Hundra ĂĽr av ensamhet
LundagĂĽrd nummer 3 2020 |
DETTA ÄR EN ICKE-REDAKTIONELL SIDA FRÅN LUNDS UNIVERSITET
Grattis till de första hundra åren ! ÖNSKAR LUNDS UNIVERSITET – GRUNDAT 1666
Lunds universitet grundades 1666 och rankas återkommande som ett av världens 100 främsta lärosäten. Här finns 40 000 studenter och mer än 8 000 medarbetare i Lund, Helsingborg och Malmö. Vi förenas i vår strävan att förstå, förklara och förbättra vår värld och människors villkor.
www.lu.se
lundagård 100 år
Må du leva uti hundrade år N är jag var liten fick den som fyllde 100 ett samtal av kungen. Något mer exklusivt kunde jag knappast tänka mig. Kungens samtal till Sveriges främsta studenttidning har tyvärr lyst med sin frånvaro. Om kungen läser detta ska han veta att han ändå blivit inbjuden till firandet, även om det blivit framskjutet till nästa år. TEMAT FÖR DET hundraåriga jubileumsnumret, ”100 år av ensamhet”, bestämdes långt innan covid-19-pandemin bröt ut och ensamheten blev en central del av många studenters tillvaro. Lundagårds 100-årsjubileum firas inte med champagne och tårta utan med Facebook-gillningar från isolerade korridorsrum. Oavsett blir det bara ett kort avsnitt i historien när ögonblicket vandrat vidare. MÅNGA AV DE historier som numret innehåller har beröringspunkter med den omtumlande tid vi befinner oss i. Dikten på sista sidan ”Det reser sig ett torn” av Hjalmar Gullberg, en av tidningens tidigaste redaktörer, publicerades 1942 under andra världskrigets framfart. Mitt i beredskapen finns tid för läsning och begrundan. Rubriken till numret är tagen från en bok av Gabriel García Márquez. Boken handlar inte framför allt om ensamhet utan om familjen Buendiá i den lilla staden Macondo. Samma kriser och tragedier tycks upprepa sig generation efter generation.
VISSA KONFLIKTER PÅGÅR ständigt utan ett slutgiltigt svar, också för Lundagård. Mellan att skildra verkligheten objektivt eller subjektivt. Mellan att stå i studentbubblan eller se ned på den från redaktionsfönstret. Detta jubileumsnummer är inte en karta över tidningens framfart, en sån karta skulle behöva bli alldeles för stor. Det är istället en serie ögonblicksbilder. Ett exempel är omslaget där Per Lindström fångade siste april-firandet år 1977 just i den stund en revolutionär student kastade in en rökhandgranat bland sina medstudenter. PRECIS SOM MYCKET annat har kanske kungens uppringningar till 100-åringar ställts in. Ifall han eller någon annan får lust går Quatten att nå på Zoom, med nyhetstips och grattis-hälsningar.
JACOB ANDERSSON JUBILEUMSREDAKTÖR
Q: Quatten I dess linda var Lundagård mest en plats för debatt och kultur. Den gjorde varje students liv till en huskur i vad som egentligen behövde sägas när lektionen var slut. Frågan är om studenten är värd en plats på katedern? Och i så fall när? Är detta vad Lundagård ska handla om? Så småningom blev det mer fokus på nyheter och granskning. Kanske hade Janne Josefsson varit den bästa av elever? Vad är egentligen skillnaden mellan att ställa en fråga och att intervjua en lärare? Vad är skillnaden mellan en kommentar under en video och att få en kommentar smockad rakt i ansiktet? Är en brusig zoom-stämma värd ett 100%igt svar? Och vad är egentligen seriös journalistik? Kan ett kulturreportage tas på allvar, är en ställa-mot-väggen-fråga mer värd än ett riktigt fint personpoträtt? Är skammen alltid större än Lundagård vill rikta tack till: Siftelsen Kärnhuset, Thora Ohlssons stiftelse och Stiftelsen Hjalmar Gullberg och Greta Thotts stipendiefond.
hyllningen? Covid-19 tycks tycka annorlunda. De nya redaktörerna verkar planera att gå tillbaka till kulturinriktningen, och frågan är om det kommer göras riktigt fint. Eller kanske qatt-slugt?
Enligt Hegel är filosofi sin tid fattad i tankar. Frågan är om det går att tanka om genom att fylla på med sin historia? Finns det onödiga frågor? Finns det onödiga svar? Är universitetet här för att finnas kvar? Vem ger oss tid till stor oro, när tentan ska in strax innan nästa pärs.
Lundagård tackar även för text, bild, illustrationer och korrläsning till jubileumsbilagan: Oliver Hugemark, Jonas Jacobsson, Anna Alsmark, Anna Hasslöf, Viktor Wallén, Linus Gisborn, Tora Hammar, John Nyström, Per Lindström, Carl-Johan Kullving, Tindra Englund, Sofia Kockum, Bertil Torekull, PM Nilsson, Fredrik Tersmeden, Q
Omslagsbild: Per Lindström Illustrerade bylinebilder: Aydin Ramezani Redigering: Vendela Källmark, Louise Lennartsson, Nina Morby
Jubileumsbilaga | 3
lundagård 100 år
Lundagård ska brännas
Här diskuterar den nuvarande redaktörstrion sina drivkrafter, den gemensamma visionen och tidningens uppseendeväckande framtidsplaner.
