
December är alltid hektisk, mörk, stressig och full av deadlines. Men det är också en månad för eftertanke och en möjlighet att reflektera över året som gått och vad som ligger framför oss. Det är på många sätt brytpunkternas tid. En tid för samhörighet, begrundan men också för avslut, nya beslut och nya vägar. En tid att se tillbaka på våra erfarenheter från året och fundera på vad de verkligen betyder för oss och för vår framtid.
I år har jag funderat mycket på vad som utgör ett universitet och vilken roll universiteten spelar i samhället. En akademi är ett sammanhang, en sammanslutning som ska främja konst och vetenskap. Det låter inte så konstig. Men vad betyder det egentligen?
Universiteten spelar en avgörande roll för att utveckla och förmedla kunskap. Kunskapen måste vara vetenskapligt grundad och kunna utvecklas fritt utan påtryckningar. Den akademiska friheten är avgörande för vår verksamhet men den kommer inte utan förpliktelser. Den kommer med ett ansvar för att förvalta och
Vi behöver oftare fundera på kunskapens förutsättningar Collaboration is key in the global arena
värna vårt oberoende och för att vårda det förtroende som omvärlden har för vetenskapen. Det ansvaret är stort och gemensamt.
Universiteten ska också utbilda morgondagens samhällsbyggare genom att främja kritiskt tänkande och globala perspektiv. Det förutsätter att universiteten hyser en mångfald av tankar, idéer, frågor och uppfattningar inom alla tänkbara ämnen – även i sådana som är etiskt komplicerade eller känslomässigt laddade. Universiteten ska vara en plattform för öppna samtal som värnar yttrandefrihet och som slår vakt om demokratiska värden. Uni
There is enormous value in Lund University having global connections. Our international interactions bring quality-enhancing benefits to the University and through our numerous collaborations we work together with partners to address global challenges.
A worldclass university exerts a positive influence in the global arena and Lund University is dedicated to promoting meaningful partnerships in education, research and innovation worldwide.
Collaboration is the key to making a difference globally. But you have to compete to collaborate. And competition between universities is often fierce. Lund University has sharpened up its game in this arena by introducing
a new approach – Global Dynamic Engagement (GDE). We now work in a more ambitious and systematic way than before to enhance our international impact. GDE, based on continous analysis of the world around us, is a guide that helps us improve our prioritisation and focus. We have become better at pinpointing potential partners and initiating new collaborations which can give us insights that improve all aspects of our activities.
There is constant activity in this area as universities pursue opportunities for collaboration.
This autumn, we visited UK universities such as Glasgow, Edinburgh and London’s University College and Imperial College. Next spring, we
versiteten ska bygga broar mellan samhällen och kulturer. Kunskapen måste utvecklas fritt. Det är så vetandet skapas.
Jag förstår att tankar om kunskapens natur, vetenskapens förutsättningar och universitetens betydelse inte är de mest prioriterade. Det är så mycket annat vi behöver tänka på, som behöver lösas och som pockar på vår uppmärksamhet. Särskilt så här års. Men jag tror att vi med jämna mellanrum behöver stanna upp och fundera på de akademiska värdena, vad de betyder och hur vi på olika sätt – som medarbetare och student – kan bidra till dem.
Jag hoppas ni får en fridfull avslutning på terminen och möjlighet till vila och återhämtning under helgerna. Vi ses nästa år.
Jimmie Kristensson Vicerektor med ansvar för kurage och karaktär
will visit the University of Cambridge. Singapore has been identified by GDE as strategically important for Lund University. Recently, the University signed a Memorandum of Understanding for closer cooperation with Nanyang Technical University (NTU). Lund University now has four collaborations in Singapore, but there will be more.
Finally, as the semester nears its end, I hope your autumn has been an enriching experience, socially and academically, that you have found a new constellation of friends and fulfilled your study goals. Take the time to relax and enjoy yourself over the holiday season and return refreshed to face the challenges, and seize all the opportunities, that 2025 has in store.
Erik Renström Vice-Chancellor
Lunds doktorandkår fungerar inte och kommer aldrig göra det
Lunds doktorandkår (LDK) har inte förmågan att genomdriva förändringar och har en organisation som inte fungerar. Som lösning bör samtliga av LDK:s doktorandråd lämna kåren och i stället vända sig till respektive fakulitetskår. Det skriver fysikdoktoranderna Einar Elén, Hanna Sjö och fysikern Mattias Sjö.
