samheten. Flera SA-läroanstalter i denna utredning utvecklar mycket aktivt nya undervisningsmetoder och samarbetsmodeller för att nå ut till fler elever. Men trots det begränsas de till att verka inom sitt eget geografiska verksamhetsområde i enlighet med sina kommunala överenskommelser. Ett grundläggande problem med detta organiskt framvuxna system är att det hittills inte formulerats någon institutionell ansats att garantera alla barn i landet en jämlik tillgång till undervisningen. Tidigare har detta möjligtvis inte betraktats som ett problem. Så länge statsandelarna till den grundläggande konstundervisningen kunde ses som ”bara” ett statssubventionerat sätt att säkra det finländska musikfältets tillgång till högklassiga orkestermusiker var det kanske inte ett stort problem att man inte nådde ut till alla barn, så länge man nådde tillräckligt många för att tillgodose fältets behov. Men under det senaste decenniet har vetenskaplig forskning gång på gång visat på konstundervisningens stora betydelse för individen, vilket ställer allt högre krav på att individernas kulturella rättigheter borde tillgodoses jämlikt. 5.3 Hur kan konstundervisningen växa?
Under 2010-talet har frågan om jämlik tillgång uppmärksammats i Finland eftersom ett stort antal internationella forskningsresultat har visat på betydande positiva effekter av konst undervisning för bland annat inlärning, personlig utveckling och livskvalitet (se kapitel 6). Eftersom konstundervisning visat sig vara ett kraftfullt verktyg för att motverka marginalisering och minska välfärdsklyftorna i samhället aktualiseras betydelsen av att tillgodose individens kulturella rättigheter på bägge inhemska språken på
46