S
om man kan förvänta sig formas en tidning, studenttidningar inkluderade, av sitt redaktörskap. Både av redaktörernas världsbilder och intresseområden och av deras mer eller mindre gemensamma visioner om vilken funktion de anser att tidningen i fråga bör fylla. Genom årtiondena har detta tveklöst varit fallet på Tidningen Lundagård, och olika redaktörer har alltid tolkat tidningens stadgar på skilda sätt och lämnat omisskännliga spår efter sig – på redaktionsväggarna inte minst. LUNDAGÅRDS
NUVARANDE
REDAKTÖR-
som utgörs av Vendela Källmark, Nina Morby och Louise Lennartsson, är inget undantag. De tre startade sina på Lundagård under föregående redaktörskap, och redan då uttryckte de, mer eller mindre i unison, en önskan om att Lundagård skulle gå mer i bräschen och röra sig närmare samtiden, närmare studentlivets pulsådror och vår tids stora frågor. STRIO,
NÄR TRION TOG över rodret från Felicia Green, Simon Appelqvist, och Lisa Bergenfelz var tidningen i gott skick. De tre föregångarna hade under sina två år stakat vägen för en framåtsträvande och djärv tidning som glänste med ambitiösa reportage, stilsäkerhet, ökad närvaro på sociala medier och storsatsning på riksdagsvalet 2018. – När vi tog över ville vi alla tre att Lundagård skulle synas mer, att den skulle nå 4 | Jubileumsbilaga
ut till fler och bli mer av ett samtalsämne bland studenter och på universitetet. Och det var nog en av anledningarna till att vi alla sökte och fick förtroendet att driva tidningen vidare, säger Vendela Källmark, och får medhåll från de andra. – Som student och läsare av tidningen uppfattade jag ibland Lundagård som enkelriktad. Tidningen skrev inte om de frågor som studenterna tänkte på och funderade över utan var något avsides. Vi vill skriva om sådant som berör och engagerar olika grupper av studenter. Vrida på perspektiven, fortsätter Louise Lennartsson.
”
Vi vill göra Lundagård mindre spexig och mer sexig. VENDELA KÄLLMARK, NINA Morby och Louise Lennartsson har starka åsikter inom både kulturliv, utbildningspolitik och klimatfrågor. Även om redaktörernas hjärtefrågor i viss mån avspeglar sig i det redaktionella innehållet så är de noga med att olika röster ska få utrymme, även obekväma sådana.
Samhällsengagemanget är en drivkraft och förändringsarbetets motor. – Vi har starka åsikter och är insatta i de stora samtidsfrågorna inom både kultur och politik. Det sporrar oss hela tiden att vilja sticka ut för att skapa engagemang och debatt bland studenter och på universitet. Vi kom egentligen överens ganska snabbt att vi ville utmana och att det vi producerade skulle brännas, säger Nina Morby. TROTS DENNA VISIONSMÄSSIGA samsyn har de tre redaktörerna haft vissa meningsskiljaktigheter vad gäller vilka ingångar de har haft på olika ämnen. – I början tjatade jag om att jag ville ha in månadens dikt i tidningen, men efter hand tog mina kollegor över den tanken, och nu är det istället de som påminner mig om att vi måste välja månadens dikt, säger Vendela Källmark. I PRAKTIKEN OMSÄTTS trions vision genom att Lundagård eftersträvar att vara både student- och samtidsrelevant. Detta är en redaktionell inriktning som grundar sig i en övertygelse om hur sammanflätade, för att inte säga oupplösligt förenade, studentlivet och samhällslivet är. Och hur studenter i allt högre grad, genom allt från utlandsstudier till internationella karriärvägar, varken kan eller vill se universitetslivet som en parallell verklighet utan som en del av samhället och världen.
Redaktörstrion som gick på i juli 2019: Louise Lennartsson, Vendela Källmark och Nina Morby. Foto: Jonas Jacobson
E
nligt Vendela Källmark har redaktionen och medarbetarna en idé om att bredda läsarkretsen till även de som inte är involverade i kårerna och kårlivet. – Jag anser att vi överlag har en rimlig balans i vår rapportering mellan studentfrågor och samhällsfrågor, även om dessa självklart hänger ihop. Utifrån våra egna studenterfarenheter försöker vi betrakta och tilltala studenter, inte bara som studenter, utan som fullt deltagande människor och samhällsaktörer vars intressen sträcker sig långt bortom studentnyheter, tillägger Nina Morby.
EN ANNAN DEL som genomgått förändring är tidningens debattsidor, vilka har blivit uppmärksammade och skapat debatt på sociala medier. Enligt Louise Lennartsson är detta ett exempel på hur det påtalade samhällsengagemanget och viljan att skapa studentengagemang avspeglar sig i det dagliga redaktionsarbetet. – Jag tror en av våra styrkor är att vi är nära studenterna och ibland har mer tid än en vanlig dagstidning att gå in i frågor på djupet och belysa nya perspektiv. På så sätt har vi skapat diskussioner och synliggjort nya vinklar, säger Louise Lennartsson.
TIDNINGENS BREDA OMFÅNG har skapat frihet för både redaktörer och skribenter. Det har banat väg för ett mer mångfaldigt och allmängiltigt Lundagård. En av tidningsaspekterna som har genomgått förändring är kultursidorna. – Jag är väldigt stolt över att vi fått in recensioner i kulturdelen och att kulturreportagen har fått större utrymme. Vi uppmuntrar våra skribenter att grunda sina kulturtexter på ett mer ärligt och utförligt sätt, säger Vendela Källmark.
åhär långt har förändringsarbetet mötts med positiv respons överlag och tidningens bredare omfång tycks ha breddat läsarkretsen, även om det är svårt att mäta. Enligt Nina Morby upplevs stämningen bland medarbetare och läsare som god och engagerad. – Även om det alltid är ris och ros i mediabranchen – man måste ju våga bitas lite – så upplever jag att det vi gör uppmärksam- OLIVER HUGEMARK REDAKTIONSMEDLEM mas och engagerar, säger Nina Morby.