STUDENTINFLYTANDET VID LUNDS universitet är unikt. Mycket tack vare uppdelningen mellan fakultetskårer och paraplyorganisationen Lus (Lunds universitets studentkårer). Fakultetskårerna har en stark förankring hos sina studenter och deras politiska ledarskap har direkt kontakt med fakultet- och institutionsledningarna, där mycket av den egentliga makten vid ett decentraliserat universitet ligger. Samtidigt har de via det gemensamma arbetet och Lus kapacitet att driva både stora och små frågor med enad front mot universitetsledningen. En av medlemskårerna i Lus sticker dock ut, Lunds doktorandkår (LDK). LDK är inte en fakultetskår utan representerar doktorander från alla fakulteter utom LTH där Teknologkåren vid LTH (TLTH) representerar doktoranderna. Föga förvånande är det också just LDK som saknar reellt inflytande på marken, annat än vad de kan extrahera från enskilda eldsjälar.
Du behöver helt enkelt kunna bedriva politik på riktigt.
BLAND OSS SOM valt att engagera oss inom LDK är vi många som under flera års tid varit frustrerade över att doktoranders frågor saknar en organisation som kan ta ansvar för att driva dem. När LDK uttalade sig i Lundagård den 20 november om en ny studie kring doktoranders psykiska hälsa blev det droppen som fick bägaren att rinna över. Medan LDK är berättigat upprörda över den katastrofala situationen för många av sina medlemmar, ägnar de merparten av intervjun åt att diskutera den egna organisationens påstådda motgångar. Det är staten som drar in finansiering, de andra kårerna som konspirerar mot doktoranderna, eller ”administrationen” som sitter på makten att i en handvändning lösa samtliga problem för doktoranderna men som ”väljer att undfly sitt ansvar”. En praktisk världsbild om en aldrig vill lyckas med något.
LDK HAR SÅKLART rätt i sak när de diskuterar doktoranders problem. Men att ha rätt räcker inte. En intresseorganisation måste också ha för-
mågan att åstadkomma förändring. Du behöver aktiva och engagerade medlemmar på alla nivåer och en organisation som kan stötta och utbilda dessa. Du behöver helt enkelt kunna bedriva politik på riktigt. Det här är ett organisatoriskt problem i grunden. Det finns inte kapacitet nog för att ha en central doktorandkår och det kommer aldrig heller att göra det. Det är inte en fråga om pengar. LDK hade kunnat fyrdubbla antalet doktorander som arbetar deltid som medordföranden och studentinflytandet för doktorander hade sett exakt likadant ut. Det rör sig inte heller om att det saknas engagerade doktorander inom LDK. LDK saknar helt enkelt förmågan att förvalta deras engagemang.
Förklaringen till varför LDK måste vara annorlunda från övriga kårer är alltid densamma: Doktoranders situation och problem är så fundamentalt annorlunda från övriga studenter att de måste ha en egen representation. Det stämmer att många frågor som rör doktorander inte rör studenter på samma vis och vice versa. Men lösningen på det är att se till att de doktorander som väljer att engagera sig inom studentkårsrörelsen har möjlighet att lära sig och vara med och påverka, inte att isolera doktoranders röster bakom en ”enad” men tandlös organisation.
TLTH gjorde rätt år 1984 då de bröt sig ur den dåvarande centrala studentkåren. Det är hög tid för resten av doktoranderna att göra detsamma med LDK. Vi vill därför uppmana samtliga av LDK:s doktorandråd att vända sig till sina respektive fakultetskårer i stället och låta LDK bli ett samarbetsorgan snarare än en studentkår.
Einar Elén, Doktorand i fysik
Hanna Sjö, Doktorand i fysik
Mattias Sjö, Doktor i fysik och medordförande för LDK 2021/22
Replik: Bygga fritt är stort, men bygga större är rätt!
Naturvetarstudenten Pontus Rabe menar att det planerade 36-våningshuset i Brunnshög är positivt för både studenter och miljön. I en replik motsätter han sig Nils Bornés och Olivia Sells debattartikel ”Lund är inte Sveriges Manhattan!” från Lundagård nummer 7 2024.