S
UNDER ÅTERSTODEN AV sin tid vid posterna hoppas redaktörerna att fortsätta på den väg de påbörjat. Närmaste tiden lanseras en ny layout av den tryckta upplagan, vilken i dag har omkring tio år på nacken. Arbetet har pågått i flera månader och är tänkt att reflektera tidningens mer samtida anda. – Den nya tidningslayouten kommer att lanseras samtidigt som den här intervjun publiceras, säger Vendela Källmark. – Då kommer tidningen att ha ett helt nytt utseende som vi hoppas kommunicerar en medvetenhet där tidningens insida och utsida inte bara är i samklang med varandra utan med vad det innebär att vara student i dag. Vi vill göra Lundagård mindre spexigt och mer sexigt, säger Nina Morby.
2018-2019 Jubileumsbilaga | 5
lundagård 100 år
Grund för granskning
Den maktutövning som under 1990-talet förflyttats från stat till universitet gick inte Lundagård obemärkt förbi. Så blev Lundagård, med PM Nilsson, i spetsen en granskande tidning.
V
ILLUSTRATION TESS TEDGÅRD
arubranscher har sedan länge rutiner för att säkra och kontrollera kvalitet. Livsmedels- och läkemedelsproduktion underställs hårda lagar och statliga verk. Elektronikprylar får inte släppas ut på marknaden innan de är certifierade, möbeltextilier brandsäkras, eventuella gifter i leksaker mäts och stoppas. Därtill kommer konsumentskyddslagstiftning och tillhörande myndigheter. Man får helt enkelt inte göra vad man vill och sälja vad man vill, då staten litar inte till att enbart fri konkurrens ska säkra kvalitet och rensa ut charlataner. Att kontrollera kvaliteten i sofistikerade tjänstebranscher är svårare. Det finns certifieringsrutiner och några av dem har kommit mycket långt, till exempel i flygbranschen. Men de har överlag inte samma säkrande regleringskraft. Istället litar marknaden ofta på att yrkesskråna själva tar ansvar för kvalitet, till exempel via organisationer som Advokatsamfundet och Läkarförbundet som har uttalade regler för medlemmarna och risk för uteslutning. Kvaliteten i högre utbildning är utstuderat svårt att mäta, kontrollera och säkra, det visar inte minst det svenska exemplet. BILDTREGERINGEN 1991-1994 HADE ett tydligt ideologiskt centrum kring statsministern själv, men ett nästan lika tydligt kring utbildningsministern Per Unckel (M). I efterhand har det tidiga 1990-talet kommit att förknippas med avreglering av telekom, flyg, skola och energi men Unckels avreglering av universitet och högskolor var en av de stora liberala revolutionerna. Han avskaffade den statliga styrningen av budget och kursutbud, skickade ner makten till rektor och fakultet som fick utforma utbildningarna som de ville och fick betalt per antagen student och per producerad poäng. Denna långtgående decentralisering var det viktigaste skälet till att min redaktion (1992-1993) gjorde om Lundagård till en granskande nyhetstidning med fokus på lokal maktutövning hos rektor, dekanus och prefekt, vilket de var ovana vid. Unckel ville från början ha med ett tredje ben i anslagssystemet, att fakulteterna också skulle få betalt för uppnådd kvalitet. Han lånade in Standfordprofessorn och den blivande universitetskanslern Stig Hagström för att reda ut hur man kan mäta kvalitet i högre utbildning. Hagström utredde och kom fram till att det är svårt. Trots varningar om att fakulteterna skulle prioritera volym fram6 | Jubileumsbilaga
för kvalitet sjösatte Unckel sin reform utan det tredje benet. Han hoppades att studenterna själva skulle lösa problemet genom att välja bra utbildningar. Sedan dess har ministrar för högre utbildning återkommit till Stig Hagströms fråga och då och då gjort försök med budgetsystem som mäter kvalitet men det har hela tiden misslyckats, bland annat på grund av eftersläpning. Dåliga utbildningar kan pågå i åratal. I STÄLLET ÄR det fortfarande marknadskrafterna, det vill säga studenternas val, som ska garantera kvalitet. Det allmänna omdömet är att farhågorna från 1990-talet delvis har besannats och att fakulteter helt utan vinstsyfte ibland beter sig som skojare på friskolemarknaden. Att kvaliteten har sjunkit inom högre utbildning beror inte bara på dålig gymnasieskola och en mycket stor expansion utan på ett konkret anslagssystem som påtagligt gynnar volymtänk och sänkta krav. Det bör man fortfarande fundera igenom. Man bör också fundera igenom varför högre utbildning i Sverige litar mer på marknadsmekanismer än vad bilbranchen gör. Att köpa en ny bil är en stor investering, att skaffa sig en högre utbildning är en mångdubbelt större. Ändå är kontrollen över produkten bil större än över produkten matematikutbildning. En av de mer uppfriskande händelserna på senare tid är därför när den amerikanska matematikstudenten Connie Dickinson stämde Mälardalens högskola för avtalsbrott på grund av undermålig kvalitet i utbildningen ”Analytic Finance”. Som utländsk student betalade hon utbildningen själv, 55 000 kronor per termin, och hade rätt att få vad hon betalade för. Hon vann i Högsta domstolen 2018. Svenska studenter har inte samma skydd. Kanske kommer internationaliseringen och internationella normer att som i så många andra branscher även säkra kvaliteten i svensk högre utbildning.
PM NILSSON REDAKTÖR 1992-1993
Lunds enda studenttidning Lundagårds utveckling mot granskande och nyhetsorienterat medium har gjort att man innehar en unik roll i Lunds studentliv. Men det är inte bara av godo. ILLUSTRATION JOHN NYSTRÖM
D
en som stannat till på redaktionen för att bläddra i gamla lägg slås omedelbart av hur få av Lundagårds tidiga nummer som handlar om nyhetsförmedling. Att schematiskt sammanfatta en 100-årig publicistisk gärning är givetvis inget som görs med enkelhet. Men om man tillåter sig att dra ett brett penseldrag kan man konstatera att Lundagård under mycket lång tid hade mer gemensamt med en nutida kultur- och debattsida än ett nyhetsmedium. UNDER 1970-TALET PÅBÖRJADE redaktören Per Lindström en rörelse mot ökat nyhetsfokus. Men det skulle dröja fram till 1992 innan PM Nilsson, nuvarande politisk redaktör på Dagens industri, renodlade det som i dag utgör en grundpelare i verksamheten. Nämligen tidningens nyhetsorientering och fokus på granskningar. Katarina Bernhardsson, tidigare Lundagårdsredaktör, har analyserat tidningens historia genom att titta på jubileumsnumren. I ett kapitel i Lunds universitets jubileumsbok Beredd till bådadera sammanfattar hon det väl: ”Lundagård som nyhetstidning med fokus på granskning formas framför allt från och med 1990-talet och har sedan dess varit en grundbult i självbilden”. Det finns alltså fog för att påstå att Lundagård med åren blivit en torrare produkt. I alla fall om man med det menar att tilltalet breddats, blivit mindre studentikost och mer intresserat av att genomlysa studentlivet. Det är helt enkelt ett för studentbubblan nytt journalistiskt ideal som vuxit fram och lett till ökad professionalisering på tidningen.
*** Tidigare fanns det stora likheter mellan nationstidningarna och Lundagård. Nationernas tidningar höll fram tills åtminstone slutet av 1990-talet en hög kvalitet och det var inte ovanligt att Lundagårds redaktörer värvades därifrån. Likheterna är numer få. Under min redaktörstid fungerade nationstidningarna snarast som interna nyhetsbrev. Kårtidningarna hade inget större journalistisk innehåll. Metro Student Magazine, som gjordes i samarbete med Kuratorskollegiet, var mest ett reklamblad med enstaka nedslag på inspirerande personer. ATT LUNDAGÅRD SEDAN 1990-talet omfamnat nyhetsjournalistiken har lett till att man mejslat fram en unik roll åt sig bland studenttidningarna i Lund. Med ett kombinerat tidningsformat och webbnyhetsformat är Lundagård i dag inte bara den främsta studenttidningen i staden. Man har också en position som man är helt ensam om.
*** En aspekt som drivit på utvecklingen mot att bli ”ensam” studenttidning i Lund, tror jag, har att göra med kårernas förändrade förutsättningar i studentlivet. TRE ÅR INNAN jag på skakiga ben klev in på redaktionen för bli intervjuad till medarbetare blev kårmedlemskapet frivilligt. Det innebär att kårerna från och med år 2010 måste säkerställa att studenterna blir medlemmar, annars raserar deras ekonomi. Jag är övertygad om att detta lett till förstärkta imperativ om att kårernas i dag konkurrensutsatta verksamheter – däribland Lundagård – måste kunna argumentera för sitt existensberättigande. I DET SAMMANHANGET har berättelsen om en granskande nyhetstidning tjänat Lundagård väl, och kanske rentav bidragit till att accentuera det narrativet. Det ger helt enkelt tidningen en fortsatt stark legitimitet. Men Lundagårds framtid ligger inte i att fastna i en viss ram eller berättelse om vad man borde vara. Det är att hela tiden ha modet att välja nya vägar, och inte låta sig styras. Oavsett om styrningen kommer från kårpolitiker, eller historien.
LINUS GISBORN REDAKTÖR 2016-2017 Jubileumsbilaga | 7
lundagård 100 år
R PE TE FOTO
VOIT
KANS
FOTO PE
R LIN
DSTR
ÖM
FOTO MA
GNUS
Bilderna som bär oss SJÖH
OLM
Under Lundagårds första halvsekel var det tecknarna som stod för bildmaterialet. Först i slutet av 1960-talet kom de första fotograferna att bistå tecknarna i deras arbete att ge Lundagård en visuell ’impact’.
F
otografen Lars Mongs hörde till pionjärerna i slutet av 1960-talet. Han har berättat att han tog de bilder redaktionen ’beställde’ och stod i mörkrummet när redaktionen samlades kring Quatten för arbete och fest. Den första fotograf som var med och tog ansvar för hela tidningen var Peter Voitkans, vars väg till Lundagård gick via studentkåren och ett år som utbildningsombudsman. Han gjorde slagkraftiga omslag i sin studio och minnesvärda reportage i verkligheten. ATT DET DRÖJDE så länge för fotograferna att ta plats berodde bland annat på tekniken. Innan ett fotografi kunde komma i tryck skulle filmen framkallas, en kopia göras i mörkrummet och så en kliché tillverkas. Det senare var både tidsödande och kostsamt och inget som Lundagårds lilla tryckeri kunde bistå med. En och annan såg förvånad ut de gånger som jag, den nye redaktören, kom tillsammans med en reporter och ”bara” fotograferade. Under mina fyra och ett halvt år som redaktör hände det mer än en gång att jag kände mig ensam, men aldrig i sällskap med min kamera. JAG HAR ALLTID fascinerats av den ’impact’ som bilder kan framkalla. Som den aprilkväll 1980 då jag satt och städade ur lådorna i Hjalmar Gullbergs gamla skrivbord på redaktionen och hörde brandkårens sirener sakta men säkert närma sig AF-borgen. Jag tittade ut och såg lågor slå ut från ett av fönstren till Palaestra, då universitetets gymnastiksal. Nästa morgon gick Lundagård i tryck och vi fick med två bilder och en kort text på sista sidan i halva upplagan. Bara några dagar efter Palaestrabranden eldhärjades Universitetshuset, på Första maj, och rektorsuppvaktningen skedde medan eftersläckningen ännu pågick. NÄR LUNDS VÄNSTERVINDAR avtog i styrka i början av 1970-talet fick bilderna större betydelse i Lundagård. Det berodde inte bara 8 | Jubileusbilaga