MAN VET ATT något har gått snett när en naturvetare måste gå ut och försvara en fortsatt etablering på Brunnshög. I Lundagård nummer 7 motsätter sig Borné och Sell det planerade bygget av ett höghus i stadsdelen. Argumentet grundar sig bland annat på husets storlek och moderna utformning. När det kommer till stadsbyggnad ska man (som alltid) inte vara Uppsalit och i stället tänka: Att bygga fritt är stort, men att bygga större är rätt! Borné och Sell refererar i sin artikel till AFSL [Aktionsgrupper för samhällsbyggnad i Lund, reds. anm.], som i sin överklagan till mark och miljödomstolen hävdar att kommunen har brutit mot FN:s barnkonvention eftersom tomten inte ger tillräcklig friyta (inte grönyta som skribenterna påstår) åt barnen, med hänvisning till Lunds Grönprogram. Även om man bortser från AFSL:s uppenbara oseriositet så är detta en ful felcitering av Grönprogrammet. Programmet sätter inga generella krav på antal kvadratmeter fritya (eller grönyta) per lägenhet. Måttet av 20 kvadratmeter friyta per lägenhet ska inte gälla om det på tomten saknas ”fler funktioner än de grundläggande”, det vill säga till exempel grön dagvattenhantering eller odling.
annat miljöproblem där höjd trumfar bredd är klimatförändringarna. WG3 från FN:s klimatpanel hävdar i sin rapport från 2022 att högre densitet i städer är ett viktigt steg för att minska koldioxidutsläppen, bland annat eftersom de minskar transportsträckor och gör kollektivtrafik mer lönsamt. Det är absurt att motarbeta miljön för att det försvagar en skyline – något som är lika sant för både vindkraftverk och höghus.
Absurt att motarbeta
miljön för att det försvagar en skyline.
På tal om odling så är det något som vi kan säga farväl till om vi inte bygger på höjden. Brunnshög toppar listan när det kommer till svensk åkermark, och genom att bygga på bredden måste vi förstöra mer av den för att möta bostadsbehovet. Ett
SKRIV TILL LUNDAGÅRD!
Lundagård tar emot debattartiklar och insändare löpande
Om du vill skriva till debattsidan finns mer information på lundagard.se/skriv-till-debatt.
Om du har frågor är du välkommen att kontakta vår chefredaktör Elmer Rikner på elmer.rikner@lundagard.se.
Notera också att debattsidorna är redaktionellt obundna Lundagård, och enbart representerar skribenternas egna åsikter. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre språkliga ändringar i inskickade texter.
Skribenterna motsätter sig även att höginkomsttagare är husets målgrupp. Det är inte bara ironiskt att som svensk student klaga på att andra är privilegierade, det är även kontraproduktivt. I Lund har vi bostadsbrist, och vi måste bygga mer. Även ”glaspalats” och andra lyxbostäder ökar utbudet på bostadsmarknaden. Detta är något som forskare på Univeristy of California i sin Reasearch Roundup från 2021 påstår skulle kunna bidra till minskade hyror för oss alla. Dessutom är kommunalskatten inkomstbaserad, och genom att locka fler höginkomsttagare till Lund blir det enklare för oss att finansiera den grönytan som skribenterna saknar.
Slutligen så gör Bornés och Sells idé av Brunnshög mig mycket skeptisk till om de någonsin satt foten i stadsdelen. Brunnshög är en modern stadsdel med forskningsanläggningar och sopsugsystem, och det är bra att detta får reflekteras i arkitekturen. ESS och MAX IV är inte precis byggnader som skriker pittoresk medeltid. Detta är inte ett misstag, eller något som förstör Lunds identitet. Det är trots allt möjligt för en stad att ge plats åt flera olika arkitektoniska inslag. Malmöhus slott blev inte mindre Malmö när Turning Torso byggdes, Globen lade inte Gamla stan i skugga, och sandstenen i Domkyrkan kommer inte att behövas malas ned för att göra cement åt ”Sveriges Manhattan”. Endast någon som inte kan skillnad på kuller- och gatsten skulle påstå något annat.
Pontus Rabe Naturvetarstudent vid LU
FOTO EMILIA HULT
FOTO EMILIA HULT
LUNDGRENS:AFFÄREN AV TEKLA SVENSSON DUVET BY MATEUSZ
your path into the Swedish language
You may want to learn Swedish to quickly continue your career or your studies here. Or to better understand Swedish people and culture. Regardless of your motivation, you will find an SFI* alternative at Hvilan SFI that fits your needs.
All our SFI-classes are located in central Lund.