på en politisk omsvängning utan också på nya tekniska möjligheter som offset-trycket. I stället för att fokusera på den politiska kampen gav vi mer utrymme åt utbildningens innehåll och studiesociala frågor vilket öppnade för mer nyheter och reportage, samtidigt som vi försökte slå vakt om gamla ”kärnvärden” som Q och den intellektuella debatten – samt det traditionellt studentikosa (spex, karneval och nationsfester). Bilderna blev en viktig del av berättelsen om Lunds studentliv och vardagen på det stora universitetet. Där orden tog slut tog bilderna vid – i form av teckningar och bildreportage – och när bilderna bar berättelsen hjälpte orden till att förtydliga budskapet. FÖR MIG HANDLAR fotografi om att fånga ögonblick åt framtiden, den där magiska 125-delen av en sekund, och den rätta stämningen, den som det just då gick att ta på. Som på eftersitsen med Olof Palme efter hans första Studentafton efter sju års frånvaro. Eller när skribenten Leif Stille och jag fick ”hänga” med Svenska Akademiens ständige sekreterare Karl Ragnar Gierow, en tidigare Lundagårdsmedarbetare. Han var nyfiken på hur vi hade det på ’Quattens tidning’. Han tog emot oss med sedvanliga mörkblå glasögon i ett av Sveriges vackraste rum. Därinne omvandlades den snåla marssolens bleka strålar till en försommaraktig eftermiddagsdager. ”Den persiska mattan på vilken arbetsbordet svävar är pastellfärgad som en ö i salens mitt, omgiven av diverse klenoder från tjusarkonungens dagar närmast väggarna, däribland de berömda arton ljusblåa stolarna”, skrev Leif Stille. Hans text gav färg till min svartvita bild.
PER LINDSTRÖM REDAKTÖR 1976-1980
LÄS OM MER PÅ LUNDAGARD.SE
Redigering:
XX
lundagård 100 år
Klimattopmöte coop 21 i iParis år 2015. Foto: Tindra Englund
Världen är större än Lundagård
E
Från AF-borgens smala fönster ser du nollningar, baler och officiella universitetsbesök. Trots det är det isolerade studentlivet en illusion, parken Lundagård sitter ihop med resten av världen utanför.
n av mina första texter i Lundagård handlade om 19-åriga Andrei Crovat som var nyinflyttad på Smålands nation. Till skillnad från de flesta 19-åringar som nyligen anlänt till Lund, var han inte här för att studera, i stället tiggde han på gatorna för att försöka hjälpa sin sjuka mamma hemma i Rumänien. Andrei Crovat berättade för mig att vissa dagar var värre än andra. – Det värsta är när folk knuffas och när de säger åt mig att åka hem. MÅNGA VAR SKEPTISKA men studenten Joakim Månsson Bengtsson valde att engagera sig i rumänernas öde. Han hoppade av sina studier i statsvetenskap för att på heltid ägna sig åt den ideella föreningen ”Hjälp tiggare i Lund”. – Även om det ibland är påfrestande så är det värt det. Visionen är att alla ska erbjudas övernattning inomhus och vi nöjer oss inte förrän vi uppnått det, säger Joakim Månsson Bengtsson. Texten publicerades på förmiddagen den 12 februari 2015 och på Lundagårds facebooksida fick den fem likes. Jag fick höra att det var en märklig text som inte alls hörde hemma i en studenttidning. BARA ETT HALVÅR senare skriver jag ännu en text om människor utan hem. Den här gången befinner jag mig i Grekland och under den senaste månaden har drygt 3000 flyktingar per dag anlänt i gummibåtar till ön Lesbos. För de flesta studenter i Lund pågår livet trots detta som vanligt, med nollning och studentbaler, men på Lesbos träffar jag Amanda Nilsson och Adla Jebara, två studenter från Lunds universitet som på eget bevåg åkt ner till ön för att göra vad de kan. – Vi hittade ett glapp mellan obligatoriska föreläsningar och helgjobb, berättar Adla. Under fyra långa dagar gör de allt de kan för flyktingarna. De delar ut vatten, bananer, kex, filtar och smörgåsar. De hjälper folk upp ur båtarna och kör dem över ön. När de träffar på en liten kille utan skor tar Adla av sig sina och ger bort dem. 10 | Jubileumsbilaga
– Vi har knappt sovit alls och jag vet inte hur många spädbarn man klarar av att se på en 40-gradig väg, säger Amanda. DET ÄR INTE bara flyktingkrisen som skakar världen under 2015, även klimatförändringarna väcker stor oro bland studenterna och i samband med klimattoppmötet är jag på plats som Lundagårds fotograf. Genom linsen ser jag tusentals demonstranter som bildar en röd linje framför Triumfbågen och kräver att politikerna ska ta klimatförändringarna på allvar. ”Det är fredag, vi befinner oss i Paris och det är sista veckan av det två veckor långa klimattoppmötet COP21(…) – Jag känner att jag verkligen vill vara på plats, känna av stämningen, få inspiration och träffa andra likasinnade, säger Sara Nyberg, som läser till miljöingenjör i Lund. Karl Holmberg håller med. Han pluggar statsvetenskap, är engagerad i Hållbart Universitet, och vill vara här för att kunna påverka. – Jag vill på något vis försöka påverka. När jag blir gammal och ungdomarna frågar mig: varför gjorde du ingenting? så ska jag kunna säga att jag var med och försökte, säger han.” (utdrag ur Tove Nordéns text ”Detta är bara början”, i Lundagård nr 1 2016). NÄR VÄRLDEN KNACKAR på kommer det alltid att finnas modiga studenter som väljer att offra en del av sitt studentliv för att få vara med och göra skillnad. Dessa personer engagerar sig i de samtidsfrågor som på ett eller annat sätt påverkar oss alla och som studenttidning hoppas jag att Lundagård även de kommande hundra åren är redo att följa studenterna hack i häl för att rapportera även om det som ligger bortom blickfånget från de smala fönstren i AF-borgens runda torn.
TINDRA ENGLUND WEBBREDAKTÖR 2016-2017
Julfest på Lundagård. Foto: Jonas Jakobsson
Att nå en miljard läsare
E
Engelskspråkiga Lundagard.net var ett försök att styra Lundagård i en mer internationell riktning. Med språkbarriären bruten sökte sig utbytesstudenter till tidningen och hittade en gemenskap.
n januaridag 2013 var mina väskor packade. I en röd mapp låg välkomstbrevet från The University of Hong Kong och en vårtermins utbytesstudier hägrade. Möjligheten att plugga vid ett av Asiens främsta universitet gjorde förväntningarna skyhöga. När jetlaggen lagt sig insåg jag att verkligheten inte var som jag föreställt mig. Första veckorna var hektiska. I min delade lägenhet på 16 kvm gjordes kursvalen i stress. Det här med att träffa nya vänner var inte helt enkelt. Hemma i Lund var jag engagerad som förman på Lunds nation, skrev för Lundagård och van vid att gå på sittningar och hänga med kompisar.
Bland annat avslöjade tidningen allvarliga brister i det internationella studentboendet Pålsjöäng, som senare tvingades stänga. Samtidigt fångade vi upp vardagshändelserna som de internationella studenterna fick uppleva. Många reportage och krönikor handlade om hemlängtan och konsten att fika. Som före detta utbytesstudent förstod jag vikten av att få bearbeta och skriva om de kulturkrockar som uppstått.
DE INTERNATIONELLA MEDARBETARNA var några av de mest hängivna och sociala på redaktionen. Lundagård blev ett viktigt socialt sammanhang där många med intresse för tidningsarbete fick träffa andra svenska studenter över språkbarriären och lära mer om studentlivet i Lund. På julfesten På julfesten blev det sig blev det julklappsutdelning av undertecknad julklappsutdelning av som raklöddertomte och skråliga kräftskivor.
”
UNIVERSITETET I HONGKONG marknadsförde sig som ett internationellt lärosäte, men jag satt ändå stum när professorn förklarade föreläsningen avslutad och alla mina kursare började prata kantonesiska eller mandarin undertecknad som DET ÄR INTE så konstigt att tidningen rörde sig med varandra. När jag föreslog att vi skulle ta en öl efter plugget fick jag ett ursäktande svar raklöddertomte och mot en mer internationell inriktning. Med en om att kvällen skulle tillbringas framför läroengelskspråkig webb kunde vi i teorin nå över böckerna. Den sociala biten löste sig när jag skråliga kräftskivor. en miljard läsare (något våra redan överbelastabörjade spela i ett volleyboll-lag. Men jag fick de servrar visserligen aldrig hade klarat av). Att också förståelse för hur ensamt livet som utbytesstudent kan vara. som enda studenttidning i Sverige kunna publicera engelskspråkiga I slutet av terminen sökte jag till posten som webbrenyheter nästan dagligen är en fjäder i hatten daktör på Lundagård och blev efter två svettiga Skypefrån min tid som redaktör – inte minst samtal med vald till posten. Tillbaka i Sverige flyttade jag, för att vi på redaktionen kunde skapa Annika och Kenneth in i Sveriges rundaste redaktion. en känsla av gemenskap som jag själv saknade som utbytesstudent. ÅR 2011 KOPPLADES lundagard.net upp mot omvärlden. Samtidigt hade Lunds universitet arbetat hårt med att locka fler internationella studenter och vårt uppdrag som tidning var att rapportera nyheter för alla studenter – även de internationella. På redaktionen bidrog våra drygt 20 internationella medarbetare med en blick utifrån CARL-JOHAN KULLVING WEBBREDAKTÖR 2013-2015 som bidrog till många kreativa reportageidéer och nyhetsuppslag.
Jubileumsbilaga | 11
HSB Skåne Brf. Nätet
4
1 2
Lunds Kommun
lundagård 100 år
DATUM: 2019-10-09
Välkommen hem! G
G
K/F ST
HYRESRÄTT ELLER BOSTADSRÄTT? Hos oss hittar du båda!
U G
MU
BAD TYP A 6 m2
KÖK 14 m2
KVARTERET MÅLET, EN HELT RÖKFRI FASTIGHET
DM
TM TT
ENTRÉ 4 m2
Plan 3 lgh nr 46 Plan 4 lgh nr 50 Plan 5 lgh nr 54
Vi bygger 49 helt rökfria hyresrätter. 1 – 4 rum och kök fördelat på 35 – 90 kvm. Inflyttning Q2 2021. q Läs mer på hsb.se/skane/malet
L
ALKOV 6 m2 VARDAGSRUM 12 m2
RUMSHÖJD CA 2,6 m - LGH CA 2,4 m - VID INNERTAK CA 2,3 m - VÅTRUM
HSB BRF NÄTET, GRANNE MED LUNDS STADSPARK
Vi bygger 80 nya bostadsrätter. 1 – 4 rum och kök fördelat på 40 – 106 kvm. Här flyttar du in i november. q Läs mer på hsb.se/skane/natet
Exempel på planlösning i HSB brf Nätet FÖRKLARINGAR KAPPHYLLA G
DM
SMALDISK
U SPISHÄLL/UGN RING OSS SÅ BERÄTTAR VI MER!