*SFI = Swedish for immigrants
Read more and register
Find out more about ways to study Swedish at Hvilan SFI and how to register.
toravega.se | sfiinfo@toravega.se
HEJ STUDENTER!
MAJA LÖF & AGNES LINDBLOM
Ålder: 20 och 20 år
Från: Piteå & Piteå
Vilket fik har det bästa kaffet i Lund?
– Love Coffee eller Coffee break.
Vad gör ni för att dämpa er klimatångest?
– Pantar burkar och går överallt.
Hur bra är ni på att hålla era deadlines?
– Skulle säga att vi är duktiga på det, vi lägger upp en plan så fort en ny kurs börjar så att man ligger i fas.
Hur dämpar ni er tentastress?
– Ha en filmkväll, umgås med vänner och tänka på annat.
Hur stressar ni av er efter en jobbig tenta?
– Vi brukar gå och ta en tentaöl eller lägga oss i soffan och kramas.
Mjauuu mjauuu…
Motioner rör om i grytan, nya tankar får fart, idéer utmanar gamla mönster, en ny start
Men bundsförvanter bakut slår, kvar är frågan: ”Vad är nu en kår?”
På Nasoteket i Lund, där näsor står på rad, en hyllning till doften, vår studentstad
Men en annan näsa, en kirurgisk dröm, blir slipad och formad till perfektare söm
Medlemskapet fel, vad är det för pris? Och jobba med sitt ex? En känslomässig kris
Kuratorer är singlar, ska man våga gå fram? Vice blir för full, skapar kalabalik, minsann
Kommunikatör älskar Hov1, vad gör man då? Studentlivets irrvägar är svåra att förstå
Med det säger Morris gott nytt och god jul! Hoppas nästa termin blir minst lika kul
Morrhoppan
Nästa nummer av Lundagård kommer i brevlådan den 23 januari.
MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON
Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223
Adressändring via Ladok
KORSORD
KISsA
Bokstäverna i de gröna rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 15 januari och meddelas via mejl.
FrANsKt MODEHUS
INtE LOL BÄSt FÖRE, MEN BrA EFtER
MODERs MÖJlK
NYNnAR INtE NUeT
MEXIKANsK DELsTAT LÅNgSmAL HÖJd
DEKORERAR
GjORdE MAN VID BORdET
StOR BEHÅLlARE ENgELsKt DIS
ARtIStMISs
TrÄSOCkER
KONSTRUKTÖR: ANDREA ARAM DOV
KAN ANvÄNdAS | HÅRET OCh PÅ NAGlAR
ADELsLÄKt MED ’DE’
EGgANdE
FULt ATt
INdISk YoGhURtSÅS
SIGnERAS FÖR TYStNADsPlIKt BALFÖRlED OMsLUTEN
ÄR 71% AV JORdYTAN
PrEEXAMINAÄNgLsAN
FORnNORdISk StORmANdE KvINnA MUSlIMsK ANhÄNgARE
HAR DEN SOM TÄPpT IGEN HÅL
GÖRA MED FINgRET
PÅ TUNISISk NUMmERpLÅT
HEJ MED NI
DÄR VILAR BÅTAR
GEoRgISk HUVUDsTAD
SmSEXkLAMATIoN
BES | KYRkAN
KORt PrEPOSITIoN
BÅDE FÖRA OCh OLUSt
PrODUCERAT ÄR DEN TOMmA ARENAN
SÄGs OM URgAMmAL
ROBINsON s FÖLjESlAGARE KAN VARA BÅDE RÖD, GUL OCh SILvER
TOPpBETYG
StAD | UKrAiNA DEN GAMlA UNgMÖN UTAN ANmÄRkAN
FIKtIV FINnICk
DAGENs NYHETER
SpRUCkIT UPp LITEN HALvÖ TEMA
FÖRStORAD SpINAL MUSkEL. ATrOFI
MEDELpADsK TÄTORt
GÅR DEN SOM GÅR FEL
VÄGAVgIFt FUKtA
HANdELsSkOLA
MEDbORgERlIG
ÄR ALlA GODA TINg
FÖREBILd GODkÄNt
OMtALAT SjUKhUS
TrYCkENhET
GÖR ASONt ATt TrAMpA PÅ
GAMENs DIeT
DÄR FINnES TEKnOLOGER GET ShIT DONE! ÄTbARt MED COLE NITtONdE