GARDEROB
ST
Caroline Sellström, 0730-78 84 97 MU MIKRO Malou Nordgren, 0730-78 85 12 nyproduktion-skane@hsb.se TT STÄDSKÅP TORKTUMLARE
K/F
KYL/FRYS
L
LINNESKÅP
TM
TVÄTTMASKIN
1
5m
1
5m
N
SKALA 1:100 (A4)
RÄTT TILL ÄNDRINGAR FÖRBEHÅLLES
YTANGIVELSER INKLUDERAR FAST INREDNING
INKLÄDNADER AV KANALISATION I TAK KAN FÖREKOMMA
YTANGIVELSER ÄR PRELIMINÄRA
Studiestipendier Från den 15e april fram till den 15e maj går det att ansöka om studiestipendier från Stiftelsen.
Bosjökloster fester • möten • event 25 minuter från Lund
Behörig att söka är studerande ungdom som är född, uppväxt, boende eller har gått i skola i Öveds församling. Elektroniskt ansökningsformulär finnes på Stiftelsens hemsida: www.gyllenstierna-weitz-stiftelse.se
Välkommen att kontakta oss för att diskutera möjligheterna! Bosjökloster Slott & Trädgårdar www.bosjokloster.se info@bosjokloster.se • 0413-250 48
lundagård 100 år
LÄS MER PÅ LUNDAGARD.SE
Att stå på Gestapos dödslista
D
Redaktören Per Eckerberg levde ett händelserikt liv. I en ständig kamp med orden som omgav honom bidrog han till att forma både Sverige och Lund.
agarna innan jag skrev detta porträtt gick jag nerför Stora Södergatan och hejdade mig, utan att tänka på varför, framför ”Lunda Livs”. Plötsligt slog det mig - det var ju här som en bomb i septembernatten ifjol väckte halva city, ödelade butiken och så när kostade livet på en student som passerade och undrade över det där paketet som låg intill dörren. Då small det. Mycket svårt skadad överlevde hon. EN BOMB HUNDRA meter från Domkyrkan! Är detta Lund i dag? Så mindes jag vad Per Eckerberg berättade för mig om turbulensen och hatet här på 30-talet i väntan på kriget, i en tyskvänlig småstadsidyll med nazistiska kretsar. Hur de snabbt identifierade honom som spottkopp för allt han stod för som socialist med extraknäck som journalist vid sidan av studierna på tidningen Arbetets Lundasida där han skoningslöst pekade ut det förföljande anhanget. De svarade med otäcka fysiska hot, skar med rakblad itu hans rock på matstället på Kyrkgatan, sabbade med mc-dån torgmötet där han talade, gav data om honom till Gestapo som satte honom på sin dödslista över personer att under de första 24 timmarna av en tänkt tysk invasion ”likvidera”. JAG STÄLLER DET scenariot mot Lund i dag, en sorts global tankesmedja med 40.000 studenter och 8.000 universitetsarbetande som pekar ut framtidens artificiella intelligens på en gravt hotad planet... Så likt en ond förflutenhetens reflex - bomben på Södergatan, terror eller främlingshat? ingen vet, men otaliga ouppklarade bilbränder, utanförskap med rekord i socialbidrag indikerar en stad med grogrund för klassklyftor. Finns här rentav likheter med ett mörkt 30-tal? Eckerbergs tid var mot fonden av världskriget laddad av politik. Han gick i spetsen med fackla i protesttåg mot Sovjets överfall på Finland och röstades fram som Lundagårds redaktör men avsattes kort därpå av samma reaktionärer som tillsatt honom. DET SPÄNNANDE MED Eckerberg är inte detta utan att han perfekt symboliserar en magisk epok som gav Lund karaktär av smältgryta för blivande politiker och höga ämbetsmän som drömde solida drömmar om folkhemmets möjligheter. Ur ett kollektiv s-studenter plockades de till Stockholm för att hjälpa lundensaren Tage Erlander att styra riket. Eckerberg var som Tage medlem i föreningen D.Y.G. (”De Yngre Gubbarna”) dit begåvningar som Paul Lindblom, Nils Kjellgren och Per Nyström flockades liksom forskaren Georg Borgström, den förste att slå larm om det ekologiska hot som en dag sätter tillväxtens gräns på jorden.
ERLANDER VALDE TOPPKRAFTER bland kompisar han litade på och beundrade och som skulle komma att reformera staten som ingen annan studentgeneration någonsin. Vem var han då egentligen, denne arge Per som motvilligt tog sin fil kand i statsvetenskap innan han försvann till Tage? Ett av flera svar: en pojke avlad i Lund som trodde sig född på Visingsö men kom till världen i Köpenhamn, hemligen hjälpt av en dansk barnmorska därför att hans mor småskollärarinnan skulle förlora jobbet om hon blev påkommen med att ha fått barn. I flera år dolde Pers föräldrar av studieekonomiska skäl, att de hade barn. Han lämnades ett par år som fosterson till en arbetarfamilj i Linköping som bodde mitt emot slottet. Pojken gillade att leka på borggården där han 43 år senare flyttade in som landshövding. Föräldrarnas svek att lämna bort honom blev hans livs trauma, han förlät dem aldrig. HÄR ÄR ICKE utrymmet att berätta denna bittra saga. På en punkt bör dock läsaren få förklarat hur en Lundagårdsredaktör kunde vara ordblind som det står i ingressen? Gossen som återbördad till sina riktiga föräldrar på Visingsö visade sig vara ett extremt läraktigt barn - men dyslektiker. Inskriven på gymnasiet i Jönköping insåg han själv att han till varje pris måste besegra sitt handikapp för att en dag kunna ta studenten. Han fattar då det till synes bisarra beslutet att utantill(!) lära sig de svåraste ett tusen svenska orden som vore nu ett levande språk, ett slags enkel pluggmatematik. Hur han lyckades är en fascinerande men helt annan story - själv menar jag dock att det var i triumfen över detta sitt öde som politruken, folktalaren, journalisten, reformisten och det administrativa geniet Eckerberg föddes. Som ingen annan hög person i staten skulle han berika och förvalta sitt egenhändigt erövrade språk, predikande för alla som ville höra, hej Lundagårdsredaktörer, att utan att behärska Ordet vinner man varken väljare, MAKT eller - läsare!
BERTIL TOREKULL
FÖRFATTARE TILL LILLE HÖVDINGEN (1993) EN BIOGRAFI OM PER ECKERBERG Lundagårds Jubileumsbilaga hundraårsbilaga | 13
lundagård 100 år
Det egna sällskapet Ensamhet har blivit mer entydigt förknippat med psykisk ohälsa. Under min Lundagårdstid var ensamhet en social förutsättning, ett andrum och en kreativ oas, skriver Anna Alsmark. ILLUSTRATION ANNA HASSLÖF
– Om studenterna hade varit mer ensamma så hade de äntligen fått tid att ägna sig åt studier vid Lunds universitet! Så kunde det ha låtit om vår Lundagårds fiktiva rådgivningsspalt ”Tant Rysdahl” hade svarat på frågor om ensamhet. Hon kunde kläcka ur sig en hel del häpnadsväckande svar på existentiella frågor, kärleksproblem eller framtidsgrubblerier. Rådgivningen påstods bygga på stor visdom och världsvana, men mycket tydde på att det var ett redaktionellt hopkok. Det goda rådet slutade ofta i en parodisk utvikning från ämnet som avslöjade att Tant Rysdahl nog inte alltid hade varit fullt så flitig i den forna studiekammaren. I DAG ÄR ensamhet något som för tankarna till psykisk ohälsa och utanförskap, men på 1980-talet använde vi ordet mer neutralt och okomplicerat i betydelsen ”fysiskt ensam i ett rum”. En harmonisk ensamhet, kan man säga. För att kunna skapa något från sina egna tankar - läsa, skriva, tänka, teckna, se sammanhang - behövs stora mått av god ensamhet. En grönskande kreativ oas. För oss som jobbade med Lundagård på min tid var kreativ ensamhet i hög grad en social handling. JAG BÖRJADE I Håkan Lindbergs redaktion 1988 och blev redaktör från höstterminen 1989-1991. Redaktionen hade både journalistiska och litterära ambitioner, vi diskuterade och utbytte idéer. Plötsligt, mitt i en mening, kunde någon få något introvert i blicken och försvinna ut från redaktionen med orden ”Okej, men då går jag hem och börja skriva, hej då!”. Förutom att redaktionen tyckte att det var helt normalt att umgås på det här ganska fragmentariska viset, fanns en samstämmighet om att själva meningen med att vara vid ett universitet inte var helt tydlig. Vi antog att det var så för fler studenter i Lund, att de inte heller visste vad det gick ut på. Vår Lundagård blev mer en idétidning, framför en nyhetstidning. I tidsandan låg en frihetslängtan bort från gamla dogmer och en del ingrodda strukturer både på universitetet och ute i samhället. Nytänkande och uppbrott från det gamla förstärktes av de annalkande förändringarna ute i Europa och murens fall. 14 | Jubileumsbilaga
VI BRAST UT i skratt de första gångerna vi fick syn på en välklädd ung man på stan med en liten låda mot örat, som han talade i samtidigt som han promenerade. Inte förstod vi att den första mobiltelefonen ”yuppienallen” skulle bli ett hot mot den kreativa ensamheten!
var nytt och för dyrt för att äga själv. Vi kommunicerade med vykort och brev; också det krävde ensamhet. Om någon inte svarade i telefon kunde man lägga en lapp och sitt manus i brevinkastet. Eller som min redaktörskollega från den tiden, Håkan Lindberg, beskrev det när vi tänkte tillbaka: – Ville man träffa någon fick man allt som oftast ta sig till ett sannolikt café eller en trolig bardisk för att där liksom sammanstråla, alternativt fick man en kreativ stund för sig själv. Ensam.
MOBILER OCH DATORER
SYFTET MED LUNDAGÅRD från allra första början, 1920, var att ha ett gemensamt forum för att utbyta alla tankar och idéer hos studenterna i kåren (som var en kår styrd av studentpartier på min tid). Tidningen har fortsatt att komma till studenternas brevlådor vilket gör att Lundagård har blivit en självklar del av studentlivet. Vi försökte nog påminna oss om att det fanns något mer utanför Lundagårds runda rum, men när man var fullt engagerad i pressläggningen och redan planerade för nästa nummer var det lätt att uppleva Lundagård som det centrum som allting kretsade kring. Ensamma tillsammans i 100 år i den kreativa oasen. Tack för sällskapet! Grattis Lundagård!
ANNA ALSMARK REDAKTÖR 1989-1991
Det reser sig ett torn Det reser sig ett torn av elfenben vallgraven speglar det i gotiskt mönster. Kapell och salar står i magiskt sken, ty tornet har ej fönster.
Jag var ej den som följde er med spott. Det är av vikt att somliga går undan. Det är av vikt att riket har ett slott för andakt och begrundan. Blott grova stövlar trampar med förakt de liljor som i era händer blommar. Vår liv var armt, om några ej höll vakt i tysta helgedomar.
ILLUSTRATION SOFIA KOCKUM
Ni håller sinnet rent och ögat torrt, ni drömmer vackra ting på huvudgärden. Bekvämast är att vända blicken bort från lidandet i världen.
Ni vet att jag till er församling hör. Men inga regler höll mig kvar till slutet. En dag ska ni mig hitta utanför med hjärtat sönderskjutet. HJALMAR GULLBERG REDAKTÖR 1924
SERIE AV FREDRIK TERSMEDEN, Redaktionsmedlem 1992-1998
Jubileumsbilaga |15
LundagĂĽrd nummer 3 2020 |